Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af förbudet mot gemensamma andaktsöfning ar utan prests ledning ä tid, då allmän gudstjenst hålles.

1868-04-28 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:35, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af förbudet mot gemensamma andaktsöfning ar utan prests ledning ä tid, då allmän gudstjenst hålles.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

tf:» 35.

Ank. till Riksd. Kansli d. 30 April 1808, kl. 11 f. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af förbudet

mot gemensamma andaktsöfning ar utan prests ledning

ä tid, då allmän gudstjenst hålles.

Sedan förra Riksdagen! underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t tillkännagifvit,

hurusom, i anledning af väckt förslag om ändring i Kongl. Förordningen

angående gemensamma andaktsöfningar den 26 Oktober 1858, så vidt

denna förordning innehölle förbud mot dylika andaktsöfningar a tid, eld allmän

gudstjenst i församlingen förrättades, Riksdagen ansett den i nämnda förordning

förekommande bestämmelse, att sammankomster till gemensamma

andaktsöfningar utan vederbörande presterskaps omedelbara ledning ej finge

utan särskild tillstånd ega rum d tid, då allmän gudstjenst i församlingen

hölles, böra borttagas och i dess ställe stadgas, att sådan sammankomst

ej finge hållas så nära stället för den allmänna gudstjenst^!, att den sednare

eller ordningen vid densamma stördes, hvarföre Riksdagen för sin del

beslutit en författning, hvarigenom, med upphäfvande af ofvannämnda Kongl.

Förordning den 26 Oktober 1858, skulle stadgas på sätt Riksdagens skrifvelse

innehåller; — så har Kongl. Maj:t genom nådig Skrifvelse den 31

December 1867 meddelat Riksdagen, att, enär för detta förslags upphöjande

till lag erfordrades kyrkomötes samtycke, men Kongl. Maj:t icke för

andra ärenden beslutit sammankallande af sådant möte före innevarande

riksdag, samt nu gällande lag medgåfve, att särskilt tillstånd kunde lemnas

till hållande af sådana sammankomster, som Riksdagens förslag afsåge

att tillåta, Kongl. Maj:t, som ansett samma förslags antagande ej vara af

den angelägenhet, att kyrkomöte ensamt för denna fråga borde sammankallas,

efter Stats-Rådets och Högsta Domstolens hörande, funnit skäligt

låta Riksdagens förslag förfalla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35. 5

Under åberopande af hvad sålunda i detta ärende tillförene förekommit,

har Herr L. J. Hierta, uti en inom Andra Kammaren väckt, till

Lag-Utskottets behandling öfverlemnad motion, N:o 326, föreslagit, att Riksdagen

ville, med ändring af Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858,

för sin del antaga en författning, lika lydande med det författningsförslag,

förra Riksdagens oinförmälda skrifvelse innehölle.

Uti ofvannämnda Kongl. Förordning stadgas sålunda:

»Medlemmar af den Evangeliskt-Lutherska kyrkan vare ej förment

att sammankomma till gemensamma andaktsöfningar, utan vederbörande

presterskaps omedelbara ledning: dock må sådan sammankomst ej, utan

särskildt tillstånd, ega rum å tid, då allmän gudstjenst i församlingen förrättas.

Ej eller må vid religionsöfning, som ej är att hänföra till enskild

husandakt, tillträde vägras församlingens presterskap, medlem af dess kyrkolåd

eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnda myndighet,

i händelse af inträffad olaglighet eller oordning, eger att, der så nödigt

anses, sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ei är prest,

eller enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid dylik sammankomst

såsom lärare med andliga föredrag, som anses leda till" söndring

i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna gudstjenst^! eller eljest

till undergräfvande åt religionens helgd, ankom me på kyrkorådet att

honom förbjuda att i berörda egenskap inom församlingen vidare uppträda.

Hvar som föranstaltar så beskaffad sammankomst, hvarom sagdt är,

å tid, då den ej hålglas må, eller å sådan tid dertill upplåter hus eller underlåter

att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot utöfvande af

lärareverksamhet, höte från och med 50 till och med 300 Riksdaler Riksmynt

till tväskiftes emellan åklagaren och församlingens fattige. Saknar

den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse efter

samma grnnder, som gälla för förvandling af böter enligt Utsökningsbalken.

»

Utskottet, som anser sig nu, likasom vid förra riksdagen, böra biträda

ifrågavarande förslag, tillåter sig att ur Utskottets då meddelade Yttrande

i ämnet återgifva följande:

»Utskottet har, efter inheintad kännedom om den erfarenhet, som

tillämpningen af oinförmälda författning i nu ifrågavarande hänseende lemnat,

kommit till den öfvertygelse, att motionärens framställning är synnerligen

behjertansvärd. Det omförmälda förbudet mot hållande af gemensamma

andaktsöfningar, utan ledning af prest, å tid då allmän gudstjenst

hålles, var visserligen icke endast en gärd åt den varsamhet, hvarmed man

ansag sig böra gå till väga vid öfvergången från den mindre toleranta lagstiftning,

i hvilken åren 1858 och 1860 medförde vigtiga och högt påkal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

lade förändringar; ty erfarenheten hade gifvit vid handen, att åtskilliga ledare

af de separatistiska rörelserna icke dragit i betänkande att trotsa gällande

ordning medelst att ända invid dörrarue af den kyrka, i hvilken församlingen

förrättade sin gudstjenst, föranstalta sammankomster, Indika för

den förra voro störande och icke kunde undgå att väcka föiaigelse. Men

om än det ifrågavarande förbudet må anses egnadt att skydda mot dylika

tilltag, så torde detsamma deremot, i sin stränghet tillämpadt, icke befinnas

öfverensstämma med den fördragsamhet, som vunnit ett uttryckt Kongl.

