Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1869 församlade Revisorers berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltninq under år 1867.

1870-03-28 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1870:33, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1869 församlade Revisorers berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltninq under år 1867.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

1

i\:o 33.

Ant. till Riksd. Kansli d. 28 Mars 1870, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1869 församlade Revisorers berättelse,

angående granskning af Statsverkets samt andra af allmänna

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltninq under

år 1867. (I. A.)

Ofvannämnda revisionsberättelse, jemte de af vederbörande embetsverk och

myndigheter i anledning deraf till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga utlåtanden

och förklaringar, har till Stats-Utskottets behandling blifvit remitterad, och får till

följd deraf Utskottet, efter tagen kännedom af dessa handlingar samt inhemtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, härmedelst underställa

Riksdagens pröfning de utaf Revisorerne gjorda framställningar, hvilka Utskottet

ansett från dess sida påkalla yttranden; följande Utskottet, vid uppställningen

häraf, samma ordning, som uti revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Kongl. Arméförvaltningen.

§ i.

(Rev.-ber. pag. 20. — Utlåt. pag. 293.)

Utaf en särskildt afgifven möteskostnads-redogörelse för öfningslägret å La- Ang. ersåttdugårdsgärdet

under år 1867 hade Revisorerne inhemtat, hurusom utgifterna för trampad gröen

derunder företagen sju dagars fältmanöver utgjort 24,383 R:dr 55 öre, deraf en- <la m. m.

dast utbetald ersättning för den skada, som genom nedtrampad ängs- och betesBili.

till Riksd, Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 1

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

mark samt nedrifna stängsel- och gärdesgårdar m. m. blifvit förorsakad till följd

af truppers marscher och bivuakering, uppgått till den betydliga summan af 8,014

R:dr 26 öre. Enligt redogörelsen bilagdt. syne- och värderingsinstrument, hade

nämnda skada blifvit i behörig ordning uppskattad till 9,081 R:dr 2 öre. Skiljaktigheten

mellan dessa begge sistnämnda summor föranleddes deraf, att en del af ersättningsbeloppet,

vid redovisningens afgifvande, ännu var på rättegång beroende.

Uti sitt i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtande har General-intendenten

vid berörda öfningsläger hufvudsakligen anfört att, då, såsom i hufvudstadens

omgifningar egde rum, nästan all öppen mark vore odlad till åker och äng

samt talrika gärdesgårdar å fälten förekomme, dylika skadors uppkomst under

större trupprörelser ej torde kunna förhindras.

Med afsende härå och ehuru ifrågavarande ersättning synes Utskottet uppgå

till jemförelsevis högt belopp, får Utskottet likväl, enär dylika fältmanövrer

icke så ofta torde återkomma, och, sedan uppmärksamheten blifvit å förhållandet

fäst, anledning icke saknas, att för framtiden sådana åtgärder vidtagas, att, då

större trupprörelser äro af nöden, ifrågavarande slags ersättningar, som under alla

förhållanden icke torde kunna helt och hållet undvikas, må, såvidt möjligt är, till

beloppet inskränkas, hemställa,

att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Kongl. Sjöförsvars-departementets Kansli- och Kommando-expeditioner, Kong!,

Förvaltningen af Sjöärendena, Lots- och Fyrinrättningen, Sjökartekontoret,

Kongl. Flottan samt Kongl. Skärgards-artilleriet.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 43. — Utlåt. pag. 438.)

Ang. S/cär- Enligt hvad Revisorerne omförmäla, förvarades för närvarande vid Skärgårds
gårds-artil-

artilleriets depot i Göteborg 10 stycken öppna kanonslupar af trä, af hvilka trenl^Götebory*ne

vore ur tjenstgöringstillstånd och enligt Kongl. Maj:ts beslut skulle till salu

utbjudas; 14 kanonjollar och eu patrullbåt, hvilka alla, såsom otjenliga för vapnet,

skulle försäljas, samt några segel- och roddbåtar. Då årliga kostnaden, som från

Skärgårds-artilleriets anslag utginge för depöten, kunde beräknas till omkring

50,000 R:dr, hade Revisorerne, jemte omförmälande af den personal, som vid depöten

vore anställd, ansett sig böra, under vissa förutsättningar, uttala den åsigt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

3

att det skulle medföra besparing att, sedan alla fartyg och persedlar, som ej vore

användbara för sjöförsvaret, blifvit försålda, öfriga fartyg, materialier och persedlar

flyttades till Skärgårds-artilleriets station i Stockholm, hvarefter blott så stor personal,

som oundvikligen fordrades för platsens bevakning och det nödvändigaste

underhållet af derå befintliga byggnader, behöfde på stället qvarhållas.

Hänvisande till hvad Skärgårds-artilleriets stationsbefälhafvares i anledning

häraf afgifna underdåniga utlåtande innehåller, får Utskottet meddela, att, i anledning

af Kongl. Fångvårds-styrelsens underdåniga framställning om upplåtande till

fångvårdens behof af det i Göteborg belägna nya varfvet, hvarest ifrågavarande

depot vore belägen, Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den 14 December nästlidet

år, anbefallt Kongl. Styrelsen att låta uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma

med plan och kostnadsförslag till nämnda varfs fullständiga anordnande till ett

straffarbetsfängelse, hvaremellertid Kongl. Maj:t bland annat medgifvit, att varfvet

tills vidare finge användas till afhjelpande af detta behof, dock utan att större kostnader

för sådant ändamål användes, än som för ett provisoriskt begagnande vore

oundvikliga, och egde Kongl. Styrelsen att, efter öfverenskommelse med Förvaltningen

af sjöärendena, så fort ske kunde, komma i disposition af sådana lokaler,

som för sjöförsvarets behof kunde före hela platsens aflemnande umbäras. Med

hänsyn härtill har Utskottet funnit Revisorernes framställning i ämnet numera icke

föranleda till annan åtgärd, än att

förhållandet till Riksdagens kännedom anmäla.

(Rev.-ber. pag. 43. — Utlåt. pag. 439.)

På grund af Kongl. Brefvet den 20 Juni 1837 hade, enligt hvad Revisorerne £ng. arfvode

o ö ° för medde
omförmäla,

under revisionsåret utbetalts arfvode af 750 R:dr för meddelande vid här- lande af nuvarande

observatorium af undervisning i praktisk astronomi åt siökadetter äfven- der visning i

o i */ wrci/ctisJc

som åt officerare och underofficerare vid Kongl. Flottan. Men då, med afseende astronomi åt

på den astronomiska undervisningen åt kadetter, sådan meddelades vid sjöförsvarets sjökadetter

undervisningsanstalt, samt, såvidt Revisorerne hade sig bekant, Kongl. Flottans

öfriga, nyss omförmälda personal icke begagnade sig af ifrågavarande tillfälle till undervisning,

syntes det Revisorerne, som skulle berörda anslag kunna för framtiden

indragas; och har, i häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, Skärgårds-artilleriets

stationsbefälhafvare förmält sig i detta afseende fullkomligt instämma i Revisorernes

åsigt, desto heldre som hädanefter lika litet som hittills ifrågakomme, att vid

härvarande observatorium någon undervisning i praktisk astronomi åt Kongl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Skärgårds-artilleriets vare sig officerare eller underofficerare meddelades, samt undervisningen

åt sjökadetter bibringades vid Sjökrigsskolan och under öfningsexpeditioner;

varande det af stationsbefftlhafvaren afgifna utlåtande af Kongl. Förvaltningen

af sjöärendena såsom eget yttrande åberopadt.

Enligt Utskottet meddelad upplysning, har, sedan vederbörande numera

afsagt sig ifrågavarande arfvode, Kongl. Maj:t under den 25 nästlidne Februari i

nåder förklarat, att samma arfvode från och med början af innevarande år skall

indragas; Och lärer vid sådant förhållande

Revisorernes framställning i ämnet ej till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholms Stads kronoräkenskaper och länens landsbocker.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 49. — Utlåt. pag. 307.)

Ang. ett oguldet

arrendebelopp.

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, balanserades under titel »arrendemedel»

uti specialräkningen öfver kronouppbörden för revisiousåret i Gullbergs, Bobergs

och Walkebo häraders fögderi af Östergötlands län ett belopp af 3,312 R:dr 76 öre,

utgörande oguldet arrende för år 1847 för indragna öfverstelöjtnants-bostället

Kungs Norrby. Redan år 1860 fästade Rikets Ständers Revisorer uppmärksamhet

derå, att berörda belopp då ännu var oguldet samt hemställde, att mera kraftiga

åtgärder, än som dittills ifrågakomma, måtte vidtagas för indrifvande af nämnda

fordran. Sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, uti deröfver afgifvet underdånigt

utlåtande, bland annat upplyst, att arrendemedlen icke kunnat indrifvas, emedan

såväl dåmera aflidne Arrendator!! J. Pettersson, som hans löftesmän, saknade tillgång

och befunno sig i konkurstillstånd, samt att fråga blifvit hos Länsstyrelsen

väckt om afskrifning ur kronoräkenskaperna af berörda arrendemedel, hemställde

1861 års Revisorer, som inhemtade, att frågan befann sig i oförändradt skick, det

Kongl. Kammarrätten måtte anbefallas vaka deröfver, att den väckta frågan om

medlens afskrifning blefve utan dröjsmål afgjord. Genom Resolution den 8 Februari

1862 blef sedermera frågan afgjord af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som

med vissa vilkor beviljade den sökta afskrifningen. Kongl. Kammarrätten, hvars

pröfning frågan underställdes, förklarade åter uti utslag den 24 November sistnämnda

år att, enär, med afseende å de i målet förekomna omständigheter, det

icke kunde anses vara lagligen utredt, hvarken att uti Arrendator! Petterssons år

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 33.

