EU-rätt · Förordning · CELEX 32025R1975
Artikel 28a i förordning (EU) 2025/1975
Förbuden i artikel 23.2 och 23.3 ska inte tillämpas på handlingar och transaktioner som utförs med avseende på de enheter som förtecknas i bilaga IX
EU-rätten
Artikelns text
a) vilka innehar rättigheter som uppstått genom att en annan suverän regering än Iran före den 30 september 2025 ursprungligen har beviljat ett produktionsdelningsavtal som avses i artikel 39, i den mån sådana handlingar och transaktioner avser dessa enheters deltagande i det avtalet,
b) vilka är nödvändiga för fullgörandet, till och med den 1 januari 2026, av de förpliktelser som följer av sådana avtal som avses i artikel 12.1 b, under förutsättning att berörd behörig myndighet på förhand har beviljat tillstånd för dessa handlingar och transaktioner i det enskilda fallet och att den berörda medlemsstaten har informerat övriga medlemsstater och kommissionen om sin avsikt att bevilja tillstånd.”
13.
Artikel 28b ska utgå.
14.
Artikel 29 ska ersättas med följande:
”Artikel 29
1. Artikel 23.3 ska inte hindra att finans- eller kreditinstitut som tar emot tillgångar som överförs till kontot för en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som upptagits i förteckningen krediterar frysta konton, under förutsättning att insättningarna på sådana konton också fryses. Finans- eller kreditinstitutet ska utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna om sådana transaktioner.
2. Artikel 23.3 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med
a) ränta eller övriga intäkter på sådana konton, eller
b) betalningar i samband med avtal, överenskommelser eller förpliktelser som ingåtts eller uppkommit före den dag då de personer, enheter och organ som avses i artikel 23 förtecknades av sanktionskommittén, säkerhetsrådet eller rådet,
under förutsättning att sådana räntor eller övriga intäkter och betalningar fryses i enlighet med artikel 23.1 eller 23.2.
3. Denna artikel ska inte tolkas som ett tillstånd att överföra tillgångar i enlighet med artikel 30.”
15.
Följande artiklar ska införas:
”Artikel 30
1. Det ska vara förbjudet att överföra medel mellan, å ena sidan, finans- och kreditinstitut som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning enligt definitionen i artikel 49, och, å andra sidan,
a) kredit- och finansinstitut och valutaväxlingskontor med säte i Iran,
b) filialer och dotterbolag, som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, till kredit- och finansinstitut och valutaväxlingskontor med säte i Iran,
c) filialer och dotterbolag, som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, till kredit- och finansinstitut och valutaväxlingskontor med säte i Iran, och
d) kredit- och finansinstitut och valutaväxlingskontor som inte har sitt säte i Iran, men som kontrolleras av personer, enheter eller organ som har sin hemvist eller sitt säte i Iran,
såvida inte sådana överföringar omfattas av tillämpningsområdet för punkt 2 och har hanterats i enlighet med punkt 3.
2. Följande överföringar får tillåtas i enlighet med punkt 3:
a) Överföringar som rör livsmedel, hälso- och sjukvård, medicinsk utrustning eller som är avsedda för jordbruksändamål eller humanitära ändamål.
b) Överföringar som avser personliga penningförsändelser.
c) Överföringar i samband med ett specifikt handelskontrakt, under förutsättning att sådana överföringar inte är förbjudna enligt denna förordning.
d) Överföringar som avser en diplomatisk eller konsulär beskickning eller en internationell organisation som åtnjuter immunitet enligt internationell rätt, i den mån sådana överföringar är avsedda att användas för officiella ändamål vid den diplomatiska eller konsulära beskickningen eller organisationen som åtnjuter immunitet enligt internationell rätt.
e) Överföringar som gäller betalning för att tillgodose krav från eller mot iranska personer, enheter eller organ, eller liknande överföringar, från fall till fall och under förutsättning att de inte bidrar till de verksamheter som är förbjudna enligt denna förordning, och förutsatt att den berörda medlemsstaten till de övriga medlemsstaterna och kommissionen minst tio dagar i förväg har anmält sin avsikt att bevilja tillstånd.
f) Överföringar som är nödvändiga för fullgörandet av förpliktelser i samband med avtal som avses i artikel 12.1 b.
