Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32025R2441

Artikel 1 i förordning (EU) 2025/2441

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/2441 av den 26 november 2025 om ändring av förordning (EU) 2018/1806 vad gäller översyn av upphävandemekanismen.

EU-rätten

Artikelns text

Förordning (EU) 2018/1806 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

1. Med avvikelse från artikel 4 får undantaget från viseringskravet för medborgare i ett tredjeland som förtecknas i bilaga II upphävas tillfälligt, på grundval av relevanta och objektiva uppgifter, i enlighet med de villkor och förfaranden som anges i artiklarna 8a–8f (upphävandemekanismen).

Upphävandemekanismen får tillämpas till följd av en underrättelse från en medlemsstat till kommissionen i enlighet med artikel 8b eller på grundval av kommissionens egen analys i enlighet med artikel 8c.

2. Om ett avtal om viseringsfritt resande för kortare vistelser har ingåtts mellan unionen och ett tredjeland som förtecknas i bilaga II ska artiklarna 8a, 8e och 8f i denna förordning gälla utan att det påverkar relevanta bestämmelser om grunder för upphävande och förfaranden som föreskrivs i det avtalet.”

2.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 8a

1. Upphävandemekanismen får tillämpas på någon av följande grunder:

a) En betydande ökning av antalet medborgare i ett tredjeland som förtecknas i bilaga II vilka nekats inresa till en medlemsstats territorium eller konstaterats vistas på en medlemsstats territorium utan att ha rätt till det.

b) En betydande ökning av antalet asylansökningar från medborgare i ett tredjeland som förtecknas i bilaga II där andelen godkända ansökningar är låg.

c) Ett minskat samarbete om återtagande med ett tredjeland som förtecknas i bilaga II eller andra fall av bristande samarbete i fråga om återtagande.

d) En betydande risk eller ett överhängande hot mot medlemsstaternas allmänna ordning eller inre säkerhet med koppling till ett tredjeland som förtecknas i bilaga II, i synnerhet en risk eller ett hot som härrör från något av följande:

i) En betydande ökning av antalet allvarliga brott med koppling till medborgare i det berörda tredjelandet som styrks av objektiv, konkret och relevant information och uppgifter från behöriga myndigheter.

ii) Hybridhot.

iii) Systembrister i lagstiftning om eller förfaranden för dokumentsäkerhet.

e) Tillämpning i ett tredjeland som förtecknas i bilaga II av ett system för medborgarskap för investerare, vilket innebär att medborgarskap beviljas en person i utbyte mot förutbestämda betalningar eller investeringar utan att personen i fråga har någon verklig koppling till det tredjelandet.

f) Bristande anpassning av viseringspolitiken i ett tredjeland som förtecknas i bilaga II vilken, särskilt på grund av tredjelandets geografiska närhet till unionen, skulle kunna leda till en betydande ökning av antalet medborgare i andra tredjeländer som irreguljärt reser in på medlemsstaternas territorium efter att ha vistats på eller transiterat genom det tredjelandets territorium.

g) När det gäller tredjeländer som förtecknas i bilaga II till följd av att en dialog om viseringsliberalisering har slutförts framgångsrikt med unionen, det berörda tredjelandets bristande uppfyllelse av de särskilda krav som grundar sig på artikel 1 och som användes för att bedöma lämpligheten i att bevilja landets medborgare ett undantag från viseringskravet.

h) En försämring av unionens yttre förbindelser med ett tredjeland som förtecknas i bilaga II på grund av

i) allvarliga överträdelser från tredjelandets sida av de principer som fastställs i Förenta nationernas stadga,

ii) allvarliga kränkningar från tredjelandets sida av grundläggande friheter eller av skyldigheter som följer av internationell människorättslagstiftning eller internationell humanitär rätt,

iii) allvarliga överträdelser från tredjelandets sida av internationell rätt och internationella rättsnormer,

iv) bristande efterlevnad från tredjelandets sida av internationella domstolars beslut och avgöranden, eller

v) fientliga handlingar från tredjelandets sida mot unionen eller medlemsstaterna i syfte att destabilisera eller undergräva samhället eller institutioner som är centrala för unionens eller medlemsstaternas allmänna ordning och inre säkerhet,

i) varje annan grund för upphävande som anges i ett avtal om undantag från viseringskrav vid kortare vistelser som ingåtts mellan unionen och ett tredjeland som förtecknas i bilaga II, begränsat till tillämpningsområdet för avtalet i fråga.

2. Vid tillämpning av punkt 1 a, b och d i och punkt 4 i denna artikel ska en betydande ökning förstås som en ökning som överstiger ett tröskelvärde på 30 %, såvida inte kommissionen, på grundval av sin granskning enligt artikel 8b.5 eller sin analys enligt artikel 8c.2, drar slutsatsen att ett annat tröskelvärde är tillämpligt i det enskilda fallet. Kommissionen ska vederbörligen motivera en sådan slutsats.

Senast den 31 december 2028 ska kommissionen bedöma hur det tröskelvärde som anges i första stycket har implementerats och lägga fram resultaten av denna bedömning för Europaparlamentet och rådet. Bedömningen ska särskilt inriktas på huruvida tröskelvärdet är relevant för målen med upphävandemekanismen.

3. Vid tillämpning av punkt 1 b i denna artikel ska en låg andel godkända asylansökningar förstås som en andel godkända asylansökningar på mindre än 20 %, såvida inte kommissionen, på grundval av sin granskning enligt artikel 8b.5 eller sin analys enligt artikel 8c.2, drar slutsatsen att en annan andel godkända asylansökningar är tillämplig i det enskilda fallet. Kommissionen ska vederbörligen motivera en sådan slutsats.

4. Vid tillämpning av punkt 1 c ska ett minskat samarbete om återtagande med ett tredjeland som förtecknas i bilaga II förstås som en betydande ökning, styrkt av tillräckliga uppgifter, av andelen avslag på ansökningar om återtagande som en medlemsstat gett in till det berörda tredjelandet avseende dess egna medborgare eller, när så föreskrivs i ett återtagandeavtal mellan unionen eller medlemsstaten i fråga och det berörda tredjelandet, avseende tredjelandsmedborgare som har transiterat genom det tredjelandet.

5. Vid tillämpning av punkt 1 c kan följande betraktas som andra fall av bristande samarbete i fråga om återtagande:

a) Att avslå eller inte behandla ansökningar om återtagande i rätt tid, inbegripet att inte bistå med att identifiera tredjelandsmedborgare för vilka en medlemsstat har gett in ansökningar om återtagande eller på annat sätt skapa bestående praktiska hinder för verkställigheten av återvändanden.

b) Att inte i rätt tid utfärda resehandlingar till tredjelandsmedborgare för återvändande inom de tidsfrister som anges i ett återtagandeavtal med ett tredjeland som förtecknas i bilaga II, eller inte godta europeiska resehandlingar som utfärdats efter utgången av de tidsfrister som anges i ett sådant återtagandeavtal.

c) Att säga upp eller upphäva ett återtagandeavtal som ingåtts mellan unionen och ett tredjeland som förtecknas i bilaga II.

Artikeln i rättsakten