Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1810 ars riksdag.

1871-02-27 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1871:21, Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1810 ars riksdag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

I

N:o 21.

Ank. till Riksd. Kansli d. 27 Febr. 1871, kL 7 e. m.

Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid,

som förflutit sedan början af 1810 ars riksdag.

(R. A.)

I likhet med hvad under föregående riksdagar egt rum har Statsutskottet,

efter erhållen remiss å Riksdagens sistlidet år församlade Revisorers

berättelse om verkställd granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning,

genomgått denna till trycket befordrade och bland Kamrarnes ledamöter utdelade

berättelse samt'' tagit närmare kännedom om de förhålladen, hvilka föranledt

särskilda yttranden af Revisorerne, hvarjemte Stats-Utskottet, till följd af

stadgandet i 39 § Riksdagsordningen, granskat ej mindre de af Revisorerne omförmälda,

än äfven Fullmäktiges i nämnda Kontor sedermera vidtagna förvaltningsåtgärder,

för hvilket ändamål Utskottet genomgått de protokoll, som hos

Fullmäktige blifvit förda efter den 11 Augusti 1870, med hvilken dag Revisorernes

protokollsläsning slutade, till och med den 19 sistlidne Januari, då Fullmäktige

afgåfvo den berättelse till innevarande riksdag, som finnes bifogad

Stats-Utskottets Memorial N:o 1; och får Utskottet nu afgifva yttrande öf- r

Revisorerne i ett eller annat hänseende erinrat samt hvad vid den af U .

fortsatta granskningen af Riksgälds-kontorets förvaltning i öfrig! förekomna;.

1 :o.

Angående statslånefondens vinstmedel.

(Rev.-ber. sid. 54 och 55.)

Sedan Kongl. Statskontoret, under åberopande af Kongl. Brefvet den 24

Februari 1865 och med anledning af Styrelsens öfver statens jernvägsbyggBih.

till Riksd. Prof. 1871. 4 Samt. 1 Afd. 13 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

nader reqvisition, den 26 Juli 1870 begärt, att ett belopp af 9,000 R:dr,

som utaf statslånefondens vinstmedel kort förut blifvit från Riksbanken

till Riksgälds-kontoret aflemnadt, måtte varda i vanlig ordning till Kongl.

Statskontoret utbetaldt; hafva Fullmäktige, enär det uti Riksgälds-kontorets

vid 1869 och föregående års riksmöten utfärdade reglementen intagna stadgande,

att hvad som ytterligare komme att till Riksgälds-kontoret inflyta utaf

omförmälda vinstmedel skulle på vederbörliga reqvisitioner utbetalas, för att

enligt föreskrifterna i 168 § af 1863 års reglemente användas, blifvit

uteslutet ur det reglemente, som 1870 års Riksdag för Riksgälds-kontoret

utfärdat, funnit sig icke kunna i strid mot samma reglementes 138 § medgifva

utbetalning af sagda belopp.

I anledning häraf hafva Revisorerne erinrat, att då statslånefondens vinstmedel,

af hvilka under år 1864 och 1865 till Riksgälds-kontoret inflöto och

derifrån för jernvägsbyggnaderna utbetaldes 370,000 R:dr, skola blifvit såväl

af Kongl. Maj:t som af Riksdagen beräknade att användas för utförande af

arbetena å nordvestra stambanan å sträckan från riksgränsen till trakten af

Arvika, och då afskrifning af de efter sistnämnda år inflytande dylika medel

hvarken blifvit af Riksdagen beslutad eller ens fråga derom utgjort föremål

för dess pröfning på annat sätt, än att det i de från och med år

1863 till och med år 1869 för Riksgälds-kontoret utfärdade reglementen

intagna stadgandet om dessa medels tillhandahållande för angifna

ändamål blifvit uteslutet ur 1870 års reglemente, så, ehuru sagda reglemente

syntes lemna stöd för det beslut Fullmäktige i saken fattat, men det

torde kunna antagas att Riksdagen icke afsett någon förändring af de rörande

dessa medel förut gifna föreskrifter, hafva Revisorerne ansett sig böra

till Riksdagens kännedom meddela nu uppgifna förhållande, för att fästa

Riksdagens uppmärksamhet på behofvet att meddela förnyade bestämmelser

rörande de redan under året influtna och möjligen framdeles inflytande vinstmedel

af statslånefonden.

För att visa rätta sammanhanget med förevarande fråga, anser sig Utskottet

böra meddela följande upplysningar.

Yid 1862—1863 års riksdag beslöto Rikets då församlade Ständer

att, i enlighet med 15 punkten i Stats-Utskottets den 16 Augusti 1863 afgifna

Utlåtande N:o 87, till påbörjande af nordvestra stambanan bevilja det af

Kongl. Maj:t, uti Dess nådiga proposition af den 25 November 1862, ”för utförande

af förberedande arbeten å sträckan från riksgränsen nära Eda glasbruk

till trakten af Arvika, äskade belopp af 600,000 R:dr, jemte blifvande behållning

å statslånefondenoch blefvo dessa medel, jemlikt 5 mom. i 168 §

af det för Riksgälds-kontoret vid samma riksdag utfärdade reglemente .samt

Rikets Ständers underdåniga skrifvelse (N:o 121) af den 14 September 1863,

anvisade att från Riksgälds-kontoret utbetalas. Derjemte blef, på grund af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o SI.

3

Banko-Utskottets utaf Rikets Ständer gillade hemställan uti 10 punkten ai

dess vid samma riksdag afgifna Memorial N:o 47, uti 213 § af Riksgäldskontorets

reglemente infördt ett så lydande stadgande:

”De medel, som inflyta å den s. k. statslånefonden, skola, efter afdrag

af nödiga förvaltningsutgifter, till Riksgälds-kontoret aflemnas vid slutet af

hvar tredje månad”.

På grund af sistnämnda stadgande levererades till Riksgälds-kontoret

under åren 1863 och 1864 utaf de ifrågavarande medlen tillhopa 335,000

R:dr samt under år 1865 ytterligare 35,000 R:dr, hvilket sammanräknade

belopp, 370,000 R:dr, blifvit från Riksgälds-kontoret utbetaldt med 335,000

R:dr under år 1864 och med 35,000 R:dr under år 1865, för att användas

till de då pågående arbetena å nordvestra stambanan mellan Arvika och

Norska gränsen.

Aid 1865—1866 års riksdag anvisade Rikets Ständer ”för fortsättning

och af slutande af de å nordvestra stambanan från Arvika till riksgränsen

mot Norge återstående arbeten''” det af Kongl Maj:t för dessa arbeten äskade

belopp af 2,900,000 R:dr, hvarom föreskrift infördes uti 156 § 1 mom. af

1866 års reglemente för Riksgälds-kontoret, hvarjemte uti 134 § af samma

reglemente intogs det stadgande, att hvad som ytterligare kunde inflyta af

statslånefondens vinstmedel skulle fortfarande, på vederbörliga reqvisitioner,

från Riksgälds-kontoret utbetalas, för att, i enlighet med de i 168 § af 1863

års reglemente meddelade föreskrifter, användas — d. v. s. för arbetena å

sträckan Arvika—Norska gränsen. Derjemte bibehölls uti 198 § föreskriften

derom, att de medel, som kunde komma att inflyta å den s. k. statslånefondens

utestående fordringar, efter afdrag af nödiga förvaltningsutgifter, fort- *

farande skulle till Riksgälds-kontoret aflemnas, hvilket stadgande derefter

qvarstått i alla sedermera för Riksgälds-kontoret utfärdade reglementen.

Sedan den ifrågavarande bandelen mellan Arvika och Norska gränsen

redan år 1867 blifvit fullbordad och för trafiken upplåten samt arbetena på

den öfriga sträckan mellan Arvika och Christinehamn fortfarande bedrifvits

med dertill särskildt anvisade medel, tillkännagaf Kongl. Maj:t uti nådig proposition

af den 21 Januari 1870 att för färdigbyggandet af sistnämnda del

utaf nordvestra stambanan erfordrades 2,760,000 R:dr och föreslog Kongl.

Maj:t, att Riksdagen måtte bevilja dels för år 1870 till dessa arbetens fortsättande

1,600,000 R:dr och dels för år 1871 till deras fullbordande 1,160,000

R:dr, hvilken framställning ock, i enlighet med Stats-Utskottets hemställan i

Utlåtandet N:o 19, af Riksdagen bifölls. Enär sålunda hela det för nordvestra

stambanans färdigbyggande erforderliga belopp blifvit af Riksdagen

anviäadt, förefanns icke längre något skäl att bibehålla det ända dittills qvarstående,

uti 28 § af 1869 års reglemente intagna stadgandet, att hvad som

ytterligare kunde till Riksgälds-kontoret inflyta af statslånefondens vinstmedel

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

finge användas till förberedande arbeten å sträckningen mellan Arvika och

Norska gränsen, helst detta stadgande var alldeles otillämpligt, sedan denna

handel, såsom nyss är nämndt, redan år 1867 blifvit i färdigt skick ställd

under trafikstyrelsens förvaltning.

