Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändring i gällande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges egendom. 1 detta ämne hafva motioner blifvit väckta inom Andra Kammaren af Herrar O. E. L. Dahm

1869-05-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1869:38, Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändring i gällande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges egendom. 1 detta ämne hafva motioner blifvit väckta inom Andra Kammaren af Herrar O. E. L. Dahm

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

11

Wto 38.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 Maj 1869, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändring i gällande föreskrifter

rörande förvaltningen af omyndiges egendom.

1 detta ämne hafva motioner blifvit väckta inom Andra Kammaren af Herrar

O. E. L. Dahm (motionen N:o 76), 8. Hansson (motionen N:o 77), Jöns Olsson

(motionen N:o 119) och Johannes Andersson (motionen N:o 155); hvarjemte Justitieombudsmannen

i sin vid innevarande riksdag afgilna embetsberättelse fiamhållit de

olägenheter, som skulle härflyta från ofullständigheten i några stadgande!! uti Kongl.

Förordningen angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom den

24 September 1861, samt för undanrödjande af dessa olägenheter föreslagit följande

förändrade lydelse af förordningen:

”§ 1. Förmynderskap stånde under vårdnad af den llätt, hvarunder den

omyndiges fader, der han död är, vid dödsfallet lydt, eller, om han lefver, stadigt

hemvist häfver. År den omjndige född utom äktenskap och ej för äkta ■larn i laga

ordning förklarad, höre förmynderskapet under den Rätts vårdnad, hvarunder modren

vid dödsfallet lydt eller, om hon lefver, stadigt hemvist häfver. Äro hvarken fader

eller moder kända, eller häfver ingendera af dem stadigt hemvist, lyde den omyndige

i förmyndaremål under Rätten i den ort, der han kor, da behof af förmyndare

för honom yppas eller, om han ej stadigt hemvist häfver, der dylikt behof först anmäles.

Lefver fader eller moder, men är annan till förmyndare förordnad, eller har

den, som uppnått myndiga år, blifvit under förmyndare ställd, lyde förmynderskapet

under den Rätt, som förmyndare förordnat.

§ 5. Ordet socknenämnd utbytes emot kommunalnämnd.

§ 4. Förmyndare skall, för hvart år, afsluta räkning öfver allt det lian

har om händer, med uppgift af den säkerhet, hvaremot den omyndiges reda pen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

ningar utsatta äro, och ingifve, vid början af följande år, den räkning jemte ett utdrag

derur, innehållande summarisk uppgift af den omyndiges behållning så i fast

som lös egendom, till gode männen eller kommunalnämnden. I detta utdrag skall

ock tillkännagifvas om under årets lopp förmynderskap upphört, ehvad den omyndige

■uppnått myndig ålder eller aflida eller omyndig qvinna trådt i äktenskap. Det utdrag,

hvarom nu sågfil är, skall etc.

§ 5. Vid slutet tillägges: Förordnar Rätten, att förmyndaren dylik säkerhet

lemna skall, och bibehålies denne ändock vid förmynderskåpet, varde slik säkerhet i

förvar satt hos kommunalnämnden i den församling, till hvilken den omyndige, efter

de i 1 % stadgade grunder, må anses höra?

Herr Dahm har yrkat, att den sednare punkten i åberopade Kongl. Förordningen

måtte erhålla följande förändrade lydelse: ”Förmyndare skall för de medel,

som hos honom innestå eller till andra utlånta äro, aflemna inteckning eller andra

säkra värdepapper till den förmyndarenämnd, bestående af tre eller fem personer,

som af landstingen för hvarje landslingsdistrikt årligen utses. Nämndens qvitto å

sådan deposition skall åtfölja den förmyndareräkning, som till gode männen eller

kommunalnämnden aflemnas. Förmyndarenämnden vare skyldig alt värdepapperen

förvara och i laga giltighet bevara. Dessa säkerheter få af förmyndare användas

endast på samma vilkor, som lag stadgar rörande användning af omyndigs fasta

egendom. Landsting bestämmer, i mån af behof, den procent af räntan, som inom

dess distrikt må såsom nämndens arfvode beräknas.”

