Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20

1869-03-31 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1869:20, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

1

TV:o SO.

Ant. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1869 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väclcta motioner åsyftande ändringar i

gällande föreskrifter angående rösträtten i kommunala

angelägenheter.

De grundsatser, som uti ifrågavarande hänseende blifvit följda i Kongl.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 med deri

sedermera gjorda förändringar, äro, att rättigheten till röst i kommunens angelägenheter

betingas af skyldigheten att lemna bidrag till kommunens kassa,

samt att röstvärdet beräknas efter bidraget. I enlighet härmed bestämmes

i 8 §, att en hvar välfrejdad Svensk undersåte, som är medlem af en kommun

och förbunden att till kommunen erlägga skatt, år berättigad att deltaga

i kommunalstämmans öfverläggningar och beslut, samt i 11 §, sådan

den lyder i Kongl. Kungörelsen den 8 September 1868, att röstvärdet skall

beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal. I 9 §, såsom paragraf-följden genom

berörda Kongl. Kungörelse blifvit ordnad, år stadgadt, att för fastighet,

som innehafves af landbo eller arrendator, röstar innehafvare!!.

Enligt Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad, jemförd med

Kongl. Kungörelsen af den 8 September 1868, gälla i afseende på rösträtt

i stadskommunens angelägenheter enahanda grundsatser som de ofvannämnda,

sålunda att en hvar, som vid allmän rådstuga röstberättigad är, eger en

röst för bevillning, efter art. II bevillningsstadgan'', till och med en riksdaler,

samt vidare en röst för hvarje derutöfver efter nämnde artikel påförd hel

riksdalers bevillning till Staten, dock med den begränsning, att ej någon må

vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

emot en tjugondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden.

För hufvudstaden äro särskilda bestämmelser meddelade genom Kongl.

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862. I afseende

på röstberäkningen öfverensstämma dessa helt och hållet med de för

Bill. tHl Riksd. Prof. 186!). 7 Sand. 11 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

rikets öfriga städer gällande stadganden, dock så, att i hufvudstaden, som

för val af stadsfullmägtige är indelad i fem valkretsar, röstmaximum beräknas

till en tjugondedel icke af hela stadens utan af valkretsens sammanlagda

röstetal.

lör utöfvande af rösträtt vid kyrkostämma gälla samma föreskrifter,

som i förordningarne om kommunalstyrelse på landet och i stad blifvit

stadgade för kommunalstämma och allmän rådstuga.

Nu hafva åtskilliga motioner inom begge Kamrarne blifvit väckta, åsyftande

förändringar i berörda bestämmelser; och åligger det Lag-Utskottet,

enligt erhållna remisser, att afgifva yttrande öfver dessa motioner, hvari föreslagits

:

l:o) af Herr W. Nilson (motionen N:o 221 i 2:dra serien), med

hvilken Herrar Ola Jönsson, Anders Nilsson från Malmöhus län, Per Nilsson

från Christianstads län, C. J. Svensén, Sven Hansson och A. W. Uhr instämt:

“att Riksdagen måtte för sin del besluta, att alla enligt gällande

kommunalförfattningar inom eu kommun röstberättigade medlemmar må erhålla

lika rösträtt, aminstone då fråga är om val till kommunala befattningar.

“

2:o) af Herr D. Danielsson (N:o 170 i 2:dra serien), „att 12 § i Kong].

Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 må, med

uteslutande af sin nuvarande lydelse, få ungefär följande form:

Rösträtt utöfvas med enkel röst (eller per capita) af alla enligt 9 och

1 b §§ röstberättigade medlemmar; samt att i 59 § sista momentet af samma

förordning uteslutas orden: /.Tillika utgör kommunens röstlängd11.

3:o) af Herr L. J. Hierta (N:o 160 i 2:dra serien): „att i hufvudstaden

btockholm alla de, som skatta efter andra artikeln i bevil] ningsförordningen

för en inkomst af 2,000 Riksdaler Riksmynt och deröfver, må utgöra

den ena, och alla, som efter samma artikel skatta för en mindre inkomst,

den andra afdelningen af de röstande; att hvardera afdelningen, med lika

rösträtt för alla inom densamma röstande, må utse halfva antalet af de

stadsfullmägtige11;

o o 1

hvarjemte Herr Hierta

dels anhållit „att Utskottet täcktes föreslå en förändring i likartad

riktning i röstberäkningsgrunden vid val äfven inom de öfriga städerna i

riket och på landet11,

dels till Utskottets omdöme öfverlemnat, huruvida, för den händelse

att sjelfva hufvudsaken tillstyrkes, det icke må anses tjenligt, att val inom

hvardera afdelningen af de röstande må vexelvis hållas hvartannat år för

tillsättande af den afgående delen af de fullmägtige, hvarigenom förenkling

vid omröstningen skulle vinnas11.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N: o 20.

4:o) af Herr Änders Pehrsson från Christianstads län (N:o 246 i 2:dra

serien): „att Riksdagen behagade besluta en sådan förändring af 12 § i

Kong!. Förordningen den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet:

att alla som erlägga afgifter till kommunen för 1 till och med 10 fyrkar

ega en röst vid såväl kommunal- som kyrkostämma, från 10 till och med

20 fyrkar två röster och så vidare för hvarje tillkommande 10-tal fyrkar en

röst till och med 100 fyrkar, för hvilket belopp 10 röster beräknas; men att

rösträtten icke måtte deröfver utsträckas, huru stort fyrktalet än må vara11;

5:o) af Herrar D. Isaksson och J. J. Magnell gemensamt (N:o 276 i

2:dra serien): „att Riksdagen ville för sin del besluta en sådan ändring i nu

gällande kommunallagar, att vid omröstning och val ingen må tillmätas

större antal röster, än som svarar mot tio gånger den jemna qvot, som uppstår,

då hela summan af den kommunen påförda bevillning efter andra artikeln

i bevillningsstadgan divideras med antalet af dem, soni inom kommunen

för året äro röstberättigade“;

6:o) af Herr J. Rundbäck (N:o 144 i 2:dra serien): „att Riksdagen för

sin del ville besluta, det nuvarande 1 mom. i 12 § af Kongl. Förordningen

om kommunalstyrelse på landet af den 21 Mars 1862 skall erhålla följande

förändrade lydelse:

Rösträtt skall beräknas efter det en livar röstegande åsätta fyrktal.

Dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar mot

en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden11;

7:o) af Herr A. O. Wallenberg (N:o 47 i lista serien), „att Riksdagen

för sin del behagade besluta, att författningarne om kommunalstyrelse i

stad af den 21 Mars 1862, om kommunalstyrelse på landet af den 21 Mars

1862, om kyrkostämma och om landsting, samt om kommunalstyrelse i Stockholm

af den 23 Maj 1862 må ändras i vissa delar, i syftning att

a) egare af aktie- eller lottbref uti enskild bank, försedd med af

Kongl. Maj:t fastställd bolagsordning i öfverensstämmelse med Kongl. Kungörelsen

af den 20 Maj''1864, åtnjuter rösträtt inom den kommun, hvarest

han är mantalsskrifven, i förhållande till det för inkomsten af samma aktie

erlagda skattebeloppet,

b) styrelsen öfver enskild bank åtnjuter endast rösträtt för bolagets

möjligen elände fastighet, men icke för någon af bankrörelsen härflytande

inkomst1''; samt

8:o) af Herr C. Hammar (N:o 49 i lista serien): „att 10 § 2 mom.

af Kongl. Kungörelsen af den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet

må erhålla följande lydelse: för fastighet som innehafves af landbo eller

arrendator röstar innehafvare!!; dock ej i frågor som beröra längre tid, än

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

hans innehafvanderätt till fastigheten; vid afgörande af dylika röste egaren;

samt att i samma Kongl. Förordning om kyrkostämma 5 § må göras ett

likartadt tillägg".

Vidkommande nu först Herrar W. Nilsons och D. Danielssons förslag,

Indika begge, Herr Danielssons dock endast hvad kommunerna på landet

angår, åsyfta införande af lika rösträtt för alla röstberättigade i kommunala

angelägenheter, så torde, med afseende å den genomgående behandling denna

fråga vid förra riksdagen undergick, nu icke erfordras någon närmare utveckling,

utan endast eu kort antydan af de skäl, som då föranledde Lagutskottet

att afstyrka införande af den lika rösträtten i ifrågavarande hänseende.

Dessa skäl, dem Utskottet för sin del fortfarande tillerkänner afgörande

vigt, voro: dels att föreslagna förändringen skulle förorsaka väsendtliga

rubbningar i grunderna för Riksdagens bildande; dels att, så länge andelen

af de utgifter, som för kommunala behof beslutas och uttaxeras, vore

beroende af hvars och ens förmögenhet eller inkomst, kunde icke med rättvisa

eller billighet vara förenligt, att de som af eu ifrågasatt utgift för ett

visst ändamål komme att drabbas i en högst obetydlig mån, skulle, så snart

deras antal öfverstege hälften af de vid en stämma närvarande, hafva magt

att besluta samma afgift; dels att, ur klokhetens synpunkt, det ej vore tillrådligt

att lägga tyngdpunkten i detta afseende inom de klasser, der man

minst kunde förutsätta intresse för kommunens angelägenheter i förening

med den kännedom om personer och sakförhållanden, som utgör vilkor för

ett sjelfständigt bedömande af dylika frågor; dels ock att det stöd för införande

af per-capita-omröstning i kommunala angelägenheter, som man trott

sig kunna hemta af den omständighet, att grundsatsen af jemnlikhet och

likaberättigande vunnit tillämpning vid val af ledamöter utaf Riksdagens

Andra Kammare, alldeles bortfölle, i betraktande deraf att kommunens verksamhet

afsåge uteslutande dess gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter,

hvilka åter, med högst få, om ens några, undantag, vore förenade

^ med större eller mindre utgifter, då deremot Riksdagens verksamhet

vore icke blott af beskattnings- utan äfven och i främsta rummet af lagstiftnings

natur.

Hvad sålunda blifvit yttradt gällde äfven, då fråga vore om införande

af lika rösträtt endast vid val till kommunala befattningar, såsom herr W.

Nilson nu alternativt föreslagit; men ett i öfverensstämmelse med detta förslag

affattadt stadgande skulle dessutom i sin tillämpning leda till den största

inkonseqvens, derigenom att i en del kommuner, hvilkas medlemmar omedelbart

sjelfva handlägga och afgöra sina kommunala angelägenheter, åt förmögenheten

bevarades ett i förhållande till bidraget lämpadt inflytande på

utskyldernas bestämmande, under det att i andra åter, der kommunens be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20 5

slutanderätt utöfvas genom valda fullmägtige, detta inflytande helt och

hållet tillintetgjordes.

På grund häraf och i öfverensstämmelse med den åsigt i ämnet som

vid förra riksdagen hos begge Kainrarne gjorde sig gällande, får Utskottet

vördsamt hemställa,

l:o) att Herrar W. Nilsons och D. Danielssons motioner ej

må vinna Riksdagens bifall.

