Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta frågor dels om uppgörande af planer för framtida jernvägsanläggningar samt sättet för deras utförande, dels om beviljande af statsbidrag till dylika anläggningar.

1869-04-20 · 82 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1869:66, Betänkande, i anledning af väckta frågor dels om uppgörande af planer för framtida jernvägsanläggningar samt sättet för deras utförande, dels om beviljande af statsbidrag till dylika anläggningar.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Betänkande N:o 66.

1

N:o 66.

Ank. till Riksd. Kansli d. 21 April 1869, kl. 11 f. m.

Betänkande, i anledning af väckta frågor dels om uppgörande af

planer för framtida jernvägsanläggningar samt sättet för

deras utförande, dels om beviljande af statsbidrag till dylika

anläggningar.

(R. A.)

Stats-Utskottet, som uti särskildt Utlåtande af denna dag besvarat Kongl.

Maj:ts nådiga Proposition om anslag till fortsättande af arbetena å Nordvestra

stambanan samt för uppförande af stationshus i Stockholm, äfvensom de af

enskilde motionärer väckta förslag, som stå i sammanhang med berörda tvänne

anslagsfrågor, får härmed afgifva sitt Betänkande i anledning af de vid innevarande

riksdag väckta frågor, dels om upprättandet af planer för framtida

jernvägsanläggningar samt deras utförande genom bolag antingen för Statens

eller bolags räkning, i sednare fallet mot åtnjutande af statsunderstöd under

viss tid, dels om beviljande af direkta, till beloppet bestämda statsbidrag till

vissa uppgifna jern vägsbyggnader eller till förberedande af arbeten å sådana

jernvägar, för hvilka fullständiga planer, ritningar och kostnadsförslag till

Kongl. Maj:t inkommit.

I det förra afseendet har Herr Grefve Erik Sparre, uti en inom Första

Kammaren väckt och till Utskottet remitterad motion (N:o 39), erinrat derom,

att det i Sverige hittills följda systemet att genom Statens egen försorg anlägga

stambanor var, då det antogs, en af nödvändigheten framtvingad utväg för

att få jernvägar till stånd. Alldeles oerfaren i dessa slags arbeten hade man,

i fråga om Köping—Hult-vägen, försökt att, med tillhjelp af främmande

kapitaler och entreprenörer, åstadkomma jernvägar, men den erfarenhet, man

genom detta försök vann af utländska entreprenörers sätt att behandla dessa

företag, hade blifvit en allvarsam varning mot vidare beträdande af denna

bana. Det hade således varit med fullt skäl, som Regeringen, misströstande

Bih. till Biksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 36 Håft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

om möjligheten att annorledes erhålla detta, med afseende å tidens anspråk

oumbärliga kommunikationsmedel, föreslagit deras anläggande på Statens bekostnad.

Yid framställande af detta förslag angaf Regeringen, huru den tänkte

sig jernvägarne dragna genom de olika delarne af landet på det sätt, att

välgerningarne deraf skulle någorlunda billigt fördelas, antagande derjemte

hurusom, medelst lämpligt anlagda bibanor, genom orternas försorg, fördelarne

kunde spridas jemväl till de trakter, som ej berördes af stambanorna. Men

redan vid första pröfningen af det framlagda stambanenätet hade Representationen

tvekat att godkänna detsamma i sin helhet till utförande af Staten,

och man inskränkte sig till att besluta en linie från Stockholm till Göteborg

med utgrening till Skåne, hvartill sedermera lagts en gren till brödrariket,

en från hufvudstaden till Upsala och en från Katrineholm till Norrköping.

De betydliga kostnader, hvartill dessa anläggningar uppgått, vådan för Staten

af att, för anskaffande af medel dertill, periodiskt uppträda såsom lånesökande

på den utländska marknaden och tvekan om lämpligheten för Staten

att fortfara med ett industrielt byggnadsföretag, som börjat antaga allt

för väldiga dimensioner, hade ökat denna tvekan och, med undantag af den

allt för långsamt framskridande fortsättningen af den Nordvestra stambanan,

hade under de sednare åren jernvägsbyggnaderna upphört, sedan jemväl den

erfarenhet, som vunnits angående de bestämda vilkoren för understöd till

bibanor, afskräckt från anlitande af denna utväg.

I de af stambanorna genomskurna provinserna hade efter hand bibanor

med låneunderstöd af Staten kommit till stånd och åtskilliga delar af

landet hade sålunda redan fått sitt angelägnaste behof af dessa kommunikationsmedel

temligen tillfredsstäldt. Men andra saknade dem helt och hållet

och hade derigenom i den täflan, som i fråga om industri är dagens lösen,

på ett betänkligt och för landet ganska kännbart sätt stadnat efter. Bland

dessa borde i första rummet nämnas dels Östergötland, dels de norr och vester

om hufvudstaden belägna provinserna, dels hela den sydöstra delen af riket

eller Calmar, Kronobergs och Blekinge län, som på en sträcka af 24

mil i längd samt 10 till 12 mil i bredd sakna kommunikationsmedel, dels

slutligen den sydvestra delen mellan Jönköping och Göteborg, å ena, samt

Skåne, å andra sidan, eller en väsendtlig del af Jönköpings, större delen af

Kronobergs, södra delen af Elfsborgs och Hallands län, som på ett område

af omkring 14 mil i fyrkant också längtade efter utfartsvägar för sina produkter.

Utaf de ifrågavarande provinserna hade Östergötland, genom sin

folkmängd och naturliga rikedom, likasom de norr och vester om hufvudstaden

belägna provinserna, såsom utgörande det utan jemförelse förnämsta

området för landets vigtigaste industri, jernverksrörelsen, och tillhörande hufvudstadens

naturliga handelsområde, icke allenast förtjent att vara, men

också i sjelfva verket, innan stambanesystemet antogs, utgjort föremålet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Betänkande N:o 66.

S

planer till jernvägsanläggningar, samt, på grund häraf, vid uppgörandet af

stambanesystemet också intagits deri. De öfriga, om också dervid förbisedda,

borde likväl, till följd af sin betydenhet och folkrikhet, icke kunna rättvisligen

uteslutas från all delaktighet i de förmåner, som ett ordnadt kommunikationssystem

erbjuder jordbruket och näringarne, om man icke ville, till

förmån för de med de nya kommunikationerna gynnade provinserna, döma

all industri i de förra till undergång.

Följden af saknade jernvägsanläggningar hade varit, att Östergötland

tillbakahållits i sin utveckling; att hufvudstaden och de till dess handelsområde

hörande provinser, jernindustriens egentliga hemland, och således

framför alla i oundgängligt behof af jernvägar, icke blott stadnat i sin utveckling,

men gått tillbaka på ett sätt, som för fosterlandsvännen måste

väcka de allvarligaste bekymmer för hufvudstadens och dessa orters närmaste

framtid; samt att de öfriga, dignande under bördan af en i saknad af näringslif

hastigt tillväxande fattigvård, modlösa sände dem af sina kraftfullaste

söner, som dertill kunna bereda sig tillgång, till en annan verldsdel att

söka ett bröd, som fosterlandet ej kunde bereda dem.

Denna stagnation i dessa provinsers industriela lif, en oundviklig följd

af bristen på kommunikationer, påkallade uppmärksamheten på möjligheten

af denna brists afhjelpande. Hvad dervid anginge jerntillverkningen, så insåge

numera en hvar, att det husbehofssmide, som kunde sägas utgöra karakteren

af den Svenska jerntillverkningen, icke kunde uthärda konkurrensen

med utlandets ofantliga fabriker. Förändringen till en tidsenlig fabrikstillverkning

förutsatte dock oeftergifligen jernvägar, som sammanbunde koldistrikten

med grufvorna och vattenfallen och som för produkterna beredde

tillträde till öppna hamnar, för att utan afbrott föra dem i marknaden. Under

medgifvande häraf och med afseeende på det högst betänkliga tillstånd,

hvari de provinser, som företrädesvis idka denna Sveriges förnämsta industrigren,

i saknad af kommunikationer befunne sig, kunde detta oeftergifliga

behof icke vidare förbises. Vid anläggandet af de Svenska jernvägarne hade

hittills uteslutande afsetts handeln, mest den utländska och företrädesvis den

med Yestern, af hvars öfverflöd och lyx landet på detta sätt öfversvämmats,

under det vårt jern, som fordom tyngde på verldsmarknaden, numera derifrån

utestängdes, och vid tillverkningen hvaraf i allt fall de hittills anlagda jernvägarne

föga gagnat; men Sverige saknade all lifligare handelsgemenskap

med det stora grannlandet, som borde kunna blifva en betydelsefull afnämare

af Svenska fabrikater och i första rummet af Svenskt jern, om detta,

gynnadt af grannskapet och dess bättre beskaffenhet, blott kunde, tillverkadt

fabriksmessigt, hvilket endast vore möjligt genom planmessigt anlagda bergslagsbanor

samt banor till utskeppningsort, afyttras till ett med Englands och

Belgiens någorlunda jemförligt pris. Vestern hade under civilisationens före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottet); Betänkande N:o 66.

gående utvecklingsarbete i Europa varit och intill sednare tider förblifvit afsättningsorten

för vårt jern. Men Vestern, som skyndade att med stormsteg

sjelf bedrifva jern tillverkningen, hade småningom utdrifvit det Svenska jernet

icke blott från sin marknad, men slutligen äfven från vår egen. Så hade

nästan allt jern för Sveriges egna jernvägar hemtats derifrån och det vore

således icke mera de fulländade jernvarorna, men jernet på första steget af

dess förädling, till exempel jernvägsskenor, plåt m. m., som hit importerades;

och, för att vinna ytterligare afsättning för sina tillverkningar, hade dessa

länder förbi oss framträngt åt öster till Ryssland.

Vidare har motionären uttryckt den åsigt att en bland de väsendtligaste

orsakerna, hvarför Svenska Statens jernvägsobligationer icke kunnat bibehålla

det höga pris, som desamma åren 1858—1860 betingade, legat deri, att Staten

tid efter annan upptagit flera mindre lån, i stället att på en gång negociera

hela den för jernvägsbyggnaderna erforderliga summan. Om denna

sednare utväg begagnats, så hade, enligt motionärens förmenande, säkerligen

derigenom besparats millioner. Orsakerna hvarför så ej skett, finge åter sökas

i den omständigheten, att Representationen aldrig vågat pröfva det stora

företaget i sin helhet, utan vid hvarje riksdag endast anvisat medel för den

närmast tillstundande statsregleringsperioden och sålunda lemnat öppet åt

representanterna vid en kommande riksdag att agitera nya riktningar för de

redan undersökta linierna. Så länge riksdag inträffade hvart tredje år, hade

dock Representationen måst besluta sig att åtminstone för tre år i sender

lemna medel till byggnadernas fortsättande; och vyerna hade, under sådana

förhållanden, måst tagas betydligt större, än sedan de årliga riksdagarne inträdt,

då Representationen anser sig icke kunna eller böra besluta för längre

tid än det nästföljande året. Men om äfven Riksdagen ansåge sig böra fatta

beslut om Statens jernvägsbyggnaders fortsättande för längre tid än ett år,

kunde dock derigenom icke någon visshet vinnas, att en kommande Riksdag

funne sig deraf bunden eller förhindrad att taga saken ånyo under öfvervägande

och möjligen upprifva det en gång fattade beslutet.

Olägenheterna af denna osäkerhet i afseende på omfånget af jernvägsarbetenas

bedrifvande under en längre tid hade varit många och stora. Då

anslagen sällan beviljats förr, än penningarne varit alldeles oundgängligen

behöfliga, hade svårigheterna att mot någorlunda drägliga vilkor dem anskaffa

betydligen ökats. Likaså hade Jernvägsbyggnads-styrelsen, under osäkerheten

om och i hvad mån de framställda förslagen blefve antagna, icke

kunnat i tillräcklig god tid på förhand göra beställningar hvarken af behöfliga

byggnadseffekter eller af den rörliga materielen; och till följd af den

korta tiden för beställningarnes effektuerande samt ojemnheten i afseende på

behofvet, hade de inhemska industriidkarne icke kunnat anlägga nödiga verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stals-Utskottets Betänkande N:o 66.

5

8fäder för materielens tillverkning eller inlåta sig i någon egentlig täflan med

utländningen om de erforderliga beställningarnes utförande.

Den modlöshet hos industriidkaren, som måste uppstå, då han ständigt

funne de utländska tillverkningarne erhålla företräde framför de inhemska,

hade i afseende på Svenska jernfabrikanter varit destomera naturlig, som

Staten under första åren af jernvägsbyggnadernas bedrifvande aldrig ens

ifrågasatte att genom beställningar uppmuntra den inhemska tillverkningen,

och äfven under sednare åren, då visserligen någon del af den rörliga materielen

tillverkats inom landet, hade dock större delen tagits utifrån, hvarförutan

nästan all till jernvägsbyggnaderna begagnad rails varit utländsk. Detta

förhållande vore visserligen till en del berättigadt från frihandlarens synpunkt;

men följden hade varit att några större anläggningar för tillverkning af

jernvägsmateriel inom landet icke kunnat komma till stånd.

Af Stats-Utskottets vid 1866 års riksdag afgifna Utlåtande N:o

67, i anledning af väckta motioner om åstadkommande och användande

af Svensk jernvägsmateriel, funne man, bland annat, att under tiden från

1855 års början till början af 1866, för materielen å Statens jernbanor,

hvilka intill 1865 års slut kostat 74,744,000 R:dr, ur landet utgått ej mindre

än 17,268,000 R:dr, eller nära en fjerdedel af hela byggnadskostnaden.

Denna del af kostnaden hade följaktligen kunnat stadna inom riket, i fall

man i rätt tid hade hyllat sig om den inhemska industrien. Om så hade

skett, äfven med någon uppoffring å Statens sida, så hade, enligt motionärens

förmenande, nu i Sverige blomstrat en jernindustri, mägtig icke blott att

förse våra egna behof af jernvägsmateriel, utan ock att deraf exportera till

andra länder.

Såge man tillbaka på de förflutna årens verksamhet i fråga om jernvägsbyggnader,

så funne man, att sedan år 1855, då arbetena å Statens jernvägsbyggnader

påbörjades, intill 1867 års slut, eller under en tidrymd af 13

år, 100,7 mil jernväg blifvit fullbordade och för trafiken upplåtna. Under

dessa 13 år hade således i medeltal årligen 7,75 mil stambanor blifvit utförda.

Då hela kostnaden härför, enligt Trafikstyrelsens nyligen utgifna underdåniga

berättelse, uppginge till 82,201,000 R:dr, hade följaktligen under

hvarje af dessa 13 år i medeltal användts 6,323,153 R:dr för Statens jernvägsbyggnader,

oberäknad! hvad som åtgått dels för påbörjande af sammanbindningsbanan

genom Stockholm och vägen mellan Christinehamn och Arvika,

dels för de enskilda jernvägarne. Toges dessa sednare med i beräkningen,

så hade årligen från 1855 till 1866 års slut omkring 12 mil jernbanor utförts,

deraf under tiden från och med 1855 till 1862 års slut omkring 9,75

mil samt från 1863 till och med 1867 14 mil per medium blifvit för trafik

upplåtna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

Den minskning i jernvägsbyggnadsverksamheten, som synnerligast från

och med år 1867 inträdt, hade, enligt motionärens förmenande, uppväckt

mycken oro inom den del af landet, som ännu vore i saknad af dessa för

vår tid och våra förhållanden så oundgängliga kommunikationsmedel. Folket

hade kommit till klar insigt om vigten och nödvändigheten att ofördröjligen

komma i besittning af de fördelar jernvägarne medföra och det vore derför

nödigt fatta beslut om en i förhållande till våra tillgångar ökad verksamhet

i afseende på jernvägars anläggande, men en verksamhet, som på förhand

bestämd och till sitt omfång begränsad, innebure en uppmuntran för industrien

till successiv, men ej brådstörtad utveckling.

Enligt motionärens förmenande kunde målet endast på en väg vinnas,

nemligen genom en stark och patriotisk sammanslutning af män med kapitalstyrka,

som vore lifvade för jernvägsbyggnadernas fortsatta bedrifvande. Staten

hade hittills föregått med exemplet af stor verksamhet på detta område.

Det vore nu en pligt för de enskilda samhällsmedlemmar, som nitälska för

jernvägsnätets utsträckning, att för sådant ändamål, under Statens skydd,

bilda en association, som åtoge sig att rastlöst och verksamt ingripa i det

stora verkets vidare utveckling och fullkomnande.

Om man antoge, att kostnaderna för jernvägsmaterielen utgjorde omkring

25 procent af hela anläggningskostnaden, skulle man kunna beräkna, att våra

större jernindustriidkare, om de finge säkerhet derom, att jernvägsmaterielen

toges inom landet, jemväl skulle bidraga till teckningen af de erforderliga

medlen för de mest angelägna vägarne, utan behof af utländskt kapital. Den

erfarenhet, som i sednare tider vunnits angående kapitalbildningen i vårt land

genom successiv försäljning af obligationer, gåfve ock anledning antaga, att

obligationer till ett belopp af 7 å 8 millioner årligen kunde .utsläppas, ehvad

det skedde af Staten sjelf eller under Statens garanti.

Det vore allmänt bekant, att Staten till ränta och amortissement för de

hittills upptagna jernvägslånen iklädt sig en årlig utgift under ett visst antal

år. Dessa annuiteter uppginge, enligt Stats-Utskottets vid 1867 års riksdag

uppgift i Memorialet N:o 26 (sid. 6),

för

1858

års

lån

till

5%

proc. under

loppet

af 40

55

1860

55

55

75

5V*

55

55

55

„ 38

57

1864

55

55

55

^ Va

55

55

77

„ 54

55

1866

55

75

55

53/4

57

55

55

„ 65

och torde för 1868 års lån uppgå till enahanda belopp som för 1866

års lån.

Härvid borde dock ej förbises, att Staten vid alla dessa låns upptagande

fatt vidkännas större eller mindre kapitalrabatter, så att den ränta, som för

des&a lån erlägges, uppginge:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

7

för 1858 års lån till omkring bl/4 proc. (5,aioo),

v 1860 „ ,, „ „ 5 „ (5,0022),

„ 1864 „ „ „ „ 5 V3 „ (5,3487),

„ 1866 ,, ,, „ „ 52/3 » (5,5902),

och kunde för 1868 års lån antagas till fullt 6 procent.

Staten blefve således icke skuldfri egare af de för dessa lån anlagda

jernvägar förr än 40 å 65 år förflutit från lånens upptagning, d. v. s. för

1868 års lån icke förrän omkring år 1933.

Summan af de annuiteter, Svenska Staten för närvarande hvarje år utbetalar

för den fonderade skulden, — hvilken i kapital bestege sig till något

mera än 100 millioner R:dr R:mt, deruti inbegripen skulden för utlåningen

till enskilda jernvägar, — uppginge till omkring 5,780,000 R:dr, eller något

mera än 53/4 procent å skuldbeloppet.

Om man nu antoge, att Staten, i stället att sjelf fortsätta med byggandet

af nya jernvägar, antingen tillförsäkrade ett bolag, som ville åtaga sig jernvägsbyggnadernas

fortsättande, en årlig inkomst under 40 år af högst 6 procent

å anläggningskapitalet, mot det att bolaget efter 40 års förlopp till Staten

afstode banorna, med allt hvad dertill hörer i fullt brukbart skick, eller ock

att Staten, så snart banorna vore färdigbyggda, inlöste dem emot statsobligationer

till det i kostnadsförslaget upptagna belopp, så kunde derigenom många

fördelar vinnas. Bland dessa vore:

l:o) att Staten icke vidare behöfde ett särskildt embetsverk för banornas

byggande, hvars indragning motionären föresloge;

2:o) att byggnadskostnaderna säkerligen blefve billigare, än då Staten

sjelf skall låta ombesörja byggandet; /

3:o) att banorna blefve förr färdiga och kunde inbringa större inkomst

åt Statens redan färdiga stambanor, än om jernvägsbyggnaderna skola, såsom

på sednare tider, bedrifvas med ett ringa årligt kapital;

4:o) att Staten vid garantiens beviljande kunde fästa det vilkor, att endast

inhemsk materiel finge å banorna användas;

5:o) att den nu rådande arbetslösheten hos den arbetande klassen blefve

till en del afhjelpt, så att minskning i fattigvård och fångvårdskostnad vore

att emotse o. s. v.

Det innefattade icke någon öfverdrift, om man antoge, att Staten under

den närmaste framtiden är i tillfälle att för jernvägsbyggnaderna använda ett

belopp, motsvarande nettoafkastningen af de redan färdiga jernvägsbyggnaderna,

hvilka år 1867 lemnade en nettoinkomst af 2,970 procent af anläggningskapitalet

och hvilka, när nordvestra stambanan och sammanbindningsbanan

genom Stockholm blifva färdiga, otvifvelaktigt komme att afkasta minst 3 procent

å anläggningskostnaden. Om vidare denna kostnad beräknades komma att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

uppgå till omkring 100 millioner samt nettobehållningen alltså utgöra 3 millioner

R:dr om året, skulle Staten kunna bestämma utbetalandet af denna summa i

räntor å det kapital, som nedlades i jernvägsbyggnader. Staten behöfde i

sådant fall, derest en af de garanterade banorna gaf i afkastning t. ex. 3

procent, för denna bana endast tillskjuta 3 procent; gaf banan 5 procent, så inskränktes

Statens tillskott till en procent, och när banan lemnade fullt 6 procent,

upphörde all utgift från Statens sida.

De af motionären föreslagna banorna komme nemligen öfver hufvud att gifva

åtminstone 2 procent i nettobehållning, så att Statens tillgångar ej behöfde anlitas

för mera än 4 procent af den till räntor å anläggningskapitalet erforderliga

summan; och man skulle således, med tillägg af den såmedelst till 1V2 milhon

uppgående nettoinkomsten af de nya banorna, komma till 4% millioner, en

tillräcklig summa till ränta och amortering af 75,000,000 R:dr, hvarmed, om

ett billigare byggnadssätt vid en del banor användes, man torde kunna verkställa

anläggningen af de banor, motionären föresloge.

Härvid har dock motionären anmärkt, att annuiteten, som efter de första

byggnadsåren, eller efter fullbordandet af den första bandelen, borde utgå, icke

komme att uppgå till mera än ränta och amortering å det belopp, som för

banan utbetaltes och först sedermera småningom komme att stiga till det angifna

maximum. Den grundsats, som motionären väsendtligen fasthölle, vore

att anläggningarne borde begränsas genom bestämmandet af en längre tid för

deras utförande. Man borde icke heller förbise, att, på sätt Trafikstyrelsens

sednaste berättelse gåfve vid handen, inkomsten af de redan färdiga banorna

högst betydligt stiger i den mån nya banor tillstöta de befintliga, och att således

den ökade inkomsten af dessa torde kunna efter någon tids förlopp tillåta

kommande riksdagar att höja det maximum, som motionären nu föreslagit;

ty man finge ej förbise, att en växande industri framkallade på behof grundade

anspråk å nya kommunikationer.

För den närmaste framtiden måste likväl dels hoppet om dessa begränsas

för att förekomma det spekulationsraseri, som eljest kunde förleda till obetänkta

anläggningar utan möjlig utsigt till kommunikationer; dels kommunikationernas

sträckning någorlunda bestämmas, för att i tid anvisa industrien

platserna för sina anläggningar, som, då banorna blefve färdiga, kunde underhålla

dem med trafik. Bristen af ett sådant bestämmande på förhand hade

onekligen hittills, å ena sidan, tillbakahållit industriela anläggningar och, å

den andra, förledt en och annan till inrättandet af nya eller bibehållande och

utvidgning af befintliga anläggningar, utan tillräckligt öfvervägande af möjligheten

för deras bestånd i täflan med de af läget invid befintliga kommunikationer

gynnade.

Hvad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Betäckande N:o 6 6.

9

Hvad anginge de finansiela tillgångarne, borde utländsk skuldsättning

undvikas. De annuiteter, som dels för jernvägslån, dels för hypothekslån utgå

till utlandet bestege sig redan till öfver 12 millioner R:dr. De kunde icke

utan äfventyr förökas. Deremot hade den erfarenhet vunnits, att kapitalbildningen

inom landet medgåfve upptagandet här hemma af ända till 7 å 8,000,000

R:dr i obligationer årligen.

Beträffande åter den försigtighet, som borde iakttagas till förekommande

af öfverdrifvet anlitande af arbetskrafterna, så skulle användandet af ett kapital

af 5 ända till 7 millioner årligen till jernvägsanläggningar i olika orter icke

i någon märkbar mån motverka industriens eller jordbrukets tillgång på billig

arbetskraft. Genom upplåtandet af terrasseringsarbetet på entreprenad vunnes

det dubbla ändamål, att arbetskostnaden nedsattes och ortens befolkning

bereddes tillfälle till arbete.

Med afseende härå borde arbetstiden för de ifrågasatta banorna bestämmas

till tolf å femton år med en anläggningskostnad af fem till sju

millioner årligen.

Med vidhållande af den grundsats, att 3,000,000 R:dr vore det maximum,

hvaröfver Statens räntebetalning utöfver den för de redan nu upptagna

jernvägslånen icke i något fall kunde utsträckas, skulle man således kunna

medgifva räntegaranti för ett belopp af högst 75,000,000 R:dr, eller också

Staten med obligationer till detta belopp kunna inlösa de af bolagen färdigbyggda

banorna.

I fråga om företrädet af det ena eller andra af dessa begge nu omnämnda

alternativ ville motionären för det närvarande, med afseende å de

invändningar, som emot det förstnämnda, ehuru i flera länder antagna, anförts,

underställa Riksdagens pröfning jemväl det andra.

I hvilketdera fallet som helst borde bestämmas, hvilka jernvägars anläggande

sålunda borde befordras, och dertill förutsattes antagandet af ett

jernvägsnät, som tillfredsställde de särskilda orternas behof.

Efter att hafva erinrat, att de orter, som, förutom Norrland, ännu saknade

jernvägar, vore, såsom ofvan blifvit antydt, Östergötland, hufvudstadens

förnämsta handelsområde, Upland, Westmanland och Dalarne, Calmar län, én

väsendtlig del af Kronobergs, Blekinge samt Halland, har motionären hemställt

om godkännande af följande jernvägslinier, nemligen:

l:o) en bana från Norrköping öfver Mjölby till Nässjö;

2:o) en bana från Upsala, närmande sig Dannemora, öfver Dalelfven

vid Söderforss till Margretehills station å Gefle—Dala jernväg;

3:o) en bana från lämplig punkt å norra stambanan genom Westmanland

och bergslagerna till Ludvika bruk med utgrening till Norberg, i fall

den sydligaste af de alternativt uppdragna linierna, såsom motionären föresloge,

komme att föredragas;

Bih. till Biksd. Prof, 1869. 4 Sami. 1 Afd. 36 Häft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Stats- Utskottets Betänkande N:o 66.

4:o) en bana från Falun och Insjöns strand genom Stora Tuna, Grängesbergs

och Nya Kopparbergs malmfält samt Ramsbergs och Lindesbergs

bergslager till lämplig punkt af Köping-Hultbanan;

5:o) en bana från Stockholm eller närmaste del af Vestra stambanan

till lämplig isfri uthamn vid Östersjön: Nynäshamnen;

6:o) en sammanbindningsbana från lämplig punkt i trakten af Hallsbergs

station öfver Motala till Mjölby å Norrköping—Nässjöbanan;

7:o) en bana från Nässjö station å Södra stambanan, öfver Eksjö

och Wimmerby, berörande södra ändan af Kinda kommunikationsled till

Westervik;

8:o) en bana från Wexiö till Calmar och Carlskrona; samt

9:o) en bana från lämplig punkt å Södra stambanan till en god hamn

å rikets vestra kust, till hvilken bana Boråsbanan i framtiden kunde utsträckas;
hvartill

komme, i den mån tillgångarne medgåfve:

10:o) en bana från Fihpstad till nordvestra stambanan vid sjön Fryken;

ll:o) en bana från "Wenersborg eller annan lämplig punkt på Uddevalla—Wenersborgsbanan

genom Dalsland till riksgränsen mot Norge, då en

bana från Fredrikshall till mötes mot denna bana kommer till stånd.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt och under förutsättning att

ett bolag bildades af Svenska industriidkare och i öfrigt för saken sig intresserande

personer, som, med af Kong! Maj:t faststäldt reglemente och med

tillräckligt stort kapital, för att kunna vinna så väl Statens som allmänhetens

förtroende, tillförbunde sig:

1:°) att öfvertaga byggandet af samtliga återstående stambanor, i den

mån de varda beslutade, emot ett på förhand betingadt pris, som i intet fall

må öfverstiga hvad i medeltal Staten hittills för dylikt arbete utgifvit;

2:o) att arbetet utföres i öfverensstämmelse med på förhand uppgjord,

efter granskning af Kong! Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, af Kongl.

Maj:t gillad plan och under samma styrelses kontroll;

3:o) att bolaget atager sig att uteslutande beställa all erforderlig materiel

hos Svenska verkstadsegare och fabrikanter;

4:o) att, i den mån färdiga bandelar till Staten öfverlemnas, i liqvid

emottaga Statens fyratioåriga amorterings-obligationer;

har motionären hemställt,

att Riksdagen matte besluta öfverlemnandet af återstående stambanors

byggande åt ett hufvudsakligen på förestående grunder bildadt bolag och i

underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om gillande af detta beslut,

så ock att Kongl. Maj:t måtte täckas anbefalla afslutandet med ett så beskaffad!

bolag af kontrakt om anläggande af här ofvan omförmälda jernvägslinier,

enligt af Kong]. Maj:t gillad plan och kostnadsförslag, emot godtgö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

11

relse i statsobligationer, till hvilkas förräntande och amorterande under loppet

af 40 år Riksdagen torde fastställa en årlig annuitet af 6 procent; och

hvilken successive stigande annuitet skulle bestämmas till ett belopp af högst

tre millioner Riksdaler Riksmynt årligen, oberäknadt inkomsten af de banor,

som komma att anläggas;

eller om detta förslag icke af Riksdagen godkännes:

att Riksdagen måtte besluta en räntegaranti under 40 år till ofvan

angifna belopp åt ett på ofvan angifna grunder bildadt bolag, som kunde

vara sinnadt att anlägga och underhålla trafik å omförmälda jernvägslinier,

hvilka efter de 40 årens förlopp skulle i fullt brukbart skick tillfalla Staten.

