Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens är 1870 församlade Revisorers berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra, utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under är 1868.

1871-03-08 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1871:27, Utlåtande, i anledning af Riksdagens är 1870 församlade Revisorers berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra, utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under är 1868.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

1

A'':o 27.

Ank. till Eikscl. Kansli den 9 Mars 1871, kl. 10 f. ro.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens är 1870 församlade Revisorers

berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra,

utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under är 1868.

(I. A.)

Sedan ofvannämnda revisionsberättelse, jemte de underdåniga utlåtanden

och förklaringar, vederbörande embetsverk och myndigheter i anledning

deraf till Kong]. Maj:t afgifvit, blifvit af Riksdagen till Stats-Utskottets

behandling hänvisad, har Utskottet tagit kännedom om dessa handlingar

samt inhemtat de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar

och får härmedelst underställa Riksdagens pröfning de utaf Revisorerne

gjorda framställningar, hvilka Utskottet ansett från dess sida påkalla yttranden;

följande Utskottet vid uppställningen häraf samma ordning, som

uti revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Kongl. Utrikes-departementet.

§ i.

(Rev.-ber. pag. 16. Förkl. pag. 359.)

... . . Angående

Unhgt konsulsfondens obligationsräkning hade vid fyra särskilda priset å intillfällen

under revisionsårét Stockholms stads 5-procents obligationer 0uigatimer

Bih. till Rilcsd. Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. ]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 27.

den 30 September 1858 blifvit inköpta till ett nominelt belopp af 17,500

R:dr; men då vid inköp af dylika obligationer, under revisionsåret icke obetydlig

kapitalrabatt, såvidt Revisorerne hade sig bekant, i allmänhet beviljades?

hade det ådragit sig Revisorernes uppmärksamhet, att ifrågavarande

obligationer, enligt anteckning i räkenskapen, blifvit al pari inköpta.

det utaf Revisorerne uppmärksammade förhållande

förklaring, vederbörande endast åberopat ett vid förkla
-

har,

Till bemötande af

uti

afgifven

ringen fogadt intyg af följande lydelse:

Kong!.

»Uppå derom af honom sjelf gjord anhållan hai Chefen, föi

Utrikes-departementets kameralafdelning, Expeditions-sekreteraren E. van

Brienen inför mig redovisat förhållandet med obligationsköpen för konsulsfondcns

räkning år 1868, samt dervid till. fullo styrkt, att de obligationer

han inköpt icke kunnat erhållas under pari. hvilket härmedelst intygas.

Stockholm den 7 December 1870,

( 1 W n phtrn p.r&t P.r.»

Utskottet har visserligen funnit den afgifna förklaringen i så matto

ofullständig, att deruti icke meddelas redogörelse, för de sakförhållanden,

hvarigenom vederbörande, på sätt intygadt blifvit, till fullo styrkt, att ifrågavarande

obligationer det uppgifna året icke kunnat under pari erhallas;

och ehuru Riksdagen, för fullständigt bedömande af frågan, icke torde

hafva bort sakna kännedom om dessa sakförhållanden, får Utskottet likväl,

med afseende å beskaffenheten af de upplysningar Utskottet kunnat förskaffa

sig, angående priset å ifrågavarande obligationer, livilka numera hira

blifvit till fulla beloppet inlösta, hemställa,

att Riksdagen måtte vid den afgifna förklaringen i amnet lata

bero.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 17. Förkl. pag. 359.)

Angående Enligt redogörelsen för anslagen från handels- och sjöfartsfonden

V‘af^en''ut- hade under revisionsåret blifvit utbetaldt ett belopp af 538 R:dr 38 öre,

giftspost. utförande Sveriges bidrag för nämnda år till underhållssumman för en fyr

å Gap Spartel. På sätt Revisorerne anmärka, funnes emedlertid någon

annan verifikation för denna utbetalning icke redogörelsen bilagch an ett

af de förenade rikenas generalkonsul i Marocco under den 15 Februari

1868 utfärdadt qvitto å 1.500 francs, som han såsom dessa rikens bidrag

till berörda ändamål emottagit.

Uti häröfver afgifven förklaring har Chefen för Utnkes-departementets

kameralafdelning hufvudsakligen anfört, hurusom intyg rörande donna

inbetalning ifrån vederbörande lokalmyndighet i Marocco blifvit mer än

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

en sång, ehuru hittills utan påföljd, ifrån de förenade rikenas kousularagent

i Tanger infordradt; och att, om detta intyg skulle i Marocco utfärdas

å landets språk, blefve det konsularagentens åliggande att bestyrka

intygets innehåll, hvadan vederbörande härstädes ändock slutligen nödgades

att anse nämnde agents intyg om inbetalningen såsom fullgiltigt, da icke

i detta fall, såsom vid redogörelserna för Schelde- och Sundska tullarnes

afbetalningssummor kunde ske, vederbörande lokalmyndigheters qvitten,

affattade å allmänt kända språk, kunde såsom verifikationer begagnas.

Utskottet finner visserligen att Revisorerne så mycket mindre saknat

foa- för ofvanberörda framställning, som vederbörande departement sjelft

ansett nödigt att ifrån de förenade rikenas lconsularagent i langer mer än

en <rång infordra ifrågavarande slags intyg; men ehuru sådant, pa satt

upplyst blifvit, hittills skett utan påföljd, torde likväl, sedan uppmärksamheten

blifvit å förhållandet fäst, sådana åtgärder från departementets sida

vidtagas, att kameralafdelningen för framtiden beredes tillfälle att erhålla

de af Revisorerne ifrågasatta verifikationer, och det är under en sådan

förutsättning Utskottet hemställer, _ „

att Revisorernes förevarande framställning icke ma till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Kongl. Arméf omltningen.

§ 3.

(Rev.-ber. pag 23. Förkl. pag 362—369.)

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, hade i anledning atf en ^a^^gdedt

1855 års statsrevision framställd anmärkning, att de under dåvarandeenfMrkt

Krigskollegii förvaltning ställda kassor och enskilda medel, ehuru inrattade personaL

och afsedda till helt andra ändamål än Krigskollegii aflöning,_ likväl fortfarande

för hvarje år. blifvit tagna i anspråk för denna aflöning, medelst

bidrag, uppgående till ganska betydliga belopp i förhållande till dessa

kassors inkomster, Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag, pa satt

underdåniga skrifvelsen den 27 Januari sistnämnda ar visar, beslutit, att

ifrågavarande kassor och fonder då och för framtiden matte från alla

utgifter i berörda hänseende befrias. Vid 1865-1866 årens riksdag, med

hvilket sistnämnda års början Krigskollegium förändrades till Armetorvaltning,

bestämdes dess aflöningsstat till 123,200 R:dr, hvaruti Kongl.

Makt vid 1867 års riksdag äskade tillökning dels till aflöning åt en vaktmästare

med 500 R:dr, som af Riksdagen beviljades, dels ock till aflöning

åt en förstärkt revisionspersonal af en revisor och fyra kammarskrifvare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

med tillsammans 6,200 R:dr, hvilken sednare anslagstillökning deremot af

Riksdagen vägrades, under det uti underdåniga skrifvelsen den 8 Maj 1867

gjorda förklarande, att det revisionsarbete, för hvars förrättande de ifrågaställa

befattningarne voro afsedda, borde kunna genom en förändrad arbetsfördelning

af den förutvarande personalen behörigen fullgöras; och blef i

följd häraf anslaget å 1868 års stat, inberäknadt det åt nämnde vaktmästare

beviljade aflöningsbelopp, 500 R:dr, uppfördt till 123,700 R;dr.

— Emellertid hade, utöfver detta af Riksdagen fastställda anslag, för revisionsåret

blifvit afförda, såsom aflöning till tjensteman vid detta embetsverk,

uti räkenskaperna för förenade mötespassevolansfonden en summa af

10,966 R:dr 67 öre och uti redogörelsen för invalidhusfonden ett belopp

af 1,200 R:dr, eller tillhopa 12,166 R:dr 67 öre; och hade Revisorerne

desto heldre ansett sig böra härå fästa Riksdagens uppmärksamhet, som

uti det belopp, hvilket å den förra fonden anvisats, inginge aflöning med

6,200 R:dr, åt förenämnde revisor och fyra kammarskrifvare inom Arméförvaltningen.

Hänvisande till hvad Kongl. Arméförvaltningens i anledning häraf

afgifna underdåniga utlåtande innehåller, får Utskottet dervid erinra, att,

på sätt af Kongl. Kungörelsen den 24 Maj 1841, angående upphörande af

den såkallade mötespassevolansafgiften, iuhemtas, det af Rikets Ständer

såsom vederlag för nämnda afgift beviljade statsanslag endast var afsedt att

användas dels till kostnadernas bestridande i och för den indelta arméens

underhåll och sjukvård under möten, marscher och mönstringar, jemte de i

och för truppernas vapenöfningar oundvikliga utgifter och förvaltningskostnader,

dels ock till nedsättning i vakansafgiften för alla de indragna rotar,

för hvilka mötespassevolans dittills icke blifvit jemte vakansafgiften erlagd,

utan i denna sistnämnda afgift ingått. — Väl har Kongl. Maj:t, i sammanhang

med nådigt beslut om förutvarande 3:ne passevolansfonders förenande

till en fond, hvaröfver borde upprättas hufvudbok, som vore underkastad

Kammarrättens samt Rikets Ständers och deras Revisorers granskning,

uti nådigt bref den 24 Juli 1844 förklarat, att den granskningsrätt, som

sålunda blifvit Rikets Ständer och deras Revisorer medgifven, icke finge

föranleda eller begagnas till inskränkning af Kongl. Maj:ts höga rätt att,

enligt Rikets Ständers uttryckliga förklarande, om de sammanslagna fondernas

användande ändamålsenligt och efter godtfinnande i nåder förordna.