o

1848 i konkurstillstånd försatta bo ej funnits annan tillgång till gäldande af berörda

arrendefordran, än den i sådant afseende redan använda, eller att den ene af

Pettersons trenne löftesmän, Magnus Andersson i Gerstad, hvilken det ålåge att

med hvad han egde och framdeles kunde förvärfva ansvara för betalningen af

samma fordran, dertill saknade all tillgång, Kong!. Kammarrätten, med upphäfvande

af det underställda beslutet, funne den sökta afskrifningen icke under dåvarande

förhållanden kunna beviljas; i följd hvaraf det ålåge vederbörande uppbördsman,

att skyndsamligen vidtaga lagliga åtgärder till beredande af godtgörelse åt Kronan

för omförmälda arrendebelopp. Öfver detta utslag anförde uppbördsmannen underdåniga

besvär hos Kongl. Maj:t, som, på sätt af nådiga Resolutionen den 15 Januari

1864 inhemtades, enär klaganden icke med behörigen godkänd eller eljest laga

kraftvunnen sysslomannaräkning i Arrendatorn Pettersons konkurs ådagalagt, att

all vidare tillgång i konkursen saknades till gäldande af Kronans fordran samt, vid

det förhållande att ene löftesmannen, Magnus Andersson, ännu lefde, utväg att för

samma fordran af honom erhålla någon godtgörelse tilläfventyrs framdeles kunde

uppstå, fann skäligt att, med utslag å besvären, gilla det beslut, hvaruti Kongl. Kammarrätten

i målet stadnat.

Oaktadt det således ålegat uppbördsmannen att skyndsamligen vidtaga lagliga

åtgärder till beredande af godtgörelse åt Kronan för omförmälda arrendebelopp,

hade likväl, på sätt Rovisorerne anmärka, under den långa tid, som sedermera

förflutit, uppbördsmannen, så vidt handlingarne utvisade, icke vidtagit någon

åtgärd för utbekommande af den tillgång, som ännu kunde förefinnas i Arrendatorn

Petterssons konkursbo, för att dymedelst bereda Kronan godtgörelse för berörda

fordran, utan allenast låtit anställa utmätningsförsök hos den ene löftesmannen

Magnus Andersson, som fortfarande saknade afl tillgång. I likhet med hvad 1863

års Revisorer yttrat funno äfven nästlidet års Revisorer det dessutom anmärkningsvärdt,

att under den tid af omkring 12 år, som förflöt emellan det arrendemedlen

till betalning förföllo och då afskrifningsfrågan anhängiggjordes, vederbörande uppbördsman

icke sjelfmant vidtagit alla de åtgärder, som kunnat befrämja Kronans

rätt och bästa, utan, sedan den ene af sysslomännen i Petterssons konkurs afträdt

sina tillgångar till borgenärers förnöjande, syntes hafva, på sätt dock icke erfordrats,

afvaktat den slutliga redovisningen i denne sysslomans konkurs och urarfvabo, innan

åtgärd vidtagits för att hos den andra sysslomannen i Petterssons konkurs,

hvilken icke då afträdt sina tillgångar, söka bereda Kronan all den godtgörelse för

berörda fordran, som hos honom under dåvarande förhållanden kunnat erhållas.

Hänvisande till såväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes häröfver afgifva

underdåniga utlåtande som vederbörande uppbördsmans förklaring, hvilka, hufvudsakligen

berörande förhållanden, hvarom nu icke är fråga, men innefattande föga

upplysning i den del af målet, sednast församlade Revisorers anmärkning afser,

Utskottet fördenskull icke funnit vara tillfredsställande, får Utskottet, enär vederbörande

uppbördsman, som det, enligt Kongl. Kammarrättens, af Kongl. MaJ:t

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Ang. redovisning

för

försålda

skogseffeJcter.

gillade utslag af den 24 November 1862, ålegat att skyndsamligen vidtaga lagliga

åtgärder till beredande af godtgörelse åt Kronan för omförmälda arrendebelopp,

icke, såvidt af förklaringen kunnat inhemtas, ännu vidtagit någon åtgärd för utbekommande

af den tillgång, som kan förefinnas i Arrendatorn Petterssons konkursbo,

utan till stöd för sin uppgift att all tillgång deri saknades, allenast åberopat

de i afskrifningsfrågan företedda verifikationer, hvilka Kongl. Maj:t lika med Kongl.

Kammarrätten emellertid funnit icke lagligen ådagalägga sådant förhållande, hemställa,

att Kiksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att skyndsamligen vidtaga

lagliga åtgärder för utredande, om och hvilken tillgång ännu

kan förefinnas i Arrendatorn Petterssons konkursbo, till betäckande

af Kronans ifrågavarande arrendefordran samt tillse

att, derest sådan tillgång finnes, densamma må utan vidare

dröjsmål Kronan tillgodokomma, äfvensom att, utan afbidan å

afskrifningsfrågans slutliga afgörande, i laga ordning verkställa

undersökning till utrönande deraf, huruvida vederbörande uppbördsman

kan hafva försummat att i behörig tid vidtaga alla

på honom beroende åtgärder för bevakande af Kronans rätt

i afseende å berörda arrendefordran och dymedelst tillskyndat

Kronan någon förlust.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 50. •— Utlåt. pag. 310.)

.Uti Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för skogs- och jägeristaten i riket

af den 16 Mars 1838 föreskrifves, i afseende å redovisningen för försålda sltogseffekter

och kontrollen öfver derför inflytande medels leverering, att, sedan auktion å

skogseffekter blifvit af dertill utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnad

kronobetjent, i distriktförvaltarens eller, om han är hindrad, revierför val tårens närvaro

förrättad, skall det af dessa tjensteman till riktigheten attesterade auktionsprotokoll

insändas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som det åligger att utfärda

behöriga uppbördsordres derå till kronofogden, den der, i den mån medlen

hunnit indrifvas, hvilket, sist inom nästpåföljande April månads utgång, bör till

fullo vara verkstäldt, skall desamma till landtränteriet för skogsplanteringskassans

räkning leverera. Jemte omförmälande häraf, hafva Revisorerne uttalat den åsigt,

att, till följd af berörda föreskrift, beloppet af försålda skogseffekter bort, på sätt i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.

7

allmänhet ock skett, i fögderiernas specialräkningar samt landsböckerna uppdebiteras

och redovisas samt den utestående uppbörden balanseras. Vid granskning

af räkenskaperna för Elfsborgs län, både Revisorerne emellertid funnit, att ett annat

förfaringssätt derstädes egt rum I specialräkningen för länets ränteri upptogs

nemligen ett under revisionsåret influtet sammanlagdt belopp af 38,562 R:dr

69 öre, Skogsplanteringskassans medel, hvilken uppbörd, enligt hvad verifikationen

till räkenskapen utvisade, hufvudsakligen utgjorde köpeskilling för försålda skogseffekter;

men detta betydliga belopp, som blifvit af försäljningsmännen omedelbart

i landtränteriet levereradt, upptoges hvarken i vederbörande fögderiers specialräkningar

eller uti landsboken för länet. Då redovisning således saknades för ifrågavarande

skogsförsäljningsmedel, hade Revisorerne varit urståndsätta att bedöma,

om medlen å behöriga tider i landtränteriet influtit och till hvad belopp den utestående

uppbörden af sådana medel vid revisionsårets början och slut uppgått.

Landshöfdinge-embetet i nämnda län har uti häröfver afeifvet underdånigt

utlåtande hufvudsakligen anfört, att det af Revisorerne anmärkta förfarande, ehuru

icke fullt öfverensstämmande med den åberopade nådiga föreskriften, likväl sedan

mer än 30 år tillbaka i länet iakttagits och haft sin grund derutinnan, att auktionsförrättarne

måst, för att bereda afsättning till högsta möjliga pris, på eget

ansvar lemna virkesafnämare lämpligt anstånd och derefter skonsamt förfara med

medlens indrifning, hvarförutan det icke hade varit möjligt, att till någorlunda pris

afsätta skogsprodukterna, samt att anledningen till förevarande anmärkning för

framtiden lämpligast kunde undanrödjas derigenom, att auktionsförrättarne till kronofogdarne

aflemnade sina redogörelser, för att derefter upptagas i fögderiernas

specialräkenskaper.

Ehuru det af Landshöfdinge-embetet anförda förhållande synes Utskottet

icke innefatta giltig grund för afvikelse från den till ordning och reda i redovisningssättet

ledande nådiga föreskrift i ämnet, likväl och då rättelse i hvad Revisorerne

anmärkt för framtiden torde vara att emotse, äfven till följd deraf, att nytt

formulär för länsräkenskaperna blifvit faststäldt, enligt hvilket fullständig redovisning

för ifrågavarande slags medel bör erhållas, samt blifvande Revisorer, i händelse

det anmärkta förhållandet ej sålunda skulle blifva afhulpet, ej lära underlåta

att derå ånyo fästa Riksdagens uppmärksamhet, hemställer Utskottet,

att vid den afgifna förklaringen må för närvarande få bero.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

§ 6.

(Rev.-ber. pag. 51.)

lanäv^af1'' Till kostnader för tryckning af formulär och blanketter till taxeringsläng
högst

3 pro- der jemte sammandrag deraf samt arfvoden åt Kronans ombud och för protokollfö''aUmännab

™ r‘n§ m- A- likartade utgifter eget-, enligt 76 § af Bevillnings-förordningen, hvarje

villningen. Pröfningskomité, med undantag af Stockholms stads, för hvilken gäller särskildt

stadgande, använda och fördela ett belopp, motsvarande högst tre procent af den

summa, hvartill hela länets allmänna bevillning för året uppgår. För det sätt,

hvarpå dessa medel i de olika länen blifvit använda, hafva Revisorerne meddelat

redogörelse uti en berättelsen vidfogad tabell, hvilken för fullständighets skull tillika

innefattar uppgift öfver beloppet af de rese- och traktamentspenningar till ledamöter

i Pröfningskomitéer, ordföranden i bevillningsberedningar m. fl., som i de olika

länen blifvit under revisionsåret utanordnade.

