Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om särskild beskattning å sockertillverkningen af hviibetor eller andra organiska ämnen.

1869-04-23 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1869:15, Betänkande, i anledning af väckta motioner om särskild beskattning å sockertillverkningen af hviibetor eller andra organiska ämnen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. Kansli d. 23 April 1869, kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om särskild beskattning

å sockertillverkningen af hviibetor eller andra organiska ämnen.

Uti till Bevillnings-Utskottet hänvisade motioner har blifvit föreslaget:

af Herr Charles Divkson inom Första Kammaren (motion N:o 2): “att

Riksdagen må besluta, att en skatt, motsvarande tullen å råsocker, må åsättas

allt inom landet tillverkadt socker af hvitbetor eller andra inhemska organiska

ämnen1'';

af Herr J. Arrhenius, äfven inom Första Kammaren (motion N:o 26): “att

en tidrymd af 15 år, räknad från och med 1870 till och med 1884, må bestämmas,

under hvilken alla hvitbetssockerfabriker, som hos oss uppstå, må få åtnjuta fem

frihetsår, under hvilka de äro befriade från all accis eller särskild beskattning;

att efter de fem frihetsårens slut den må åläggas en skatt, som för sjette året

utgår med 2 öre för hvarje skålpund produceradt hvithetssocker samt höjes med

2 öre för hvartdera af de följande åren, intilldess denna accis uppgått till högst

samma belopp, som importtullen å råsocker; samt att äldre hvitbetssockerfabriker,

som redan utöfver fem år varit i verksamhet utan särskild beskattning och sålunda

åtnjutit de fördelar, hvilka komma till godo för nybildade sådana fabriker,

må beskattas efter samma grunder, som af Riksdagen bestämmas för nya hvitbetssockerfabriker

efter frihetsårens slut"; samt

af Herr C. J. L. Lönnberg inom Andra Kammaren (motion N:o 269): “att

Riksdagen måtte i underdånighet hos Kong!. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

genom sakkunnige personer låta undersöka och utreda, huruvida den inhemska

hvitbetssockertillverkningen lämpligen kan och bör åläggas en särskild beskattning

samt för nästkommande Riksdag framlägga det förslag i ämnet, hvartill en så

beskaffad utredning föranleder."

De tvänne förstnämnda förslagen utgå från det antagande att, i följd af

nu stadgade införselstull å råsocker, den inhemska sockertillverkningen af hvitBih.

till Riksd. Prut.'' 1869. 5 Samt. 1 Afd. 10 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.

betor kan och bör åläggas en särskild beskattning och samtliga förslagen öfverensstämma

deri, att såväl näringens eget som Statsverkets välförstådda intresse påkallar

en snar lösning af denna nu sväfvande beskattningsfråga; men rörande

sättet att åstadkomma en dylik lösning skilja sig motionärernas åsigter ganska

betydligt. Sålunda har Herr Ch. JDickson, under anförande att frågan i främsta

rummet rörde, huruvida en större eller mindre del af den afgift, som Svenska

folket till bestridande af Statsverkets utgifter åtagit sig att utgöra för hvarje

skålpund inom landet förbrukadt socker, fortfarande skulle genom den hvitbetssockertillvorkningen

förunnade skattefrihet beröfvas Staten till fördel för en hvitbetssockerfabrik

och att det denna näring derigenom meddelade skydd eller premium

måste anses vara lika stort med den stadgade tullen å utländskt socker, yrkat

att beskattningen må fullt motsvara tullens belopp, samt att då omsorgen ej

mindre om denna närings fortkomst än om Statens finanser fordrade skyndsam

lösning af den nu sväfvande frågan, sådan beskattning må utan dröjsmål åläggas

de inhemska sockerfabrikerna. Dock har vid remissen af Herr Arrhenii ofvanomförmälda

motion Herr Bickson förklarat sig icke obenägen att medgifva en progressiv

beskattning af det inhemska sockret i mån af tillverkningarnes större eller

mindre storlek eller efter hvilken annan billig grund, Utskottet kunde komma att

föreslå, enär, enligt motionärens åsigt, främsta vigten låg derpå, att de båda motionerna

måtte sammanjemkas till ett förslag, som inom Kamrarne kunde vinna

framgång och sålunda det närvarande ovissa tillståndet upphöra.

Herr Arrhenius har lika med Herr Bickson ansett, att, så länge Staten är

i behof af finanstullar och så länge sådan tull finnes å importeradt råsocker, hvitbetssockerfabrikationen

inom landet, då densamma fullt kommit till stånd, jemväl

bör för hvarje skålpund tillverkadt betsocker kunna bära en beskattning lika med

importtullen å råsockret, alldenstund skatten i sådant fall ej utgör mera än precist

lika mycket, som det premium hvilket fabrikanten genom tullen har sig till godo

för det socker, han producerar. Af såväl detta skäl som äfven deraf att frågan

om beskattning af hvitbetssockertillverkningen nu vid flera på hvarandra följande

riksdagar blifvit väckt, antager motionären att hon icke kan undanskjutas, och

att under sådana förhållanden Statsverkets och särskildt landtbrukets verkliga intresse

nödvändigt fordrar en skyndsam lösning af densamma. Denna lösning anses

likväl böra ske på sådant sätt, att den betryggar fortkomsten och utvecklingen af

hvitbetssockerindustrien, af hvilken anledning beskattningen icke borde påläggas

förr än efter en bestämd kortare tid, på det betodlingen må kunna erhålla behörig

utsträckning och fabrikerna sålunda vara förvissade om tillgång på erforderligt

råmaterial; först derefter borde industrien åsättas en i början jemförelsevis låg

beskattning, hvilken derefter småningom enligt en bestämd progression, i den

mån hvitbetssockerindustrien vunne utveckling och styrka, höjdes till sitt maximum

eller motsvarande tullen å utländskt råsocker. Genom ett dylikt tillvägagående

hade man i andra länder lyckats uppfostra en industri, hvilken numera

vore af en verkligt storartad betydelse ej mindre för Statens finanser än för folkets

ekonomiska välstånd, och otvifvelaktigt skulle äfven vi med beträdande af samma

väg komma till samma mål. Då det äfven numera vore af erfarenheten fullt bekräftadt,

att hvitbetsodlingen i Sverige kunde å dertill passande jord med lika

framgång som i andra länder bedrifvas, och att betornas sockerhalt inom vårt land

varit icke lägre, utan lika hög, ja till och med stundom högre än annorstädes,

har någon ytterligare utredning af möjligheten af en beskattning å den inhemska

sockertillverkningen, under det tull å utländskt socker är stadgad, ansetts icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.

vara behöflig, och då derjemte det vore för industriens fortkomst af yttersta vigt,

att lagstiftningen utan dröjsmål undanröjde det genom den städse återkommande

beskattningsfrågan alstrade osäkerhetstillståndet och så ordnade densamma att industriidkarne

erhölle visshet att icke blifva undertryckta genom hög beskattning,

innan ens deras fabriker kommit i fullt stånd, har motionären, för att i sin mån

bidraga till en både skyndsam och lycklig lösning af frågan, funnit sig böra underställa

Riksdagens pröfning de grunder till beskattningslag, som ofvan blifvit

anförda.