Herr S. Hansson, med hvilken Herr J. Sjögren sig förenat, har hemställt, att

Riksdagen måtte ”uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes genom sakkunnige gode män låta utarbeta, för alt eu kommande Riksdag

föreläggas, förslag till ny förordning om förvaltning af omyndiges egendom”, i den

syftning, ”att all förvaltning af omyndiges egendom skall, med undantag af hvad

här nedan sägs, öfvertagas af å kommunalstämma utsedd förmyndarestyrelse, bestående

af tre högst fem ledamöter, som inom sig välja ordförande, och med rätt för

flere kommuner att sig om en dylik styrelse förena; att kommunen har ansvarighet

till de omyndige för medel, som förmyndarestyrelsen om händer får; att ledamot i

denna styrelse är ansvarig till kommunen, på sätt nu är stadgadt i afseende på

medel, som stå under kommunalnämnds förvaltning.

Lefver fader eller moder, som vill och kan af Häradsrätten dertill anses

lämplig, sina barns egendom förvalta, vare då dervid bibehållne, då god man skall

af Häradsrätten förordnas att de omyndigas rätt under utredningen af boet bevaka.

År fader eller moder sina barns förmyndare, åligge dem att göra till kommunens

förmyndarestyrelse en sådan redovisning, som eu förmyndare är till god man skyldig.”

Herr Jöns Olsson har föreslagit, ”att Riksdagen ville för sin del besluta en

förändring i lagstiftningen, rörande förvaltningen af omyndiges egendom, på följande

grunder:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N''-o 38.

13

l:o Der, hvarest sparbank linnés inom länet, som vill emottaga omyndiges

medel till förvaltning och desamma ansvara samt utlåna på 10 års amorteringstid,

vare förmyndare skyldig insätta den omyndiges kontanta förmögenhet, på följande

villkor:

2:o Fader eller moder, som blifva förmyndare för sina barn, lillförbindas

alt, så snart arfskifte blifvit förrättadt och myndlings lösa egendom förvandlad i

penningar, till den sparbank, som Rätten vid förmyndareförordnandet bestämmer,

inlemna förbindelse, med sådan säkerhet som af sparbanksdirektionen godkännes, på

det belopp, hvartill de omyndiges reda penningar uppgå, med skyldighet att till

sparbanken inbetala de omyndiges penningeförmögenhet på 10 år med jl0:del årligen,

räkuadt från ett år efter den dag, då bouppteckningen blifvit verkställd.

3:o Förmyndare, som redan innehafva förmynderskap, vare sig fader eller

moder, eller annan person, vare skyldig att på samma sätt till sparbanken inbetala

de i deras vård för omyndige omhänderhafda penningemedel, räknadt från ett år

efter den dag då ett sådant förslag blifver faststäldt.

4:o Annan förmyndare än fader eller moder vare skyldig att, så snart den

omyndiges lösa egendom blifvit förvandlad i penningar, genast insätta i sparbanken

hela de omyndiges kontanta förmögenhet.

5:o För alla de i sparbanken insatta medel vare sparbanken ansvarig och

utlåne dessa på en återbetalningstid af 10 år.

6:o Alla de medel, som insättas i sparbank för omyndiges räkning, böra insättas

hvar för sig särskilt i den myndlings namn, som medlen tillhöra, och få icke

af annor person, än den myndling, för hvars räkning medlen blifvit insatta, lyftas då

han eller hon myndig blifvit.

7:o Skulle af eu eller annan orsak förmynderskap upphöra före den lid, då

man eller qvinna enligt lag sjelfva få omhänderhafva sina medel, upphöre insättningen

i sparbank och vare myndlingens länsinnehafvare berättigade att ur sparbanken

utfå alla de för myndlingens räkning insatta penningar, sex månader efter derom

skedd uppsägelse.”

Herr Johannes Andersson har vrkal, att Riksdagen måtte, med upphäfvande

af förmyndareordningen den 17 Mars 1609, ”besluta följande förändring

och tillägg i 23 Kap. 5 § Ärfda-Balken:

Den förmynderskap väl och troliga förestått, njute den lön och vedergällning,

som Rätten pröfvar skälig, så vida han icke åtnöjes med eu sjettedel af den omyndiges

årliga ränta.”