Af så väl berörda tabell som af Utskottet meddelade utdrag af Pröfningskomitéernas

protokoll i tvänne län har Utskottet inhemtat, att det högsta helopp,

som till PröfningskomitéernaS förfogande stälts, nästan utan undantag blifvit till

fullo disponerad^ utan att, såvidt protokollen utvisa, några särskilda förhållanden

påkallat användandet af så stort belopp. Hvad särskildt det ena af berörda län

angår, hade Pröfningskomitéen sålunda förfarit, att, jemte det ersättning till vissa

belopp för olika ändamål blifvit bestämd, tillika förordnats, att öfverskottet af bevillningsprocenten

skulle fördelas å vederbörande tjensteman, som hade bestyr med

debitering, uppbörd och redovisning af bevillningsmedlen, efter samma proportion

som förut blifvit följd. Då emellertid ett sådant förfarande synes grunda sig å en

mindre riktig uppfattning af Bevillnings-förordningens föreskrifter, Indika, för undvikande

af en sådan, till ökade utgifter ledande tolkning, möjligen torde böra förtydligas,

men det icke tillkommer Stats-Utskottet att i sådant hänseende till Riksdagen

framställa något förslag, hemställer Utskottet,

att frågan i denna del må till vederbörligt Utskotts handläggning

öfverlemnas.

Statens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

9

Statens Jernvågsbyggnader.

§ 7.

(Rev.-ber. pag. 75. — Utlåt. pag. 313.)

Ehuru de summor, Indika från Kongl. Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader

utbetalts för arbeten å nordvestra stambanan, Laxå — Christinehamn

och Christinehamn — Carlstad, till större delen blifvit af Styrelsen insatta uti

Wermlands enskilda bank, som för dessa banors räkning fått. under revisionsåret

emottaga 660,000 R:dr, uppdebiterades likväl icke dessa summor å det uti Styrelsens

hufvudbok förekommande konto med nämnda bank, hvilket endast upptoge de vid

årets början och slut för sådant ändamål i banken innestående medel. De särskilda

remisserna påfördes deremot direkte banorna, hvilka dock uti sina räkenskaper

uppdebiterade desamma endast i mån som de blifvit. i nämnda bank lyftade.

Revisorerne, hvilka, i följd deraf, att räkenskapen icke utvisade de dagar, då omförmälda

insättningar och uttagningar egt rum, ej varit i tillfälle att beräkna beloppet

af den ränta, som för dessa medel skäligen bort Styrelsen tillgodoföras,

hade emellertid fästat sin uppmärksamhet derå, att någon sådan räntegodtgörelse

icke syntes hafva ifrågakommit, samt att behörig öfverensstämmelse, de särskilda

redogörelserna emellan, ej förefunnes.

I anledning häraf hade Kongl. Styrelsen i underdånigt utlåtande anfört, att

Styrelsen, som icke ansett sig berättigad, än mindre skyldig att med de till dess

disposition ställda statsmedel företaga några ränteinbringande transaktioner, och

funnit det vara med för stor risk förenadt, att så stora summor, som vanligen behöfdes

för hvarje aflöning, förvarades hos kassör i enskild lokal, med Wermlands

enskilda bank afslutat den öfverenskommelse, att de medel, hvilka för bankens

räkning af Styrelsen insattes i Skandinaviska Kredit-aktiebolaget härstädes, och

för hvilka medel Styrelsen, bankens ansvarighet oberäknad, dessutom anskaffat

styrelseledamöternas enskilda borgensförbindelser, skulle på behöriga reqvisitioner

tillhandahållas vederbörande tjensteman vid nordvestra stambanan i de sedel- och

myntsorter, som för jernvägen erfordrades; hvarvid med afseende derpå, att för

dessa medel, som i allmänhet endast några få dagar funnes i banken innestående

och ständigt måste hållas tillgängliga, banken icke velat erlägga någon ränta, den

ytterligare fördelen för Styrelsen tillika vore betingad, att vid de tillfällen, dåpenningebehof

till större eller mindre belopp för banan uppstode, men detta behof af

en eller annan anledning icke kunde af Styrelsen genast fyllas, det erforderliga

Bill. till Riksd. Prot, 1870. 4 Sami. 1 Afd. 20 liåft. 2

Ang. redovisning

m.

in. för i en

skild bank

inrättning

insatta me

del.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

beloppet af banken räntefritt försträcktes, hvilket förfaringssätt, vid flera tillfällen,

varit af stor nytta för Styrelsen, hvilken derigenom undvikit att för sådana penningebehof,

som icke kunnat på förhand så noga beräknas, hålla en så stor kassa,

som i annat fall varit erforderlig. Vid sådant förhållande hade Styrelsen icke ansett

det vara behöfligt att låta föra särskild räkning öfver insättningarne i och uttagningarne

ur banken, men skulle Styrelsen, för den händelse en öfversigt deröfver

vore i ett eller annat afseende åt intresse, draga försorg derom, såväl att särskilt

konto upplades i Styrelsens hufvudbok, utvisande de särskilda insättningarne

i banken för banans räkning, som ock att banans räkenskap åtföljdes af en särskild

räkning med banken, utvisande'' de särskilda uttagningarne ur banken.

Då, för erhållande af en lättare öfversigt af likartade penningetransaktioner

emellan Kongl. Styrelsen och enskilda bankinrättningar, derest sådana anses

fortfarande böra ega rum, ifrågavarande räkningar synas vara af behof påkallade,

får Utskottet hemställa,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes förständiga Kongl. Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader,

att om införande i räkenskaperna af ifrågavarande

bankräkningar för framtiden draga försorg.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 76. — Utlåt. pag. 315.)

Ang red0- Af räkenskaperna för södra stambanan hade Revisorerne inhemtat, dels

visning för att en summa af 10,210 R:dr 98 öre, utgörande influten godtgörelse för åtskilliga

auktionsme- ^ offentliga, auktioner i slutet af år 1864 försålda byggnadseffekter och materialier,

först i December månad 1867 i södra stambanans kassa influtit och dels att dylika

auktionsmedel till belopp af 2,542 R:dr 13 öre ännu vid 1867 års slut befunnes

oredovisade. Då, enligt hvad de räkenskaperna bilagda auktionsprotokoll utvisade,

endast två till tre månaders anstånd med betalningen för de vid ifrågavarande

auktioner försålda effekter varit medgifvet, hade Revisorerne funnit det anmärkningsvärdt,

att redovisning för de influtna medlen icke aflemnats förr än närmare

tre år efter den tid, då betalningen sålunda bort vara erlagd till auktion - förrättarne, hvilka dessutom tillgodonjutit eu provision af dels sex dels åtta procent

å försäljningssumman.

I afseende härå har, uti afgifvet underdånigt utlåtande, Kongl. Styrelsen

öfver Statens jernvägsbyggnader förmält sig endast böra upplysa, att, sedan Styrelsens

revisionskontor gjort, anmärkning i ämnet, det oaktadt stora svårigheter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

11

lyckats Styrelsen, genom vidtagande af de, enligt Styrelsens åsigt, mest lämpliga

åtgärder, att erhålla redovisning för alla utestående auktionsmedel för södra stambanan,

med undantag af 1,500 R:dr, som det oaktadt flera verkställda utmätningsförsök

ännu icke lyckats utfå af auktionsförrättaren, en tillförordnad länsman.

Enligt Utskottet meddelad upplysning har det icke heller sedermera lyckats

att hos sistbemälde auktionsförrättare utbekomma nämnda belopp, hvadan

och enär anledning icke heller förefunnes att framdeles derför erhålla betalning,

Kongl. Styrelsen vore betänkt på att i vederbörlig ordning söka tillåtelse till beloppets

afskrifning. Enär Kronan således torde tillskyndas förlust i följd deraf, att

auktionens förrättande blifvit uppdraget åt en person, som för uppbörden icke lärer

hafva ställt någon säkerhet, och dylika förluster för framtiden torde, så vidt

möjligt är, böra förebyggas, får, för sådant ändamål, Utskottet hemställa,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes förständiga Kongl. Styrelsen öfver Statens

jernvägsbyggnader att tillse, det vid auktioner till försäljning

af effekter från nämnda byggnader sådan säkerhet för

auktionsmedlens behöriga redovisande hädanefter må erhållas,

att dylika förluster kunna i möjligaste måtto undvikas.

Statens Jernvägstrafik.

§ 9.

(Rev .-ber. pag. 84. — Utlåt. pag. 316.)

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, föreslog Kongl. Maj:t, uti nådig Proposition

af den 1 December 1865, det Rikets Ständer måtte till kompletterande af

bristande trafikmateriel å redan anlagda stambanor anvisa det för detta ändamål

nödiga belopp, i jemnadt tal med 2,000,000 R:dr, mot det att den från och med

år 1867 uppkommande behållningen å trafikinkomsterna från Statens jernvägar

blcfve till Riksgälds-kontoret levererad, hvilken nådiga framställning Rikets Ständer

uti underdånig skrifvelse den 23 Maj 1866 anmälde sig hafva bifallit; men

som det var af icke ringa vigt, att denna för bestridande af Riksgälds-kontorets

utgifter påräknade tillgång, i den mån den uppkom, blefve utan tidsutdrägt Riksgälds-kontoret

tillställd, så och jemte meddelande af sitt beslut derom, att den

uppkommande behållningen å trafikinkomsterna från Statens jernvägar skulle till

Riksgälds-kontoret ingå, föreskrefvo Rikets Ständer i 193 § af det för nämnda

Ang. trafikmedlens

användande

till nybyggnader

och anläggningar

m.m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Kontor utfärdade reglemente, att, så snart räkenskaperna öfver trafiken för hvarje

månad hunnit så afslutas att behållningen för månaden kunde uppgifvas, denna behållning

ofördröjligen skulle till Riksgälds-kontoret levereras, dock under förbehåll

att, i händelse utgifterna för rörelsen å Statens jernvägar och desammas underhåll

någon månad icke af inkomsterna betäcktes, den uppkommande bristen finge

uppå vederbörlig reqvisition af Riksgälds-kontorets tillgångar ersättas; hvarjemte

Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 19 påföljande Juni anhöllo, det Kongl.