Förutom ofvannämnda motion, hvilken afser ordnandet af ett järnvägsnät

öfver hela riket med undantag af Norrland, hafva åtskilliga framställningar

vid innevarande riksdag blifvit gjorda, hvilka angå järnvägsanläggningar

inom särskilda delar aflandet. I sådant afseende har blifvit föreslaget:

l:o) angående östra stambanan.

af Herr E. M. af Klint, inom Första Kammaren (uti motion N:o 25),

att för den händelse Riksdagen anser sig kunna utsträcka jernvägsarbeföna

till andra, än dem på Nordvestra stambanan, nödiga medel måtte anslås till

påbörjande af linien Norrköping—Nässjö;

af Herr A. Andersson, inom Andra Kammaren (uti motion N:o 175),

att Riksdagen måtte med 1,000,000 R:dr höja den summa, som Kongl.

Maj:t i sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof föreslagit

att upplåna samt att detta belopp, 1,000,000 R:dr, matte anslås att utgå så

skyndsamt, som möjligt till förberedande arbeten a Ostra stambanan inom

provinserna Östergötland och Småland, efter den fördelning, Kongl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma;

af Herr J. Erickzon, inom Andra Kammaren (uti motion N:o 244),

att, i fall något lån eller annan tillgång kan beredas, behöfliga medel måtte

''anslås för färdigbyggande af Statens Östra stambana från Norrköping öfver

Linköping till Nässjö, eller ock att, i händelse tillräckliga medel ej kunna

anskaffas för banans färdigbyggande, 500,000 R:dr måtte anvisas, för att

under innevarande år användas till förberedande arbeten på oftanämnda

stambana; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

af Herr C. A. Bettig, inom Första Kammaren (uti motion N:o 42),

äfvensom Herrar P. Staaff och P Lithner, inom Andra Kammaren (uti

motion N:o 287), att Riksdagen matte till utgående under innevarande statsregleringsperiod

anslå till fortsättning af Östra stambanan i riktning från

Norrköping 1,000,000 R:dr Runt.

2:o) angående Norra stambanan:

af Herr C. A. Bettig, som inom Första Kammaren (uti motion N:o

42), och Herrar P. Staaff och P. Lithner, hvilka inom Andra Kammaren

(uti motion N:o 287), i sammanhang med sina härofvan rörande Östra stambanan

omförmälda förslag, yrkat att till utgående under innevarande statsregleringsperiod

måtte anvisas 1,000,000 R:dr för fortsättning af Norra

stambanan i riktning från Upsala till Sala och vidare till Storvik å Gefle—

Dalalinien;

af Herr J. Johansson, som inom Andra Kammaren (uti motion N:o

272) föreslagit, att Riksdagen måtte, till förberedande arbeten för Norra

stambanans fortsättning från Upsala till Sala och Storviks station på Gefle—

Dalabanan, för denna statsregleringsperiod anslå 1,000,000 R:dr; eller, om

sådant ej kan beviljas, att Riksdagen matte bestämma banans fortsättning i

sagda riktning, så att Staten icke måtte komma att betungas med vidare

undersökningar derför;

af Herr B. Benedicks, som inom Andra Kammaren (uti motion N:o

236) hemställt, att Riksdagen matte bevilja 500,000 R:dr för fortsättandet,

8b? göra låter, af Norra stambanan från Upsala den kortaste och

billigaste vägen till Storviks station på Gefle — Dalabanan, i enlighet med de

af Jérnvägsstyrelsen upprättade och till Kongl. Maj:t redan ingifna förslag;

af Herr Jan Andersson, som inom Andra Kammaren (uti motion N:o

296) föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att Norra stambanans

sträckning från Sala tages öfver Avesta, i stället för rakt på Storvik,

och att, i sammanhang härmed, nödiga medel anslås till bestridande af kostnaderna

för denna bansträckning;

af Herr J. F. Fredriksson, som inom Andra Kammaren (uti motion

N.o 239) föreslagit, att, så vidt omständigheterna det medgifva, Riksdagen

f1» ^ anslå 500,000 R:dr för påbörjandet af en stambana, utgrenande sig

från Thureberg å Stockholm—Upsalabanan samt gående öfver Sevalla i

Westmanlands län till Avesta i Dalarne;

^err E. Westblad, som inom Andra Kammaren (uti motion N:o

335) hemställt, att Riksdagen för fortsättande af Norra stambanan från Up
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

13

sala öfver Söderfors till någon anslutningspunkt å Gefle—Dalabanan måtte

anslå ett belopp af 500,000 R:dr R:mt;

af Herr Alb. Lindhagen, som inom Andra Kammaren (uti motion N:o

324) föreslagit att, i sammanhang med öfriga vid riksdagen väckta frågor

om anslag till jernvägsbyggnader, jemväl måtte komma i öfvervägande och

åtanke två uti Stockholms stadsfullmägtiges underdåniga skrifvelse af den 1

Februari 1868 omförmälda jernbanor, nemligen den ena, sträckande sig från

Stockholm —Upsalabanan, hufvudsakligen efter den af Kongl. Jernvägsbyggnadsstyrelsen

undersökta linien från Thureberg till trakten af Sevalla och

derifrån fortlöpande till Norbergs bergslag samt Wester-bergslagen och sjön

Wessman; och den andra i fortsättning af Norra stambanan från Upsala,

först hufvudsakligen i den riktning, som angifves af den utaf bemälda Styrelse

undersökta linien öfver Söderforss till Margretehill vid Gefle—Dalabanan,

samt derefter ginaste och lämpligaste sträckningen vidare norrut genom

Gestrikland och Helsingland till någon punkt i Medelpad, hvarifrån hon kan

dela sig i två grenar, nemligen en till o Jemtland och en annan i fortsatt riktning

norrut till Nylands lastplats vid Angermanelfven;

af Herrar G. Asplund, E. V. Almquist, A. F. Beckman, A. G:son

Bennicli och S. P. Bergman, hvilka inom Första Kammaren (uti motion N:o

50) yrkat, dels att ett belopp, motsvarande kostnaden för anläggning af jernväg

från Upsala till Gefle—Dala jernväg i den riktning, som för en sådan

jernväg blifver bestämd, måtte dertill anslås, dels beträffande norra stambanans

fortsättning norr om Gefle—Dalabanan, under förutsättning att denna

jernväg bör byggas smalspårig och kunna åstadkommas för ett pris af högst

400,000 R:dr per mil, och således för en vägsträcka af 37 mil erfordrade

ett belopp af 15,000,000 R:dr, hemställt, att detta belopp måtte, för händelse

af bifall till Herr Grefve Sparres ofvannämnda förslag, för denna, del af

norra stambanan anvisas;

af Herr P. Staaff, som inom Andra Kammaren (uti motion N:o 311)

hemställt, att Riksdagen måtte afslå alla sådana jernvägsanläggningar, aom

skulle åstadkommas med räntegaranti; men om icke destomindre sådan garanti

skulle beviljas, det måtte af den summa, som under sådan förutsättning

för jernvägsbyggnader beräknas, ett belopp af 15,000,000 R:dr afsättas

ör jernvägens sträckning norrut från Gefle--—Dalarlinien; samt

af Herr Per Andersson, som inom Andra Kammaren (uti motion Nio

303) föreslagit, att Riksdagen måtte för jern vägsanläggning besluta undersökning

på Statens bekostnad af en linie från Upsalabanan öfver Stäket till

trakten af Sevalla och vidare genom Norrbo och Wagnsbro härader samt

Norbergs bergslag i Westmanland till Smedjebacken i Stora Kopparbergs län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

3:o) Angående Frövi—Falubamn:

af Herr L. M. Nordenfelt, som inom Första Kammaren (uti motion

N:o 15) föreslagit, att Riksdagen måtte för den nära 9 mil långa delen af

den föreslagna jernvägen mellan Frövi och Falun, hvilken ligger emellan

Frövi station vid Köping—Hult jernväg och Ludvika vid sjön Wessman i

Dalarne, för en tid af fyratio år bevilja räntegaranti å fem procent eller en

förbindelse att årligen, från den dag nämnda jernväg blifvit för allmän trafik

upplåten, gälda den brist uti fem procent årlig ränta på anläggningskostnaden

eller på högst sju millioner Riksdaler, som må kunna uppstå å den

nettobehållning, hvilken trafiken å denna bana kommer att lemna, under följande

vilkor:

l:o) att kommuner, bolag eller personer, hvilkas vederhäftighet af

Kongl. Maj:t godkännes, före den 1 November innevarande år till Kongl.

Civil-departementet inlemnat ansvarsförbindelser enligt godkändt formulär, att

hvar för sig årligen under tjugu års tid, från den dag ifrågavarande jernväg

blifvit för allmän trafik upplåten, gälda vissa, tillsammans till minst ett helt

uppgående bråkdelar af den brist uti tre procent årlig ränta på anläggningskostnaden

eller på högst sju millioner Riksdaler, som må kunna uppstå i den

nettobehållning, hvilken trafiken å samma bana kommer att lemna;

2:o) att före den 15 Januari 1870 ett aktiebolag med ett kapital af

sju millioner Riksdaler blifvit bildadt och före den 15 Mars samma år inbetalt

minst 700,000 Riksdaler, samt åtagit sig att emot åtnjutande af ofvannämnda

räntegaranti, enligt arbetsplan och under vilkor i öfrigt, som af

Kongl. Maj:t godkännas, före den 15 Oktober 1873 fullborda ifrågavarande

jernvägsanläggning med samma spårvidd, som Statens jernvägar samt med

erforderliga byggnader, rörlig materiel och andra inventarier, så väl som att

å samma jernväg för framtiden underhålla allmän trafik efter taxa och reglemente,

som Kongl. Maj:t behagat godkänna;

3:o) att vid bestämmandet af jernvägens anläggningskostnad fem procent

årlig ränta på det använda kapitalet under byggningstiden må deruti

inbegripas och att vederbörliga räkenskaper med verifikationer öfver omkostnaderna

för jernvägens anläggning skola föras och förvaras samt underkastas

den kontroll och granskning, som Kongl. Maj:t behagar föreskrifva;

4:o) att, vid beräkning af den årliga nettobehållningen af trafiken, bland

utgifterna må uppföras underhåll af bana och byggnader samt öfriga för

jernvägens administration och trafikens drifvande nödvändiga omkostnader,

men icke nybyggnader och utvidgningar; och att fullständiga räkenskaper

med verifikationer öfver utgifter och inkomster för trafiken skola föras och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

15

förvaras samt underkastas den kontroll och granskning, som Kongl. Maj:t

behagar föreskrifva; samt

af Herrar F. W. Åman, Sven Ersson, Erik Dofsén, Harald Ericsson,

Fiss Olof Larsson, Per Nilsson, J. J. Magnell, A. W. Uhr och Anders

Eriksson, hvilka inom Andra Kammaren (uti motion N:o 96) föreslagit, att

Riksdagen måtte anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts nådiga disposition ett

särskildt anslag af 15,000 R:dr R:mt i och för utförandet, medelst dertill

förordnade Statens tjensteman, af en behöflig förnyad undersökning angående

den ifrågaställda Frö vi—Falubanans lämpligaste sträckning och utläggning

samt anläggningskostnad och trafikförhållanden.

4:o) Angående jernväg mellan Nässjö och Oscarshamn.

Med tillkännagifvande, att ett bolag bildats, som har för afsigt att

redan under innevarande år påbörja denna jernvägsanläggning samt att Engelska

ingeniörer och kapitalister förbundit sig att tillsläppa 2/3:delar af anläggningskostnaden,

hvilken beräknats i rund summa till 8 millioner R:dr,

deraf V3:del skulle anskaffas genom obligationer, V3:del genom preferensaktier

och V3:del genom en andra seriens aktier å 100 R:dr R:mt, har Herr

O. Hedenberg, uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 265), i

hvilken Herr C. J. Svensén instämt, föreslagit, att för byggande af ifrågavarande

jernväg måtte anvisas en million Riksdaler Riksmynt, med en tredjedel

under hvartdera af åren 1869, 1870 och 1871, antingen utan återbetalningsskyldighet

eller mot öfvertagande af motsvarande belopp i andra seriens

aktier i jernvägsbolaget samt med de vilkor och förbehåll för bevarandet af

Statens rätt och säkerhet, som Riksdagen kunde finna lämpligt stadga.

I sammanhang härmed får Utskottet anmäla, att, — sedan Kongl. Maj:t

under den 26 sistlidne Februari fastställt bolagsreglor för Nässjö—Oscarshamns

jernvägsaktiebolag samt åtskilliga ledamöter i nämnda bolags direktion

till Kongl. Maj:t den 8 innevarande månad i underdånighet ingifvit dels en

skriftlig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för jernvägsanläggningens

befrämjande bevilja ett anslag af 1,000,000 R:dr och dels

yttranden, afgifna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län samt

Landshöfdingen i Jönköpings län — Kongl. Maj:t, vid föredragning af detta

ärende, i saknad af nödig utredning om de förhållanden, hvarå nådig Proposition

i ämnet skulle kunna grundas, funnit den underdåniga framställningen

ej böra föranleda annan åtgärd, än att Kongl. Maj:t, med afseende särskildt

å det tillfälle till arbetsförtjenst, som genom företaget skulle beredas

den i följd af sistlidna års felslagna skörd nödlidande befolkningen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

låtit under den 9 innevarande månad till Stats-Utskottet öfverlemna samma

handlingar.

5:o) Angående jernväg emellan Nässjö och Ekesjö.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 223) har Herr

B. F. Ekerot föreslagit, att Riksdagen måtte för anläggningen af en jernbana

mellan Ekesjö stad och Nässjö jernvägsstation bevilja ett amorteringslån

å 700,000 R:dr R:mt, då Ekesjö stad med kringliggande ort tillhandahölle

det öfriga för ändamålet erforderliga.

Som denna jern vägsanläggning icke tillförene varit föreslagen, anser

sig Utskottet böra upplysa, att, enligt till Utskottet aflemnade undersökningshandlingar

samt uppgjord karta och förslag, kostnaden för ifrågavarande

jernväg med en längd af 1,87 mil, efter hufvudsakligen samma byggnadssätt,

som följts vid Wexiö—Alfvestads jernvägsanläggning, utan rörlig

materiel beräknats till 875,000 R:dr, eller med inberäkning af sådan materiel

till omkring 1,050,000 R:dr.

6:o) Angående jernväg emellan Lidköping och Håkantorp.

Herr Wilhelm Nilson har äfven vid denna riksdag, uti en inom Andra

Kammaren väckt motion (N:o 258) förnyat den vid trenne föregående

riksdagar gjorda framställningen om lånebidrag för denna jernvägsanläggning

samt i sådant hänseende hemställt, att Riksdagen till anläggning af en bibana

mellan Lidköping och Håkantorp af lika spårvidd eller fyra fot, som

Uddevalla—Herrljungavägen eger, måtte bevilja ett lån af 598,000 R:dr

Rrmt, på enahanda vilkor, hvarunder sistnämnda bana vunnit Statens understöd.

7:o) Angående jernväg emellan Mariestad och j loholm.

Åberopande sina inom Andra Kammaren vid 1867 års riksdag, under

N:''ö~ 84^ oöh; vid sistlidne riksdag, under N:o 227, väckta motioner, har Herr

A. Grenander, uti en inom samma Kammare nu ånyo väckt motion (N:o

112) anhållit, att till den i Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader

sednast till Kongl. Maj:t afgifna generalförslag med tillstyrkt statsbidrag
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

17

bidrag å 438,000 R:dr antecknade jernvägsanläggning från Moholms station

å Vestra stambanan till Mariestad, måtte af Riksdagen beviljas ett låneunderstöd

af 452,000 R:dr, att utgå med 226,000 R:dr under hvartdera af åren

1870 och 1871 till det bolag, som bildat sig för anläggande af berörda

jernväg, och att detta lån måtte lemnas på lika vilkor med dem, som vid

1862—1863 års riksdag bestämdes för låneunderstöd till jernvägsanläggningen

emellan Wexiö och Alfvestad samt till flera andra bibanor.

8:o. Angående jernväg emellan gruffälten vid Billcsholm och lämplig punkt

å Landskrona—Helsingborgs jernväg.

I ändamål att medelst jernväg åstadkomma förbindelse mellan de inom

Luggude härad af Malmöhus län af Wallåkra stenkolsaktiebolag bearbetade

stenkolsfält samt någon punkt å Landskrona—Helsingborgs jernvägar, har

nämnda bolag låtit uppgöra alternativa förslag till en dylik jernvägsanläggning,

nemligen till Ramlösa, Wallåkra och Tågarps jernvägsstationer, för

hvilka olika linier, beräknade till samma spårvidd, som statsbanorna, eller

4,85 fot, anläggningskostnaden, enligt uppgjorda förslag, skulle utgöra:

för linien till Ramlösa............ 469,000 R:dr

„ „ „ Wallåkra........... 398,000 „

» v v Tågarp.............. 496,000 „

i hvilka kostnader dock icke inberäknats någon utgift för anskaffande af rörlig

materiel, enär trafikens ombesörjande antagits komma att besörjas af

Landskrona—Helsingborgs j ernvägsbolag.

Med åberopande af dessa kostnadsförslag har Herr J. T. Berg uti en

inom Första Kammaren väckt motion (N:o 22) föreslagit, att Riksdagen

måtte för den jernvägslinie mellan gruffälten vid Billesholm och lämplig

punkt å Landskrona—Helsingborgs jernväg, hvilken, efter närmare pröfning,

må finnas för ändamålet lämpligast, bevilja ett lånebidrag af 400,000 R:dr,

att under 6 å 10 månader successivt af Wallåkra stenkolsaktiebolags styrelse

lyftas mot 5 procent årlig ränta från lyftningsdagen och 3 procents

årlig amortering ett år efter det banan blifvit färdig, samt att, för den händelse

tillgångar härtill ej på annat sätt kunna beredas, det erforderliga beloppet

måtte anskaffas samtidigt och i sammanhang med de medel, som komme

att upplånas för fortsättande af Nordvestra stambanan; äfvensom att lånesumman

måtte, så snart som möjligt, på ofvanomförmälda vilkor bolaget tillhandahållas.

Bih. till Riksd. Prof. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 36 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

9:o) Angående jernväg mellan Uddevalla och Fredrikshall.

af Herr Grefve A. Ehrensvärd, som inom Första Kammaren (uti motion

N:o 51) hemställt, att, innan frågan om en jernväg från Wenersborg

till Fredrikshall afgöres, det måtte tagas under öfvervägande, huruvida icke

större fördelar möjligen skulle tillflyta Sverige genom en direkt jernvägsförbindelse

mellan Uddevalla och Fredrikshall, med särskildt afseende å möjligheten

af att framdeles utsträcka densamma såväl till Christiania som öfver

Göteborg och genom Halland till Helsingborg.

Härförutom har till Stats-Utskottets handläggning blifvit öfverlemnad

©n af Herr G. C. Witt inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 193), att

Riksdagen måtte ställa en summa af 300,000 Riksdaler till Kongl. Maj:ts

disposition, för att, efter Kongl. Maj:ts bepröfvande, användas till förberedande

arbeten å sådana jernvägar, för hvilka fullständiga planer, ritningar

och kostnadsförslag till Kongl. Maj:t inkommit och som pröfvas böra genom

statsanslag befrämjas.

Innan Utskottet öfvergår till besvarande af de sålunda väckta frågorna,

i. hvilket omfång och på hvad sätt Staten hädanefter bör befrämja anläggning

af jernvägar inom vårt land, anser sig Utskottet böra i minnet återkalla

de hufvudsakligaste beslut, som ända ifrån 1853—1854 års riksdag

blifvit fattade i fråga om sättet att utföra dessa för den industriela utvecklingen

så oundgängliga kommunikationsmedel, äfvensom utreda såväl omfånget

af och anläggningskostnaden för de redan utförda eller under arbete varande

stambanorna samt den trafikinkomst desamma hittills lemnat, som ock

beloppet af den fonderade skuld, som Staten i följd af jernvägsanläggningarne

sig åtagit.

Redan vid nämnda riksdag, då jernvägsanläggningar för Statens egen

räkning först beslutades, föreslog Kongl. Maj:t genom nådig Proposition af

den 16 November 1853, bland annat, att såsom grundsats måtte antagas, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

19

derefter icke några jernvågsstambanor i Sverige få anläggas och utföras annorlunda,

än medelst Statens omedelbara försorg och på dess bekostnad,

samt att på den enskilda industrien och företagsamheten i landet matte få

ankomma att företaga och utföra de smärre jernbanor, hvilka för kommunikationsbehof

af mindre utsträckning erfordrades. Yid besvarandet af berörda

nådiga Proposition tillkännagåfvo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af

den 18 November 1854, att de, lika med Kongl. Maj:t, ansågo att bestämd

skilnad borde göras mellan stambanor, eller sådana jernvägslinier, som i oafbruten

sträckning fortlöpa genom flera provinser eller större del af landet,

samt bibanor, eller de smärre jern vägar, som antingen gå från och till någon

viss landsort eller stöta till och sluta vid någon stambana eller vattenkommunikationsled

eller också sammanbinda nagra närmare hvarandra belägna.

för inrikes trafiken vigtiga punkter. Rikets Ständer beslutade alltså,

bland annat,

att, “med hänsigt till ifrågavarande jernvägsanläggningar inom riket,

antages och fastställes den grundsats, att alla stambanor hädanefter anläggas

och utföras genom Statens omedelbara försorg samt att sålunda anlagda stambanor

med allt hvad dertill hörer komma att anses såsom allmän tillhörighet

och stå under Statens tillsyn och förvaltning

att “de med stambanors anläggande förenade kostnader bestridas i allmänhet

af Staten: dock må vissa delar af sådana jernbanor på enskild bekostnad

utföras mot rättighet för Staten att de sålunda anlagda bandelarne,

efter deras fullbordande, inlösa i den ordning och på det sätt, som för hvarje

särskildt fall, före anläggningens företagande, blifvit stadgadt

att, “företagandet och utförandet af de smärre jernvägsanläggningar inom

landet, som för kommunikationer af mindre utsträckning erfordras, må ankomma

på den enskilda industrien och företagsamheten; börande likväl ingen

sådan jernbana, som kan hänföras under egenskapen af allmän väg, få anläggas,

innan Kongl. Maj:t, efter skedd anmälan om samma banas riktning

och beskaffenhet, dertill lemnat tillstånd; och kommer att på särskild pröfning

i hvarje fall bero, om och i hvad mån dylika företag må af &taten understödjas,

hvarvid företräde bör tillerkännas anläggningen af sadana jernvägar,

som komma att stå i direkt förbindelse med någon af Staten anlagd jernbana.

“

Jemte meddelande af detta beslut anvisade Rikets Ständer till Kongl.

Maj:ts nådiga disposition dels ett belopp af fem millioner R:dr B:co eller

7,500,000 R:dr R:mt för vestra och södra stambanornas påbörjande, dels ett

särskildt anslag af 60,000 R:dr B:co eller 90,000 R:dr R:mt, på det Kongl.

Maj:t måtte blifva i tillfälle att genom erfarne och sakkunnige män låta, efter

anställda noggranna undersökningar och utredningar i både statsekonomiskt

och topografiskt afseende och med hänsigt till kommunikationsväsendet i all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

mänhet, uppgöra och utarbeta förslag till jernvägars riktningar, anläggningssätt

och beskaffenhet m. m., samt att, vid derpå följande riksdags början, kunna

till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition angående verkställigheten af de

större jernvägsanläggningar, hvilka derefter borde af allmänna medel bekostas.

Sedan de af Rikets Ständer sålunda begärda undersökningar blifvit, genom

dertill af Kongl. Majrt utsedde komiterade, verkställda, framställde Kongl.

Maj:t, uti nådig Proposition af den 28 November 1856, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad komiterade yttrat, vissa hufvudgrunder, som vid bestämmandet

af stambanornas riktning borde följas, hvarjemte Kongl. Maj:t, med

tillkännagifvande, att det system för anläggning af Statens stamjernbanor, som

Kongl. Maj:t uti berörda nadiga Proposition till Rikets Ständers pröfning

öfverlemnade, stödde sig på dessa hufvudgrunder, förklarade, att då Stockholm,

dels såsom rikets hufvudstad, dels genom dess i både militäriskt och kommersielt

hänseende vigtiga belägenhet, onekligen vore den plats, hvilken vid

utstakandet af ett systematiskt jernvägsnät för riket borde företrädesvis tagas

i betraktande samt tjena till utgångspunkt, måste i främsta rummet tillses,

huru ^ denna punkt, utan att åsidosätta mellanliggande fruktbara provinsers

anspråk och behof af underlättade kommunikationer, måtte på ändamålsenligt

sätt sammanbindas med Malmö, såsom gränsort i söder, med Göteborg, såsom

gränsort och vigtigaste handelsplats vid kusten, med Norges hufvudstad

samt slutligen med Upsala och de både norr och vester om sistnämnda stad

belägna trakter; och föreslog Kongl. Majrt, i öfverensstämmelse härmed att

nedan upptagna jernvägslinier borde anses såsom stambanor, hvilka skulle

anläggas och utföras genom Statens omedelbara försorg och på dess bekostnad

samt följaktligen utgöra allmän tillhörighet och stå under Statens tillsyn

och förvaltning, nemligen:

l.o) Vestra stambanan, gående från Stockholm öfver Södertelje, Katrineholm,

Hallsberg, Wiby, Hjulö, Sköfde, Falköping och Alingsås till Göteborg 43 % mil.

och borde till den för denna bana beräknade kostnadssumma läggas

den för vestra och norra stambanornas förening i Stockholm samt

för anläggning af reparationsverkstäder i nämnda stad erforderliga

kostnad.

2:o) Nordvestra^stambanan, utgående från vestra stambanan i

närheten af Porla och sträckande sig öfver Christinehamn, Carlstad

och Arvika till riksgränsen vid Magnor............... 1974 »

3 ro) Södra stambanan, utgående från vestra stambanan vid

Falköping och sträckande sig, med bibana till Jönköping, öfver

Göta-ström, Agghult och Lund till Malmö.............31 % „

4:o) Östra stambanan, utgående från vestra stambanan vid

Katrineholm och sträckande sig öfver Norrköping, Linköping och

Transport 9378 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottits Betänkande N:o 66.

21

Transport 937/8 mil.

Tenhult till Gröta-ström på södra stamlinien, med bibana från

Tenhult till Jönköping.........................25 „

5:o) Norra stambanan från Stockholm öfver Upsala till Sala 113/4 „

hvilken bana framdeles skulle fortsättas från sistnämnde stad i

både vestlig och nordlig riktning;

6:o) Sammanbindningsbanan emellan Örebro och Askersund . 5 „

Summa 1355/s m^i

derför anläggningskostnaden beräknades till ett sammanräknadt belopp af

103,350,000 R:dr eller en medelkostnad af 762,000 R:dr R:mt per mil.

Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit föreslaget, anmälde Rikets

Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 16 September 1857, hvad först beträffade

frågan om antagande af ett visst system, omfattande alla dejernvägsanläggningar,

som uteslutande på Statens bekostnad borde utföras, dels att

sådant vore alltför tidigt, enär undersökningarne i afseende på flera af de

jernvägslinier, som skulle ingå i det föreslagna systemet, ännu icke hunnit

företagas, än mindre afslutas, samt att det vore särdeles betänkligt att, då

fråga vore om företag, hvilka komme att medföra högst betydliga utgifter

för det allmänna, i afseende på sättet och ordningen för dessa företags framtida

utförande fastställa ett system, hvars ändamålsenlighet och antaglighet

så mycket mindre kunde med full tillförsigt bedömas, som dess detaljer icke

vore * utredda; och dels att en utaf Rikets då församlade Ständer till iakttagande

under en längre tidsföljd meddelad fastställelse å ett särskildt jernvägssystem,

för utförande hvaraf flere Riksdagars sammanstämmande beslut

erfordrades, ingalunda skulle kunna anses betrygga detsammas fortsatta

tillämpning och fullföljande, enär kommande Ständer i allt fall vore oförhindrade,

att vid anvisandet af de anslagssummor, hvaraf jernvägsanläggningarnes

fortgång och fulländning helt och hållet berodde, meddela sådana nya

eller förändrade bestämmelser och föreskrifter, att derefter skeende jernvägsarbeten

komme att i väsendtlig mån afvika från hvad härom vid föregångna

riksdagar blifvit beslutadt. Rikets Ständer hade derför, oberoende af frågan

om ett sådant allmänt system, tagit i betraktande, hvilka jernvägsanläggningar

under närmaste statsregleringsperiod borde på allmän bekostnad bedrifvas,

och dervid beslutat, att för Vestra och Södra stambanornas fortsättande

samt för anläggande af bangård och reparationsverkstad i Stockholm anslå

ett sammanlagdt belopp af 19,600,000 R:dr R:mt, hvaremot för öfriga af

Kongl. Maj:t föreslagna stambanor några medel vid nämnda riksdag icke

blefvo anvisade. Men, med afseende å angelägenheten deraf, att, innan några

andra jernvägsarbeten blefve för Statens räkning företagna, än de, för

hvilka anslag under samma riksdag beviljats, noggranna och fullständiga,

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

icke blott tekniska och topografiska, utan äfven statistiska, landets industri och

rörelse i synnerhet omfattande undersökningar blefve anställda, anvisade Rikets

Ständer derjemte ett särskildt anslag af Etthundrafemtio tusen R:dr

R:mt för bestridandet af de kostnader, som med dessa undersökningar vore

förenade.

