Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1869 års riksdag.

1870-03-28 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1870:34, Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1869 års riksdag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

1

N:o 34.

Ank. till Riksd. Kansli den 29 Mars 1870, kl. 11 f. in.

Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid,

som förflutit sedan början af 1869 års riksdag.

(R. A.)

Jemte det Stats-Utskottet, efter erhållna remisser å Riksdagens sistlidet

år församlade Revisorers berättelse om verkställd granskning af Riksgälds-kontorets

tillstånd och förvaltning, genomgått denna till trycket befordrade

och bland Kamrarnes ledamöter utdelade berättelse samt tagit

närmare kännedom om de omständigheter och förhållanden, hvilka föranledt

särskilda yttranden eller framställningar af Revisorerne, har Utskottet,

till följd af stadgandet i 39 § Riksdagsordningen, granskat ej mindre de

af Revisorerne omförmälda, än äfven de sedermera af Fullmäktige i nämnda

Kontor vidtagna förvaltningsåtgärder, dervid Utskottet genomgått de protokoll,

som hos Fullmäktige blifvit förda efter den 12 Augusti 1869, med

hvilken dag Revisorernas protokollsläsning slutade, till och med den 20

sistlidne Januari, då Fullmäktige afgåfvo den berättelse till innevarande

Riksdag, som finnes bifogad Stats-Utskottets Memorial N:o 1; och får Utskottet

härmed afgifva yttrande öfver hvad Revisorerne i ett eller annat

hänseende erinrat och föreslagit samt hvad vid den af Utskottet till sistnämnda

tid fortsatta granskning af Riksgälds-kontorets förvaltning i öfrigt

förekommit.

Bih. till Riksd. Prot. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 34.

l:o.

Angående 1869 års lån.

(Rev.-ber. sid. 71, 72.)

Då Revisorerne uti sin berättelse, rörande berörda lån, anmält att

de af dem lästa protokoller endast innehålla de förberedande åtgärder, som

blifvit af Fullmäktige vidtagna för ifrågavarande upplånings verkställande,

har Utskottet ansett sig böra i ett sammanhang taga kännedom om de i

afseende på denna angelägenhet af Fullmäktige fattade beslut. Utskottet

har dervid funnit, att, sedan Riksdagen, jemlikt 85 § uti det för Riksgäldskontor

den 15 Maj sistlidet år utfärdade reglemente, bemyndigat Fullmäktige

att upplåna ett belopp af högst 4 millioner Riksdaler mot obligationer,

lydande å Svenskt mynt, ställda till innehafvaren att återbetalas

å bestämda tider, hvilka borde i obligationerna angifvas, ej kortare än 5

år och ej längre än 10 år från obligationernas utgifningsdag samt Fullmäktige

vid sin sammankomst den 20 i nämnda månad beslutat infordra Kommissariatets

utlåtande om de åtgärder, som för verkställigheten deraf kunde

vara erforderliga, så och efter det Kommissariatet den 27 i samma månad

i ämnet afgifvit berörda utlåtande, hvilket påföljande sessionsdag den 3

Juni föredrogs och bordlädes, förblef frågan hvilande intill den 15 derpå

följande Juli, då det beslut fattades, att ett »provisionelt förslag till lydelse

af obligationerna" genast skulle upprättas, hvarjemte dels Fullmäktiges sekreterare

fick sig uppdraget att i samråd med vederbörande boktryckare föreslå

erforderliga kontraktsbestämmelser angående obligationernas tryckning,

dels åt Fullmäktiges lånedeputerade uppdrogs att undersöka om i Riksgälds-kontoret

redan befintligt obegagnadt obligationspapper vore för ändadamålet

användbart. Från den 15 Juli till den 26 Augusti innehålla protokollen

ingen upplysning om hvad i ärendet blifvit åtgjordt, hvaremot uti

protokollet för sistnämnda dag finnes antecknadt att uppsatta förslag till

obligationernas lydelse jemte proftryck af de föreslagna obligationerna under

föregående sammankomster blifvit Fullmäktige underställda samt att åtskilliga

vid bestämmandet af dessa obligationers lydelse och betalningsvilkor

förekomna frågor jemväl blifvit diskuterade; hvarefter Fullmäktige nämnda

dag till protokollet fattade hufvudsakligen följande beslut:

l:o att obligationerna, ställda till innehafvaren, skulle under den 30

September utfärdas å trenne valörer nemligen 5,000 Riksdaler, 1,000 Riksdaler

och 100 Riksdaler, till ett sammanräknadt belopp af Fyra millioner Riksdaler

Riksmynt, löpande med 5 procents årlig ränta, hvilken jemlikt åtföljande

kuponer skulle halfårsvis liqvideräs;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

3

2:o att obligationerna skulle indelas i fyra serier, hvardera omfattande

1,000,000 Riksdaler, af hvilka serier en komme att förfalla den 30 September

hvartdera året 1876, 1877, 1878 och 1879; samt

3:o att till Kongl. Maj:t skulle aflåtas underdånig skrifvelse, med

begäran att Kongl. Maj:t täcktes under samma vilkor, som i afseende på

1867 års obligationer äro stadgade, tillåta att förfallna räntekuponer och

obligationer tillhörande ifrågavarande lån må i landtränterierna inlösas och

i allmänna skatteuppbörden emottagas, samt att räntekuponer, som förfalla

den 30 Mars, finge i årets förenämnda dag skeende uppbörd emottagas.

Sedan Kongl. Maj:t derefter uti nådig skrifvelse af den 17 September

bifallit berörda framställning rörande förfallna obligationers och kuponers

inlösen, förekom lånefrågan ånyo vid Fullmäktiges följande sammankomst

den 21 i sistnämnda månad, dervid pluraliteten bland Fullmäktige

beslöt att köparen af ifrågavarande obligationer skulle få tillgodonjuta en

viss kapitalrabatt, hvilken bestämdes:

för Första seriens obligationer, eller dem som förfalla den 30 September

1876, till 2 procent;

för Andra seriens obligationer, eller dem som förfalla den 30 September

1877, till 21/* procent;

för Tredje seriens obligationer, eller dem som förfalla den 30 September

1878, till 2V2 procent; och

för Fjerde seriens obligationer, eller dem som förfalla den 30 September

1879, till 23/, procent å obligationernas nominela belopp.