Enligt erhållna remisser har Lag utskottet alt öfver dessa framställningar afgifva

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Hvarje omyndig har ett billigt anspråk derpå, att lagstiftaren, som bestämmer

huruledes och af hvilken den förres egendom skall förvaltas, jemväl bör tillse, att

densamma icke i följd af förmyndarens vårdslöshet, oredlighet eller bristande vederhäftighet

må minskas eller alldeles gå förlorad.

Den genom Kongl. Förordningen den 24 September 1861 föreskrifna kontroll

å förmyndarevården må väl anses hafva verkat derhän att vårdslöshet vid förmyndareförvallningen

någorlunda förekommits; men då förmyndare i allmänhet eger

innehafva och i sin rörelse begagna myndlingens penningar utan att derför ställa

säkerhet; då frestelsen för förmyndaren åt! använda myndlingens i hans vård befintliga

skuldsedlar och andra värdepapper till afhjelpande af egna penningebehof

ofta är alltför stark för att kunna emotstås; och då den, enligt nuvarande lag,

myndlingen i inkommande förmånsrätt hos förmyndaren i de flesta fall finnes vid

dennes obestånd vara otillfredsställande; så synas gällande föreskrifter ingalunda

lemna nöjaktigt skydd mot följderna af förmyndarens bristande vederhäftighet och

den oredlighet, som ej sällan dermed står i sammanhang. Den utväg, som lagen

anvisar, att hos Rätten påfordra inteckning eller annan säkerhet för de hos förmyndare

inneslående medel, synes ej vara af synnerligt värde, helst antagas kan, alt i

de flesta fall, då misstanke mot förmyndarens vederhäftighet föranleder eu dylik

anmälan, hans affärsställning redan är sådan all någon verklig säkerhet al honom

icke kan vinnas. Också hafva förluster af omyndiges tillgångar, synnerligen under

sednare liders allmänna osäkerhet i affärsförhållanden, ej sällan inträffat; Och lagstiftarens

skyndsamma och kraftiga mellankomst till förekommande åt sådana förluster

för framtiden är derföre oafvisligen påkallad.

Utskottet har ansett ändamålet åtminstone i hufvudsaklig mån kunna vinnas

derigenom att för hvarje domskrels eller annat lämpligt område tillsattes en al erforderligt

antal skicklige och vederhäftige personer bestående nämnd, till hvilken

förmyndare både alt aflemna myndlingarnes penningelillgångar antingen kontant eller

i sådana värdepapper, som af nämnden kunde godkännas. Har myndlingen fordringar,

Indika nämnden anser osäkra och följaktligen ej vill öfvertaga, skulle det tillkomma

förmyndaren att indrifva desamma och penningarne till nämnden öfverlemna.

Nämnden skulle åligga att för myndlingarnes gemensamma räkning utlåna medlen

och, efter afdrag af oundgängliga förvaltningskostnader, på utsatta terminer till förmyndarne

utbetala den på deras myndlingar belöpande ränta. I den mån denna

öfverstege myndlingens behof komnie den alt läggas till det hos nämnden innestående

kapitalet; om åter förmyndaren behöfde för myndlingens räkning uttaga någon

del af kapitalet, torde Rättens samtycke dertill erfordras. Kontrollen å förmyndarevården

skulle fortfarande utöfvas af de enligt nu gällande lag lör sådant ändamål

tillsatte gode män, Indika följaktligen jemväl hade alt tillse, alt förmyndare fullgjorde

sin skyldighet i afseende på medlens öfverlemnande till nämnden. Härigenom blefve

nämndens befattning af särdeles enkel beskaffenhet och närmast öfverensstämmande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38. 15

med den, som hittills på etl i allmänhet tillfredsställande sätt utöfvats af styrelserna

för de i de flesta orter inrättade sparbanker, hvilka möjligen skulle kunna, der det

lämpligt funnes, med de nu föreslagna inrättningarne förenas.

Någon gång torde inträffa, att myndlingarnes tillgångar bestå i sådana värdepapper,

som ej med förmån kunna förvandlas i penningar eller af andra skäl böra

för deras läkning bibehållas; och likasom nämnden, på sätt nu sker i sparbankerna,

måste upplägga ett särskild! insättnings- och uttagningskonto för hvarje omyndig,

kunde för dylika handlingar, hvilka jemväl borde hos nämnden deponeras, särskilda

depositiouskonlo upprättas.