I anledning af sistnämnda beslut behagade Kongl. Maj:t under den 29

Mars 1858 uppdraga ledningen af ifrågavarande undersökningsarbeten åt en

komité, hvilken under den 8 November 1859 afgaf sitt af kartor, profiler

och kostnadsförslag åtföljda, till trycket befordrade underdåniga betänkande;

hvarefter Kongl. Maj:t, uti nådig Proposition af den 17 i sistnämnde månad,

under hänvisning till de''upplysningar och den utredning detta komitébetänkande

innehåller samt med erinran om angelägenheten af de redan

beslutade tvänne stambanornas ''skyndsamma utförande, föreslog Rikets Ständer

”att bevilja ett anslag af 25 millioner R:dr, att uteslutande användas till

arbetena å Statens förutnämnda tvänne stambanor, nemligen den Vestra från

Stockholm till Göteborg, med sammanbindningsbana emellan Hallsberg och

Örebro samt den Södra från Malmö till Falköping”.

Med hufvudsakligt godkännande häraf beviljade Rikets Ständer, enligt

deras till Kongl. Maj:t den 6 Juni 1860 aflåtna underdåniga skrifvelse, för

fullbordande af Vestra stambanan............R:dr 15,796,889: —

för anläggning af sammanbindningsbanan mellan Hallsberg

och Örebro................... „ 1,762,479: —

samt för fortsättning af arbetena på Södra stambanan

dels från Finjasjön förbi sjön Salen åt Nässjö och

vidare öfver Tenhult till Jönköping, dels från Falköping

till Jönköping................ „ 7,440,632: —

eller tillhopa R:dr 25,000,000: —

Vid 1862 och 1863 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t, att Rikets

Ständer måtte anvisa det för Södra stambanans fullbordande erforderliga

belopp af i jemn summa 10,250,000 R:dr, hvarjemte Kongl. Maj:t, då utväg

förefanns att derutöfver bereda tillgång för jernvägsbyggnadernas utsträckning

äfven till andra orter af riket, ansåg sig böra till pröfning upptaga Jernvägskomitéens

i öfrigt framställda förslag samt dervid tillse, i hvad mån

dessa förslag kunde finnas böra under den påföljande statsregleringsperioden

bringas till utförande. I afseende på sättet att härvid gå tillväga, förklarade

Rikets Ständer, uti sin underdåniga skrifvelse af den 14 September 1863,

att ehuru Rikets Ständer ingalunda kunde förneka, att det vore önskligt om

stambanornas anläggning kunde öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten

samt Staten derigenom befrias från den vidsträckta och invecklade ekonomiska

förvaltning, som är en följd af dessa arbetens utförande för Statens egen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

23

räkning, ansågo likväl Rikets Ständer att man under dåvarande förhållanden

icke med något hopp om framgång skulle kunna erbjuda åt enskilda eller

bolag att verkställa ifrågavarande vidsträckta och kostsamma arbeten. Med

anledning af de utaf Kongl. Maj:t gjorda framställningar och efter pröfning

af lämpligaste hufvudriktningen för de särskilda banorna, beslutade Rikets

Ständer, att till utförande af jern vägsarbeten för Statens räkning anvisa följande

anslagssummor att intill 1866 års slut utgå, nemligen:

l:o) för fortsättning och fullbordande af Södra stambanan i den vid

nästföregående riksdagen beslutade sträckningen från Mullsjö till närheten af

sjön Salen.......................... • R:dr 10,150,000: —

2:o) för påbörjande af Östra stambanan från Katrineholm

öfver Norrköping och Linköping, vester om sjön Sömmen

till trakten af Nässjö, det för anläggningen af sträckan

mellan Katrineholm och Norrköping erforderliga belopp . . . 4,030,000: —

3:o) för Norra stambanans byggande från Stockholm

till Upsala, öster om Sigtunafjerden.............. 4,672,000: —

4:o) för Vestra stambanans framdragande till Clara sjö

och en bangårds anläggande derstädes, gemensam för Vestra

och Norra stambanorna..................... 3,070,000: —

5:o) för Nordvestra stambanan dels till utförande af

förberedande arbeten å sträckan från riksgränsen, nära Eda

glasbruk till trakten af Arvika.....R:dr 600,000: —

jemte den blifvande behållningen å statslånefonden,

beräknad till 400,000 R:dr, hvaraf

dock sedermera endast influtit......R:dr 370,000: —

R:mt R:dr 970,000: —

samt dels för banans framdragande från lämplig

punkt på Vestra stambanan i trakten af

Porla öfver Degerfors och Christinehamn . . 5,374,000: — 6,344,000: _

Summa Runt R:dr 28,266,000: —

Vid den derefter följande 1865—1866 års riksdag beviljade Rikets

Ständer:

l:o) för fortsättning och afslutande af de å Nordvestra stambanan från

Arvika till riksgränsen mot Norge återstående arbeten . R:dr 2,900,000: —

2:o) för fortsättande af Nordvestra stambanan från

Christinehamn öfver Carlstad till Arvika . . . . ,• i. . . . R:dr 500,000: —

3:o) till expropriationer i följd af sammanbindningsbanan

genom Stockholm...................... R:dr 500,000: ''—

Transport R:dr 3,900,000: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

j: fW; Transport R:dr 3,900,000 —

samt 4:o) till komplettering af trafikmaterielen å de redan

anlagda stambanorna..................R:dr 2,000,000: —

eller tillhopa R:dr 5,900,000: —

Under de tvänne sednast förflutna riksdagarne hafva anslagen för Statens

jern vägsbyggnader uteslutande afsett fortsättande af arbetena å Nordvestra

stambanan, för hvilket ändamål vid 1867 års riksdag anvisades, för

år 1868 ...........................R:dr 2,000,000: —

och vid sistlidne riksdag, för innevarande år....... „ 3,090,000: —

Enligt hvad bilagda sammandrag öfver de af föregående riksdagar för

stambanornas byggande anvisade statsanslag närmare utvisar, uppgå således

dessa till ett sammanräknadt belopp af R:mt 91,356,000 R:dr, nemligen:

Södra „

linien Hallsberg—

Ostra stambanan

köping . . .

mellan Katrineholm och Norr
-

)7

Norra stambanan mellan Stockholm och Upsala .

Nordvestra stambanan, hvaraf äro färdigbyggda:

linien Arvika—Norska gränsen

............. 3,8. 3,870,000: —

samt linien Laxå—Christine
hamn.

.......... 5,6. 5,374,000: —

och under arbete:

linien Christinehamn—Arvika...........10,1

till undersökningskostnader

Mil.

R:dr R:mt.

42,7.

35,871,889: —

35,6.

24,615,632: —

2,3.

1,762,479: —

4,5.

4,030,000: —

0,3.

3,570,000: —

6,2.

4,672,000: —

9,4. 9,244,000: —

5,590,000

262,288

och för tillökning af materielen å de färdigbyggda banorna 2,000,000:

eller tillhopa för lll,i mil jernväg, af hvilka

100,7 mil äro för trafiken upplåtna 91,618,288: 54.

Om härtill lägges det belopp, som ytterligare*erfordras

dels för fullbordande af nordvestra stambanan 5,880,000: —

dels för uppförande af stationshus i Stockholm

.................... 788,000: -

visar sig att sammanräknade kostnadsbeloppet för

ofvanberörde jern vägar, med en längd af 111,1

mil kommer att uppgå till............

6,668,000: —

98,286,288: 54.

Härförutom

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

Härförutom har Staten från och med år 1848 till närvarande tid, dels

med lån å sammanräknadt belopp af 15,975,000 R:dr, dels med anslag å

272,500 R:dr, eller tillhopa 16,247,500 R:dr, understödt anläggningen af enskilda

jernvägar till en längd af 49,7 mil, hvartill komma Frykstads jernväg,

0,7 mil, samt linien Örebro—Arboga, 6,8 mil, hvilken icke åtnjutit något

direkt statsunderstöd. Sammanräknade längden af dessa jernvägar uppgår

till 57,2 mil, af hvilka de, som tillstöta stambanor, utgöra 41,5 mil.

På sätt bilagan Litt. D utvisar, har den summa, som influtit, för de

utaf Riksgälds-kontoret utgifna, fonderade statsobligationer uppgått till ett

sammanräknadt belopp af.................... 98,336,213: 64.

hvartill bör läggas ännu icke föryttrade obligationer, tillhörande

1868 års engelska lån & 25,000, eller i R:mt omkring 420,000: —

Summa R:dr 98,756,213: 64.

Om man jemför beloppet af de dels för Statens stambanebyggnader,

dels för enskilda jernvägar beviljade statsunderstöd, tillhopa 107,865,788: 54.

med beloppet af de genom upptagna fonderade lån influtna

och ytterligare påräkneliga medel.......... 98,756,213: 64.

visar sig alltså, att Staten af andra tillgångar

för jernvägarne användt............ 9,109,574: 90.

hvaraf dock återbekommits genom afbetalningar å lån till

enskilda jern vägsanläggningar . ............ 1,440,291: 07.

hvarefter återstå R:dr 7,669,283: 83.

Den återstående kapitalskulden för de fonderade lånen utgjorde den 1

innevarande månad ett belopp, motsvarande i R:dr R:mt 101,509,177: 78.

De till ränta och amortering af dessa lån erforderliga annuiteter uppgå

till R:dr 5,767,571: 67, dervid dock bör erinras att å de till enskilda

jernvägsanläggningar utlånta medel under den närmaste framtiden årligen inflyter

omkring 700,000 R:dr, och har sammanräknade beloppet af de annuiteter,

som från lånens upptagande intill den 1 innevarande månad blifvit

af Riksgälds-kontorets medel till lånens amortissementsfonder utbetalda, utgjort

tillhopa........................R;(ir 33,950,177: 24.

Om härifrån afdragas de summor, som af trafikinkomsten

blifvit till Riksgälds-kontoret levererade...... „ 3,205,964: 53.

har sålunda Riksgälds-kontorets utgift till ränta

och amortering för de till jernvägars anläggande

använda fonderade lånemedel intill närvarande

tid utgjort...................... 30,744,213: 71.

hvarifrån dock ytterligare kan afräknas hvad som i räntor influtit för de till

enskilda jernvägar utbetalda lån och hvilka räntor för den förflutna tiden

uppgå till omkring 1,850,000 R:dr.

Bih. till Riksd. Prof, 4 Sand. 1 Afd. 36 Uäft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

I afseende på den trafik de redan färdigbyggda delarne af statens stambanor

lemnat, anser sig Stats-Utskottet böra erinra, att, enligt trafikstyrelsens

för år 1867 afgifna underdåniga berättelse, hela bruttoinkomsten af trafiken

från ^ dess första början den 1 December 1856 intill utgången af år

1867 uppgått till ett sammanräknadt belopp af ... . R:dr 26 780 941: 02

deraf användts till drift och underhåll......... „ 17,448,886- ll''

hvarefter~äterstå R:dr 9,332,054: 25.

deraf blifvit använda:

till nya byggnader och anläggningar, dels fullbordade, dels

ofullbordade ................R:dr 1,695,274: 59.

till nya inventarier, bestående till största

delen af rörlig materiel......... 3,372,841: 68. 5.068.11 fi- 97

till förlag, nemligen dels materialförlag . „ 1,783,236: 25. ’

dels kassaförlag, innefattande kontanta behåll- »

ningar i kassorna. . . . R:dr 427,791: 37.

och fordringar öfver skulder , 152,910: 36. 580,701: 73. 2.afia oa7.

samt till Riksgälds-kontoret inbetalts . ........... 1,*900,*000: ''

• Summa R:dr 9,332,054: 25.

Irafikstyrelsens berörda berättelse upplyser vidare att, om den anslagna

byggnadskostnaden fördelas på den under hvarje år trafikerade våglängden

trafiken, då derifrån uteslutes linien Arvika-Norska gränsen, lemnat följande

resultat: J

Per banmil.

Utgifter- nas för- hållande

till

brutto-

inkom-

sterna.

Öfverskot- tets förhål- lande till

anlägg- nings- kapitalet.

Brutto-

inkomster.

Utgifter

för

drift och

underhåll.

Skilnad

mellan

brutto- inkomster och

utgifter.

R:dr.

öre.

R:dr.

öre.

B: dr.

öre.

Procent.

Procent.

År

1858 ........

36,124

55

35,411

33

713

22

98,026

0,092

11

1859 ........

35,375

85

30,417

87

4,957

98

85,985

0,642

11

1860 ........

37,114

74

27,867

24

9,247

50

75,084

1,197

11

1861........

40,161

46

32,593

20

7,568

26

81,155

0,980

11

1862 ........

39,572

99

28,869

36

10,703

63

72,952

1,386

11

1863 ........

45,283

88

31,050

21

14,233

67

68,568

1,843

11

1864 ........

48,352

22

31,664

37

16,687

85

65,487

2,161

11

1865 ........

55,581

25

33,216

58

22,364

67

59,762

2,896

11

1866 ........

59,510

82

35,366

14

24,144

68

59,428

3,010

11

1867 ........

61,976

62

37,438

44

24,538

18

60,407

3,036

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

Vid besvarandet af de i förenämnda motioner gjorda framställningar

förekommer i främsta rummet frågan huruvida ett visst system, omfattande

alla de jernvägsanläggningar, som på Statens bekostnad eller med understöd

af statsmedel böra under den närmaste framtiden utföras, skall till framtida

ledning vid dessa arbetens företagande på förhand uppgöras och fastställas.

På sätt Utskottet ofvan anmärkt, uppstod redan från början af stambanornas

anläggande frågan om antagandet af ett dylikt system, till hvilket jemväl

förslag uppgjordes dels af 1856 års jernvägskomité, dels af Öfverste Ericson

uti dess samma år i ämnet afgifna särskilda Betänkande. Ehuru Rikets

Ständer vid 1856—1858 års riksdag förklarade sig icke vilja uttryckligen

antaga och till framtida efterrättelse fastställa ett sådant system, har dock

den plan, som dels då af Kongl. Maj:t framlades, dels vidare utvecklades

uti Jernvägskomitéens underdåniga Betänkande af den 8 November 1859,

till sina hufvudsakligaste delar blifvit under den sedermera förflutna tiden

följd. ^ Ehvad man gillar eller ogillar de riktningar, som stambanorna erhållit,

måste dock medgifvas, att, om icke berörda plan till ett jernvägssystem

varit förut uppgjord, staten säkerligen äfventyrat, att banorna blifvit anlagda

i riktningar, som vida mindre tillfredsställt landets allmänna intresse, än som

nu varit fallet. Då större delen af de i berörda Komitébetänkande föreslagna

stambanor numera blifvit utförda, men behofvet af jernvägsförbindelser

derigenom ännu icke kan anses vara fyldt, synes sålunda tiden vara inne

att taga under öfvervägande och närmare bestämma de orter, inom hvilka

jernvägar skola för Statens räkning eller med understöd af statsmedel under

den närmaste framtiden anläggas. Det torde nemligen icke kunna nekas, att,

innan man företager arbeten af en så vidt omfattande beskaffenhet, som

jernvägsanläggningar, det är oundgängligen nödigt att noga utreda och öfverväga,

huru och hvarest dessa arbeten böra utföras, för att med största sannolikhet

uppfylla det dermed åsyftade ändamål. Då jernvägarne, i anseende

till anläggnings- och trafikkostnadernas betydlighet, obestridligen kunna under

en längre tid utöfva en menlig inverkan på Statens finansiela förhållanden,

i fall de anläggas utan sammanhang och utan behörigt afseende på

ett efter rörelsens behof lämpadt system, synes ock fastställandet af ett dyhkt

system äfven af sådan orsak vara af behofvet högeligen påkalladt. På

sätt Herr Grefve Sparre i sin motion utförligt ådagalagt, måste ock antagandet

af en på förhand uppgjord och godkänd plan för jernvägsbyggnadernas

utförande utöfva ett välgörande inflytande på landets industri. Utan ett

sådant system kan dessutom svårligen undvikas, att flera jernvägar i en

framtid behöfva anläggas, än som erfordrats, i fall anläggningarne tid efter

annan utföras efter en på förhand uppgjord plan. Om deremot en sådan

plan förefinnes, kunna särskilda jernvägsanläggningar, hvilka äro mest af

behofvet påkallade, komma till utförande, icke blott för att tillfredsställa ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

lokalt intresse, utan ock för att framdeles ingå i ett hela landet omfattande

jernvägsnät. Utskottet inser väl, att, då de beslut, som af Riksdagen det

ena året fattas, kunna under ett kommande år upphäfvas, så kunde, i fall

en plan vid innevarande riksdag antoges, densamma af en kommande riksdag

ändras eller upphäfvas. Men denna omständighet synes icke utgöra giltigt

skäl att försumma uppgörandet af en sådan plan. Med samma skäl

borde Riksdagen ock tveka att fatta beslut i alla andra frågor, i afseende

å hvilka kommande Riksdagar kunna upphäfva eller ändra Riksdagens beslut.

Är systemet eller planen för jernvägarnes fortsatta anläggande rigtig

och god, så är det att antaga, att den kommer att följas af blifvande Riksdagar,

som måste hafva stort gagn af att densamma finnes till ledning för

deras beslut. Skulle åter planen framdeles tarfva ändring eller upphäfvande,

så står det naturligtvis Riksdagen fritt att derom efter omständigheterna då

besluta.

I afseende å en sådan plan torde först böra tagas under öfvervägande,

om banorna skola anläggas för Statens räkning eller af enskilda

intressenter, samt, i förra fallet, om anläggandet bör ske genom Statens

omedelbara försorg eller genom upplåtelse af arbetets utförande åt bolag eller

enskilde. Enligt Herr Grefve Sparres förslag skulle anläggandet af jernvägar

i Sverige till den stora utsträckning han anser behöflig, öfverlemnas till

ett bolag, som ville åtaga sig antingen att på Statens bekostnad och mot

godtgörelse i statsobligationer bygga desamma för Statens räkning, eller ock

att, mot räntegaranti under 40 år, anlägga dessa jernvägar och å dem underhålla

trafik, då banorna efter de 40 årens förlopp skulle i fullt brukbart

skick tillfalla Staten. Efter båda dessa alternativ skulle alltså de föreslagna

jernvägarne blifva statsbanor. Motionären har ock, i enlighet härmed, framlagt

ett utsträckt statsbanesystem, deri skulle ingå, ej blott de ännu icke till

fullo utförda Östra och Norra stambanorna, utan äfven en mängd andra

jernvägar, bildande hvad man skulle kunna kalla ett statsbanesystem N:o 2.

I detta andra system har likväl ej upptagits flera jernvägslinier, än som för

den närmaste tiden vore mest nödvändiga och hvilka motionären ansett böra

anläggas under loppet af 12 å 15 år; men säkerligen innefattar det ej alla

banor, som för all framtid behöfva byggas och man *kan alltså förutse, att,

om man antoge och konseqvent tillämpade de af motionären förordade principer,

man i sinom tid skulle komma till stambanesystemet N:o 3, och möjligen

flera, samt såmedelst för all framtid afvisa tanken på privatbanors anläggande,

åtminstone i någon större utsträckning. Här framställer sig alltså den frågan,

om skäl förefinnes att i någon betydligare mån öka antalet af Statens egna

banor, eller om icke tiden äfven i vårt land är inne, att hufvudsakligen öfvergå

till uppmuntrandet af privatbanors anläggning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

Statsbanesystemet har haft sina anhängare och har det ännu, fastän

deras antal i de flesta länder väsendtligen förminskats. Det var naturligt att

i början af jernvägarnes uppkomst, deras anläggning af Staten skulle framstå

såsom den bästa lösningen af frågan. Härtill bidrogo många förhållanden.

Af obekantskap med jernvägarnes förmåga att i och för sig kunna vara

vinstgifvande företag, tvekade enskilde att i dem nedlägga sina kapitaler.

Af farhåga att dessa mägtiga medel för industriens utveckling, lagda i enskildas

händer, skulle bereda tillfälle till ett farligt öfvervälde öfver näringarne

ansåg man att de borde egas af Staten, såsom mera opartisk och såsom

den der icke har annat intresse att bevaka, än landets i dess helhet. Vidare

och då det ej kan förnekas, att vissa hansträckor kunna vara relativt mindre

uteslutande anlagda för industriens behof, än ega till föremål att befordra

Statens egna ändamål, ansåg man ej utan skäl att, för så vidt dessa bansträckor

ej vore nog ekonomiskt fördelaktiga för att af enskilde anläggas, Staten borde

utföra dem på egen bekostnad. Dessa och flera andra omständigheter framkallade

under jernvägarnes första tider i de flesta länder förslag om jernvägarnes

anläggning af staterna sjelfva och i flera äfven beslut att pa sådant

sätt till större eller mindre del utföra dem. Att i Sverige de första banorna

af någon större utsträckning måste blifva statsbanor var alldeles oundvikligt.

Industriens ringa utveckling, särdeles i förhållande till landets vidsträckthet,

samt bristen på kapital och företagsamhet gjorde det omöjligt att såsom

privatbanor anlägga de för landet erforderliga stambanor. ° Då dessa måste

uppfylla Statens behof af tjenliga linier för militära ändamål, postens befordran

och dylikt, är det klart, att de icke alltid kunna på samma gång tillfredsställa

industrien, enär Statens och industriens behof och fordringar i detta hänseende

sällan helt och hållet sammanfalla, utan understundom endast ofullständigt

och med svårighet kunna sammanjemkas. Detta förhållande förefinnes i Sverige

i högre grad, än i de flesta andra länder och utgjorde derför ett starkt motiv

för stambanornas öfvertagande och snara fullbordande af Staten. Om således

statsbanesystemet i Sverige hvarken kunde eller borde undvikas, har det

dock här medfört samma olägenheter som i andra länder. De hufvudsakligaste

bland dessa torde vara:

att, då jernvägsrörelsen onekligen sjelf är en industri, Staten ej kan sköta

densamma så väl som den enskilde;

att, då Staten eger banorna, taxorna för trafiken ofta måste bestämmas

med mindre eller intet afseende på möjligheten att företaget skall

bära sig;

att enskilda intressen, ofta af ringa vigt, kunna, då de ej äfventyra

egna penningar, föranleda statsbanornas anläggning i riktningar, som

hvarken för Statens eller industriens behof äro de fördelaktigaste, ja kanske

ofördelaktiga;

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

att af samma skäl frågor om jernvägsanläggningar understundom afgöras,

icke uteslutande på grund af dessas ändamål, utan begagnas för vinnandet

af helt andra syften;

att dessa frågor äfven inom Representationen verka skadligt till bildande

af partier, som blott ega enskildt intresse till driffjeder; samt

att statsbanesystemet föranleder Statens skuldsättning till en grad, som,

derest systemet skulle fullföljas, tilldess landets hela behof af jern vägar blefve

uppfyldt, vore omöjlig att bära och som i allt fall försvårar möjligheten

för Staten att, i händelse af behof, upplåna medel för ännu vigtiafare

ändamål.

Många och vigtiga skäl synas alltså tala derför att ej allt för vidt utsträcka

statsbanesystemet. Det synes ock af 1859 års jernvägsbetänkande,

att meningen icke varit, att Staten skulle sjelf bekosta andra jernvägar, än

dem, som kunde få benämning af stambanor, hvarmed förstås sådana hufvudbanor,

hvilka afse landets större och allmänna behof af lättade kommunikationer.

Men jemte dessa tänkte man sig redan då tre andra slag af jernvägar,

nemligen:

dels sådana, som utföras af enskilda bolag i någon af stamliniernas

riktning och hvilka Staten skulle ega rättighet att under vissa vilkor

inlösa;

dels sadana särskilda större eller mindre, med eller utan understöd af

allmänna medel, utförda banor, som afse särskilda inre delars af landet lättade

förbindelse med hvarandra, med hafvet eller med de inre segellederna, och

som, oansedt de i framtiden kunna komma att med stambanorna förenas, likväl

utgöra oberoende kommunikationslinier (såsom t. ex. Gefle—Dala-jernväg

Borås—Herrljunga- samt Herrljunga—Uddevalla-banorna o. s. v.); samt

dels egentliga, så kallade bibanor, hvilka stå i omedelbart sammanhang

med stambanorna och tjena att sätta dessa i förbindelse med mera aflägse

belägna orter, som ega en rikare befolkning, större fabriker eller bergverk.

Då sålunda statsbanesystemet i Sverige aldrig varit ämnadt att uteslutande

uppfylla landets behof af jernvägar och då man äfven i de länder,

der statsbanesystemet följts, alltmera funnit skäl att frångå detsamma, finner

Utskottet sig icke kunna biträda Herr Grefve Sparres förslag att utsträcka

anläggningen af statsbanor till alla delar af riket, utan anser tvärtom tiden

vara inne, att genom en noggrann begränsning af de bansträckningar, hvilka

för den närmaste framtiden skola för Statens räkning anläggas, möjliggöra

öfvergången till privatbanesystemets allmännare införande, hvilket, på samma

gång det befrämjar anläggningen af de jernvägar, landet verkligen behöfver,

gifver större säkerhet derför, att de blifva lagda der industriens utveckling

det fordrar och så konstruerade, att de ej kosta mera, än deras ändamål

kräfver, samt att icke alla bördorna kastas på Staten allena.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

31

Härvid får Utskottet yttra den åsigt, att de redan år 1856 föreslagna

och nu till större delen utförda stambanorna visserligen böra fullbordas, på

det Staten må af dessa banor erhålla alla de fördelar, som endast genom deras

färdigbyggande kunna vinnas, och hvilka fördelar säkerligen äro tillräckligt

stora, för att innebära giltigt skäl att icke längre uppskjuta med arbetenas

snara verkställande; men att derefter inga flera jernvägar under den närmaste

framtiden böra för Statens räkning anläggas.

Ue hufvudbanor, tillhörande 1856 års system, hvilka ännu återstå

att utföra, äro, oberäknade nordvestra stambanan och sammaubindningsbanan

genom Stockholm, blott två, nemligen fortsättningen från Norrköping till

Nässjö af den redan år 1863 beslutade Östra stambanan, samt den Norra,

hvars sträckning dock ännu icke blifvit bestämd. Det är visserligen en

möjlighet, att äfven flera statsbanor kunna i en framtid blifva erforderliga.

Men med visshet torde dock kunna antagas, att behofvet af dessa statsbanor

för det närvarande ej är så öfvervägande, att deras utförande för Statens

räkning icke måste vika för tillvägabringandet af de jern vägsanläggningar,

som kunna i vidsträckt mån direkt verka till industriens utveckling.

Beträffande Östra stambanan, så är densamma redan till sin riktning

bestämd af 1862—1863 års Eiksdag, som, på sätt ofvan är nämndt, ”till

påbörjande af Östra stambanan från Katrineholm öfver Norrköping och Linköping,

vester om sjön Sömmen till trakten af Nässjö, anvisade det för anläggningen

af sträckan mellan Katrineholm och Norrköping erforderliga belopp

af 4,030,000 R:dr.” I afseende på denna banas sträckning erfordras

således icke vidare något Riksdagens beslut.

Enligt de uppgjorda förslagen har kostnaden för den ännu icke anlagda

delen af denna bana blifvit beräknad sålunda:

från Norrköping till Linköping 4 mil 7,720 fot .... R:dr 3,173,242: —

” Linköping till Nässjö 10 mil 24,500 fot...... ” 7,436,245: —

R:dr 10,609,487

hvartill bör läggas för rörelsematerielens ökning till

100,000 R:dr per mil................

så att hela kostnaden för 14 mil 32,220 fot blifver R:dr 11,359,500:

750,013:

Norra stambanans riktning har deremot ännu icke blifvit bestämd; och

då denna banas anläggning lärer böra företagas så snart den nordvestra banan

blir fullbordad och möjligen dessförinnan, torde tiden nu vara inne, att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

rörande denna fråga fatta ett afgörande beslut, på det erforderliga detaljundersökningar

och andra förberedande åtgärder må kunna i rätt tid företagas.