Med beräkning af den sålunda fastställda kapitalrabatten komme den

effektiva räntan för hela lånebeloppet 4,000,000 Riksdaler att något öfverstiga

5procent.

Bland de flera skäl för beviljandet af denna kapitalrabatt, hvilka i

protokollet finnas uppgifna, anser sig Utskottet här böra i korthet anteckna

de hufvudsakligaste, nemligen att vid föryttrandet så väl inom som utom

landet af Riksgälds-kontorets i sednare tider utfärdade fem procents obligationer

kapitalrabatt städse medgifvits; att, enligt utländska börsnoteringar,

Riksgälds-kontorets fem procents obligationer af 1866 och 1868 fortfarande

kunde köpas under deras nominela belopp; att ej allenast allmänna Hypotheksbankens,

än äfven andra penningeförvaltande verks fem procents obligationer

vid denna tid utbjödes med kapitalrabatt; att, då Riksgälds-kontoret,

med inberäkning af kapitalrabatten å de i utländskt mynt upptagna

lånen, för dessa lån betaide mer än fem procents ränta, det troligen skulle

förefalla anmärkningsvärd^ om, genom förnekandet af all rabatt å de fem

procents obligationer, som nu komma att i Svenskt mynt utfärdas, inhemska

lånegifvare icke finge åtnjuta lika hög ränte-inkomst som utländingen för sina

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 34.

cit Riksgälds-kontoret försträckta kapitaler; att, da kapital för närvarande

kunde på ett för egareu förmånligare sätt förräntas medelst inköp af andra

säkra och afsättlig^ obligationer och då enskilda bankerna godtgjorde en

till 5 procent uppgående ränta för derstädes deponerade medel, och egarne

alltså, under fortfarande bibehållen dispositionsrätt öfver desamma, kunde

hos bankerna påräkna sagda ränteinkomst, det syntes tvifvelaktigt, att den

upplåning Riksgälds-kontoret komme att företaga mot obligationer, som först

eftei en längre tids förlopp förfalla till betalning, skulle kunna ske till hela

det erforderliga beloppet, så framt icke köparne tillerkändes någon förmån

utöfver den förskrifna räntan; att, i fall det efter upplåningens företagande

visade sig att de erbjudna vilkoren måste förändras, sådant skulle för Riksgälds-kontorets

kredit vid framdeles förestående upplåningar blifva vida

ofördelaktigare, än utgifvandet af den föga betydliga tillökningen i den årliga

räntan; samt att för betäckandet af den brist i Riksgälds-kontorets disponibla

tillgångar, som förorsakats genom de stora opåräknade utbetalningar

Riksgälds-kontoret redan fått och ytterligare måste verkställa för att

föi stärka Statskontorets kassa, det vore särdeles vigtigt och angeläget att

de nya fem procents obligationerna blefve så begärliga, att en snar afsättning

af en betydligare del deraf kunde med sannolikhet emotses.

Å andra sidan anmärktes deremot af Fullmäktiges ordförande, att det

utan tvifvel vore omöjligt, att med full säkerhet bestämma det lägsta pris,

till hvilket penningar skulle kunna erhållas; att, om det varit eu nödvändighet

att inom en viss kortare, tid sälja obligationer till hela det af Riksdagen

fastställda beloppet, 4 millioner Riksdaler, hade en kapitalrabatt varit

oundgänglig; att, då en sådan brådskande försäljning skulle vara högst ofördelaktig,

k ullmäktige, ehuru lånets upptagande snart toge sin början, således

måste bereda , andra utvägar för betäckande af de ganska betydliga utbetalningar,

som till följd af Statskontorets reqvisitioner förestode; att^då sannolikt

vore att Statskontoret kunde snart återgälda en del af de medel Riksgälds-kontoret

måste förskjuta, i sådant fall endast en mindre del af de inflytande

lånemedlen blefve under år 1869 för Riksgälds-kontoret behöflig;

att under sådana omständigheter borde tagas under öfvervägande, huruvida

icke anledningar förefunnos, att en ymnigare tillgång på ledigt kapital inom

loppet af några månader skulle uppstå, i hvilket hänseende årets mer än

vanligt rika skörd syntes, icke kunna blifva utan inflytande; att denna skörd

väl icke kunde ersätta jordbrukaren de förluster, som han under de närmast

förflutna åren lidit, men dock bereda honom tillfälle att minska sin skuld,

utan att de penningar, h vilka. derigenom blefvo lediga, lika hastigt kunde

användas af den öfriga industrien, som fordrade längre tid att åter utvidga

sin aftynande verksamhet; att följden häraf sannolikt blefve en nedsättning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

5

af den utaf bankerna i allmänhet till fem procent bestämda räntan för

depositioner på längre tid; och att dermed utsigt vore för Riksgälds-kontoret

öppnad att till nämnda ränta erhålla penningar för sina obligationer,

hvilka, förfallande på viss dag, alltid måste blifva lätt säljbara och derföre

begärliga värdepapper. Förutom Riksgälds-kontorets egen vinst hade det

för landet i dess helhet varit en stor fördel om Kontoret lyckats göra det

ifrågavarande lånet till fem procents ränta. Om deremot icke hela det

erforderliga beloppet kunnat till detta pris erhållas, skulle visserligen det

misslyckade försöket medfört någon olägenhet, dock icke af någon väsendtligare

vigt. Ett större amorteringslån, som af en kreditanstalt öfvertages,

måste visserligen genast finna afsättning eller ock betraktas såsom misslyckadt;

men annorlunda vore förhållandet med de obligationer Riksgäldskontor

till ett ringa belopp under hand försäljer. Skulle ej dessa till

ursprungligen bestämdt pris finna tillräckligt snabb afsättning, kunde sedermera,

under mer än en form, kapitalrabatt medgifvas, utan att Kontorets

kredit derigenom lede, då priset på penningen, såsom på allt annat, vore

beroende af tillgång och efterfrågan och Riksgälds-kontoret ej mindre, än

hvar och en annan låntagare, måste vara underkastadt denna lag, helst då

fråga vore om ett lån, som endast succesive upptages.

