Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R1388

Artikel 31 i förordning (EU) 2026/1388

Expertgrupp för NGT-växtpatent och bedömningen av NGT-växtpatenteringens inverkan

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/1388 av den 17 juni 2026 om växter som erhållits genom vissa nya genomiska metoder och därav framställda produkter samt om ändring av förordning (EU) 2017/625 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Kommissionen ska inrätta en expertgrupp för NGT-växtpatenteringens inverkan (expertgruppen).

2. Expertgruppen ska bistå kommissionen och regelbundet utbyta information om den bedömning som kommissionen genomför i enlighet med punkt 4 av inverkan av patentlagstiftning och genomförandepraxis på tillgången till modifierade genetiska resurser, patentlandskapets öppenhet och innovation på området för NGT-växter. Expertgruppen ska särskilt bistå kommissionen med att övervaka utövandet av patentlicensiering för förädling och saluföring av NGT-växter som skyddas av ett patent, pågående patentansökningsförfaranden för NGT-växter och praxis för genomdrivande av patentskydd gentemot jordbrukare och, i förekommande fall, exempel på sådana fall.

3. Expertgruppen ska inrättas i enlighet med de övergripande reglerna för inrättandet av kommissionens expertgrupper och deras verksamhet. Varje medlemsstat får utse en delegation med högst två experter till expertgruppen. Denna delegation ska ha kunskap och erfarenhet på de områden som omfattas av denna förordning och på området immateriella rättigheter, inbegripet deras inverkan på marknaden. Europeiska patentverket och Gemenskapens växtsortmyndighet får utse var sin expert till expertgruppen.

4. Kommissionen ska regelbundet bedöma den inverkan som patentering av NGT-växter, NGT-egenskaper och NGT-tekniker samt tillhörande licensierings- och öppenhetspraxis har i unionen på

a) innovation inom växtförädling,

b) förädlares tillgång till patenterat växtbiologiskt material, patenterade egenskaper och patenterade tekniker samt förädlares förmåga att genomföra experiment,

c) jordbrukarnas tillgång till växtförökningsmaterial, inbegripet priset på tillgängliga produkter och annat kommersiellt tillgängligt förökningsmaterial, samt deras rätt att använda egenproducerat utsäde och förökningsmaterial,

d) risken för rättstvister som involverar jordbrukare eller förädlare i situationer där patenterat växtbiologiskt material kan förekomma i deras grödor eller produkter på grund av oavsiktlig förekomst eller likhet, utan avsiktlig användning av det patenterade växtbiologiska materialet,

e) konkurrensen inom växtförädlingssektorn, särskilt ur små och medelstora förädlares perspektiv, samtidigt som de potentiella riskerna för marknadskoncentration beaktas,

f) öppenhet och rättssäkerhet när det gäller patenterat växtbiologiskt material.

5. Den första av de bedömningar som avses i punkt 4 ska genomföras ett år efter det att NGT-produkter har blivit tillgängliga på unionsmarknaden.

6. Den bedömning som avses i punkt 4 ska också omfatta en utvärdering av de nödvändiga villkoren för att säkerställa att den förädlingssektor i unionen som använder nya genomiska metoder har rättvis och rimlig tillgång till patenterat växtbiologiskt material, och undersöka möjligheten att bevilja kostnadsfri tillgång till sådant material.

7. När kommissionen utför den bedömning som avses i punkt 4 och överväger lämpliga uppföljningsåtgärder ska den beakta resultatet av arbetet i expertgruppen samt rapporteringen från unionens förädlingssektor. I detta syfte ska kommissionen uppmana unionens förädlingssektor att rapportera om sina erfarenheter av kommersiell tillgång till patenterat växtbiologiskt material.

8. Den bedömning som avses i punkt 4 ska publiceras och göras tillgänglig för allmänheten.

9. Expertgruppen får fortsätta att arbeta så länge som det är nödvändigt efter det att den bedömning som avses i punkt 4 har slutförts.

10. Om den bedömning som avses i punkt 4 avslöjar betydande hinder för tillgången till patenterat växtbiologiskt material, otillbörliga begränsningar av experiment, negativa effekter för förädlare och jordbrukare, ökad marknadskoncentration, minskad mångfald i utbudet av utsäde, otillräcklig öppenhet eller andra bevis för att systemet inte fungerar på ett smidigt sätt, ska kommissionen där så är lämpligt lägga fram lagstiftningsförslag för att fastställa obligatoriska villkor eller skyddsåtgärder.

11. Om kommissionen på grundval av den bedömning som avses i punkt 4 anser att inga uppföljningsåtgärder är nödvändiga ska den informera Europaparlamentet och rådet om detta och upprepa bedömningen enligt punkt 4 tidigast fyra år och senast sex år efter offentliggörandet av den första bedömningen.

Artikeln i rättsakten