EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R0715
Artikel 27 i förordning (EU) 2026/715
Ogiltighetsgrunder
EU-rätten
Artikelns text
1. En EU-formgivning får förklaras ogiltig endast om
a) EU-formgivningen inte överensstämmer med definitionen i artikel 4.1,
b) EU-formgivningen inte uppfyller kraven i artiklarna 5–10,
c) rättighetshavaren enligt ett beslut av den behöriga domstolen eller myndigheten inte har rätt till EU-formgivningen enligt artikel 14,
d) EU-formgivningen står i strid med en tidigare formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten före eller efter inlämningsdag för ansökan eller, om prioritet åberopas, den dag från vilken EU-formgivningens prioritet räknas, och som är skyddad från ett datum före inlämningsdag för ansökan eller, om prioritet åberopas, den dag från vilken EU-formgivningens prioritet räknas
i) genom en registrerad EU-formgivning eller en ansökan om en sådan formgivning, förutsatt att den registreras,
ii) genom en registrerad formgivningsrättighet i en medlemsstat eller en ansökan om registrering av ett sådant formskydd, förutsatt att det registreras, eller
iii) genom en formgivningsrättighet som registrerats enligt Genèveakten till Haagöverenskommelsen om internationell registrering av industriella formgivningar, som antogs i Genève den 2 juli 1999 (Genèveakten) (11), som har verkan i unionen, eller genom ansökan om en sådan rättighet under förutsättning att den registreras,
e) ett särskiljande kännetecken används i en senare formgivning, och unionsrätten eller den medlemsstats lagstiftning som är tillämplig på detta kännetecken ger kännetecknets rättighetshavare rätt att förbjuda sådan användning,
f) formgivningen innebär en otillåten användning av ett verk som skyddas av en medlemsstats lagstiftning om upphovsrätt,
g) formgivningen innebär en felaktig användning av någon av de symboler som förtecknas i artikel 6ter i Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten (Pariskonventionen), eller av andra märken, emblem och vapen än de som omfattas av den artikeln och som är av särskilt allmänt intresse i en medlemsstat, och de behöriga myndigheterna inte har samtyckt till registreringen.
2. De ogiltighetsgrunder som anges i punkt 1 a och b får åberopas av
a) varje fysisk eller juridisk person, eller
b) varje sammanslutning eller organ som inrättats för att företräda tillverkares, producenters, tjänsteleverantörers, näringsidkares eller konsumenters intressen, om denna sammanslutning eller detta organ enligt den lag som reglerar dess ställning har kapacitet att föra talan inför domstolar och andra myndigheter i eget namn.
3. Den ogiltighetsgrund som anges i punkt 1 c i denna artikel får åberopas endast av den person som har rätt till EU-formgivningen enligt artikel 14.
4. De ogiltighetsgrunder som anges i punkt 1 d, e och f får åberopas endast av
a) den person som ansöker om eller innehar den tidigare rättigheten,
b) de personer som enligt unionsrätten eller den berörda medlemsstatens lagstiftning har rätt att utöva rättigheterna, eller
c) en licenstagare som bemyndigats av innehavaren av den tidigare rättigheten.
5. Den ogiltighetsgrund som anges i punkt 1 g får åberopas endast av den person eller enhet som berörs av den felaktiga användningen.
6. Genom undantag från punkterna 4 och 5 får medlemsstaterna föreskriva att de grunder som anges i punkt 1 d och g också kan åberopas på eget initiativ av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten.
7. En registrerad EU-formgivning ska inte förklaras ogiltig om sökanden eller innehavaren av en av de rättigheter som avses i punkt 1 d, e och f har gett sitt uttryckliga medgivande till registrering av EU-formgivningen före inlämnandet av ansökan om ogiltigförklaring eller genkäromålet.
8. Om sökanden eller innehavaren av en av de rättigheter som anges i punkt 1 d, e och f tidigare har ansökt om ogiltigförklaring av en EU-formgivning eller framställt ett genkäromål i talan om intrång, får de inte lämna in en ny ansökan om ogiltigförklaring eller framställa ett nytt genkäromål på grundval av någon av de andra rättigheter som avses i dessa led, som skulle ha kunnat åberopas som grund för den första ansökan eller det första genkäromålet.