Då Utskottet nu öfvergår till Herr Hiertas förslag, som, enligt motionärens

uppgift, skulle vara uppgjordt efter mönstret af den Danska lagen,

tillåter sig Utskottet till en början anmärka, att någon synnerlig slägtskap

emellan detta förslag och nämnda lag ej står att finna. 1 Köpenhamn, der

liksom i öfriga Danska städerna kommunens rätt till sjelfstyrelse är mindre

utsträckt än i våra stadskommuner, ega inga andra rösträtt vid val af kommunalrepresentanter

än de, som hafva borgarerätt och ega fastigheter, uppskattade

under olika förutsättningar till minst åtta eller tolftusen Riksdaler

Riksmynt eller ock erlägga i inkomstskatt minst åtta Riksdaler Riksmynt

årligen. I de andra städerna åter skola byrådets medlemmar till så stort

antal, att det uppgår till närmaste tal öfver hälften, utses af de innevånare

i kommunen, Indika ega valbarhet till folketinget och under året näst före

valet varit i kommunen boende samt der utgjort direkt kommunalskatt,

men den återstående delen utväljes af den femtedel bland nyssnämnde valmän,

som under året näst före valet erlagt de högsta skattebidragen til!

kommunen, så vida dessa bidrag uppgå till 2/3 af samtliga skatterna, men i

motsatt fall medtagas så många bland de högst beskattade af de öfriga Vs.

att detta skattebelopp nås. På landet, der soeknerådets medlemmar med

afseende på valet äro till antalet på enahanda sätt delade i två afdelningar,

väljes det större antalet utaf den femtedel bland valmännen, som erlagt de

högsta kommunalutskylderna, det mindre antalet af samtlige valmännen.

Den Danska lagstiftningen är således hufvudsakligen byggd på grunder,

Indika äro främmande för Herr Hiertas förslag. Detta förhållande kan

dock i och för sig icke ega något vidare inflytande på förslagets bedömande,

i hvad sjelfva saken angår. Men vid ett sådant bedömande framställa

sig åtskilliga väsendtliga anmärkningar. Ehuru förslaget visserligen

afser äfven öfriga kommuner i riket, synes motionären dock, efter den uppställning

han deråt gifvit, förnämligast hafva åsyftat detsammas antagande

såsom lag för hufvudstaden. Enligt gällande lag är rösträtten i ifrågavarande

hänseende bestämd för hufvudstaden efter enahanda grunder, som för

öfriga kommuner i riket. Den enhet i lagstiftningen, som sålunda eger rum,

torde ej böra utan giltiga skäl uppoffras; och då i afseende på hufvudstaden

icke förete sig några sådana egendomliga förhållanden, som för den
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

f)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

samma påkalla särskilda bestämmelser i den af motionären föreslagna syftning,

återstår således att taga förslaget i dess vidsträcktare omfattning under

skärskådande.

Dervid är först att bemärka, att, på sätt redan i föregående punkt

blifvit påpekadt, bestämmande af särskilda grunder för rösträtt vid val till

kommunalbefattningar och särskilda för rösträtt vid beslut i andra kommunala

angelägenheter leder till eftertänkliga inkonseqvenser, beroende derpå

att i några kommuner beslutanderätten äfven i sednare hänseendet utöfvas

omedelbart af de röstberättigade sjelfva, under det att i andra sådant sker

genom valda fullmägtige. Redan detta synes utgöra ett giltigt skäl för afstyrkande

af bifall till föreliggande förslag, hvilket innehåller bestämmelser,

omöjliga att tillämpa i andra fall, än då fråga är om val. Motionären har

icke angifvit och Utskottet har förgäfves sökt upptäcka någon fast grund för

den förmedling emellan de olika principerna för röstberäkningen, som med

den skedda fördelningen af de röstberättigade i tvänne förmögenhetsklasser

torde vara afsedd. Den siffra, som motionären uppställt såsom råmärke

emellan de begge klasserna, synes vara tagen efter godtycke, utan ringaste

ledning af några allmängiltiga förhållanden. För öfrigt kunna i afseende

på denna klassindelning med dess lika rösträtt för de röstande inom hvardera

klassen i viss mån tillämpas de anmärkningar, som här ofvan blifvit

gjorda i fråga om införande af lika rösträtt utan klass-begränsning; Och

hemställer Utskottet således,

2:o) att Herr Hiertas berörda förslag må lemnas utan vidare

afseende.

Herr Anders Persson, hvars framställning afser endast kommunerna

på la-ndet, har sökt en lösning af frågan genom att föreslå en tiogradig

röstskala. Detta förslag lider af det väsendtliga fel, att detsamma ej hvilar

på någon bestämd princip, utan är helt och hållet godtyckligt. Det innebär

ock en så stor afvikelse från de i gällande lag tillämpade grundsatser,

att äfven derigenom skulle i viss mån grundvalen för Första Kammarens bildande

rubbas. För öfrigt torde kunna ifrågasättas, huruvida, då grunden

för röstberäkningen i kommunala angelägenheter nu är för kommunerna på

landet densamma som för städerna, det vore lämpligt att för de förra införa

en röstberäkning efter helt annan grund, men deremot bibehålla den

nuvarande beräkningen för städerna, rörande hvilka någon förändring i den

syftning, som motionärens förslag innehåller, ej blifvit ifrågasatt.

Utskottet hemställer derföre,

3:o) att Herr Anders Perssons motion ej må vinna Riksdagens

bifall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

Vid sistlidne riksdag uttalade Lag-Utskottet den åsigt, att nu gällande

grunder för den kommunala röstberäkningen borde oförändrade bibehållas,

men att dessa grunders allt för långt drifna tillämpning borde undvikas såsom

ledande till orättvisa och vådliga missförhållanden, vare sig röstberäkningen

förblefve obegränsad uppåt, såsom på landsbygden vore förhållandet,

eller, såsom i de flesta städer inträffat, den för stadskommunerna nu

stadgade röstbegränsning icke verkade till fyllest. Delande denna åsigt hyser

Utskottet den öfvertygelse, att en lagförändring, hvarigenom den större

förmögenhetens öfvervägande inflytande på de kommunala angelägenheterna

kunde i lämplig mån begränsas, är en tvingande nödvändighet, som ej tål

vidare uppskof. En sådan åtgärd är åsyftad genom Herrar Isakssons, Magnells

och Rundbäcks ofvanberörda framställningar, af hvilka den sistnämndes

afser allenast kommunerna på landet.

