Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R2381

Artikel 4 i förordning (EU) 2026/2381

Gemensam kontaktpunkt

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/2381 av den 21 oktober 2026 om påskyndade tillståndsprocesser för försvarsberedskapsprojekt.

EU-rätten

Artikelns text

1. Senast den 24 februari 2027 ska varje medlemsstat inrätta eller utse en myndighet till gemensam kontaktpunkt på relevant administrativ nivå. Den gemensamma kontaktpunkten ska fungera som enda kontaktpunkt för ett försvarsberedskapsprojekt.

2. En medlemsstat får inrätta eller utse mer än en gemensam kontaktpunkt enligt punkt 1 om det är nödvändigt för att återspegla dess decentraliserade förvaltningsstruktur. Den medlemsstaten ska säkerställa att effektiva samordningsmekanismer inrättas och att de tillhandahåller verktyg för att hjälpa projektägare att identifiera den lämpliga gemensamma kontaktpunkten för ett försvarsberedskapsprojekt och att den gemensamma kontaktpunkten fungerar som enda kontaktpunkt för projektet.

3. Den gemensamma kontaktpunkten ska ansvara för att underlätta och samordna tillståndsprocessen och för att tillhandahålla information om förenkling av de administrativa processerna i enlighet med artikel 5, inklusive information till projektägaren om när en ansökan anses fullständig i enlighet med artikel 7.1. På projektägarens begäran ska den gemensamma kontaktpunkten, före ansökan om tillstånd, också tillhandahålla information om tillståndsprocessen, inbegripet den dokumentation som ska lämnas in som en del av ansökan och de krav enligt vilka ett projekt kan betraktas som ett försvarsberedskapsprojekt enligt denna förordning. Tillhandahållandet av sådan information ska inte föregripa de behöriga myndigheternas beslut för att avgöra om ett projekt kan betraktas som ett försvarsberedskapsprojekt.

4. Som enda kontaktpunkt för projektägaren under tillståndsprocessen för ett försvarsberedskapsprojekt ska den gemensamma kontaktpunkten samordna och underlätta inlämnandet av alla relevanta handlingar och all relevant information och underrätta projektägaren om det övergripande beslutet. Om medlemsstaterna så föreskriver får den gemensamma kontaktpunkten också fungera som en behörig myndighet och utfärda övergripande beslut.

5. Projektägare ska ha rätt att lämna in handlingar som är relevanta för tillståndsprocessen i elektronisk form. Medlemsstaterna ska säkerställa digitalt utbyte, i förekommande fall via en interoperabel portal, av dokumentation mellan den behöriga myndigheten, den gemensamma kontaktpunkten och projektägarna.

6. De behöriga myndigheterna ska, under samordning av den gemensamma kontaktpunkten, säkerställa att alla relevanta studier som genomförts eller tillstånd eller godkännanden som utfärdats för ett visst projekt och för projektägare beaktas och att inga upprepade studier, tillstånd eller godkännanden krävs, såvida inte annat krävs enligt unionsrätten eller nationell rätt.

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att den gemensamma kontaktpunkten och alla behöriga myndigheter som ansvarar för något steg i tillståndsprocesserna, inbegripet alla processuella steg, har tillräckligt med kvalificerad personal och tillräckliga ekonomiska, tekniska och digitala resurser, även, i tillämpliga fall, för fortbildning och omskolning, för att effektivt kunna utföra sina uppgifter inom ramen för denna förordning.

8. De behöriga myndigheter som deltar i tillståndsprocessen och andra berörda myndigheter ska specificera och för den gemensamma kontaktpunkten tillgängliggöra kraven och all den information som begärs av en projektägare innan tillståndsprocessen inleds.

9. På begäran av en medlemsstat ska kommissionen bistå myndigheterna i den medlemsstaten med kapacitetsuppbyggnad till stöd för genomförandet av denna förordning, särskilt med tekniskt stöd när det gäller att inrätta eller driva en gemensam kontaktpunkt och en interoperabel portal. Kommissionen ska göra sitt yttersta för att prioritera sådana begäranden.

10. Om ett försvarsberedskapsprojekt är gränsöverskridande inom unionen ska de berörda medlemsstaterna säkerställa samordning och utbyte av information i rätt tid, utan att det påverkar nationella säkerhets- och konfidentialitetskrav.

Artikeln i rättsakten