Då sålunda, vid sistförflutna riksdag — om icke förr — det var fullkomligt

utredt att något behof icke vidare förefanns att för ofvansagda ändamål

afse hvad som ytterligare kunde inflyta af statslånefondens återstående fordringar,

hade det varit i hög grad oformligt att längre bibehålla ett stadgande

derom uti Riksgälds-kontorets reglemente; och blef på sådan grund

samt enär öfriga i 28 § af det vid 1869 års riksdag utfärdade reglemente

omförmälda jernvägsanslag under sistnämnda år blifvit från Riksgälds-kontoret

utbetalda, hela innehållet af nämnda paragraf uteslutet från det reglemente

för Riksgälds-kontoret, som vid 1870 års riksdag utfärdades. Deremot

bibehölls uti 89 §, under den hufvudafdelning. som angår Riksgälds-kontorets

påräknade inkomster, stadgandet derom att hvad som kunde inflyta å statslånefondens

fordringar fortfarande borde till Riksgälds-kontoret afiemnas.

Af hvad nu blifvit anfördt lärer vara klart, att något behof icke förefinnes

”att meddela förnyade bestämmelser rörande de under sistlidet år influtna

och möjligen framdeles inflytande vinstmedel af statslånefonden”, enär

sagde medel obestridligen böra i likhet med Riksgälds-kontorets öfriga inkomster

användas för bestridande af de å Kontoret anvisade allmänna utgifter;

och Utskottet hemställer alltså,

att Revisorernes ofvanberörda framställning i? icke må till

någon åtgärd föranleda.

2:o.

Angående 1870 års statslån.

(Rev.-ber. sid. 56—76. Fullm. uti. sid. 127—130.)

I afseende på det genom 72 § i Riksgälds-kontorets reglemente åt

Fullmäktige lemnade uppdrag ”att mot fonderade statsobligationer i Svenskt

mynt å ett sammanräknadt nominelt belopp af högst Fyratio millioner Riksdaler

samt löpande med högst 5 procents ränta, som halfårsvis förfaller, upplägga

ett lån att återbetalas genom årlig amortering inom loppet af 40 år”,

innehåller Revisorernes berättelse en omständlig framställning icke allenast

af de beslut, som för detta uppdrags fullgörande blifvit af Fullmäktige fate,

än ock af hufvudsakliga innehållet af Fullmäktiges protokoller rörande

ei unga me i detta ämne under den tid revisionsberättelsen omfattar;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 21.

5

och hafva Fullmäktige uti sin till Riksdagen afgifna ofvan ornförmälda berättelse

(sid. 16—20 i bilagan till Stats-Utskottets Memorial N:o 1) vidare

redogjort för de stadganden och bestämmelser, som i afseende på ofvanberörda

upplåning blifvit af Fullmäktige beslutade samt meddelat åtskilliga uppgifter

om upplåningens fortgång och den hittills genom densamma för Riksgäidskontoret

beredda kontanta tillgång. Då Riksdagen af de i detta ämne sålunda

lemnade upplysningar kan bilda sig ett fullständigt omdöme om det

sätt, hvarpå Fullmäktige fullgjort ifrågavarande åt dem lemnade vigtiga uppdrag,

anser sig Utskottet nu endast behöfva hänvisa till hvad sagda berättelse

i detta ämne innehåller jemte det yttrande Fullmäktige uti sitt öfver

revisionsberättelsen afgifna ocb vid berättelsen fogade utlåtande, sid. 127—-130,

afgifvit.

Yid noggrann granskning af hvad sålunda förekommit har Utskottet

funnit följande tre omständigheter böra tagas under närmare öfvervägande,

nemligen:

l:o) huruvida något klander bör drabba Fullmäktige för det att lånet

icke förr än den 4 sistlidne Augusti blifvit till teckning åt allmänheten utbjudet;
2:o)

huruvida räntan bort, såsom nu skett, af Fullmäktige bestämmas

till det högsta af Riksdagen derför medgifna belopp, eller 5 procent; samt

3:o) till hvad belopp särskild provision, utöfver den i allmänhet bestämda

kapitalrabatten, bort beviljas.

Beträffande först frågan om tiden, då obligationerna bort till allmänheten

utbjudas, så, hafva Revisorerne (sid. 75) anfört att ”då Riksdagens beslut

om upptagande af ifrågavarande lån, fattadt den 13 sistlidne Maj, re”dan

den 20 i samma månad blef af Kongl. Maj:t sanktioneradt och

”Fullmäktige meddeladt, vid hvilken tid lånemarknaden var ovanligt gynnsam

och då de åtgärder för lånets upptagande, hvilka på Fullmäktige be”rodde,

icke, såvidt af hithörande handlingar kunnat utrönas, synas hafva påkallat

några, lång tid erfordrande förberedelser, hafva Revisorerne icke kun”nat

undgå att framhålla, det dessa åtgärder först den 4 sistlidne Augusti

''”nätt den fullständighet, att lånet då kunde till teckning åt allmänheten ut”bjudas,

helst det ingalunda syntes afgjordt att icke detta uppskof kunnat

”väsendtligen bidraga till Fullmäktiges beslut att, sedan räntan redan den 28 Juni

”blifvit bestämd till det högsta af Riksdagen derför medgifna belopp, för den

”nu utbjudna låneandelen bevilja en större kapitalrabatt, än eljest torde er”fordrats,

om inbjudningen till teckning för lånet tidigare kungjorts.”

Det torde väl svårligen kunna med full tillförlitlighet bestämmas om

och i hvad mån ett tidigare utbjudande af de ifrågavarande obligationerna

skulle haft till följd att redan ifrån början för dem kunnat fordras en högre

kurs, än den, som vid den först i Augusti verkställda utbjudningen betinga
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

des. Men utan afseende på denna det af frågan, torde uppmärksamheten

böra fastas på det långa uppskofvet med lånets utsläppande, helst då man

erinrar sig, att ett ibland do ändamål, som af Riksdagen afsågos med uppläggandet

på en gång af ett lån å 40,000,000 R:dr, eller vida mer än behofvet

för den närmaste tiden påkallade, onekligen var att vänja den större

allmänheten i vårt land vid begagnandet af utvägen att i statsobligationer

placera äfven mindre kapitaler. Då man vet huru svårt det är att bland

allmänheten införa nya kreditbruk och att det vanligen först genom en längre tids

ihärdighet är möjligt att sprida en allmännare kännedom om och ett fullt

förtroende till nya kreditpapper, torde hvarje institution, som har sig uppdraget

att befordra en sådan spridning, böra anse det vara särdeles angeläget

att kunna utsträcka tiden, under hvilken en sådan spridning skall ega rum,

så långt omständigheterna i öfrigt medgifva. Det har derföre förefallit Utskottet,

som, ju längre tidrymd Riksgälds-kontoret, utan äfventyr att gå miste

om de påräknade lånemedlen, kunnat använda för sjelfva obligationsförsäljningen,

desto förmånligare skulle det hafva varit för framgången af denna försäljning,

bland annat äfven derför, att, ju mindre brådstörtadt denna pågick,

desto större utsigt förefunnes att småningom uppdrifva obligationspriset. Ur

sådan synpunkt hade det, enligt Utskottets förmenande, i mer än ett hänseende

varit gagneligt, om Fullmäktiges öfverläggningar rörande lånefrågan blifvit

tidigare, än som skett, bringade till slut, likasom det synts Utskottet, som

hade, genom begagnande af utvägen att under försäljningens fortgång småningom

höja obligationskursen nära eller ända till pari, den fördel kunnat

vinnas, att något afbrott i försäljningen icke behöft ega rum, utan densamma

kunnat fortfarande bedrifvas, hvarigenom allmänheten mer och mer förvärfvat

vana vid dessa papper och benägenhet att af dylika komma i besittning.

Men, ehuru Utskottet för sin del är af denna åsigt och fastän Utskottet i

allmänhet hyllar den mening att vid utförandet af hvarje allmänt uppdrag

såsom regel bör iakttagas, att icke längre, än som af omständigheterna oundgängligen

påkallas, dröja med uppdragets fullgörande, anser dock Utskottet

Fullmäktige hafva uti sitt berättelsen bifogade utlåtande anfört sådana skäl

för sitt handlingssätt i detta fall, att Utskottet finner sig böra hemställa,

att Revisorernes i ofvanberörda hänseende gjorda framställning

icke bör till någon åtgärd föranleda.