Herr Lönnberg, slutligen, har, under åberopande af hvad vid sistlidna riksdag

förekom och under erinran om svårigheten för Riksdagen att fatta ett moget beslut,

innan en fullständig och tillförlitlig utredning af frågan erhållits, ansett lämpligast

att, på sätt i förslaget blifvit formuleradt, hos Kongl. Maj:t anhålla om en

dylik utredning och derpå grundadt lagförslag.

Yid de båda sistförflutna riksdagarne har Bevillnings-Utskottet i anledning

af äfven då väckta motioner i detta ämne uttalat don åsigt att, om hvitbetssockertillverkningen

inom landet finge fortfarande förblifva skattefri, skulle deraf föranledas

en ej obetydlig förminskning i Statens inkomst af nu stadgade tull på råsocker,

utan att sockerförbrukningen deraf erhölle någon motsvarande lindring, samt

att man följaktligen borde antingen borttaga denna tullsats eller också med dess

bibehållande förena en lämplig beskattning'' af den inhemska hvitbetssockertillverkningen,

hvarigenom ersättning kunde beredas Statsverket för dess genom denna

näring förorsakade förlust i tullinkomster. Detta sednare alternativ borde så

mycket snarare föredragas som dels den inkomst, tullen å socker gifvit, antagligen

ej kunde umbäras och sålunda måste ersättas genom en annan, sannolikt mera

tryckande beskattning, dels äfven den inhemska sockertillverkningen borde, i likhet

med hvad i andra länder egde rum, kunna bestå utan eu så betydande premie,

som skattefrihet under gällande hög tull å utländskt socker måste anses utgöra.

Ehuru fullt erkännande angelägenheten för näringens egen fortkomst att utan

dröjsmål få denna beskattningsfråga afgjord, ansåg likväl Utskottet Riksdagens

beslut i detta hänseende böra föregås af en så vidt möjligt fullständig utredning af

densamma och hemställde således endast, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t

anhålla om en undersökning genom särskilde sakkunnige personer i hvad mån och

på hvad sätt tillverkningen af hvitbctssockcr inom landet kunde beskattas samt

att för näst sammanträdande Riksdag förslag i ämnet måtte framläggas.

Dessa Utskottets framställningar blefvo väl af Första Kammaren bifallna,

men rönte deremot icke framgång hos Andra Kammaren. Frågan var hos oss ny

och betraktades såsom fiendtlig emot det under sednare åren af ogynnsamma konjunkturer

härd! tryckta jordbruket, hvilket dessutom förmenades icke kunna utan

stora och kostsamma förarbeten samt vid i öfrigt särdeles fördelaktiga kulturförhållanden

ordnas för en lönande hvitbetsodling. Frågan ansågs äfven derföre betänklig,

att den inledde oss på en beskattningsväg, hvilken man motvilligt och

undantagsvis, mera ur moraliska än finansiela skäl, endast i afseende å bränvinstillverkningen

hittills beträdt.

Emellertid tror Utskottet sig kunna antaga, att de antydda betänkligheterna

redan nu i allmänna föreställningssättet undergått ganska väsendtliga modifikationer.

Man har under sednaste tiden både på experimentel och på rent

praktisk väg vunnit fullkomlig erfarenhet derom, att vårt lands klimat och jordmåner

väl egna sig för en lönande hvitbetsodling; äfvensom att hvitbetor

kunna härstädes framalstras af den sockerhalt, att deras förarbetning till socker

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.

väl lönar sig. Då våra naturförhållanden således icke lägga hinder i vägen för eu

kraftig- utveckling af hvitbetssockerindustrien och då man tillika känner de gynsamma

resultat, denna industri lemnat i andra länder, synnerligen med afseende å

jordbrukets framåtskridande och blomstring, har den förut rådande föreställningen,

som i våra klimatiska och jordbruksförhållanden trodde sig finna behof af utomordentliga

förmåner, såsom vilkor för möjligheten att framkalla någon mera omfattande hvitbetssockerindustri,

lemnat rum för en kraftigare och tillitsfullare, hvilken, för att

träda i verksamhet, mindre torde göra anspråk på alltför stora uppoffringar från

det allmännas sida än på ett sådant ordnande af den sväfvande beskattningsfrågan,

att industrien derigenom för en viss längre tidrymd betryggas emot ovissa och våldsamma

beskattningsåtgärder.

Äfven från deras sida, som hafva för afsigt att egna sig åt denna industri,

inser man ''nemligen mer än val, att den betydliga statsinkomst af mera än 4 millioner

Rall* årligen, som sockerförbrukningen hittills inbringat, hvarken kan umbäras

eller under annan mindre kännbar beskattningsform ersättas, och att en fortfarande

skattefrihet för sockertillverkning af inhemska råämnen vid sidan af tullbeskattning

å utländskt råsocker följaktligen icke kan vara att för någon längre tid

påräkna.

Ur hvitbetssockerindustriens och jordbrukets egen synpunkt påyrkas således

nu en skyndsam och afgörande lösning af denna fråga, hvilken ock, i den

mån nämnda industri ytterligare utvecklar sig, är af alltför stor betydelse ur statseko

nomisk och finansiel synpunkt, att längre kunna lemnas å sido.

Vid sådant förhållande har Utskottet ansett sig desto mindre böra, på sätt

en af motionärerna, Herr Lönnberg, föreslagit, nu åter inskränka sig till förnyande

af den vid de tvänne sista riksdagarne af dåvarande Bevillnings-Utskott gjorda

framställning om frågans hänskjutande till Regeringen för vidare undersökning, som

hvarje ytterligare uppskof med ordnandet af denna vigtiga angelägenhet tvifvelsutan

skulle förlamande inverka på den vaknade företagsamhetsandan, samt Utskottet,

efter sorgfälligt rådfrågande af den inom landet vunna erfarenheten äfvensom af

andra länderi tillvägagående och lagstiftning i ämnet, trött sig hafva funnit erforderlig

ledning för framläggandet af ett förslag, hvilket, enligt Utskottets tanke, på

ett billigt och lämpligt sätt förmedlar de stora intressen, som med frågans liufvudsakliga

lösning äro förknippade.