Maj:t täcktes förständiga vederbörande om denna föreskrifts behöriga iakttagande.

Denna underdåniga hemställan behagade Kongl. Maj:t, jemlik! nådigt Bref af den

5 Oktober 1866, på det sätt bifalla, att Styrelsen för Statens jernvägstrafik förstäudigades,

att, jemte det under Januari — Februari månader 1867 skulle till Riksgälds-kontoret

levereras den behållning å trafikinkomsterna, som för år 1866 kunde

vara disponibel, Styrelsen sedermera vid hvarje månads slut successive borde

öfverlemna till nämnda Kontor i jemna tusental Riksdaler den enahanda behållning,

som för motsvarande månad förefunnes, med förbehåll att, derest under någon månad

det skulle visa sig, att de utgifter, som af Styrelsen skulle bestridas, icke motsvarades

af innehafvande disponibla medel, erforderligt belopp af Riksgälds-kontoret

omedelbart till Styrelsen på dess reqvisition utbetalades.

Vid granskning af räkenskaperna hade Revisorerne inhemtat, att dessa föreskrifter

ingalunda blifvit af trafikstyrelsen iakttagna. Oafsedt att de Riksgäldskontoret

tillgodoförda behållningar å trafikinkomsterna icke blifvit inom föreskrifven

tid till nämnda Kontor aflemnade, hade trafikstyrelsen til! förökande af materialier

och inventarier samt till nya byggnader och anläggningar användt största

delen af öfverskottet å trafikinkomsterna, utgörande högst betydliga summor. Behållningen

å trafikinkomsterna till och med år 1867 hade nemligen utgjort 9,332,054

Rall- 25 öre, och om härifrån afräknades det belopp, hvilket i 1867 års hufvudbok

blifvit Riksgälds-kontoret såsom öfverskott å trafikinkomsterna tillgodofördt, utgörande

tillhopa 2,480,701 R:dr 73 öre, återstode således ett belopp af 6,851,352 R:dr

52 öre, som trafikstyrelsen utan föregången pröfning af Riksdagen för ofvanberörda

ändamål användt. Äfven om Rikets Ständers beslut, enligt skrifvelse af den

23 Maj 1866 och Kongl. Maj:ts derpå grundade nådiga Bref den 5 Oktober samma

år, skulle kunna anses innefatta godkännande af styrelsens åtgärd att på nämnda

sätt använda de belopp af 1866 och föregående årens trafikinkomster, som under

dessa år redan blifvit för sådant ändamål af styrelsen disponerade, syntes det dock

Revisorerne, det Rikets Ständers beslut, rörande trafikinkomsterna för år 1867, innefattade

bestämd föreskrift derom, att behållna öfverskottet å dessa inkomster

skulle till Riksgälds-kontoret öfverlemnas. Då emellertid, enligt hvad räkenskaperne

utvisade, behållningen å trafikinkomsten för sistnämnda år utgjort 2,366,150

Rall'' 26 öre, men deraf tillgodoförts Riksgälds-kontoret endast 1,068,581 R:dr 62

öre, hade alltså en summa af 1,297,568 R:dr 64 öre under revisionsåret blifvit utan

särskild! bemyndigande af styrelsen använd till ökande af förlag in. m. samt deri
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

13

genom undanhållen Riksgälds-kontoret, för hvars utgifter dessa tillgångar varit

af Rikets Ständer påräknade. Revisorerne, hvilka funnit detta förfaringssätt i hög

grad anmärkningsvärd!, hade ansett sig böra derå fästa Riksdagens synnerliga uppmärksamhet.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Styrelsen för Statens

järnvägstrafik hufvudsakligen anfört, hvad först angår anmärkningen, att

styrelsen icke skulle hafva iakttagit föreskriften i Kongl. Brefvet den 5 Oktober

1866, angående öfverlemnande till Riksgälds-kontoret af trafikmedel, att då det

endast vore den disponibla behållningen å trafikinkomsterna, som till Riksgälds-kontoret

skulle ingå, frågan syntes böra inskränka sig dertill, huruvida styrelsen till

disponibilitet. hänfört ett tillräckligt stort belopp af förhanden varande kontanta

tillgångar. Med afseende å ifrågavarande disponibilitet har styrelsen upplyst:

att behållningen å trafikinkomsterna bestode af

a) kontanta medel i styrelsens hufvudkassa och deposition i Riksbanken,

b) kontanta medel i distrikt-kassorna,

c) kontanta medel i trafikstationernas vexelkassor,

d) förskott, hvilka efter hand affördes såsom utgifter, samt

e) fordringar öfver skulder;

att de kontanta medlen i distrikt-kassorna ej öfverlemnades annat än i mån

af reqvisitioner, antingen grundade på för hvarje gång uppgjord beräkning öfver

den för en kortare tidsperiod erforderliga summan för löpande utgifter, eller med

föranledande af någon mera betydande utgift på en gång för större leverans eller

dylikt;

att dessa medel vanligen uppginge till sina högsta belopp i slutet af hvarje

månad, då distrikt-kassorna måste fyllas, för att motsvara de utgifter för aflöningar

in. m., som vid öfvergången från en månad till den andra förekomme, och att behållningarne

i distrikt-kassorna i slutet af hvarje månad under år 1867 i medeltal

utgjort 107,657 Rall- 90 öre;

att vid hvarje trafikstation måste finnas en så kallad vexelkassa, nödvändig

dels för vexling, dels för bestridande af vissa mindre löpande utgifter, hvilka kassor

å samtliga stationerna uppginge till omkring 22,000 R:dr;

att förskotten vid hvarje månads utgång under år 1867 i medeltal uppgått

till 87,359 R:dr 62 öre;

och att fordringar öfver skulder vid hvarje månads utgång under samma

år i medeltal uppgått till 103,948 R:dr 14 öre.

De under litt. b) c) d) e) härofvan upptagna olika delar af behållningen

utgjorde ett sådant förlag, som icke vore disponibelt, med mindre Statens järnvägstrafik

inställdes och slutliqvidation skedde. Af ofvanstående redogörelse framginge

emellertid, att detta förlag vid hvarje månads slut under 1867 uppgått i

medeltal till omkring 320,000 R:dr.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskuttets Utlåtande N:o 33

Beträffande derefter styrelsens befogenhet att, utan föregången pröfning af

Riksdagen, använda den under år 1867 uppkommande behållningen å trafikinkomsterna

till förökande af materialier och inventarier samt till nya byggnader och

anläggningar, så ehuru styrelsen ansåg det icke tillkomma sig att ingå i pröfning

deröfver, huruvida frågan om berörda utgifter bort till Riksdagens pröfning hänskjutas

eller ej, ansåge sig styrelsen likväl böra erinra derom, hurusom i nådigt

Bref af den 30 December 1862, hvarigenom Kong!. Maj:t bestämt, att den myndighet

och förvaltning, som dittills utöfvats af chefen för Statens jernvägsbyggnader,

skulle med afseende å de ärenden, som anginge ordnandet af allmänna trafiken

å stambanorna, öfvertagas af en särskild styrelse för Statens jernvägstrafik,

Kongl. Maj:t beträffande samma styrelses befogenhet och verksamhet i nåder stadgat

»att med ledning af den erfarenhet, som å de för trafik öppnade delarne af Statens jernvägar

redan vunnits, styrelsen, efter inhemtande jemväl af upplysning om iakttagelser

och förbättringar vid förvaltningen af andra länders jernbanor, skall, vid det

fortsatta ordnandet af trafiken och hvad dermed har sammanhang, söka åstadkomma

den lättnad och beqvämlighet för den allmänna rörelsen, som med klok hushållning

och med beredande af ökade inkomster till banornas underhåll och gäldandet

af deras byggnadskostnad är förenlig.»

Detta nådiga stadgande hade, enligt styrelsens uppfattning, varit oförändradt

gäldande till och med år 1868. Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 31 Maj 1867,

hvarigenom Kongl. Maj:t, med föranledande af från samma års Riksdag gjord

framställning, anbefallde styrelsen inkomma med en kostnads- och utgiftsstat för

år 1869, inverkade nemligen i så måtto på nyssberörda nådiga stadgande, att i

sagda kostnadsstat äfven borde upptagas nya byggnader och anläggningar samt

nya inventarier m. m. sådant, som tillhörde hvad i ofvannämnda stadgande upptoges

under den gemensamma benämningen »lättnad och beqvämlighet i den allmänna

rörelsen.» Till sådan lättnad och beqvämlighet i den allmänna rörelsen

fordrades, att jernvägens transportförmåga ökades i mån, som trafiken växte. Men

denna ökade transportförmåga betingade nya lokomotiv och vagnar, utvidgning af

vissa trafikstationer särdeles af dem, som blefvo anslutningspunkter för nya, intill

stambanorna stötande sidobanor, utvidgning af verkstäder och andra inrättningar

för den tillökade materielens vård, tillökning i förråd af bränsle, reservdelar för

materielen o. s. v.