Vidkommande derefter Fullmäktiges beslut att bestämma den i obligationerna

förskrifna räntan till det högsta af Riksdagen medgifna belopp, eller

5 procent, så hafva Fullmäktige, enligt hvad revisionsberättelsen (sid. (52—65)

innehåller, före fattandet af sitt beslut i detta ämne ingått i en noggrann

undersökning af de skäl, som kunde anföras, å ena sidan för räntefotens bibehållande

vid 5 procent och å den andra för dess nedsättande derunder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21. 7

Sålunda hafva Fullmäktige i fråga om sannolikheten af räntans fallande

erinrat :

att för icke längre tid tillbaka än 20 år penningar mot företrädesvis

god säkerhet erhöllos till lägre ränta än 5 procent;

att den visserligen långsamt, men under sednaste tiden oafbrutet minskade

depositionsräntan i bankerna — hvilken i Riksbanken nedgått till 372

procent —- antydde återkomsten af en dylik period;

att det mest synes hafva varit jordbrukarens penningebehof, som hållit

räntan hög, men att detta behof redan i väsendtlig mån vore af Hypoteksbanken

fyldt och småningom komme att vidare fyllas, hvilket äfven det sednaste

året skett under allt gynsammare förhållanden;

att visserligen vid jordbrukets förbättrade ställning ett ökadt lif jemväl

i den öfriga industrien borde inträda, men att erfarenheten ådagalagt den

långsamhet, hvarmed denna lyft sig, hvarföre dess behof af förlag sannolikt

ej komme att ökas i samma förhållande, som tillgången på penningar; samt

att året 1869 visade hvilket ofantligt inflytande en god skörd utöfvade

på penningetillgången inom landet, i betraktande hvaraf och då 1870 års

skörd iofvade att blifva synnerligen god samt det visat sig ej sällan inträffa,

att flera missväxtår, sådana som 1866, 1867 och 1868, följas af några goda

eller åtminstone bättre år, funnes en ej ogrundad förhoppning, att den

närmaste framtiden skall blifva gynsam med hänsigt till räntan, särdeles för

ett lån med den fullständiga säkerhet som det, hvilket nu komme att af Staten

upptagas, erbjöde.

Härförutan har Herr Hierta, som i denna fråga varit af skiljaktig mening

(hvilken finnes införd i Revisorernes berättelse sid. 66 och 67) fästat

uppmärksamheten derpå, att Riksdagens beslut att ”högst 5 procent” skulle

få forskrifvas, endast bestämde den yttersta gräns, hvartill Fullmäktige, i händelse

af behof, finge gå, men att, efter hans förmenande, ett sådant behof ej

förefunnes; till stöd för hvilken åsigt han erinrat om de stora depositioner,

som bankerna till en del mot ganska låg ränta innehade, hvilket förhållande

ådagalade att betydliga kapitaler funnes, som ej fordrade så hög ränta; hvarjemte

den omständigheten att depositionsräntan under en längre tid småningom

fallit, syntes bevisa, att räntefotens sänkning ej vore tillfällig. Vidare har

han anfört, att, med afseende på den öfvervägande säkerhet, som Statens

obligationer erbjöde, den effektiva räntan för statsobligationerna borde inom

kort, eller åtminstone före den tid, då detta lån skall vara slutsåldt, kunna

nedbringas till 5 procent eller derunder, hvilket icke kunde ske utan konvertering,

om obligationerna förskrefvos med 5 procent ränta. Med anledning

af påståendet att 5-procent-obligationer voro begärligare och derföre lemnade

större sannolikhet att lånet skulle lyckas, har han fästat uppmärksamheten

derpå, att detta förhållande icke borde inverka på räntefotens bestämmande,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

enär ifrågavarande iån skall försäljas under liera år, under hvilken tid räntan

inom landet kan komma att nedgå under 5 procent, samt att om ock

den lägre räntefoten föranledde dertill, att Riksgälds-kontoret finge vidkännas

någon uppoffring vid försäljningen af lånets första del, för att få det i gång,

det dock vore gifvet att obligationernas begärlighet under vanliga förhållanden

småningom ökades, hvarigenom Kontoret genom kursens höjning kunde

skaffa sig ersättning för denna första uppoffring och derjemte genom effektiva

räntans sänkande gifva alla näringar och isynnerhet jordbruket en väl behöflig

hjelp; och vore tidpunkten, med afseende på de förhanden varande gynsamma

förhållandena, särdeles lämplig för försöket att nedsätta obligationsräntan.

Efter att vidare hafva anfört åtskilliga skäl, hemtade från jemförelse mellan

Riksgälds-kontorets och Hypoteksbankens obligationer, har Herr Hierta fästat

uppmärksamheten derpå att, då Hypoteksbankens sednast upplagda lån blefve

slutsåldt, nämnda bank ej gerna kunde upplägga ett nytt lån med lägre räntefot,

så länge Riksgälds-kontorets 5-procentlån ej vore slutsåldt, hvilket vore

en olägenhet, som väl ej direkt rörde Riksgälds-kontoret, men så mycket mer

landet i sin helhet, eller åtminstone jordbruket, som dock vore landets vigtigaste

näring; och har han slutligen påmint derom, att Riksdagen uti sin

till Fullmäktige den 27 April 1867 aflåtna skrifvelse angående 1866 års

lån, på anförda skäl, hvilka till en del syntes vara på förevarande fråga

tillämpliga, förklarat, ”att det hade varit mera öfverensstämmande med Svenska

Statens fördel, om den i obligationerna utfästa räntefoten icke blifvit satt

högre än 41/2 procent.”

Yid fattandet af beslutet om räntefotens bestämmande till 5 procent

hafva Fullmäktige, enligt hvad revisionsberättelsen (sid. 65) innehåller, till

stöd för sitt beslut hufvudsakligen anfört:

l:o) att då det lån, hvarom nu vore fråga, skulle upptagas i Svenskt

mynt och således de för detsamma utgifna obligationers afsättlighet inom

landet måste i första rummet afses, den i dem förskrifna ränta icke borde

understiga den räntefot, vid hvilken köpare redan blifvit vande genom de af

ej mindre Riksgälds-kontoret, än Hypoteksbanken jemte landets största kommuner

under sednare tider utgifna obligationer;

2:o) att följaktligen, så vida en säker och snar afsättning må kunna

påräknas för de obligationer, som nu skulle försäljas, den förskrifna räntan

borde lämpas efter den Svenska obligationsmarknaden, äfven med afseende

derå, att det öfvervägande antalet köpare ännu icke förvärfvat vana vid iakttagande

i köp och liqvider af de mera invecklade beräkningarne öfver obligationers

verkliga, i förhållande till den redan förflutna lånetiden och den

medgifna kapitalrabatten sig årligen ökande värde; en erinran, som borde ega

vigt vid upptagandet af ett större statslån, dervid obligationernas spridning

icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

9

icke blott till något jemförelsevis mindre antal kapitalister, utan till den

större allmänheten måste anses önskligt;

3:o) att äfven för den del af lånet, som möjligen komme att utom landet

upptagas, eller för de obligationer, hvilka tid efter annan komma att till

utlandet försäljas, 5 procents ränta syntes lämpligast, då obligationer med

denna ränta utfärdats för flertalet af de statslån, som der i sednare tider

blifvit upptagna, bland hvilka det af staden Hamburg nyligen gjorda förtjenade

synnerlig uppmärksamhet;

4:o) att erfarenheten visade, hurusom obligationer med 4V2 procents

forskrifven ränta, vid jemförelse med 5 procents-obligationer, allestädes stå i

ett, i förhållande till deras verkliga värde, lågt pris, hvarföre det vore antagligt,

att, fastän kapitalrabatt för närvarande torde behöfva medgifvas jemväl

å obligationerna för ett 5 procentslån med längre amorteringstid, ett

sådant lån ändock blefve för staten mindre dyrt, än ett lån mot lägre förskrifven

ränta, enär den med en lägre räntefot oskiljaktigt förenade större

kapitalrabatten sannolikt icke komme att betäckas genom skilnaden i den

förskrifna räntans årliga belopp;

5:o) att nödvändigheten af en betydlig kapitalrabatts beviljande naturligtvis

måste minska det belopp, som för den bestämda obligationssuroman

kan erhållas, och således göra densamma mindre tillräcklig för de med lånet

åsyftade ändamål; och

6:o) att, om räntans fall eller andra inträffade omständigheter skulle

göra det för staten önskvärdt och fördelaktigt att före amorteringstidens slut

återbetala eller konvertera den då obetalda delen af lånet, sådant befordrades

och medförde ringare uppoffring, i den mån det belopp, som med obligationernas

afyttring erhållits, närmar sig det nominela, hvarföre det alltid

och särdeles under en tid, då den allmänna räntan visat en fallande riktning,

måste vara skäl att vid upptagande af ett lån, uppsägbart endast från

låntagarens sida, förskrifva en ränta, som påkallar åtminstone en mindre

betydlig kapitalrabatt.

Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit å ena och andra sidan anfördt,

har det synts Utskottet, som skulle de skäl, hvilka blifvit framlagda

för obligationsräntans nedsättande under 5 procent, ådagalägga, att genom en

sådan nedsättning ganska betydande fördelar bort kunna i den närmaste

framtiden beredas såväl svenska staten, genom möjligheten af den effektiva

räntans successiva sänkande under 5 procent, som landet i allmänhet, genom

det inflytande en sådan sänkning måste utöfva på jordbruket och näringar

ne. Utskottet tvekar icke heller att uttala den åsigt, att det hade varit

önskligt om räntan å dessa obligationer, hvilka omfatta ett sammanlagdt

belopp af 40 millioner Riksdaler och hvilka äro afsedda att i mån af behof

Bih. till Riksd. Prof. 1871. 4 Sami, 1 Afd. 13 Höft. 2.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 21.

föryttras under loppet af flera år, hade blifvit bestämd till 4ya procent, äfven

om derigenom hade äfventyrats att priset vid deras första utsläppande ställt

. sig något lägre i förhållande till deras värde, än som nu, då räntan förskrifvits

till 5 procent, kunnat betingas. Men då Utskottet uttalar denna

sin åsigt måste Utskottet derjemte erkänna att, enär Riksdagen, vid fattande

af sitt beslut om lånets uppläggande, i berörda afseende icke godkänt de

under öfverläggningarne inom Kamrarne framställda yrkandena om räntefotens

bestämmande till 4Y2 procent, eller eljest rörande räntefoten uttalat någon

bestämd åsigt, utan tvärtom beslutit att räntefoten, om Fullmäktige så pröfvade

tjenligt, kunde få bestämmas till högst 5 procent, samt Riksdagen således

i denna del lemnat Fullmäktige fria bänder att tillvägagå på det sätt

de funne lämpligast och med det allmännas fördel mest öfverensstämmande,

anser sig Utskottet böra hemställa,

att hvad mot den i obligationerna förskrifna räntan

blifvit anfördt icke må till någon åtgärd föranleda.

Hvad slutligen angår den af Fullmäktige beviljade provision vid försäljning

af obligationer till belopp af 50,000 R:dr och derutöfver, så har

Utskottet af Fullmäktiges protokoll för den 4 sistiidne Augusti inhemtat,

att vid obligationsprisets bestämmande blifvit ifrågasatt dels 4, dels 4V2 och

dels 5 procents kapitalrabatt, samt att Fullmäktige efter en längre diskussion

och under anförande af åtskilliga omständigheter, hvilkas hufvudsakliga innehåll

återfinnes i Revisorernes berättelse sid. 72 och 73, fastställt kapitalrabatten

till 4ya procent, så att obligationernas försäljningspris utgjorde 95y2

procent. Bland skälen för bestämmandet af detta pris anfördes, bland annat,

att erfarenheten skall visat, att, då obligationer hafva ett pris, som närmar

sig det för tillfället rätta, deras afsättning befordras vida mera genom att åt

köpare, som anmäla sig till erhållande af större belopp, medgifva en lämpligprovision,

än genom att med en motsvarande procent minska obligationernas ■

allmänna pris, hvilket derför icke borde sättas så lågt, att, om en provision

af y2 eller y4 procent beviljades köpare af större partier, Riksgälds-kontoret

erhölle ett lägre pris, än som verkligen borde kunna påräknas. På derefter

till afgörande förekom frågan om det belopp, hvartill berörde provision borde

bestämmas, vore väl samtlige Fullmäktige ense derom, att bevilja den, som

antecknade sig för eller köpte, på en gång, obligationer å minst 50,000 R:dr,

en provision å en fjerdedels procent af det tecknade eller köpta beloppet;

men i fråga om provisionens ökande till en half procent, då de antecknade

eller köpta obligationernas sammanlagda belopp uppgick till eller öfversteg

100,000 R:dr, voro Fullmäktige af skiljaktiga åsigter. Friherre Fock

samt Herrar Berger och Holmgren ansågo sig nemligen, äfven för sådana

fall, icke böra bevilja annan eller högre provision, än den bestämda af en

fjerdedels procent; hvaremot Ordföranden, samt Herrar Kinmanson och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

11

Warbur g förklarade sig bevilja en half procents provision vid anteckning

eller köp af obligationer å 100,000 R:dr och deröfver, hvilken sistnämnda

mening sålunda blef Fullmäktiges beslut.

Dessutom beslöto Fullmäktige den 22 September, eller kort innan

obligationerna till köpare utlemnades, att uppdraga åt Riksbankens lånekontor

äfvensom de flesta enskilda banker i riket att i kommission till försäljning

emottaga dylika obligationer, mot rättighet att tillgodonjuta en fjerdedel

procent af obligationernas kapitalbelopp jemte ersättning för postporto

och annonskostnader.

Sedan obligationsförsäljningen med dessa prisbestämmelser fortgått, så

att obligationer till ett sammanräknadt belopp af tillhopa 4,500,000 R:dr

blifvit sålda eller antecknade, företogo Fullmäktige vid sin sammankomst

den 15 sistlidne Oktober den vid nästföregående sammankomst den 13 i

samma månad ånyo väckta frågan om provisionens bestämmande till en

fjerdedels procent, äfven vid köp eller anteckning af obligationer till belopp

af 100,000 R.dr och derutöfver. Enligt hvad en uti protokollet för den 15

Oktober intagen uppgift utvisar, hade provision vid köp af obligationer å

minst 100,000 R:dr blifvit med ]/2 procent beviljad för ett sammanräknadt

belopp af 3,305,200 R:dr, eller med.............R:dr 16,526: —

och efter */4 procent för ett sammanräknadt belopp af

255,000 R:dr, eller med.................... „ 637: 50.

tillhopa R:dr 17,163: 50,

hvaremot det utan sådan provision försålda obligationsbeloppet uppgick till

endast 939,800 R:dr, enligt 215 särskilda anteckningar.

Den högre provisionen af en half procent hade tillgodokommit:

2 statens embetsverk för ett sammanräknadt obligations- belopp af.........................

R:dr

640,000

3 enskilda banker dito.................

729,000

—

3 andra penningeförvaltande inrättningar dito......

V

475,000

—

2 aktiebolag dito......................

200,000

—

och 7 enskilda personer dito...............

1,261,200

—

Summa R:dr

3,305,200

•—

samt den lägre provisionen af xj4 procent:

1 enskild bank, som köpt obligationer å R:dr 50,000: —

1 aktiebolag, dito............. „ 50,000: —

och 3 enskilda personer, dito...... „ 155,000: — 255,000:

Med afseende å den betydliga försäljning af Riksgälds-kontorets obligationer,

som under den sednaste tiden egt rum, beslöto Fullmäktige samma

dag (den 15 Oktober) att förhöja försäljningspriset till 96 procent, hvarjemte

Ordföranden samt Herrar Kinmanson och Warburg ansågo betänkligt, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

på samma gång, som obligationspriset förhöjdes, minska den provision, som

vid det förut gällande lägre obligationsprisets bestämmande beviljats för att

befrämja obligationernas afsättning, helst priset å Allmänna hypoteksbankens

obligationer sedermera bibehållits oförändrad! och den öfvervägande största

delen af dittills verkställda obligationsförsäljningar skett med beräknande af

en half procents provision. Deremot förklarade Friherre Fock samt Herrar

Berger och Holmgren att de, under dåvarande förhållanden och just med

afseende å uppgiften om de obligationsköpare, som hittills fått provision sig

tillgodoberäknad, ansågo att någon annan eller högre provision än en fjerdedels

procent hädanefter icke borde genom allmän bestämmelse medgifvas,

äfven om det köpta eller tecknade obligationsbeloppet öfvcrsteg 100,000 R:dr,

utan borde det, vid förefallande frågor om beviljandet af en härutöfver förhöjd

provision, ankomma på Fullmäktiges särskilda pröfning och beslut, huruvida

en sådan provision skulle få obligastionsköpare tillerkännas eller ej.

Yid Fullmäktiges sammanträde den 3 November beslöto Fullmäktige att,

som de försålda obligationerna då utgjorde mera än 6,200,000 R:dr, förhöja

försäljningspriset från 96 till 97 procent. Yid detta tillfälle förekom ånyo

frågan om provisionens nedsättande till y4 procent äfven vid köp af obligationer

å 100,000 R:dr och derutöfver; men denna åsigt omfattades nu likasom

förut endast af Friherre Fock samt Herrar Berger och Holmgren;

hvaremot Ordföranden samt Herrar Kinmanson, Hierta och Warburg förklarade,

att då obligationspriset blifvit förhöjdt med en hel procent, det syntes

dem betänkligt att på samma gång besluta en minskning af den dittills beviljade

provisionen vid köp af större obligationsbelopp.

