Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af återremiss å 6:te punkten i Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 34, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den Hd, som förflutit sedan början af 1869 års riksdag.

1870-04-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1870:55, Memorial, i anledning af återremiss å 6:te punkten i Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 34, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den Hd, som förflutit sedan början af 1869 års riksdag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Memorial N:o 55.

1

JW:o SS.

Ank. till Riksd. Kansli d. 12 April 1870, kl. 5 e. in.

Memorial, i anledning af återremiss å 6:te punkten i Stats-TJtskottets

Utlåtande N:o 34, angående Riksgälds-kontorets förvaltning

under den Hd, som förflutit sedan början af 1869 års

riksdag.

(R. A.)

Uti ofvanberörda Utlåtande har Stats-Utskottet, bland annat, anmält, att Utskottet,

som genomgått Riksdagens sistlidet år församlade Revisorers berättelse om verkställd

granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, tagit närmare kännedom om

de omständigheter och förhållanden, hvilka föranledt särskilda yttranden eller framställningar

af Revisorerne; och att Utskottet granskat ej mindre de af Revisorerne omförmälda,

än äfven de sedermera af Fullmäktige i nämnda kontor vidtagna förvaltningsåtgärder

samt genomsett de protokoll, som hos Fullmäktige blifvit förda efter den 12

Augusti 1869, med hvilken dag Revisorernes protokollsläsning slutade, till och med den

20 sistlidne Januari; hvarefter Utskottet afgifvit yttrande öfver hvad Revisorerne i ett

eller annat hänseende erinrat och föreslagit samt hvad vid den af Utskottet till sistnämnda

tid fortsatta granskning af Riksgälds-kontorets förvaltning i öfrigt förekommit.

På grund af den utaf Utskottet sålunda verkställda granskning af Riksgälds-kontorets

styrelse och förvaltning, har Utskottet, med tillkännagifvande att Utskottet funnit

Fullmäktige i nämnda kontor hafva med nit och omsorg uppfyllt sitt vigtiga och ansvarsfulla

kall, uti 6:te punkten af sitt ofvannämnda Utlåtande tillstyrkt, att Fullmäktige må

tillerkännas full decharge för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti deras

protokoll från den 19 Januari 1869 till och med den 20 Januari 1870.

"Vid föredragning af detta Utlåtande har Första Kammaren godkänt hvad deruti

blifvit föreslaget, hvaremot Andra Kammaren, som bifallit Utskottets öfriga hemställanden,

till Utskottets förnyade handläggning återförvisat 6:te punkten, i hvilken, såsom ofvan

är nämndt, décharge för Fullmäktige blifvit föreslagen.

Bih. till Biksd. Prof. 1870. 4 Samt. 1 A/d. 29 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Memorial N:o 55.

Af den inom Andra Kammaren förda diskussion har Utskottet inhemtat, att anledning

till återförvisningen hemtats dels derifrån att två bland Kammarens ledamöter

fästat uppmärksamheten derpå, att uti Revisorernes skriftliga berättelse skall förekomma

ett och annat räknefel äfvensom att uti den till trycket befordrade berättelsen insmugit

sig tryckfel, hvilka bemälde ledamöter ansett böra rättas innan den af Utskottet tillstyrkta

décharge meddelades, dels derifrån att Utskottet icke närmare utredt förhållandet

med de, uti 2:ne vid revisionsberättelsen fogade reservationer, af Herrar Witt och Sååf

framställda anmärkningar i afseende på det sätt, hvarpå det mellan Fullmäktige samt

Bankirhuset R. Raphael & Sons år 1868 upprättade lånekontrakt blifvit tillämpadt.

Hvad först beträffar det till grund för återförvisningen anförda förhållandet, att

i Revisorernes berättelse skulle förekomma förenämnda felaktigheter, så torde här böra

meddelas den upplysning, att såväl de inom Andra Kammaren anmärkta sifferfelen, som

några andra i revisionsberättelsen förekommande felaktigheter visserligen blifvit uppmärksammade

af den Utskottets Afdelning, till hvars förberedande handläggning ärendet

varit öfverlemnadt, men att Afdelningen icke ansett erforderligt att, på grund af dessa

felaktigheter, hvilka icke kunde inverka på déchargefrågan, mot revisionsberättelsens

innehåll göra några anmärkningar. För att emellertid visa beskaffenheten af de i detta

hänseende inom Andra Kammaren nu gjorda erinringar, får Utskottet upplysa, att åtskilliga

af de anmärkta felen endast äro uppenbara skrif- eller tryckfel. Sålunda är

t. ex. den på sidan 86 förekommande uppgift, att hela statsfyllnadssumman för år 1869

blifvit å de i revisionsberättelsen utsatta tider med 2,088,730 R:dr utbetald, fullkomligt

riktig, ehuru beloppet, som utgifvits den 19 Februari, i originalberättelsen felaktigt utförts

med 500,000 R:dr’ i stället för 800,000 R:dr. Likaså är i den tryckta berättelsen

summan i sista kolumnen å sidan 87 riktigt upptagen till 126,557 R:dr 45 öre, hvaremot

det näst ofvanför förekommande talet, som i den skrifna originalberättelsen är rätt

utfördt med 68,618 R:dr 22 öre, i den tryckta berättelsen felaktigt upptagits till 66,618