Enligt hvad Herrar Isaksson och Magnell till stöd för sin framställning

änfört, skulle enklaste sättet till vinnande af rättelse i anmärkta hänseendet

vara det att inskränka de högst beskattades röstbefogenhet till ett

så beskaffaclt bråktal af kommunalmedleinmarnes sammanräknade röstetal,

att städse ett flertal af större röstegande måste vara ense för att kunna öfverrösta

de öfrige, derest dessa å sin sida hålla tillsammans; och för att

ådagalägga, att de föreslagna bestämmelserna i sin tillämpning skulle leda

till det sålunda åsyftade ändamålet, har Herr Magnell tillhandahållit Utskottet

följande tabell:

Kommunens namn.

Bevillning.

Antalet af

röstegare.

Nu varande

högsta röste- tal.

Högsta röste- talet enligt

motionen.

Christinehamn 1869 ........................

5,456

505

271

100

Askersund 1869 .................................

1,948

310

?

60

Lindesberg 1869 ................................

1,171

233

62

50

Göteborg 1864 ....................................

122,843

5,600

6,143

210

Norrköping 1867 ............................

43,897

3,000

2,194

no

Malmö 1867..........................................

44,418

3,600

1,335

120

Gefle 1867 ..........................................

26,565

3,090

1,328

80

Jönköping 1867 .................................

16,238

902

811

180

Christianstad 1866 ...........................

15,340

991

767

150

Calmar 1867 .......................................

11,778

767

588

150

Ystad 1867 ..........................................

11,711

920

585

120

Halmstad 1867....................................

8,900

488

445

180

Warberg 1867 ....................................

3,770

393

188

90

Söderköping 1867..............................

2,218

280

no

80

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

Att döma af denna tabell, skulle ifrågavarande förslag, enligt Utskottets

åsigt, vara ganska antagligt för stadskommunerna, så vida nemligen

det kunde förutsättas, att förhållandet emellan bevillningens belopp och antalet

af röstegande visade sig någorlunda jemnt äfven i de öfriga städerna,

hvilka ej finnas i tabellen upptagna. Men någon utredning härutinnan har

Utskottet i brist af erforderliga materialier ej kunnat åstadkomma. De ifrågasatta

bestämmelserna innebära emellertid icke någon osviklig garanti till

förekommande af öfverklagade missförhållandet. Man tänke sig t. ex., att i

en kommun med ett ringa antal röstberättigade bevillningssumman, till följd

af fabriksanläggningar eller större kapitalers hopande på få händer, uppginge

till ett jemförelsevis mycket högt belopp. I ett sådant fall kunde

med tillämpning af den af motionärerne föreslagna röstbegränsning högsta

röstetalet möjligen öfverstiga nu stadgade maximum, som är en tjugondedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden. Mot detta förslag, så vidt

det afser kommunerna på landet, kan derjemte anmärkas, att ett så beskaffadt

medel-röstetal, som för stad erhålles derigenom, att, såsom förslaget

innehåller, summan af den kommunen påförda bevillning efter andra artikeln

bevillningsstadgan divideras med antalet af de röstberättigade, ingalunda

uppkommer genom en dylik operation för kommunerna på landet,

der röstvärdet mätes icke efter bevillningen, utan efter fyrktalet, som i förhållande

till bevillningen är för jordbruksfastighet dubbelt större än för

andra beskattningsföremål.

På dessa skäl anser Utskottet sig böra hemställa,

4:o) att Herrar Isakssons och Magnells förslag ej må af Riksdagen

godkännas.

Utskottet har likväl, med afseende på nyssberörda förslags syftning,

deraf hemtat anledning att, med här nedan omnämnda redaktionsförändring,

nu ånyo för Riksdagen framlägga det af nästlidna års Lag-Utskott i fråga om

städerna uppgjorda lagförslag, enligt hvilket ej någon finge vid allmän rådstuga

utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarade emot en femtiondedel

af stadens hela röstetal efter röstlängden, eller i något fall för

mera än ett hundra röster.

I de motiver, hvarmed detta förslag beledsagades, yttrade Lag-Utskottet,

att såsom en af de vigtigaste omständigheter, hvilka vid frågans afgörande

måste tagas i betraktande, framställde sig svårigheten att finna något röstmaximum,

som vore på både de större och de mindre städerna lika tilllämpligt.

Denna svårighet vore lika stor, antingen man önskade ett relativt

maximum, bestämdt i något visst förhållande till stadens sammanlagda röstetal,

eller ett absolut, så att man, utan afseende på sammanlagda röstetalet
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

let, fastställde ett visst antal röste!’ såsom det högsta, hvarmed finge röstas.

I begge fallen inträffade, att maximum blefve antingen för mycket inskränkande

inom de mindre städerna eller för litet inskränkande inom de större.

Den bästa utvägen till dessa olägenheters förekommande vore att söka i en

samverkan af relativ och absolut röstbegränsning, på sätt förslaget innehåller.

Då det absoluta maximum vore afsedt för de större städerna, måste

det med hänsyn till förhållandena inom dem bestämmas, hvarvid behörigt

afseende tillika måste fästas derpå, att gränsen icke sattes hvarken högre

eller lägre, än som med klokhet och rättvisa vore förenligt. Denna punkt

på röstskalan infölle, enligt Utskottets åsigt, inom de större städerna vid 100

röster, d. v. s. vid antingen 10,000 Riksdalers årlig inkomst af kapital eller

arbete eller besittningen af fast egendom, värderad till 200,000 Riksdaler.