Yid Fullmäktiges sammankomst den 1 sistlidne December beslöto

Fullmäktige att tills vidare inställa all vidare obligationsförsäljning; och uppgick

sammanräknade beloppet af de då försålda obligationerna till 7,022,000

R:dr, deraf föryttrats obligationer å tillhopa

R:dr 5,305,700: — till 95Y2 procent för R:dr 5,066,943: 50.

„ 1,038,300: — „ 96 dito „ „ 996,768: —

„ 678,000: — „ 97 dito „ „__657,660: —

R:dr 7,022,000: — R:dr 6,721,371: 50.

Den vid försäljning af större obligationsbelopp beviljade provisionen utgjorde

då ett sammanräknadt belopp af R:mt 25,480 R:dr, nemligen vid

köp af obligationer å 100,000 R:dr och derutöfver för tillhopa 4,888,500 R:dr,

efter V2 procent........................R:dr 24,442: 50.

samt vid köp af obligationer å 50,000 R:dr för tillhopa

415,000 R:dr, efter y4 procent.............. „ 1,037: 50.

Summa R:dr 25,480: —

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtcmde N:o 21.

13

Efter att sålunda hafva redogjort för de olika åsigter, som, i fråga om

provisionens beviljande, bland Fullmäktige gjort sig gällande samt det belopp,

hvartill denna provision uppgått, har Utskottet lunnit sig böra erinra,

att då, på sätt ofvan är anfördt, Fullmäktige ansett det, vid upptagandet af

ett större statslån, vara önskiigt att obligationerna erhölle spridning icke

blott till något jemförelsevis mindre antal kapitalister, utan till den större

allmänheten, Fullmäktige likväl, genom beviljande af en sådan provision vid

större obligationsköp, förnämligast befrämjat afsättningen till de större kapitalisterna,

hvarigenom ock obligationernas försäljning så brådstörtats, att Fullmäktige,

för att Riksgäld s-kontoret icke skulle erhålla större kassa, än behofvet

påkallade, redan i början af sistlidne December månad måste upphöra

med allt vidare utbjudande af obligationerna, i stället att, såsom ofvan blifvit

antydt, genom en oafbruten försäljning öfver hela landet, under en längre tid

småningom vänja den större allmänheten vid statens obligationer samt på

sådant sätt befrämja obligationsprisets successiva stegring.

Då Utskottet ansett sig böra uttala denna åsigt, finner dock Utskottet

Fullmäktiges i ofvanberörda hänseende fattade beslut icke vara af sådan beskaffenhet,

att de kunna föranleda till någon egentlig anmärkning mot Fullmäktiges

förvaltning, enär otvifvelaktigt är, att Fullmäktige genom dessa beslut

icke öfverskridit den af Riksdagen dem lemnade rättighet att bestämma

obligationernas försäljningspris och i öfrig! vid upplåningen tillvägagå på det

sätt de funne lämpligast och med det allmännas fördel mest öfverensstämmande;

och Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte vid den af Utskottet nu gjorda

framställning låta bero.

3:o.

Angående redovisandet af uppköpt papper rn. m. för Riksdagens behof.

(Rev. ber. sid. 84. Fullm. uti. sid. 130.)

Såsom stridande mot den uti 96 § af 1867 års och 128 § i 1868

års reglemente för Riksgälds-kontoret meddelade föreskrift, att för Riksdagens

behof af Riksgälds-kontoret uppköpta och utlemnade qvantiteter tryck- och

skrifpapper samt skrifmaterialier och öfriga effekter skola efter Riksdagens

slut redovisas, hafva Revisorerne anmält att sådan redogörelse för 1867 och

1868 års Riksdagar afgifvits först i Februari månad 1870.

Enligt de ofvanåberopade §§ uti Riksgälds-kontorets reglemente hafva

Fullmäktige fått sig uppdraget, bland annat, att före hvarje riksdags början

föranstalta om upphandling af det för tryckningen af Riksdagens protokoll

med dertill hörande bihang under samma riksdag erforderliga papper samt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

upprätta kontrakter om tillhandahållandet under riksdagens lopp af de skrifmaterialier

och öfriga effekter, som för Riksdagens behof kunna erfordras;

dervid Fullmäktige ega att utse någon bland Riksgälds-kontorets tjensteman,

som bör ej allenast före och under riksdagen mottaga, vårda och efter vederbörliga

reqvisitioner utlemna de upphandlade effekterna samt ombesörja

under riksdagens fortgång ifrågakommande ytterligare uppköp, utan ock

efter riksdagens slut upprätta och afgifva fullständig redovisning för alla

dessa af honom emottagna effekter.

Uti sitt i anledning af Revisorernes ofvanberörda anmälan afgifna utlåtande

(sid. 130), hafva Fullmäktige bland annat anfört, att utlemnandet

och användandet af det ifrågavarande tryckpapperet så mycket mindre vore

inskränkt inom den för riksdagens fortvaro bestämda tidrymd, som tryckningen

af riksdagshandlingarne icke kunde fullbordas förr än efter riksdagens

slut och det papper, som uppköpts och skall redovisas, äfven skall användas

för de årliga revisionsberättelserna samt komité betänkanden och andra

handlingar, hvilka under riksdagens mellantider befordras till trycket

för att bland riksdagsmännen kunna utdelas. Vid sådant förhållande och då

ifrågavarande papper följaktligen måste så väl mellan som under riksdagarne

vid förefallande tryekningsarbeten tillhandahållas och utlemnas samt öfverskottet,

eller hvad deraf utbekommits, men för det afsedda ändamålet icke

åtgått, först kan från vederbörande boktryckare återfordras, sedan den icke

sällan långvariga tryckningen af sådana handlingar blifvit fullbordad, hade

det från längre tid tillbaka i allmänhet ansetts ändamålsenligast, att den

föreskrifna fullständiga redovisningen för meranämnda papper äfvensom den

dermed sammanhängande redogörelsen för skrifpapperet och de öfriga skrifmaterialierna

uppgjordes för fulla kalenderår, helst som, vid de tidpunkter

riksdagarne afslutats, åtminstone hvad det för riksdagstrycket anskaffade papperet

beträffade, någon dylik redovisning då ännu icke kunde afiemnas. Sålunda

omfattade den vid 1845 års utgång afgifna redovisningen åren 1841—

1845; hvarefter en redovisning afgafs för åren 1846—1849 samt 3 särskilda

redovisningar för nästpåföljande årtionde. Den i Revisorernes berättelse omförmälda

redovisning, hvilken omfattade åren 1867, 1868 och 1869, afslutades

och blef till granskning af Riksgälds-kontorets Revisionskontor aflemnad

i början af innevarande år. Utom dessa, af dertill hörande fullständiga verifikationer

åtföljda redovisningar, hade vanligen före hvarje riksdag till Fullmäktige

inlemnats särskilda sammandrag, utvisande ej mindre qvantiteterna

af de efter nästföregångna riksdags början anskaffade och använda olika

papperssorter samt de under samma riksdag åtgångna skrifmaterialier och

effekter, än äfven de vid sammandragens aflemnande befintliga behållningar;

och hade dessa sammandrag ansetts innefatta en, intilldess tryckpapperet

kunde vederbörligen redovisas, tillfyllestgörande redogörelse för ifrågavarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

15

effekter, helst, med undantag af de uppköpta papperssorterna, de öfriga

skrifmaterialierna endast i mån af behof upphandlades och efter skedda reqvisitioner

levererades, så att blott föga betydliga behållningar deraf återstode

obegagnade vid riksdagarnes slut. Fullmäktige ansågo sig i följd häraf

hafva saknat anledning att efter sednare riksdagar tillämpa den af Revisorerne

åberopade föreskriften på annat sätt än den förut under en längre

tidsföljd varit utan olägenhet eller anmärkning iakttagen.