Uti dessa af Fullmäktiges ordförande uttalade åsigter förenade sig

jemväl vice ordföranden, med tillägg att han ansåge tillfället kunnat begagnas,

för att till fördel för Riksgälds-kontoret samt uti jordbrukets och

industriens intresse söka verka till räntefotens återförande inom en tillförene

vanligen lägre begränsning, derigenom att de ifrågavarande obligationerna

blefvo utbjudna till eu början utan sådan förhöjning i den förskrifna

femprocentsräntan, som innefattas i särskild! medgifvet kapitalafdrag;

ett försök, som, enligt hans åsigt, utan tvifvel skulle egt giltig förklaring

och grund uti de för landet gynnsamma förhållanden, under hvilka

det vidtagits.

Efter att på ofvannämnda sätt hafva bestämt lånevilkoren blef kungörelse

om lånets upptagande den 23 sistlidne September utfärdad, hvarefter

obligationernas försäljning oafbrutet fortgick så, att alla disponibla

obligationer af första och fjerde serierna voro sålda den 4 derpåföljande

November samt att obligationerna för återstående delen af lånet voro öfvertagna

den 9 December, eller inom en tid af omkring 21 månader från

den dag kungörelsen om lånets upptagande utfärdades.

För det ifrågavarande lånet äro utgifna:

114 obligationer å 5,000 Riksdaler,

400 » å 1,000 »

300 » å 100 »

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 34.

eller tillhopa 814 obligationer utaf hvarje serie. Efter afdrag af den bestämda

rabatten R:dr 95,000:

bar för samtliga obligationerna influtit i kapital............... » 3,905,000: —

så att, med afräkning af beviljade provisioner och ofri

ga omkostnader....................................... ”___12,799: 34.

inkomsten utgjort R:mt R:dr 3,892,200: 66.

motsvarande 97,3 procent af nominela beloppet.

2:o.

Angående utbetalda arfvode!! för biträde åt Låne-deputerade.

(Rev. ber. sidd. 81 och 82. Fullmäktiges utlåtande sid. 121, 122.)

Efter meddelad uppgift å Riksgälds-kontorets förvaltningskostnader

under revisionsåret, hafva Revisorerne (sid. 81 i den tryckta berättelsen)

anfört, att de fästat sin uppmärksamhet vid de arfvoden, som på grund

af 110 § i 1868 års reglemente blifvit tillerkända en del tjensteman i

Riksgälds-kontoret för biträde åt lånedeputerade. Då, enligt hvad i åberopade

§ stadgades, tjensteman, som kommit i åtnjutande af den högre

aflöningen inom första eller den efter flerårig tjenstgöring medgifna löneförhöjningen

inom andra och tredje tjenstegraderna, icke finge tilläggas särskilt

arfvode för biträde åt bemälde deputerade och då, efter Revisorernas åsigt,

genom meddelandet af detta stadgande, den grundsats velat göras gällande,

att det ålåge tjensteman, hvilka för sina befattningar uppbure »en viss

högre löneförmån», att utan särskilda arfvoden förrätta de göromål, som

tillhöra det verk, der de äro anställde; hade det synts Revisorerne anmärkningsvärdt,

att, fastän sålunda föreskrifvits, det ingå särskilda arfvoden för

biträde åt deputerade finge tilläggas dem, som inom de tre första lönegraderna

åtnjöte förhöjda löner, sådana arfvoden likväl blifvit af Fullmäktige

tilldelade de till fjerde lönegraden hörande, eller de högst aflönade tjenstemännen.

Enligt Revisorernes uppfattning af stadgandet, att deputerade

egde antaga nödiga biträden, och att lämpliga arfvoden för dessa biträden

Ange af Fullmäktige vid hvarje års slut beviljas, men att sådana arfvoden

likväl ej skulle få tilläggas tjensteman, som uppnått en viss högre lönegrad,

ville det således synas som beviljandet af dylika arfvoden endast

varit medgifvet för det fall, att deputerade i sina särskilda bestyr behöft

använda nödiga biträden utom Riksgälds-kontoret, eller bland derstädes lägst

aflönade tjensteman. Revisorerne hafva dock härvid tillagt den upplysning,

att den uti ofvanberörda § föreskrifna inskränkning i Fullmäktiges rättighet

att bevilja ifrågavarande arfvoden uteslutits ur det vid sednaste riksdag

för Riksgälds-kontoret utfärdade och derefter gällande reglemente.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

7

Med anledning af detta yttrande hafva Fullmäktige erinrat, att det

af Revisorerne åberopade stadgandet i 110 § af det för Riksgälds-kontoret

år 1868 utfärdade reglemente meddelades såsom en följd af och i omedelbart

sammanhang med den åt vissa Kontorets tjenstemän, under 1862—

1863 års riksdag, beviljade löneförhöjning, och således lika litet afsåg, som

det genom sin ordalydelse kunnat erhålla tillämpning på tjenstemän i annan

lönegrad än den, för hvilken en ökad aflöning då blef beslutad. Under

hela den tid, som sedan dess förflutit, hade också arfvoden blifvit af

Fullmäktige tilldelade tjenstemän i fjerde lönegraden, hvilka de för bestyren

med statslånen bland Fullmäktige utsedde deputerade funnit sig föranlåtne

att till sitt hufvudsakligaste biträde använda, utan att sådant af Riksdagen

eller förutvarande Revisorer ansetts mot gällande föreskrifter stridande;

och vore det, för en skyndsam och noggrann behandling af de vigtiga ärenden,

som äro bemälde deputerade anförtrodda, framdeles såsom hittills

nödigt, att de Riksgäld s-kontorets tjenstemän, hvilka egde största insigt och

erfarenhet, dervid utgjorde deputerades biträden. I sådant fall fordrade

också billigheten att någon lämplig vedergällning för ett bestyr, som ursprungligen

icke varit med deras tjenster förenadt, komme dem till godo ;

hvaremot det väl kunde dragas i tvifvel, huruvida det numera vore lämpligt,

att denna vedergällning utginge under formen af tillfälliga, af Fullmäktige

bestämda arfvoden, — en fråga, hvarom Fullmäktige dock funno

sig icke vid detta tillfälle hafva att sig yttra.