Om maximum sattes der, så blefve åt kommunens förmögnare och upplystare

medlemmar ett tillräckligt inflytande på kommunens angelägenheter

bevaradt, på samma gång de egentligen rikes och de stora bolagens tryckande

röstöfvervigt försvunne. Så skulle t. ex. i Göteborg 5,093 personer,

med 1—51 röster hvardera, ega ett sammanlagdt röstetal af 42,363 röster

och 493 personer med 51—100 röster ett sammanlagdt röstetal af 42,412

röster; i Malmö skulle 3,350 personer, med 1—41 röster hvardera, ega sammanlagdt

17,859 röster mot 244 personer, med 41—100 röster hvardera,

som egde sammanlagdt 17,913 röster o. s. v.

Det relativa maximum hade Utskottet funnit lämpligast böra bestämmas

till en femtiondedel af stadens hela röstetal. Derigenom skulle t. ex.

i Söderköping med 277 röstegande högsta tillåtna röstetalet blifva 44, hvilket

i ett så litet samhälle ingalunda kunde anses såsom för lågt. T AVarberg

med 393 röstegande skulle högsta röstetalet blifva 75 o. s. v.

Då frågan vid förra riksdagen behandlades i Första Kammaren, framställdes

mot förslaget en anmärkning, som påkallar rättelse. Om nemligen,

på sätt detsamma innehåller, ett absolut maximum af 100 röster fastställdes,

då skulle t. ex. en fördubbling af bevillningcn och den deraf följande

fördubblingen af hvars och ens röstetal verka på det sätt, att en begränsning

af maximum skedde för dem, Indika blott hade hälften så stor förmögenhet,

som de, hvilka förut träffades af samma maximum. Denna anmärkning

har Utskottet trott sig kunna undanrödja derigenom, att i stället

för 100 röster såsom maximum bestämmes det röstetal, som motsvarar bevillning

efter andra artikeln för 10,000 Riksdalers inkomst af kapital eller

arbete. 1 afseende på ett sådant stadgande inverkar det icke på rösträtten

inom kommunen, om bevillningen ökas eller minskas; ty ehuru hvarje kommunens

medlem derigenom får ett större eller mindre antal röster än förut,

blir dock förhållandet medlemmarne inbördes emellan oförändradt.

Bill. till Riltsd. Prat. 1861). 7 Sand. 11 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

5:o) att Riksdagen må för sin del besluta,

dels att 2 mom. i 12 § af Kong!. Förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 Mars 1862 skall erhålla följande

förändrade lydelse:

“Ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för

större antal röster, än som svarar emot en femtiondedel

af stadens hela röstetal efter röstlängden; eller i något

fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen

för 10,000 Riksdalers inkomst af kapital eller arbete."

dels ock att 1 mom. 12 § af Kong!. Förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 Maj 1862 skall erhålla

följande förändrade lydelse:

“Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och för öfrig! i

tillämpliga delar efter den ordning, som för val af riksdagsfullmägtige

för staden är eller varder antagen, eger

en hvar till deltagande deruti berättigad medlem af kommunen

en röst för bevillning, efter Artikel II Bevillningsstadgan,

till och med en Riksdaler, samt vidare en röst

för hvarje derutöfver påförd hel Riksdalers bevillning efter

nämnda artikel; men ej må för någon beräknas flera röster

än som svarar emot en femtiondedel af valkretsens

hela röstetal efter röstlängden och i intet fall högre antal

röster än det, som motsvarar bevillningen för 10,000

Riksdalers inkomst af kapital eller arbete."

Det af Herr Rundbäck framställda förslag afser uppenbarligen 11 §

i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet, såsom paragrafföljden

blifvit ordnad genom Kong]. Kungörelsen den 8 September 1868,

ehuru motionären hänfört sig till “det nuvarande 1 mom. i 12 §“ af samma

Kongl. Förordning. Enär detta förslag helt och hållet öfverensstämmer

med den af Lag-Utskottet vid förra riksdagen uti ifrågavarande hänseende tillstyrkta

lagförändring, samt Utskottets åsigter i ämnet nu äro desamma

som då, tillåter Utskottet sig att, med hänvisning för öfrig! till det då afgifva

Utlåtandet N:o 31, derutur återgifva följande: “Om, såsom man alltjemt

synes hafva antagit, egaren af jordbruksfastighet, hvilken genom högt

taxeringsvärde skulle gifva ett jemförelsevis alltför stort röstetal, alltid uppläte

en eller flera delar af denna egendom på arrende, då vore visserligen

möjligheten af en eller några få större jordegares alltför öfvervägande röstöfvervigt

ringa. Men deremot torde böra erinras, att säkerligen ganska

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20. 11

många smärre kommuner finnas, der en jordegendom, utan att till arealen

vara så stor, att den till någon del måste utarrenderas, ändock är, i jemförelse

med den öfriga jordegendomen inom kommunen, tillräckligt betydande

för att åt sin egare, i synnerhet om denne tillika skattar för inkomst

af kapital eller arbete, medföra ett fyrktal, större än alla de andra medlemmarnes

af kommunen sammanlagda antal röster. Olägenheterna häraf synas

Utskottet uppenbara; liksom det ock förekommer Utskottet ganska naturligt,

att under dylika förhållanden ett af kommunal-institutionens vigtigaste

syften — väckandet och underhållandet af intresse för kommunens gemensamma

angelägenheter — i väsendtlig mån måste förfelas. I ännu högre

grad torde detta blifva fallet inom sådana kommuner, der en person eller

ett bolag finnes, som för inkomst af kapital eller näring fått sig påförd hög

bevillning och som i följd deraf är innehafvare af ett öfvervägande antal

röster. Då nu gällande bestämmelser sålunda innebära en möjlighet till

orättvisa och billigt missnöje, kan Utskottet för sin del icke finna annat, än

att denna möjlighet bör genom en klok och billig begränsning af röstetalet

förekommas.