Mot detta förslag skulle visserligen kunna invändas, atl, när förmyndarebefattningen

ej vidare medförde fördelen att innehafva myndlingarnes medel, den stundom

redan nu befintliga obenägenheten att emottaga sådan befattning skulle blifva ännu

större; men då förmyndare torde komma att åtnjuta företrädesrätt att såsom lån

erhålla dessa medel, om lian derför ställde nöjaktig säkerhet, samt, i händelse han

detta ej förmådde, han ingalunda borde under nuvarande lagstiftning anses vederhäftig

för förmynderskapel, så synes omförmälda invändning icke förtjena afseende. Deremot

torde det vara uppenbart, att förmyndaremedlens sammanslående till en gemensam

kassa och förvaltning under den allmänna kontroll, som derigenom möjliggöres,

väsendtligen komme att befordra de omyndiges säkerhet, på samma gång som förmyndarne

befriades å ena sidan från skyldigheten att ombesörja en utlåning, som ej

sällan är förknippad med stora svårigheter, och å andra sidan från frestelsen att

för användande inlåta sig i stundom olycksbringande spekulationer. Ofvertagande af

förmynderskap blefve ej heller, såsom nu någon gång inträffar, ett eftersökt medel

att åtkomma penningelån utan alt behöfva derför ställa säkerhet. Men genom nu

föreslagna anordningen skulle tillfälle för säkra lånesökande att erhålla lån på längre

tid betydligt underlättas.

För utarbetande af fullständigt lagförslag i detta afseende erfordras dock icke

allenast längre lid, än den, som står till Utskottets förfogande, utan äfven åtskilliga

upplysningar om lokala förhållanden m. m., dem Utskottet icke är i tillfälle att sig

förskaffa.

Med föranledande af ej mindre Herrar Dahms, S. Hanssons och Jöns Olssons,

än äfven Justitie-ombudsmannens ofvanberörda framställningar, får Utskottet alltså

vördsamt tillstyrka:

l:o att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes, med afseende å hehofvet af betryggande föreskrifter rörande

förvaltningen af omyndiges medel, taga i nådigt öfvervägande, huruvida

lämpliga bestämmelser i ofvan angifna syftning må kunna meddelas, samt

i sådant fall låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag i

ämnet, äfvensom att Justitie-ombudsmannens framställning om speciel

ändringar i ofvanberörda Kongl. Förordning dervid jemväl torde komma

under öfvervägande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Vidkommande Herr Johannes Anderssons förslag, som afser förändrade bestämmelser

i fråga om förmyndares rätt till arfvode; så och då detta förslag grundar

sig på det antagande, att 40 § i Förmyndare-ordningen af den 17 Mars 1669

ännu skulle vara gällande, torde allenast behöfva erinras, att denna § i Förmyndareordningen

måste betraktas såsom upphäfd genom 1 754 års lag. I)å nemligen den

förra innehöll, att förmyndare skulle ”hvar tjugonde penning af alle omyndige barnens

årliga räntor och inkomster halva för sitt omak och dem dessutan bestås skäliga

löningar åt de betjente samt kost- och resepenningar åt dem sjelfva och dem

som uti deras högnödiga ärender blifva brukade”, stadgar deremot den sednare lagen

rörande detta ämne uti 25 Kap. 5 § Ärfda-Balken: ”Den förmynderskap väl och

troligen förestått; njute den lön och vedergällning, som Rätten pröfva!'' skälig, utan

han sig annorledes åtnöja låter”, hvilket innebär eu tydlig ändring af förut gällande

bestämmelse.

På grund häraf får Utskottet hemställa,

2:o att Herr Johannes Anderssons motion ej må till någon vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 Maj 1869.

På Utskottets vägnar:

Arvid Faxe.

Reservationer:

af Herrar Ola Bosson Olsson och Bergström.

Herrar Grefve J. O. Mörner och Beckman hafva begärt att få antecknadt,

det de ej öfvervarit ärendets behandling hos Utskottet.

STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI, 1869.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1869:87 Skrifvelse, om ändring i gällande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges egendom. s. 9 i texten