Förordningen om främmande religionsbekännare och deras religionsöfning

den 23 Oktober 1860, enligt hvilken kristna trosbekännare, af hvilken annan

lära som helst än den rena evangeliska, ega att förena sig^ i församling

och hafva rätt till offentlig religionsöfning i egna bönehus å tid, som

de fritt välja, under det allmänna vilkoret att sadant sker inom de af lag

och sedlighet bestämda gränser. Förordningen föreskrifver väl, att en ansökan

om tillstånd att ingå sådan förening skall hos Konungen göras; men

om det förra vilkorets öfverträdande icke är att befara, lärer väl afslag å

sådan ansökan icke ifrågakomma. Emellertid befinner sig inom landet en

sekt, de s. k. baptisterna, den talrikaste bland alla, hvilken icke vill formfJicren

utträda ur Svenska kyrkan och bilda egen församling. Denna sekt

kan — såväl som öfriga independenter, Indika icke göra mera buller af

sig än de s. k. tillåtna religionssamfunden — i de större städer, der både

ottesång, högmessa och aftonsång i de allmänna kyrkorna ega rum, svål linen

få tillfälle att gemensamt förrätta sin andakt, så länge det är förbjudet

att sammankomma till andaktsöfningar å tid, då allmän gudstjenst i församlingen

hålles, sådant får dock, kan man invända, enligt författningen

ske efter »särskildt tillstånd.» Men utom det att i åliggandet att för hvarje

särskildt tillfälle utverka tillstånd att sammankomma till utöfvande af sin

andakt, ligger ett tvång, som synes icke väl öfverensstämma med de grundsatser,

den till tiden sednare lagstiftningen angående religionsfrihet upptagit,

och som derför blir desto mera förhatligt, bör ock tagas i betraktande,

att en dylik sammankomst stundom icke torde vara beramad sa tidigt, att

vederbörandes tillstånd kan hinna utverkas, hvilket dock, enligt sammanhanget

i författningen, synes böra ske för hvarje särskildt tillfälle. Hvad

landsbygden beträffar kan denna svårighet jemväl för den rena evangeliska

lärans'' egna bekännare till och med vara oöfvervinnerlig, enär för oväder

och under vissa årstider det från somliga trakter kan blifva omöjligt saväl

att samlas till den allmänna gudstjensten som att meddela sig med de vederbörande,

af hvilka den omförmälda tillåtelsen skall utfärdas, än mer att

erhålla eu prest till ledning vid den gemensamma andaktsöfningen, för hvil
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Vtekotlets Utlåtande N:o 35.

ken, till följd af behof och sed, befolkningen hyser eu benägenhet, som

ingalunda torde böra motverkas.

Utskottet anser nu anförda omständigheter tillräckligt tala för behöfligheteu

af en ändring i den ifrågavarande författningen, dervid dock Utskottet

medgifver angelägenheten deraf, att afvärjandet af de missbruk, stadgandet

haft för afsigt att förekomma, icke lemnas ur sigte. Detta dubbla

ändamål har Utskottet trott kunna vinnas genom borttagande af bestämmelsen,

att sammankomster till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande

presterskaps omedelbara ledning icke må »utan särskildt tillstånd

ega rum å tid, då allmän gudstjenst i församlingen hålles1'', och införande

i dess ställe af det stadgande,, att sådan sammankomst ej får hållas så nära

stället för den allmänna gudstjensten, att den sednare eller ordningen vid

densamma störes; såsom följd hvaraf den i författningens sednare del fastställda

ansvarspåföljd för föranstaltande af så beskaffad sammankomst och

för upplåtande af hus dertill bör utgå, och öfverträdelse af det nya stadgandet

falla under ansvarsbestämmelsen i 11 Kap. 2 § Strafflagen.»

De skäl, hvilka sålunda blifvit anförda till stöd för den ifrågaställda

lagstiftningsåtgärden, synas fortfarande ega full giltighet; och Utskottet får

derföre vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen för sin del ville besluta eu författning,

hvarigenom, med ändring af Kongl. Förordningen om

särskilda sammankomster för andaktsöfning den 26 Oktober

1858, stadgas som följer:

»Medlemmar af Evangeliskt-Lutherska kyrkan vare ej

förment att sammankomma till gemensamma andaktsöfningar

utan vederbörande presterskaps omedelbara ledning;

dock må sådan sammankomst å tid, då allmän

gudstjenst i församlingen förrättas, ej ega rum så nära

det ställe, der gudstjensten hålles, att denna eller ordningen

dervid störes. Ej eller må vid religionsöfning,

som ej är att hänföra till enskild husandakt, tillträde

vägras församlingens presterskap, medlem af dess kyrkoråd

eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken

sistnämnda myndighet, i händelse af inträffad olaglighet

eller oordning, eger att, der så nödigt anses, sammankomsten

upplösa. Uppträder någon, som ej är prest eller

enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid

dylik sammankomst såsom lärare med andliga föredrag,

som anses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o So.

förakt för den allmänna gudstjensten, eller eljest till undergräfvande

af religionens helgd, ankomme på kyrkorådet

att honom förbjuda att i berörda egenskap inom

församlingen vidare uppträda.

Hvar som underlåter att ställa sig till efterrättelse

kyrkoråds förbud mot utöfvande af lärareverksamhet, böte

från och med femtio till och med trehundra Riksdaler.

Stockholm den 28 April 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Beckman har begärt att få anmärkt, det han i ärendets behandling

hos Utskottet ej deltagit.

STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1868.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1868:58 Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858 i afseende på förbud emot gemensamma andaktsöfningar utan presto ledning å tid, då allmän gudst s. 1 i texten