Frågan om lämpligaste sträckningen för jernvägarne norr om Mälaren

har, såsom kändt är, varit länge och lifligt omtvistad. Redan inom den första

jernvägskomitéen uppstodo skiljaktiga meningar derom. Nämnda komité,

som föreslog, att den vestra stambanan borde från Stockholm anläggas norr

om Mälaren, ansåg visserligen, att den kortaste och minst kostsamma sträckningen

för norra stambanan otvifvelaktigt vore dess framdragande öster om

Sigtuna-fjärden rakt på Upsala och derifrån till Gefle. Men då komitéen

likväl ansåg olämpligt att leda norra och vestra stambanorna i förening öster

om nämnda fjärd till Upsala, hvarigenom vestra stambanan, till olägenhet

för den större trafiken mellan de vestra orterna och hufvudstaden, skulle utöfver

behofvet förlängas samt anläggandet af en stambana på östra sidan om

berörda fjärd jemväl utur militärisk synpunkt vore mindre ändamålsenligt,

föreslog komitéen, i enlighet med dessa åsigter och till besparande af den

stora kostnad, som skulle uppkomma genom att låta både norra och vestra

stambanorna utgå från Stockholm i särskilda riktningar, att omförmälda

stambanor skulle anläggas i en gemensam sträckning öfver Almare-Stäke

till Giresta i närheteten af Örsundså, från hvilken punkt den norra stambanan

borde utläggas öfver Säfva, Ramsta och Qvarnbolund till Upsala samt

vidare fortsättas i nästan rak linie genom Björklinge och Tierps socknar

öfver Dalelfven till Gefle. Sedan dåvarande Chefen för Statens jernvägsbyggnader,

Öfverste Ericson, uti särskildt afgifvet Betänkande, på anförda

skäl, framställt det sedermera af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer antagna

förslag, att vestra stambanan skulle anläggas söder om Mälaren, och i sammanhang

dermed uttalat sin åsigt, att norra stambanan borde utstakas med

hufvudsakligt afseende på hvad de norr om Mälaren belägna provinsernas

intressen i allmänhet fordrade samt följaktligen icke framdragas i närheten

af Mälaren, på sätt komitéen föreslagit, utan deremot från Stockholm

ledas öster om Sigtunafjärden kortaste vägen till Upsala och vidare till Sala

samt derifrån utgrenas dels i nordlig riktning mot någon punkt på Gefle—

Dala jernvägen och dels öster om Linde till Frövi på Köping—Hult-banan,

förklarade Kongl. Maj:t, i sin år 1856 till Rikets Ständer i ämnet aflåtna

nådiga Proposition, det Kongl. Maj:t ansåge den norra stambanan så mycket

heldre böra läggas öster, i stället för vester om Sigtunafjärden, som densamma

i denna riktning blefve 2y2 mil kortare och anlagd på den bästa

lokalen samt äfven mera tillgänglig för de delar af Stockholms och Upsala

län, som i en böjning åt öster utskjuta mot hafvet samt vore i stort behof

af en dylik kommunikationslinie, hvaremot landet på vestra sidan af samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

33

fjärd vore genomskuret af ingående vikar, hvilka underlättade dess förbindelse

med Mälaren och hufvudstaden. Att från XJpsala, på sätt af komitéen

föreslagits, fortsätta linion rakt på Gefle ansåg Kongl. Maj:t, ehuru banan

derigenom visserligen hlefve kortast, vara mindre lämpligt; ty dels kunde

den landväga förbindelsen mellan Stockholm och Gefle, mellan hvilka städer

sjöled finnes, icke vara af den jemförelsevis stora vigt, som dessa städers

förbindelse med de inre delarne af landet, och dels skulle banan, särdeles den

norra delen deraf, i en sådan riktning komma alltför nära Östersjön, med

uppoffrande af det inre landets intressen, äfvensom de tvänne städernas, hvilkas

välstånd och förkofran till viss grad vore beroende af det angränsande

landets; och ehuru Kongl. Maj:t sålunda godkände ett system, som afsåge

att från Upsala draga norra stambanan öfver Sala, dels norrut mot Gefle—

Dala-jernbanan, dels ock vesterut mot Örebro och särskildt en bibana till

Westerås för upptagande af trafiken med tyngre varor, ämnade att derifrån

sjövägen fortskaffas, ansåge dock Kongl. Maj:t att, enär lokalundersökningar

blifvit förrättade endast för vägen från Upsala till Sala, banan då blott

borde definitivt bestämmas att framgå till sistnämnda stad, men att afgörandet

af frågan om denna banas utgreningar derifrån borde blifva beroende af den

ytterligare utredning och de tekniska undersökningar i orterna, som för

slutlig pröfning af frågan vore af nöden.

Uti sin den 16 September 1857 till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga

skrifvelse, angående föreslagna jernvägs-stamliniers utförande, uttalade Rikets

Ständer icke någon mening rörande den för norra stambanan lämpligaste

sträckning och funno sig Rikets Ständer icke heller böra bevilja de för densamma

af Kongl. Maj:t äskade medel.

Enligt de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t meddelades den år 1858

i nåder förordnade Jernvägskomité, skulle komitéens undersökningar omfatta

norra stambanan från Stockholm åt Upsala och Sala till någon

lämplig punkt på Gefle-Dala-jernvägen. På grund af de undersökningar,

komitéen i följd häraf anställde, angående de hufvudsakliga riktningarne för

varurörelsen inom det landområde, som komme att genomskäras af norra stambanan

och en derifrån till vestra stambanan anlagd sammanbindningsbana,

samt på de uti komitéens betänkande (sidd. 82—92) anförda skäl, föreslog

komitéen, att norra stambanan från Stockholm måtte anläggas öster om

Sigtunafjärden till Upsala och derifrån i rakaste riktning till Sala.

Tidkommande derefter norra stambanans utsträckning från Sala norrut

till Gefle—Dala-jernvägen, hade komitéen låtit utstaka och undersöka en

linie från Sala till Brovallen nära Dalelfven, från hvilken punkt två alternativt

uppgångna linier blifvit undersökta, den ena öfver Sonbo med öfvergång

af Dalelfven vid Brunnbäck och vidare öfver Grytnäs och Garpenberg,

Bih. till Riksd. Brot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 36 Käft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

öster om sjön Grycken till Robertsholms station på Gefle—Dala jernväg; den

andra, följande Dalelfvens högra strand, öfver Avesta och Hedemora, skulle

öfvergå elfven vid Uppbo och fortsätta utmed östra stranden af sjön Runn

till Korsnäs på nämnda jernväg. Då komitéen ansett den kortaste förbindelsen

med Gefle företrädesvis böra afses, men genom antagandet af linien öfver

Korsnäs, en omväg af något mer än 22/3 mil skulle uppkomma mellan Brovallen

och Gefle samt denna linie dessutom på omkring två mils längd ginge

i parallel riktning med och på endast 2% mils afstånd från Strömsholms

kanal, hade komitéen funnit Robertsholm vara fördelaktigare såsom anslutningspunkt

för norra stambanan med Gefle—Dala-jernvägen.

I anledning af derefter väckt fråga om behofvet af en utredning, hvilkendera

väglinien, öster eller vester om Sigtunafjärden, vore den fördelaktigaste

för landet i sin helhet, beslöt Kongl. Maj:t under den 7 Mars 1862

uppdraga åt en komité att ytterligare utreda de förhållanden i statistiskt

och ekonomiskt afseende, äfvensom andra på frågan inverkande omständigheter,

som kunde bestämma företrädet mellan de två ifrågasatta sträckningarne

för en jernväg från Stockholm norrut, antingen öster eller vester om

Sigtunafjärden, hvarvid jemväl borde af komitéen tagas under öfvervägande,

bland annat, frågan om den för rörelsen å denna jernväg ändamålsenligaste

anslutningspunkt till Gefle—Dala jernväg. Uti det af denna komité den 17

Juni 1862 afgifna och till trycket befordrade Betänkande, förordades af komiterades

pluralitet att stambanan norr om Mälaren borde ledas öfver AlmareStäke,

vester om Sigtunafjärden, samt från Orsundsbro till trakten af Sevalla

kyrka och vidare till Sala, äfvensom från sistnämnda stad till Korsnäs

station å Gefle—Dala-jernvägen. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med

detta förslag förklarade Kongl. Maj:t uti sin till Rikets Ständer under den

25 November 1862 afgifna nådiga Proposition (N:o 47) att Kongl. Maj:t

ansåg banan böra från Stockholm ledas vester om Sigtunafjärden till Orsundsbro,

med en sidobana derifrån till Upsala, vidare från Orsundsbro i

vestlig riktning till trakten af Sevalla kyrka samt derifrån genom Sala till

någon lämplig punkt i Dalarne; och föreslog Kongl. Maj:t att Rikets Ständer

måtte för utförande af jernvägen mellan Stockholm, Orsundsbro och Upsala

bevilja 5,850,000 R:dr. Jemte det Utskottet, till undvikande af

allt för stor vidlyftighet, får till upplysning om de olika åsigter, som i denna

fråga sökt göra sig gällande, hänvisa till Stats-Utskottets vid 1862—

1868 års riksdag afgifna utlåtande N:o 87 (sidd. 18—36), anser sig Utskottet

här endast böra upplysa, att Stats-Utskottets då framställda förslag om

stambanans ledning vester om Sigtunafjärden med en bibana till Upsala icke

af Rikets Ständer godkändes, utan anmälde Rikets Ständer, uti sin underdåniga

skrifvelse af den 14 September 1863 (N:o 121, sidd. 40, 41), att Rikets

Ständer på hufvudsakligen enahanda skäl, hvilka af så väi Chefen för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Betänkande N:o 66.

35

Statens jernvägsbyggnader uti hans år 1856 afgifna utlåtande, somafKongl.

Maj:t uti dess samma år aflåtna nådiga Proposition, äfvensom af 1858

års jernvägskomité och en del vederbörande blifvit anförda för norra

stambanans framdragande öster om Sigtunafjärden, funnit sistberörda förslag

företrädesvis böra vinna afseende; hvadan Rikets Ständer, utan att besluta

angående banans vidare utsträckning, pröfvat skäligt att för norra stambanans

byggande från Stockholm till Upsala, öster om Sigtunafjärden, anvisa

det härför erforderliga belopp 4,762,000 R:dr.

Vid de sedermera förflutna riksdagarne har Kongl. Maj:t icke föreslagit

anvisande af medel till fortsättande af några andra stambane-anläggningar,

än endast den nordvestra; men vid så väl 1865—1866 års riksdag,

som vid riksdagarne 1867 och 1868, har, genom enskilda motioner, af ungefärligen

samma innehåll, som de, hvilka vid innevarande riksdag blifvit gjorda,

frågan om jernvägsanläggningarne norr om Mälaren fortfarande blifvit Riksdagens

pröfning underställd. De olika riktningar för dessa jernvägsanläggningar,

som dervid blifvit påyrkade, äro följande:

a) från lämplig punkt å norra stambanan genom Westmanland och

bergslagerna till Ludvika bruk med utgrening till Norberg;

1) från Upsala till Sala och vidare till Storvik å Gefle—Dala-linien;

c) från Upsala den kortaste och billigaste vägen till Storvik, i enlighet

med det af Jernvägsstyrelsen upprättade och till Kongl. Maj:t ingifna

förslag (linien Upsala—Gysinge—Storvik);

d) från Sala öfver Avesta till Storvik;

é) från Thureberg å Stockholm—Upsala-banan öfver Sevalla till

Avesta;

f) från Upsala öfver Söderforss till någon anslutningspunkt å Gefle—

Dala-vägen;

g) dels från Thureberg till trakten af Sevalla samt derifrån till Norbergs

bergslag och vidare till Westerbergslagen och sjön Wessman; dels

från Upsala öfver Söderforss till Margretehill å Gefle—Dala-banan samt derefter

genaste och lämpligaste sträckningen norrut genom Gestrikland och

Helsingland till någon punkt i Medelpad, med en gren till Jemtland och

en annan i fortsatt riktning norrut till Nylands lastplats vid Angermanelfven;

h) från Upsala-banan öfver Stäket till trakten af Sevalla och vidare

genom Norrbo och Wagnsbro härader samt Norbergs bergslag till Smedjebacken.

Då bland andra omständigheter, som vid bestämmandet af företrädet

mellan olika bansträckningar böra tagas under öfvervägande, äfven ingår de

särskilda bansträckningarnes längd och anläggningskostnad, har Utskottet,

för underlättande af jemförelsen i detta hänseende mellan de olika linierna,

låtit uppgöra följande tabell. De deri upptagna våglängder och beräknade

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

anläggningskostnader samt afstånd från Stockholm till Upsala och Gefle äro,

i fråga om alla från Upsala utgående linier, med undantag af linien Upsala—

Avesta—Storvik, grundade på de, genom styrelsens öfver Statens jernvägsbyggnader

försorg, åren 1866 och 1867 förrättade undersökningar och uppgjorda

eller reviderade kostnadsförslager, i hvilka alla jemväl ingår nödig

rörelsemateriel, beräknad till 100,000 R:dr per mil. Beträffande de öfriga i

tabellen upptagna vägstr^ckorna, hafva endast för linierim Thureberg—Se valla

samt Sevalla—Sala—Insjön våglängder och kostnadsberäkningar blifvit afjernvägsbyggnads-styrelsen

granskade; varande de återstående liniernas längd och

anläggningskostnad endast approximativt beräknade, dels efter äldre undersökningar,

dels efter jemförelse med kostnaden för de undersökta linierna.

Af såväl Öfverste Ericssons år 1856 afgifna utlåtande som den sednare

jernvägskomitéens betänkande af år 1859 framgår, att förslaget till

norra stambanans förlängning öfver Upsala och Sala till Storvik haft sin

grund i bemödandet att söka med en gemensam jernväg tillfredsställa Uplands

och Westmanlands behof. Svårigheten att på ett nöjaktigt sätt lösa

detta problem beror af den omständigheten, att Uplands förnämsta jernvägsintresse

ligger i provinsens östra del och Westmanlands i dess vestra, med

10 å 15 mils afstånd emellan dessa provinsers rätta jernvägsområden. Man

sökte lösa frågan genom att föreslå en bananläggning midt emellan dessa

områden, ehuru den trakt, som den föreslagna jernvägen skulle genomlöpa,

under större delen af sin sträckning! från Upsala till Dalefven icke i sig

sjelf kan gifva jernvägen någon synnerlig trafik samt i intet hänseende fyller

någondera provinsens behof. Antages detta, så måste deraf följa, att försöket

bör uppgifvas och val endast uppstå mellan att gifva hvardera provinsen

jernväg i lämplig riktning, eller om blott en jernväg skall anläggas,

söka gifva densamma en sådan sträckning, att den i möjligaste måtto uppfyller

de angelägnaste behofven. Här möter då det för frågans lösning

gynnsamma förhållandet, att behofvet af jernvägar genom Upland är, sedan

linien Stockholm—Upsala blifvit anlagd, jemförelsevis af mindre vigt, då

deremot Westmanland och dess bergslager hafva ett oafvisligt behof af lämpligt

lagda banor, hvilkas snara tillvägabringande utgör ett af de hufvudsakligaste

vilkoren för beståndet och den vidare utvecklingen af landets jerntillverkning.

Det torde svårligen kunna nekas, att bergslagerna inom Westmanland,

Nerike och Dalarne nödvändigt fordra så korta jernvägsförbindelser

som möjligt dels med Stockholm, dels med Köping—Hult-banan och vidare

till vestra kusten, dels med Mälare-hamnarne och den jernväg, som skall anläggas

norr om nämnda sjö och dels slutligen med Gefle—Dala-banan. Omsättningen

af bergslagens produkter och anskaffandet af de för bergslagsorterna

erforderliga förnödenheter samt behofvet att genom ändamålsenliga

kommunikationer närma afståndet mellan landets malm- och skogstrakter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upsala—Grysinge—Storvik.............

Väglängd.

Beräknad

anläggningskostnad

1

8

u m in a.

Afstånd från Stockholm

Mil.

Fot.

tor hvarje

jernvägslinie.

utgörande

per mil.

Väglängd.

Beräknad

anläggningskostnad

till Gefle.

1 till

!

Falun.

1 Mil.

j Eot.

för hvarje

I jernvägslinie.

| utgörande

per mil.

Mil.

Fot.

1

j Mil.

.

Eot.

—

—

|__

1 ''

9

30,200

1

, 7,341,000

746,036

19

| |

24,825) 20

32,025

upsala—lierp—-Grefle...............

--. -

|--

|---

| 9j 8,000

7,430,000

| 805,859

15

13,425 23

35,025

U psala—öoderlorss—Margretehili.........

'' *

|

i 9

| 31,650

| 7,505,000

| 739,615

17

j 19,075

| 23

4,675

! Upsala—Sala...................

; Sala—Storvik....................

i Upsala—Sala....................

Sala Avesta....................

Avesta— Storvik..................

Upsala—Sala....................

Sala—Robertsholm.................

Upsala—Sala....................

Sala—Hedemora..................

Hedemora —Korssnäs................

Thureberg—Sevalla................

Sevalla—Sala....................

Sala—Insjön....................

Thureberg—Sevalla................

Sevalla—Avesta..................

Avesta — Storvik..................

Thureberg-—Sevalla................

i Sevalla—Yessrnan.................

_

1 "

j---

i ic

| 25,410

| 8,871,000

| 829,065

16

! 30,835

| 25

| 16,435

5

7

22,500

17,000

4,512,214

6,126,000

802,171

820,080

13

3,500

1

1

10,638,214! 812,388

22

i

34,125} 24

5,325

5

3

5

22,500

9,000

10,000

4,512,214

2,665,000

4,327,777

802,171

820,000

820,000

14

5,500

11,504,991

812,914

24

! |

125 25

7,325

5

8

22,500 4,512,214

22,450; 7,365,560

802,171

854,115

14

8,950

11,877,774

833,609

25

20,893

|

}

j 23

29,457

5

5

O

0

22,500

12,150

26,000

4,512,214

3,967,000

3,280,788

802,171

743,232

889,212

14

24,650

11,760,002

800,817

28

33,075

21

12,075

7

J.

29,910

34,000

34,000

6.500.000

1.153.000

9.451.000

830,140

594,324

790,879

21

25,910

17,104,000

763,426

7

5

5

29,910

8,000

10,000

6,500,000

j 8,610,000

830,140

820,000

18

11,910

15,110,000

824,264

23

10,110

24

1

|

i

17,310

7

10

29,910

18,000

6,500,000

9,187,500,

830,140

875,000

18

11,910

15,687,500

“1

i

855,798;

_!

___

Thureberg—Sevalla................

L

29,910

6,50Ö,000!

802,549!

1

!

Sevalla—Smedjebacken ..............

_ 9]

5,000

7,996,528

87 5,000j

16

34,91 oj

14,496,528

854,258

—

—

i

—

Thureberg—Sevalla-—Westerås..........

9

16,410

7,588,7 50|

831,042

j

!

Se valla—Ludvika..................

10

18,000

9,187,500

875,000!

,

i

j

Utgrening till Norberg...............

4

3,000,000

750,000}

23

34,410

19,776,2501

825,5551

—

__

_j

—

Thureberg—Sevalla.................

7|

29,910''

6,500,000}

830,140

1

1

Sevalla—Forss...................

3

19,160

2,410,000!

677,000

|

Forss—Avesta—Storvik..............

J[|

17,000

6,126,000

820,080

18

30,070j

15,036,000}

7 98,119|

23

28,270

24

35,470

Hör till Stats-1Ilsk. Bet, 1869, N:o 66, pag. 36.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

37

påkalla, att jernvägsanläggningarne erhålla sådan sträckning, att de underlätta

rörelsen i alla dessa riktningar. Enligt Utskottets åsigt uppfyller linien

Upsala—Sala—Storvik icke berörda fordringar, om man undantager den del

deraf, som sträcker sig från Dalelfven till Storvik, hvilken i flera hänseenden

är ändamålsenlig, enär den sätter betydande jernverk i förening med

Gefle—Dala-banan. Men äfven denna del af jernvägen uppfyller dock icke

helt och hållet dessa jernverks anspråk, enär den icke förbinder dem med

de söderut belägna grufdistrikten. För de egentliga bruksdistrikten har

deremot bansträckningen öfver Upsala och Sala ett olämpligt läge, emedan

den är förlagd alltför mycket östligt för att beröra eller på något sätt kunna

gagna dessa distrikt. För att förena de stora jernverksdistrikten med en

stambana öfver Upsala—Sala—Storvik skulle följaktligen erfordras längre

och dyrare bibanor, än om stambanan förlägges i en mera vestlig riktning.

Men förutom den vigtiga bestämmelsen att på ett verksamt sätt underlätta

industrien bör en på Statens bekostnad anlagd jernväg norr om Mälaren erhålla

en sådan riktning, att den dels i militäriskt hänseende motsvarar behofvet,

dels kan utgöra början till en norr om Gefle—Dala-jernvägen utsträckt

bana genom Norrland.

I förra hänseendet torde icke kunna bestridas, att en enda till Upsala

på östra sidan om Sigtunafjärden fortsatt jernväg i strategiskt afseende har

ett mindre godt läge, hvaremot en bana, som, med utgångspunkt från Stockholm—Upsala-banan,

på lämplig punkt öfvergår till Sigtunafjärdens vestra

sida och vidare i nordvestlig rigtning mot bergslagen, ur militärisk synpunkt

måste ega ett oomtvistadt företräde.

Hvad åter angår behofvet af jernvägens anläggning i en sådan sträckning,

att den kan uppfylla Norrlands billiga anspråk, så torde svårligen

kunna förnekas, att det egentliga Norrlands intresse, i fråga om banans

riktning söder om Gefle—Dala-vägen, måste underordnas de lokala förhållanden,

som der förefinnas. Norrland torde ock desto mindre kunna ega

några giltiga skäl att i denna angelägenhet motsätta sig befordrandet af de

vigtiga ändamål, som afses med en för våra bergslager förmånlig sträckning

af ifrågavarande jernväg, som det äfven för Norrland är af stor vigt, om

transporten dit af Westmanlands och Nerikes rika malmtillgångar skulle

kunna genom ändamålsenliga kommunikationer underlättas. Då i öfrigt en

jernväg norr om Mälaren måste anses uppfylla Norrlands behof, blott den

på tjenlig punkt tillstöter Gefle-Dala-banan samt icke alltför mycket förlänger

afståndet mellan denna anslutningspunkt och hufvudstaden, synes det,

som skulle man med visshet kunna antaga, att anläggningen af en jernväg

i nordvestlig riktning från hufvudstaden mot bergslagsdistrikten, samt på

lämplig punkt fortsatt mot norr till Storvik på Gefle-Dala-banan, icke rimligen

kan möta motstånd af dem, som i denna Iråga föra Norrlands talan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

De hufvudändamål, hvilka afses med en jernvägsanläggning för Stacens

räkning norr om Mälaren, kunna, enligt Utskottets åsigt, icke på fullständigare

sätt vinnas, än om man, med några smärre förändringar, hufvudsakligen

antager den riktning för norra stambanan från Stockholm till Sevalla, som

af Kongl. Maj:t uti dess nådiga Proposition af den 25 November 1862 föreslogs,

samt, i stället att draga vägen från Sevalla till Sala och vidare till

lämplig punkt på Gefle-Dala-vägen, förlägger densamma från Sevalla mera

vestligt till Norbergs bergslag samt vidare norrut öfver Dalelfven i trakten

af Avesta till Storvik. En bana i den af Utskottet förordade rigtningen är

nemligen lämplig såsom militärväg; den genomskär först ett fruktbart jordbruksområde;

berör vidare det ostligaste stora grufdistriktet i Westmanland;

träffar Dalelfven på en för större jernverksanläggningar särdeles lämplig

punkt och fortsätter sedermera genom bruksdistrikt ända upp till Gefle-Dalabanan.

Dess läge i och för sig gynnar så mycket som möjligt ortsintressena,

deribland hufvudstadens, hvars fördelar hittills onekligen vid jernvägsfrågornas

afgörande mer än en gång blifvit förbisedda, och hvilka UpsalaSala-Storviks-linien

icke på något sätt kan tillfredsställa. Man torde nemligen

svårligen kunna förneka, att det oundgängliga vilkoret för Stockholm att

kunna för framtiden bibehålla sitt uråldriga handelsområde inom Westmanlands

bergslager, består deri, att statsbanan lägges i förutnämnda hufvud - sträckning. Om så ej sker, torde dessa bergslagers rörelse endast hafva

valet att öfvergå till Gefle eller Göteborg. Lika oriktigt, som det vore att

genom jernvägarnes utläggande i en uteslutande för hufvudstaden gynnsam ,

riktning, söka dittvinga rörelsen, lika oriktigt synes det vara att, utan behof

och utan gagn för producenten, söka draga den från en för hela landet så

betydelsefull plats som Stockholm. Genom ofvannämnda förslag lemnas rörelsen

full frihet att vända sig åt det håll, den finner fördelaktigast.

Men utom de fördelar, denna banrigtning i sig sjelf erbjuder, medför

den dessutom två andra af stor betydelse Den underlättar nemligen fortsättandet

af en jernväg norr om Mälaren och den förkortar väglängden för

de öfriga banor, som bergslagerna behöfva.

En mindre del af ifrågavarande jjernvägssträckning har visserligen ännu

icke blifvit undersökt, men ungefärliga kostnaden torde dock, i fäll banan

bygges bredspårig, kunna beräknas sålunda:

Thureberg-Sevalla.......... 7 mil 29,910 fot R:mt 6,500,000: —

Sevalla-Forss ............ 3 mil 19,160 fot „ 2,410,000: —

Forss-Avesta-Storvik, ungefär lika

långt, som mellan Sala och Storvik,

upptages till lika kostnad,

eller................ 7 mil 17,000 fot „ 6,126,000: —

'' "18 mil 30,070 fot R:mt 15,036,000? —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

39

I afseende på norra stambanans utsträckning norr om Gefle—Dalabanan

har Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader, uti underdånig skrifvelse

af den 21 December 1867, fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå

att, ehuru tidpunkten ännu torde vara aflägsen, innan norra stambanan kan

utsträckas norr om Gefle—Dala-banan, då ännu återstå att fullborda de ofvanomförmälda

banorna söder om nämnda jernväg, så vore det dock, enligt

Styrelsens åsigt, icke för tidigt att för den norr om Gefle — Dala-banan belägna

vidsträckta delen af riket påbörja utarbetandet af ett på tekniska och

topografiska äfvensom statistiska och ekonomiska undersökningar grundadt

och efter dervarande förhållanden lämpadt jernvägssystem, i synnerhet som

utarbetandet af ett sådant system säkerligen erfordrar lång tid och omfattande

undersökningar, samt ett uppgjordt eller åtminstone såsom utförbart

sannolikt ansedt jernvägssystem, äfven om dess påbörjande skulle dröja någon

tid och det vid utiörandet skulle komma att undergå en och annan

jemkning, är i flera hänseenden af stor nytta och icke bör lemnas utan afseende

vid bedömandet af de frågor, som röra inrättandet af andra kommunikationsanstalter

inom landet, hvilka under tiden kunna förekomma och på

något sätt dermed sättas i samband. Styrelsen hade derföre samlat de allmänna

uppgifter och upplysningar rörande den ifrågavarande landsdelen,

hvilka böra ligga till grund för bestämmandet af planen för blifvande

detaljundersökningar och dervid, bland annat, inhemtat, att den ifrågavarande

delen af landet norr om Gefle—Dala-banan, som skulle utgöra föremål

för jernvägsundersökningar, består af cn del af Gefleborgs och Kopparbergs

län, hela AVester-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens

län och har en längd i nordlig riktning af omkring 90 mil och en

medelbredd af 25 mil. Hela dess areal utgör 2,228 qvadratmil. Då

Sverige beräknas omfatta 8,492 qvadratmil fastland, utgör således denna

nordliga del nära två tredjedelar deraf. Den på denna vidsträckta yta sig

belöpande folkmängd utgjorde vid 1865 års slut, enligt samma års befolkningsstatistik,

522,615 personer, och då rikets hela befolkning vid samma tid

utgjorde 4,114,141 personer, bebor således endast omkring en åttondedel

deraf denna nordliga del af landet. Toge man hänsyn endast till de båda

nordligaste länen, nemligen Westerbottens och Norrbottens län, så befunnes

de utgöra tillsammans icke mindre än 1,331 qvadratmil, således något mer

än en tredjedel af rikets areal, men befolkningen derå uppgå endast till

163,339 personer, eller omkring en tjugufemtedel af hela landets folkmängd.

Då den talrikaste befolkningen bebor kustlandet på en bredd af

4 till 6 mil och detta kustland har en utsträckning af omkring 70 mil och

många hamnar, så skulle densamma i allmänhet icke kunna anses vara vanlottad

på kommunikationer, då den har tillgång till en närbelägen och billig

sjökommunikation, om icke de långvariga vintrarne afstängde denna väg un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

der en stor del af året, oftast under 6 å 7 månaders tid. En jernbana, som

satte detta land i en oafbruten förbindelse med rikets öfriga stambanor söder

om Gefle—Dala-banan, skulle, för att komma den största delen af befolkningen

till godo, och för att icke komma att genomgå en oländigare och ofruktbar

och endast glest befolkad trakt, således dragas utmed kusten på ett afstånd

derifrån af 3 å 4 mil, och, med Gefle—Dala-banan till utgångspunkt,

skulle dess längd derifrån till Westerbottens södra gräns blifva omkring 35

mil samt fortsatt ända till riksgränsen mot Finland, omkring 70 mil.

Rörande utförbarheten af och kostnaderna för jernvägsanläggning i

förutnämnda riktning kunde Styrelsen, utan föregångna undersökningar i

dessa afseenden icke uttala någon bestämd åsigt eller uppgifva någon viss

summa; men Styrelsen hade dock trott sig, såsom ledning för bedömandet af

anläggningskostnaden, böra uttala sin åsigt, att en jernväg i ofvan angifna

riktning, och hvilken måste öfvergå de många landet genomskärande vattendrag,

som alla hafva sitt ursprung i fjelltrakten vid riksgränsen mot Norge,

således i landets vestligaste del, och hvilka på den långa väg de genomlupit,

utbildat sig till väldiga vattendrag i närheten af kusten, erfordrar icke

allenast betydliga terasseringsarbeten för öfvergången af de många floddalarne

och de dem åtskiljande vattendelarne utan ock stora brobyggnader

och viadukter af solid konstruktion för att motstå elfvarnes våldsamma

flöden, och följaktligen måste blifva ganska kostsam att anlägga, samt att anläggningskostnaden

på grund deraf måste blifva större än den, hvartill medelkostnaden

uppgått för de redan färdiga stambanorna, hvarvid sådana svårigheter

endast i jemförelsevis ringa mån förekommit. Men äfven om en jernbana

i denna riktning och af sådan utsträckning skulle kunna, utan alltför

stora kostnader, anläggas och under vintertiden till hela sin längd hållas i

farbart skick, hvilket sednare väl kunde, hvad den nordligast belägna delen

af banan beträffar, vara tvifvel underkastadt, i anseende till de klimatiska

förhållanden, som deraf äro en naturlig följd, så egde man grundade

skäl betvifla, att en jernbana af sådan utsträckning som denna, och genomgående

ett så glest befolkadt land, att hela dess folkmängd på den första

delen af banans längd icke uppgår till mer än 10,265 personer och på

den nordligaste delen deraf endast till 4,666 personer för hvarje mil af banans

längd och hvilken bana derjemte skulle utstå täflan med den billigare

sjökommunikationen samt föga gagna landets hufvudsakligaste näringsgren,

skogshandteringen, hvars tunga effekter ej kunna bära någon längre jernvägstransport

och hvars verksamhet således skulle inskränkas till forslingen vintertiden

af befolkningens öfriga ganska få industrialster och deras förnödenheter,

samt hvilken för öfrigt icke skulle gagna landet söder om Gefle—

Dala-banan i annat afseende, än i dess handelsförbindelse med Norrland,

skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

41

skulle, under sådana förhållanden, kunna framkalla en så stor rörelse, att

inkomsterna deraf motsvarade de för rörelsens bedrifvande och underhållet

erforderliga kostnader.

