EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R0715
Artikel 137 i förordning (EU) 2026/715
Förfarandespråk
EU-rätten
Artikelns text
1. En ansökan om registrering av en EU-formgivning ska inlämnas på något av unionens officiella språk.
2. Sökanden ska ange ett andra språk som är ett av immaterialrättsmyndighetens språk och som sökanden godtar som eventuellt förfarandespråk vid immaterialrättsmyndigheten.
Om en ansökan har gjorts på ett språk som inte är ett av immaterialrättsmyndighetens språk, ska immaterialrättsmyndigheten ombesörja att ansökan översätts till det språk sökanden angivit.
3. När den som ansöker om registrering av en EU-formgivning är enda part vid förfarandena vid immaterialrättsmyndigheten ska förfarandespråket vara det språk som registreringsansökan avfattats på vid inlämnandet. Om ansökan inte inlämnats på ett av immaterialrättsmyndighetens språk, får immaterialrättsmyndigheten skicka skriftliga meddelanden till sökanden på det andra språk sökanden angett i sin ansökan.
4. Vid förfaranden som rör ogiltighetsförklaring ska förfarandespråket vara det språk som registreringsansökan avfattats på vid inlämnandet, om detta är ett av immaterialrättsmyndighetens språk. Om ansökan inte inlämnats på ett av immaterialrättsmyndighetens språk, ska förfarandespråket vara det andra språk som angetts i ansökan.
En ansökan om ogiltighetsförklaring ska inlämnas på förfarandespråket.
När förfarandespråket inte är det språk som använts vid inlämnandet av ansökan, får innehavaren av EU-formgivningen komma med synpunkter avfattade på det språk som använts i den inlämnade ansökan. Immaterialrättsmyndigheten ska ombesörja att dessa synpunkter översätts till förfarandespråket.
Det kan föreskrivas i genomförandeförordningen att de översättningskostnader som immaterialrättsmyndigheten måste stå för inte i andra fall än där undantag medges av immaterialrättsmyndigheten på grund av ärendets komplexitet får överskrida ett visst belopp som ska fastställas för varje typ av förfarande, och beräknas på grundval av den genomsnittliga storleken på de skrivelser som immaterialrättsmyndigheten mottagit. De kostnader som överskrider detta belopp summa kan den förlorande parten åläggas att betala i enlighet med artikel 101.
5. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 får
a) ansökningar eller förklaringar som avser en ansökan om en registrerad EU-formgivning lämnas in på det språk på vilket ansökan om en registrerad EU-formgivning lämnats in, eller på det andra språk som sökanden angivit i den ansökan,
b) andra ansökningar eller förklaringar som avser en ansökan om en registrerad EU-formgivning än en ansökan om en ogiltigförklaring enligt artikel 73 eller en förklaring om avstående enligt artikel 71 lämnas in på något av immaterialrättsmyndighetens språk.
Om någon av de formulär som immaterialrättsmyndigheten tillhandahåller enligt artikel 89 används, får emellertid de formulären användas på vilket som helst av unionens officiella språk, förutsatt att textavsnitten i formuläret fylls i på något av immaterialrättsmyndighetens språk.
6. Parterna i det rättsliga förfarandet om ogiltighet kan komma överens om att använda ett annat av unionens språk som förfarandespråk.
7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 3 och 6 och om inte annat anges, får en part i ett skriftligt förfarande vid immaterialrättsmyndigheten använda vilket som helst av immaterialrättsmyndighetens språk. Om det valda språket inte är detsamma som förfarandespråket ska parten tillhandahålla en översättning till det språket inom en månad från den dag då det ursprungliga dokumentet gavs in. Om den som ansöker om en registrerad EU-formgivning är ensam part inför immaterialrättsmyndigheten och det språk på vilket ansökan om EU-formgivning har lämnats in inte är något av immaterialrättsmyndighetens språk får översättningen även lämnas in på det andra språk som sökanden angett i sin ansökan.
8. Den verkställande direktören ska fastställa hur översättningarnas riktighet ska bestyrkas.