Deremot inser Utskottet å andra sidan fullkomligt, huru nödvändigt

det är att söka förebygga den olägenheten^ att, genom bestämmande af ett

för lågt maximum, egare till större jordegendom komme att göras beroende af

kommunens öfriga röstegande medlemmar. Det är ock naturligt, att maximum

inom kommuner på landet måste sättas vida högre än inom städerna,

der folkmängden i allmänhet är större, der näring och rörelse drifvas i

större skala och dit kapitalerna företrädesvis söka sig, samt bevillningsbeloppet

och i följd deraf sammanlagda röstetalet är i de flesta fall betydligt

större än inom landskommunerna. Utskottet har derföre funnit det lämpligaste

vara att, på sätt Ekonomi-Utskottet vid 1862—1863 års riksdag föreslagit,

bestämma maximum för landskommuner till en tiondedel af kommunens

hela fyrktal."

På grund häraf får Utskottet hemställa,

6:o) att Riksdagen må för sin del besluta, att 11 § af Kong!.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet skall erhålla

följande förändrade lydelse:

“Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta

fyrktal. Dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal

röster, än som svarar emot en tiondedel af kommunens

hela röstetal efter röstlängden.“

Om detta förslag af Riksdagen bifalles, torde 2:dra mom. af 59 § i

Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet böra erhålla följande,

i afseende på derutinnan förekommande hänvisningar, förändrade lydelse:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

7:o) “Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas

debitering, utgör, med iakttagande af de bestämmelser

och undantag 8, 9 och 11 §§ innehålla, tillika

kommunens röstlängd. I den för---förvaras.“

Så vida de af Utskottet nu föreslagna bestämmelser rörande röstberäkningen

vinna Riksdagens och Kongl. Maj:ts bifall, har bolags röstetal

derigenom blifvit så begränsad^ att några egentliga olägenheter af den bolagen

tillerkända rösträtt icke vidare torde vara att befara. Till följd häraf

och då de af Herr Wallenberg föreslagna förändringar rörande enskilda

bankers rösträtt förutsätta förändrade bestämmelser jemväl i fråga om sådana

bolags och deras delegares skattskyldighet till Staten, hvarpå den kommunala

skattskyldigheten är beroende, men Lag-Utskottet icke eger att yttra

sig öfver den förra, får Utskottet hemställa,

8:o) att Herr Wallenbergs motion ej må till någon vidare

åtgärd å Riksdagens sida föranleda.

I 2 mom. af 9 § i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på

landet, sådan paragraf-följden blifvit ordnad genom Kongl. Kungörelsen den

8 September 1868, är stadgadt, att för fastighet, som innehafves af landbo

eller arrendator, röstar innehafvaren. Herr Hammar har i afseende härå

föreslagit, att den landbo eller arrendator sålunda tillerkända rösträtt måtte

på det sätt inskränkas, att fastighetens egare förbehålles rättighet att sjelf

utöfva rösträtten i frågor, som berörde längre tid, än den, på hvilken fastigheten

blifvit till landbo eller arrendator upplåten.

De skäl, hvilka föranledt ifrågavarande stadgande, återfinnas i det af

komitéen för uppgörande af förslag till kommunalförfattningar den 31

Oktober 1859 afgifna betänkande, der det heter: “I fråga om rösträttighet

på grund af jord- eller annan fastighets-besittning har ännu 1843 års förordning

om sockenstämmor förbehållit denna rättighet åt egaren framför

landboen, arrendatorn eller brukaren deraf, så vida egaren inom kommunen

eller församlingen bor, eller i annat fall i kontraktet denna rättighet för sig

betingat. Efter noggrannt öfvervägande hafva komiterade kommit till den

öfvertygelse, att ett sådant förbehåll hvarken genom lag eller kontrakt bör

medgifvas. Uti kommuner, der eganderätten till all jord och fastighet är,

eller, till följd af egendomsköpens frihet, blefve på några få händer fördelad,

eller till och med sammanfölle uti en enda hand, skulle ett sådant förbehåll

kunna leda till många för kommunalväsendet högst ofördelaktiga följder.

Det gifves inom landet socknar eller kommuner, der samtliga ströhemmanen

under en hufvudgård jemte denna bilda en större possession,

ofta ett fideikommiss, uti eu enda egares hand. Det gifves andra, der kommunens

uti hemman och särskilda lägenheter fördelade område till egande
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Larf-Utskottets Utlåtande N:o 20.

13

rätten tillhöra endast några få personer, hvilken genom landbor eller arrendatorer

bruka de spridda lägenheterna. Under sådana förhållanden skulle, i

följd af ifrågavarande rättighet för egaren, hela kommunalmyndigheten kunna

sammanfalla uti en eller några få personers hand, och de många på kommunens

särskilda lägenheter boende arrendatorer, landbor m. m. alltså få

nöjas åt hvad den ende eller de få egarne funne godt att i kommunens gemensamma

angelägenheter göra eller underlåta. Det må medgifvas, att äfven

detta förhållande någon gång för kommunen kunde alstra något nyttigt

och godt, ja nyttigare och bättre än dess motsats. Men en så beskaffad

patriarkalisk ordning står ej i öfverensstämmelse med kommunalfrihetens

princip uti det konstitutionela samhället; den kunde ock lätteligen komma

att på de öfriga medlemmarne utöfva en förlamande och förtryckande inverkan

och återhålla all nyttig kommunalföretagsamhet, och detta så mycket

lättare, om egarne, boende utom kommunen, för densamma ej kände annat

intresse än ränteuppbörden".

Upptagande dessa skäl såsom sina egna, och då, så vidt Utskottet

har sig bekant, ifrågavarande stadgande hittills icke ledt till några oroväckande

missbruk, får Utskottet hemställa,

9:o) att Herr Hammars berörda förslag må af Riksdagen finnas

utan vidare afseende.