Stats-Utskottet har visserligen för sin del funnit hvad Fullmäktige

sålunda anfört ådagalägga, att Fullmäktige vid de ifrågavarande arfvodenas

utbetalande icke öfverskridit den genom 110 § af det för Riksgälds-kontoret

år 1868 utfärdade reglemente Fullmäktige uttryckligen lemnade rättighet

att vid hvarje års slut tilldela lämpliga arfvoden åt dem bland Riksgälds-kontorets

tjenstemän, hvilka biträdt lånedeputerade, helst Fullmäktige

under nämnda år ställt sig till noggrann efterrättelse den i samma § jemväl

meddelade föreskrift att sådant arfvode icke må tilldelas tjensteman,

som kommit i åtnjutande af den högre aflöningen i första (lägsta) graden

eller af löneförhöjning till följd af femårig eller tioårig tjenstgöring inom

andra och tredje tjenstegraderna. Men då Revisorerna synas förbisett anledningen

till detta stadgande och på sådan grund uttryckt sitt ogillande

deraf att dylika arfvoden blifvit tillerkände tjenstemän i högsta lönegraden,

torde Utskottet böra här i korthet erinra om tillkomsten af det ifrågavarande

stadgandet.

Redan uti det vid slutet af 1856—1858 års riksdag för Riksgäldskontoret

utfärdade reglemente (§ 229) förekom den föreskrift att lånedeputerade

egde antaga nödiga biträden, för hvilkas godtgörande lämpliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

arfvoden finge af Fullmäktige, efter hvarje års förlopp, beviljas. Hvarken

uti denna § eller den motsvarande § i 1860 års reglemente förekommer

någon inskränkning i afseende på rättigheten för Fullmäktige att tilldela

dylika arfvoden åt alla dem, som biträdt deputerade. Men vid 1862 och

1863 års riksdag, då fråga uppstod om löneförbättring åt tjenstemännen i

de tre lägsta tjenstegraderna, blef, i enlighet med Stats-Utskottets hemställan

i dess Memorial N:o 223 (sidd. 2—7), en löneförbättring beviljad

åt tjenstemännen i de tre lägsta tjenstegraderna på det sätt, att de tre

äldste i första (lägsta) tjenstegraden hvardera erhöllo 500 Riksdalers lönetillökning,

samt att hvarje tjensteman i andra och tredje tjenstegraderna

skulle erhålla en tillökning af 500 Riksdaler, sedan han tjenat i graden i

5 år samt en tillökning af ytterligaro 500 Riksdaler när han inom graden

tjenat i 10 år. I sammanhang med sin hemställan om denna löneförhöjning

yttrade Utskottet (sid. 6) att ehuruväl ordalydelsen af stadgandet om

arfvodena till låne-deputerades biträden antydde, »att till dessa biträden

»kunna utses såväl Riksgälds-kontorets tjensteman, som personer utom ver»ket,

har dock Utskottet ansett den inskränkning i afseende på rättigheten

»att derför uppbära särskilt arfvode böra stadgas, att den tjensteman, som

»kommer i åtnjutande af den högre aflöningen i första tjenstegraden eller

»af löneförhöjning till följd af fem- eller tioårig tjenstgöring inom andra

»och tredje tjenstegraderna, icke må uppbära särskildt arfvode för det bi»träde,

som bemälde deputerade af honom kunna erhålla».

Härvid torde böra erinras att tjenstemännen i fjerde eller högsta

lönegraden hvarken vid 1862—1863 års riksdag eller sedermera kommit

i åtnjutande af någon löneförhöjning; och då följaktligen något så beskaffadt

skäl, som det hvilket föranledt nämnda inskränkning i afseende på

arfvodena till en del tjensteman i de tre första tjenstegraderna icke förefinnes

i afseende på fjerde gradens tjensteman, synes det vara klart att

Fullmäktige i detta hänseende icke öfverskridit sin befogenhet.

Som likväl Fullmäktige i sin förklaring antydt att det kunde dragas

i tvifvel, huruvida numera vore Renligt att denna vedergällning utginge

under formen af tillfälliga, utaf Fullmäktige bestämda arfvoden, skall Utskottet,

efter närmare utredning af frågan om lämpligaste sättet för anvisandet

af ifrågavararande vedergällning, derom till Riksdagen afgifva särskildt

yttrande.

På grund af hvad sålunda förekommit, anser sig Utskottet böra

hemställa,

att hvad Revisorer^ i ofvanberörda hänseende anfört nu icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda
3:o.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

3:o.

Angående statsbidraget för rensnings- och kanaiiserings
arbeten

i linie eif.

(Rev. ber. sid. 88—92. Fullmäktiges utlåtande sid. 122, 123-)

Efter att hafva uti sin berättelse (sid. 89—92) redogjort för hvad

som i Fullmäktiges af Revisorerue granskade protokoller förekommer i

fråga om åtgärder för återbekommande af det hos Riksgälds-kontoret lyftade

beloppet utåt anslaget för rensnings- och kanaliseringsarbeten i Lule

eif, hafva Revisorerne rörande behandlingen af detta ärende yttrat, att då

ett rådfrågande af någon i Engelsk lagkunskap erfaren person uteblifvit,

och Fullmäktige således ickd erhållit så beskaffade upplysningar, som

deras framställning till Statsministern för utrikes ärendena åsyftat, och

då Revisorerne förmena att, till följd häraf, tillförlitlig ledning saknats för

bedömande af de åtgärder, hvilka på grund af dessa upplysningar, derest

de erhållits, hade varit att vidtaga, det enligt Revisorernes åsigt varit

önskvärdt, att Fullmäktige funnit sig föranlåtne att, mot godtgörelse å

Riksgälds-kontorcts sida, förskaffa sig ett juridiskt biträde i förevarande

hänseende
Förutom

det svar, som i anledning häraf blifvit af Fullmäktige meddeladt

uti deras öfver revisionsberättelsen afgifna utlåtande (sid. 122, 123),

hafva Fullmäktige uti en till Utskottet den 28 sistlidne Februari ankommen

skrifvelse hufvudsakligen anfört, att den del af ifrågavarande anslag,

som bolaget »The Gellivara Company limited», enligt Kongl. Brefvet den

11 Oktober 1864, utbekommit, utgjorde 500,000 Riksdaler, deraf 200,000

Riksdaler lyftats i Februari och 300,000 Riksdaler i Juni 1865;