Ehuru denna förklaring syntes styrelsen vara tillfyllest, med afseende å

styrelsens befogenhet att under 1867 använda trafikmedlen till höjande af jernvägens

transportförmåga, erinrade dock styrelsen derom, att Rikets under år 1866

församlade Ständer, vid pröfning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition rörande det

särskilda anslag af 2,000,000 R:dr till förökande af den rörliga materielen vid de

redan fullbordade stambanorna, icke saknade kännedom om nödvändigheten att

använda trafikinkomsterna till dels utvidgning af de äldsta trafikstationerna och

verkstäderna, dels uppförande af nya byggnader och anläggningar. Styrelsen hade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande i\T:o 33.

15

nemligen, uti underdånigt memorial af den 26 Oktober 1865, gifvit en fullständig

utredning åt dessa förhållanden och angifvit de särskilda ändamål, hvartill en del

af behållningen å trafikinkomsterna under den närmaste framtiden måste tagas i

anspråk, och Kong!. Maj:t hade uti den till Riksdagen aflåtna nådiga Proposition

i ämnet, hvilken åtföljdes af ofvanberörda underdåniga memorial, tydligen antydt

sistberörda förhållande.

Utskottet har vid behandling af förevarande fråga tagit kännedom af de

Kongl. Bref, hvilka i såväl Revisorernes framställning som Kongl. Styrelsens underdåniga

utlåtande blifvit åberopade. I afseende å omfånget af Kongl. Styrelsens

verksamhet förekommer i nådiga Brefvet af den 30 December 1862 det stadgande,

att Kongl. Styrelsen skulle öfvertaga befattningen med alla de ärenden, som afsåga

ordnandet af allmänna trafiken å stambanorna, i den mån de vore eller blefve

färdigbyggda, vidmakthållandet af banorna jemte dertill hörande byggnader, verkstäder,

materiel, in. m., äfvensom upphörden och förvaltningen af dervid inflytande medel.

Men hvarken härpå eller på det utaf Kongl. Styrelsen åberopade, jemväl i

samma nådiga Bref förekommande speciela stadgande att Kongl. Styrelsen skulle

vid det fortsatta ordnandet af trafiken och hvad dermed hade sammanhang söka

åstadkomma den lättnad och beqvämlighet för den allmänna rörelsen, som med

klok hushållning och med beredande af ökade inkomster för banornas underhåll

och gäldande af deras byggnadskostnad vore förenlig, synes kunna grundas något

berättigande för styrelsen att till nya byggnader och anläggningar efter godtfinnande

använda trafikmedlen. Förnekas kan emellertid icke att, på sätt styrelsen

ock erinrat, Rikets åren 1865—1866 församlade Ständer, vid pröfning af Kongl.

Maj:ts nådiga Proposition, angående ett särskild! anslag af 2,000,000 R:dr till förökande

af den rörliga materielen vid de redan fullbordade stambanorna, icke saknade

kännedom om styrelsens afsigt att använda trafikinkomsterna till dels utvidgning

af de äldsta trafikstationerna och verkstäderna, dels uppförande af nya byggnader

och anläggningar; ty uti omförmälda Proposition åberopades en densamma

bilagd underdånig skrifvelse från Kongl. Styrelsen, hvari sådant otvetydigt tillkännagafs.

Uti Stats-Utskottets i anledning häraf afgifna Utlåtande (N:o 48) yttras

visserligen, bland annat, att Utskottet funnit det förfarande oegentligt, enligt livilket

trafikinkomsterna under hand användes till ändamål, de der obestridligen tillhörde

den första uppsättningen eller nybyggnaden af banorna och för hvilka, om

den ursprungliga anläggningskostnaden icke blifvit beräknad lägre än vederborts,

något vidare anslag eller tillskott icke skolat ifrågakomma. Tillgångar och utgifter

af olika natur komme nemligen på detta sätt att sammanblandas och den verkliga

behållning, som af jernvägstrafiken uppstode, blefve icke synlig och läte sig

åtminstone icke utan svårighet beräknas. På dessa och flera skäl hemställde Utskottet,

att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende

äskat, ville till komplettering af bristande trafiknfateriel å Statens redan anlagda

stambanor, anvisa det för ändamålet nödiga belopp, i jemnadt tal med två millio
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

ner R:dr, att från Riksgälds-kontoret i män af behof utbetalas, mot det att den

från och med år 1867 uppkommande behållningen å trafikinkomsterna från Statens

jernvägar blefve till nämnda Kontor levererad. Denna hemställan blef af Rikets

Ständer bifallen, men uti den underdåniga skrifvelse af den 23 Maj 1866, hvari

detta beslut hos Kong!. Maj:t anmäldes, omförmälas icke de skäl som grundlagt

detta beslut. Sedermera anhöllo likväl Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 19

Juni 1866, att, då vid beviljande af berörda anslag det vilkor blifvit fästadt att

den från och med år 1867 uppkommande behållning å trafikinkomsterna skulle till

Riksgälds-kontoret levereras och det icke vore af ringa vigt att denna för bestridande

af Riksgälds-kontorets utgifter påräknade tillgång blefve utan tidsutdrägt

Riksgälds-kontoret tillställd, Kongl. Maj:t måtte förständiga vederbörande att, så

snart räkenskaperna öfver trafiken för hvarje månad kunnat afslutas, så att behållningen

för månaden kunde uppgifvas, ofördröjligen till Riksgälds-kontoret leverera

det månadtligen uppkommande öfverskottet å trafikinkomsterna, under förbehåll

att, i händelse utgifterna för rörelsen och jernvågarnes underhåll icke af inkomsterna

betäcktes, den uppkommande bristen finge, uppå vederbörlig reqvisition, af Riksgälds-kontorets

tillgångar ersättas. Häraf synes det, enligt Utskottets tanke, uppenbart,

att Rikets Ständer icke medgåfvo trafikmedlens användande för andra utgifter

än för rörelsen och jernvägarnes underhåll och således ej för nya byggnader

och anläggningar. Emellertid blef, efter inhemtande af styrelsens underdåniga

utlåtande, Rikets Ständers framställning i ämnet af Kong], Maj:t, enligt nådigt

Bref den 5 Oktober 1866, på det sätt bifallen, som Revisorerne omförmäla, eller

att styrelsen i nåder förständigades att, jemte det under Januari och Februari

månader 1867 skulle till Riksgälds-kontoret levereras den behållning å trafikinkomsterna,

som för år 1866 vore disponibel, styrelsen sedermera vid hvarje månads

slut successive borde öfverlemna till nämnda Kontor, i jemna tusental Riksdaler,

den enahanda (disponibla) behållning, soro för motsvarande månad förefunnes,

med förbehåll att, derest under någon månad det skulle visa sig att de utgifter,

som af styrelsen skulle bestridas, icke motsvarades af innehafvande disponibla

medel, erforderligt belopp af Riksgälds-kontoret omedelbart till styrelsen utbetalades.

Att till disponibla medel icke kunde hänföras de delar af behållningen,

hvilka utgjorde ett sådant förlag, som icke vore disponibelt med mindre jernvägstrafiken

inställdes och slutliqvidation skedde, synes Utskottet uppenbart; och då

icke antagligt är, att större sådana behållningar under revisionsåret förefunnits,

än som varit af behof påkallade, finner Utskottet styrelsens förfarande i denna del

nöjaktigt förklarad^ Hvad deremot angår det anmärkta förhållandet, att Styrelsen

användt en del af 1867 års trafikinkomster till nya byggnader och anläggningar;

så ehuru sådant förfarande synes vara stridande emot Rikets Ständers vid 1865—1866

årens riksdag i ämnet fattade beslut; likväl och då af ordalydelsen i det styrelsen

meddelade nådiga Bref af den 5 Oktober 1866 säker ledning icke kunnat erhållas

> för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

17

för bedömande af hvilka utgifter, som af trafikmedlen bort under revisionsåret bestridas,

men, i följd af de beslut Riksdagen sedermera fattat, någon tvekan i detta

hänseende ej vidare förefinnes, hvadan all anledning saknas, att det afRevisorerne

anmärkta förfarandet i denna del skulle af Styrelsen vidare fortsättas, hemställer

Utskottet,

att vid den afgifna förklaringen nu må få bero.

Rikets Ekonomiska Karteverk.

§ 10.

(Rev.-ber. pag. 107. — Utlåt. pag. 334.)

Enligt Öfveringeniören Liunggrens redogörelse för karteverket hade, på sätt Ang. redoRevisorerne

omförmäla, i afvaktan på inkommande fordringar, ett belopp af 913 R:dr karteverkets

35 öre blifvit under revisionsåret af redogöraren förskjutet. Vid närmare gransk- tillgångar

ning hade Revisorerne dock funnit, att Styresmannen för karteverket icke uttagit ° '' ‘

årets sista löneqvartal 1,000 R:dr, äfvensom att åtskilliga andra vid verket anställda

personer icke till fullo lyftat dem tillkommande aflöningsbelopp för revisionsåret,

och att alltså karteverkets skuld i sjelfva verket utgjorde ett vida högre belopp

än räkenskapen utvisade. Deremot kunde icke af räkenskapen inhemtas hvilka

fordringar karteverket egde. För att erhålla en tydlig öfversigt öfver karteverkets

ställning syntes det Revisorerne sålunda önskvärdt, att räkenskapen, som

för närvarande utgjordes endast af en kassaräkning öfver influtna och utbetalda

medel, blefve så uppställd, att såväl tillgångar som skulder deri upptoges.

Med afseende å hvad Revisorerne anfört och då sådana upplysningar, som

af styresmannen för nämnda karteverk uti afgifvet underdånigt utlåtande meddelats

rörande karteverkets tillgångar och skulder, synts Utskottet vara af beskaffenhet

att uti räkenskaperna böra för framtiden intagas, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att uti härefter

afgifvande redogörelse för Ekonomiska karteverket iakttaga

en sådan förändrad uppställning, att fullständig öfversigt deraf

kan erhållas öfver karteverkets såväl tillgångar som skulder.