Det återstode således att undersöka, huruvida en jernbana skulle kunna

anläggas för mindre kostnad i någon annan riktning, hvilken, på samma

gång den underlättade förbindelsen emellan det norra och södraSve

rige, äfven | i andra afseenden kunde medföra ett större och allmännare

gagn för landet, och som hade bättre utsigt att, om icke lemna någon direkt

behållning, så åtminstone bära de med driften och underhållet förenade kostnader,

än den i förutnämnda riktningen.

Då det vore kändt, att hafvet utmed Norges vestkust aldrig tillfryser,

att denna kuststräcka i förhållande till sitt nordliga läge har ett mildt klimat,

samt att utmed densamma finnas många förträffliga och lätt tillgängliga hamnar,

som aldrig tillfrysa, och att flera af de djupt in i landet inskurna hafsvikar

och fjordar endast äro några få mil aflägsna från riksgränsen emellan

Sverige och Norge, så syntes det, vid betraktande af alla dessa gynnsamma

.förhållanden, som skulle en jernbana, hvilken, utgående från någon af dessa

fjordar, som ega ständigt öppet vatten, kunde ledas i ostlig riktning öfver

riksgränsen in åt någon lämplig punkt i midten af Norrland, hvarifrån den

kunde vidare fortgå i sydlig riktning, till dess den träffade Gefle—Dalabanan,

såväl för Norrland som för det södra Sverige erbjuda stora och afsevärda

fördelar.

Då nu Trondhjemsfjorden i Norge har en utsträckning af omkring

10 mil och erbjuder alltid öppna hamnar samt då en i Norge redan anlagd

jernbana emellan Trondhjem och Stören derifrån utgår, hvilken jernbana,

enligt från Norge meddelade upplysningar öfver der företagna undersökningar,

kan fortsättas öfver Rörås och vidare utmed Glommen till Elverum,

hvarifrån en jernbana redan är anlagd till Mjösen, hvilket vattendrag står i

direkt jernvägsförbindelse med Christiania och således äfven med nordvestra

stambanan emellan Arvika och riksgränsen, så ansåge Styrelsen bemälda

fjord såsom den ändamålsenligaste utgångspunkten för ifrågavarande bana,

och som Storsjön i Jemtland är belägen i midten af och i flera riktningar

utgrenar sig inom nämnda provins, hvilken, enligt sammanstämmande uppgifter,

till följd af sin bördiga jordmån och sina fördelaktiga klimatiska förhållanden

är särdeles egnad för åkerbruk och boskapsskötsel och äfven har

tillgångar för en lönande bergverksrörelse, men hvilka förmåner, till följd af

provinsens afskiljda läge, hittills icke kunnat i någon vidsträcktare mån tillgodogöras,

så vore det såväl för denna provins som för Norrland i öfrigt

tjenligast, att denna bana i sin fortsättning berör detta vattendrag.

Bih. till Biksd. Brot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 36 Eäft.

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

Styrelsen ansåge på grund häraf, att jernvägslinien borde söderifrån

utgå från Storviks station på Gefle-Dalabanan, fortgå i nordlig riktning till

Bollnäs vid Ljusne eif i Ilelsingland och vidare utmed nämnda eif till Ljusdal,

hvarifrån en jernväg är föreslagen att anläggas till sjön Dellen, hvilken

sjö redan är satt i jernvägsförbindelse med Hudiksvall. Från Ljusdal skulle

linien dragas i nordvestlig riktning, följa Ljusnans vattendrag, fortgå derifrån

söder och vester om Storsjön i Jemtland till vestra ändan af denna sjö, hvarifrån

den i vestlig riktning skulle nå riksgränsen mot Norge i den så kallade

Skurdalsporten samt fortgå i Stjördalselfvens dalgång ned till Trondhjems-fjorden.

Från Ljusdal kunde en alternativ linie uppdragas i nordlig riktning, till

dess den träffar Indalselfvens vattendrag vid trakten af Ragunda, derifrån

följa samma vattendrag samt fortgå vidare norr om Storsjön och der träffa

den förutnämnda linien. Denna sednare linie hade det företräde, att den fortginge

längre i nordlig riktning än den förra, träffades följaktligen förr af de

norrifrån kommande och vore bättre belägen för tvärbanors anslutning från

Sundsvall och Hernösand; men den blefve längre än den förra och, såväl till

följd deraf, som af sannolikt större terrängsvårigheter, dyrare att anlägga.

Efter de på ofvanbeskrifna sätt dragna linierna skulle väglängden emellan

Storviks station å Gefle-Dala banan och Trondhjemsfjorden blifva efter

det vestligaste alternativet omkring 48 mil och efter det ostligaste omkring

53 mil, hvaraf omkring 6 mil skulle falla på delen emellan riksgränsen och

Trondhjemsfjorden. Yäglängden emellan mellersta delen af Storsjön i Jemtland

och Trondhjemsfjorden skulle komma att, efter båda alternativen,

uppgå till omkring 16 å 18 mil.

Ehuru en jernväg i denna riktning icke berör de båda nordligaste länen

af Norrland, skulle den det oaktadt äfven för dessa län medföra stor

nytta, dels derigenom att förbindelsen med hufvudstaden och det södra Sverige

underlättades i mån af denna jern vägs utsträckning norr om Gefle-Dala banan

och dels hufvudsakligast derigenom, att den satte trakten kring Storsjön

i Jemtland, som endast är 10 å 12 mil aflägsen från Westerbottens södra

gräns, i jernvägsförbindelse med ett alltid öppet haf och således öppnade en

ny, alltid tillgänglig väg för undsättning för dessa län; och om än landsvägstransporterna

derifrån till de mest aflägsna delarne af de norra länen äro

långa, så kunde de dock med den lättnad, ett stadigt vinterföre här bereder,

icke anses overkställbar. Härvid borde äfven tagas i betraktande den icke

ringa vinst i öfrigt, som skulle uppstå för de båda nordligaste länen genom

den utveckling Jemtlands åkerbruk och boskapsskötsel skulle till följd af denna

jernvägsanläggning gå till mötes.

Betraktade man dessa liniers läge i förhållande till de inom det inre af

Norge föreslagna jern vägar, med hvilka de lätteligen kunna förbindas, så

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Stats- Utskottets Betänkande N:o 66.

att de dermed utgöra ett sammanhängande helt, så insåges klart, att dessa

jernbanor, en gång fullbordade, måste i strategiskt hänseende vara för landet

af största vigt och gifva en betydligt ökad styrka åt de förenade rikenas

försvar.

Hvad anläggningskostnaderna för en jernväg efter ettdera af dessa båda

alternativ beträffade, så kunde de icke utan föregående detaljundersökningar

med tillförlitlighet uppgifvas; men då sådana svårigheter, som, enligt hvad

ofvanför är nämndt, skulle möta vid en jernvägs anläggning genom kustlandet

utmed Bottniska viken och mycket fördyra densamma, i vida mindre grad

forefunnes å de ifrågavarande linierna, hvilka i allmänhet följa vattendragen

och öfvergå blott få vattendelare, så skulle det väl kunna antagas, att medelkostnaden

per mil icke skulle komma att öfverstiga den för de redan fullbordade

stambanorna, eller att den skulle blifva omkring 800,000 Riksdaler

per mil.

Då en betydlig nedsättning i anläggningskostnaden för ifrågavarande

jernbana skulle kunna göras, dels genom användandet af ett sa kalladt smalspårigt

jernvägssystem, hvarmed Styrelsen dock icke afsage ett sådant, som

genom en minskning i spårvidden af nagra fa tum väl medför alla med jernbanor

af olika spårvidd förenade olägenheter, utan att i någon man minska

anläggningskostnaden, utan en sådan minskning i spårvidden, hvarigenom

verkliga besparingar kunde vinnas, och dels genom att på de ställen, der

sådant till följd af lokala omständigheter befunnes fullt motiveradt, använda

brantare stigningar och kurvor af mindre radie, än som vid de. öfriga

stambanorna blifvit iakttagna, samt slutligen genom användandet af billigare

byggnadssätt vid broar och viadukter, hvilka för minskning i kostnaden borde

endast grundläggas för enkel bana och äfven uppföras af trä, der solidare

byggnadssätt skulle blifva alltför kostsamt, och, enär a ifrågavarande jernbana

hvarken någon så stor farhastighet, som på Statens öfriga stambanor,

vore af behofvet påkallad, eller en så stor person- och godstrafik kunde vara

att påräkna som på dessa sednare, ansåge Styrelsen, att en sådan jernbana

af mindre spårvidd skulle för den norra delen af landet vara fullt motsvarande

behofvet och äfven i ekonomiskt afseende den ändamålsenligaste.

Då, såsom ofvanför är anfördt, en del af ifrågavarande bana skulle

komma att anläggas genom Norge och sannolikt är, att denna del i framtiden

konrme att förbindas med den från Trondhjem till det inre af landet

anlagda banan, hvilkens spårvidd, såväl som spårvidden å de mellan Elverum och

Hammar samt emellan Drammen och Randsfjorden i Norge anlagdajernbanorna

är 3 fot 6 tum (Engelskt mått), samt det på grund af denna spårvidd konstruerade

jernvägssystemet befunnits vara ändamålsenligt och medföit en besparing

i anläggningskostnaden af omkring en tredjedel af den för de. derstädes

utförda bredspåriga jernbanorna, så har Styrelsen, såväl med hänsyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

44 Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

till nämnda spårvidds ändamålsenlighet för ifrågavarande fall, som till de

stora fördelar, som skulle uppstå genom samma spårvidd å de Svenska och

Norska jernbanorna, hvilkas framtida förenande till stort ömsesidigt gagn

vore att förutse, föreslagit, att vid de undersökningar, som afse Statens jernvägsbyggnaders

utsträckning norr om Gefle-Dala banan, nämnda spårvidd af

3 fot 6 tum (Engelskt mått) och ett derefter lämpadt system, äfvensom förutnämnda

till besparing i anläggningskostnaderna ledande modifikationer i

by?gnaclssättet för öfrigt måtte få ligga till grund för planernas uppgörande

och anläggningskostnadernas beräkning.

Om den norra delen af landet skulle erhålla en efter sin till 522,615

personer uppgående folkmängd lika stor längd stambanor, som landet söder

om förutnämnda gränslinie erhållit, eller komme att för sådant ändamål tillgodonjuta

en lika stor summa för hvarje person, så skulle den förra uppgå

till 19,97 eller nära 20 mil jernbana med samma byggnadssätt, som de söder

om Gefle—Dala-banan utförda stambanorna, och den sednare till 16,943,260

Riksdaler.

Det skulle således vara möjligt att för sistnämnda summa eller åtminstone

för en kostnad, som icke betydligt öfverstege densamma, tillvägabringa

en för Norrland ändamålsenlig jernvägsanläggning, om ett byggnadssätt

användes, hvarigenom anläggningskostnaderna kunde minskas till omkring

4 å 500,000 Riksdaler per mil, hvilket, vid jemförelse med kostnaderna

för de i Norge anlagda smärre jernbanorna å en svårarbetad terräng, väl

skulle vara möjligt, om lokalen icke är alltför ogynnsam.

Då våglängden mellan Gefle—Dala-banan och riksgränsen mot Norge

uppgår, enligt hvad ofvanföre är anfördt, för det vestligaste af de föreslagna

alternativen till 42 mil och för det ostligaste till 47 mil, skulle, efter nyssnämnda

kostnad per mil, det förra erfordra en summa af 16,800,000 å

21,000,000 Riksdaler och det sednare en summa af 18,800,000 å 23 500 000

Riksdaler. ’ ’

På grund af hvad Styrelsen sålunda anfört, har Styrelsen funnit de

ofvan angifna riktningarne för en jernvägsanläggning genom Norrland företrädesvis

vara förtjenta af en detaljerad undersökning, hvilken, då en del af

en sådan jernbana skulle komma att öfvergå Norskt område, borde samtidigt i

båda ländelna företagas.

n.. ,. Utskottet har ansett de i ofvanberörda hänseende lemnade upplysningar

förtjenta af att komma till Riksdagens kännedom för bedömandet af möjligheten

af norra stambanans framtida utsträckning norr om Gefle - Dala-banan.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

45

I afseende på sättet att bringa till utförande de ifrågasatta jernvägsanläggningarne

har Herr Grefve Sparre, såsom ofvan är nämndt, föreslagit,

att byggandet af de återstående stambanorna, i den mån de varda beslutade,

måtte öfverlemnas åt ett på uppgifna grunder bildadt bolag, som, efter afslutadt

kontrakt, åtoge sig deras anläggande, i enlighet med af Kongl. Maj:t

gillad plan och kostnadsförslag, emot godtgörelse i statsobligationer, till hvilkas

förräntande och amorterande under loppet af 40 år Riksdagen borde

fastställa en annuitet af 6 procent.

Beträffande härvid först förslaget, i hvad det rörer upplåtandet åt bolag

att bygga de återstående stambanorna, så enär — ifall Riksdagen gillar

Utskottets här ofvan yttrade åsigt om angelägenheten deraf, att statsbanesystemet

icke vinner någon vidare utsträckning, sedan de nu under arbete

varande stambanorna jemte den östra och norra hunnit fullbordas, — de

jernvägar, hvilka hädanefter komma att för Statens räkning anläggas, blifva

till antalet få och, jemförelsevis med dem Staten redan anlagt, af ringa utsträckning,

torde skäl ej vara för handen att förändra det hittills begagnade

sättet för statsbanornas anläggande genom Statens omedelbara försorg. Bland

andra skäl, som för en sådan förändring blifvit anförda, förekommer, dels att

Staten i sådant fall icke vidare behöfde ett särskildt embetsverk för banornas

byggande, dels att byggnadskostnaden skulle blifva billigare, än då Staten

sjelf låter ombesörja byggandet. Härvid torde böra erinras, att ett bolag,

som åtoge sig dessa vidlyftiga arbetens utförande, säkerligen icke skulle låta

sig nöja med en vinst, som endast motsvarade den kostnad, Staten nu får

vidkännas för aflönande af Byggnadsstyrelsen och dess tjenstebiträden, samt

att, hvad angår förmenandet att sjelfva byggnadskostnaden skulle blifva billigare,

skäl saknas till ett sådant antagande, då ett bolag, lika väl som Staten,

måste låta utföra arbetet genom antagna ingeniörer, hvilka för sin möda

icke lära åtnöjas med ringare betalning af bolaget än af Staten; hvarförutan

äfven härvid bör ihågkommas, att bolaget måste beräkna att erhålla vinst

på företaget, hvilken vinst icke på annat sätt kan uppstå, än att antingen

den betalning Staten skall till bolaget erlägga, blir förhöjd, eller att det arbete,

som bolaget lemnar, blir sämre, än om det genom Statens egen försorg

utförts. Hvad vidare beträffar förmenandet att Staten kunde af bolaget betinga

det vilkor, att endast inhemsk materiel finge å banorna användas, så

torde Staten lika väl som ett bolag kunna, så vida icke arbetet derigenom

fördyras, låta använda inhemsk materiel, hvaremot, om den inhemska materielen

faller sig dyrare än utländsk, bolaget icke lärer underlåta att för den

derigenom förhöjda kostnaden skaffa sig godtgörelse af Staten. Hvad slutligen

beträffar förmenandet att, om jernvägarne anlades genom bolag, banorna

skulle blifva förr färdiga och derigenom kunna inbringa större inkomst åt

Statens redan färdiga stambanor, än om jernvägsarbetena skola, såsom på

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Stats-UtsJcottets Betänkande N:o 66.

sednare tider egt rum, bedrifvas med ett ringa årligt kapital, så är Utskottet

af den åsigt, att om Riksdagen anser det öfverensstämma med landets

ekonomiska fördel att mera, än under sednare åren egt rum, påskynda jernvägsanläggningarnes

utförande, sådant lika väl låter sig göra, om arbetena

utföras genom Statens egen försorg, som derest de verkställas af ett bolag,

enär i begge fallen penningar till arbetets betalande måste anskaffas. I öfrigt

torde icke kunna nekas, att anläggningen af en jernväg omfattar så

mångfaldiga detaljer, att det svårligen på förhand kan i hvarje särskildt fall

bestämmas huru arbetena skola utföras, likasom det torde vara omöjligt att

fullständigt kunna kontrollera om och i hvad mån dylika arbeten blifvitmed

tillräcklig noggranhet utförda.

Vidkommande derefter förslaget att i stället för kontanta penningar

använda statsobligationer för liqviderande af banornas anläggningskostnad,

så torde det vara obestridligt, att genom ett sådant liqvidationssätt Staten

komme att i mer än ett hänseende blifva lidande. Det är nemligen icke

antagligt, att bolaget skulle för obligationerna erlägga det pris, som Staten

sjelf genom deras försäljning kunde erhålla. Men om ock så skedde, och

Staten för obligationerna af bolaget erhölle till och med högre betalning,

än deras gångbara pris, så är det sannolikt, att bolaget på annat sätt skulle

göra sig skadeslöst för den förlust det komme att lida på obligationernas

realiserande till ett lägre pris än det, hvartill desamma blifvit af bolaget

öfvertagna. En entreprenör, som i stället för kontanta penningar betingat

sig erhålla obligationer, måste i sina beräkningar uppföra dessa till ett lägre

pris, än det gångbara, samt lägga skilnaden på entreprenadsumman, hvarigenom

han blir i tillfälle att, om ogynnsamma konjunkturer för obligationernas

försäljning skulle inträffa, kunna föryttra dem till underpris. Ett sådant

tillvägagående, eller att icke betala ett arbete med kontanta penningar utan

med obligationer, kan följaktligen icke undgå att menligt inverka på Statens

kredit; och Utskottet anser sig, på dessa skäl, icke kunna understödja

Herr Grefve Sparres derom framställda förslag.

På grund af hvad sålunda »anförts, hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med afslag å Herr Grefve Sparres motion,

i hvad den rörer dels det utaf honom föreslagna utsträckta

system af statsbanor, dels statsbanornas byggande genom

bolag mot godtgörelse i statsobligationer, måtte besluta,

att såsom stambana, hvilken bör med Statens medel bekostas,

antaga utom den redan vid 1862—1868 års riksdag

beslutade och till sin sträckning bestämda östra stambanan,

äfven en stambana, utgående från Thureberg på

Stockholm-Upsala-banan och derifrån sträckande sig öfver

Sevalla till Norbergs bergslag och vidare norrut öfver

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

47

Dalelfven i trakten af Avesta till Storvik på Gefle—Dalabanan,

för att derifrån kunna, när statsmagterna sådant

besluta, såsom statsbana fortsättas norrut i den riktning

och med den spårvidd, som då kan varda bestämd.

Beträffande de här ofvan omförmälda motioner, som angå beviljandet

af anslag dels under innevarande år till förberedande arbeten å Östra stambanan,

dels under nästkommande år för påbörjande af denna stambanas anläggning,

så ehuru det icke torde kunna förnekas att, om Statens tillgångar

sådant medgåfve, det skulle vara ur flera synpunkter önskligt om arbetena

å denna bana redan under innevarande år kunde taga sin början, hvarigenom

jemväl kunde beredas arbetsförtjenst åt befolkningen i de till Östergötland

angränsande nödlidande orter, anser sig Utskottet dock icke kunna tillstyrka

Riksdagen att nu härtill anvisa några medel, enär sannolikt är att,

vid statsregleringens uppgörande för år 1870, den brist, hvilken måste fyllas

genom upplåning, kommer att uppgå till ungefärligen det i Kongl. Maj:ts nådiga

Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof beräknade belopp af

3,400,000 R:dr samt Utskottet icke finner rådligt att vid innevarande riksdag

besluta upplåning till högre belopp, än som motsvarar de anslag Utskottet

i särskild t Utlåtande af denna dag tillstyrkt för fortsättande af arbetena

på Nordvestra stambanan samt för uppförande af stationshus i Stockholm.

Yid sådant förhållande anser sig Stats-Utskottet böra hemställa,

att några medel nu icke må anvisas för Östra stambanans

fortsättande från Norrköping till Nässjö.

Vidkommande derefter framställningarne om anslag för Norra stambanans

utförande, så får Utskottet under åberopande af de skäl, som här ofvan

blifvit anförda mot beviljandet af anslag för Östra stambanans fortsättande,

hemställa,

att icke heller för Norra stambanans byggande några

medel må vid innevarande riksdag beviljas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Stats-TJtskottets Betänkande N:o 66.

Efter att sålunda hafva besvarat ej mindre Herr Grefve Sparres motion,

i hvad den angår statsbanors anläggande genom bolag, än ock ofvanomförmälda

motioner rörande Östra och Norra stambanorna, skall Utskottet

nu taga under öfvervägande bemälde Herr Grefves framställningar, dels

om godkännande af vissa jernvägslinier, dels om beslutandet af en räntegaranti

under 40 år åt ett på vissa uppgifna grunder bildadt bolag, som kunde

vara sinnadt att anlägga och underhålla trafik å omförmälda jernvägslinier,

hvilka efter de 40 årens förlopp skulle i fullt brukbart skick tillfalla Staten.

Då Utskottet i sin föregående framställning sökt ådagalägga behofvet

deraf, att, genom statsbanesystemets begränsning, möjliggöra öfvergången till

privatbanesystemets införande, så följer deraf, att Utskottet delar Herr Grefve

Sparres åsigt om nyttan och nödvändigheten att för detta sednare system

uppgöra en plan, som omfattar de jernvägslinier, hvilka för landets utveckling

i industriel hänseende äro af behofvet mest påkallade, och hvilkas utförande

till följd deraf anses böra al Staten på tjenligt sätt uppmuntras.

Uppgörandet af en sådan plan torde vara desto mera behöfligt, som, efter

det Statens förnämsta behof af jernvägar blifvit fyldt, de derefter erforderliga

jernvägarne skulle komma att bestå af en stor mängd ortsbanor, hvar

för sig hufvudsakligen betjenande särskilda landsdelars lokala behof.

Alla banor, som nu äro ifrågasatta eller framdeles kunna blifva föreslagna,

äro naturligtvis icke af lika vigt. Det blir således i afseende på

privatbanorna nödvändigt att klassificera dem under flera afdelningar. För

den närmaste framtiden kan understöd icke afses för andra än de vigtigaste;

och det torde derföre vara nödigt, att Riksdagen tager under öfvervägande

hvilka banor skola tillhöra denna kategori. Enligt Utskottets förmenande

böra i första rummet upptagas de banor, som afse bergsbrukets befordrande,

hvilket vid stambanornas anläggande icke i någon väsendtlig mån kunnat

afses. De bergslager, som företrädesvis äro i behof af lättade kommunikationer,

äro otvifvelaktigt Westmanlands, Nerikes och Dalarnes. Detta länge

insedda behof har framkallat en mängd förslager till jernvägsanläggningar i

dessa orter. Då likväl Riksdagen icke torde böra närmare ingå i bestämmandet

af banornas läge, utan endast för frågans skyndsammare afgörande uttrycka

hvad Riksdagen anser för dessa bergslager behöfligt och således angifva

ungefärliga beloppet af det understöd, som för berörda orters jernvägsanläggningar

må kunna beviljas, får Utskottet här angifva dem, hvilka Utskottet

anser vigtigast, nemligen:

Bana från Frövi till Falun med grenbana till Insjön;

Utter sbergsbanans förlängning till trakten af Ludvika; samt

Bana från Ludvika-trakten till stambanan i Norbergs bergslag.

Härigenom torde dessa bergslagers behof af jernvägar vara för den

närmaste framtiden fyldt.

Näst

s. 49 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Betänkande N:o 66.

49

Näst bergslagsbanorna torde böra ifrågakomma:

1:°) Köping-Hultbanans utsträckning från Köping öfver Westerås Ull

Norra stambanan vid Sevalla;

2:o) Jernväg från Wexiö till Calmar och Carlskrona;

3:o) Jernväg från Nässjö till Wester vik eller Oscar shamn;

4:o) Jernväg från Norska gränsen i riktning mot Fredrikshall till någon

punkt på Uddevalla- Wenersborgs jernväg, så belägen att banan kan

sträckas till Göteborg och längs vestra kusten till Helsingborg; samt

5:o) Jernväg från södra stambanan till lämplig h;imn på vestra kusten.

Det vore visserligen önskligt om de ifrågavarande banorna kunde utan

Statens biträde komma till stånd. Detta torde dock, åtminstone under närvarande

förhållanden, icke kunna påräknas; och då det icke lärer förnekas, att

Staten genom banornas anläggning tillskyndas betydande fördelar, torde det

icke kunna anses såsom ett för Staten främmande åliggande att på lämpligt

sätt befrämja deras anläggning. Detta kan ske hufvudsakligen på tre sätt,

nemligen genom låneunderstöd, genom räntegaranti, eller genom direkt anslag.

Af dessa har det första blifvit under den förflutna tiden begagnadt för understödjandet

af våra privata bolagsbanor; men det torde numera knappast vara

användbart, synnerligast då fråga är om jernvägsanläggningar i större skala.

En bland de förnämsta orsakerna dertill ligger i den omständigheten, att då,

såsom billigt är, Staten fordrar ränta på sina utlånta medel, dessa räntebetalningar

under första tiden efter jernvägens anläggande blifva svåra att

verkställa och ej kunna, såsom räntan på delegarnes egna tillskott, innestå

till dess jern vägstrafiken med tiden kan dem ersätta. Då, såsom hittills vanligen

egt rum, bolagsmännen sjelfva endast tillsläppt en tredjedel af anläggningskostnaden

och Staten såsom lån lemnat de öfriga två tredjedelarne, har

det belopp Staten fått för detta ändamål anskaffa, uppgått till alltför stor

summa, samt såmedelst i betydlig mån ökat statsskulden.

Det andra sättet, eller att genom räntegaranti understödja jernvägsanläggningar,

är, om garantien motsvarar full ränta å byggnadskapitalet, ett

säkert medel att få banorna anlagda; men detta sätt har olägenheten af

Statens inblandning uti och kontrollering af enskildas affärer, dervid det

vanligen blir ^ Staten som förlorar. Staten torde nemligen sällan kunna påräkna

att erhålla den nedsättning i sin utgift, som borde densamma tillfalla, i den

mån jernvägstrafiken ökas. Åtminstone blir detta händelsen vid sådanajernvägar,

som icke äro lönande, enär det är ganska lätt att, genom den ringa

behållningens användande direkt för jernvägen, undandraga Staten den del af

inkomsterna, som bör förminska räntegarantien. Full räntegaranti verkar äfven

till framkallande af omogna och mindre nödvändiga företag. Gifves åter

räntegarantien till '' ett belopp, som understiger den vanliga räntan, så

Bih. till Riksd. Prof. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 36 Häft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

50 Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

befordrar den naturligtvis endast i mindre mån banornas anläggning ai

enskilde.

Genom räntegaranti, som ej motsvarar den allmänna räntan, kunna

dock jernvägsbolagen icke befrias från den stora och ofta oöfvervinnerliga

svårigheten att anskaffa hela byggnadskapitalet. Erfarenheten har visat, huru

svårt det är för bolag att få de sista delarne af detta kapital tecknadt.

Bolagen hafva, till följd deraf, för att kunna utföra de afsedda arbetena, ofta

nödgats, genom lån, utfärdande af preferensaktier och andra dylika åtgärder,

anskaffa de erforderliga medlen, hvilket stört affärens jemna gång och dess

ordnande till alla delegarnes lika fördel.

Af alla dessa skäl anser Utskottet det lämpligaste sättet att uppmuntra

enskilda jern vägsanläggningar vara, att Staten understödjer dem med direkt

anslag till viss del af den beräknade anläggningskostnaden. Att Staten dock

icke kan utfästa sig att obetingadt lemna understöd för alla de jernvägsanläggningar,

som kunna ifrågakomma, torde knappt behöfva erinras. Det blir

derföre °nödigt, icke blott att meddela föreskrift om huru stor del af kostnadssumman

må i form af anslag högst kunna beviljas, utan ock att en viss

årlig summa härtill anslås, samt att Riksdagen bestämmer hvilka bansträckningar,

som anses vara af den vigt, att de må af ett sådant understöd komma

i åtnjutande.

Utskottet anser, att det obestridligt vore ur mera än en synpunkt önskligt,

om Staten på förhand anvisade en viss summa att årligen under någon

längre tid utgå till understöd för enskilda jernvägsanläggningar, helst det

svårligen kan antagas, att bolag skola, i beräkning på möjligheten att erhålla

sådant understöd, uppstå, om icke fonder dertill finnas på förhand anslagna,

och Utskottet skulle derför icke tveka att tillstyrka, att redan vid innevarande

riksdag härtill nödiga medel blefve anvisade. Men då nödig utredning

saknas om de jernvägssträckningar, som borde ifrågakomma att af sådant

understöd erhålla del, samt om det belopp, som för sådant ändamål kan behöfva

anvisas, äfvensom rörande de vilkor, som för understödets tillgodonjutande

må föreskrifvas, anser sig Utskottet nu endast böra hemställa, att Riksdagen

måtte besluta,

att uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t

måtte pröfva dels hvilka jernvägsanläggningar må anses

för utveckling af landets industri mest af behofvet pakallade

under den närmaste tiden af 12 till 15 år, samt den

ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas

uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra deras utförande

genom ett eller flera enskilda bolag, vare sig genom

direkt anslag till belopp af högst y4:del af anläggningskostnaden

eller på annat sätt; samt att Kongl. Maj:t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

51

derefter behagade till nästkommande Riksdag aflåta nådig

framställning i ämnet, äfvensom att Riksdagen måtte till

Kongl. Maj:ts disposition anvisa 25,000 R:dr för bestridande

af de härmed förenade kostnader.

