EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R2108
Artikel 223 i förordning (EU) 2026/2108
Upphörande
EU-rätten
Artikelns text
1. Utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser avseende de fall när ett import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld inte uppbärs på grund av att gäldenärens insolvens har fastställts på rättslig väg, ska en tullskuld vid import eller export upphöra på ett av följande sätt:
a) Genom att tullskulden preskriberas i enlighet med artikel 206.
b) Genom att import- eller exporttullbeloppet betalas.
c) Med förbehåll för punkt 5 i denna artikel, genom att import- eller exporttullbeloppet efterges.
d) När det gäller varor som frigörs för ett tullförfarande som medför skyldighet att betala import- eller exporttullar, genom att de data som ligger till grund för frigörandet eller tulldeklarationen ogiltigförklaras.
e) Genom att varor som omfattas av import- eller exporttullar förverkas eller beslagtas och samtidigt eller därefter förverkas.
f) Genom att varor som omfattas av import- eller exporttullar förstörs under tullövervakning eller överlåts till staten.
g) Genom att varor försvinner eller skyldigheter enligt tullagstiftningen inte fullgörs till följd av att dessa varor fullständigt förstörts eller gått helt förlorade på grund av deras faktiska beskaffenhet, oförutsebara omständigheter eller force majeure, eller till följd av instruktioner från tullmyndigheterna, inbegripet när de har gjorts oanvändbara av någon person och därför ska anses ha gått helt förlorade.
h) Om tullskulden uppkommit enligt artikel 185 eller 188, genom att följande villkor uppfylls:
i) Den underlåtenhet som medförde att en tullskuld uppkom hade ingen avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av den tillfälliga lagringen eller det berörda tullförfarandet och utgjorde inte ett försök till vilseledande.
ii) Alla tullformaliteter som måste fullgöras för att reglera varornas situation fullgörs därefter.
i) När det gäller varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras slutanvändning, genom att de har exporterats med tullmyndigheternas tillstånd.
j) Om tullskulden uppkommit enligt artikel 184, genom att de tullformaliteter som måste fullgöras för att erhålla förmånlig tullbehandling enligt den artikeln ogiltigförklaras.
k) Om, med förbehåll för punkt 6 i denna artikel, tullskulden uppkommit enligt artikel 185, genom att tillfredsställande bevisning lämnas till tullmyndigheterna för att varorna inte har använts eller förbrukats och har förts ut ur unionens tullområde.
l) Om en tullskuld uppkommit på grund av att den kvantitet eller det värde av varor som angetts i ett tillstånd till ett särskilt förfarande har överstigits, senast vid utgången av en period på fem år från den dag då tullskulden uppkom, förutsatt att det skulle ha varit möjligt att ändra tillståndet eller bevilja ett nytt tillstånd utan undersökning av de ekonomiska villkoren för att täcka den större kvantiteten eller det högre värdet om en ansökan om detta hade lämnats in under den perioden, och under förutsättning att följande två villkor är uppfyllda:
i) Den underlåtenhet som medförde att en tullskuld uppkom hade ingen avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av det berörda tullförfarandet och utgjorde inte ett försök till vilseledande.
ii) Alla tullformaliteter som måste fullgöras för att reglera varornas situation fullgjordes därefter.
m) När det gäller varor som omfattas av distansförsäljning, antingen
i) genom att i slutändan inte föra in dessa varor i unionens tullområde och låta dem övergå till fri omsättning, eller
ii) genom att en distansförsäljning annulleras före underrättelsen om tullskulden och importören vid distansförsäljning ogiltigförklarar de data som tillhandahållits för hänförande av varor till ett tullförfarande i enlighet med artikel 80.1 första stycket.
2. I de fall som avses i punkt 1 e ska tullskulden emellertid, vid tillämpning av sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen, inte anses ha upphört om import- eller exporttullar eller förekomst av en tullskuld enligt denna förordning eller en medlemsstats rätt utgör grund för att ålägga sanktioner.
3. Om tullskulden i enlighet med punkt 1 i upphör för varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras slutanvändning, ska allt skrot eller avfall från förstöringen av dem anses vara icke-unionsvaror.
4. De gällande bestämmelserna om schablonsatser när varor gått helt förlorade på grund av sin beskaffenhet ska tillämpas om den berörda personen inte kan visa att den verkliga förlusten överstiger den som beräknats genom tillämpning av schablonsatsen för varorna i fråga.
5. Om flera personer ansvarar för betalning av det import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulden och eftergift beviljas, ska tullskulden upphöra bara för den eller de personer som beviljats eftergiften.
6. I de fall som avses i punkt 1 k ska tullskulden inte upphöra för personer som har försökt att vilseleda.
7. Om tullskulden uppkommit enligt artikel 185, ska den endast upphöra för personer vars beteende inte utgjort något försök till vilseledande och som bidragit till kampen mot bedrägeri.
8. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 282 för att komplettera denna förordning genom att fastställa en förteckning över sådana underlåtenheter som inte har någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av den tillfälliga lagringen eller det berörda tullförfarandet enligt punkt 1 h i) och l i) i den här artikeln.