Om ock ofvanberörda sedan längre tid tillbaka i Riksgälds-kontorets

reglementen införda stadgande, under den tid riksdag inträffade hvart tredje

år så tillämpades, att den slutliga redovisningen för de uppköpta och använda

varorna omfattade flera år, kan dock icke nekas, att sedan Riksdagen

numera årligen sammanträder, ordningen synes fordra, att de ifrågavarande

redovisningarne jemväl en gång om året afgifvas. Något hinder för ett sådant

förfaringssätt kan ock, efter Utskottets förmenande, destomindre förefinnas,

som tryckningen af Riksdagens protokoll m. fl. dertill hörande handlingar,

hvartill fordom åtgick ett eller flera år efter riksdagens slut, på sednaste

tiden så fortskynda^, att redovisningarne för dertill åtgånget papper

böra kunna inom hvarje års slut erhållas. Då sålunda Utskottet, med afseende

derå, att de reglementariska föreskrifterna i detta ämne, fastän Riksdagen

numera årligen sammanträder, fortfarande bibehållits oförändrade, uttalar

den åsigt, att Revisorerne obestridligen haft grundad anledning till den gjorda

framställningen, får Utskottet, i anledning af Riksdagens efter det nya

statsskickets införande, årligen inträffade sammanträden samt på det de i

detta ämne meddelade stadganden för framtiden må erhålla nödig bestämdhet,

hemställa,

att den hittills gällande och i slutet af 110 § af 1870

års reglemente för Riksgälds-kontoret intagna föreskriften

om vederbörandes skyldighet att, efter riksdagens slut,

upprätta och afgifva fullständig redovisning för alla mottagna

effekter, må uti det reglemente, som vid innevarande

riksdag kominer att utfärdas, erhålla den förändrade

lydelse, att sådan redogörelse bör afgifvas vid hvarje

kalenderårs slut.

4:o.

Angående heoillningen för testamenten, gåfvobref m. m.

(Rev. ber. sid. 87. Fullm. uti. sid. 131.)

Beträffande de af Hofrätterna och underdomstolarne årligen afgifna

och till Riksgälds-kontoret insända förteckningar öfver bevakade testamenten

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

samt arffallna tillgångar i sterbhus, för hvilka bevillning skall erläggas, äfvensom

vederbörande uppbördsmäns Riksgälds-kontoret tillställda testamentsbevillningsrapporter,

hafva Revisorerne (sid. 87) anmält, att oaktadt dessa

förteckningar och rapporter, enligt föreskriften i Kongl. Kungörelsen den 11

December 1811, skola efter deras handläggning i Riksgälds-kontoret, aflemna»

till Kammarrätten för att vara att tillgå till nödig upplysning vid landsböckernas

granskning, hafva dessa handlingar, sedan längre tid tillbaka, icke

blifvit till sistnämnda embetsverk öfverlemnade.

T anledning häraf hafva Fullmäktige uti det afgifna utlåtandet (sid. 131)

upplyst, att den af Revisorerne åberopade föreskriften, på grund hvaraf redan

för 30 år tillbaka fråga af Kammarrätten väcktes om samtliga bevillningshandlingarnes

för nästforegångna tre år aflemnande från Riksgälds-kontoret

till Kammarrätten på en gäng, ansetts såväl då som tillförene och ailtsedermera

icke kunna tillämpas på det sätt, att alla de från hela riket till Riksgälds-kontoret

rörande arfs- och testamentsbevillningen inkomna rapporter och

öfriga handlingar skulle för ett eller annat år samtidigt till Kammarrätten

aflemnas, emedan derigenom sagda handlingars föreskrifna granskning inom

Riksgälds-kontoret samt vidtagandet och det oafbrutna fullföljandet af de åtgärder,

denna granskning föranledde, komme att förhindras. Men deremot

hade särskilda delar af ifrågavarande handlingar, när de behöft af vederbörande

fjenstemän i Kammarrätten begagnas, blifvit från Riksgälds-kontoret

utlemnade samt efter deras begagnande återställda; och hade för Kammarrätten,

genom Fullmäktiges skrifvelser af den 26 Februari 1841 och den 3

Februari 1848, tillkännagifvits, att meranämnda handlingar, då de vid kronoräkenskapernas

granskning behöfde vara att tillgå, komme likasom förut att

af Riksgälds-kontorets Kommissariat fortfarande hållas vederbörande tillhanda.

Jemte det Utskottet i öfrig! af Kommissariatets i detta ämne afgifna och

uti Fullmäktiges protokoll intagna utlåtande inhemta!, att de till Riksgäldskontoret

inkomna testamentsbevillningshandlingarne alltid för vederbörande

tjensteman i Kongl. Kammarrätten hållas tillgängliga samt uppå skeende

reqvisitioner dels af Revisionskommissarien i Provins-räkenskapskontoret, dels

af Revisorerne i Kammarrätten till dem utlemnas, har Utskottet jemväl af

Fullmäktiges protokoll inhemtat, att fråga inom Fullmäktige blifvit väckt huruvida

det icke kunde leda till förenkling och åstadkommande af enhet i kontrollen

samt i öfrigt befinnas lämpligt om en sådan åtgärd blefve vidtagen,

hvarigenom befattningen med tillsynen och kontrollen öfver arfs- och testamentsbeviIlningen

komme att hos Riksgälds-kontoret upphöra och denna kontroll

i stället förflyttas till Kammarrättens Revisionsdepartement, hvilket

redan nu har att derutinnan utöfva kontroll i sammanhang med kronoräkenskapernas

granskning; varande denna fråga ännu beroende på utredning hos

Kommissariatet.

Med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 21.

17

Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst, och enär förslag om införandet

af förändrade bestämmelser rörande uppbörden, redovisningen och kontrollen

öfver tes tamentsbe vill ningen samt dessa bestämmelsers bringande till

närmare öfverensstämmelse med hvad i afseende å öfriga beviliningar finnes i

författningarne föreskrifvet, är att från Fullmäktige förvänta, hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte härvid för närvarande låta bero.

5:o.

Angående Dalslands kanal-aktiebolag.

(Rev.-ber. sid. 91—94. Utlåtande sid. 131, 133—135.)

Med anledning af det åt Fullmäktige, enligt 111 § i Riksgälds-kontorets

reglemente, lemnade uppdrag att genom utsedda ombud deltaga i granskningen

af Strömsholms nya kanalbolags, Dalslands kanal-aktiebolags samt

Kinda kanal-aktiebolags förvaltning och räkenskaper, hafva Revisorerne i sin

berättelse (sid. 90—-95) intagit sammandrag rörande hvar och en af dessa

bolags ställning, enligt de deröfver till Fullmäktige inkomna berättelser.

Beträffande särskildt Dalslands kanal-aktiebolag hafva Revisorerne erinrat

om de vid 1862 och 1863 samt 1865 och 1866 års riksdagar stadgade

vilkor för de af Rikets Ständer då beviljade statsbidrag för anläggning

af berörda kanal, hvilken afser dels segelled från Hattefura vid Wenern till

sjön Stora Lee och dels förening af sjöarne Ostra och Westra Silen. För

den jorra delen, eller segelleden mellan Hattefura och Stora Lee, hvilket arbete

beräknats kosta 1,208,367 R:dr, beviljades vid förstnämnda riksdag ett

anslag af 200,000 R:dr och ett lån af 800,000 R:dr och för den sednare,

eller kanalanläggningen mellan sjöarne Östra och Westra Silen, som beräknats

kosta 76,500 R:dr, beviljades vid sistnämnda riksdag 12,750 R:dr såsom

anslag och 51,200 ll:dr såsom lån, eller tillhopa 63,950 R:dr. För hela arbetet,

som ursprungligen beräknats komma att kosta 1,272,317 R:dr, har

alltså beviljats ett statsbidrag af tillhopa 1,063,950 R:dr, deraf 212,750 R:dr

såsom anslag och 851,200 R:dr såsom lån.

I afseende på dessa statsbidrag är i öfrigt, bland annat, stadgadt:

att bolagsmännen skulle hafva skyldighet att af egna medel tillskjuta

hvad utöfver det beviljade statsbidraget erfordrades för arbetets fullbordande;

att aktieteckningen skulle uppgå för kanalanläggningen mellan Hattefura

och Stora Lee till minst 400,000 R:dr och för kanalen mellan Westra och

Östra Silen till minst 25,100 R:dr eller dubbla beloppet af hvad som utöfver

statsbidraget, enligt kostnadsförslaget, erfordrades för sistnämnda arbetes fullbordande

;

Bih. till Bilcsd, Prof. 1871. 4 Samt. 1 Afd. 13 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 21.

att af denna aktieteckning dock hälften, eller 212,550 R:dr, skalle utgöra

säkerhet för lånesuramans återbetalning, hvadan denna hälft icke behofde,

derest arbetet blefve genom bolagets försorg på föreskrifvet sätt och

inom stadgad tid fullbordadt, af aktiegarne erläggas i annan händelse, än

derest trafikinkomsten icke blefve tillräcklig att bestrida de årliga rånte- och

amorteringsliqviderna, i hyilket fall, men icke eljest, bolagets direktion vore

förbunden att, i mån af behof, utaf bolagsmännen uttaga så stor del af det

på hvarje aktie obetalda belopp, som, i förhållande till hela aktiesumman,

erfordrades för den del af rånte- och amorteringsliqviderna, som icke af trafikinkomsten

kunnat bestridas.