R:dr 22 öre. Att emellertid intet af de anmärkta felen, hvilka samtliga äro af ungefär

enahanda beskaffenhet med dem Utskottet nu anfört, kan ega inflytande på déchargefrågan,

torde vara lätt att inse.

Vidkommande derefter de uti förenämnda reservationer framställda anmärkningar

rörande tillämpningen af 1868 års lånekontrakt, får Utskottet först erinra, att, då Utskottet

lika litet som pluraliteten bland Revisorerne kunnat gilla de af reservanterne

yttrade åsigter, Utskottet destomindre haft anledning att i detta ämne till Riksdagen

göra någon framställning, som det väl icke kan åligga Utskottet att till vederläggning

upptaga de särskilda meningar, hvilka vid revisionen blifvit af en eller annan revisor

förfäktade, men icke lyckats der göra sig gällande. Utskottet hade i detta särskilda fall

så mycket mindre skäl att rörande förenämnda ämne besvära Riksdagen med någon

framställning, som Fullmäktige i Riksgälds-kontoret uti sin vid revisionsberättelsen fogade

förklaring, såsom det synts Utskottet, fullständigt vederlagt hvad reservanterne

anfört samt på ett tillfredsställande sätt utredt de af reservanterne anmärkta förhål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Memorial N:o 55.

3

landen. Då emellertid denna utredning icke af Andra Kammaren ansetts tillfyllestgörande,

har Utskottet funnit sig nu böra efterkomma bemälda Kammares önskan att Utskottet

måtte närmare belysa denna fråga.

Genom det ofvanomförmälda mellan Riksgälds-kontorets Fullmäktige, å ena, samt

R. Raphaél & Sons, å andra sidan, den 10 Juli 1868 afslutade kontrakt, hvilket i sin

helhet finnes infördt å sidd. 65—69 uti 1868 års revisionsberättelse, blef lånesumman

bestämd till 1,150,000 £ Sterling, af hvilket belopp Raphaél & Sons uti § 1 förbundo

sig att öfvertaga ett belopp af 1,000,000 £ till ett pris af 87 procent, d. v. s. mot tillgodonjutande

af 13 procents kapitalrabatt.

Uti § 2 bestämdes, att för hela lånebeloppet skulle utfärdas på innehafvaren

ställda, den 1 Juli 1868 daterade, med 5 procents ränta från sagde dag löpande obligationer

samt att hvarje obligation skulle åtföljas af halfårsvis den 1 Januari och den 1

Juli hvarje år till betalning förfallande räntekuponer.

Uti § 3 bestämdes, att den valuta af 87 procent, som Raphaél & Sons borde utgifva

för de af dem öfvertagna obligationer, eller 870,000 £ Sterling, skulle erläggas å

fem särskilda terminer nemligen:

genast vid kontraktets uppgörande med.........£ Sterling 174,000;

den 1 September 1868 ............... » 174,000

den 1 December » » 174,000

den 1 Mars 1869 ................. » 174,000

och den 1 Maj 1869 ................ » 174,000

Summa £ Sterling 870,000

Dock förbehöllo sig Raphaél & Sons rättighet att, om de det önskade, tidigare eller

före de här utsatta terminer verkställa dessa inbetalningar. Skedde sådan tidigare inbetalning

skulle de ega att derå sig till godo beräkna fem procents årlig ränta från inbetalningsdagen

till den dag då samma medel enligt ofvanstående tidsbestämmelser skulle

ställas till Riksgälds-kontorets disposition.

Uti § 5 bestämdes, att Riksgälds-kontoret borde sednast tre månader efter kontraktsdagen

till Raphaél & Sons aflemna vederbörligen underskrifna obligationer för dessförinnan

verkställda inbetalningar samt att sedermera, i den mån lånemedlen blefve för

Riksgälds-kontoret disponibla, obligationer å deremot efter öfverenskommen kapitalrabatt

svarande belopp skulle hållas dem tillhanda.

