Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R2108

Artikel 217 i förordning (EU) 2026/2108

Återbetalning och eftergift

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/2108 av den 16 september 2026 om fastställande av unionens tullkodex och inrättande av Europeiska unionens tullbyrå, och om upphävande av förordning (EU) nr 952/2013 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Med förbehåll för villkoren i detta avsnitt ska tullmyndigheterna återbetala eller efterge import- eller exporttullbelopp på någon av följande grunder:

a) Import- eller exporttull har tagits ut med ett för stort belopp.

b) Varorna var defekta eller uppfyllde inte villkoren i avtalet.

c) De berörda myndigheterna har begått ett fel.

d) Av rättviseskäl.

e) De data på grundval av vilka tullskulden fastställdes har ogiltigförklarats för de berörda varorna eller, i tillämpliga fall, tulldeklarationen har ogiltigförklarats.

2. Tullmyndigheterna ska återbetala eller efterge det import- eller exporttullbelopp som avses i punkt 1 om det uppgår till 10 EUR eller mer. De ska endast återbetala eller efterge ett lägre belopp om den berörda personen begär detta.

3. Om tullmyndigheterna anser att återbetalning eller eftergift bör beviljas på grundval av artikel 220 eller 221 ska den berörda medlemsstaten vidarebefordra ärendet till kommissionen för beslut om något av följande fall föreligger:

a) Om tullmyndigheterna anser att de särskilda omständigheterna följer av att kommissionen har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter.

b) Om tullmyndigheterna anser att kommissionen har begått ett fel i den mening som avses i artikel 220.

c) Om omständigheterna i ärendet har samband med resultatet av en unionsutredning som genomförts enligt förordning (EG) nr 515/97 eller på grundval av en annan unionsrättsakt eller enligt ett avtal som ingåtts av unionen med länder eller grupper av länder där bestämmelser om genomförande av sådana unionsutredningar anges.

d) Om det belopp som den berörda personen kan bli skyldig att betala avseende en eller flera import- eller exporttransaktioner svarar mot eller överstiger 500 000 EUR till följd av ett fel eller särskilda omständigheter.

4. Skyldigheten att vidarebefordra ärendet enligt punkt 3 ska inte gälla om kommissionen redan har antagit ett beslut i ett ärende med jämförbara faktiska och rättsliga omständigheter, eller om den redan behandlar ett sådant ärende.

5. Om tullmyndigheterna själva inom de tidsfrister som avses i artikel 222.1 upptäcker att ett import- eller exporttullbelopp ska återbetalas eller efterges enligt artikel 218, 220 eller 221, och de är behöriga att göra detta, ska de på eget initiativ återbetala eller efterge beloppet.

6. Ingen återbetalning eller eftergift får beviljas när den situation som ledde till underrättelsen om tullskuld är ett resultat av vilseledande från gäldenärens sida.

7. Vid återbetalning ska de berörda tullmyndigheterna inte behöva betala ränta.

Vid återbetalning i de fall som avses i punkt 1 a och c ska de berörda tullmyndigheterna dock inte behöva betala ränta endast om de återbetalar import- eller exporttullbeloppet utan oskäligt dröjsmål efter det att det har upptäckts att beloppet ska återbetalas. Om tullmyndigheterna inte återbetalar beloppet utan oskäligt dröjsmål och gäldenären inleder ett förfarande i syfte att erhålla återbetalning, ska ränta betalas för perioden från och med den dag då tullarna betalats till och med den dag då beloppet återbetalas.

Ränta ska dessutom betalas om ett beslut att bevilja återbetalning inte genomförs inom tre månader från den dag då beslutet fattades, såvida inte underlåtenheten att iaktta tidsfristen ligger utanför tullmyndigheternas kontroll. Sådan ränta ska betalas från och med den dag då tremånadersperioden löper ut till och med dagen för återbetalning. Räntesatsen ska fastställas i enlighet med artikel 214.

8. Om tullmyndigheterna felaktigt har beviljat återbetalning eller eftergift ska skyldigheten att betala den ursprungliga tullskulden återinföras, under förutsättning att den inte är preskriberad enligt artikel 206.1, och ränta som betalats enligt punkt 7 andra stycket i den här artikeln ska återbetalas.

9. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att ändra punkt 2 i den här artikeln genom att uppdatera det tröskelvärde som anges där i syfte att återspegla förändringar i de ekonomiska omständigheterna.

10. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de regler som den ska efterleva när den fattar ett beslut som avses i punkt 3 i den här artikeln, i synnerhet om följande:

a) Villkor för godtagande av ärendet.

b) Tidsfrist för att fatta beslut och tillfälligt upphörande av denna tidsfrist.

c) Åtgärder för att, innan den fattar ett beslut som skulle vara negativt för den person det berör, meddela de grunder som kommissionen avser att basera sitt beslut på.

d) Delgivning av beslutet.

e) Följderna av underlåtenhet att fatta beslut eller att delge ett sådant beslut.

11. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer förfaranderegler för återbetalning och eftergift. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 283.4.

12. Kommissionen ska anta en genomförandeakt i form av ett beslut om tillstånd till återbetalning eller eftergift av ett import- eller exporttullbelopp i de fall som avses i punkt 3 i denna artikel, om kraven i den punkten är uppfyllda. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 283.2.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 283.1 ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 283.6 tillämpas.

Artikeln i rättsakten