Bill till Riksd. Prot. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 20 Håft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Kongl. Statskontoret.

§ 11.

(Rev.-ber. pag. 114.)

Ang. arfvode

till dem, som

under tjenste-

och nådår

uppehålla

lärarebefattning

vid

elementarläroverken.

Enligt presterskapets privilegier af den 16 Oktober 1723 äro, på sätt Revisorerne

omförmäla, alla presteläsemästares och skolebetjenters enkor med sina

egna så ock den dödes omyndiga och oförsörjda barn berättigade att njuta och

behålla efter deras mäns frånfälle, förutom det så kallade tjensteåret, ett nådår,

såframt de förmådde emellertid försörja gället och tjensten med en skicklig man,

som den framlidnes embete kunde ostraffligen förestå. På grund af 1820 års Skolordning

egde lärare, som för ålder eller sjukdom erhöll afsked, att uppbära tre fjerdedelar

af innehafvande lön på stat samt efterträdaren en fjerdedel deraf, jemte tjensten

åtföljande extra inkomster. Vid 1844—1845 årens riksdag beviljades ett reservationsanslag,

motsvarande en emeritilön i högsta lönegraden vid hvarje stift, att användas

såsom bidrag till vikariers aflönande. Detta anslag blef från Riks-staten uteslutet

vid 1856—1858 årens riksdag, då lärare vid elementarläroverken, med undantag

af dem, som innehade prebende eller annan presterlig lägenhet, blefvo tillförsäkrade

enahanda rätt till pension å Allmänna Indragningsstaten, som enligt författningarne

tillkomme civile embets- och tjensteman. Genom den betydliga tillökning

i anslaget till elementarläroverken, som vid sistnämnda riksdag beviljades,

bereddes tillgång till aflöning åt lärarne vid dessa läroverk, så att de lärare, som

sedermera utnämnts, fått tillträda full lön från och med månaden näst efter den, i

hvilken utnämningen egt rum. Sålunda hade lärarne vid elementarläroverken både

i afseende å aflönings- och pensionsförmåner, enligt Revisorernes tanke, blifvit likställde

med civile embets- och tjensteman i allmänhet. Emellertid hade, enligt

hvad räkenskaperna för revisionsåret äfvensom Kongl. Brefvet den 30 Mars 1860

gåfve vid handen, dessa lärare icke dess mindre blifvit bibehållne vid förmånen

af tjenste- och nådår på det sätt, att deras sterbhus fått under dessa år uppbära

tre fjerdedelar af lönen, hvaremot den återstående fjerdedelen utgått såsom bidrag till

aflöning åt den, som under tiden uppehållit tjensten, hvarjemte denne sednare fått

af statsmedel uppbära fyllnadsarfvode, så att sammanlagda aflöningen uppgått till

det belopp, som för vikariat i allmänhet vid läroverken bestodes; men då förmånen

åt tjenste- och nådår syntes Revisorerne hafva utgjort ett slags ersättning dels för

det bemälde lärare vid tillträde af tjenst i början blott fått någon del af lönen och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

19

dels för det de, i afseende å pensionsförmån, icke haft samma rätt som civile embets-

och tjensteman i allmänhet, hade Revisorerne varit tveksamme, om icke i

följd af den reglering, som vid 1856—1858 årens riksdag egde rum i afseende å

lärarnes såväl aflönings- som pensionsförmåner, rättigheten till tjenste- och nådår

bort för dem helt och hållet upphöra. I händelse åter denna rättighet, i saknad

af uttrycklig föreskrift om densammas upphörande, skulle anses qvarstå, hade det

synts Revisorerne, att Statsverket icke borde betungas med någon utgift för arfvode

till dem, som under tjenste- eller nådår uppehölle skollärarebefattning, enär,

enligt föreskriften i 1723 års privilegier, rättigheten till berörda förmån medgåfves

under uttryckligt vilkor, att sterbhusdelegarne försörja tjensten med skicklig man,

som tjensten ostraffligen förestode.

På grund af hvad Revisorerne sålunda anfört, får Utskottet, hemställa,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t. täcktes tillse, att Statsverket icke vidare må betungas

med någon utgift för arfvode till dem, som under tjenste-eller

nådår uppehålla lärarebefattning vid elementarläroverken.

Konsistorierna och Elementarläroverken.

§ 12.

(Rev.-ber. pag. 214. — Utlåt. pag. 346 och följande sidor.)

På sätt Revisorerne omförmäla, meddelas uti 134 § af Läroverks-stadgan

föreskrift derom, att hvarje elementarläroverk skall ega en egen kassa, att användas

till programmers tryckning, inköp af ved och ljus, vaktmästares aflöning, äfvensom

undantagsvis till inköp af materiel; en termins-afgiftskassa, till anskaffande

af böcker och undervisningsmateriel; samt en premie- och fattigkassa, hvilken årligen

bör i det närmaste utdelas dels såsom belöningar för flit och framsteg, dels

till understöd, sjukvård och begrafningshjelp. I strid mot dessa föreskrifter hade

vid åtskilliga läroverk utaf egna kassans medel blifvit bestridda utgifter, hvilka

synts Revisorerne hafva bort utgå från premie- och fattigkassan eller från terminsafgiftskassan,

till stöd för hvilken åsigt åtskilliga exempel af Revisorerne blifvit

anförda. Dessutom hade Revisorerne funnit anmärkningsvärd^ hurusom ifrågavarande

kassor på åtskilliga ställen blifvit så förvaltade, att skuld uppstått, ett förhållande,

hvartill befogenhet, hvad den egna kassan anginge, enligt Revisorernes åsigt

så mycket mera saknades, som ofvanberörda paragraf medgåfve, att afgifter i mån

Ang. elementarläro

verkens kas

sor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Ang. kassabehållningars

förräntande.

af behof må Järjungarne åläggas till bestridande af de utgifter, hvartill egna kassan

vore afsedd.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, har, i anledning af Rikets Ständers uti

underdånig skrifvelse den 14 April 1866 bland annat gjorda framställning derom,

att af de i 134 § mom. 1. d) af Läroverksstadgan omförmälda tillgångar bidrag i

vissa fall måtte lemnas till läroverkets egna kassa, Kongl. Maj:t genom nådigt

Cirkulär af den 27 November 1868 förordnat, att, tills vidare och intilldess annorlunda

kunde varda bestämdt, finge vid läroverk, der afgift, som, enligt § 134 mom.

1 c) i Läroverksstadgan, blifvit lärjunge ålagd, uppginge till mer än 2 R:dr i terminen

för hvarje lärjunge och likväl vore för det med densamma afsedda ändamål

otillräcklig, under det att den i samma inom. under d) bestämda terminsafgift befunnes

med hänseende till läroverkets förhandenvarande eller motsedda behof icke vara

till sitt fulla belopp erforderlig, eforus egde att, efter lärarekollegiets derom

gjorda hemställan, bestämma om och i hvilken mån för bestridande af de utgifter,

som af de i stadgans 134 § inom. 1, a) b) c) bestämda tillgångar borde bekostas,

bidrag af den för året inflytande, i inom. 1 d) fastställda terminsafgift finge utgå

till högst en tredjedel af denna afgifts hela belopp.

Då till följd häraf den af Revisorerne anmärkta skuldsättning för läroverkens

egna kassor synes för framtiden kunna i väsendtlig mån förekommas och, på

sätt af de afgifna underdåniga utlåtandena i frågan inhemtas, svårighet möter för

lärjungarnes åläggande att, utom terminsafgiften, till den egna kassan betala så

hög afgift, som stundom behöfves, samt Revisorernes anmärkning i öfrigt för de

fall, der den ej redan medfört rättelse, synts Utskottet icke vara af den vigt, att

någon åtgärd från Riksdagens sida i anledning deraf för närvarande må påkallas,

hemställer Utskottet,

att vid de i ämnet afgifna förklaringar nu må få bero.

§ 13.

(Rev.-ber. pag 215. — Utlåt. pag. 346 och följande sidor.)

Jemte meddelande af specifik uppgift å beloppet af de kontanta behållningar,

hvilka vid revisionsårets början och slut varit innestående hos de särskilda

redogörarne för de under konsistoriernas inseende och vård ställda medel samt för

de vid elementarläroverken befintliga kassor och fonder, hafva Revisorerne uttalat

den åsigt, att dessa behållningar på flera ställen varit större än behofvet påkallat,

i följd hvaraf en icke obetydlig ränteförlust för de olika kassorna uppkommit; varande

dessa kassabehållningar vid åtskilliga af Revisorerne uppgifna konsistorier

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63. 21

och läroverk större vid årets början än sammanlagda beloppet af årsutgifterna,

för hvilkas bestridande kassorna dessutom haft tillräckliga inkomster. Till undvikande

af anmärkta förhållandet, ansåge Bevisorerne, att föreskrift borde meddelas

derom, att konsistoriernas och elementarläroverkens medel, om de icke på annat

sätt kunde fruktbargöras, skulle i bankinrättning på deposition eller upp- och

afskrifning insättas och endast efter behof derifrån uttagas.

Hänvisande till hvad de i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtanden

innehålla, får Utskottet, enär deraf framgår, att, derest föreskrift meddelades derom,

att hela kassabehållningarne, utan afseende å behofvet för närmast förestående utgifter,

skulle insättas i bankinrättning, flera olägenheter och ökadt förvaltningsbestyr

deraf skulle utan motsvarande gagn föranledas, på de af Bevisorerne till stöd

för förslaget i öfrigt anförda skäl, hvilkas vigt, enligt Utskottets tanke, svårligen

kan bestridas, hemställa,

att Biksdagen behagade uti underdånig skrifvelse anhålla det

Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att konsistoriernas

och elementarläroverkens medel, om de ej på annat sätt

kunna göras fruktbärande, skola, i den mån sådant utan väsendtlig

olägenhet kan ega rum, uti bankinrättning på deposition

eller upp- och afskrifning insättas och endast efter behof

derifrån uttagas.