I afseende å Herr Nordenfelts förslag att för anläggande af en jernväg

mellan Frö vi station å Köping—Hult-jernvägen samt Ludvika vid sjön

Wessman i Dalarne för en tid af fyratio år bevilja en räntegaranti, torde

endast behöfva erinras, att Utskottet i nästföregående punkt antydt de betänkligheter,

på grund af hvilka Utskottet anser sig icke böra tillstyrka, att

Staten må genom beviljande af en sådan räntegaranti uppmuntra anläggningen

af enskilda jernvägar; och får Utskottet, med åberopande häraf; hemställa,

att Herr Nordenfelts motion icke må af Riksdagen bifallas.

Hvad angår Herr O. Hedenbergs yrkande att för byggandet af jernväg

mellan Nässjö och Oscarshamn måtte beviljas ett anslag af 1,000,000

R:dr R:mt, så har, enligt hvad Utskottet inhemtat, kontrakt om berörda

jernvägs anläggande, under den 25 sistlidna Mars redan blifvit afslutadt

mellan Direktionen för Oscarshamns jern vägsaktiebolag samt Herrar John

Morton & Sons; men, vid det förhållande att planen för jernvägens anläggande

icke varit underställd Kongl. Majrts pröfning, anser Utskottet frågan

om och under hvilka vilkor understöd för ifrågavarande jernvägsanläggning

må beviljas, icke för närvarande befinna sig i det skick, att de derom

gjorda framställningar kunna af Utskottet understödjas; utan hemställer

Utskottet,

att Herr Hedenbergs ifrågavarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

Vidkommande Herr Ekeroths motion om beviljande af ett amorteringslån

å 700,000 R:dr, för anläggningen af en jernbana mellan Ekesjö stad

och Nässjö jernvägsstation, så enär, efter hvad Utskottet inhemtat, denna

jernvägssträcka utgör en del af linien Nässjö - Oscar shamn, samt staden

Ekesjö tecknat aktier i det för sistnämnda jernvägslinies byggande bildade

bolag, hemställer Utskottet,

att Herr Ekeroths motion må lemnas utan afseende.

Hvad slutligen beträffar öfriga här ofvan omförmälda motioner om beviljandet

af lån för jernvägsbyggnader, får Utskottet, med hänvisande till

hvad Utskottet föreslagit rörande framställning till Kongl. Maj:t om lämpligaste

.sättet att befordra enskilda jern vägsanläggningar, hemställa,

att Riksdagen måtte lemna utan afseende ej mindre ofvan

omförmälda motioner om låneunderstöd:

a) af Herr Wilhelm Nilson för jern vägsanläggning

mellan Lidköping och Håkantorp;

b) af Herr A. Grenander, för jernväg mellan Mariestad

och Moholm;

c) af Herr J. T. Berg, för jernväg mellan gruffalten

vid Billesholm och lämplig punkt å Landskrona—Helsingborgs

jernväg;

än äfven Herr G. C. Witts motion om anvisande af

300,000 R:dr, för att användas till förberedande arbeten

å sådana jernvägar, för hvilka fullständiga planer, ritningar

och kostnadsförslag till Kongl. Maj:t inkommit och

som pröfvas böra genom statsanslag befrämjas.

I afseende å de af Herrar G. Asplund, E. V. Almquist m. fl.

inom Första Kammaren samt Herr P. Staaff inom Andra Kammaren väckta

motioner om anvisande af ett belopp af 15,000,000 R:dr för norra stambanans

/ortsättande norr om Gefle, får Utskottet, under åberopande af hvad

rörande norra stambanans byggande blifvit anfördt, hemställa,

att dessa motioner må lemnas utan afseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

53

Då Utskottet kär ofvan hemställt, att Riksdagen måtte till Kongl.

Haj:ts disposition anvisa 25,000 R:dr för bestridande af nödiga undersökningskostnader,

anser sig Utskottet sakna skäl understödja de af Herr P.

Andersson samt Herrar F. W. Åman, Sven Er sson m. fl. gjorda framställningar

om beviljande af särskilda anslag för undersökningar dels för en

jernvägslinie från Upsala-banan öfver Stäket till Smedjebacken, dels angående

Frövi—Falu-banans lämpligaste sträckning samt anläggningskostnad och trafikförhållanden.

Utskottet hemställer alltså,

att berörda motioner icke må till någon särskild åtgärd

föranleda.

anser sig Utskottet, genom hvad förut blifvit anfördt, hafva

Grefve Sparres motion i hvad densamma rörer förslaget att

anläggning bevilja räntegaranti, hvadan Riksdagen behagade

att Herr Grefve Sparres förslag i denna del icke påkallar

vidare yttrande.

Stockholm den 20 April 1869.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Slutligen

besvarat Herr

för jernvägars

finna,

Till upplysning rörande de i detta Betänkande behandlade frågor och

hvad dermed eger gemenskap bifogas härjemte följande tabeller:

A) Sammandrag öfver beloppet af de från och med 1847—1848 till

och med 1868 års riksdagar beviljade anslag för Statens jernvägsbyggnader

samt anslag och lån för enskilda jern vägsanläggningar.

B) Sammandrag öfver dels de anslag till bestridande af undersökningsoch

anläggningskostnader jemte ökad materiel för Statens jernvägar, dels de

anslag och lån för enskilda jernvägsanläggningar, som under åren 1849 —

1869 blifvit från Rikgälds-kontoret utbetalda.

C) Uppgift på de från Riksgälds-kontoret utbetalda lån till enskilda

jernvägsanläggningar, utvisande derjemte de inbetalningar, som för dessa lån

årligen böra till Riksgälds-kontoret inflyta under åren 1869—1871.

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

D) Sammandrag, utvisande ursprungliga beloppet af de utaf Riksgäldskontoret

upptagna fonderade statslån, äfvensom huru mycket genom dessa

lån Riksgälds-kontoret tillgodokommit samt hvad deraf återstår obetaldt

Reservationer:

af Herr Friherre C. Beckfriis;

af Herr C. A. V. KaUstenius;

af Herr L. M. Nordenfelt: ”För att underlätta den inhemska industriens

arbete för jernvägarne anser jag att Riksdagen borde bestämma en

viss tid, inom hvilken Östra och Norra stambanorna skola fullbordas och

öfverlemna åt Kongl. Maj:t att låta afsluta kontrakt om successiva leveranser

under samma tid af de för dessa stambanor erforderliga materialier och inventarier,

så vidt de kunna erhållas af inhemsk tillverkning till pris, som ej

öfverstiga de i utlandet för varor af jemngod beskaffenhet gällande med

tillägg af frakt och omkostnader.

Alla industriidkare öfverensstämma deruti, att tillverkningar kunna

göras betydligt billigare, om man får sysselsätta samma arbetsstyrka med

samma slags arbete under en förut bestämd längre tid, än om, såsom nu

måste ske, då jernvägsbyggnadsstyrelsen icke förr än 8 månader förut får

veta hvad som skall göras under det följande året, man endast med långa

mellantider erhåller stora beställningar, hvilka på kort tid måste fullgöras.”

af Herr A. W. Björck: ”Då Utskottet föreslagit, att beslut nu

skola fattas om anläggande af stambanor och om riktningen af dessa, ehuru

medel saknas för anläggningarnes påbörjande, har Utskottet, såsom mig synes,

förbisett olägenheterna deraf, att den nuvarande Riksdagen lemnar föreskrifter

om åtgärder, hvilka icke kunna af Riksdagen sjelf bringas till verkställighet,

utan helt och hållet ankomma på framtida Riksdagars godtfinnande;

äfvensom Utskottet måste anses hafva förfarit i strid med sin egen uppfattning,

rörande betydelsen och verkan af dylikt beslut, då Utskottet ansett sig

icke böra respektera den förra Representationens åtgärd att för den Norra

stambanan anvisa riktningen öfver Upsala. I afseende på denna bana lärer

det beslut, som nu kan fattas, icke kunna vara mera värdi, än det föregå
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

55

ende, som af Utskottet undanrödjes; och hvad den Östra stambanan angår,

är det rörande densamma vid 1863 års riksdag fattade beslutet antingen

bindande eller icke. I förra fallet behöfver det icke förnyas och i det sednare

har förnyelsen icke säkrare verkan, än sjelfva beslutet. Likasom det

sålunda är klart, att de beslut, Utskottet tillstyrkt, komma att sakna den

egenskap att vara för framtiden bindande, hvilken egenskap Utskottet förutsatt

såsom det enda motivet för besluten; så måste dessa just derför mera

inveckla än förekomma framtida stridigheter rörande de frågor, besluten

afse; och då de fördelar den enskilde kan för sina anordningar hemta af

beslutet om banornas riktning icke motsvara de olägenheter, som för honom

uppstå, derest beslutet ändras och han i sina förhoppningar finner sig sviken,

synes allt skäl saknas för de beslut, som i ofvannämnda hänseende blifvit af

Utskottet föreslagna.”

af Herr E. Key) dels mot Utskottets afstyrkande af bifall till Grefve

öparres motion i hvad den rörer stambanornas byggande genom bolag och

emot betalning i stats-obligationer, dels i anledning deraf att Utskottet icke

tillstyrkt anvisandet af bidrag hvarken under detta eller nästkommande år

för byggandet af enskilda jernvägar.

Börande Norra stambanans sträckning:

af Herr R. Montgommery-Cederhjelm, emot Utskottets hemställan

att Riksdagen måtte besluta riktningen af den Norra stambanan.

af Herr Friherre Fr. von Essen: ”1 afseende å riktningen af

Norra stambanan har jag väl med min röst bidragit till den af Utskottet

nu föreslagna, emedan jag finner den i hufvudsak lämplig för anläggning af

en jernbana från Stockholm till Westmanlands bergslager och deras förening

med Dalarne och Norrland, och emedan vid slutlig votering i Utskottet

valet ej var fritt mellan den bana jag skulle såsom statsbana velat antaga

och den nu föreslagna. Dock vill det synas, som en Norra stambana,

utgående från Upsala öfver Söderfors till Margretehill på Gefle—Dalabanan

skulle, såsom kortare och billigare, ega företräde, då förstnämnda bana öfver

Thureberg —Sevalla —Avesta —Storvik lämpligen kunde befordras genom understöd

af Staten, såsom en privat bergslagsbana. Hela den approximativt

beräknade kostnaden för denna bana är........... 15,110,000 R:dr

för Söderforslinien....................... 7,505,000 „

hvadan en besparing af.................... 7,605,000 „

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

skulle uppstå om Upsala—Margretehillslinien antoges. Denna bana, som lemnar

en kortare förbindelse mellan hufvudstaden och Norrland, Gefle samt

Fahlun, genomgår dels bördiga Uplandslätter och skogstrakter, dels närmar

den sig ej obetydliga malmfält samt passerar Dal-elfven vid ett större vattenfall

(Söderfors), hvarifrån densamma lätt göres segelbar upp till Gysinge.

Om ett belopp, motsvarande hvad som sålunda för Norra stambanan

inbesparats, användes att understödja enskilda banor i Westmanland, så kan

deraf förväntas en snar utveckling af det för de särskilda orterna fördelaktigaste

privatbane-system, isynnerhet om genom ett billigt smalspårigt byggnadssätt

större sträckor kunde vinnas för samma pris. Staten skulle sålunda

för den kostnad Utskottet föreslagit kunna åstadkomma såväl en Norra stambana,

som framkalla bergslagsbanor, till betydlig utsträckning i och för

höjande af den industri, som är i så stort behof af detta hjelpmedel för sin

utveckling.

Man invänder måhända att genom anläggande af en bana ifrån Upsala

öfver Sala—Avesta till Storvik skulle målet vinnas genom denna enda, och

för ett pris af 11,504,991 R:dr, deremot kan dock mycket invändas: såsom

att förbindelsen emellan Westerås och Stockholm måste blifva särdeles lång, att

jernvägen mellan Upsala och Sala till en stor del går genom en ödemark,

samt att för all framtid utsigten är stängd för såväl Upland som Westmanland

att på ett för rörelsen fördelaktigt sätt anlägga bibanor.

På anförda skäl får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte såsom Norra stambana, hvilken bör med Statens

medel bekostas, antaga en bana från Upsala öfver Söderfors

till Margretehill på Gefle—Dala jernväg, för att derifrån kunna, när

statsmagterna sådant besluta, såsom statsbana fortsättas norrut, i

den riktning och med den spårvidd, som då kan vara bestämd.”

af Herr Grefve L. af Ugglas: ”Ehuru jag icke förnekar att den

sträckning, — ifrån Thureberg öfver Sevalla och Avesta till Storvik — som

Utskottet föreslagit, synes hafva skäl för sig, har jag derom icke kunnat

fatta bestämd öfvertygelse, då delar af denna sträckning ännu icke blifvit undersökta.

Andra riktningar, hvaribland en ännu vestligare, djupare inträngande

uti Norbergs bergslag, blefvo äfven under öfverläggningarne inom Utskottet

föreslagna och det synes mig att, om Riksdagen, för det afsedda målet,

— denna bergslags förening med Stockholm — vill underkasta sig en

utgift, uppgående till dubbelt emot hvad ginare förbindelse med Gefle-Dalabanan

skulle kräfva, skäl vore att noga tillse att sagda mål på bästa sätt kunde

befrämjas. Jag förordade äfven inom Utskottet att för vinnande härutaf en

undersökning och utredning skulle af Kongl. Maj:t begäras. Någon skada

eller

s. 57 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:u 06.

57

eller tidsförlust kan så mycket mindre af en sådan utredning uppstå, som

arbete på denna bana icke under 1870 kan drifvas, då anslag härtill icke

blifvit anvisade eller föreslagna. Vidblifvande denna åsigt får jag vördsamt

föreslå:

'' att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om undersökning

rörande den sträckning, som vid fortsättning af Norra stambanan

ifrån någon punkt på Stockholm—Upsalabanan till lämpligt ställe på Gefle—

Dalabanan bör följas; samt att Kongl. Maj:t, efter pröfning af denna fråga,

täcktes derom till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig Proposition.

Skulle emellertid Riksdagen vilja godkänna Utskottets förslag om Norra

stambanans sträckning, torde dock slutorden... ”för att derifrån kunna.....

som då kan varda bestämd,” böra utgå. Man får icke förbise att Utskottets

förslag att bestämma, h vilka banor böra såsom statsbanor anses, oaktadt arbete

på dessa icke under budgetsåret ifrågakommer, endast har sitt berättigande

uti nödvändigheten att gendrifva det vidt utsträckta statsban-system

Grefve Sparres motion förordar. Ej heller må man förgäta att hvad Utskottet

i detta afseende tillstyrkt endast kan afse en närmare, inom 10 å 15 år begränsad

framtid; tv ingen torde väl föreställa sig att Staten, med fullbordandet

af dessa banor, för all tid afslutat sitt arbete. Kan då med den begränsning,

man afsett att för viss tidsperiod gifva statsban-systemet, vara förenligt

att samtidigt låta ytterligare stambanas byggande framskymta. Då nemligen

onödigt för Betänkandets ofvan sagda ändamål är att ingå uti betraktelser

öfver hvad en aflägsnare framtid kan medföra, och fullkomligt obestridligt

dessutom att statsmagterna, när de så pröfva skäligt, kunna om ny statsbana

besluta, måste de ord jag framhållit, derest de skola hafva någon mening.

förknippas med bestämmandena för den tid Utskottets förslag afser.

Vid sådant förhållande må man icke förundra sig derest de blifva ansedda

såsom ett löfte, om hvars snara uppfyllande de i banans byggande interesserade

nog skola påminna, ej heller om öfriga interessen, som Grefve Sparres

förslag manat till ansats, skola bibehållas i förhoppning att Riksdagens slutord,

rörande statsbanors byggande inom närmare tid, icke är utsagdt. Utur

båda dessa synpunkter innebär således denna slutmening en fara och bör

den derföre, om Riksdagen ock i öfrigt skulle gilla Utskottets förslag, utgå.

al Herr L. M. Noräenfelt: ”Uti Utskottets förslag, att Riksdagen

måtte bestämma Norra stambanans riktning utan att jemväl bevilja anslag

för densamma, har jag ansett mig icke böra deltaga, emedan ett sådant

beslut efter mitt förmenande icke vore bindande för framtiden.

Lika litet har jag kunnat förena mig med Utskottets majoritet i fråga

om den föreslagna riktningen, hvilken jag anser medföra följande väsentliga

olägenheter:

Bih. till Riksd. Prof. 186f>. 4 Sand. 1 Afd. 36 Häft.

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

1:°) en alltför stor uppoffring af Statsverkets tillgångar i ändamål att

gagna lokala intressen, hvilka dessutom med vida mindre kostnad kunna på

annat sätt understödjas;

2:o) en onödigt stor våglängd att för Statens räkning trafikera, med

ringa nettobehållning af trafiken, till följd af banans läge nära Mälaren och

konkurrens med frakten på denna sjö och på Strömsholms kanal, uti hvilken

konkurrens jernvägen, under den tid segelfarten är öppen, icke kan bli den

segrande, emedan frakt af en centner gods från Köping till Stockholm på

sjön kostar endast sju öre och jernvägen icke kan frakta för så lågt pris;

•ho) en försämring af inkomsterna på Statens jernväg emellan Stockholm

och Hallsberg, så snart jernväg blifvit fullbordad emellan Thureberg och

Köping öfver Westerås, emedan banan norr om Mälaren kommer att konkurrera

om transitotrafiken med banan söder om samma sjö;

4:o) en minskning af trafikbehållningen på Upsalabanan, i stället för en

tillväxt af denna behållning, om man utgår från Upsala; och

5:6) nära dubbelt så lång tid för banans fullbordande till Gefle—Dala

jernväg, emot om man väljer en af de kortare linierna.

Den väsendtligaste fördelen af den riktning Utskottet föreslagit, eller

bergslagens förbindelse både med Stockholm och med Gefle, kan med vida

mindre kostnad vinnas genom antagande af den riktning för Norra stambanan,

hvilken jag föreslog vid 1863 års riksdag och fortfarande anser lämpligast,

nemligen:

att från Upsala fortsätta Norra stambanan i riktning mot Dalelfven

vid Byfjorden och derifrån till Storvik vid Gefle—Dala jernväg.

Banan komme då att ligga omkring två mil från Sala, öfvergå Dalelfven

vid Leknäsforssen, gå förbi Rosse och vid Hede sammanträffa med

Sala—Storvikslinien.

En bibana från Forsbo straxt söder om Dal-elfven till Avesta finge då

en längd af omkring 2% mil. Sträckningen från Upsala till Hede är visserligen

ej undersökt, men topografiska korpsens karta i V100,ooo angifver så

väl längden, som ock att icke några ovanliga terrängsvårigheter förekomma

i denna riktning.

Jag antager kostnaden för banmil af denna linie ligga emellan motsvarande

kostnader för Upsala—Gysinge—Storvik och Sala—Storvikslinierna,

eller vara omkring 800,000 R:dr.

Yäglängden skulle blifva:

Från Upsala till Forsbo 6y4 mil

„ Forsbo till Storvik 43/4 „

Summa 11 mil

och kostnaden omkring 8,600,000 R:dr.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Stats- Ufskottets Betänkande N:o 66.

59

T denna riktning skulle erfordras omkring 2 mil kortare jernvägsbyggnad

och 2,000,000 R:dr mindre kostnad än för Upsala—Sala—Storvikslinien,

omkring o mil kortare jern vägsbyggnad och 3,400,000 R:dr mindre kostnad

än för Upsala—Sala —Avesta —Storvikslinien, omkring 8 mil kortare jernvägsbvggnad

och 7,000,000 R:dr mindre kostnad än för Thureberg—Sevalla —

Fors—Avesta —Storvikslinien, hvilken Utskottet föreslagit. Dessa sednare

båda linier böra enligt mitt förmenande i anseende till terrängsvårigheter

emellan Avesta och Storvik beräknas till 500,000 R:dr högre kostnad än Utskottet

antagit. Deremot blefve den af mig föreslagna linien Upsala —Forsbo

—Rosse—Storvik omkring en mil längre och 1,100,000 R:dr dyrare än Upsala

— Söderfors — Margretehills-linien. ,

Denna förlängning synes mig dock väl uppvägas af den fördel läget

närmare bergslagen medför.

Yäglängden att trafikera från Stockholm till Storvik öfver Forsbo blefve

minst tre mil kortare, än efter Utskottets förslag och dessutom infölle af

den förstnämnda trafikvägen nära fem mil mera å Stockholm—Upsalabanan,

hvilken i alla händelser måste trafikeras. Från Avesta till Stockholm öfver

Upsala blefve ock ungefär lika långt som efter Utskottets förslag.

För Stockholm synes det med afseende på dess täflan med Gfefle fördelaktigare,

ju nordligare en Westmanlandsbana kommer att anläggas och ju

flera banor uppkomma norr om Mälaren, emedan södra Westmanland i alla

händelser kommer att tillhöra Stockholms handelsområde.

Emellan Upsala och Dalelfven finnas utefter den af mig föreslagna

riktningen goda skogar, hvilkas produkter med fördel kunde fraktas både

åt Stockholm och åt bergslagen. Vid Kölfors skäres sjön Hallarens vattendrag,

hvilket lätt kan göras roddbart åt nordost i förening med Dalelfven

ända till Söderfors 31/2 mil, och åt söder till närheten af Sala 2 mil, i fall

. man ej skulle föredraga att bygga jernväg till Westerås i riktning förbi Sala.

Med tarfligare beskaffenhet och utrustning än Statsbanornas böra bibanor

icke kosta öfver nedanstående belopp:

från Forsbo till Avesta och Norberg.......4 mil. 2,500,000 R:dr

från Norberg till Ludvika eller annan lämplig punkt

på Frövi—Falulinien...............4 „ 3,300,000 „

från Enåker, förbi Sala till Westerås.......51/2 „ 3,000,000 „

och från Westerås till Köping...........31/4 „ 1,700,000 „

Summa 163/4 mil 10,500,000 R:dr
Om

äfven jernvägar i alla dessa riktningar skulle understödjas med

statsmedel, ända till 1/3 af förutnämnda kostnader, hade man, om mitt förslag

blifvit antaget, likväl 3,500,000 R:dr besparade för andra ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

Skulle än dertill i framtiden ytterligare komma understöd för en

Thureberg —Westeråsbana 8 mil med en kostnad af.....R:dr 5,500,000

och en Upsala—Dannemorabana 4 mil............. 2,000,000

Summa R:dr 7,500,000

med y, af anläggningskostnaden, eller med 2,500,000 R:dr, hade man ändock

utom besparade räntor åt statsmedel, utgitvit en million R:dr mindre, än

efter Utskottets förslag, oaktadt man åstadkommit så många jern vägar inom

Westmanland och Upland, som dessa provinsers innevånare rimligen kunnat

begära.

Enskilda aktieegares intressen att bereda sin jernväg inkomst synes

ock väl behöfliga, för att åstadkomma nettobehållning af en jernväg i närheten

af Mälaren.

Af hvad ofvan blifvit anfördt torde framgå att jer vägsanläggningar

inom södra delen af Westmanland lämpligast kunna öfverlemnas åt den enskilda

företagsamheten med understöd af Staten, och att norra stambanan

bör fortsättas från Upsala i riktning mot Norrland, utan större afvikning åt

bergslagen, än som betingas af möjligheten, att med en bibana uppfånga

bergslagens trafik. Dessutom anser jag mig böra erinra, att, om jernvägs anläggning

till Sevalla nödvändigt skall utföras, det genom verkställda undersökningar

är ådagalagdt, att, om man utgår från Stockholm—Upsalabanan

norr om Märsta station och vidare öfver Erikssund, såsom 1863 års Statsutskott

föreslog, erhålles omkring l % mil mindre jernväg att anlägga, och

omkring en million R:dr mindre kostnad än om man utgår från Thureberg."

af Herr L. J. Hierta: “Emot denna, punkt i Utskottets Betänkande får

jag anmäla min reservation af följande skäl:

Det ena är att det synes mig ändamålslöst att bestämma riktningen af

en bana, utan att något anslag dertill kan lemnas på samma gång, emedan

enligt hvad erfarenheten förut tillräckligt visat ett sådant bestämmande på

förhand icke hindrar de intressen, som påyrka en annan riktning, att vid en

följande riksdag uppväcka striden ånyo, måhända med ökad bitterhet. Exempel

härpå förete sig i den omkastning, som egde rum vid 1859—60 årens riksdag

ifrån den af föregående Ständer beslutade riktningen af södra stambanan genom

Lagaadalen'' till antagande af den vida längre och flera millioner dyrare

vägen öfver Nässjö; och med den starka meningsskiljaktighet, som nu råder

om riktningen af den norra stambanan, kan det knappt betviflas, att ett dylikt

försök till förändring af den riktning Utskottet tillstyrkt, skall göras nästa

år, eller sa snart det kan komma i fråga att på samma gång bevilja

anslag.

Det andra skälet är, att, ehuru vid bestämmande af den norra banans

riktning, ett hufvudsakligt afseende förtjena!- att fästas på hufvudstadens och

s. 61 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

61

bergslagsorternas ömsesidiga intressen, hvilket, om de rätt tillgodoses, äfven bör

gifva den bästa utsigten om en lönande trafik, så synes det dock förtjena

att tagas i betraktande, huruvida landet norr ifrån hufvudstaden kan vara fullt

betjenadt för framtiden med en bana från Thureberg till Sevalla. I det afseendet

förekommer redan att en representant, i sammanhang med föreslåendet

af denna sträckning, väckt motion om en annan stambanas dragande derjemte

från Upsala rakt norr ut öfver Margretehill åt Gefie, pcb att en stark påtryckning

eget- rum för erhållandet af en sådan bana. Å andra sidan har

Herr Nordenfclt i sin reservation sökt visa fördelen af en bana åt Bysjön och

Rosshyttan till Storvik, hvarigenom enligt hans beräkning skulle besparas

8 mils väg och 7 millioner i penningar i jemförelse med riktningen Thureberg—Sevalla,

och med dessa medel således bibanor kunna byggas, ej blott till

Norbergs bergslag, utan anda fram till Grängesberget, eller också från stambanan

ned till Westerns, men vägen till Norrland blifva betydligt förkortad.

Företrädet af denna riktning framför den öfver Thureberg—Sevalla

tilltror jag mig ingalunda att kunna bedöma, helst då Herr Nordenfelts

riktning ännu ej är undersökt; men de skäl han anfört synas mig utgöra en

tillräcklig anledning att icke, innan någon sådan undersökning skett, och innan

anslag till någon bana kan beviljas, bestämdt uttala sig för den af Utskottet

föreslagna riktning, hvilket man framdeles konime att ångra, i händelse det

efteråt skulle visa sig, att genom en annan riktning de olika intressena kunde

sammanjemkas, och agitation för en ytterligare stambana mera direkt åt

Gefie kunde undvikas.

På grund häraf föreslår jag för min del, att något bestämmande af

den norra stambanans riktning icke vid denna riksdag må ega rum.“

af Herr P. O. Hörnfeldt: "Ehuru jag, med ledning af de beslut i fråga

om jernvägsbyggnader för Statens räkning, som vid flera föregående riksdagar

fattats, hyst den förmodan, att icke heller vid denna riksdag någon fråga

om stambanebyggnader skulle uppkomma i vidsträcktare mån, än hvad rörde

den nordvestra banan, så hafva likväl frågor icke endast om anslag för östra

och norra stambanans fortsättning, utan jemväl om anläggning af flera andra

nya stambanor blifvit framlagda i afgifna motioner, men alla dessa framställningar

hafva, enligt Stats-Utskottets förslag, icke föranledt beviljandet af

några anslagsbelopp. L)å jag deltagit i de beslut, hvarigenom anslag icke

beviljats, har jag naturligtvis i denna del mot Utskottets Utlåtande icke

någon erinran att göra. Om emedlertid tillgångar dertill kunnat beredas,

skulle jag funnits benägen att för åstadkommande af arbetsförtjenst åt en

nödlidande befolkning anslå ett högre belopp till ett hastigare fullbordande

af den så kallade nordvestra banan — ett sätt för medlens användande, som

bäst stått tillsammans med Statens intresse dymedelst, att det påskyndat den

tidpunkt, då nordvestra stambanan kunnat börja gifva afkastning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

Deremot förekommer i Stats-Utskottets Betänkande ett beslut, hvilket,

fastän egentligen omfattande blott en åsigt, jag icke kunnat biträda, och detta

beslut afser riktningen af den norra stambanan, en fråga, som är af desto större

vigt, som densamma också samt ytterst innefattar frågan derom, huruvida

genom en ändamålsenlig anordning man skall kunna komma derhän att någonsin

erhålla en bana genomlöpande hela riket, ty, derest man gifver åt

norra stambanan från Stockholm uppåt Gefle—Dala vägen en olämplig riktning,

lärer man till den aflägsnaste framtid hänskjuta möjligheten af jernvägens

fortsättning norrut.