Stockholm den 31 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

ARVID FAXE.

Reservationer:

af Plerr Grefve J. O. Mörner emot Utskottets Utlåtande, i hvad det

afser den kommunala rösträtten på landet;

af Herr von Möller;

af Herr Heder stjerna: “Hufvudsakligen åberopande samma motiver,

som Utskottet anfört mot den direkta personlighetsprincipens tillämpning, har

jag icke kunnat i sin helhet biträda Utskottets förslag till inskränkning i

den kommunala rösträtten.

Det förefaller mig högst betänkligt att häruti göra någon väsendtlig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

rubbning, då det dock är på denna soin vår grundlag i eu icke ringa män

hvilar. En vigtig karaktersskilnad mellan Riksdagens båda Kamrar ligger

nemligen i deras ursprung, i det första Kammarens valmän, landstingen och

vissa städers stadsfullmägtige, utses med röstberäkning efter förmögenhet,

Andra Kammarens deremot genom per capita skeende val.

En så betydlig inskränkning af den förmögnare samhällsmedlemmar

nu tillkommande rösträtt, som Utskottet föreslagit, skulle vid många tillfällen

kunna komma att utöfva det största inflytande på landstingsvalen och

derigenom på Första Kammarens sammansättning. Bland de förnämsta och

mest grundade inkast, som gjordes mot den nya Riksdags-ordningen, var

onekligen det, att en vigtig del af dess bestämmelser skulle komma att hvila

på en alltför rörlig grund. Härpå svarades, dels att kommunallagarne erhållit

en fastare natur, då de, likasom om civillagen är stadgadt, ej kunna

utan Konungens och Riksdagens gemensamma beslut ändras, dels att man,

åtminstone i Första Kammaren, kunde vänta en återhållande kraft mot rubbningar

häruti.

Detta å ena sidan — å den andra kan deremot icke nekas, att billighetsskäl

tala för en begränsning af rösträttigheten på landet, i likhet med

hvad redan i stad eger rum, ehuru i mindre grad, emedan de större jordegarnes

rösträtt redan är till en viss del inskränkt derigenom, att de ej få

rösta för utarrenderad jord.

Lösningen af denna svårighet synes mig kunna ske genom att modifiera

den kommunala rösträtten, endast för så vidt den icke står i något

sammanhang med vår grundlag.

Ur denna synpunkt anser jag mig ej kunna biträda förslaget att inskränka

rösträtten i stad, utöfver hvad redan nu eger rum, ty de flesta städers

röstegande medlemmar utöfva i allmänhet ej sin rösträtt för annat ändamål

än val af stadsfullmägtige, Indika äro landstingets elektorer.

Hvad åter landet beträffar får jag föreslå, att Riksdagen ville för sin

del besluta:

dels att 11 § i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på

landet må erhålla följande förändrade lydelse:

„ Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta

fyrktal, dock må ej någon, i annat fall än vid val af

landstingsman eller elektorer dertill, utöfva rösträtt för

större antal röster, än som svarar mot en tiondedel af

kommunens hela röstetal efter röstlängden11;

dels ock att, i följd deraf, 5 mom. i 3 § samt 1 mom. i 5 §

af Kongl. Förordningen om landsting må förändras till

följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20. ! 5

§ 3 mom. 5. Att härad----landstingsman, „hvarvid

röstvärdet beräknas efter det en hvar röstegande åsätta

fyrktal

§ 5 mom. 1. De i § 3 omnämnde valmän utses bland dem,

som i kommunalstämma rösträtt ega, med rösternas beräkning

efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal, sålunda:

— — —“

af Herr Ribbing: „Då äfven innevarande riksdag motioner blifvit

afgifna beträffande ändringar i nu gällande kommunal-rösträtt, samt Utskottet

således haft att ånyo i detta ärende afgifva betänkande, måste äfven jag

förnya min förra riksdag afgifna reservation mot Utskottets förslag, enär jag

ej sedan sistlidet år funnit skäl att ändra min åsigt i förevarande angelägenhet,

ej heller för samma åsigt funnit något bättre uttryck, än det förslag,

jag då, i hvad min åsigt från Utskottets afvek, framställde. Under hänvisande

till den utförligare motivering för nämnda förslag, som i Lag-Utskottets

betänkande N:o 31 för sistlidne riksdag återfinnes, anhåller jag, att här

endast i största allmänhet få erinra om de grundsatser, från Indika mitt förslag

utgår och Indika derjemte angifva de skäl, som hindrat mig att instämma

i vare sig de afgifna motionerna, eller i Utskottets med anledning af

dessa afgifna förslag till ändring i nu befintliga stadganden om kommunalrösträtt.

Såvidt jag kunnat inse, finnas endast tvänne principer, enligt

hvilka kommunal-rösträtt kan bestämmas. Å ena sidan behöfver hvarje samhälle,

för att kunna exsistera och verka för sitt ändamål, materiela medel;

för så vidt dessa beredas detsamma genom bidrag från dess medlemmar, utgör

samhället, från denna synpunkt sedt, ett bolag, och hvarje dess medlems

rätt att deltaga i afgörandet af dess angelägenheter bestämmes helt naturligt,

liksom i hvarje annat bolag, efter insatsen — bidraget. Detta är den

princip, hvarpå nu gällande kommunal-rösträtt följdriktigt hvilar. Å andra

sidan eger hvarje samhälle, just såsom sådant, ett för sig eget ändamål, i

förhållande till hvithet dess materiela värde eller de materiela bidragen utgöra

medel, och principielt riktigt är då ock naturligen, att medlemmarnes

rätt till deltagande i afgörandet af samhällets angelägenheter eller deras rösträtt

bestämmes med afseende på deras olikhet i ställning, i, genom beskaffenheten

af deras verksamhet, möjlig och ådagalagd förmåga, samt i giltiga

intressen i förhållande till det hela och dess angelägenheter. Då nu i kommunerna