~ Men i anledning af Rikets Ständers Revisorers erinran om olämpligheten

deraf, att ifrågavarande, jemte andra under dåvarande Krigskollegii

förvaltning ställda kassor, årligen togos i anspråk för en del af Kollegii

aflöning, har Kongl Maj:t uti nådig proposition till Rikets Ständer vid

1856—1858 årens riksdag föreslagit, att krigskollegii hela aflöning och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 27.

5

således äfven den del deraf, som utgått af kassor och särskilda medel,

skulle på Riksstaten öfverflyttas. Detta bifölls af Rikets Ständer, hvilka

i sammanhang dermed beslöto, >det", såsom orden uti underdåniga skrifvelsen

den 27 Januari 1858 lyda, »ifrågavarande kassor och fonder nu och

för framtiden må från alla utgifter i berörda hänseende befrias.» — Genom

Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nyssberörda nådiga förslag och

det i sammanhang dermed af Rikets Ständer fattade beslut, hvilket Kongl.

Maptgenom godkännande af hela aflöningsanslagets öfverflyttande å Riksstaten

torde anses hafva i nåder gillat, synes Kongl. Maj:ts förut förbehållna

höga rätt att efter godtfinnande disponera ifrågavarande kassors och fonders

inkomster hafva blifvit i så måtto inskränkt, att dessa dädanefter icke finge

till aflöning åt Krigskollegii eller åt den i dess ställe inrättade Arméförvaltnings

embets- och tjensteman anlitas.

Med hänsyn härtill, och då det dessutom —- äfven om Kongl. Maj:ts

rätt att efter godtfinnande disponera ifrågavarande kassors och fonders inkomster

skulle utan inskränkning qvarstå, — synes vara mindre lämpligt

att dessa användas på sätt här skett, helst i fråga om hufvudtitlärnes allmänna

besparingar, hvilka Kongl. Maj:t jemväl eger disponera, uttryckligen

blifvit stadgadt (se Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 12 Maj

1841, hvars bestämmelser sedermera blifvit förnyade), att dessa icke få

användas till andra än sådana utgifter, som icke blifvit af Rikets Ständer

(Riksdagen) förut pröfvade, har det af Revisorerne anmälda förhållande

visserligen förefallit Utskottet anmärkningsvärd!; men då den regeringsåtgärd,

som dermed afses, redan utgjort föremål för vederbörligt Utskotts

granskning, och hvad Riksdagen efter en sådan granskning godkänt eller

lemnat oanmärkt, enligt 107 § Regeringsformen, vunnit decharge, så att

ingen ny, till ansvarighet förbindande granskning derefter må i samma

mål företagas, anser, i betraktande deraf, Utskottet sig föranlåtet hemställa,

att Revisorernes ofvanberörda anmälan numera icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Under Arméförvaltningen hörande särskilda kassor och fonder.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 41.) Angående

På sätt Revisorerne omförmäla, hade redan vid 1858 års statsrevi~ ^nde^ä^tt

sion och sedermera vid liera riksdagar fråga varit väckt om afskiljande ställe af

från Arméförvaltningen af bestyret med samtliga dessa kassor och fonder. f°nd- oeh

Efter den utredning denna fråga erhållit af ett vid 1868 års riksdag till- valtningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

satt Särskildt Utskott för behandling af framstäldt förslag om förenkling af

administrationen i vissa hänseenden, uttalade Riksdagen uti. underdånig

skrifvelse den 15 Maj 1868 den åsigt, att, äfven oberoende af någon mera

djupgående förändring af förvaltningssystemet, den väl behöfliga förenklingen

borde kunna åstadkommas, bland annat, genom sammanförandet åt

alla fonder under en gemensam förvaltning och förening af de skilda kassorna

till en statskassa; och anhöll Riksdagen, på grund häraf, att Kongl.

Maj:t måtte taga i öfvervägande, om icke, till åstadkommande af besparing

samt större enkelhet och reda i statens förvaltning, denna kunde så

ordnas, att den på flera embetsverk fördelade vården om statens fonder

och kassor m. m. sammanfördes, för hvartdera af dessa slag för sig, till

en gemensam förvaltning, med jemväl fästadt afseende derpå att statsveikets&

tillstånd i dess helhet måtte kunna, när så erfordrades, med lätthet

öfverskådas.

Oaktadt förslag i ämnet genom Riksdagens berörda framställning

således blifvit bragt å bane, hade likväl senast församlade Revisorer ansett

det icke vara för deras befattning främmande att, i sammanhang med

granskningen af de under Arméförvaltningens inseende ställda kassor och

fonder, söka, med ledning af derunder förvärfvad erfarenhet, tillse, huruvida

o-enoinförandet af ofvan uttalade grundsats må, beträffande nämnda

kassor och fonder, kunna åstadkommas. I sådant hänseende hade Revisorerne

trott sig finna, att något hinder icke borde möta för ifrågavarande

kassors och fonders afskiljande från Arméförvaltningen, såsom hemstäldt

blifvit uti ett af Kongl. Statskontoret öfver Riksdagens framställning den

31 December 1869 afgifvet underdånigt utlåtande, hvaraf Revisorerne tagit

kännedom; och då det derjemte syntes Revisorerne af flera skäl önskvärdt,

att den ifrågasatta åtgärden måtte så skyndsamt som möjligt vidtagas,

hade Revisorerne i sådant syftemål ansett sig böra å förhållandet fästa

Riksdagens uppmärksamhet
Enligt

hvad Utskottet inhemtat, hafva Arméförvaltningen, Styrelsen

för statens jernvägstrafik, General-poststyrelsen, General-tullstyrelsen och

Telegraf-styrelsen hvar för sig afgifvit infordrade underdåniga yttranden i

anledning af Statskontorets ofvanberörda utlåtande i frågan, hvilken numera

är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende; och har Utskottet funnit

Revisorernes ofvanberörda framställning för närvarande ej påkalla annan

åtgärd, än att

förhållandet till Riksdagens kännedom anmäla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 27. 7

Särskildt anvisade kreditivmedel för försvarsverkets fullständiga ordnande.

§ B.

(Rev-ber. pag. 44. Förkl. pag. 370.)

Uti lmfvudboken öfver kreditivmedlen hade, enligt hvad Revisorerne

omförmäla, blifvit affördt ett belopp af 59,558 R:dr 7 öre till förändring

af fästningsverken i Waxholm och Carlskrona, men, enligt hvad verifikationerna

gåfve vid handen, hade denna summa utgått till fästningsbyggnadsarbeten

vid Carlsborg; och enär bokföringen i berörda hänseende syntes

Revisorerne missledande, hade Revisorerne ansett sig böra å förhållandet

fästa uppmärksamhet.

Med anledning häraf har, uti afgifvet underdånigt utlåtande, Armeförvaltningens

fortifikations-departement erinrat, att i fråga om dispositionen

af eu uppgifven kreditivmedels-behållning, stor 65,827 R:dr 88 öre, hvilken

dock under år 1867 minskats med derifrån anordnade 1.269 R:dr 81 öre för

blinderade batterierna å Kungsholms fästning, och sålunda rätteligen utgjorde

endast”64,558 R:dr 7 öre, Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 11 Juni

1868 anvisat dels 5,000 R:dr till försänkningsarbeten i Hästholmssundet

vid Carlskrona, dels ock återstoden, eller 59,558 R:dr 7 öre, till uppförande

af en förrådsbyggnad vid Carlsborgs fästning; och da denna behållning

af kreditivmedlen sålunda blifvit för uppgifna ändamål till fullo disponerad,

hade vederbörande kontor, för vinnande af större enkelhet i räkenskapen,

sammanfört hela beloppet under en titel, i stället för att låta anticipationer

å en del och behållningar å andra titlar qvarstå.

Med hänsyn till hvad sålunda”förekommit och då det för utrönande

af den verkliga kostnaden för de särskilda fästningsarbetena synes vaia

af vigt att rättelse i det åt Revisorerne anmärkta förhållande eger rum,

får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att vidtaga sådana åtgärder,

att rättelse i det af Revisorerne anmärkta förhållande må ernås.

Kongl. Förvaltningen af sjöärendena.

§ 6.

(Rev.-ber. pag. 58—63. Uti. pag. 429—437-)

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, hade under de sednast förflutna

tio åren uti revisionsberättelserna förnyade gånger framhållits svårigheten,

om icke omöjligheten, att med ledning af Kongl. Förvaltningens, af sjöärendena(och

stationernas räkenskaper kunna erhålla såväl en tydlig öfver
-

Anaående

bokföringen

af en utgiftspost.