Enligt de af Revisorerne meddelade uppgifter har kostnaden för ifrågavarande

kanalarbeten, efter åtskilliga vid deras utförande beslutade förändringar

i den ursprungliga planen, beräknats för segelleden mellan Hattefura

och Stora Lee, till......................R:dr 1,365,000: —

och för segelleden mellan Östra och AVestra Silen, till . „ 76,500: —

eller tillhopa R:dr 1,441,500: —

Till dessa arbetens utförande har bolaget haft att disponera:

ofvannämnda statsbidrag å tillhopa............R:dr 1,063,950: —

samt från Handels- och Sjöfartsfonden

erhållet lån............R:dr 120,000: —

samt anslag............ „____37,000:-— 157,000: —

tillhopa R:dr ],220,950: —

hvartill kommer aktieteckningen, som utgjorts af 8,594

st. s. k. primitiva aktier å 25 R:dr, R:dr 214,850: —

och 8,697 st. s. k. garanti-aktier likaledes

å 25 R:dr......... „ 217,425: —

R:dr 4 32,275: —

af hvilka dock endast de förra borde för arbetets utförande

beräknas med................. „ 214,850: —

R:mt R:dr 1,435,800: —

Beträffande sjelfva aktieteckningen hafva Riksdagens Revisorer anmärkt

att, enligt bolagets revisorers berättelse, vid 1869 års slut varit å de s. k.

garantiaktierna inbetaldt och ”för skotte rad t” ett belopp af 55,045 R:dr 50 Öre,

hvilket syntes stridande mot ofvananförda bestämmelser angående dessa aktier,

enär sammanlagda behållningen af trafikinkomsterna för åren 1868 och

1869 uppgått till 29,772 R:dr 20 öre, under det att för dessa år endast

26,580 R:dr blifvit till Riksgälds-kontoret inbetalda af de under samma år

för ofvannämnda lån förfallna rånte- och kapitalbelopp, 66,580 R:dr. Huruvida

de s. k. primitiva aktierna blifvit såsom vederbort till fullo inbetalda,

hade icke af bolagets revisionsberättelse kunnat inhemtas. Ej heller syntes

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 21.

19

deraf huruvida bolagsmännen enligt sina med Staten ingångna förbindelser af

egna medel tillskjutit allt hvad utöfver statsbidraget erfordrats för kommunikationsledens

fullbordande. Den säkerhet för lånets behöriga liqviderande,

Staten förbehållit sig i garantiaktierna, syntes dock Revisorerne så mycket

angelägnare att bibehålla, som trafikinkomsten åtminstone icke ännu på långt

när kunnat betäcka ens räntan på statslånet; och då ett användande, utöfver

kontraktets besstämmelser, af sagde garantiaktier föranledde dertill att förenämnda

säkerhet på ett obehörigt sätt försvinner, hafva Revisorerne på ofvananförda

omständigheter fästat Riksdagens uppmärksamhet.

Med anledning af hvad sålunda blifvit af Revisorerne anfördt hafva Fullmäktige

i Riksgälds-kontoret deröfver infordrat styrelsens för Dalslands kanalaktiebolag

förklaring, hvilken ock (sid. 133 —135) finnes revisionsberättelsen

bifogad.

Uti denna förklaring har direktionen hufvudsakligen anfört, att, till

följd af uppgifna ogynsamma förhållanden och deraf inträffade fallissementer

för en stor mängd bland aktietecknarne, beloppen af de primitiva aktierna

icke på långt när kunnat utbekommas; att, då härtill kom, att kostnaderna

för kanalanläggningen öfverstego kostnad sförslagen, hade styrelsen nödgats

såsom förskott af dem, hviika tecknat garantiaktier, uttaga det belopp, som

erfordrades för arbetets utförande; att, ehuru styrelsen ansett och fortfarande

ansåg meningen vara att garantiaktierna jemväl kunde till en mindre del

användas till arbetets utförande, styrelsen likväl funnit sig heldre böra göra

för mycket, än för litet till uppfyllande af bolagets förbindelser mot Staten;

och att styrelsen derföre, i ändamål att kunna, såsom Rikets Ständer syntes

hafva önskat, reservera halfva aktiesumman såsom säkerhet för lånets återbetalning,

beslutat att till återgäldande af de utaf garantiaktierna lemnade

belopp uttaxera dem af de solventa primitiva aktietecknarne. Flere bland

dessa hade inbetalt de uttaxerade beloppen, en del likväl under förklarande

att de icke ansågo sig dertill förbundne. Större delen af de primitiva aktieegarne

hade deremot, under åberopande af 10 § i Kongl. Förordningen om

aktiebolag af den 6 Oktober 184(3, samt på grund deraf att den aktieegarne

åliggande förbindelse, att af egna medel tillskjuta hvad utöfver statsbidraget

erfordrades för kommunikationsledens fullbordande, afsåg alla aktietecknare,

utan undantag, och att garantiaktierna just voro af sedda i första rummet

till arbetets utförande och derefter till betalande af räntan å statslånet, bestridt

att utgifva mera, än aktiernas belopp. Styrelsen hade derföre vid domstol

anhängiggjort påståendet om deras förpligtande dertill, men genom Nordals

Häradsrätts af Kongl. Göta Hofrätt genom dom den 4 sistlidne November

fastställda utslag, hvari ändring hos Kongl. Maj:t blifvit sökt, och

hvilken fråga vore beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, har förklarats, att

de aktietecknare, som icke biträdt eller för sin del godkänt de bolagsstännno
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

beslut, som fattats angående uttaxerandet af ett det tecknade beloppet Överskjutande

tillskott, icke kunde dertill förpligtas; — och hade styrelsen, vid

sådant förhållande och under afvaktan af högsta domaremaktens beslut i

frågan, icke kunnat verkställa vidare uttaxering af de primitiva aktierna.

Enligt hvad Utskottet inhemtat är den ofvanomförmälda frågan om

bolagsmännens ansvarighet ännu beroende på Kongl. Majrts nådiga pröfning;

och då det icke torde finnas lämpligt att Riksdagen samtidigt dermed inlåter

sig på en tolkning af de förbindelser bolagsmännen vid aktieteckningen eller

eljest ifråga om berörda ansvarighet sig iklädt, hemställer Utskottet att Riksdagen

måtte förklara,

att Revisorernes i detta ämne gjorda anmälan för närvarande

icke må föranleda till någon åtgärd från Riksdagens

sida.

6:o.

Angående statsbidraget för rensnings- och Jcanaliser ing sarbeten i Lule eif.

(Rev.-ber. sid. 96. Fullm. ber. sid. 21.)

Då Fullmäktige uti sin till innevarande Riksdag afgifna berättelse (sid.

21 vid Stats-Utskottets Memorial N:o 1) anmält, att sedan de, till fullgörande

af det, genom Riksdagens skrifvelse af den 23 sistlidne April, dem lemnade

uppdrag, anskaffat yttrande af en engelsk jurist om de åtgärder, som från

Svenska statens sida kunde vidtagas för att förmå aktiebolaget The Gelldvara

Gompany limited att fullgöra sina mot staten åtagna förbindelser, detta yttrande

komme att genom särskild skrifvelse till Stats-Utskottet af Fullmäktige

öfverlemnas, skall Utskottet, efter att hafva erhållit kännedom om berörda

yttrande samt hvad Fullmäktige i anledning deraf kunna hafva att andraga,

i detta ämne hos Riksdagen göra den framställning, hvartill omständigheterna

kunna föranleda;

hvilket Utskottet ansett sig böra anmäla.

7:o.

Angående Borås jernvägs-aktiebolags reservfond.

(Rev.-ber. sid. 96 — 100.)

Under åberopande af en till Riksgälds-kontoret inkommen och i Revisorernes

berättelse intagen utaf Revisorerne framlagd summarisk redovisning

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

21

öfver bolagets ställning under år 1869, hafva Revisorerne fästat uppmärksamhet

dervid att, enligt berörda redovisning, amortering af det för nämnda

jern vägsanläggning från Riksgäld s-kontoret utgifna statslån under samma år

blifvit verkställd till belopp af 15,540 R:dr 2 öre. Enär detta belopp dock

icke funnes upptaget bland de med årets inkomster betäckta omkostnader,

hvaribland funnes uppförd räntan å samma lån, ville det synas Revisorerne,

som hade denna amorteringsliqvid blifvit bestridd af andra för bolaget tillgängliga

medel, ehuru bolagets revisionsberättelse icke angåfve hvilka dessa

medel varit.