att Semälda bolag genom kontrakt med Kongl. Maj:t och Kronan

förbundit sig att, i händelse, utan medgifvet nådigt anstånd, arbetena icke

inom derför föreskrifven tid blefve fullbordade eller kontraktet icke fullgjordes,

till Riksgälds-kontoret, inom den tid Kongl. Maj:t bestämde, återbetala

hvad af statsanslaget blifvit lyftadt;

att enligt berörda kontrakt arbetet för Lule elfs kanalisering skulle

fullbordas inom den 1 Oktober 1867 och jernvägsanläggningen emellan Gellivara

malmfält och Lule eif inom den 1 Oktober 1869, hvilka sålunda bestämda

arbetstider dock blifvit af Kongl. Maj:t förlängda, för kanaliseringsarbetena

till den 31 December 1868 och för jernvägsanläggningens fullbordande

till den 31 December 1870;

att sedan ifrågavarande arbeten redan i Juli 1866 upphört att vidare

fullföljas och bolaget blifvit försatt i konkurstillstånd, Fullmäktige ingått

Bih. till Riksd. Prot. 1870. 4 Sami. 1 Åfd. 21 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan att Kongl. Maj:t, i enlighet med

kontraktets stadgande, täcktes bestämma den tid, inom hvilket det af bolaget

lvftade belopp borde till Riksgälds-kontoret återbetalas; samt

att Kongl. Maj:t å denna framställning under den 13 Februari sistlidet

år lemnat det svar, att Kongl. Maj:t, vid det förhållande att ofvanbemälda

bolag afträdt sina tillgångar till konkurs, fann särskild bestämmelse

för återbetalningsskyldighetens fullgörande icke vara erforderlig

Till följd af hvad Kongl. Maj:t sålunda förklarat och i Riksgäldskontorets

reglemente stadgades rörande återbetalandet af utbekomna anslag

till icke fullbordade arbetsföretag, hade Fullmäktige ansett sig böra

ofördröjligen gå i författning om de åtgärder, som å Riksgälds-kontorets

sida lagligen kunde vidtagas för det utbetalda och förverkade statsbidragets

återbekommande. I fråga om beskaffenheten af dessa åtgärder förekomme

likväl, utom den redan uppgifna omständigheten att det bolag, af

hvilket det uppburna betydliga anslagsbeloppet skulle till Riksgälds-kontoret

återbetalas, var försatt i konkurstillstånd, de särskilda förhållanden:

att samma bolag var bildadt utom riket och att, hvad den föreskrifna säkerheten

för fullgörandet af kontrakterna om dylika med allmänna medel

understödda arbetsföretag beträffade, 11 § af det med bolaget

»The Gellivara Company limited» afslutade kontrakt, i öfverensstämmelse

med förklarandet i Kongl. Brefvet den 11 Oktober

1864, innehöll: att »enär bolaget — som redan erhållit Kongl. Maj:ts nå»diga

tillstånd att besitta de med Gellivara malmfält förenade betydliga

»jordegendomar — är med sitt tecknade belopp, Nio millioner Riksdaler,

»ansvarigt för uppfyllandet af alla utaf detsamma åtagna förbindelser, så

»har Kongl. Maj:t i nåder ansett, att bolagets genom dess lagligen befull»mäktigade

ombud gjorda åtaganden och utfästelser innebära den säkerhet,

»som Rikets Ständer funnit nödig, dels för att kanaliseringsarbetenas utfö»rande

skall komma att ske i förening med anläggning af jernväg emellan

»Lule eif och Gellivara, dels ock för dessa arbetens framtida underhåll

»samt för fullgörandet af detta kontrakt och återbäring af lyftade stats»medel,

ifall emot kontraktet skulle brytas.» Med afseende å ej mindre

dessa nu anförda förhållanden, än betydligheten af det fordringsanspråk

som skulle å Statens vägnar utkräfvas hos merbemälda bolag eller delegarne

deruti, hade Fullmäktige funnit sig ega anledning att, innan de

meddelade sina föreskrifter angående förfaringssättet härvid, vända sig till

Riksdagens Justitie-ombudsman, med begäran, att han, efter tagen kännedom

om innehållet af de handlingar, som Riksgälds-kontoret rörande

detta ärende fått mottaga, måtte för Fullmäktige tillkännagifva sin åsigt om

de åtgärder, som i öfverensstämmelse med gällande lagar och författningar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 34.

11

borde af Riksgälds-kontoret vidtagas emot bolaget eller dess styrelse och

vederbörande aktieegare, för att återbekomma de medel, som bolaget fatt

bos Riksgälds-kontoret lyfta och numera, enligt dervid gjordt förbehåll

samt afgifven förbindelse, vore skyldigt återbära. Det således begärda yttrandet

af Justitie-ombudsmannen hade Fullmäktige fått mottaga uti en den

22 Mars sistlidet år till Fullmäktiges ordförande aflåten skrifvelse, hvilken

hufvudsakligen innehöll: att Justitie-ombudsmannen funnit de honom meddelade

handlingar, som rörde ifrågavarande ärende, åtminstone för det dåvarande

icke gifva anledning till annat förfarande å Riksgälds-kontorets

sida, än att å sammanträde med bolagets borgenärer påyrka, det sysslomannen

i konkursen måtte på grund af konkurslagens 46 § skyndsammast

vidtaga lämpliga åtgärder för att af aktieegarne indrifva hvad å det

tecknade aktiebeloppet ännu icke blifvit inbetaldt. Hvad åter beträffade

den väckta frågan om Riksgälds-kontoret skulle framför andra borgenärer

kunna, utan hinder af den inträffade konkursen och utan afvaktan af utredningen

deraf, vända sig med sina anspråk emot aktieegarne, hade Justitie-ombudsmannen

hvarken i de företedda handlingarne eller i gällande

lag funnit någon befogenhet dertill. I öfverensstämmelse med detta yttrande

och Fullmäktiges genast efter dess erhållande fattade beslut, hade

den dessförinnan vid Luleå Rådhusrätt reservationsvis verkställda bevakningen

af merberörda fordran blifvit fullföljd, samt Rättens ombudsman i konkursen

anmanats tillhålla sysslomännen att, såvida de icke redan derom gått i författning,