Angående

bokföringen

m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

sigt öfver de å femte hufvudtiteln uppförda anslagens ställning och tillgångar,

som äfven nödiga upplysningar rörande de verkliga utgifterna för

hvarje särskildt ändamål, hvartill de olika anslagen varit afsedda. — Då

emellertid, enligt hvad Kongl. Förvaltningen uti underdånigt utlåtande af

den 31 December 1869 anmält, frågan om ett förändradt räkenskapssätt

då var beroende på Kongl. Förvaltningens pröfning i sammanhang med ett

af särskilde komiterade uppgjordt förslag till ordnande af sjöförsvarets

ekonomiska förvaltning, och rättelse härutinnan inom den närmaste framtiden,

enligt Revisorernes tanke, vore att förvänta, så hade Revisorerne

ansett sig icke behöfva vidare fästa uppmärksamhet på nödvändigheten af

en förändrad redovisningsmethod. Men då hvilka räkenskaper som helst

blefve otillfredsställande, derest de för dem upprättade bokföringsformulär

icke rätt tillämpades, och Revisorerne vore af den mening, att det oklara

i sjöförsvarets räkenskaper vore att finna icke så mycket i sjelfva formuläret,

som icke destomera i tillämpningen deraf, hade Revisorerne, med

anmärkning derom att ej allenast Kongl. Förvaltningens och stationernas

räkenskaper icke vore enliga med det af Kongl. Maj:t genom nådigt bref

af den 4 December 1850 fastställda formulär, utan äfven att de formuläret

vidfogade underrättelser rörande detsammas tillämpning icke följts, ornförmält

några af de hufvudsakligaste anledningarne, hvarföre dessa räkenskaper

ej visade den reda, som vore önskvärd. Dessa anledningar hade, enligt

Revisorernes åsigt, varit följande;

a) att återstående utgifter och besparingar på de olika statsanslagen

oriktigt bokfördes;

b) att åtskilliga anslag genom omföringar till nya rubriker redovisades

under flera konti än behöfligt vore;

c) att för åtskilliga ändamål beviljade anslag icke å behöriga tider

reqvirerats, och att icke alla till Kongl. Förvaltningens disposition ställda

medel funnits uti räkenskaperna upptagna;

d) att ett alltför mycket utsträckt förskottsväsende siort sis sällande;

och

e) att de för stationerna behöfliga medel anordnades under särskilda

titlar

För att närmare åskådliggöra nu anmärkta förhållanden hafva Revisorerne

meddelat följande:

beträffande mom. a.

Åtskilliga behållningar å de olika statsanslagen hade icke, på sätt

ske bort, blifvit under motsvarande anslagstitlar balanserade, utan hade

om
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

9

omförts dels till Femte Hufvudtitelns allmänna besparingsfond, utan afseende

på huruvida dessa behållningar varit verkliga besparingar eller återstående

utgifter, om de uppkommit på allmänna ordinarie anslag eller förslagsanslag,

och dels till särskilda besparingskonti såsom »behållna underhålls-statsmedel»,

»behållna nybyggnads-statsmedel» o. s. v. Så hade exempelvis den behållning,

34,420 R:dr 53 öre, som vid 1867 års slut utbalanserades å aflöningsanslaget

för sjöförsvarets stationer och depot, blifvit i 1868 års räkenskap

inbalanserad, icke på berörda anslag, utan ibland allmänna besparingarne,

ehuru beloppet, enligt hvad räkenskaperna gåfve vid handen, till största

delen utgjort återstående utgifter för år 1867. På enahanda sätt hade förfarits

med behållningar å anslagen »för sjukvård» och »för diverse behof»

m. fl. A konto »förslagsanslag för tillskott i de till båtsmansindelningen

. O O o

i Blekinge län anslagna räntor» utbalanserades i 1867 års hufvudbok en

behållning af 16,000 R:dr, utgörande hela årsanslaget. I 1868 års räkenskap

inbalanserades denna behållning icke å nämnda konto, utan å allmänna

besparingsfonden. 1867 års utgifter för berörda ändamål, som under

revisionsåret blifvit utbetalda med 22,464 R:dr 27 öre och således öfverstigit

årsanslaget med 6,464 R:dr 27 öre, affördes följaktligen icke å förslagsanslagets

konto, utan å Femte Hufvudtitelns allmänna besparingar, på

hvilket sednare konto äfven den från Stats-kontoret erhållna ersättning för

bristen i anslaget blifvit direkte uppdebiterad- Det anmärkta förfaringssättet

att till allmänna besparingarne öfverföra medel, som sedermera komme

att'' användas för de ändamål, hvartill de blifvit beviljade, vore, enligt Revisorernes

åsigt, icke allenast vilseledande för bedömandet af de särskilda

anslagens ställning och af de verkliga besparingarnes belopp, utan hade

äfven förorsakat den oegentligheten, att, när utbetalningar varit behöfliga

af sådana å besparingsfonden oriktigt inbalanserade eller uppdebiterade

medel, Kongl. Förvaltningen utfärdat anordningar å allmänna besparingarne,

utan att dertill hafva erhållit nådigt bemyndigande. Kongl- Förvaltningen

egde nemligen, enligt gällande instruktion, att till Kongl. Maj:t årligen afgifva

endast förslag till besparingarnes användande. För erhållande af en

riktig bokföring af behållningarne å de olika statsanslagen hafva Revisorerne

erinrat att, enligt de vid 1841 års riksdag i afseende å dispositionen

af besparingarne uppå hufvudtitlarne stadgade grunder, Indika, jemlikt särskilt

"dllkännagifvande i riksdagsbesluten, blifvit af de följande riksdagarne

bibehållna, endast besparingar å de allmänna ordinarie emslagen finge till—

godoföras hvarje hufvudtitels allmänna besparingsfond, att af Kongl. Maj:t

disponeras för samma ändamål, som med hufvudtitelns anslag afsåges, dock

icke till årliga löner och arfvoden. De å reservationsansiagen uppkommande

Bih. till jRiksd. Prof. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 17 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 27.

behållningar finge äfvenledes reserveras, men endast för det speciela syftemål,

för hvilket anslaget blifvit beviljadt, hvadan dessa behållningar borde

å anslagstiteln balanseras och icke öfverföras till särskilda besparingsfonder.

Besparingar å förslagsanslag borde deremot aflemnas till Riksgälds-kontoret

samt de å extra eller tillfälliga anslagen uppkommande besparingar ställas

till Riksdagens förfogande. Några andra besparingsfonder än hufvudtitlarnes

allmänna besparingsfonder och de olika reservationsanslagen borde således

i räkenskaperna icke förekomma.

I afseende å mom. b.

Genom nådigt Bref till Kongl. Förvaltningen af den 7 April 1860

hade Kongl. Maj:t meddelat föreskrift derom, att följande allmänna anslag,

nemligen till »båtsmännens förseende med kojer och täcken," »beklädnad

åt mariner, kanonierer, matroser och skeppsgossar», »exercis af flottans bemanning,

» »flottans nybyggnad,» »flottans underhåll» samt »till spanmalsupphandlings-

och bagerikostnader» borde från och med år 1859 såsom

reservationsanslag behandlas, och hade Kongl. Maj:t ytterligare, uppå Riksdagens

derom gjorda underdåniga framställning, under den 31 Augusti

1866 anbefallt Kongl. Förvaltningen att vid uppgörande af dess hufvudbok

behörigen iakttaga omförmälda förändring med de uppgifna anslagen. — Behållningarne

å de tre förstnämnda anslagen balanserades ock numera under

sina vederbörliga anslagstitlar. Deremot öfverfördes behållningar å de två

sistnämnda anslagen till särskilda konti för »behållna underhålls-statsmedel»

och för »influtna medel till inköp af spanmål,» utan att gällande räkenskapsformulär

eller nyssberörda nådiga föreskrifter gåfve anledning till en

dylik sönderdelning af anslagen. Hela anslaget till »flottans nybyggnad,»

hvarå besparingarne intill 1864 öfverfördes till ett särskildt konto för »behållna

nybyggnads-statsmedel,» som äfven återfunnos i 1868 års hufvudbok

och på hvilket in- och utbalanserades en behållning å 66,394 R:dr 2 öre,

hade efter år 1864 blifvit omfördt till ett nytt konto, kalladt »fond för

krigsfartygs byggande.» Giltig anledning att under tre olika konti redovisa

anslaget till flottans nybyggnad torde, enligt Revisorernes tanke, så mycket

mindre förefunnits, som, då vid 1862—1863, 1865—1866 och 1867 årens

riksdagar extra anslag till krigsfartygs byggande blifvit beviljade, uti de

underdåniga skrifvelserna i ämnet följande ordalag begagnats, »för att, tillika

med öfriga för ändamålet beräknade tillgångar, på anslaget till flottans

nybyggnad öfverföras för att samfäldt med detta redovisas.» Såväl fonden

för krigsfartygs byggande som de behållna nybyggnads-statsmedlen syntes

derföre böra ''återföras till kontot för flottans nybyggnad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

11

.Rörande mom. c.

De för Sjökarteverket från handels- och sjöfartsfonden beviljade

medel hade icke blifvit å vederbörliga tider reqvirerade. Sålunda hade

1865 och 1866 årens anslag för berörda ändamål först under år 1868

blifvit lyftade. Kontot för Sjökarteverkets medel visade derföre vid revisionsårets

början en öfverbetalning af 120,856 R:dr 49 öre. Oaktadt äfven

1868 års anslag blifvit till Kongl. Förvaltningen under samma år öfverlemnadt,

utbalanserades vid årets slut en öfverbetalning af 49,463 R:dr

70 öre, hvilket syntes härleda sig deraf, att 1867 års anslag då ännu icke

var uttaget. Ett likartadt förhållande hade egt rum med de till lifräddningsanstalterna

på rikets kuster från handels- och sjöfartsfonden anvisade

och till Kongl. Förvaltningens disposition ställda anslag. Af räkenskaperna

för nämnda fond framginge nemligen, att till berörda ändamål för

åren 1863—1867 beviljats tillhopa ..................................... R:dr 40,000.

samt dessutom genom särskilda Kongl. Bref »för en gång» - » 33,227.

eller tillsammans.............— R:dr 73,227.