Dessa stora intressen äro, såsom ofvan bKfvit antydt, å ena sidan jordbrukets,

som fordrar att hvitbetskulturen och hvitbetssockertillverkningen inom vårt land betryggas

emot ovissa och våldsamma beskattningsåtgärder, och å andra sidan Statsverkets

att tillgodoses i sin tillständiga rätt att icke blifva försatt i mistning af eu bland dess

betydligare inkomstkällor; i hvilket sednare hänseende ej heller får lemnas ur sigte

den sockerförbrukande allmänhetens skäliga anspråk, att hvad den i följd af stadgad

tullafgift å utländskt råsocker måste för sin sockerförbrukning genom förhöj dt pris

erlägga verkligen kommer statskassan till godo och icke endast eller hufvudsakligen

blifver en premie till den inhemska hvitbetssockerindustrien.

Det hör härvid icke lemnas oanmärkt, att lösningen af en sådan komplicerad

uppgift tager i anspråk de skiljaktiga intressenas ömsesidiga tillmöteskommande

och en sådan förmedling af stridande grundsatser, som, säge hvad man vill,

i sjelfva verket ännu genomgår en de! af vår lagstiftning, hvilken, på samma gång

den reglerar en af Statsverkets betydligaste inkomsttitlar, tillika har till uppgift

och påföljd att genom afgifternas belopp bereda de inhemska näringar, som ansetts

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15. 5

deraf fortfarande vara i behof, ett skydd emot utländsk medtäflan, d. v. s. vår

tullagstiftning.

Efter förutskickande af denna allmänna erinran, hvarmed Utskottet åsyftat

att påpeka öfverensstämmelsen emellan hvad Utskottet här nedan kommer att föreslå

och de grundsatser, som genomgå en annan hos oss redan gällande och med

förevarande fråga nära förknippad lagstiftning, öfvergår Utskottet till närmare redogörelse

för sina åsigter i den föreliggande frågan.

, Af de båda här ofvan ornförmälda motioner, hvilka innefatta bestämda yrkanden

om definitivt ordnande af beskattningen å den inhemska hvitbetssockertillverkningen,

har Utskottet funnit den af Herr Arrheuius väckta till sitt syfte närmast

öfverensstämma med Utskottets uppfattning af lämpligaste sättet att lösa denna

skattefråga, enär den obetingadt antager att, så länge tull på utländskt råsocker

exsisterar, äfven den inhemska sockertillverkningen bör och kan underkastas en

motsvarande beskattning, men att likväl någon skattefri tid bör denna industrigren

förunnas för att fullt ordna sig och skatten derefter successivt förhöjas i samma

mån näringen hinner växa till i spänstighet och kraft, samt slutligen äfven deri

att näringens eget intresse fordrar frågans snara afgörande. Emot de särskilda

bestämmelserna i detta förslag hafva dock flera betänkligheter förekommit. Men

innan Utskottet öfvergår till vidare granskning af detaljerna i Herr Arrhenii motion,

torde det vara lämpligt att här meddela en kort öfversigt af den beskattning,

till tid och belopp, som i Frankrike och Tyskland blifvit hvitbetssockertillverkningen

derstädes åsatt.

I Frankrike vågade man först 18138, sedan hvitbetssockertillverkningen

temligen länge fortgått, underkasta densamma en ringa beskattning af 10 francs,

under det tullen å Fransysk! kolonialsocker var nära 50 francs, por 100 kilogrammer,

med föreskrift likväl att beskattningen följande år skulle höjas till 15 francs;

redan 1840 höjdes densamma för olika slag inhemskt socker till 25—36 francs, och

1843 antog man slutligen fullt principen af lika beskattning för hvitbets- och kolonialråsocker;

och bestämdes afgiften för båda till 45 francs allt för 100 kilogrammer.

Under denna beskattning föll väl till en början den inhemska tillverkningen

något, men endast för att derefter åter stiga och i så starka proportioner, att den

snart ej obetydligt öfversteg införseln af kolonialsocker. För att då skydda de

Fransyska koloniernas produktion sattes införselstullen å kolonialsocker till 7 francs

lägre per 100 kilogrammor än skatten å inhemskt socker; ehuru denna détaxe till

koloniernas förmån endast beviljades för fyra år, qvarstod den dock ganska länge,

om äfven något förminskad, och ännu i lagen af den 7 Maj 1864 bibchålles för

socker från Frankrikes kolonier, La Reunion och Antillerna en sådan détaxe af 5

francs, hvilken likväl med innevarande års slut skall upphöra, hvarefter afgifterna

å den inhemska tillverkningen och koloniernas blifva fullt lika. Ehuru sålunda

redan länge bärande eu beskattning, fullt likställd med den å utländskt socker

i allmänhet stadgade och i icke ringa mån högre än den tull, som för Franskt kolonialsocker

varit bestämd, har dock tillverkningen af kvitbetssocker inom detta

land så tillväxt, att den år 1866 lemnade en qvantitet, reducerad till Svenska centner,

af 5f millioner, under det införseln af kolonialsocker utgjorde endast 4-J millioner.

I Tyska tullföreningen underkastade man år 1840 de betor, horn i fabrikerna

förarbetades till socker, en kontrollafgift af ^ silbergroschen per centner.

1844 ökades afgiften till 1^- silbergroschen, och genom en lag 1846 bestämdes att

allt ur betor erhållet socker skulle åläggas en beskattning, hvars belopp hvart tredje

år skulle fastställas och utgå i form af eu afgift på de afverkade sockerbetorna,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.

efter den beräkning att 20 centner betor gåfvo 1 centner råsocker. Afgiften å betorna

höjdes 1850 till 3 silbergroschen, 1853 till 6 silbergroschen och utgör nu

sedan 1858 silbergroschen, allt per centner råa betor, hvilken sednaste afgift

man, med beräkning att 12^ centner hvitbetor lemna 1 centner råsocker, anser

motsvara eu skatt af 3 thaler 3f silbergroschen per centner råsocker. Då tullen

å utländskt råsocker, importeradt för sockerraffinaderiernas behof, ''är 1 thaler

silbergroschen, så finner man att hvitbetssockerfabrikationen inom Tyska tullföreningens

stater åtnjuter en skyddstull af 1 thaler 3f silbergroschen för hvarje

centner tillverkadt socker. Denna sockertillverkning har äfven i dessa stater uppnått

en ganska storartad betydelse. Man beräknar sålunda, att år 1866 användes

till odling af sockerbetor icke mindre än 400,000 morgen, motsvarande omkring

200,000 Svenska tunnland, å hvilka producerades betor till ett värde af 12^- millioner

thaler, och att det deraf tillverkade socker icke kan uppskattas till mindre

än 30 millioner thaler, sedan skattens belopp blifvet afdraget. Tillverkningen af

råsocker utgjorde i medeltal åren 1864—1866 3,580,000 centner och Statens inkomst

genom skatten derå något öfver 11 millioner thaler, under det införseln af

utländskt socker nedsjunkit till en obetydlighet, utgörande föga mera än 4 procent

af den inhemska tillverkningen.