olika arter af näringsverksamhet ej längre omedelbart utgöra bestämningsgrund

för medlemmarnes ifrågavarande rätt, blir det en följdriktig

tillämpning af den ofvan angifna principen för samma rätt, om denna bestämmes

efter beloppet af deras bidrag till kommunen, men nemligen betraktade

ej blott såsom sådana, utan derjemte såsom uttryck af deras förut

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2G. m

nämnda förhållande till det hela och dess ändamål. Hvilken olikhet i bidrag,

som vindicerar en olikhet i sist anförda hänseende, kan visserligen ej på

förhand, utan endast ur erfarenheten afgöras och kan derföre under olika

tider vexla. Min uppfattning i detta hänseende och af hvad som för närvarande

derutinnan gäller har jag i min förut åberopade reservation angifvit

och motiverat, och jag har, såsom sagdt, ej funnit skäl att frångå densamma.

Det är på nu anförda allmänna grunder, i förening med de mera detaljerade,

till hvilka jag hänvisar, och då hvarken Utskottets förslag, angående

bestämmande af röstmaximum, ej heller de i ämnet afgifna motionerna,

såvidt jag kunnat upptäcka, hvilar på någon princip, utan endast

på ur de närvarande förhållandena gjorda probabilitetsberäkningar angående

verkningarne, som jag för min del föreslår, att, derest nu gällande stadganden

om kommunal rösträtt och den, visserligen ensidiga, princip, på hvilken

de hvila, skola öfvergifvas, följande lydelse må beslutas åt

l:o) § 12 Kong!. Förordningen om kommunalstyrelse i stad:

En hvar vid allmän rådstuga röstberättigad, som enligt

sednast upprättade, vederbörligen fastställda bevillningstaxeringslängd,

enligt Art. II i Bevillningsstadgan, fått

sig till Staten påförd bevillning, ej öfverstigande tre Riksdaler,

eger eu röst; den, som erlägger bevillning derutöfver

till och med femton Riksdaler, eger två röster;

den, hvilkens bevillningsbelopp är större än femton Riksdaler,

men icke uppgår till fyratio Riksdaler, eger fyra röster;

den, som i bevillning till Staten, efter Art. Il, erlägger

fyratio Riksdaler eller ock derutöfver, eger åtta

röster.

2:o) 1 mom. § 12 i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse

på landet:

Röstvärdet skall beräknas efter det hvar och en åsätta fyrktal

sålunda: att en hvar, hvilkens sammanlagda fyrktal

icke öfverstiger tjugu, eger en röst; den, hvilkens fyrktal

är större än tjugu, men icke öfverstiger ett hundra femtio

fyrkar, eger två röster; den, hvilkens fyrktal är större än

ett hundra femtio, men icke uppgår till fyra hundra fyrkar,

eger fyra röster; och den, hvilkens fyrktal är fyra

hundra fyrkar eller derutöfver, eger åtta röster.

Men vidare kan jag ej undgå att reservera mig mot Utskottets beslut

att afstyrka hvarje åtgärd beträffande ändring i hvad som nu finnes stadgadt

angående bolags rösträtt. I den bolag tillerkända rösträtt ligger må
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

hända det största principiela felet i nu gällande kommunalförfattningar, då

dessa dymedelst synas tillerkänna rösträtt åt saker. Men betraktar man

ock denna bolagens s. k. rätt blott såsom summan af delegarnes, genom

fullmagt åt en person öfverlåten, så strider dock detta sednare mot hvad

kommunalförfattningarne i öfrigt stadga angående omfattningen af den rösträtt,

söm genom fullmagt kan läggas i ens hand. Detta principiela fel är

emellertid ej af hjelp t genom att endast borttaga enskilda bank- eller aktiebolags

samfälda rösträtt, om ock åtgärden, hvad sistnämnda bolag beträffar,

är lättast verkställd. Förändras åter den rösträtt, som nu tillägges hvarje

bolag — och ej blott aktiebolag —- till rösträtt för dess delegare för hvarderas

andel i bolaget, så kan naturligen och med hänsyn t. ex. till sådana

bolag, som ega större fastighet, denna de särskilda delegarne tillerkända

rösträtt ej utöfvas i den kommun, der hvar och eu bland dem bor, utan endast

der, hvarest bolagets egendom och rörelse finnas.

Af dessa skäl och det närmare utförande af dem, som i min ofvan

citerade reservation finnes, får jag alltså tillstyrka, att Herr Wallenbergs

motion N:o 47 på det sätt bifalles, att § It) mom. 3 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet och § 11 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad må erhålla följande lydelse:

Bolagsman må för proportionerlig, eller, der hvar

och eu af bolagsmännens andel inför vederbörande myndighet

blifvit offentligen uppgifven, för bestämd andel,

samt i aktiebolag för innehafvande aktier i förhållande

till bolagets hela upptaxerade inkomst, utöfva rösträtt i

den kommun, der bolaget drifver sin verksamhet. Detsamma

galle för delegare i oskiftadt bo.“

af Ilerr Rosenberg: .Jaka med den af mig vid nästföregående riks
dag

uttalade åsigt får jag härmed emot Utskottets förslag, att högsta röstetalet

i landkommun skall utgöra Vio af kommunens hela röstbelopp, anmäla

min reservation, under yrkande att detta maximum må nedsättas till en

tjugondedel. “

af Herr Ola Bosson Olsson, som instämt med Herr Rosenberg.

Derjemte har Herr Beckman begärt att få antecknadt, det han ej deltagit

i ärendets behandling hos Utskottet.

Bill. till Riksd, Prol. 1869. 7 Sami. 11 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1869:36 Skrifvelse, om ändring i gällande stadganden rörande den kommunala rösträtten. s. 4 i texten