Hela detta belopp var, enligt hvad Revisorerne omförmäla, ännu den

31 December 1868 outtaget, hvilket förefölle dem så mycket anmärkningsvärdare,

som 1868 års anslag under året lyftats med 10,000 R:dr. Uti

Kongl. Förvaltningens räkenskaper saknades all anteckning rörande nyssberörda

af Kongl. Maj:t för åren 1863—1867 beviljade anslag. De för

lifräddningsväsendets upprätthållande och utvidgande under tiden behöfliga

utgifter hade af Kongl. Förvaltningen blifvit förskjutna. Å en vid Förvaltningens

kassaräkning fogad förteckning öfver förskott, som blifvit af

Lotsverkets och Sjökartekontorets medel utbetalda, upptogos bland annat

förskjutna medel, såsom det vill synas, till nyssberörda ändamål, med följande

belopp :

för år 1864 ....................... 20,150: —

» 1865 ....................... 12,933: 99.

» 1866 ................. 14,204: 99.

» 1867 ....................... 10,218: 13.

» 1868 ........... 10,500: —

Summa 68,007: 11.

Vid revisionsärets slut voro samtliga dessa förskott ännu oliqviderade.

Utgifterna under år 1868 för lifräddningsväsendet, som saknade eget konto

i hufvudboken, upptagas i kassakontot till 26 R:dr. Då emellertid de härför

utgifna förskotten icke blifvit på något sätt sammanförda, utan, såsom

förut är nämndt, endast med osäkerhet kunnat igenfinnas bland Kongl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Förvaltningens öfriga förskott, hade någon upplysning rörande de verkliga

kostnaderna för denna gagneliga inrättning icke kunnat af Förvaltningens

räkenskaper vinnas.

Angående inom■ d.

Att vid anordning af äfven andra till Kongl. Förvaltningens disposition

ställda medel ett öfver höfvan utsträckt användande af förskott gjort

sig gällande och att dessa förskott icke alltid blifvit så fort som möjligt

liqviderade, syntes framgå derutaf, att, enligt en kassaräkningen bilagd

förteckning, sammanlagda beloppet af de vid 1868 års slut oliqviderade,

af Kongl. Flottans medel utgifna förskott uppgingo:

för år 1864 till

„ „ 1865 „

„ „ 1866 „

„ „ 1867 „

„ „ 1868 „

1,000: —

66,157: 18.

172,922: 61.

249,264: 76.

549,295: 71.

Summa 1,038,640: 26.

Enligt förteckningen öfver

gingo vid revisionsårets slut dessa:

för år 1864 till-------- -------

H V

5» ii

ii ii

>i ii

1865 „

1866 „

1867 „

1868 „

Lots- och Sjökarteverkets förskott upp
.

.......................... 20,150: —

............................. 12,933: 99.

........................... 14,204: 99.

........................ 86,610: 38.

........................... 294,041: 27.

Summa 427,940: 63.

Summan af oliqviderade förskott vid revisionsårets slut utgjorde således,

enligt Revisorernes uppgift, 1,466,580 R;dr 89 öre förutom dylika

förskott vid Kongl. Flottans stationer i Carlskrona och Stockholm, utgörande,

enligt stationernas räkenskaper, den förra 536,064 R:dr 49 öre och

för den sistnämnda 92,197 R:dr 93 öre; och ansågo Revisorerne i högsta

måtto önskvärdt, att denna med omgångar och ökadt arbete förenade samt

till oreda i räkenskaperna ofta föranledande form för utbetalningar måtte

i möjligaste måtto inskränkas, en åtgärd, hvilken i förevarande hänseende

syntes Revisorerne så mycket mera nödvändig, som summan af Kongl.

Förvaltningens förskott uppginge till jemförelsevis särdeles betydligt belopp;
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtsJiottets Utlåtande N:o 27.

13

och vidkommande mom. e.

Sjette momentet af ofvan omförmälda underrättelser rörande tillämpningen

af gällande räkenskapsformulär vore af följande lydelse: "De medel,

hvilka af Förvaltningen af Sjöärendena till stationerna anordnas, böra icke,

såsom nu sker, anvisas på särskilda titlar, t. ex. aflöning, materiel, etc.,

utan i en summa för alla stationens behof». I strid med denna tydliga

föreskrift anvisades fortfarande på de olika statsanslagen uti Förvaltningens

anordningar till stationerna.

Vidare omförmäla Revisorerne (uti § 6 af revisionsberättelsen)

hurusom vid 1868 års slut balanserades å anslaget »till stipendier för sjöofficerare

under anställelse i utländsk tjenst eller kommendering utrikes»

enj behållning]? af 21,589 R:dr 45 öre. Detta oaktadt hade 5,440 R:dr

blifvit under revisionsåret anvisade af allmänna besparingarne till stipendier

åt i utländsk tjenst anställde officerare. Då ifrågavarande anslag, alltsedan

det vid 1862—1863 årens riksdag första gången beviljades, blifvit i riksstaten

uppfördt såsom ett allmänt ordinarie anslag, hade det dessutom

förefallit Revisorerne anmärkningsvärdt, att detsamma i räkenskaperna

behandlats såsom reservationsanslag. Besparingarne derå hade nemligen

städse blifvit under anslagstiteln balanserade, i stället för att, såsom rätteligen

ske bort, öfverföras till allmänna besparingarne.

Slutligen hafva Revisorerne anmält (se § 7) att kostnader för

utrustning af fartyg i jCarlskrona hade påförts anslaget för flottans underhåll,

hvaremot enahanda kostnader i Stockholm drabbat anslaget till exercis

af flottans bemanning. Utan att ingå uti något bedömande, huruvida dessa

utgifter bort bestridas af det ena eller det andra af berörda anslag, hade Revisorerne

funnit anmärkningsvärdt, att samma slags kostnader vid de tvänne

stationerna utgått af olika anslag.

O O

Det utaf Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena i anledning häraf afgifna

underdåniga utlåtande, hvars innehåll Utskottet tagit i noggrannt

öfvervägande, är för vidlyftigt att här återgifvas, hvadan Utskottet tillåter

sig att dertill allenast hänvisa. För bedömande af de faktiska förhållanden,

hvilka ligga till grund för Revisorernes framställning i ämnet, har Utskottet

jemväl funnit nödigt, att taga kännedom af räkenskaperna för revisionsåret,

samt af det för räkenskaperna fastställda formulär jemte dervid fogade

så kallade underrättelser rörande formulärets tillämpning äfvensom af de

Kongl. Bref, hvilka i såväl Revisorernes framställning som det underdå
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 27.

niga utlåtandet blifvit åberopade. Efter fullgörande häraf har Utskottet,

som ansett det leda till för stor vidlyftighet att här ingå uti en detaljerad

vederläggning af hvad Kongl. Förvaltningen till stöd för sitt förfarande i

ämnet anfört, trott det vara tillfyllest förklara, att Utskottet funnit Revisorernes

framställning i ofvananförda §§ välgrundad.

Då emellertid Utskottet erhållit kännedom derom, att uti Kongl.

Finans-departementet för närvarande är under utarbetning ett nytt formulär

för Kongl. Förvaltningens räkenskaper, efter hvars antagande, derest

det riktigt tillämpas, de nu anmärkta felaktigheterna torde för framtiden

förekommas, och då Utskottet hyser den förväntan, att Kongl. Maj:t låter

i nåder vidtaga dertill ledande åtgärder, hemställer Utskottet,

att de anmärkta felaktigheterna icke för närvarande måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 7.

(Rev.-ber. pag. 63. Uti. pag. 436.)

Ufogande Då Revisorerne funnit de af Kongl. Maj.t för Carlskrona station

vid ''råken- fastställda stater vara behöfliga vid granskning af stationens räkenskaper,

^stater hade Revisorerne ansett sig böra hemställa, att ett exemplar af samma

stater må för framtiden räkenskapen biläggas, på sätt redan egde rum vid

den för Stockholms station afgifna redogörelse.

På grund af hvad Revisorerne anfört och då den af Revisorerne

föreslagna åtgärd otvifvelaktigt skulle underlätta granskningen af räkenskaperna,

får, utan afseende å hvad Förvaltningen af Sjöärendena uti underdånigt

utlåtande i ämnet andragit, Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att vid de räkenskaper för

Kongl. Flottans station i Carlskrona, hvilka hädanefter afgifvas,

foga ett exemplar af de för stationen gällande stater.