Hvad nu beträffar den riktning den så kallade norra stambanan rätteligen

bör hafva, så har jag ansett att densamma må bestämmas endast med

hänsigt till de fördelar landet i dess helhet bör kunna af norra stambanan

påräkna, eller att man vid afgörandet häraf bör ställa sig uteslutande

på de fosterländska intressenas ståndpunkt. I sådant hänseende bör man

derföre tillse, att norra stambanan lägges så, att densamma len möjligen

kortaste sträckning förenar med påräkneligheten af en tryggad riklig trafik,

att den lägges så, att Staten bör kunna vid den ifrågasatta anläggningen tillika

tillgodogöra sig och öka de fördelar en med dryg kostnad redan anlagd

jernväg medför, och så, att den icke täflar med och sålunda försvagas af

sådana kommunikationsleder, som dels den naturliga lägenheten redan beredt

och dels särskilda på allmän bekostnad åstadkomna arbeten medfört, samt

att den slutligen lägges så, att den i en ort, för hvars tillgodoseende en enda

lämpligen anlagd bana bör i förhållande till landets tillgångar vara fullt tillräcklig,

de enskilda intressena icke lemnas tillfälle, att inom en ganska snar

framtid med åberopande af ortens eljest förbisedda behof påyrka ytterligare

en bana norrut, som skulle täfla med den förut anlagda, göra bådadera för- 1

bispringande för det allmänna, och till och med just i följd af ett sådant

förlustbringande system omöjliggöra stambanans vidare utsträckning till förening

af landets mera skilda delar.

Dessa grundsatser, om de tillämpas på frågan rörande den norra stambanans

riktning, föranleda efter min åsigt ovikorligen dertill, att någon annan

sträckning icke kan vara lämplig, än den längesedan föreslagna och sålunda

längst på dagordningen stående samt redan påbörjade sträckningen Stockholm—ITpsala—Sala—Storvik,

samt att denna sålunda är den enda riktiga

sträckningen, möjligen med den modifikation af det ursprungliga förslaget, som

må ligga i en af bergslagernas intresse påkallad böjning af banan från Sala

åt trakten af Avesta för beredande af en utfartsväg för Korbergs malmfälts

rika tillgångar.

Denna vägsträckning tillgodogör nemligen, jemte det den bibehåller den

ursprungliga planen, vårt land fördelarne af en, icke endast betryggande, utan

jemväl rikligen ökad trafik på banan Stockholm—-Upsala, hvilken bana eljest

s. 63 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

63

skulle årligen åstadkomma en brist, som i längden blefve alltför kännbar,

och hvilken icke skulle faktiskt försvinna, då man förr eller sednare tvingades

att utsträcka vägen från Upsala i nordlig riktning, enär derigenom den förra

bristen på Stockholm—Upsalabanan endast komme att utbytas dels mot en

ännu större på den färdigbyggda banan och en ytterligare sådan på den utsträckta

delen, samt dels mot en högst betydlig trafikminskning på Thurebergsbanan.

Må man icke säga att denna Stockholm—Upsalabanans utsträckning

icke är i fråga och icke behöfver ske, ty läser man med uppmärksamhet Herr

Grefve Sparres motion i detta hänseende, samt Stockholms Stadsfullmägtiges

utlåtande i samma ämne, hvilka båda uttryckligen förklara tvänne banor norrut

ovilkorligen behöfliga, så framgår att mägtiga intressen finnas, som dels

icke lära underlåta att bearbeta opinionen för den ytterligare utsträckningen

af L psalabanan, och dels understödda af belägenhetens kraf och befolkningens

påtryckande anspråk icke alltför länge skola kunna tillbakavisas. Vidare

tinnes det vid eu blick på kartan, hurusom den så kallade Thurebergsvägen

nästan ända till Sevalla dels skär, dels följer Mälarens vikar och vattendrag,

och dels i sin fortsättning uppgår parallelt med och på ett icke betydlig afstånd

från Strömsholms kanal, som blifvit med statsmedel bekostad, genom

hvilket allt trafiken på denna föreslagna vägsträckning kommer att försvagas

af de mägtiga medtäflare, som sålunda troget åtfölja densamma.

En enda blick på kartan torde vara tillräcklig att visa, hurusom den af mig

föreslagna vägsträckning tillgodogör åt det allmänna fördelarne af Stockholm —

Upsalabanan, framlöper utan någon medtäflare samt, utan att dock förbise

orternas skäliga anspråk, omöjliggör allt hopp om framgång åt bearbetningar

för ytterligare en bansträckning norrut åtminstone på många tiotal af

år. Samma blick på kartan utvisar jemväl att väglängden Upsala—Sala—

Storvik något så nära och vida mer än Thurebergsbanan genomlöper det

inre landet, men tillika ungefärligen utefter en längd af omkring 2 mil från

Upsala följer Mälaren på 1 å 1 V2 mils afstånd; hvarförutan densamma också

kan medelst antingen kräkning af vägen, eller lättad möjlighet till bibanor

gagna bergslagen lika mycket, som den af Stats-Utskottet, i enlighet med

Grefve Sparres motion antagna riktningen, och till och med än mera, då man

ihågkommer att från skogarne kring vägen Upsala—Sala—Avesta finnes att

hemta en ingalunda obetydlig koltillgång.

Jag talade nyss om kartan och i sammanhang dermed torde det vara

berättigadt erinra derom, att denna visar, hurusom vägen Upsala—Sala inom

sitt södra trafikområde beräknadt till den vanliga vidden af 2 mil upptager

större delen af den projekterade vägen från Sevalla till Thureberg och till

och med flera af de stora jordbruk, hvilkas behof man afsett att fylla medelst

den sistnämnda i min tanke onaturliga riktningen af Norra stambanan.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Stats-Utskottets Betänkande N:o 06.

I ett land med icke större kapitaltillgång än Sverige eger, lärer väl

också ett icke ovigtigt moment vid afgörandet af sträckningen af en jernväg

utgöras af den kostnad, som dermed äf förenad.

I detta fall och med antagande deråt att vägen mellan Sala och Storvik

krökes till trakten af Avesta visar sig följande förhållande vid jemförelse

af kostnaden vid de olika sträekningarne.

Enligt en af Stats-Utskottets Riksgäldsafdelning till Utskottet aflemnad tabell

utgör den beräknade anläggningskostnaden för vägen Thureberg—Sevalla—

Avesta—Storvik, i längd uppgående till 18 mil 11,910 fot, R:dr 15,110,000: —

då den deremot för vägen Upsala—Sala—Avesta—

Storvik, i längd 13 mil, 82,500 fot,.......utgör 11,504,991: —

och sålunda företer en skilnad af.............R:dr 3,605,009: —

hvilken summa sålunda skulle genom den af mig föreslagna sträckningen

Statsverket besparas; och med denna besparade summa skulle anläggningen

af flera enskilda banor kunna understödjas till förmån för orterna och till

befrämjande af större trafik på de statsbanor, med hvilka de ställas i sammanhang.

Att den af mig förordade sträckningen är den principielt riktiga, torde

väl af den, som opartiskt betraktar förhållandena, medgifvas, men då Statsutskottet

till riktningen af norra stambanan fogat den uppgift, att låta denna

bana jemväl i möjligaste mån fylla bergslagens behof af utfartsväg för sina

produkter, samt denna afsigt icke torde kunna frånkännas sitt berättigande;

så torde i sådant hänseende det böra tillses, att den norra stambanan å den

del deraf, som sträcker sig mellan Sala och Storvik, i möjligaste mån närmar

sig bergslagens område, på det denna måtte genom möjligen kortaste

bibanor sättas i förening med stambanan. I sådant hänseende blifver alltså

en kräkning af banan från Sala uppåt A vesta nödig, och jag har derföre icke

velat motsätta mig en sådan. Genom detta tillmötesgående torde också

bergslagens skäliga anspråk på stambanans indragande åt malmfälten vara

tillgodosedda bättre än genom den af Stats-Utskottet föreslagna riktningen; ty

icke heller denna sednare utesluter nödvändigheten af en bibana från det

inre af bergslagen, men bereder deremot bergslagen ingen koltillgång från

det inre Westmanlands skogar, hvilka genom mitt förslag blifva tillgängliga.

Af hvad jag hittills anfört framgår:

att den af mig föreslagna bansträckning utgör fortsättning af ett börjadt

system och åt den redan färdigbyggda delen deraf eller Stockholm—

Upsala bereder inkomst och styrka, då deremot den af Grefve Sparre motionerade

och af Stats-Utskottet godkända banan börjar ett nytt system, som

lägger Upsalabanan i hälft ödesmål;

att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

ÖS

att den af mig föreslagna banan icke kan framkalla behofvet af en

ytterligare bana norrut, hvilket behof Stats-Utskottets bansträckning är egnad

icke blott att framkalla, utan äfven att upphöja till ett oafvisligt kraf, och

detta till den största skada för landet, då af tvänne banor, fastän de höja

anläggningskostnaden med många millioner, ingendera kan bära sig;

att den af mig föreslagna banan omfattar eller uppfångar i det närmaste

den trafik, som de tvänne afsedda banorna norrut skulle draga åt sig;

att den af Stats-Utskottet antagna banan i hänsigt till kostnaden står

öfver den af mig föreslagna med ett belopp af 3,600,000 R:dr, ett ganska

vackert belopp, alltför betydligt att böra bortkastas, i stället för att användas

till befrämjande af enskilda jern vägsanläggningar;

att den af mig föreslagna banan har en sträckning, skiljd från alla

medtäflare, då deremot Stats-Utskottets bana följer Mälaren och ‘Strömsholms

kanal samt sålunda liksom enkom uppsöker de farligaste medtäflarne i hänsigt

till trafiken;

att den af mig föreslagna banan innefattar inom sitt södra trafikområde

hela Stats-Utskottets bana till Sevalla och på en stor del också hela det

södra trafikområde, som tillkommer Stats-Utskottets bana; och hvilket sistnämnda

trafikområde till icke obetydlig del utgöres af Mälaren, eller med

andra ord att Stats-Utskottets bana på flera ställen söder om sig saknar allt

verkligt trafikområde och norr om sig icke eger något annat, än det som

just innefattas i den af mig föreslagna banans trafikområde;

att enligt en tabellarisk utredning, fogad vid en annan afgifven reservation

mot betänkandet, de lokala förhållanden, som betinga trafiken, ligga

uppenbarlig! till en ojemförligt stor fördel för Upsala—Storviks-linien; samt

att af de båda bansträckningarne den af mig föreslagna bättre än

den andra tillgodoser bergslagens behof.

Yid sådana förhållanden är det klart, att jag måste vidhålla den af

mig föreslagna banan, såsom varande den enda som innefattar och föranleder

ett ändamålsenligt och jemförelsevis föga kostsamt jernvägssystem norr

om hufvudstaden och Mälare-dalen.

Detta om riktningen, men äfven en annan anmärkning mot Stats-Utskottets

betänkande företer sig. Änskönt Utskottets åsigt varit, att stambanans

byggande genom bolag mot räntegaranti icke vore lämpligt, och att

Grefve Spanas motion i denna del också borde afslås, finnes sådant likväl

ingalunda tydligen uttryckt. Hvad om räntegaranti förekommer rör egentligen

det moment af betänkandet, som angår öfriga banor utom de af Utskottet

såsom statsbanor antagna linier. Då emellertid, derest icke möjligheten

skulle vara bibehållen för statsbanors byggande genom bolag mot

räntegaranti, det erfordras ett förtydligande i denna del, så afses sådant i

Bih. till Riksd, Prat. 1869. 4 Samt. 1 Afd. 86 Häft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

6ö Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

det förslag, jag här nedan afgifver under fullkomlig öfvertygelse derom att

det, inom Representationen skall finnas få, som vilja utsätta Staten för de

oberäkneliga följderna af en vidtomfattande räntegaranti.

På grund af allt hvad jag nu anfört föreslår jag derföre,

a) att Riksdagen behagade afslå Herr Grefve Sparres motion, i hvad

den rörer dels föreslaget utsträckt system af statsbanor och dels

sådanas byggande genom bolag mot godtgörande vare sig i Statsobligationer

eller förmedelst lemnande af Statens räntegaranti; samt

b) att Riksdagen behagade såsom statsbana, hvilken bör med Statens

medel bekostas, antaga, utom den redan vid 1862—1863 års riksdag

beslutade och till sin sträckning bestämda östra stambanan,

jemväl en stambana, eller den norra i fortsättning från Stockholm—

Upsalabanan, eller utgående från Upsala och derifrån sträckande

sig ifrån Sala till Storvik på Gefle — Dala-banan, med kräkning

till trakten af Avesta på så sätt, att utfartsväg till banan må beredas

Norbergs bergslag, och för att från Storvik kunna, när Statsmagterna

framdeles sådant besluta, såsom statsbana fortsättas norrut

i den riktning och med den spårvidd, som då kan varda bestämd.”

af Herr Jan Andersson från Stora Kopparbergs län: ”Emot Utskottets

hemställan, att Riksdagen måtte besluta den norra stambanans utgående

från Thureberg å Stockholm—Upsalabanan, sträckande sig derifrån öfver Sevalla

till Norbergs bergslag och vidare norrut öfver Dalelfven i trakten af Avesta

till Storvik på Gefle—Dala-banan, får jag afgifva min reservation.

Då jag icke kunnat biträda det beslut, att Riksdagen för denna gång

skulle anslå medel till byggande af andra stambanor än den nordvestra, har

detta skett förnämligast af det skäl, att jag icke trott det vara enligt med

nödig omtänksamhet, att Riksdagen under nuvarande finansiela betryck

skulle taga sig för att besluta stambaneanläggningar. Aldraminst hade jag

föreställt mig, att det till största delen af samma ledamöter, som under

många föregående riksdagar, bestående Stats-Utskott, som visat sig så betänksamt

i frågan om fortskyndandet af stambanebyggnaderna, nu skulle

finna sig föranlåtet att föreslå Riksdagen beviljandet af medel till utförandet

af ett förslag för norra stambanans sträckning, som i sin helhet icke undergått

Regeringens pröfning, och till en betydlig del ännu icke »är behörigen

undersökt, och som jag hvarken ifrån Statens allmänna, ekonomiska eller

enskilda intressens ståndpunkt kan gilla och godkänna. Med ett sådant förfarande

synes mig man hafva gjort sig saker till den förebråelsen, som

riktats mot förra Riksdagar, nemligen att man beslutat innan man diskuterat,

i stället att diskutera innan man beslutar. Otvetydigt har Utskottet, då det

företagit sig pröfningen af olika stambaneförslag, varit ledt af den åsigt, att

s. 67 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

67

stambanornas byggande hädanefter bör kraftigare än under de sednare åren

fortskyndas. Men att nu helt oförmodadt en skyndsamhet vore nödvändig,

som icke medgåfve nödiga statistiska och tekniska undersökningar jemte

behörig pröfning, förefaller mig underligt.

Utskottet hade för sig till pröfning fem undersökta, och deribland ett af

Kongl. Maj:t pröfvadt och hos Riksdagen förordadt förslag till norra stambanans

utläggande, men Utskottet har deremot antagit ett sjette, som, såsom nyss

nämndes, delvis ännu är oundersökt, och äfven i afseende på de undersökningar

som skett icke behörigen granskade.

Bland de undersökta förslagen har det, som förordar norra stambanans

fortsättande ifrån Upsala till Sala, synts mig mest förtjent af Utskottets förord

och det af följande skäl:

att det blifvit, af så sakkunnig person som Friherre Ericson, af Regeringen

år 1856 föreslaget, af 1859 års jernvägs-komité förordadt samt af Riksens

Ständer 1863, genom deras beslut om norra stnmbanans dragande öster om

Sigtunafjärden till Upsala, otvifvelaktigt gilladt (under förutsättning af banans

dragande från Upsala till Sala), ehuru Ständerna af finansiela skäl icke ansågo

sig för den gången kunna bevilja medel till banans försättande från Upsala;

att detsamma så mycket tillmötesgår Uplands, Westmanlands och

de fem nordliga länens billiga anspråk på Statens mellankomst i och för en

stambaneanläggning, att alla dessa provinsers målsmän synas, derest mindre

lokala intressen, för det allmännas väl, åsidosättas, kunna sig derom förena;

att det vidhåller 1863 års Ständers beslut, som uttryckligen förklarat

linien Stockholm—Upsala för att vara början af norra stambanan och icke,

såsom mau nu synes önska, en ortsbana;

att det, med anknytning till nämnda Riksdags beslut och med begagnande

af det redan undangjorda arbetet, förminskar kostnaden med ungefär

fyra millioner Riksdaler, hvartill äfven, med blicken på framtiden, torde böra

läggas kostnaden för en, genom Thureberg—Sevalla-liniens antagande, ovilkorligen

framtvingad bana mellan Upsala och Gefle för omkring åtta millioner

Riksdaler;

att det närmast af alla hittills kända förslag följer den af Regering och

Ständer hittills godkända grundsats, att stambanor icke böra utläggas i närheten

af och parallelt med segelleder och kanaler, utan genom landets inre

delar, som sakna dessa vattenkommunikationer, då deremot den af Utskottet

föreslagna linien från Thureberg till Ekolsund skulle framdragas öfver

en mängd af Mälarens segelbara vikar och derifrån ända till Sparreholm

följer Mälarens strand på närmare än en mils afstånd;

att Upsala—Sala-banan, om den fortsättes från Sala till trakten omkring

Avesta (Asköfors) och vidare derifrån till Storvik på Gefle—Dala-banan,

med en bibana från Avesta till Norbergs grufvefålt, utan konkurrens

med vare sig Strömsholms kanal och Mälaren, eller en Upsala —Gefle-linie

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Stuts-Utskottets Betänkande N:o 66.

skall komma att uppsamla all rörelse från Uplands och Westmanlands inre

delar, otvifvelaktigt bland alla förslagen erbjuder förmånligaste utsigten på

framtida behållning af trafiken;

att, med en banas anläggande från Sala till Westerås, trafiken ifrån

och till Mälarehamn inledes emellan Mälaretrakterna, bergslagen, Dalarne

och de norr om Getle—Dala-banan belägna orter;

att, med en banas anläggande ifrån Norberg till Smedjebacken, Grängesbergs

malmfält och bergslag sammanbindas med de norra orterna och

Stockholm;

att utväg beredes för en bibanas anläggande från Upsala öfver Dannemora

till någon lämplig hamn vid Östersjön, hvarigenom utbyte af malm

och skogsprodukter kan ske emellan Norbergs och Dannemora bergslag,

om behof af en sådan bana i framtiden uppstår.

Visserligen anföres såsom det hufvudsakligaste skälet emot linien Upsala—Sala

den förmenta bristen på bördigheten i de orter den skulle genomskära,

hvaremot den mycket omtalade bördigheten å Thureberg—Sevalla

liniens Mälarekust lägges tyngande i vågskålen. Det synes dock, som skulle

landet emellan Upsala och Sala med de norra länen dela den olyckan att

vara föga kändt och endast af den orsaken råkat i ett ingalunda berättigadt

vanrykte. Utom de deremellan befintliga tvänne jernbruk, en ångsåg

och qvarn, synes af från Statistiska Centralbyrån hemtade uppgifter till jordbruksstatistiken,

som härlios bifogas, att på ett afstånd af 2 mil å ömse

sidor om de respektive banförslagen har Upsala—Sala-linien en folkmängd

af 83,466 personer, då Thureberg—Sevalla endast räknar 68,339, samt att

den förra, ehuru i afseende på uppodlad jord underlägsen ilen sednare med

6,715 tunnland, har 49,327 tunnland mera äng och odlingsmark, som blott

behöfva tidsenliga kommunikationer för att uppnå en hög kultur, hvarförutom

till den Upländska slättbygdens behof finnes 293,653 tunnland skog''; öfverstigande

den andra liniens banområde med 228,141 tunnland.

Af, alla dessa nu antydda och flera andra skäl, som icke lämpligen

kunna få plats inom utrymmet för en reservation, har jag icke kunnat biträda

Utskottets förslag om norra stambanans dragande öfver Thureberg

och Sevalla förbi Fors, närmande sig trakten af Avesta och vidare till Storvik;

och heldre än att bidraga till genomförandet af ett beslut, som i min

tanke vore både obetänkt och för landet olyckligt, med min röst, har jag nekat

allt anslag för denna riksdag till den norra så väl som östra stambanorna.

Då likväl de många och märkliga reservationer, som emot detta Utskotts

beslut afgifvits, synas mig tyda derpå, att man på allvar vill, att medel

till dessa banbyggnader nu skola beviljas, får jag för min del yrka,

att till förberedande arbeten å norra stambanan från Upsala till

Sala och vidare i trakten af Avesta, och fortsatt till Storvik på

opaginerad Kontrollera mot PDF

*

Jemförelse-T abell

mellan de alternativa linierna Thureberg—Se valla och Upsala—Sala beträffande areal och folkmängdsförhållanden,

upprättad med ledning af den officiela jordbruks- och befolkningsstatistiken.

Thureberg-

-Scvalla.

Upsala—

Sala.

Härad, fögderi och socken.

Mantal.

Åker och

annan odlad

jord.

Naturlig

äng.

Skogbärande

mark.

Folkmängd.

Härad, fögderi och socken.

Mantal.

Åker och

annan odlad

jord.

Naturlig

äng.

Skogbärande

mark.

Folkmängd.

Tunnland.

Tunnland.

Tunnland.

Tunnland.

Tunnland.

Tunnland.

ilåbo härad ...............

202

14,905

2,047

24,954

4,631

Upsala stad...............

40

2,461

343

294

10,247

Bro ,................

116

8,821

725

18,316

2,739

Yaksala härad..............

191

11,450

3,649

10,013

3,255

o

Asunda „ .............. .

269

19,953

5,379

17,273

5,511

Bälinge „ ..............

233

11,881

5,873

26,709

3,678

Trögds ,, ...............

429

25,607

8,831

27,211

.8,764

Rasbo ................

200

10,589

5,935

32,641

3,977

Enköpings stad .............

16

396

816

30

1,694

Norunda „ ..............

244

14,650

7,796

35,693

5,207

Lagunda härad ............

265

15,931

7,013

13,941

4,775

Ulleråkers „ ..............

186

11,961

3,976

26,945

3,786

Hagunda „ ............ .

241

15,423

6,294

39,795

4,958

Hagunda ................

241

15,423

6,294

39,795

4,958

Wäsby fögderi..............

488

30,769

13,165

57,163

10,892

Lagunda ,, ..............

265

15,931

7,013

13,941

4,775

Westerås „ ..............

615

46,844

13,994

68,845

15,839

Wäsby fögderi..............

488

30,769

13,165

57,163

10,892

Westerås stad . .............

15

1,294

70

433

4,873

Salbergs „ ..............

523

35,754

47,255

196,010

20,134

Kila socken...............

34

3,817

3,278

14,427

1,622

Fläekebo socken.............

31

2,679

3,214

12,508

1,305

Kumla „ ..............

36

3,376

2,189

4,888

1,218

Haraker ,, .............

34

4,132

1,244

10,008

1,555

Tärna „ ...............

20

2,528

1,595

6,407

7 |

823

Romfartuna „ .............

65

6,180

1,330

8,977

1,860

Summa

2,746

189,664

65,396 |

293,683 i

68,339

V. Fernebo „ .............

106

6,383

6,312

42,063

4,137

Sala stad.................

42

2,705

1,323

9,024

3,700

i

Summa

2,889

182,948

114,722

521,784

83,466 |

Anm. Ofvanstäende uppgifter omfatta ett område af 2 mil på båda sidor om de alternativa linierna med undantag af socknarne Barkarö, Dingtuna, Lundby och Arnö för Thureberg Sevalla samt socknarne

Ö. Wåhla, Thortuna, Björksta och Ängsö för Upsala— Sala-linien, hvilka falla inom 2 å 3 mil derifrån. Området öster om segelleden mellan Stockholm och Upsala, som genomskäres af jernvägen

Stockholm—Upsala, är ej i någondera sträckningen beräknadt.

Att ofvanstäende sifferuppgifter, med uteslutande af öfverskjutande bråk, äro öfverensstämmande med de från vederbörande hit ingifna uppgifter, hvad jordbruksstatistiken beträffar för år 1867

och i hvad det rör befolkningsstatistiken för år 1865, med iakttagande likväl att folkmängden i fögderierna här är beräknad efter socknarne, sådana de uppräknas i nyssnämnda jordbruksstatistik; intygas

härmed, Stockholm i Kongl. Statistiska Centralbyrån den 22 April 1869.

Elis Sidenbladh,

Aktuarie.

S ammandrag

af uppgifterna rörande anläggningskostnad, areal och folkmängd för de alternativa linierna,

Längd.

Anläggningskostnad

o

Åker och annan odlad jord

Naturlig äng

Skogbärande mark

Folkmängd

för hela linien.

per mil.

för hela linien.

per mil.

för hela linien.

per mil.

för hela linien.

per mil.

för hela linien.

per mil.

R:dr.

R:dr.

Tunnland.

Tunnland.

Tunnland.

Tunnland.

Tunnland.

Tunnland.

Thureberg Sevalla.....

7,8 mil.

6,500,000

830,140

189,664

24,316

65,396

8,384

293,683

37,651

68,339

8,761

Upsala—Sala.........

5,6 mil.

4,512,214

805,752

182,948

32,669

114,722

20,486

521,784

93,177

83,466

14,904

Rör till Stats-Utsk. Bet., 1869, N:o 66, pag. 68.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

69

Gefle—Dala banan Riksdagen måtte anslå en och en half million

Riksdaler att utgå under 1870 å de tider, som af Kongl. Maj:t

kunna blifva bestämda.41

åt Herr G. Bjerkander: “Utskottets förslag i fråga om stambanorna

har jag icke kunnat biträda vidare, än i hvad det rörer afslag å Herr

Grefve Sparres motion. Jag har ansett, då det nu icke kunde anslås några

medel vidare än till fortsättning af den nordvestra banan, det icke tjenade

till något att vid denna riksdag tvista om riktningen af den norra banan,

utan öfverlemna åt Kongl. Maj:t att, efter en väl behöflig undersökning och

pröfning, derom framställa förslag till nästa riksdag.

Den af Utskottets majoritet föreslagna riktningen af denna bana kan

jag ingalunda gilla, ty att bygga jernvägar som skola konkurrera med vattenkommunikationer,

dertill tror jag icke att vi hafva råd, och aldraminst att

lägga en bana upp till Norrland så, att en, om icke två banor till, i en icke

aflägsen framtid kunna anses behöfliga för Norrlands behof.

Då nu en jernbana redan är på Statens bekostnad anlagd till Upsala,

och jag icke anser, att denna stad är af den betydelse, att endast derföre

Staten skulle hafva åtagit sig så stor uppoffring, så bör, enligt mitt förmenande,

denna bana nu fortsättas till Sala, Avesta eller Norberg och Storvik,

då jag tror att alla billiga anspråk böra vara tillgodosedda. Emellertid

och emedan vidare undersökning är behöflig äfven i denna riktning, så

föreslår jag punktens återremitterande till Utskottet, i syfte att få den ändrad

i öfverensstämmelse med min först uttalade åsigt.14

Rörande Utskottets afstyrkande af ifrågasatta anslag till östra och

norra stambanorna.

af Herr Grefve A. Posse;

af Herr Friherre F. A. Funck: “Uti Stats-Utskottets beslut att afstyrka

bifall till de flera motioner, som denna riksdag blifvit väckta om anslag till

fortsättande af Statens östra stambana, har jag ej kunnat deltaga. Den

tvingande nödvändigheten att skaffa arbetsförtjenst och bröd åt den hungrande

befolkningen i de trenne Småländska länen synes mig vara ett så talande

skäl för anordnande af något större arbetsföretag i dessa orter, att jag

knappast kan fatta, huru Utskottets majoritet, dock endast med den ringa öfvervigten

af tvänne röster, kunnat tilltro sig afslå de yrkanden, som i detta

hänseende blifvit gjorda. Man lärer väl nemligen svårligen kunna bestrida,

att det, såväl för Staten som för de behöfvande, är fördelaktigare, om de

understöd, som finnas af nöden oundgängligen påkallade, lemnas såsom arbetsförtjenst

och ej i form af lån eller gåfva. Ännu mindre torde kunna

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Stuts-Utskottets Betänkande N:o 66.

bestridas, att icke nöden och arbetslösheten inom vissa delar af Småland antagit

så sorgliga dimensioner, att Statens mellankomst, utöfver hvad som redan

skett, beklagligen ej länge kan uppskjutas. Frågan är således numera

knappast om, utan hvad som bör göras. Önskligt hade varit, om Representationen,

till ledning för sina beslut och åtgärder i detta fall, erhållit något

förslag från Kongl. Maj:t, men då sådant icke skett, lärer ej Riksdagen

kunna undandraga sig att taga frågan om hand. Att ineningarne om rätta

sättet att härvid gå till väga skola vara mycket delade, ligger i sakens natur.

Så finnas de, som anse likgiltigt, om tillfälle till arbetsförtjenst beredes

i de nödställda orternas närhet eller på större afstånd derifrån, förmenande

att den arbetslösa befolkningen utan särdeles svårighet bör kunna uppsöka

arbetet der det finnes. Andra åter hålla före, att understödet bör lemnas

icke till ett eller några större allmänna arbetsföretag, utan till fierfaldiga

mindre enskilda, spridda inom de särskilda kommunerna. Utan att vidare

uppehålla mig vid den förra åsigten, som icke torde förtjena synnerligt afseende,

måste jag medgifva, att den sednare icke saknar goda skäl. Emot

densamma kan dock invändas, dels att det är Statens rätt och pligt att tillse,

huruvida icke genom dess uppoffringar något för det hela stort och gagneligt

ändamål må kunna vinnas, dels att sådana arbeten, som här böra ifrågakomma,

svårligen i flertalet kommuner kunna anordnas. Uti den ort der

nöden är stor, om icke störst, finnas för närvarande tillfälle till tvänne större

arbetsföretag, nemligen å Statens östra stambana från Nässjö och å den enskilda

jernvägsanläggningen från samma punkt till Oscarshamn. Till detta

sednare företag har anslag blifvit begärdt vid denna riksdag dels af enskild

motionär, dels af bolagets direktion uti underdånig ansökan till Kongl.