3. Överföringar som får beviljas enligt punkt 2 ska hanteras på följande sätt:
a) Överföringar som ska betalas för transaktioner rörande livsmedel, hälso- och sjukvård, medicinsk utrustning eller för jordbruksändamål eller humanitära ändamål vilka understiger 100 000 EUR eller motsvarande värde samt för transaktioner rörande personliga penningförsändelser vilka understiger 40 000 EUR eller motsvarande ska ske utan förhandstillstånd.
Överföringar till ett belopp som motsvarar eller överstiger 10 000 EUR eller motsvarande värde ska i förväg anmälas skriftligen till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten.
b) Överföringar som ska betalas för transaktioner rörande livsmedel, hälso- och sjukvård, medicinsk utrustning eller för jordbruksändamål eller humanitära ändamål vilka motsvarar eller överstiger 100 000 EUR eller motsvarande värde samt för transaktioner rörande personliga penningförsändelser vilka motsvarar eller överstiger 40 000 EUR eller motsvarande värde ska kräva förhandstillstånd från den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten i enlighet med punkt 2.
Medlemsstaterna ska en gång i kvartalet underrätta varandra om alla tillståndsansökningar som har beviljats.
c) Alla övriga överföringar till ett belopp som motsvarar eller överstiger 10 000 EUR eller motsvarande värde ska kräva förhandstillstånd från den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten enligt punkt 2.
Medlemsstaterna ska en gång i kvartalet underrätta varandra om alla tillståndsansökningar som har beviljats.
4. För överföringar till ett belopp som understiger 10 000 EUR eller motsvarande värde ska förhandstillstånd eller anmälan inte krävas.
5. Anmälningar och ansökningar om tillstånd för överföring av tillgångar till en enhet som omfattas av punkt 1 a–d ska lämnas in av eller på uppdrag av betalarens betalningsleverantör till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där betalningsleverantören är etablerad.
Anmälningar och ansökningar om tillstånd för överföring av tillgångar från en enhet som omfattas av punkt 1 a–d ska lämnas in av eller på uppdrag av betalningsmottagarens betalningsleverantör till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där betalningsleverantören är etablerad.
Om betalarens eller betalningsmottagarens betalningsleverantör inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning ska anmälningar och ansökningar om tillstånd lämnas in av betalaren, när det gäller en överföring till en enhet som omfattas av punkt 1 a–d av betalningsmottagaren, när det gäller en överföring från en enhet som omfattas av punkt 1 a–d, till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där betalaren respektive betalningsmottagaren är bosatt.
6. Kredit- och finansinstitut som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning ska i sina kontakter med enheter som avses i punkt 1 a–d och i syfte att förebygga överträdelser av bestämmelserna i denna förordning skärpa vaksamheten enligt följande:
a) Visa kontinuerlig vaksamhet när det gäller kontorörelser, bland annat genom sina system för kundkontroll.
b) Kräva att alla fält på betalningsanvisningen för uppgifter om betalande och mottagande part i transaktionen fylls i och, om så inte sker, vägra utföra transaktionen.
c) Bevara alla registreringar av transaktioner i fem år och på begäran ställa dem till de nationella myndigheternas förfogande.
d) Om de har rimliga skäl att misstänka att kontakter med kredit- och finansinstitut innebär en överträdelse av bestämmelserna i denna förordning, utan dröjsmål rapportera sina misstankar till finansunderrättelseenheten (FIU) eller annan behörig myndighet som har utsetts av den berörda medlemsstaten, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 5 och 23. FIU eller annan sådan behörig myndighet ska fungera som nationellt centrum för mottagande och analys av rapporter om transaktioner som väcker misstanke om möjliga överträdelser av denna förordning. FIU eller annan behörig myndighet ska direkt eller indirekt i tid få tillgång till de finansiella och administrativa uppgifter samt uppgifter som rör brottsbekämpning som den behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag, inbegripet analysen av rapporter om misstänkta transaktioner.