Statens Jernvägsbyggnader.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 100—108. Uti. pag. 380—392).

redovisning Under omförmälande att, då byggnadsmateriel från en färdigbygd

för förskott handel till annan stambana öfverlemnades, liqviden derför verkställdes på

m. m. sådant sätt, att ett belopp, motsvarande materielens värde, affördes ur den

emottagande och uppdebiterades i den aflemnade banans kassaförslag, uttalade

1869 års Revisorer, för hvilkas granskning 1867 års räkenskaper

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

15

utgjorde föremål, bland annat, den mening att, utan kontanta remisser de

särskilda banorna emellan, dylika liqvider kunde genom bokföringsåtgärder

verkställas; och hade Styrelsen, uti deröfver afgifven förklaring, i afseende

härå upplyst, att Styrelsen, för att kunna när som helst få en så noggrau

öfversigt som möjligt af en banas ställning, äfvensom för vinnande af erforderlig

reda, ordning och kontroll i materialvården, funnit det vara oundgängligen

nödvändigt, att sådana transaktioner banorna emellan icke behandlades

genom bokföringsåtgärder, utan att de kontant liqviderades såsom

alla andra upphandlingar, och att dermed i öfrigt förfores såsom med

alla andra inkomster och utgifter, d. v. s. krediterades och debiterades i

vederbörande kassaförslag.

Jemväl under år 1868 hade transaktioner af ena,handa beskaffenhet

med dem, som i 1869 års revisionsberättelse blifvit omförmälda, de särskilda

banorna emellan förekommit, hvarå såsom exempel af Revisorerne

anfördes att, sedan Styrelsen under den 11 Mars 1868 till kassören för

nordvestra stambanan (Christinehamn—Arvika) remitterat ett, belopp af

80,000 R:dr, nämnde kassör den 14 i samma månad till kassören för banan

Arvika—Norska gränsen utgifvit ett belopp af 80,329 R:dr 21 öre

såsom ersättning för öfverförda effekter och materialier från den sednare

banan, hvarefter från samma bana en summa af 77,000 R:dr sistnämnda

dag blifvit till Styrelsen inreverserad och af Styrelsens kassör den 17 i

förutnämnda Mars månad qvitterad Likaledes hafva Revisorerne anfört,

hurusom, sedan kassören för banan Christinehamn—Arvika den 19 Mars

1868 uti enskilda banken i Christinehamn lyftat ett belopp af 90,000 R:dr

och samma dag godtgjort en denna banas skuld till banan Laxå—Kristinehamn

föi'' derifrån levererade effekter och materialier med 102,779

R:dr 4 öre, nämnde tjensteman, som jemväl varit anställd såsom kassör

vid den sednare banan, härifrån till Styrelsen samtidigt inreverserat ett

belopp af 90,000 R:dr, hvilket den 21 Mars blifvit af Styrelsens kassör

qvitteradt- Dessa särskilda, under kortare tid än en vecka verkställda

remisser mellan Styrelsen och banorna syntes Revisorerne hafva både kunnat

och bort undvikas. Revisorerne vore nemligen af den mening, att

hvarken noggrannare öfversigt af en banas ställning eller mera reda, ordning

och kontroll kunde vinnas derigenom att ifrågavarande liqvider kontant

verkställdes, utan medförde detta förfarande, utom andra olägenheter,

omgång och onödigt anlitande af Statsverkets kontanta tillgångar. Erinrande

Revisorerne, beträffande ifrågavarande till banan Christinehamn—Ai-- vika öfverförda effekter och materialier, att, enär räkenskaperna utvisade

att dessa effekter och materialier redan år 1867 uti nämnda banas förrådsredogörelse

redovisats, någon ytterligare kontroll å denna redovisning icke

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 27.

torde hafva vunnits genom de i Mars månad 1868 verkställda kontanta

liqvidcr.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen, jemte

förmälan att Revisorerne skulle i ofvanberörda afseende hafva bildat sitt

omdöme utan rätt kännedom af sakförhållandena, hufvudsakligen andragit

hvad förklaringen öfver 1869 års Revisorers framställning i ämnet in
o

Ö

nehåller.

Vidare hafva sednast församlade Revisorer, i likhet med hvad vid de

tvänne närmast föregående statsrevisionerna egt ruin, fästat särskild uppmärksamhet

å de uti kassaredogörelserna under titel »''förskott» balanserade

belopp. Vid de särskilda banorna uppginge väl dessa förskott till jemförelsevis

små belopp, för hvilka uti särskildt meddelade förteckningar blifvit

närmare redovisadt, men uti Styrelsens egna räkenskaper balanserades under

nämnda titel ganska betydande summor, uppgående exempelvis vid

slutet af Juli till 433,738 R:dr 90 öre, vid slutet af September till 537.999

R:dr, vid slutet af Oktober till 615,301 R:dr 90 öre, och vid slutet af November^

till 665,630 R:dr 36 öre. Ehuru större delen af dessa förskott

under December månad blifvit bland kassautgifterna afrörd, återstod vid

revisionsårets slut likvisst eu summa af 220,714 R:dr 33 öre. Revisorerne,

hvilka af Styrelsens den 21 December 1868 afgifna förklaring öfver de vid

nämnda års statsrevision framställda anmärkningar, bland annat, inhemtat,

att specifikation å dylika förskott kunde vid hvilken tidpunkt af året som

helst afgifvas, hade för att erhålla någon kännedom om de ändamål, för

hvilka de i Styrelsens räkenskaper uppförda förskott utgått, från Styrelsen

begärt specificerad uppgift å den under förskottstitel vid revisionsårets slut

balanserade summa å 220,714 R:dr 33 öre, i anledning af hvilken begäran

Revisorerne fått sig meddelad en »förteckning öfver förskott och afbetalningar

med flera andra verkställda, men i räkenskapen äv.nu icke affärda

utgifter från Kongl. Styrelsens öfver Statens jernvägsbyggnader kassa den

31 December 1868», slutande å en summa af 582,312 R:dr 54 öre. Af

detta belopp borde dock, enligt hvad en vid förteckningen fogad promemoria

innehåller, en summa af 361,598 R:dr 21 öre anses vara uti räkenskaperna

för December månad år 1868 afförd. Härvid hafva Revisorerne

emellertid erinrat, att åtskilliga å förteckningen upptagna poster, enligt

räkenskaperna för de särskilda banorna, blifvit för December månad 1868

afförda, uppgående dessa, af Revisorerne specificerade poster till ett sammanlagdt

belopp af 512,490 R:ar 59 öre.

Från de å förteckningen såsom utestående upptagna förskott å tillsammans

582,312 R:dr 54 öre borde således dessa 512,490 R:dr 59 öre

afräknas,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtsTcottets Utlåtande N:o 27.

17

afräknas, hvarefter endast ett belopp af 69,821 R:dr 95 öre återstode och

vore det alltså endast detta belopp, som kunde vara inbegripet uti den

summa af 220,714 R:dr 33 öre, hvilken uti räkenskapen under förskottstitel

balanserades. För återstoden af dessa förskott, eller för en summa

af ej mindre än 150,892 R:dr 38 öre, vore deremot, såvidt Revisorerne

kunde finna, ingen redovisning i de meddelade handlingarne lemnad; och

då Styrelsen, på sätt ofvan är nämndt, förklarat, att specifikation å förskotten

kunde vid hvilken tidpunkt af året som helst afgifvas, vore, enligt

Revisorernes åsigt, den omständigheten i och för sig anmärkningsvärd, att

sådan specifikation icke blifvit annorlunda än genom eu förteckning, sådan

som den ofvanberörda, meddelad, men det förhållande, att den lemnade

uppgiften jemväl befunnits felaktig, måste, enligt Revisorernes tanke, så

mycket mera vara egnadt att påkalla uppmärksamhet, som Revisorerne för

sin del ansåge att, om ock den anmärkta felaktigheten skulle finnas vara

beroende på ofullständiga anteckningar eller af andra dylika förhållanden

förklaras, de anförda omständigheterna i allt fall ådagalade, att redovisningen

för de tilljernvägsbyggnader anvisade medel icke fördes med den reda

och ordning, som vid förvaltning af allmänna medel borde anses oeftergifliga.

Hvad nu först angår Revisorernes framställning i fråga om sättet

för godtgörande af do byggnadsmaterialier, som från eu färdigbygd handel

till annan stambana öfverlemnas, har Utskottet funnit densamma vara välgrundad.

Utskottet har nemligen icke kunnat finna annat, än att de af

Revisorerne anmärkta transaktioner bort kunna genom en enkel bokföringsåtgärd

undvikas. Styrelsen har visserligen uppgifvit, att det nu brukliga

sättet för liqvidernas verkställande skulle vara nödvändigt för att när som

helst vinna en så noggrann öfversigt som möjligt af en banas ställning;

men om så är förhållandet synes Utskottet sådant antyda väsendtliga bristfälligheter

vid bokföringen, hvilken torde böra så inrättas, att icke blott

kassans ställning, utan jemväl förhållandet i öfrigt må kunna när som helst

utrönas.

Beträffande derefter Revisorernes framställning i afseende å ofvanberörda

förskott bör Utskottet, till ledning för dem, som sakna närmare

kännedom om förskottsväsendet, till en början redogöra för de enkla sakförhållanden,

af hvilka frågans bedömande synes vara beroende.

ökilnaden emellan en kassaräknmgs debet och kredit — emellan

inkomster och utgifter — utgör, såsom bekant är, kassabehållning; men

da uti allmänna verks kassaräkningar de utgifter, hvilka såsom förskott

bestridas, icke få såsom utgifter afföras förr, än förskotten blifvit reglerade,

Bih. till Eihsd. Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 17 Käft. ° 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

hvarvid förskottsanordningen utbytes mot en definitiv anordning, följer

deraf, att behållningen i dessa räkenskaper måste innefatta, dels den egentliga

kassabehållningen (kontanta medel), dels ock utbetalda, men ej reglerade

förskott, hvilka vid kassans inventering således äro jemförlig,! med kontanta

medel.