Det skydd, hvitbetssockertillverkningen inom Tyska tullföreningens stater åtnjuter,

har sålunda visat sig tillräckligt att nästan fullständigt tillintetgöra all möjlighet

för det utländska sockret att konkurrera. Icke destomindre protestera de Tyska fabrikanterna

ifrigt mot hvarje på sednare tider ofta ifrågasatt förminskning af detta

skydd och söka göra gällande den åsigt, att hvarje nominel jemnlikhet mellan

skatten å hvithetsråsocker och tullen för utländskt råsocker i sjelfva verket skulle

utgöra en svår orättvisa mot det förra slaget af råsocker, emedan detta, äfven om

det vid undersökning af sockerhalten visade sig jemngodt med motsvarande nummer

af kolonialsocker, likväl vid raffineringen lemnade mindre behållning, på den

grund att dels hvitbetssockret i allmänhet innehåller en större proportion salter

än kolonialsockret, hvarigenom en större mängd af det kristalliserbara sockret för''vandias

till okristalliserbart och således öfvergår i sirapen, dels att den sirap, som

uppstår vid raffinering af kolonialsocker, eger ett jemförelsevis högt, men den, som

uppstår vid raffinering af hvitbetssocker och icke kan användas till annat än bränvinstillverkning,

deremot ett ganska lågt värde, uppgående till knappast mer än

en tiondedel af det å förstnämnda sirapsslag. Förädlaren af betråsocker måste således

lägga hela skatten på det erhållna raffinadsockret, då deremot förädlaren af

kolonialråsocker kunde låta en del af denna skatt uppbäras af den erhållna värdefulla

sirapen. Af allt detta skulle således följa, enligt Tyska hvitbetssockerfabrikanternas

påstående, att hvithetsråsocker icke billigtvis bör och kan åläggas

lika beskattning med till färg, utseende i öfrigt eller sockerhalt motsvarande

kolonialsocker, emot hvilket påstående likväl med fog kan anmärkas, att de mångfaldiga

och storartade rön, som blifvit anställda såsom förarbeten till de sedermera

afslutade konventionerna mellan Frankrike, England, Holland och Belgien angående

beskattning å och drawback vid utförseln af socker, icke gifvit vid handen någon

sådan skilnad mellan rendementet af betråsocker och motsvarande kolonialråsocker,

att derigenom någon skilnad i beskattningen bort betingas, samt att i Frankrike

och Belgien betsockertillverkningen länge blomstrat och lemnat betydliga qvantiteter

till utskeppning under en beskattning, som så nära som möjligt är jemnlik med

den å kolonialsocker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15. <

Af hvad sålunda från andra länders erfarenhet i denna fråga kunnat inhemta^,

finner man att hvitbetssockertillverkningen, som der till en början var ett

nytt, ingenstädes förut försökt rön, länge nog lemnades fullkomligt skattefri, men att,

sedan beslut om beskattning derå blifvit fattadt, man i Frankrike under loppet af

endast 5, men deremot i Tyskland under 14 år eller, om man inräknar den tid

den ringa kontrollafgiften å betorna utgått, 18 år uppbragte beskattningen till nu

gällande belopp. Man kan ock af de anförda förhållandena draga den slutsats, att

den inhemska hvitbetssockertillverkningen, hunnen till full utveckling och styrka,

bör utan olägenhet kunna uppbära eu beskattning åtminstone i det närmaste jemnlik

med den genom tullen det utländska sockret ålagda.

Efter denna för andrå länders beskattningsåtgärder lemnade redogörelse

och deraf föranledda allmänna erinringar återgår Utskottet till den närmare behandlingen

af Herr Arrhenii omförmälda motion; och beträffande dervid först förslaget

att under en period af 15 år hvarje nyanlagd fabrik skulle cga tillgodonjuta

5 års fullkomlig skattefrihet och derefter under 5 år mer eller mindre betydande

skattelindring, finner Utskottet sig icke kunna underlåta att uttala den farhåga, att

en sådan lagstiftning skulle snarare förrycka och hämma än befrämja näringens

naturliga och kraftiga utveckling genom att drifva den att mera söka utvägar till

kringgående . af Jagens stadgan den, än till vinnande af förmåga att utan svårighet

bära den stigande beskattningen. Det är nemligen lätt insedt, att de äldre fabrikerna,

som, så att säga, brutit vägen för de sednare och som redan nu eller inom

kort tid skulle enligt detta förslag komma att underkastas en successivt stigande

beskattning, hvilken sålunda kunde hafva uppnått sitt maximum, under det de

sednast anlagda fabrikerna ännu åtnjöto full skattefrihet, icke skulle kunna med

dessa konkurrera, utan antingen måste nedläggas eller genom åtgärder, lika litet

öfverensstämmande med lagens syfte i finansielt som i nationalekonomiskt hänseende,

söka göra sig skattefriheten till godo. Såvidt Utskottet känner, har icke

heller i någon af de stater, som nu ega en rik hvitbetssockerindustri, man sålunda

gått till väga, men väl har man låtit det beviljade skyddet, det vill säga skattefrihet

eller skattelindring i förhållande till tullsatserna å utländskt socker, åtnjutas

lika af alla inom Statens gränser belägna hvitbetssockerfabriker, utan afseende på

den kortare eller längre tid hvar och en af dem varit i verksamhet.

I afseende å tiden för beskattningens början vill Utskottet erinra, dels afl

under den redan ganska betydliga tidrymd, tillverkningen af hvitbetssocker i utlandet

bedrifvits, såväl vilkoren för betornas frambringande blifvit tillräckligt kända,

som den tekniska skickligheten att af dem framställa socker vunnit en höa'' utveckling,

hvilken vårt land utan särdeles svårighet bör kunnå tillgodogöra sig^ dels att

äfven hos oss denna näring redan under eu följd af år fått såsom skattefri fortgå,

så. att den nu vid åtminstone en fabrik i vidsträckt skala och med framgång bedrifves.

Af dessa skäl har någon alltför lång fullständig frihetstid icke ansetts behöfva

beviljas, om också å andra sidan Utskottet icke kunnat förbise billigheten

såväl med hänsyn till redan i landet befintliga fabriker som till dem, hvilka man

synes hafva för afsigt att anlägga, att någon tid medgåfves, under hvilken man

vore i tillfälle bereda sig på den stundande beskattningen. Utskottet har således,

under förutsättning att afgiften å tillverkningen till en början sättes låg och endast

småningom förhöjes, trott sig kunna antaga, att en fullkomlig skattefrihet hädanefter

icke skäligen bör medgifvas för någon längre tid, än den som kan anses oundgängligen

erforderlig för att hinna tillvägabringa anläggning af nya fabriker och

odling inom närbelägna områden af det för fabrikernas drift nödiga belopp hvitbetor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 15.