skyndsammast vidtaga lämpliga åtgärder för att hvad vid konkursens

början ännu icke vore inbetaldt å det tecknade aktiekapitalet måtte hos aktieegarne

vara utkräfdt; och emot den sålunda å Riksgälds-kontorets vägnar

skedda bevakningen hade någon anmärkning vid konkursdomstolen icke

förekommit.

Jemte de af Fullmäktige sålunda fattade beslut, hade Fullmäktige

hos Statsministern för utrikes ärendena anhållit, att genom Svenska Beskickningens

i London bemedling få följande frågor besvarade, nemligen:

om bolaget "The Gellivara Company limited" hade i England gjort cession

eller ackord med sina kreditorer och i sistnämnda fall om vilkoren

för detta ackord; om Engelska aktieegarne inbetalt allt, hvartill de genom

aktieteckningen sig förbundit; samt om, derest detta icke vore förhållandet,

Svenska statsverket kunde i afseende på dess fordran vända sig till det Engelska

bolaget eller de enskilda aktieegarne för utbekommande af så stort

belopp, som å aktierna vore obetaldt. Till besvarande af dessa frågor

hade Svenska Ministern i London, uti en den 21 April sistlidet år till

Utrikes-statsministern aflåten och i Riksdagens sednast församlade Revisorers

berättelse om Riksgälds-kontoret (sid. 91 och 92) intagen skrifvelse

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

meddelat åtskilliga upplysningar, Indika hufvudsakligen innehöllo: att bolaget

för Gellivaragrufvornas bedrifvande bildats på grund af uppgifter,

som lemnades utaf tvänne till London ankomne Svenske män och

af generalkonsulatet bestyrktes; — att utaf aktierna i detta bolag, hvilkas

antal utgjorde 10,000 stycken och hvilka lydde å 50 Pund Sterling hvardera

eller å tillsammans 500,000 £, tecknades 7,500 af bemälde tvänne

Svenskar; — att teckningslistan öfver de öfriga 2,500 aktierna upptager några

Svenska samt flera Engelska namn, hvilka sednare tillhörde särdeles aktningsvärda

handelsfirmor; — att sedan öfverenskommclsen om ifrågavarande

kommunikationsarbetens utförande afslutats med Svenska statsverket och

statsanslag dertill blifvit beviljadt samt ett belopp af 5 £ per aktie

erlagdt, inställde de tvänne största Svenska aktieegarne sina betalningar;

— att bolaget till följd häraf fann sig nära sin undergång, och fråga hade

uppstått om det skulle göra cession; — att sådant likväl förekoms derigenom

att det lyckades direktionen förmå de Engelska kreditorerna att

ingå uti ett nybildadt bolag och att utbyta sina fordringsförbindelser mot

aktier, dervid dessas belopp nedsattes från 50 till 10 £; hvadan, i

stället för hvarje gammal aktie fem nya utfärdades, och emedan under

tiden å de gamla aktierna 20 £ blifvit inbetalda, erhöllo aktieegarne,

emot återställande af direktionens förbindelse, 2 till fullo betalda och 3

obetalda aktier; — att, sedan denna transaktion egt rum, hade omkring 3

£ erlagts å de nya aktierna eller ett sammanlagdt belopp af 22,500

£, som mestadels blifvit remitteradt till Sverige (enligt Svenska ministerns

skrifvelse bifogad aktielista utgjorde de tecknade aktiernas antal

17,077 stycken och aktiekapitalets hela belopp således 170,770 £); —

att då något bemyndigande i afseende på rådfrågande af ett juridiskt biträde

icke meddelats, hade Svenska ministern ansett sig icke kunna göra

detta på eget ansvar: —■ att enligt hans förmening kunde Svenska staten

visserligen, för utbekommande af det å aktierna tecknade beloppet vånda

sig till Engelska bolaget eller de enskilda aktieegarne; men att ett sådant

tillvägagående skulle ej kunna hafva annat än högst otillfredsställande

följder, enär alla juridiska åtgärder i England vore dyra, och ett sådant

liqvideringssätt syntes, utan bolagets försättande i cessionstillstånd, icke

vara möjligt; och att Svenska statens anseende på Londons börs skulle

härigenom komma att lida en förlust, den der icke motvägdes af den inbetalningssumma,

som möjligen kunde frampressas.

Såsom Fullmäktige uti sitt angående revisionsberättelsen till Riksdagen

afgifna utlåtande anmält, hade, i anledning af Svenska fordringsegares

framställda yrkande, att styrelsen för Gellivara Company limited

måtte åläggas uppgifva bolagets vid dess hufvudkontor i London bokförda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

13

tillgångar och skulder, Luleå Rådhusrätt, genom ett redan den 20 April 1868

meddeladt och sedermera hos Svea Hofrätt öfverklagadt, men icke ändradt

utslag, förklarat: att då bolagets direktion utgjordes af Engelska i London

bosatta undersåter och bolaget vore grundadt enligt Engelsk lag, samt ett

åt Rådhusrätten uti ifrågakomna hänseende meddeladt beslut ej kunde enligt

Svenska lagar mot direktionen verkställas, fann Rådhusrätten sig icke

kunna förordna om förpligtande för direktionen eller dess ordförande att

afgifva och med ed fästa de äskade uppgifterna, utan hänvisade borgenärerna

i konkursen att för den händelse direktionen fortfarande vägrade att

afgifva och på sådant sätt bekräfta ifrågavarande tillägg till bouppteckningen,

dertill söka enligt Engelsk lag förpligta direktionen.