Uti Styrelsens, af Revisorerne granskade kassaräkning för år 1868

upptogs behållningen vid årets slut till 225,732 R:dr 48 öre, hvaraf dock

endast 5,018 R:dr 15 öre utgjordes af kontanta medel och återstoden

220,714 R:dr 33 öre skulle innefattas uti icke reglerade förskott.

Likasom den kontanta behållningen brukar verificeras medelst bankoattest.

eller inventeringsbevis, plåga ock vid andra räkenskaper de verkliga

eller icke reglerade förskotten verificeras medelst behörigen styrkt specifik

förteckning; men ehuru det för en fullständig redovisning måste vara af

synnerlig vigt att sådan förteckning icke saknas, fanns dock någon dylik

icke Styrelsens kassaräkning bilagd, hvarföre Revisorerne hos Styrelsen

anhöllo om specificerad uppgift a den under förskottstitel vid revisionsårets

slut balanserade summa 220,714 R:dr 33 öre. Den i anledning häraf erhållna

ofvannämnda uppgift upptog väl ett belopp af icke mindre än 582,312

R:dr 54 öre, utestående förskott den 31 December 1868, men vid granskning

af densamma funno Revisorerne att deruti ingingo reglerade förskott,

eller sådana som uti 1868 års räkenskaper blifvit såsom utgift definitivt

affärda och derföre icke längre kunde ingå uti den vid årets slut befintliga

behållning. Dessa reglerade förskott uppgingo, enligt af Revisorerne upprättad

specifik förteckning, hvars riktighet Styrelsen ej bestridt, till 512,490

R:dr 59 öre. Således innefattade den af Styrelsen meddelade uppgift

endast ett belopp af 69,821 R:dr 95 öre verkliga eller icke reglerade förskott,

. För återstoden af förskottsbehållningen, eller för ett belopp af 150,892

R:dr 38 öre saknades .deremot all uppgift.

Uti sitt i anledning af Revisorernes framställning afgifna underdåniga

utlåtande har Styrelsen icke heller meddelat någon utredning eller uppgift

på de poster,. hvaraf sistnämnda, icke obetydliga belopp må bestå, utan

endast andragit åtskilliga förhållanden, hvilka Utskottet, i anseende till

sakens vigt, ansett sig icke kunna underlåta till belysning upptaga.

Styrelsen har först fästat uppmärksamheten vid de olika behållningar i

såväl kontant som förskott, hvilka förefunnits den verkliga 31 December

1868 och den dag under år 1869 då kassaräkningen afslutats.

Denna olikhet har, enligt Utskottets tanke, icke det ringaste inflytande

på frågan, sådan den af Revisorerne blifvit framställd. De hafva

nemligen icke begärt att få kännedom om förskottsbeloppen vid någon viss

tid, vare sig den verkliga 31 December eller någon annan dag, utan om

s. 19 Kontrollera mot PDF

Slats-TJtskottets Utlåtande N:o 27. 19

^ poster, hvilka . ingingo i den summa 220,714 R:dr 33 Öre, hvilken

såsom förskott i 1868 års kassaräkning utbalanserades.

\idaie

behållning 225,732 R:dr 48 öre, deraf 5,018 R:dr 15 öre i kontant och

220,/14 R:dr 33 öre i förskott, vore en reviderad summa, mot hvilken

någon anmärkning icke skulle hafva blifvit gjord och som således med

allt, skal kunde antagas såsom säker och bestämd.

Utskottet. har svårt att fatta hvad härmed egentligen afses. Revisorerne

hafva ju icke haft något att erinra vid siffran af det i räkningen

upptagna förskottsbeloppet; hvarom således icke olika åsigter uppstått.

Skulle åter Styrelsens mening vara den, att genom den i vederbörande

embetsverk skedda specialgranskning af räkenskapen summan blifvit så

»reviderad» samt »säker och bestämd», att vidare undersökning icke fiime eo-a

runi om de poster, hvaraf den må bestå, så vore detta ett så uppenbart

förbiseende af Revisorernes vidsträckta granskningsrätt, att Utskottet näppeligen

vagar antaga att Styrelsens mening varit sådan.

Ytterligare har_ Styrelsen andragit, att, någon gränslinie emellan ett

slutande och ett . börjande års förskottstransaktioner icke varit uppdragen

för den tid, Revisorernes anmärkning afser, och att från den verkliga 31

ecember 1868 till den dag frampå året 1869, då kassans afslutande

skedde, nya medel tillflutit kassan, nya utgifter gjorts, nya medel utfått undeförskottstitel

och förskott blifvit reglerade.

Ett sådant bokföringssätt, om hvars olämplighet meningarne icke

torde varade delade, kan visserligen försvåra afgifvandet af en sådan redogörelse

för ifrågavarande förskott som äskats, men ingalunda gälla såsom

grund för befrielse för en sådan redovisningsskyldighet, då det berott på

■Styrelsen att så anordna bokföringen, att förskottsbehållningen kunnat med

lätthet verificeras och det allmännas oeftergifliga fordran i detta hänseende

icke kan minskas genom en åtgärd af den redovisningsskyldige. Denna

verificermgsskyldighet grundar sig för öfrigt icke. såsom Styrelsen uti den

afgifna förklaringen synes antaga, på någon af Styrelsen gjord utfästelse,

hvilken, enligt Styrelsens åsigt, ej skulle hafva tillämplighet å den

tidpunkt, hvarom nu är fråga, utan på det i lag och författningar stadgade

åliggande för redovisningsskyldig att behörigen styrka de i redogörelsen

upptagna poster af beskaffenhet som de ifrågavarande, vid hvilket

förhållande det saknar all vigt att utreda frågan om tiden för den gjorda

utfästelsens trädande i verkställighet. bJ

Slutligen har Styrelsen, i anledning af Revisorernes uppgift att den

dem lemnade förteckning å förskott befunnits felaktig, fästat uppmärksamheten

derpå, att berörda uppgift vore officiel och stödjande sig på officielt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

förd kontrollbok med tillhörande officiela handlingar samt att Styrelsen18

förklaring, att den vore med rätta förhållandet öfverensstämmande, således

borde ega vitsord framför det af Revisorerne framkastade och, enligt Styrelsens

yttrande, »fullkomligt obevisade och antagligen genom deras eget

förbiseende utaf dem kända förhållanden uppkomna påståendet, att densamma

vore felaktig.»

Utan att afgifva något omdöme om beskaffenheten af det skrifsätt,.

Styrelsen såväl i nyssberörda som andra afseenden funnit lämpligt att uti

det afgifna underdåniga utlåtandet iakttaga, har Utskottet, i anledning af

hvad Styrelsen sålunda yttrat, trött det i sak vara tillfyllest erinra derom,,

att Styrelsens till vederbörlig granskning aflemnade räkenskaper synas åtminstone

vara lika officiela som omförmälda kontrollbok, hvars beskaffenhet,,

då den icke är aflemnad för att jemte redogörelserna för de under Styrelsens

förvaltning ställda medel undergå revision, icke utgör föremål för

Utskottets bedömande, samt att Revisorernes uppgift om de uti förskottsförteckningen

felaktigt upptagna poster, enligt hvad Revisorerne omförmäla,

är hemtad från berörda räkenskaper, af hvilka Utskottet jemväl tagit

kännedom.

Med stöd af hvad sålunda förekommit och då Utskottet funnit den

afgifna förklaringen icke vara tillfredsställande, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t,

dels anhålla om meddelande af nådig föreskrift till vederbörande,

angående vidtagande af sådana förändringar i bokföringen, att de

af Revisorerne anmärkta olägenheter må för framtiden förekommas,

dels ock för den åtgärd, hvartill Kongl. Maj:t kan finna omständigheterna

föranleda, anmäla hvad i afseende å redovisningen lör

ifrågavarande förskott förekommit.

Alnarps Landtbruksinstitut.

§ 9-

(Rev.-ber. pag. 118. Uti. pag. 393.)

Angående Jemte förmälan hurusom Institutets räkenskaper afslutades den 13

If^Uden för ^ars hvarje år, hade Revisorerne, enär för en tillförlitlig öfversigt af Stats^bokslutet.

verkets tillstånd och förvaltning det vore af vigt, att alla allmänna verk

och inrättningars räkenskaper omfattade en och samma tid, ansett sig böra

ifrågasätta, huruvida icke Alnarps räkenskaper borde, i likhet med de för

Ultima landtbruksinstitut och andra inrättningar afgifna redogörelser, afslutas

med kalenderår.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

21

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen för nämnda

Landtbruksinstitut erinrat, hurusom af mångfaldiga skäl sannolikt ej ett

enda privat jordbruk funnes, som afslutade sina böcker med kalenderåret,

då jordbrukets förnämsta inkomst, årets sädesgröda, i de flesta fall ej vore

aftröskad eller till större delen realiserad, hvadan dess belopp och värde

ej kunde vara med säkerhet kända. Samma förhållande gällde äfven vid

nämnda tid för värdet af det arrende, som skall för Alnarp den 13 Mars

slutliqvideras och som utgjorde den största utgiften, som Institutets jordbruk

hade att bestrida, hvadan ett bokslut den 31 December skulle blifva alltför

mycket grundadt på kalkyl, i stället för på verklighet, och följaktligen

komma att sakna full tillförlitlighet. När dessutom ett för Alnarp mer

eller mindre gynsamt bokslut ej hade något inflytande på Statsverkets tillstånd,

utan direkt endast drabbade läroverket, men böckernas afslutande

vid kalenderårets utgång skulle medföra den stora olägenheter, att bokslutet

framställde ett för Institutets lärjungar icke efterföljansvärdt exempel, så

kunde ej Styrelsen annat än på det lifligaste önska, att icke någon menlig

rubbning i tiden för räkenskapens afslutande måtte, med anledning af den

gjorda anmärkningen, ifrågasättas, till stöd hvarför slutligen anfördes, att

då år 1863 en dylik förändring af tiden för bokslutet ifrågasattes, Kongl.