Extra statsanslaget till bekostande af offentliga vetenskapliga

föredrag i Stockholm.

§ 14.

(Rev.-ber. pag. 266. — Utlåt. pag. 430.)

Sedan Bikets Ständer vid 1865—1866 årens riksdag anvisat ett extra stats- Ang.anvånanslag

af 10,000 B:dr för år 186*7 att under förutsättning, bland annat, att ända- för^offentlimålsenlig

lokal bekostades af Stockholms stad, användas till föranstaltande af of- 9a vetenfentliga

vetenskapliga föredrag i hufvudstaden, så hade, enligt hvad Bevisorerne af feTra^mKongl.

Brefvet den 11 Januari 1867 inhemtat. Stockholms stadsfullmäktige å sta- slagna, inedens

vägnar förklarat sig vilja tillhandahålla sådan föreläsningslokal, i anledning äe ''

hvaraf Kongl. Maj:t medgifvit, att anslagsbeloppet finge i mån af behof och mot

framdeles skeende redovisning utbetalas. Vid granskning af den till följd häraf

afgifna redovisningen, hade det ådragit sig Bevisorernes uppmärksamhet, att ett så

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Ang. bo/cföringssättet

af inköpta

räntebärande

obligationer.

stort belopp som 500 R:dr eller 5 procent af hela anslagssumman blifvit anvisadt till

arfvode åt en redogörare och att tillhopa 1,054 R:dr åtgått till aflöning åt vaktbetjening

och polisbevakning, äfvensom att för iordningställande af föreläsningslokalen

och hyra för klädhängare utbetalts tillsammans 336 R:dr, oaktadt Stadsfullmäktige,

enligt sitt åtagande, bort kostnadsfritt tillhandahålla lämplig föreläsningslokal.

Medan anslaget belastats med dylika för detsamma till en del främmande och till en del

för stora utgifter, hade för det ändamål, hvartill anslaget företrädesvis afsetts, eller

för honorarier åt föreläsare jemte ersättning för deras resekostnader icke användts

mer än 5,675 R:dr eller något öfver halfva anslagsbeloppet, hvarå vid årets slutförefunnits

en behållning af 827 R:dr 25 öre. Då Revisorerne, med stöd af hvad sålunda

förekommit, höllo före, att hushållningen med ifrågavarande medel på det hela icke

varit sådan, som man af ändamålet med samma anslag bort kunna förvänta, hade

Revisorerne ansett sig böra förhållandet hos Riksdagen anmäla.

Utskottet har visserligen funnit det af komiterade för anordnande af omförmälda

vetenskapliga föreläsningar i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtande

icke innefatta fullt tillfredsställande förklaringar öfver de af Revisorerne anmärkta

förhållanden; men då något anslag till dylika offentliga vetenskapliga föredrag i

hufvudstaden numera icke utgår, hemställer Utskottet,

att vid den afgifna förklaringen må få bero.

Folkskolelärarnes pensionsinrättning.

§ 15.

(Rev.-ber. pag. 274. — Utlåt. pag. 433.)

Enligt hvad af räkenskaperna inhemtades, hade för inrättningens medel under

revisionsåret inköpts allmänna hypotheksbankens obligationer till ett sainmanräknadt

nominelt belopp af 239,000 R:dr, hvilka obligationer vid inköp kostat 205,840

R:dr. Skilnaden emellan det nominela beloppet och inköpspriset, utgörande 33,160

Rall-, hade, enligt hvad Revisorerne omförmäla, i räkenskapen för revisionsåret

blifvit såsom kapitalvinst uppförd, och uti den utgående balansen upptoges dessa

obligationer till hela deras nominela värde Då emellertid ifrågavarande kapitalvinst

endast i mån af obligationernas utlottning uppkomme, hade det synts Revisorerne,

att nämnda vinst icke förr borde i räkenskaperna upptagas än för det år,

hvarunder de inköpta obligationerna blefve utlottade.

I öfverensstämmelse med den åsigt, som legat till grund för Riksdagens

fattade och uti underdånig skrifvelse den 12 Maj 1868 anmälda beslut i en likartad

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

23

fråga, angående bokföring af inköpta obligationer för de under Arméförvaltningen

ställda kassor och fonder, får Utskottet, utan afseende å hvad direktionen öfver

nämnda pensionsinrättning uti underdånigt utlåtande anfört, hemställa,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning åt t, vid inköp och balanserade uti inrättningens

räkenskaper af obligationer, iakttaga det förfarande,

att ifrågavarande obligationer, med utsättande inom linien af

deras nominela värde, bokföras till inköpspris, så att först vid

deras utlottning eller försäljning den vinst eller förlust uppföres,

som dervid kan uppstå.

§ 16.

(Rev.-fler. pag. 274. — Utlåt. pag. 434.)

På sätt Revisorerne af räkenskapen inhemtat, hade från folkskolelärarnes

pensionsinrättning under revisionsåret utgått pensioner till fyra personer med tillhopa

325 R:dr, medan för samma år arfvodet till direktionens ledamöter, tjensteman

och vaktbetjente uppgått till sammanlagdt 4,958 R:dr 33 öre samt öfriga förvaltningskostnader

till 918 R:dr 38 öre, oberäknadt ett belopp af 1,601 Rall’ 18 öre

för möbler och inventarier till inrättningens embetslokal. Enligt Revisorerne meddelad

uppgift uppgick antalet af de uti pensionsinrättningen delegande folkskoledistrikt

för år 1867 till 2,177 med 2,825 lärare, och för 1868 till 2,179 med 2,857

lärare. För sistnämnda år hade ock pensioner utgått till 28 pensionärer med ett

sammanräknadt belopp af 6,371 R:dr, under det arfvoden och öfriga förvaltningskostnader

för samma år utgjort tillhopa 7,008 R:dr 43 öre. Detta belopp komme

dock framdeles, i den mån ännu ej tillsatta tjenster vid inrättningen blefve besatte,

att förökas. Den af Kongl. Maj:t under den 15 Mars 1867 för inrättningen

fastställda stat upptoge nemligen ett belopp af 7,500 R:dr till aflöning åt styrelse,

tjensteman och vaktbetjente samt 2,500 R:dr till öfriga förvaltningskostnader. Ehuru

folkskolelärarne utgjorde en talrik klass och antalet af pensionsberättigade

antagligen vore i tillväxt, hade Revisorerne, enär förvaltningsbestyret betydligt

underlättades deraf, att delegarnes utgifter inkasserades genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

som ock, der pensionsberättigade ej önskade att uti inrättningen

lyfta sin pension, hvilket blott sällan torde komma att ske, läte verkställa

utbetalning af pensionerna, likväl ansett sig icke sakna anledning ifrågasätta, om

för folkskolelärares pensionerande en särskild styrelse och förvaltningspersonal varit

af nöden och huruvida det icke skulle leda till besparing i förvaltningskostna
-

Ang. förvaltningskostnaderna

för pensionsinrättningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

dei-, om nämnda lärares pensionsinrättning kunde i berörda hänseende med annan

pensionsinrättning förenas.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har direktionen öfver nämnda

pensionsinrättning erinrat, att sedan fråga tid efter annan blifvit väckt om tillvägabringande

af folkskolelärares pensionering, hade, med anledning af Rikets Ständers

underdåniga skrifvelse den 16 November 1863, Kongl. Maj:t förordnat särskilda

komiterade för att i detta ämne afgifva förslag och att deras betänkande

den 1 December 1865 blifvit meddeladt Rikets Ständer, som uti underdånig skrifvelse

den 20 Juni 1866, med gillande i allo af de utaf komiterade framställda

grunder, anvisat de medel, hvilka, enligt den af komiterade åstadkomna finansiela

utredning funnits för ändamålet vara erforderliga, och deribland ett kapital af

200.000 R:dr, hvaraf räntan, beräknad till 10,000 R:dr, afsetts till förvaltningskostnadernas

bestridande. I full öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, hade

Kongl. Maj:t sedermera dels den 30 November 1866 utfärdat nådig förordning och

reglemente angående folkskolelärarnes pensionsinrättning, dels under den 15 Mars

1867 för pensionsinrättningen fastställt stat, att för samma år och tills vidare lända

till efterrättelse. Slutsumman af denna stat upptoge sistnämnda belopp 10,000 R:dr,

hvaraf likväl för närvarande, och så länge sådant med afseende å göromålen kunde

ske, disponerades endast omkring 7,000 R:dr, på sätt Revisorerne jemväl upplyst.

Då således pensionsinrättningen vore tillkommen och organiserad i enlighet med

Rikets Ständers beslut, syntes det direktionen, som Revisorerne saknat skäl för

sin ifrågavarande framställning, helst år 1867, hvars räkenskaper egentligen utgjort

föremål för Revisorernes granskning, varit det första af pensionsinrättningens

tillvaro.