I betraktande af de underrättelser och upplysningar Fullmäktige sålunda

förskaffat sig i fråga om vidtagande från Riksgälds-kontorets sida af

erforderliga och i England lagliga åtgärder för att af bolaget »The Gellivara

Company limited» eller dess styrelse och delegare återbekomma det

till detta bolag utbetalda belopp utaf det statsanslag, som beviljats bolaget

för deremot åtagna, men icke utförda arbeten, hade Fullmäktige funnit endera

synpunkter afsevärda betänkligheter förekomma emot anställande vid

vederbörlig Engelsk domstol af en i sådant ändamål nödvändig rättegång,

hvilken, efter hvad med säkerhet vore att motse, komme att för Svenska

statsverket medföra högst betydlig kostnad, men hvars utgång, likasom de

fördelar, som derigenom kunde för statsverket beredas, syntes särdeles

tvifvelaktiga. Vid nu antydda förhållanden, och med afseende på förevarande

frågas synnerliga vigt, hade Fullmäktige ansett sig böra till StatsUtskottets

eller Riksdagens pröfning hemställa, huruvida sådana åtgärder

borde vidtagas, som, efter det alla för ändamålet nödiga handlingar blifvit

anskaffade, funnos erforderliga, för att den lyftade och till återbetalning

förfallna andelen af ifrågavarande statsanslag må utsökas hos styrelsen för

bolaget »The Gellivara Company limited» eller hos bolagets såväl utländska

som Svenska delegare.

Härvid hafva Fullmäktige angående ofvanbemälda bolags till dess

fordringsegare afträdda tillgångar i Sverige upplysningsvis tillagt följande

underrättelser:

Enligt hvad Fullmäktige i sitt revisionsberättelsen bifogade yttrande

redan upplyst, blcfvo bolagets konkursmassas fästa egendomar inom Norrbottens

län vid derå i sistlidne November månad anställd ytterligare auktion

inropade af ett nytt bolag med benämning »The nerv Gellivara Company

limited» för en summa af 775,000 R:dr; men huruvida denna auktionsförrättning

och den dervid skedda egendomsförsäljningen, hvilken förmodades

komma att öfverklagas, vunnit laga bestånd, derom saknade Riksgälds-kon
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

toret ännu kännedom. En konkursmassa!! tillhörig stadsegendom hade blifva

försåld för 12,000 R:dr. Försäljningssumman för den före medlet åt

nästlidne December månad föryttrade lösegendomen hade uppgått till

67,089 Rall''. Utaf de i bolagets konkurs bevakade fordringar, som skola

öfverstiga 3,400,000 R:dr, hade förmånsrätt, på grund af erhållna inteckningar,

genom konkursdomstolen tillerkänts ett fordringsbelopp åt omkring

868.000 Rall'' och hade dessutom andra fordringar å tillsammans omkring

101.000 R:dr förklarats vara prioriterade.

Ehuru Stats-Utskottet, lika med Fullmäktige, anser att ur flera synpunkter

afsevärda betänkligheter i sakens närvarande skick förekomma mot

anställandet vid vederbörlig Engelsk domstol af eu rättegång för att åt

»The Gellivara Coinpany limited» eller dess styrelse och delägare utbekomma

den lyftade och till återbetalning förfallna andelen af ifrågavarande

statsanslag, har det dock synts Utskottet anmärkningsvärd^ att då Fullmäktige,

genom Herr Statsministern för utrikes ärendena, begärt upplysning

huruvida Svenska statsverket kunde i afseende på dess fordran vända

sig& till det Engelska bolaget eller de enskilda aktieegarne för utbekommande

af så stort belopp, som å aktierna vore obetaldt, Sveriges minister

i Emdand, enligt hvad han sjelf uppgifver, icke erhållit bemyndigande att

söka °råd af ett juridiskt biträde, samt i följd deraf icke heller ansett sig

på eget ansvar kunna begära ett sådant råd, utan i sitt svar på den framställda

frågan endast yttrat sina egna åsigter i ämnet. Utskottet har väl

ingen kännedom om beloppet af den utgift, som tilläfventyrs kunde vant

erforderlig för anlitandet af ett Engelskt juridiskt biträde vid sakens utredande,

men Utskottet föreställer sig dock att något^ klander destomindre

kunnat drabba vederbörande, om nödiga medel för sådant ändamål blifvit

använda, som det säkerligen för Svenska Statens anseende och kredit varit

väl behöfligt att frågan om dess ställning till »The Gellivara Company

limited» blifvit af Engelska jurister utredd och bedömd, på det att genom

en sådan utredning, hvilken sedermera kunnat offentliggöras, måtte klarligen

kunna ådagaläggas huruledes Svenska Staten på ett i alla hänseenden

kontraktsenligt och "redbart sätt fullgjort sina förbindelser till det ifrågavarande

bolaget, hvilket deremot å sin sida ingalunda uppfyllt hvad detsamma

sig åtagit. Då Utskottet alltså finner sig böra instämma i den af

Revisorerne uttalade åsigt, att det varit önskvärdt om Fullmäktige funnit

sig föranlåtna att, mot godtgörelse å Riksgälds-kontorets sida, förskaffa sig

ett juridiskt biträde i ofvannämnda hänseende, anser sig Utskottet jemväl

ega giltigt skäl till den hemställan, .....

att Riksdagen måtte uppdraga åt h ullmäktige i Riksgälds-kontoret

att, genom Kongl. Utrikes-departementets bemedling, låta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

15

anmoda någon ansedd och. opartisk samt för sakens bedömande

fullt lämplig Engelsk jurist, att afgifva sitt yttrande, om och Indika

åtgärder från Svenska Statens sida kunna vidtagas för att förmå

nämnda bolag eller dess styrelse och delegare att fullgöra sina

mot Staten åtagna förbindelser.

4:o.