Maj:t, på enahanda skäl, som nu i korthet blifvit anförda, men som i ett

underdånigt memorial af den 4 Januari 1864 af Styrelsen fullständigare

utvecklades, icke fann anledning till att föreskrifva någon ändring i den

allt sedan Institutets början fastställda tiden, nemligen den 13 Mars, för

räkenskapens afslutande.

Utskottet har tagit de skäl i noggrant öfvervägande, hvilka blifvit för

och emot den af Revisorerne föreslagna åtgärd anförda. Visserligen kan

icke förnekas att åtskilligt af hvad Styrelsen andragit till stöd för bibehållande

af den 13 Mars såsom lämpliga tidpunkten för räkenskapernas

afslutande vid nämnda Landtbruksinstitut icke saknar all vigt. Härvid må

likväl erinras att om, såsom Styrelsen antagit, bokslutet icke borde grunda

sig på kalkyl, nämnda tidpunkt icke heller torde vara fullt lämplig för bokslut

vid en inrättning med landtbruk, hvars alla produkter, åtminstone

fodergrödan, då icke lära vara till fullo realiserade. Utskottet har föreställt

sig att hvilken tidpunkt som helst på året väljes för bokslut vid ett

landtbruk, erfordras alltid kalkyl eller uppskattning af några förråder eller

icke realiserade produkter, ehuru qvantiteterna af dessa vid olika tider af

året kunna vara större eller mindre; och ehuru med afseende härå kalenderåret

i allmänhet torde i och för sig icke vara den aldra lämpligaste tidpunkten

för bokslut vid ett landtbruk, bör dock, enligt Utskottets tanke,

dervid i förevarande hänseende icke fästas så stor vigt, att undantag på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

grund deraf inå betingas från den otvifvelaktigt riktiga regeln, att räkenskaperna

för samtliga statsinstitutioner böra vid samma tid afslutas, för att

resultatet på det hela må kunna med säkerhet utrönas. Exemplet från

Ultima Landtbruksinstitut visar ock att sådana svårigheter icke förefinnas

för bokslut med kalenderåret vid ett landtbruk, att hinder deraf skulle uppstå

för genomförande af en vigtig åtgärd för erhållande i framtiden af ett

riktigt riksbokslut. Med hänsyn härtill och då det dessutom synes vara

mindre lämpligt att olika tider äro fastställda för bokslutet vid de tvänne

landtbi liksinstituten, emellan hvilka öfverensstämmelse i detta likasom i

många andra hänseenden torde böra ega rum, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kong],

Maj:t täcktes meddela nådig föreskrift till vederbörande, att räkenskaperna

för Alnarps landtbruksinstitut hädanefter skola med kalenderår

afslutas.

Navigationsskolorna.

§ 10.

(Rev.-ber. pag. 137. Uti. pag. 396.)

Vid 1869 års statsrevision anmärktes, beträffande navigationsskolan

förräntande 1 jdernösand, att någon ränteafkomst af den kontanta behållning, 1867 års

afmedelsbe- räkenskap utvisade, icke kommit skolan till godo. Under åberopande af

a mngai. Kongl. Maj:ts nådiga bref till Kommers-kollegium af den 6 December 1867,

angående rättighet för navigationsskolorna att för framtida behof reservera

de besparingar, som kunde uppstå å årsanslaget till materielen, förklarade

skoldirektionen uti afgifvet utlåtande, att föreskrift saknades om skyldighet

för direktionen att göra dessa besparingar fruktbärande, »hvilket uti

ifrågavarande fall så mycket mindre kunnat ega rum, som desamma skolat

användas till inköpande för skolans räkning af en aneroidbarometer och ett

observationsur».

Oaktadt beloppet af berörda behållning, som uppgick till 1,323 R:dr,

bort vara mer än tillräckligt för anskaffande af de såsom behöfliga uppgiga

instrumenterna, förekomme likväl, enligt hvad sednast församlade

Revisorer inhemta!, icke någon utgift för inköp af observationsur hvarken

i 1868 eller 1869 års räkenskap, hvaremot en aneroidbarometer blifvit

inköpt, dock icke förr an den 9 Oktober sistnämnda år, utgörande kostnaden

för densamma 46 R:dr.

Uti det af direktionen åberopade nådiga bref funnes visserligen, på

sätt Revisorerne vidare omförmäla, icke bestämd föreskrift meddelad derom,

att navigationsskolornas besparingar skola göras fruktbärande, men då det'',

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

23

enligt Revisorernes åsigt, icke torde vara med god ordning öfverensstämmande

att för särskildt ändamål reserverade statsmedel under flera år läge

räntelösa hos enskild person, på sätt vid Hernösands navigationsskola varit

fallet och hvarigenom skolan gått förlustig en icke obetydlig ränteafkomst,

hade Revisorerne, jemväl i betraktande deraf, att ifrågavarande besparingar

vid öfriga navigationsskolor blifvit i sparbanker och bankinrättningar insatta

eller på annat sätt utlånade, ansett sig icke kunna underlåta att vidare

anmärka, det någon ränta hvarken för år 1868 eller för år 1869

kommit Hernösands navigationsskola till godo å dess reserverade medel,

hvilka uppgingo, 1868 till 1,592 R:dr 49 öre och 1869 till 1,802 R:dr 30

öre. Räkenskaperna saknade dessutom anteckning derom, att de kontanta

behållningarno blifvit i vederbörlig ordning inventerade.

Hänvisande till hvad det af direktionen för nämnda navigationsskola

i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtande innehåller, får Utskottet,

ehuru det synts Utskottet önskvärdt att direktionen af nit för läroverket

vidtagit sådan åtgärd, att ifrågavarande kassabehållningar kunnat till fördel

för läroverket i någon mån göras fruktbärande, likväl med afseende derå

att, på sätt upplyst blifvit, föreskrift derom saknats, samt behållningen numera

nedgått till sådan obetydlighet att föreskrift om dess fruktbargörande

icke torde, så vida förhållandet i framtiden ej i väsendtlig mån förändras,

böra ifrågasättas, hemställa,

att Revisorernes ofvanberörda framställning för närvarande icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Kongi. Statskontoret.

§ 11.

(Rev-ber. pag. 169. Uti. pag. 399.)

På sätt Revisorerne omförmäla, skulle enligt rikshufvudboken å åttonde

hufvudtitelns reservationsanslag till folkundervisningen vid revisionsårets

slut förefinnas en behållning af 498,863 R:dr 57 öre. Vid efterforskning,

huruvida denna betydliga tillgång fortfarande vore att för ändamålet tillgå,

hade Revisorerne emellertid erfarit, att de flesta utgifter för folkundervisningen,

på grund af föreskrifter i flera Kongi. bref, af landtränterierna

under förskottstitel bestriddes samt att dessa utgifter icke förr å anslaget

affördes än sedan Kongi. Statskontoret, uppå vederbörande länsstyrelses

reqvisition, utfärdat anordning å ersättning till landtränterien för de förskjutna

medlen, hvadan och då dessa ersättningsreqvisitioner vanligen först

efter slutet af det år, hvarunder utbetalningen egde rum, till Kongi. Statskontoret

inkomme, dylika förskottsutbetalningar icke komme att belasta

Angående

förskotts
väsendet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

anslagen för det år, hvartill de rätteligen hörde och räkenskaperna visade

en behållning, som i sjelfva verket icke förefunnes. Sålunda hade, enligt

hvad Revisorerne af Kong]. Statskontorets memorialböcker inhemtat,

utaf ofvanberörda, vid 1868 års slut, jemlikt rikshufvudboken befintliga

reservation anordnats, under år 1869 305,840 R:dr 49 öre samt till och

med Augusti månad nästlidet år 152,334 R:dr 13 öre, eller tillhopa

458,174 R:dr 62 öre; utgörande de anordnade beloppen till största delen

ersättning till vederbörande landtränterier för derifrån förskjutna medel till

folkskoleväsendet för år 1868 och föregående tvänne åren. Under förutsättning

att ersättning dåmera blifvit beviljad för samtliga förskottsvis bestridda

utgifter för folkskoleväsendet till och med revisionsårets utgång, hvarom,

i anseende till förskottsväsendets beskaffenhet, utredning dock icke kunde

åvägabringas, skulle således reservationen å berörda anslag för år 1868, i

stället för ofvan uppgifna 498,863 R:dr 57 öre, endast uppgå till 40,688 R:dr

95 öre. Då det emellertid vore af synnerlig vigt, att räkenskaperna utvisade

förhållandet sådant det verkligen vore, och att dessa icke upptoge bland

tillgångarne medel, som redan blifvit utbetalda, fastän icke formelt afförda,

hade Revisorerne, på det Riksdagen och dess Stats-Utskott samt

blifvande Revisorer ej måtte vid bedömande af statsverkets ställning kunna

missledasj^af räkenskaperna, ansett sig böra undersöka, huruvida de utgifter,

som jemväl å andra på Riks-staten förekommande anslag under revisionsåret

egt rum, blifvit å dem för året afförda. Härvid hade det icke

kunnat undgå att företrädesvis ådraga sig Revisorernes uppmärksamhet,

hurusom, jemlikt föreskrifterna uti tvänne särskilda Kongl. Kungörelser af

den 30 December 1863, den ena angående nämndemäns rätt till ersättningför

extra förrättningar samt om godtgörelse till fjerdingsrnän för vissa

uppdrag, den andra angående kostnadsersättning till militäre, civile och

ecklesiastike tjensteman för en del resor inom tjenstgöringsdistrikteu, Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande ålåge att sådana ersättningar från landtränteriet