Till bemötande af denna anmärkning har Borås jernvägsaktiebolags

styrelse uti sin i ämnet afgifna och vid Revisorernes berättelse fogade förklaring

erinrat, att då afbetalning af en skuld icke vore en ”omkostnad”, —

hvilken såsom sådan alltid ingår uti vinst- och förlusträkning och sålunda

inverkar på nettobehållningen, — utan en utgift, som i mån af tillgängliga

medel kan göras när som helst och till större eller mindre belopp, utan att

inverka på kapitalbehållningen, så hade ej heller den under år 1869 verkställda

amortering af statslånet kunnat ingå bland bolagets omkostnader, utan

hade den blifvit upptagen på sitt verkliga konto och bestridd dels af nettovinsten

och dels af reservfonden.

Då Utskottet finner den af bolagets styrelse sålunda afgifna förklaring

fullkomligt nöjaktig, hemställer Utskottet, att hvad Revisorerne i detta hänseende

anfört

icke må till någon vidare åtgärd föranleda.

I anledning af hvad Revisorerne (sid. 99) anfört i afseende på reservfondens

bildande har bolagets styrelse uti den afgifna förklaringen (sid. 135)

medgifvit riktigheten af Revisorernes uppfattning rörande 1866 och 1867

års Riksdags föreskrift i detta fall, hvarjemte styrelsen anmält, att styrelsen

äfven gått i författning om, att ”aktieegarnes delaktighet” blifver uti innevarande

års räkenskaper nedsatt till det belopp, som utgör en tredjedel af

jernvägens verkliga anläggningskostnad, eller 688,527 R:dr 63 öre, och att

öfverskottet å deras konto godtgöres reservfonden.

Vid sådant förhållande hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte vid hvad sålunda af bolagets sty*

relse blifvit åtgjordt låta bero.

Beträffande de bland tillgångarne upptagna aktier uti Uddevalla—

Wenersborg—Herrljunga jernväg, har bolagets styrelse upplyst, att dessa

aktier år 1864 tagits i liqvid för en del vid Borås jernvägs fullbordan öfverflödig

arbetsmateriel, som till förstnämnda bolag då öfverlemnades i och

för dess jernvägsföretag; och hvad angår Revisorernes erinran rörande ett af

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

bolags-styrelsen utgifvet lån å 2,000 R:dr, så har Utskottet funnit 37 § i

bolagsordningen endast angå sättet att förvara bolagets inflytande medel,

men att bolagsreglorna icke lägga hinder i vägen för bolags-styrelsen att

så som styrelsen i öfrigt finner lämpligt förränta bolagets tillgångar.

Vid sålunda upplysta förhållanden anser Utskottet de i ofvanberörda

hänseende af Revisorerne gjorda framställningar

icke föranleda någon åtgärd.

8:o.

Angående infordrande af berättelser om enskilda jernvägsbolags ställning

och förvaltning.

(Rev.-ber. sid. 107.)

Under förmälan att Revisorerne tagit del af de berättelser, som blifvit

afgifna rörande de jernvägs-aktiebolags förvaltning och räkenskaper för år

1809, hvilka utaf Staten erhållit låneunderstöd för jernvägarnes anläggning

och uti hvilkas revisioner Staten eger att genom ombud deltaga, hafva Revisorerne

uti sin berättelse intagit särskilda sammandrag öfver hvart och ett

af dessa bolags ställning vid nämnda års slut, hvarefter Revisorerne, enär

nämnda bolag för sina jernvägsanläggningars utförande från Riksgäldskontoret

utbekommit dem af Riksdagen beviljade låneunderstöd, hvilka utgöra

en ganska betydlig del af Kontorets fordringar och skola under en

längre tid med sina bestämda annuiteter till Kontoret återbetalas, samt då uti

de med ifrågavarande bolag afslutade kontrakter Staten bland annat förbehållit

sig rättighet, att i de årliga revisionerna af bolagens förvaltning och

räkenskaper deltaga genom af Kongl. Maj:t utsedda ombud, i följd hvaraf

berättelserna om dessa revisioner till Kongl. Civil-departementet insändas,

fästat uppmärksamhet på angelägenheten att, i likhet med hvad i afseende

på Borås jernvägs-aktiebolag redan skett, hos Kongl. Maj: t anhålla, att ett

exemplar af dessa berättelser må till Fullmäktige attemnas, på det att dem

må beredas tillfälle att öfverväga, huruvida några åtgärder från deras sida

erfordras för bevarande af Riksgälds-kontorets rätt och säkerhet för de utgifna

lånens fortsatta liqviderande.

Då förhållanden onekligen kunna inträffa, med afseende å hvilka det

kan vara gagneligt att Fullmäktige i Riksgälds-kontoret erhålla kännedom

om de ifrågavarande berättelsernas innehåll, anser sig Utskottet böra hemställa,

att Riksdagen behagade uti underdånig skrifvelse hos

Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

23

ställa Fullmäktige i Riksgälds-kontoret antingen ett tryckt

exemplar eller en bestyrkt afskrift af alla sådana berättelser,

som från och med innevarande år varda till Kongl.

Civil-departementet insända, rörande de jernvägsbolags

förvaltning och räkenskaper, hvilka utaf Staten erhållit

eller hädanefter erhålla låneunderstöd och uti hvilkas revisioner

Staten eger att genom ombud deltaga.

cJ:o.

Angående de för 1804 ars jernvägslån utfärdade, icke utlemnade

obligationer.

(Rev.-ber. sid. 112 och 113.)

Jemte det Revisorerne meddelat en från Fullmäktige infordrad uppgift

på alla de under Kommissariatets vård förvarade, till 1864 års jernvägslån i

Pund Sterling utfärdade fyra och en half procents obligationer, som icke

blifvit från Riksgälds-kontoret utlemnade, hafva Revisorerne, då ett fortsatt

förvarande af ifrågavarande obligationer svårligen kunde antagas leda till

något framtida gagn, men väl någon olägenhet deraf möjligen kunde uppstå,

samt då härtill komme, att Fullmäktige, med anledning af Revisorernes derom

framställda förfrågan, förklarat sig ”desto heldre böra tillstyrka en framställning

derom till Riksdagen, som deras användande för en blifvande upplåning

icke hädanefter torde ifrågakomma och det efter obligationernas annullering

icke kunde möta hinder att i de utrikes offentliggjorda uppgifterna

öfver Svenska statsskulder fä detta lån upptaget till dess verkliga belopp,”

funnit sig böra hemställa, det ifrågavarande obligationer af 1864 års lån

måtte få i behörig ordning annulleras och Fullmäktige erhålla uppdrag att

vidtaga de åtgärder, som i sammanhang dermed kunna finnas erforderliga.

På de af Revisorerne sålunda anförda skäl anser sig Utskottet böra

tillstyrka,

att Riksdagen måtte, med bifall till Revisorernes ifrågavarande

hemställan, uppdraga åt Fullmäktige, att, under

iakttagande af de kontroller, som vid förbränning af andra

dylika i rörelsen icke utsläppta papper vanligen pläga

iakttagas, låta uppbränna samtliga dessa icke utlemnade

obligationer och räntekuponer för 1864 års jernvägslån.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

10:o.

Angående ansvarsfrihet för Riksgälds-kontorets styrelse.

Då Stats-Utskottet vid den nu verkställda granskningen af Riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning funnit Fullmäktige i nämnda Kontor hafva

med nit och omsorg uppfyllt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, tillstyrker

Utskottet,

att Fullmäktige må tillerkännas full ansvarsfrihet för alla

beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti deras protokoll

från den 20 Januari 1870 till och med den 10 Januari

1871.

Stockholm den 27 Februari 1871.

Arvid F:son Posse.

Reservationer:

af Herr Carl Elanan, mot den utaf Utskottet begagnade motivering i

fråga om beviljad provision vid köp af obligationer till större belopp.

af Herr C. Petré, mot Utskottets motivering af dess i o:dje punkten

gjorda framställningar.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISÅAC MABCUS, 1871

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelser

Stats-Utskottets Utlåtande iV:o 21.

Sid. 13, rad. 16 nedifrån, står:

och Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte vid den af Utskottet nu gjorda

framställning låta bero.

läs:

och Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte vid de af Fullmäktige i ofvannämnda

hänseende vidtagna åtgärder låta bero.

Sid. 24, rad. 3 nedifrån, står:

af Herr G. Petré, mot Utskottets motivering af dess i 3:dje punkten

gjorda framställningar.

läs:

af Herr G. Petré, mot Utskottets motivering af dess i 2:dra punkten

gjorda framställningar.

Bih. Ull Rilcsd. Prof. 1871. 4 Samt. 1 Afd. 14 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:5 Skrifvelse till Fullmäktige i Riksgälds-kontor et, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1870 års riksdag. a1 i texten