Under antagande häraf och då i öfrigt med afseende å tiden för hvitbetsskördens

inbergning'' och bearbetning'' skatteåren ansetts böra beräknas från och med

den 1 Juli det ena till den 1 Juli det andra året, bar Utskottet funnit sig böra

föreslå, att den fullkomligt skattefria tidsperioden bestämmes till den 1 Juli 1873.

Af hvad redan i anledning af det utaf Herr Arrhenius väckta förslaget blifvit anfördt

framgår, att tillverkningsafgiften skulle drabba lika alla hvitbetssockerfabriker,

utan afseende på om de blifvit förr eller sednare anlagda, så att på dem alla

beskattningen tillämpas från och med den 1 Juli 1873 och derefter samtidigt för

alla förböjes efter den progression och å de tider, som Utskottet ämnar bär nedan

föreslå. Enligt Utskottets åsigt skall genom ett dylikt tillvägagående den inhemska

sockertillverkningen behandlas rättvisast och derigenom mera allsidigt och

kraftigt befrämjas, helst det är tydligt att hvarje fabrik skall med mera hopp om

framgång söka vinna förmåga att utan svårighet bära den stigande beskattningen,

när den ej behöfver befara att inom kort tid nödgas täfla med andra likartade, men

såsom sednare anlagda genom skattefrihet eller skattelindring gynnade fabriker.

I stället att, på sätt motionären föreslagit, tillstyrka någon längre tids fullkomlig

skattefrihet, bar Utskottet deremot ansett både hvitbetssockerindustriens och statskassans

fördel kunna lämpligare och med minsta kännbara rubbningar tillgodoses

genom en något förlängd och i flera tidsperioder indelad skattelindring, som i mån

af industriens utveckling'' skulle successivt minskas, eller, med andra ord, utgått

från det antagande, att hvitbetssockerindustrien efter den medgifna skattefrihetstidens

utgång till eu början åsättes eu mycket låg afgift, som successivt samt efter

på förband bestämda perioder höjes till det belopp, som kan anses lämpligt och

följaktligen i sitt förslag till beskattning sökt såvidt möjligt förena afseendet på den

inhemska hvitbetssockerindustriens ej oberättigade anspråk att få småningom vänja

sig vid beskattningen med den ej mindre nödvändiga omsorgen för bibehållande af

Statsverkets på sockerförbrukningens beskattning beroende inkomster. I sådant

syfte har Utskottet ansett, att beskattningen, börjande den 1 Juli 1873, lämpligast

kunde under de 3 närmast derpå följande åren bestämmas till £ af tullen å utländskt

råsåsocker och derefter för hvarje följande 3 års period höjas med £ af

sagda tullsats. Afgiften skulle således komma att utgå under perioden 1 Juli 1873—

1 Juli 1876 med $''l Juli 1876—1 Juli 1879 med §, 1 Juli 1879—1 Juli 1882 med

£ samt 1 Juli 1882—1 Juli 18S5 med af den vid samma tider gällande tull å

utländskt råsocker. Genom att stadna vid 1 Juli 1885 och en afgift af endast | af

råsockertullen har Utskottet icke velat nu hafva uttalat den åsigt, att sådan afgift

vore den högsta, som borde ifrågakomma, utan endast att den undantagslagstiftning,

som här blifvit föreslagen i ändamål att för en följd af år tillförsäkra hvitbetssockerindustrien

att endast enligt en bestämd norm och i visst förhållande till

tullen å utländskt råsocker kunna blifva beskattad, vid denna tidpunkt borde upphöra

och Riksdagen äfven i afseende å denna näring åter fritt utöfva sin beskattningsrätt

eftersom förhållandena då finnas påkalla. Afgiften å den inhemska sockertillverkningen

har ansetts böra fastställas i visst förhållande till eller viss procent

af tullsatsen å råsocker, på det tullagstiftningen utan hinder af denna tillverkningsafgift

måtte kunna ordnas, efter som förbrukningens eller Statsverkets behof

kunna kräfva.

Näst behofvet och angelägenheten af att i god tid på förhand få afgjordt,

när och med hvithet belopp hvitbetssockerindustrien har att motse eu blifvande

beskattning, är det ock för denna industri synnerligen vigtigt att jemväl sjelfva

sättet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande H:o 16.

9

sättet för afgiftens beräkning varder på förhand bestämdt, emedan beslutet derom

utöfvar hufvudsakhgt inflytande på sjelfva fabriksanläggningens ordnande och inredning

samt således dervid måste tagas i betraktande.

Utskottet har följaktligen funnit sig manadt att redan nu företaga äfven

denna fråga till behandling; men innan Utskottet framställer något förslag i ämnet,

anser Utskottet sig höra i korthet redogöra för de trenne olika förfaringssätt, hvilka

i detta hänseende följas i . de länder, hvarest hvitbetssockertillverkningen för närvarande

i största omfång* bedrifves, nemligen:

. . ^ ■IJ'' Beskattning efter de föravbetade hvitbetornas vigt, enligt det i Tyska tull
f

öreningens stater antagna system.

bedan de till förarbetning utsudda hvitbetorna blifvit rengjorda, verkställes

uppvägning deråt i närvaro af vederbörlig kontrollant, och skatten utgår med visst

belopp per centner åt den sålunda utrönta vigten. Skatten, som således i första

hand lira b bär råvaran, är likväl, enligt på erfarenhet stödd beräkning om viss medelafkastning,

lämpad efter den man velat åsätta det tillverkade sockret. Kontrollen

inskränker sig uteslutande till den förarbetade hvitbetsqvantiteten och sjelfva fabrikationen

är således befriad från all uppsigt eller intrång från Statens sida. De

flutvudsabliga anmärkningar, som blifvit riktade mot detta beskattningssätt, äro, att

dä skatten utgår med lika belopp, ehvad hvitbetorna ega större eller mindre sockernatt,

men denna, på grund åt odlingssätt, väderlek, klimatiska och lokala förhållanden,

är underkastad starka vexlingar, lemnar det ganska osäkra, än för Staten,

än tor fabrikanten, missgynnande resultat; och att det i så måtto är egnadt utöfva

ett mindre fördelaktigt inflytande på jordbruket, att då fabrikanten endast

kan med fördel använda betor åt den högsta möjliga sockerhalt, det måste föranleda

till ett ensidigt sträfvande att framalstra dylika betor, hvilket blott kan ske

genom att i viss mån åsidosätta den qvanfitativa afkastningen, hvarigenom odlaren

går miste om en större inkomst och en större mängd af den till utfodring afsedda

pressmassan. A andra sidan framhåller man såsom obestridliga fördelar af detta

beskattningssätt, att kontrollen är enkel, erfordrar ingen synnerlig sakkunskap

och är lör fabrikanten föga betungande; att fabrikanten lemnas oförhindrad att

tillverka det slag af sockor och i öfrigt bedrifva sin rörelse så som han må finna

förmånligast, och att just ifrågavarande sätt för skatteberäkningen utgjort en

kraftig sporre att anordna såväl hvitbetsodlingen som sockertillverkningen på det

för industriens framgång mest ändamålsenliga sätt.

