Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R2108

Artikel 194 i förordning (EU) 2026/2108

Allmänna bestämmelser

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/2108 av den 16 september 2026 om fastställande av unionens tullkodex och inrättande av Europeiska unionens tullbyrå, och om upphävande av förordning (EU) nr 952/2013 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Om inget annat föreskrivs ska detta kapitel tillämpas på garantier för tullskulder som har uppkommit (befintliga tullskulder) och garantier som krävs för tullskulder som kan uppkomma (potentiella tullskulder).

2. Om tullmyndigheterna kräver en garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld ska denna garanti täcka import- eller exporttullbeloppet och de andra avgifter som ska betalas i samband med import eller export av varor om garantin

a) används för hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering, eller

b) kan användas i fler än en medlemsstat.

En garanti som godtagits eller godkänts av tullmyndigheterna ska gälla i hela unionens tullområde för de ändamål för vilka den ställts.

Om garantin är kopplad till gäldenärens verksamhet i en medlemsstat ska den täcka minst import- eller exporttullbeloppet.

3. Garantin ska ställas av gäldenären eller av en person som kan komma att bli gäldenär eller, om tullmyndigheterna godkänner det, av en annan person.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 202 ska tullmyndigheterna kräva endast en garanti för specifika varor.

En garanti som ställs för specifika varor ska gälla för det import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulden och andra avgifter för varorna, oavsett om den information om varorna som tillhandahållits eller tillgängliggjorts är korrekt eller inte.

Om garantin inte har frisläppts får den, inom det säkrade beloppet, också användas för uppbörd av import- eller exporttullbelopp och andra avgifter som ska betalas efter en kontroll efter frigörandet av dessa varor.

5. På ansökan av den person som avses i punkt 3 i denna artikel får tullmyndigheterna i enlighet med artikel 200.1, 200.2 och 200.3 bevilja tillstånd till att en samlad garanti ställs för att täcka det import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulden för två eller flera aktiviteter eller tullförfaranden.

6. Tullmyndigheterna ska övervaka garantin.

7. En garanti ska inte krävas

a) från stater, regionala och lokala myndigheter eller andra offentligrättsliga organ i fråga om verksamhet som de bedriver i egenskap av offentliga myndigheter,

b) när varor transporteras på Rhen, Rhens vattenvägar, Donau eller Donaus vattenvägar,

c) när varor transporteras via fasta transportinstallationer,

d) i särskilda fall, som fastställs i tullagstiftningen, där varor hänförs till förfarandet för tillfällig införsel, och

e) för varor som hänförts till förfarandet för unionstransitering för vilka de förenklingar som avses i artikel 140.4 e används och som transporteras sjövägen eller med flyg mellan hamnar eller mellan flygplatser i unionen.

8. Tullmyndigheterna får frångå kravet på garanti om det import- eller exporttullbelopp för vilket säkerhet ska ställas inte överstiger ett visst tröskelvärde.

9. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda fall där ingen garanti krävs för varor som hänförs till förfarandet för tillfällig införsel enligt punkt 7 d i den här artikeln och fastställa tröskelvärdet för att frångå kravet på att ställa en garanti som avses i punkt 8 i den här artikeln.

10. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för att ställa och övervaka den garanti som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

Artikeln i rättsakten