Maj:t, hvilken ansökan, beledsagad af Konungens Befallningshafvandes i Calrnare

län förord, blifvit till Stats-Utskottet öfverlemnad. Stats-Utskottet, som

beslutat föreslå Riksdagen anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta utreda, hvilka

enskilda jern vägsanläggningar företrädesvis vore förtjenta att med statsmedel

befrämjas samt sättet huru detta borde ske, har naturligtvis icke kunnat,

innan slik utredning föregått, vidtaga någon åtgärd med anledning af förenämnda

motion. Deremot väcktes inom Utskottet, redan innan de enskilda

motionerna i samma ämne blifvit pröfvade och afgjorda, förslag om att anslå

medel såväl till den östra som till den norra stambanan. Detta förslag föll

dock, som redan blifvit nämndt, för den ringa majoriteten af tvänne röster,

af hvilka dock den ena påyrkat ännu högre anslag men, då denna mening

af Utskottet underkändes, fann lämpligt afslå det lägre beloppet.

Då jag, för min ringa del, icke anser mig berättigad tillsluta mitt öra

för de hungrandes rop om arbete och bröd; då icke någon särdeles olägenhet

kan uppkomma deraf, att Staten ett år tidigare, än sannolikt eljest blifvit

fallet, påbörjar ett redan beslutadt vigtig t arbete; då det otvifvelaktigt

s. 71 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

71

är med god hushållning öfverensstämmande att begagna sig af de nu rådande

låga arbetsprisen, är jag fortfarande af den öfvertygelsen, att medel

nu böra anslås till fortsättande af den östra stambanan och tillstyrker

derföre,

att Riksdagen måtte, med bifall till Herrar C. A. Rettigs, P. Staajfs

och P. Lithners samt A. Anderssons derom väckta motioner till

fortsättande af Statens östra stambana från Nässjö, bevilja ett extra

anslag af en million Riksdaler, att utgå under innevarande år.“

1 förestående reservation har Herr F. Brusewitz instämt,

af Herr A. O. Wallenlerg: “Emot Utskottets beslut att afstyrka anslag

till norra stambanan och östra stambanan, sedan dessa banors hufvudriktningar

blifvit bestämda, får jag mig reservera. Jag anser icke, att

Riksdagen bör anvisa medel för beredande af arbetsförtjenst; ty dylikt skulle

leda derhän, att företagsamheten ytterligare försoffades, emedan man kanske

tog för gifvet, att Staten skulle i värsta fall alltid uppträda som arbetsgivare.

Men jag anser, att Staten kan och bör, lika såväl som andra arbetsgivare,

begagna en gynnsam konjunktur för sina arbetens verkställande.

För närvarande äro arbetsprisen så väsendtligen billigare, att det synes vara

skäl begagna sig deraf. Blifver vid denna Riksdag den omtvistade sträckningen

af norra stambanan lyckligen löst, så bör Kongl. Maj:t sättas i

tillfälle -att jemväl å denna bandel låta påbörja arbetet. En alltför ringa

summa, anvisad såsom handpenning till östra eller norra banan, tjenar till

ingenting och vore en misshushållning med de allmänna tillgångarne. Jag

tillåter mig derföre vördsamt föreslå,

att Riksdagen behagade, såvida sträckningen af norra och östra

stambanorna antingen af Riksdagen nu bestämmes eller bestämmandet

deraf öfverlemnas till Kongl. Maj:t, anvisa på Riksgäldskonloret

en summa af 1,500,000 R:dr till'' arbeten å norra stambanan

och 1,500,000 R:dr till arbeten å den östra stambanan, af

hvilka belopp Kongl. Maj:t må under år 1869 disponera högst

1,000,000 R:dr och under 1870 de återstående 2,000,000 R:dr.“

af Herr Friherre F. von Essen: “Då fråga uppstått att befästa beslutet

om stambanornas riktning genom att anslå medel till deras påbörjande, så

har jag delat deras åsigt, som uttalat sig derför, helst icke exempel saknas,

att beslut om banriktningar varit nära att upprifvas, och hvad norra stambanan

beträffar, det torde vara af vigt att allmänheten får visshet om och

hvar stambana skall byggas, för att ej alltför länge behöfva uppskjuta deraf

beroende privatbanor.

Ett ökadt skäl till anslags beviljande för östra stambanan redan detta

år förekommer med anledning af den för handen varande nöden och arbetslösheten

i Småland. På grund häraf yrkar jag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

att Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 1,500,000 R:dr till påbörjande

af jernvägsarbetena vid östra och norra stambanorna, så

fördelade att 500,000 R:dr utgå redan innevarande år till östra

stambanan, som börjas vid Nässjö, samt tör år 1870 500,000 R:dr

att utgå till hvardera.“

af Herr C. A. Larsson: ”Emot Utskottets beslut att, utan afseende

på de i ämnet väckta motionerna, vägra anslag för fortsättning af de

jernvägar, hvilka Utskottet förklarat böra som stambanor godkännas och

genom Statens omedelbara försorg byggas och trafikeras, får jag anmäla min

vördsamma reservation.

Det är för något hvar kändt, hurusom det skarpa afbrott i jernvägsbyggnadernas

bedrifvande inom vårt land, hvilket inträdt under de sednare

åren, alstrat en allmän stagnation i nästan alla näringsgrenar. Ogynnsamma

skördar och en deraf följande skuldsättning inom den jordbrukande klassen

hafva jemväl i sin mån bidragit att hämma den företagsamhetsanda,

som under normala förhållanden gjort sig gällande. Följden af det modlöshetstillstånd,

som af dessa med flera sammanstötande orsaker inträffat, har

blifvit, att en massa enskilda odlings- och jordförbättringsföretag ligga nere;

att bergsbruket och öfriga näringar måst lefva ett tynande lif; att fattigdomen

bland den arbetande befolkningen tillväxt i en förfarande grad och

hotar att bringa den eljest redlige arbetaren in på en samhällsvådlig bana;

att hopplösheten om utsigt till framtida bergning inom fosterlandet, i förening

med den lifliga emigrantagitationen hos mången uppväckt hågen att

lemna detta land, för att uti andra verldsdelar söka sin utkomst, medan han

ännu eger medel qvar för bestridande af de kostnader, som med den äfventyrliga

resan äro förenade.

Kommer så härtill, att den svåra missväxten under förlidet år, som i

flera landskap hotar den eljest idoga och försakande befolkningen med verklig

hungersnöd, jemväl lägger sin tyngd i vågskålen; så får man icke förundra

sig öfver, om folket i allmänhet motser, att Riksdagen å sin sida

borde vidtaga någon åtgärd till förekommande af de olägenheter, som af

närvarande förhållanden framkallas. Undersöker man då hvilka utvägar,

som på en gång skulle afhjelpa, icke blott den närvarande nöden och förlägenheten,

utan ock de olägenheter, som för framtiden tillbakahålla näringarnes

uppdrifvande, så skall man finna, att något kraftigare och värdigare

sätt icke förefinnes, än att i någon större skala utsträcka arbetena'' på Statens

jernvägar. Härigenom vinnas flera ändamål med samma medel. Ty

dels undviker Staten att dela ut sina tillgångar såsom almosor åt de nödlidande

samhällsklasserna, dels skulle häraf i betydlig mån förminskas det

sorgliga förhållande, som visar sig snart sagdt öfverallt, i det en massa ar
betsfördt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66. 73

betsfört manskap stryka landet omkring och nödgas tigga arbete eller bröd;

dels skulle Staten på detta sätt få reel valuta för de anslagna medlen, och

genom den gynnsamma konjunkturen i afseende på tillgång af arbetare, till

ett moderat pris, kunna få ett större arbete gjordt för samma summa som

under vanliga förhållanden ett mindre.

Utan att underkänna de motiver, som ligga till grund för majoritetens

afstyrkande, beder jag dock få fästa uppmärksamheten derå: att den vid sednaste

riksdagarne föreburna svårigheten i afseende på behöfliga medels anskaffande

numera icke i lika grad förefinnes; — ty inom Utskottet upplystes

från fullt trovärdiga män, att en upplåning inom landet för Statsverkets

räkning icke troddes möta någon särdeles svårighet. Det blef ock genom

infordrade Utlåtanden, som bifogas Betänkandet, för Utskottet bekant, att

all erforderlig materiel kunde erhållas vid., fabriker inom landet. Lägger

man härtill, att trä, materialier och arbetskrafter jemväl finnas i landet, så

vill det synas, som skulle man, utan ringaste fara, kunna våga att utsträcka

jernvägsbyggnaderna i något större skala, än som blifvit af Utskottet förordadf;

och det desto heldre, som Byggnadsstyrelsen kostar Staten lika mycket

om vi bygga för tre eller fem millioner.

Med anledning häraf, samt åberopande hvad som blifvit anfördt

uti de af Herrar E. M. af Klint och C. A. Rettig, inom Första Kammaren,

August Andersson, J. Erikzon, P. Staaff och P. Lithner, inom Andra Kammaren,

derom väckta motioner, föranlåtes jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte med en million Riksdaler höja den summa,

som Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition föreslagit, att till jernvägsbyggnader

upplåna, samt att detta belopp, 1,000,000 R:dr,

måtte anslås att utgå till sådana förberedande arbeten å östra

stambanan inom provinsen Småland, hvarigenom den nödlidande

befolkningen uti nämnda landsdel kan sättas i tillfälle att förtjena

sitt nödtorftiga uppehälle. Och torde vid ett bifall härtill böra

stadgas, att summan finge utgå under innevarande år, så fort sig

göra låter.”

af Herr G. von Proschwitz: ”Då åtgärder till lindrande af arbetslöshet

detta år torde blifva nödvändiga, samt billiga arbetslöner till följd

af nöden torde kunna påräknas, far jag yrka, att en och en half million

R:dr R:mt måtte anslås att, efter Kongl. Maj:ts godtfinnande, användas till

sådana arbeten å begge de beslutade stambanorna, som för beredande af

tidsvinst må anses ändamålsenliga.”

af Herr E. Key;

Bih. till Iiiksd. Prof.-1869. 4 Sami. • 1 Afd. 66 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

Angående Frövi—Falu-banan.

af Herr V. M. Beroniua: ”Den betryckta ställningen inom landet,

och isynnerhet i bergslagerna, hvilkas intresse hittills blifvit alltför

mycket tillbakasatt, synes mig påkalla, att från Statens sida något åtgöres

redan nu, och att fråga om lättade kommunikationer i landets malmrikaste

trakter icke ånyo undanskjutes. Bland alla de banor, som dels vid föregående

riksdagar, dels ock vid den innevarande, blifvit af Stats-Utskottet omnämnda,

såsom förtjenande att af Staten understödjas, har alltid den föreslagna

linien mellan Frövi och Falun blifvit uppförd i främsta rummet, såsom

den vigtigaste och såsom den, hvilken med största säkerhet kan anses

komma att bära sig. Ännu har dock ingenting blifvit vidgjordt, och den

talrika befolkningen i sjelfva midten af riket, omgifven af outtömliga tillgångar

på de yppersta malmer, försjunker dagligen alltmera i nöd och elände.

Såsom ett exempel på arbetslösheten och dess följder må nämnas, att inom

Ludvika socken kommunalutskylderna uppgå till ''21 R:dr på bevillningsriksdalern

för jord och till 15 R:dr på samma för inkomst af kapital och arbete.

I Grangärde socken, med 7,000 innevånare, och med det bekanta

Grängesberget på sitt område, äro utskylderna och fattigvården nästan enahanda

som i Ludvika. Landets kraftigaste befolkning, bergsmännen och

grufarbetarne, stå färdige att för alltid öfvergifva ett land och en trakt, der

naturen hopat sina skatter, men hvarest de icke kunna tillgodogöras. Ar

det då skäl att, såsom Stats-Utskottet gjort, lägga armarne i kors, sedan

man sökt freda sitt samvete genom att sätta sitt namn under en underdånig

skrifvelse? Nej, här om någonsin är det en obestridlig sanning, att den

största fara ligger i ett uppskof, ty ”medan gräset gror, dör kon”, och om,

efter några års ytterligare betänksamhet, Staten ändtligen behjertar denna

malmtrakts och Dalarnes behof, så är orten säkerligen så utarmad, att den

ifrågavarande jernvägen måste anläggas af Staten sjelf, och den kommer då

att, i likhet med åtskilliga delar af våra redan befintliga statsbanor, framdragas

genom en ödemark. Må man derföre hjelpa medan tider är; må

man, efter att hafva sörjt för resandes beqvämlighet och till en del för jordbrukets

lättnad, också se till, att landets andra modernäring, bergsrörelsen,

må kunna resa sig ur sitt förfall, att dess produkter må kunna åstadkommas

och transporteras till sådana priser som betinga jemn och stor afsättning,

samt att det derigenom må blifva en möjlighet för landet att vinna någon

inkomst till betäckande af den ständigt växande importen.

Om man vill ändamålet, måste man också vilja medlen. Stats-Utskottet

har sjelf medgifvit, att garanterandet af en viss ränta å anläggnings
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Stals-Utskottets Betänkande N:o 66.

75

kapitalet är det säkraste sätt att bringa enskilda banor till stånd. Den svårigheten,

att man ej skulle kunna kontrollera nettobehållningen, eller att

denna skulle uppgifvas för låg, torde ej vara större, än att den kan genom

lämpliga föreskrifter och noggrann kontroll öfvervinnas.

Utan att vilja förfäkta den satsen, att en räntegaranti är i alla händelser

och för alla banor den lämpligaste form, hvarunder Staten bör understödja

anläggandet af enskilda banor, vågar jag dock påstå, att så är förhållandet

med Frövi—Falulinien. Denna bana har af alla de personer och

myndigheter, som om densamma tagit närmare kännedom, erhållit det vitsord,

att den säkerligen kommer att efter några år bära sig och lemna en

god afkastning, och man kan derföre med temlig visshet påstå att, om Staten

garanterar 5 procents ränta på en rimlig anläggningskostnad, någon utbetalning

för sådant ändamål knappt behöfver ifrågakomma annat än under

de första åren. Gefle — Falubanan, som närmast kan jemföras med Frövi—

Falulinien, har alltid lemnat god afkomst; i år har till aktieegarne utbetalts

12 procent. Den utgift, som Staten under några år kan få vidkännas för

en räntegaranti, kommer också mångdubbelt tillbaka till Statsverket genom

tillökningen i trafik på stambanorna.

Hvad beträffar anläggningskostnaden för Frövi—Falubanan, har en

kompetent ingeniör, Major Adelsköld, förklarat sig anse, att densamma bör

kunna byggas till samma pris som Statens banor, 850,000 R:dr pr mil, eller

inalles högst 15 millioner.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, och

då genom den af Stats-Utskottet tillstyrkta underdåniga skrifvelsen

ingenting annat åstadkommes, än att äfven för denna gång undanskjuta frågan

om jern vägen i de förnämsta malm- och bruksdistrikterna;

då Riksdagen ej torde böra åtskiljas, utan att hafva i någon mån positivt

tillgodosett bergslagernas behof af lättade kommunikationer;

då en jernväg mellan Frövi och Falun ständigt varit erkänd såsom

ett oafvisligt behof och ett vilkor för den inhemska jernindustriens upphjelpande,

samt denna bana allmänt är erkänd såsom den, hvilken bland alla

enskilda jern vägar bör först ifrågakomma till utförande;

då derigenom dels utväg beredes att tillgodogöra och afsätta landets

rikaste malmtillgångar, dels ock den hittills vanlottade provinsen Dalarne

kommer i förbindelse med stambanorna;

då den i dessa trakter öfverhandtagande nöden och emigrationen ej

kunna på annat sätt motarbetas och afhjelpas;

då Frövi—Falubanan icke störande inverkar på systemet af Statens

egna banor;

då beviljandet af en räntegaranti är det säkraste sättet att åstadkomma

banans anläggande genom enskildt bolag;

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.

då det kan med säkerhet förutses, att denna bana skall, redan kort

tid efter dess fullbordande, lemna så god afkastning, att någon ersättning

från Statens sida icke behöfver mera än under några få år ifrågakomma;

då denna bana ovilkorligen skall tillskynda Statens jernvägar en högst

betydlig tillökning i trafik och således i inkomst, som mer än väl motsvarar

hvad som kan komma att i räntegaranti utbetalas;

så har jag ansett mig böra tillstyrka,

att Riksdagen måtte bemyndiga Kongl. Maj:t att med enskildt bolag

träffa öfverenskommelse om anläggande och trafikerande af en,

i likhet med Statsbanorna utförd, jernväg mellan Frövi och Falun,

med grenbana till Insjön eller till Båtstad jemte kanaliserande af

Dalelfven derifrån till Insjön, på det vilkor, att för en tid af 30

år, från den tid då banan är färdig och börjar trafikeras, Statsverket

garanterar bolaget en behållen inkomst af 5 för hundrade å

anläggningskapitalet, beräknadt till det belopp, som Kongl. Maj:t

kan, efter förnyade undersökningar, finna skäligt bestämma, dock

ej öfverstigande 16 millioner R:dr; och att Kongl. Maj:t må ega

stadga de närmare vilkor och bestämmelser, som vid uppgörande af

ett dylikt kontrakt kunna finnas nödiga.”

Uti denna reservation har Herr L. M. Nordenfelt instämt, emedan han

funnit hela jernvägsföretaget emellan Frövi och Falun röna mera understöd

än den del deraf, som han i sin motion föreslagit

Angående jernväg emellan gruffälten vid Billesholm och lämplig punkt å

Landskrona—Helsingbotgs jernväg.

af Herr L. M. Nordenfelt: ”Enär jag anser utveckling af stenkolsindustrien

inom landet vara ett af de vigtigaste ekonomiska föremål,

som kunna af Riksdagen understödjas, och denna industri icke utan lättade

kommunikationer lärer kunna få någon framgång, samt understöd derför kan

lemnas utan uppoffring af Statsverkets tillgångar, föreslår jag vördsamt,

att Riksdagen ville, för anläggning emellan Billesholm och lämplig

punkt på Landskrona—Helsingborgsbanan af en jernväg, utförd

efter plan och på vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kan finna godt

i nåder godkänna, bevilja ett låneunderstöd af 400,000 R:dr emot

den ränta och amortering, som af Riksgälds-kontoret vid nästa låns

upptagande kan betingas samt emot den säkerhet för lånevilkorens

fullgörande, som Kongl. Maj:t i nåder behagar godkänna.”

STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS 1869.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. A

Sam m mandrag oiyer beloppet af de under nedannämnda riksdagar beyiljade anslag för Statens jern vägsbyggnader samt anslag och lån för enskilda jernvägsanläggningar.

S -t-a-t—e—n—s j-e—r—n—v—ä -g~s—b—y—g-g—n—a-d-e—r.

Vestra

stambanan.

Södra

stambanan.

1

Linien

Hallsberg—Örebro.

Östra

stambanan.

Sammanbindnings- banan genom

Stockholm.

Norra

stambanan.

Nordvestra

stambanan.

UndersÖkningskostnader.

Kostnad för

ökad materiel.

Summa.

v

v .

Vid 1847—1848 års riksdag .

1850—1851 „ „

1853—1854 „

1856—1858 „ „

1859—1860 „ „

1862—1863 „ „

linien Laxå—Christinehamn

linien Arvika—Norska gränsen

......... 600,000

jemte behållningen

å statslånefonden. . 370,000

1865—1866 års riksdag:

linien Arvika—Norska gränsen . .

linien Christinehamn—Carlstad—

Arvika..............

sammanbindningsbanan genom Stockholm

samt ökad materiel . . . .

1867 års riksdag: linien Christinehamn—

Carlstad—Arvika
1868

års riksdag..........

Riksmynt, j Mil.

Riksmynt.

Riksmynt, i Riksmynt. Mil

Riksmynt

6,000,000

14,075,000

15,796,889

1.500.000

5.525.000

7,440,632

10,150,000

90,000

169,425

7,590,000

19,769,425

25,000,000

1,762,479

4,030,000

3,070,000

4,672,000

2,862

5,374,000

28,268,862 59

970,000

2,900,000

500,000

5,900,000

- I 500,000

2,000,000

2,000,000

3,090,000

2,000.000

Summa 42,7 | $5,871,889— 35,6 24,615,632

4,672,000|—! 19,5 j 14,834,000|—; 262,288|54!2,00Q,000!—1111,1

91,618,288154

Enskilda jernvägsanläggningar.

Summa.

Mil.

Anslag.

Lån.

Summa.

Mil.

Riksmynt.

---.

—

_

100,000

100,000

100,000

—

112,500

150,000

—

262,500

—

—

262,500

_

—

—

—

2,750,000

—

2,750,000

—

“T"

10,340,000

—

—

—

—

1,895,000

*)

1,895,000

—

—

21,664,425

95

—

—

1,436,000

—

1,436,000

—

—

26,436,000

—

9,644,000

9,644,000

37,912,862

59

~~

160,000

|

___

—

160,000

—

—

6,060,000

— -

—

—

—

—

—

—

—

2,000,000.

s oc»n non

—

49,7

272,500

I

15,975,000

—

16,247,500

-1

160,8

~ 7---1

107,865,788(54

*) Häruti in8är (let från Handels- och Sjöfartsfonden för fullbordande af Norbergs jernväg utbetalda och af Riksgälds-kontoret öfvertagna lån å 150 000 R-dr

Hör till Stats-Utsk. Bet., 1869, N:o 66.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. B.

Sammandrag öfver beloppet af dels de anslag till bestridande af undersöknings- och anläggningskostnaderna

jemte ökad materiel för Statens jernvågar, dels de anslag och lån för enskilda jernvägsanläggningar,

som under nedanstående år blifvit från Riksgälds-kontoret utbetalda.

Statens jernvägar.

Enskilda jernvägar.

Summa

Undersöknings-

Anläggnings

.

Kostnad för

Lin.

Riksmynt.

kostnader.

kostnader.

ökad materiel.

100,000

100,000

1854

_

75,000!—

150,000

—

225,000

—

H

1855 .......

60,000

_

1,800,000

_

—

22,500

—

580,000

—

2,462,500

—

» W

1856 .......

30,000

_

4,125,000

_____

- —

—

—

663,333

33

4,818,333

33

»1

1857 .......

19,425

95

5,945,000

_

--

—

—

—

546,666

67

6,511,092

62

r»

1858 .......

100,000

_

7,810,000

_

-_

—

—

—

1,706,666

66

9,616,666

66

1859 .......

50,000

_

6,620,000

_

''--

—

—

—

981,666

67

7,651,666

67

»*

1860 ...... .

_

7,550,000

___

—

—

—

—

166,666

67

7,716,666

67

t»

„ 1861 .......

. _

_

6,750,000

—

—

—

—

—

—

—

6,750,000

—

1862 .......

__

__

6,750,000

——

__

—

15,000

—

718,000

—

7,483,000

—

>»

1863 .......

2,862

59

9,315,000

_

—

- -

—

718,000

—

10,035,862

59

n

1864

9,112,000

_

2,880,666

67

11,992,666

67

n

1865

8.812.000

_ -

_

__

_

4,225,902

67

13,037,902

67

n

* 1866

6.576.538 —

1,400,000

_

160,000

—

2,388,860

66

10,525,398

66

" 1867 .......

__

_

2,150,000

_

600,000

—-

—

148,570

—

2,898,570

—

1868

2,450,000

_

___ .

_

- __

_

—

—

2,450,000

—

11

I 1869 .......

—

—

''500,462

—

—

—

—

—

—

500,462

Summa

262,20^

86,266,000

2,000,000“

—

å7å,866

—

15,975,000

—

104,77^8

54

88,528,288:

5''

1.

16,247,500.

Hör till Stats-Utsk. Bet., 1869, N:o 66.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. C.

Uppgift på dels de från Riksgälds-kontoret för enskilda jernvägsanläggningar utgifna lån, dels

de inbetalningar, som för dessa lån böra till nämnda kontor inflyta under hvartdera af åren 1869,

1870 och 1871.

Jernvägsanläggningen,

för hvilken lånet blifvit

beviljadt:

►1

o- o

o S*

3: P*

C7. po

85

5» g°

• D

O

Banans längd.

Lån

e t s

Inbetalningsbelopp

räntefot.

ursprungliga

belopp.

kapitalåterstod

vid 1868 Ers slut.

är 1869.

år 1870.

&r 1871.

Christinehamn —Sj oandan

1848

1,1

4 proc.

100,000

44,987

05

6,000

6,000

6,000

Nora—Ervalla.......

1851

—

4 .

150,000

—

95,097

20

9,000

9,000

—

9,000

—

Dito .......

1858

1,3

5 v, „

75,000

—

7,455

75

7,865

82

—

—

—

Norbergs jernväg.....

1854

)i6!

2 „

150,000

—

129,526

77

4,500

—

4,500

—

4,500

—

Dito .....

1858

4 „

150,000

132,084

42

7,500

—

7,500

—

7,500

—

Wessman—Barken . . . .

1854

''i J

3 „

200,000

156,706

56

10,000

—

10,000

—

10,000

—

Dito .....

1858

(i’0 i

4 ,

200,000

—

157,036

36

12,000

—

12,000

—

12,000

-1

Grefle—Dala........

1854

L i

2

2,400,000

—

2,141,793

14

72,000

—

72,000

—

72,000

_|

Dito ........

1858

{8,6|

5 Va .

600,000

—

—

—

—

—

—

—

-1

Hudiksvall—Dellen . . . .

1858

1,0

4 „

370,000

—

330,790

13

18,500

—

18,500

—

18,500

—

ISöderhamn—Bergviken. .

1858

1,4

4 ,

500,000

—

453,925

31

25,000

—

25,000

—

25,000

iBorås—Herrljunga . . . .

1860

3,9

4 „

1,436,000

—

1,332,818

51

68,852

76

68,852

76

68,852

76

Ystad—Eslöf. c.......

1863

7,1

4 „

2,450,000

—

2,450,000

—

121,489

81

122,500

—

122,500

—

Helsingborg—Arup . . . .

1863

Ur!

4 „

1,100,000

—

1,087,039

92

55,000

—

55,000

—

55,000

—

Landskrona—Eslöf . . . .

1863

15,6 1

4 .

1,200,000

—

1,186,462

31

59,888

89

60,000

—

60,000

—

Christianstad—Hesslebolm

1863

2,8

4 „

720,000

702,858

02

36,000

—

36,000

—

36,000

—

Wexiö—Alfvestad.....

1863

1,7

4 „

434,000

-

423,236

15

21,700

—

21,700

—

21,700

—

Köping—Uttersberg. . . .

1863

3,4

4 „

500,000

_

462,891

33

35,000

—

35,000

—

35,000

—

Herrljunga—Uddevalla . .

1863

8,7

4 „

3,240,000

3,240,000

—

122,815

64

158,591

83

162,000

—

Summa!--

49,7

—

| 15,975,000!-

14,534>§

|93j! 693,112

92

722,144

59

725,552176

Hör till Stats-Utsk. Bet., 1869, N:o 66.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. D.

Sammandrag, utvisande ursprungliga beloppet af de utaf Riksgälds-kontoret upptagna, fonderade

statslån, äfvensom huru mycket genom dessa lån Riksgälds-kontoret tillgodokommit samt hvad deraf

återstår obetaldt.

Obligatio-

Obligationernas ursprungliga belopp i

För obligatio- nerna erhållen

Återstående

kapitalbelopp

nernas

valuta, evalve-

den 1 April

räntefot.

K:dr R:mt.

Thaler Pr. C:t.

Pund St.

rad i R:mt.

1869.

1855 års

fonderade statslån.

4 och 3''/j %

281,900

j

267,688

94

223,700

1858 „

4 Va

—

8,190,500

—

----

19,703,472

60

19,043,733

33

1860

4%

—

—

8,000,000

—

t---

—

19,153,866

67

Dito dito

å premieobligatio-

i

ner å

Thaler,

tillhopa 2,400,000

bokförda till endast

— r

25,615,074

74

—

—

%:delar

loppet

af nominela be-

2,000,000

J__I

4,181,111

11

1861 års fonderade statslån .

4 Va „

3,000,000

—

—

—

--j—

2,760,650

—

2,718,700

—

1864 „

47.

—

—

—

—

555,700 —

8,790,836

55

9,629,800

—

1866 *

5 „

—

9,932,300

—

---- -

23,677,689

29

26,308,266

67

1868 ,

* » )

5

—

—

—

1,125,000!—

17,520,801

52

20,250,000

—

98,336,213641101,509,177 78

Summal--13,281,900;—l 28,122,800;—(1,680,700;

Till bestridande af ränta och kapitalafbetalning för ofvanstående lån utgå årligen följande belopp:

för 1855 års lån.............................................R:mt 13,655

1858

1860

1861

1864

1866

1868

hvilket skall slut betalas den 2 Januari 1898 . .

„ „ „ den 1 November 1898 .

„ „ den 30 September 1899

„ „ „ den 15 April 1918 . . .

,, „ „ den 2 Januari 1931 . .

.. „ den 1 Januari 1931 . .

1,166,666

1.466.000

165,000

489,500

1.380.000

1,086,750

67.

67.

Summa R:mt 5,767,571:

*) Anm. Af 1868 års lån, 1,150,000 Pund St., äro ännu oförsålda obligationer för 25,000 Pund St.,

hvilka torde kunna uppskattas till omkring 420,000 R:dr R:mt.

Hör till Stats- Utsk. Bet., 1869, N:o 66.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1869:62 Skrifvelse, i anledning af väckt fråga om uppgörande af plan för framtida jernvägsanlåggningar samt sättet för deras utförande. s. 19 i texten