, Beskattning efter den utpressade eller utlakade saftens mängd och eqentliqa

vigt, enligt det i Belgien och Holland följda system (Vabonnement).

Saftens mängd bestämmes efter rymden af de så kallade skedningspannorna,

i hvilka saftens forsta behandling försiggår och den egentliga vigten utrönes medelst

densimeter. Den beskattningsbara sockerqvantiteten uträknas derpå efter en viss

bestämd vigt socker i visst rymdmått saft och för hvarje af densimetern, vid

en temperatur af -j- lo grader Celsius, angifven grad egentlig vigt. Den vigt

socker, som skulle motsvara en densimetergrad, var i början bestämd till 1 200

grammes per hectolitre, men har småningom blifvit förhöjd, och utgör nu! på

grund af bestämmelse i den mellan Frankrike, England, Holland och Belgien den

o .November 1864 afslutade traktat rörande sockerbeskattningen, 1,500 grammes

per hectolitre (9^% tf Svensk vigt per 100 kannor). Mot detta beskattningssätt

tiar man anmärkt, att densimetern icke noggrant angifver saftens sockerhalt, enär

andra dess beståndsdelar inverka på den egentliga vigten, och att osäkerhet i afBth.

till Riksd. Prut. 1869. 5 Sami. 1 Afd. 1U Höft 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.

seende å den beräknade tillverkningsqvantiteten derigenom uppstår, att, fabrikerna

måste vara särdeles väl inrättade, om den för hvarje densimetergrad bestämda

Bockerqvantiteten skall kunna ur saften utdragas; och har man äfven såsom en

olägenhet anfört att, då saften, som lätt undergår förskämning, måste profvas

omedelbart efter det hvarje panna blifvit fylld, kontrollanten alltid för detta ändamål

måste vara tillstädes. Deremot invändes, att de i saften befintliga salter

och andra ej sockerhaltiga ämnen visserligen äfven inverka på den egentliga vigten,

men att skiljaktigheterna i detta afseende ingalunda åro så betydliga, att de kunna

utöfva något synnerligt inflytande på uppskattningen af sockerqvantiteten, helst

det bestämda rendementet grundar sig på beräkning af hvad saft utaf olika renhet

i medeltal afkastar, att det i hvarje fall måste ligga i fabrikanternas intresse att

inrätta fabrikerna på det mest ändamålsenliga och för uppnåendet af den högsta

möjliga afkastning lämpliga sätt, samt att — hvilken besk a t in i n gsm e t od som än antages

— det icke gerna kan undgås att vid hvarje fabrik anställa särskilda kontrollanter,

af hvilka någon städse under arbetstiderna måste derstädes närvara och att

hinder således icke bör förefinnas att, när så påfordras, verkställa den nödiga profningen.

3:o. Beskattning efter den utrönta verkliga vigten och qvaliteten af det tillverkade

sockret, enligt det i Frankrike antagna system (Vexercise).

Detta beskattningssätt är utan tvifvel det, hvilket kan lemna det säkraste

och sålunda rättvisaste resultat, men det nödvändiggör å andra sidan särdeles omständliga,

kostsamma, för fabrikanterna och till eu del äfven för allmänheten besvärliga

kontroller. Så föreskrifver den i Frankrike gällande författningen i detta

afseende, bland annat, att hvarje fabrik skall vara fullständigt isolerad från alla

angränsande byggnader; och får till densamma endast finnas en ingång; fönster och

gluggar skola vara försedda med jerngaller af föreskrifveu täthet; natt och dagskall

fabriken jemte tillhörande magasiner, källare och andra förrådsrum vara tillgänglig

för vederbörande öfver- och underkontrollanter; tillverkningen skall i alla

dess detaljer från början till slut följas af kontrollanternas uppmärksamhet; saften

skall noggrant mätas och profvas och fullständiga förteckningar föras såväl deröfver

som öfver all utfylld sockermassa och andra åtgöranden inom fabriken, hvilka

stadgande!! afse dels att förekomma bortförande från fabriken af obeskattadt socker,

debatt medgifva jemförande kontroller mellan den qvantitet socker, som efter viss

föreskrifven uppskattning bort, vara tillverkad och den, som verkligen blifvit beskattad.

Det är tydligt, att utöfvandet af dylika kontroller icke kan anförtros

andra ån fullt sakkunniga personer, men att de icke desto mindre äro egnade att

föranleda ständiga tvistigheter mellan fabrikanterna och kontrollanterna; också innehåller

den Franska författningen omständliga föreskrifter äfven i detta hänseende.

Dessutom är transporten af socker inom landet underkastad åtskilliga ganska betungande;

formaliteter. I öfrigt är att anmärka, att det Franska systemet gör nödvändigt

att fastställa särskilda skattesatser å olika slag af socker, hvaremot de

Tyska och Belgiska systemen afse beskattning endast å det råsocker, som anses

kunna produceras, då det sålunda står fabrikanten fritt att utan vidare kontroll utbringa

sin vara i handeln, antingen såsom råsocker eller i någon mer eller mindre

förädlad form.

Af det anförda torde framgå att samtliga de tvenne i utlandet använda beskattningsmetoderna

ega vissa fördelar och vissa olägenheter, men det synes Utskottet,

lom om de sednare vore minst framstående i det Belgiska systemet, och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.

att detsamma äfven i öfrigt egde ganska bestämda företräden framför de öfriga.