Af dessa bestämmelser framgår alltså, att Raphaél & Sons betingat sig att,

mot det de inom bestämda tider inbetaide den öfverenskomna valutan, utbekomma de

deremot svarande obligationerna; och då i § 2 förekomma följande ord: »och skall hvarje

»obligation åtföljas af halfårsvis eller den 1 Januari och den 1 Juli hvarje år till betal»ning

förfallande, af Riksgälds-kontoret likaledes utfärdade och på innehafvaren ställda

»räntekuponer», så måste deraf oförtydbart följa, att, när Raphaél & Sons redan inom

den 15 Augusti 1868 inbetalt hela den öfverenskomna valutan 870,000 £ Sterling, Full
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Memorial N:o 55.

mäktige måste till dem låta utlemna obligationer å ett sammanräknadt belopp af 1,000,000

£ Sterling, åtföljda af samtliga till dessa obligationer hörande räntekuponer af den beskaffenhet,

som omförmäles i kontraktets 2:dra §.

Men nu hade Raphaél & Sons, såsom ofvan är närnndt, betingat sig, att, då de

verkställde sina inbetalningar före de uti kontraktet utsatta terminer, de skulle ega att

derå beräkna sig till godo fem procents årlig ränta från inbetalningsdagen till den dag,

då samma medel enligt 3 § sednast borde af dem liqvideras; och denna ränta hafva de,

enligt hvad redan uti 1868 års revisionsberättelse sid. 70 finnes uppgifvet, fått sig tillgodoberäkna

med £ 14,730: 8. 3. (motsvarande efter 18 Riksdalers kurs R:mt 265,147

R:dr 42 öre) utöfver kuponräntan från den 1 Juli 1868.

Det är godtgörandet af denna kuponränta, som reservanterne ansett icke stå i

öfverensstämmelse med kontraktets innehåll; dock äro reservanterne sins emellan af olika

mening derutinnan, .att den ene af dem synes hysa den åsigt, att Raphael & Sons visserligen

varit berättigade att för de tidigare inbetalningarne tillgodonjuta den af dem

betingade ränta af 5 procent från inbetalningsdagen till de i kontraktets 3 § utsatta

terminer, men icke att tillgodonjuta den i kuponerna förskrifna räntan för samma tid,

hvaremot den andre reservanten synes vilja medgifva, att Raphael & Sons väl egde att,

jemte den betingade räntan af 5 procent från inbetalningsdagen till de i kontraktet bestämda

terminer, uppbära kuponränta från den 1 Juli 1868 å de tre inbetalningar, som

enligt sistnämnda § skulle erläggas under år 1868, men icke att sig tillgodoberäkna

kuponränta förr än från den 1 Januari 1869 å de 2:ne summor, som de förbundit sig

att inbetala den 1 Mars och den 1 Maj sistnämnda år.

Till bemötande af dessa utaf de båda reservanterne yttrade åsigter hafva Fullmäktige

uti sin vid revisionsberättelsen fogade förklaring (sid. 124 & 125) hufvudsakligen

anfört:

att det väl vore möjligt att kontraktet kunnat i denna del med större tydlighet uppställas,

men att det väsendtligaste måste vara, att det innehölle hvad emellan

kontrahenterne blifvit aftaladt, och detta så fullständigt, att vid en »billig och

redbar» tydning deraf, oförenliga meningar ej kunde uppstå;

att vid kontraktbts afgjutande träffats den vid dylika kontrakts uppgörande ganska

vanliga öfverenskommelse, att långifvaren skulle vid hvarje inbetalning räkna sig

till godo den upplupna räntan å de mot samma inbetalning svarande obligationer;
att

ett sådant aftal, hvarigenom lånet ej obetydligt fördyrades, verkligen enligt långifvarnes

förslag egt rum och funnes, — oberoende af kontraktets föreskrifter,—

med full tydlighet uttalad uti Fullmäktiges protokoll för den 20 Juni 1868 samt

dessutom framginge af deras protokoll för den 30 Juni och den 2 Juli samma

år, hvarförutan vid protokollet för den 30 Juni vore fogad en beräkning öfver

den effektiva räntan, som skulle komma att för lånet betalas, då alla kontraktsenliga

afdrag å den nominela lånesumman blifvit iakttagna;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Memorial N:o 55.

