Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af 2 Kap, 5 och 6 §§ Gifterrnåls-balken.

1868-05-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:47, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af 2 Kap, 5 och 6 §§ Gifterrnåls-balken.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 47,

JV:o ,

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1868, kl. 10 f''. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af 2 Kap, 5 och

6 §§ Gifterrnåls-balken.

Uti särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, hvilka blifvit till

Lag-Utskottets behandling öfverlemnade, har föreslagits dels af Herr Ola Månsson

(motion N:o 302), att 5 § i 2 Kap. Gifterrnåls-balken måtte upphäfvas, dels af

Herr L. J. Fahlander (motion N:o 197), att Riksdagen för sin del ville besluta, att

så väl 5 som 6 § af ifrågavarande kapitel och balk upphört att vara gällande.

Omförmälda §§, sådana de ursprungligen lydde, innefattade ovilkorligt förbud

emot giftermål i svågerlag å sidone samt i andra svågerlaget, men hafva genom

Kongl. Förordningen den 10 April 1810 blifvit förändrade derhän, att Konungen

må gifva lof till giftermål i berörda svågerskapsled. Någon giltig grund för

bibehållande af detta äktenskapsförbnd lär svårligen kunna framvisas, och det torde

derföre numera kunna utan råda ur lagstiftningen uteslutas. Då den i 1734

års lag uttalade grundsats om absolut förbud emot dessa äktenskap redan genom

1810 års ofvannämnda Förordning blifvit bruten, har lagstiftaren nu endast att tillse,

huruvida några fullt giltiga skäl vidare förefinnas för bibehållande af det uppställda

vilkoret af Konungens lof; och några sådana skäl har Utskottet ej kunnat

finna. Det är nemligen kändt, att Konungens bifall till de ganska talrikt inkommande

ansökningarne af detta slag aldrig förvägras, och ifrågavarande vilkor qvarstår

således numera i lagstiftningen blott såsom en ändamålslös formalitet, hinderlig för

alla och kostsam för den mindre bemedlade. Väl har såsom ett inkast emot full

frihet uti ifrågavarande hänseende tillförene blifvit anmärkt, att exemplet af äktenskapsförbindelser

inom dessa svågerskapsled vore för bevarande af sedligheten inom

familjerna vådligt. Men dessa exempel äro, såsom nyss blifvit antydt, redan nu

ganska talrika, utan att, så vidt man försport, sedligheten derigenom i någon mån

lidit;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 47. 9

lidit; och då dertill lägges, att mången ej ens anar tillvaron af ifrågavarande förbud,

så att ej sällan den. som står i begrepp att knyta äktenskap inom anförda

svågerskapsled, öfverraskas af underrättelsen att han dertill måste söka Konungens

tillstånd, har Utskottet ansett sig jemväl i allmänna tänkesättet finna ett stöd för

dessa förbuds upphäfvande.

Då ifrågavarande äktenskapsförbud utgör grunden för stadgandet i 18 Kap.

5 § Strafflagen angående ansvar för otukt emellan personer, som i det svågerlag

äro, att de icke, utan Konungens tillstånd, må äktenskap med hvarannan

ingå, bör detta stadgande upphäfvas på samma gång som berörda förbud bortfaller.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta en författning, hvarigenom

förklaras, att de i 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken,

sådana de lyda i Kongl. Förordningen den 10 April 1810, förekommande

förbud för der uppräknade personer, att utan

Konungens tillstånd med hvarandra ingå äktenskap, samt i

följd deraf jemväl 18 Kap. 5 § Strafflagen angående straff

för otukt emellan sådana personer upphört att vara gällande;

dock att derigenom ej sker någon ändring i lagens stadgande

i 13 Kap. 1 § Rättegångs-balken, om jäf emot domare,

och i IT Kap. 7 § samma Balk, om jäf emot vittnen, samt

i 31 § Skiftesstadgan den 9 November 1866, om jäf emot

landtmätare och gode män, i hvilka fall det kommer att förblifva

vid hvad hittills föreskrifvet varit.

Stockholm den 5 Maj 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Bih. till Riicsd. Prof. 1868. 7 Sarnl. 25 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1868:95 Skrifvelse, angående upphäfvande af 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken. s. 20 i texten