De kontroller, detta system tarfvar, äro nemligen ganska enkla, de erfordra icke

synnerligen större sakkunskap än den hos oss stadgade kontrollen öfver bränvinstillverkningen,

de sträcka sig icke längre än till tillverkningens första stadium och äro

således föga besvärande för fabrikanten, och de omfatta ej heller sockrets qvalitet

eller dess transport från en till annan ort. I afseende å kontrollerna synes således

detta system erbjuda nästan lika stora fördelar som det Tyska, men då det tager

behörig hänsyn till den förarbetade råvarans qvalitet, må.ste det lemna långt säkrare

resultat och lägger ej heller det band på jordbruket, som man i afseende å det

sistnämnda öfverklagat. Det synes äfven böra vara fullt betryggande med afseende

å Statens rätt, helst det i Belgien nu stadgade rendementet grundar sig på mångårig

erfarenhet och noggranna undersökningar. Anmärkningsvärdt är, att man försökt

att i Frankrike införa det Belgiska beskattningssystemet och i Belgien

det Franska, men i båda länderna efter en kort tid nödgats återgå till det förut

använda. I Frankrike kunde det Belgiska systemet icke tillämpas derföre att fabrikerna

den tiden i allmänhet voro mindre väl inrättade och man på grund deraf

icke kunde ur betsaften utdraga en sockermängd motsvarande det stadgade rendementet;

hvaremot det Franska systemet i Belgien strandade mot omöjligheten att

derstädes, i strid mot de friare administrativa former, hvarvid man var van, införa

de stränga och tryckande kontroller, hvilka detta system såväl i Statens som den

redbare fabrikantens intresse oundgängligen fordrar. Också yttrar den utmärkte

finansministern Frére-Orban i motiven till lagförslaget i anledning af ofvanomförmälda

traktat, att “Regeringen, efter att hafva ånyo moget öfvervägt frågan om

införande af det Franska systemet, kommit till den öfvertygelse, att det beskattningsssätt,

som mest öfverensstämmer med landets vanor och allmänna nytta, är

abonnementet, grundadt på ett rättvist medelutbyte, såsom detsamma blifvit faststäldt

genom 16 § i traktaten.“ Ej heller hos oss äro hvarken vanor eller föreställningssätt

gynnsamma för det Franska systemet med alla dessa omständliga och

motbjudande kontroller; och då det Belgiska utan tvifvel fullkomligt väl uppfyller

sitt ändamål, tvekar Utskottet icke att förorda användandet af det sistnämnda i

och för utrönande af den skattepligtiga sockerqvantiteten.

Förslag till de närmare reglementariska föreskrifter, som för tillämpningen

af och kontrollen öfver denna beskattning äro nödvändiga, har Utskottet deremot

icke varit i tillfälle att nu kunna framlägga; och anser Utskottet i allt fall utarbetandet

af sådana stadganden lämpligast höra öfverlemnas till Regeringens försorg.

Dessa äro de grunder till lag för beskattning af hvitbetssockertillverkningen,

hvilka Utskottet ansett sig böra till Riksdagens pröfning framlägga och hvilka,

enligt Utskottets åsigt, såvidt möjligt förena omsorgen för Statsverkets inkomster

mod afseende på denna närings behof af uppmuntran och säkerhet. Det må visserligen

medgifvas, att genom en sådan lag den inhemska hvitbetssockerindustrien

tillerkännes för en lång följd af år ett tullskydd, som vida öfverstiger hvad åt våra

öfriga näringar i allmänhet numera är medgifvet, men Utskottet har trott, att do

från detta skydd oskiljaktiga uppoffringarne för nationen skola ersättas genom näringens

kraftiga utveckling under hägn af en så välvillig lagstiftning och genom

de rika bidrag, den då skall kunna lemna till det nationela välståndets höjande.

Med afstyrkande i öfrigt af de i ämnet väckta motionerna får Utskottet sålunda

föreslå, att Riksdagen måtte besluta:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Betalnings-Utskottets Betänkande N:o 15.

l:o

att tillverkningen af hvitbetssocker inom landet skall åläggas särskild

beskattning i förhållande till införselstullen å utländskt råsocker;

2:o

att undantag från denna bestämmelse medgifves sålunda: att nämnda tillverkning

får skattefritt bedrifvas till den 1 Juli 1873; att från och med

den 1 Juli 1873 till den 1 Juli 1876 tillverkningen endast ålägges en

skatt, motsvarande $ (0,2), från och med den 1 Juli 1876 till den 1 Juli

1879 | (0,4), från och med den 1 Juli 1879 till den 1 Juli 1882 $ (0,6)

samt från och med den 1 Juli 1882 till den 1 Juli 1885 | (0,8), allt af vid

dessa tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än N:o

18 af den i verldshandeln gällande Holländska standard;

3:o

att den beskattningspligtiga sockerqvantiteten bestämmes på det sätt, att

sedan den till sockerberedning afsedda hvitbetssaft blifvit uppmätt och

dess specifika vigt utrönt medelst densimeter, af kom sten i socker för

hvarje 100 kannor saft och hvarje grad af densimetern vid en temperatur

af -f 15 grader Celsius beräknas till it; samt

4:o

att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

dels utfärda allmän författning i öfverensstämmelse med förestående

beslut, dels ock låta utarbeta och för nästa Riksdag framlägga förslag

till de reglementariska stadganden, hvilka i och för tillämpningen af

och kontrollen öfver den föreslagna beskattningen anses erforderliga.

Stockholm den 23 April 1869.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Alströmer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.

13

Reservationer:

af Herrar B. Meijer. B. von Geijer och Kinmanson: “Då Utskottets förslag,

att Riksdagen no bör för en längre följd af år bestämma, huru tillverkning af

hvitbotssocker skall beskattas, möjligen torde möta betänkligheter, hafva vi trott,

att Utskottet, i hvars uttalade åsigter för öfrigt vi i allt hufvudsakligt förena oss,

bort hemställa:

dels att Riksdagen ville förklara att tillverkningen af livitbetssocker

inom landet skall åläggas särskild beskattning i förhållande till

införseltullen å utländskt råsocker, hvilken beskattning Riksdagen dock

anser icke böra vidtaga förr än från och med den 1 Juli 1873;

dels att Riksdagen ville, med anmälan härom, hos Uongl. Maj:t i

underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, innan tiden för denna

beskattning sålunda inträder, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

ej allenast närmare förslag angående skattens utgörande enligt sådan

grund, att den må å afkomsten i livitbetssocker beräknas till belopp,

som under den första skattetiden motsvarar endast en mindre och sedermera

en progressivt ökad andel af då gällande tullsats å utländskt råsocker,

utan ock, i sammanhang dermed, förslag till de reglementariska

stadgande^ hvilka i och för tillämpning af och kontroll öfver den nämnda

beskattningen finnas erforderliga."

af Herr G. ffeeggström: “Jag är fullkomligt ense med Utskottet derom, att

den inom landet uppspirande hvitbetssockertillvorkningen bör uppmuntras och befrämjas,

emedan denna tillverkning, enligt hvad andra länders erfarenhet tydligen

ådagalagt, icke allenast är eu kraftig häfstång till jordbrukets förbättring och förkofran,

utan också måste verksamt bidraga till nationalvälmågans höjande derigenom,

att de 12 å 13 millioner, som nu årligen gå till utlandet för sockerimportens

betäckande, i mån af hvitbetssockerfabrikationens tillväxt komme att stadna inom

landet och kunde befordra andra näringar.