Angående lånet till Dalslands kanal-aktiebolag.

(Rev. ber. sidd. 94, 95. Fullmäktiges Utlåtande sid. 123).

Med anmälan att Dalslands kanal-aktiebolags styrelse i början af sistlidne

November månad med 10,473 R:dr 60 öre till Riksgälds-kontoret inbetalt

det återstående beloppet af 1868 års ränta å lånet för öppnandet

af segelled mellan sjöarne Wenern och Stora Lee, så att denna, (på sid.

94 i revisionsberättelsen omförmälda) ränteskuld numera blifvit till fullo

liqviderad, hafva Fullmäktige uti sitt utlåtande (sid. 123) anmält, att hvad

beträffade den bemälda kanalbolag för samma år, såsom revisionsberättelsen

innehåller, jemväl affordrade kapitalafbetalning, bolagets styrelse, under

åberopande af de vid 1865 och 1866 års riksdag för sagda lån förändrade

betalningsvilkor och lydelsen af den sistnämnda år för detsamma afgifna

nya förbindelse, ansett amorteringen af lånet icke böra vidtaga förrän från

och med år 1869; och hafva Fullmäktige, i anseende till de, rörande betalningsskyldigheten

för ifrågavarande lån, uti 93 och 143 §§ af 1866 års

reglemente för Riksgälds-kontoret meddelade, med hvarandra icke öfverensstämmande

stadganden, funnit sig föranlåtna att, innan några vidare åtgärder

för utbekommandet af amorteringsbeloppet från Riksgälds-kontorets

sida vidtagas, hos Riksdagen anhålla om förklaring huru de föreskrifna betalningsvilkoren

för detta lån skola rätteligen tydas.

Då Stats-Utskottet, som under den 14 sistlidne Februari från Fullmäktige

fått emottaga skriftlig framställning rörande berörda förklaring,

skall deröfver till Riksdagen inkomma med särskilt yttrande, anser sig

Utskottet nu böra hemställa,

att Riksdagen måtte förklara Revisorernes ofvanberörda anmälan

för närvarande icke till någon åtgärd föranleda.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-lltslcottets Utlåtande N:o 34.

5:o.

Angående bevilJningen för eft af aflidne Brukspatronen Olof

Leiinartsso» upprättadt testamente.

(Rev. ber. sid. 99. Fullmäktiges Utlåtande sid. 123).

Angående förhållandet med det af Revisorerne (sid. 99) omnämnda

testamentsbevillningsmål hafva Fullmäktige uti sitt utlåtande upplyst att,

såsom Revisorerne anfört, ifrågavarande mål rörde bevillniugen för de

testamenten, som upprättats af Bruksegaren Olof Lennartsson senior, efter

hvilken bouppteckning redan i Mars 1817 förrättades; att, enligt en, för

bestämmande af testamentsbevillningens belopp, år 1838 till Riksgäldskontoret

insänd utredning, de legater, som på grund af sagda testamenten

utgått, skola öfverstigit vederbörandes lagliga arfsrätt med den i testamentsbevillningsrapporterna

upptagna summa, 10,381 Riksdaler 14 skillingar

banko; att sedan Kommissariatet uti en i November 1836 till Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län afläten skrifvelse yrkat, att

förhållandet med bevillniugen för berörda testamenten måtte utredas och

dåvarande Landskamererare!! i nämnda län afgifvit förklaring i ämnet, Kommissariatet,

genom skrifvelse af den 29 Oktober 1838, förnyat sitt yrkande

om detta måls slutliga afgörande; att Kongl. Majrts Befallningshafvande i

slutet af samma år härå meddelat det svar, att sedan de invecklade skyldskapsförhållandena

blifvit någorlunda utredda, hade en tid af 3 månader

förelagts testamentstagarne för afgifvandet af deras förklaring öfver den

uppgjorda bevillningsutredningen, efter hvilken tid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ansåge sig komma i tillfälle att i öfverensstämmelse med

Kammarrättens återförvisningsutslag lagligen pröfva och afgöra detta mål;

men att, såvidt af de årliga testamentsbevillningsrapporterna kunnat inhemtas,

sedermera icke någon vidare åtgärd dermed vidtagits; hvarföre

Kommissariatet uti nyligen aflåten skrifvelse begärt, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

måtte meddela underrättelse om det skick, hvaruti denna

bevillningsfråga för närvarande befunne sig och om orsakerna till det långa

dröjsmålet med densammas afgörande, samt ofördröjligen vidtaga sådana

åtgärder, att ifrågavarande mål icke behöfde längre balanseras i de årliga

bevillningsrapporterna.

Då, enligt hvad sålunda blifvit upplyst, all anledning är för handen

att åtgärder ofördröjligen varda af Konungens Befallningshafvande vidtagna,

hvarigenom ifrågavarande bevillningsärende kan blifva i författningsenlig

ordning utredt och afslutadt, så att detsamma icke vidare behöfver i räkenskaperna
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 34.

17

kenskaperna balanseras samt Fullmäktige icke lära underlåta tillse att detta

ändamål, så fort ske kan, vinnes, torde

den af Revisorerne i ofvanberörda hänseende gjorda anmälan

icke påkalla någon särskild åtgärd från Riksdagens sida.

6:o.

Angående decharge för Riksgälds-kontorets styrelse och

förvaltning.

Då Stats-Utskottet vid den nu verkställda granskningen af Riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning funnit Fullmäktige i nämnda Kontor

hafva med nit och omsorg uppfyllt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, tillstyrker

Utskottet,

att Fullmäktige må tillerkännas full decharge för alla beslut

och åtgärder, som finnas antecknade uti deras protokoll från den

19 Januari 1869 till och med den 20 Januari 1870.

Stockholm den 28 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

Fredrik Alexander Funck.

Herr E. Key har begärt få antecknadt, att han i Utskottet icke deltagit

i behandlingen af detta Utlåtande.

Bill. till Biksd. Brok 1870. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1870:20 Skrifvelse till Fullmäktige i Riksgålds-kontoret, angående Riksgälds* kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1860 års riksdag. s. 30 i texten