5

att, för uttryckandet af denna öfverenskommelse, dels uti § 2 upptogos bestämmelser

angående beskaffenheten af de Riksgälds-kontorets skuldförbindelser, hvilka bankirhuset

R. Raphael & Sons öfvertog, och hvilka bestämmelser, bland annat, innehöllo,

att hvarje obligation skulle åtföljas af halfårsvis till betalning förfallande

räntekuponer, dels i § 5 infördes föreskrifter angående förbindelsernas aflemnande

å särskilda tider till långifvaren, utan att dervid stadgades någon förändring i

deras fastställda skick vid öfvertagningsdagen;

att, under öfverläggningen rörande kontraktets innehåll, Fullmäktige, för sin del, funnit

dessa bestämmelser hafva all erforderlig tydlighet;

att äfven långifvaren, hvars fördel dervid var i fråga, ansåg sig genom dem tillräckligt

betryggad; samt

att Fullmäktige skulle illa motsvara det af Riksdagen dem gifna förtroende, om de

sökt det tillfälle en bristande tydlighet i kontraktet måhända kunde lemna för

att undandraga Riksgälds-kontoret uppfyllandet af hvad på god tro blifvit aftaladt.

Riksdagens värdighet och Statens kredit fordrade att meningarne härom ej

kunde vara delade.

Jemte det Fullmäktige i öfrigt redogjort för syftemålet med det i kontraktets

9:de § meddelade stadgande att, under den tid lånemedlen till Riksgälds-kontoret indrogos,

anslaget till ränta och amortering icke skulle öfverstiga hvad som motsvarade

ränte- och amorteringsbeloppet för de då influtna lånemedlen, hafva Fullmäktige, med

anledning af hvad den ena reservanten yttrat om »den orimlighet, att dubbel ränta, eller

»10 procent, blifvit under viss tid utbetald till långifvaren», erinrat, att om Fullmäktige

för Riksgälds-kontoret upplånat penningar mot en ränta af 10 procent under en tid, då

den allmänna räntefoten var betydligt lägre, detta visserligen varit en klandervärd hushållning.

Då deremot, såsom förhållandet nu var, långifvaren, vid uppgörandet af lånekontraktet,

till sin fördel förbehållit sig ett visst belopp, måste det vara alldeles likgiltigt,

om detta utgick under en eller annan form, således också om Fullmäktige beviljade

detsamma under formen af en under viss tid på vissa belopp utgående ränta eller på

hvilket annat sätt som helst. Huruvida lånet härigenom blifvit öfver höfvan fördyradt,

vore en helt annan fråga, som ej kunde bedömas utan pröfning af de förhållanden,

under hvilka det blef upptaget. För Fullmäktige vore det emellertid en tillfredsställelse,

att sednaste Riksdags Stats-Utskott, som var i tillfälle att taga alla dessa förhållanden i

öfvervägande, lemnat Fullmäktiges åtgöranden i denna del utan anmärkning. •

Ej mindre af Fullmäktiges sålunda afgifna förklaring, än af deras deri åberopade

protokoll för den 20 och 30 Juni samt den 2 Juli 1868 har Utskottet funnit det vara

utom allt tvifvel att det sätt, på hvilket ifrågavarande lånekontrakt, i hvad det angår

den låntagarne sålunda tillerkända jouissance, eller ränteberäkning från obligationernas

utgifningsdag, blifvit tillämpadt, till alla delar öfverensstämmer icke allenast med uttryckliga

ordalydelsen af samma kontrakt, utan ock med hvad före kontraktets undertecknande

blifvit emellan Fullmäktige och låneöfvertagarne öfverenskommet och aftaladt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Memorial N:o 56.

Vid sådant förhållande ansåg sig Utskottet, som lika med Revisorernes pluralitet icke

kunde godkänna de af ofvannämnde tvänue reservanter yttrade åsigter, vid afgifvandet af

sitt nu ifrågavarande Utlåtande N:o 34 sakna skäl att i detta ämne till Riksdagen göra

någon framställning.

Då Utskottets i 6:te punkten af förenämnda Utlåtande N:o 34 gjorda hemställan

blifvit af Första Kammaren godkänd, hemställer Utskottet,

att Andra Kammaren behagade i ämnet fatta beslut,

Stockholm den 12 April 1870.

I

På Stats-Utskottets vägnar:

Arv. Frison Posse.

J¥:o SO.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 April 1870, kl. 5 e. m.

Memorial, i anledning af erhållna återremisser å 5: te, 7:de och 8:de

punkterna i Utskottets Utlåtande N:o 19, angående dels anslag

till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader, dels stambanornas

spårvidd och antåggningssätt m. m.

(R. A.)

Enligt Stats-Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva begge Kamrarne till

Utskottet återförvisat öde punkten uti ofvannämnda Utlåtande, i hvilken punkt Utskottet

hemställt, att Riksdagen måtte besluta,

»att vid fortsättningen af norra och östra stambanorna, dessa banor skola an»läggas

med samma spårvidd och enahanda byggnadsätt, som vid de hittills anlagda

»stambanorna blifvit begagnade;»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1870:20 Skrifvelse till Fullmäktige i Riksgålds-kontoret, angående Riksgälds* kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1860 års riksdag. s. 30 i texten