Jag anser äfven, i likhet med hvad Utskottet föreslagit i andra punkten,

att till denna nyttiga närings uppkomst och raska framåtskridande under några

få år bör gifvas den uppmuntran och det skydd som nuvarande tullsatser å råsocker

lemna, äfvensom att detta skydd derefter så småningom kan minskas, men jag kan

icke dela Utskottets åsigter om rätta utvägen att vidare befrämja nämnda för fäderneslandet

så ytterst vigtiga industri. Jag måste derföre reservera mig mot Utskottets

beslut om hvitbetssockertillverkningens beläggande med accis, ett af de,

genom nödiga kontroller, dyraste och på samma gång förhatligaste af alla beskattningssätt.

Skulle Riksdagen kunna bifalla Utskottets förslag om hvitbctssockertillverkningens

beläggande med en accis, soin skulle gå i stigande ända till år 1885,

hvarigenom 15 kommande Riksdagar kunde anses vara bundna beträffande beskattningen

å hvitbetssockerfabrikationen, så måtte Riksdagen, med samma rätt,

kunna för samma tidrymd binda händerna på efterkommande Riksdagar beträffande

tullsatserna å utländskt råsocker.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Beviilnings- Utskottets Betänkande N:o 15.

Då under sednare tider Riksdagarne städse nedsatt tullen å råvaran, derest

fabrikatet ansetts hafva för högt skydd, och sannolikt är att hvitbetssockertillverkningen

efter några få år kan fortgå och utveckla sig med mindre skydd, än nuvarande

tull å råsocker erbjuder, så vågar jag vördsamt föreslå, att Riksdagen icke

måtte antaga Utskottets hemställan om accis å hvitbetssockertillverkningen utan i

stället besluta:

ko att nu gällande tull å utländskt råsocker af mörkare färg än N:o 18

af den i verldshandeln gällande Holländska standard skall orubbad bibehållas

till den 1 Januari 1873;

2:o att sagda tull nedsättes från den 1 Januari 1873 till samma dag 1876

med Julöl eller 20 procent, från den 1 Januari 1876 till samma dag 1879

med §:delar eller 40 procent, från den 1 Januari 1879 till samma dag

1882 med |:delar. eller 60 procent, samt ifrån den 1 Januari 1882 till

samma dag 1885 med f:delar eller BO procent af nu gällande beloppet."

af Herr P. Ericsson: "Då jag anser frågan om den inhemska hvitbetssockertillverkningens

beläggande med accis stå i nära samband med den friare tullagstiftning,

som under föregående riksdagar gjort sig gällande, har jag ej kunnat

biträda det beslut, hvartill Utskottet kommit, att, utom den bevillning som hvitbetssockertillverkningen

i likhet med andra näringar måste vidkännas, äfven belägga

denna tillverkning med accis och derigenom slå in på en ny beskattningsprincip,

som, i fall den af Riksdagen godkännes, troligen äfven kommer att tillämpas

på andra inhemska näringar. Jag anser konseqvensen fordra det frihandelns

förfäktare äfven vidhålla sina frisinnade åsigter mot våra inhemska näringar, så

att dessa ej genom höga beskattningar hämmas i sin uppkomst och utveckling.''

Då man förut dels alldeles befriat omkring 240 importartiklar från tull,

dels betydligt nedsatt tullen å öfriga dylika artiklar, har man aldrig satt i fråga

den minskning i statsinkomsterna, som deraf skulle blifva en följd, utan alltid framhållit

den satsen, att hvar och en borde få köpa sina förnödenheter så billigt som

möjligt. Nu deremot då en ringa de! af det socker, som konsumeras inom landet,

börjat tillverkas af ett inhemskt råämne, synes man nästan intagas af en panisk

förskräckelse öfver den minskning i tullen å råsocker, som derigenom skulle uppstå,

oaktadt någon sådan minskning ännu ej kunnat förmärkas under den tid, som

hvitbetssockerfabrikationen drifvits inom landet.

Man invänder väl, att, om en sådan skatt ej ålägges den inhemska sockertillverkningen,

skall en obillig vinst tillskyndas dem, som utöfva eu sådan näring;

men om så skulle blifva förhållandet, hvarföre ej då nedsätta tullen å råsocker, så

att derigenom den så ofta framkastade satsen, “att hvar och eu må få köpa sina

förnödenheter så billigt som möjligt," äfven måtte komma att tillämpas på socker?

Eller skall detta blott få ega sin tillämpning på de lyx- och öfverflödsartiklar, som

de bättre bemedlade folkklasserna hafva råd att förskaffa sig, men ej på sådana

artiklar, som den stora massan af folket förbrukar?

Man invänder äfven, att socker icke är någon nödvändighetsvara; och en

sådan invändning kan väl hafva sin riktighet, om man utgår från den synpunkten,

att de lägre folkklasserna ej böra förbruka sådana näringsämnen som egentligen

begagnas för att tillfredsställa smakens fordringar, utan blott sådana, som oundgängligen

erfordras för lifvets uppehållande.

För den föreslagna beskattningen af hvitbetssocker åberopar man andra

länders förfarande; men då bör man äfven taga i betraktande, att i Frankrike

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.

gick tillverkningen deraf till 100 millioner skålpund socker och i Tyskland till 30

millioner, innan någon accis lades på tillverkningen, då den deremot i Sverige

lärer ännu ej uppgå till mer än omkring- 1 million skålpund.

Jag kan ej finna det under nuvararande förhållanden vara behöflig! att

Representationen föreslår nya skatter.

Äfven ur konstitutionel synpunkt torde denna fråga böra beaktas. Då 61

§ Regeringsformen föreskrifver, att de afgifter, som Riksdagen beviljat, skola utgå

intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af Riksdagen fastställd

blifver, synes deraf ovilkorligen följa, att nuvarande Representation icke kan

ega rätt att gå kommande Representationer i förväg och bestämma den afgift som

flera år härefter skall komma att utgå, helst som nu varande Representation ej

kan ega kännedom, om en sådan bevillning kan blifva behöflig under kommande

statsregleringsperioder, eller kommande Riksdag möjligen kan besluta att fylla ett

sådant behof genom direkt beskattning, ''som jag för min del anser vara rättvisare,

än den nu föreslagna."

Derförutan har Herr Tranchell anmält, att han visserligen deltagit i Utskottets

öfverläggningar, så vidt de afsett ärendets utredning, men, i anseende till

detsammas nära samband med hans enskilda intresse, icke deltagit i de fattade

besluten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1869:58 Skrifvelse, angående beskattning af tillverkning en utaf hvitbetssocker inom landet. a1 i texten