Utskottet hyser åter den åsigt, att Revisorerne visserligen icke saknat fog

till anmärkning af ett så i ögonen fallande missförhållande, som att förvaltningskostnaderna

vid nämnda pensionsinrättning under revisionsåret uppgått till nära

5.000 R:dr, medan beloppet af utbetalda pensioner endast utgjort tillhopa 325 R:dr.

Direktionen har väl icke heller uppgifvit något förhållande, på grund hvaraf kunnat

antagas, att en så stor förvaltningskostnad varit af verkligt behof påkallad, så

mycket mindre som förvaltningen af inrättningens tillgångar, bestående af allmänna

hypotheksbankens obligationer, synes vara särdeles enkel; men direktionen har

uteslutande grundat försvaret för den dryga förvaltningskostnaden på det beslut,

som Rikets Ständer vid 1865—1866 årens riksdag i ämnet fattat och hvarigenom

Rikets Ständer’, enligt direktionens förmenande, skulle i allo hafva godkänt berörda

förvaltningskostnad, beräknad att uppgå till 10,000 R:dr, motsvarande 5 procent

ränta å ett kapital af 200,000 R:dr. Vid närmare granskning synes dock förhållandet

ej vara sådant. Komiterade för upprättande af förslag angående ordnandet

af pensionsväsendet för folkskolelärarne samt deras enkor och barn hafva,

uti deras den 19 December 1864 afgifna och till trycket befordrade underdåniga

utlåtande (sid. 22) visserligen i sammanhang med deducerandet af åtskilliga formler

för

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

25

för de beräkningar, som lågo till grund för komiterades förslag, yttrat följande: »Härtill

kommer emellertid ytterligare behofvet af ett anslag för inrättningens förvaltningskostnader,

hvilkas belopp komiterade antagit till 10,000 R:dr årligen, motsvarande,

efter 5 procent ränta, ett grundkapital af 200,000 R:dr»; Men uti de af

komiterade föreslagna, i nio särskilda punkter affattade grunder för ordnandet af

folkskolelärares pensionering förekommer icke någon den ringaste bestämmelse i

fråga om förvaltningskostnaderna och Kong]. Maj:t har uti dess i ämnet aflåtna

nådiga Proposition af den 1 December 1865 endast äskat, att Rikets Ständer, med

gillande af dessa grunder, måtte medgifva lyftning af ett för ändamålet förut anvisadt

sammanlagdt belopp af 120,000 R:dr att för folkskolelärarnes pensionering

enligt dessa grunder användas, samt för pensioneringens upprätthållande anvisa ett

årligt ordinarie anslag af 30,000 R:dr jemte 1,000 R:dr årligen såsom bidrag till

folkskolelärarnes enke- och pupillkassa. Hvarken uti Stats-Utskottets Utlåtande i

ämnet (N:o 104 vid nämnda riksdag) eller uti Rikets Ständers af direktionen åberopade

underdåniga skrifvelse af den 20 Juni 1866 förekommer någonting, som

skulle antyda, att Rikets Ständer ingått uti en af dem icke äskad granskning af

komiterades motivering, eller att Rikets Ständer skulle medgifvit afsättande utaf

ett grundkapital af 200,000 R:dr, hvaraf räntan skulle användas till förvaltningskostnader,

destomindre som, på sätt ofvan förmäles, det vid denna riksdag för inrättningens

grundläggande anvisade kapital, förutom årsanslagen, icke uppgick till

högre belopp än 120,000 R:dr. Men äfven om Rikets Ständer skulle hafva godkänt

ifrågavarande förvaltningskostnader, hvilket dock, enligt Utskottets tanke, ej

varit förhållandet, möter väl deraf icke något hinder att för framtiden ordna förvaltningen

på ett ändamålsenligare och billigare sätt. Huruvida detta kan ske på

det af Revisorerne föreslagna sätt eller annorledes, har Utskottet för närvarande

svårt att bedöma, dock synes en särskild styrelse- och förvaltningspersonal för

de olika pensionsinrättningarne medföra högre förvaltningskostnader än om förening

i detta hänseende kunde åvägabringas. Då emellertid Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle

att bedöma, om och på hvad sätt sådant lämpligen kan ega rum, eller om

och hvilken annan åtgärd till förvaltningskostnadernas nedbringande bör kunna

vidtagas, hemställer Utskottet,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes i afseende å förvaltningen af folkskolelärarnes

pensionsinrättning anbefalla sådana åtgärder, att kostnaderna

för denna förvaltning må i väsendtlig mån nedbringas.

*

Bill. till Riksd, Prat. 1870 4 Sami. 1 Afd.K 20 llåft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33,

Bibelkommissionen.

§ 17.

(Rev.-ber. pag. 276. — Utlåt. pag. 435.)

Ang. gransk- Jemte meddelande af redoer örelse för Bibelkommissionens tillkomst, hade

ning af korn- . . . ° ’

missionens Revisorer^, enär de till kommissionens förfogande ställda medel genom allmänna

räkenskaper, bidrag erhållits, ansett sig förpligtade att granska redogörelsen för berörda medel,

oaktadt någon sådan granskning vid föregående Statsrevisioner ej egt rum. Då

emellertid vid anställd efterfrågning i Kong]. Kammarrätten upplysning erhållits

derom, att redogörelsen hvarken för revisionsåret eller de föregående åren dit inkommit,

hade Revisorerne varit urståndsätta att sin granskningsskyldighet i berörda

afseende fullgöra, hvilket Kevisorerne för den åtgärd, som i anledning deraf

'' kunde påkallas, hos Riksdagen anmält.

Hänvisande till hvad Bibelkommissionens i anledning häraf afgifna underdåniga

utlåtande innehåller, får Utskottet, på grund af hvad i frågan förekommit,

hemställa,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kong!.

Maj:t täcktes anbefalla Bibelkommissionen, att redogörelsen

öfver de till kommissionens förfogande ställda medel till

Kongl. Kammarrätten hädanefter insända, för att i vanlig ordning

derstädes granskas och Riksdagens Revisorer, i likhet

med öfriga räkenskaper, tillhandahållas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 33.

27

§ 18.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt har Utskottet dels Ang. ofriga

tagit i betraktande vid afgifvande af förslag till reglering af statsutgifterna, dels \erättelsen

funnit vara genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt förkla- föreJcomradt,

eller hafva medfört åsyftad rättelse eller ock varit af beskaffenhet att från ”gor.''^

Utskottets sida icke böra till något särskildt yttrande föranleda.

Stockholm den 28 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

Fredrik Alexander Fnnck.

Reservation:

af Herr Per Nilsson i Espö, som, i fråga om traktamente för tjensteresor, åberopade

inkomstafdelningens af Stats-Utskottet in pleno icke godkända förslag så

lydande:

Kongl. Snndhets-kollegium.

(Rev.-ber. pag. 228. — Utlåt. pag. 409.)

Jemte erinran, hurusom Åtskilliga af de utaf Sundhets-kollegium under revisionsåret

till betalning godkända reseräkningar, enligt Revisorernes åsigt, icke

voro upprättade i enlighet med gällande författningar, hafva Revisorerne omförmalt,

att ordalydelsen i 11 § af Resereglementet af den 10 November 1865 samt

Kongl. Kungörelsen den 21 December 1866, angående ändring af vissa bestämmelser

i detta reglemente, gifvit anledning till helt olika tillämpningar. Sålunda hade

uti de förvaltande verkens räkenskaper flera reseräkningar förekommit, der förrättningsman,

då resa och förrättning verkställts på samma dag, icke beräknat sig till

godo mera än ett traktamente. Andra åter hade uti afgifna räkningar gjort anspråk

på och äfven erhållit två traktamenten för en och samma dag, nemligen ett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

resetraktamente och ett förrättningstraktamente. Slutligen hade, på sätt Revisorerne

särs kil dt anföra, icke mindre än tre traktamenten för en och samma dag

blifvit medgifna. Då emellertid utfärdandet af det nya resereglementet till väsendtlig

del hade föranledts af det med skäl öfverklagade förhållande, att ersättning

för tjensteresor beräknades för ett större antal rese- och förrättningsdagar, än

som i verkligheten användes, hade Bevisorerne, med anledning af hvad sålunda

förekommit, ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke en tydlig bestämmelse borde

meddelas derom, att förrättningsman ej må uppbära mera än ett traktamente för

samma dag.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Sundhets-kollegium

hufvudsakligen anfört, hurusom Kongl. Kollegium vid första tillämpningen äf 1865

års förnyade resereglemente väl ansett läkare för å samma dag verkställd resa och

förrättning, derunder färdade våglängden uppgått till tvänne mil och derutöfver, böra

åtnjuta traktamente fök en rese- och en förrättningsdag, men, uppå deröfver anförda

underdåniga besvär, hade Kongl. Maj:t, genom nådiga Resolutioner af den 6 Juli,

3 Augusti och 2 November 1866, till efterföljd stadgat, att enär färdandet till förrättning

och derifrån måste betraktas såsom särskilda resor, läkaren för å samma

dag verkställd resa och förrättning, derunder vägafståndet från läkarestationen till

förrättningsstället utgjort mera än en mil, borde åtnjuta tre dagtraktamenten, hvilken

tolkning af 1865 års resereglemente legat till grund för liqviden af de utaf

Revisorerne omförmälda rese- och traktamentsräkningar, hvilka, ehuru liqviderade

1867, dock afsågo förrättningar verkställda året förut, hvadan Kongl. Kungörelsen

den 21 December 1866 icke varit på dessa räkningar tillämplig.

Utskottet finner visserligen den af Revisorerne emot Kongl. Sundhetskollegium

framställda anmärkning vara nöjaktigt förklarad; men då Utskottet, lika

med Revisorerne, anser att traktamente för tjensteresor icke bör medgifvas för

större antal rese- och förrättningsdagar än som i verkligheten användas, får Utskottet

hemställa,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t, till förtydligande af Resereglementet den 10 November

1865, täcktes meddela sådana föreskrifter, att traktamente

för tjensteresor icke må utgå för större antal rese- och

förrättningsdagar, än som i verkligheten användas, samt att

förrättningsman sålunda ej må uppbära mera än ett traktamente

för samma dag.

Herr Key har begärt att få antecknadt, det han vid behandlingen af detta

ärende i Utskottet ej deltagit.

Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstkdt, 1870.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1870:48 Skrifvelse, i anledning af år 1869 verkställd revision af Statsverkets ra. jl. allmänna fonders förvaltning under år 186/■ s. 3 i texten