förskottsvis utbetala emot godtgörelse, som hos vederbörligt embetsverk

borde vid medlet af Januari och Juli månader hvarje år reqvireras, hvarefter,

och sedan reqvisitionshandlingarne i embetsverket undergått revision,

hvilken allenast finge innefatta kontroll deröfver att de uti reqvisitionsförslaget

uppförda belopp blifvit behörigen verificerade och slutsumman

riktigt upptagen, den äskade ersättningen skulle utanordnas. Då etnellertid

för dylika utgifter, som under sednare hälften af året egde rum, ersättningsreqvisition

icke förr än under påföljande år afgåfves, komme dessa utgifter

icke att drabba anslagen till rese- och traktamentspenningar å vederbörande

hufvudtitel för det år, utgifterna blifvit verkställda, utan först påföljande
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande. N:o 27.

25

följande års anslag, hvadan rikshufvudbokens uppgifter om dessa utgifters

belopp för hvarje år icke kunde blifva riktiga, utan i mer eller mindre mån

missledande. Åtgärden att förskottsvis anordna detta slags ersättningar

syntes så mycket mindre vara lämplig, som, redan genom Kongl. Kungörelsen

den 13 April 1842 och Kongl. Brefvet den 20 November 1843,

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit bemyndigade att till afförande och

redovisning i utgiftsräkningarne definitivt utanordna ersättning för reseoch

traktamentspenningar uti civila ärenden i allmänhet, och någon olägenhet

af detta enkla förfarande hade, såvidt Revisorerne kunnat bedöma,

icke uppstått. Äfven å andra anslag hade förskottsanordningar ej sällan

egt rum, utan att ersättning för de förskjutna medlen under året blifvit

reqvirerad. Revisorerne, som funnit, att dessa förskottsutbetalningar i

allmänhet grundade sig å vederbörande embetsverks skrivelser till länsstyrelserna

med anmodan att i särskilda fall låta från ränterierna förskottsvis

utbetala medel och med reqvisition å ersättning derför sedermera till

embetsverket inkomma, hade föreställt sig, att denna med omgångar och

ökadt arbete förenade form för utbetalningar skulle, åtminstone i de flesta

fall, kunna utan olägenhet förändras till eu enkel utbetalningsordres, hvaraf

afskrift kunde såsom tillägg till länsstaten bland verifikationerna landsboksräkenskapen

biläggas. Derigenom vunnes fördelen att utbetalningarne

komme att drabba anslagen för det år, de i verkligheten egde rum, så att

räkenskaperna icke upptoge behållningar, hvilka ej förefunnos, hvarjemte

åtgärden, enligt Revisorernes åsigt, skulle i sin mån bidraga ej mindre till

den enkelhet och reda i räkenskaperna, som Revisorerne funnit i högsta

måtto önskvärd, än äfven till lättnad vid utrönande af de verkliga besparingarne

å hvarje särskildt anslag, och det vore af denna anledning Revisorerne

ansåge sig icke böra underlåta att å förhållandet fästa Riksdagens

uppmärksamhet.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, hvartill Utskottet endast

får hänvisa, har Kongl. Statskontoret hufvudsakligen instämt i Revisorernes

framställning i ämnet samt tillika föreslagit åtgärder, i följd hvaraf

icke blott de af Revisorerne anmärkta förskotts-utbetalningar, utan jemväl

några andra utgifter, som under förskottstitel bestridas, för framtiden skulle

på ett enklare och ändamålsenligare sätt anordnas. Jemte det Utskottet

funnit sig böra till alla delar biträda det förslag, hvilket uti Statskontorets

ofvanberörda underdåniga utlåtande innefattas, tillåter Utskottet sig fästa

uppmärksamhet vid den synnerliga vigt frågan om förskottsväsendet i

allmänhet eger. Enligt den för revisionsåret upprättade rikshufvudbok,

hvaraf Utskottet tagit kännedom, uppgick beloppet af de förskott, hvilka

Bill. till Eilcsd. Prof. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 17 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats- Utshottds Utlåtande N:» 27.

upptagas i de räkenskaper, som uti rikshufvudboken ingå, vid årets början

till 7,325,075 R:dr 96 öre och vid dess slut till 7,889,405 R:dr 85 öre

samt hade således under året tillväxt med något mer än en half million.

Dessa förskott balanseras uti kontot för statsverkets grundfond bland

fondens behållning i likhet med de kontanta tillgångarne, hvarmed förskotten

anses vara jemförliga, enär skilnaden emellan hvarje kassaräknings

debet och kredit utgöres af behållning och denna sednare består dels af

kontanta medel, dels af förskott, hvarå anordningar vid kassaredovisningen

Sälla såsom kontanta medel. Då emellertid förskotten med ytterst få

O # *

undantag innefatta verkliga statsutgifter, verkställda utan återbäringsskyldighet,

utom i det sällsynta fall, att för högt belopp blifvit förskottsvis

uppburet, måste det blifva i hög grad missledande att upptaga förskotten

bland statsverkets disponibla tillgångar, och olägenheten af detta förfaringssätt

blir större i samma mån förskottens belopp, såsom förhållandet varit

på sednare tiden, tillväxa. Dessa olägenheter äro fyrfaldiga. Deribland

må här anföras, hurusom statsverkets grundfond, eller det öfverskott emellan

å Riks-staten upptagna inkomster och utgifter, som enligt räkenskaperna en

längre tid förefunnits och i sjelfva verket skulle uppstå, derest inkomsterna

inflöto vid samma tid utgifterna skola bestridas och icke, såsom nu alfabet,

till stor del året derpå, blir illusorisk och icke lemnar tillgång till

det förlag eller rörelse-kapital, som för statsverket är oundgängligt, emedan,

såsom nyss förmäldes, eu del af årets inkomster inflyta efter det utgifterna

för året redan blifvit bestridda. Derföre har ock, derest icke betydliga

öfverskott å de beräknade, under året influtna statsinkomsterna uppstått,

hvilka öfverskott i sådant fall beredt tillgång till rörelsekapital, eller derest

icke en del af statsutgifterna, såsom exempelvis flera af 5:te Hufvudtitelns

anslag, fått i brist af användning innestå och reserveras, ett oundgän gligt

behof af kassaförstärkning för statsverket uppstått, hvartill måst anlitas den

utväg, Riksgälds-kontorets reglemente i sådant hänseende anvisar. Att så är

förhållandet bör blifva klart endast vid betraktande af den omständigheten, att

uti de tillgångar, hvaraf statsverkets grundfond består, ingår vid revisionsårets

slut ofvannämnda förskottsbelopp af 7,889,405 R;dr 85 öre, medan hela grundfonden

endast uppgår till 4,985,638 R:dr 27 öre. En vida större olägenhet af

förskottsväsendet uppstår dock deraf, att utgiftsanslagens verkliga ställning

icke kan med någon säkerhet utrönas, ty de betydliga utgifter, förskotten

representera, hafva icke blifvit å vederbörande anslag afbörda, hvaraf åter

följer att rikshufvudbokens uppgifter om reservationer å anslagen, besparingar

m. m. måste blifva mer eller mindre felaktiga och utvisa ett fördelaktigare

resultat än det som i sjelfva verket förefinnes. Det är nemligen

klart att, om ofvannämnda förskottsbelopp af nära 8 millioner R:dr blifvit

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

27

för revisionsåret affördt å de anslag, för hvilka utgifterna blifvit verkställda,

anslagens ställning vid revisionsårets slut blifvit helt annorlunda än riks
Ö

o

hufvudboken nu utvisar.

Utskottet har visserligen trott sig finna att anledningen till det nu

brukliga förfaringssättet i afseende å förskotten tillkommit i afsigt att

utöfva eu noggran kontroll derå, att icke några sådana unuginge att

behörigen redovisas. Eu sådan kontroll torde dock på vida ändamålsenligare

och enklare sätt kunna åstadkommas, utan de olägenheter förs köksväsendet

nu medför. För öfrigt synas många bland förskotten upptagna

poster icke vara förskott i egentlig mening, för hvilka redovisning skall

lemnas af den eller dem, som medlen uppburit, utan ovilkorliga utbetalningar,

verkställda af länsstyrelser eller underordnade myndigheter, som

påföljande år erhållit ersättning för de förskjutna beloppen, da dessa först

blifvit å utgiftsanslagen afbörda.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kong].

Maj:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, att allmänna medel

icke af någon embetsmyndighet hädanefter vnå, utom i fall af

tvingande nödvändighet, såsom förskott utanordnas och att, då

sådant sker, medlen må, med iakttagande af behörig kontroll å

förskottens redovisning, allöras a. vederbörligt anslag, der sådant

finnes att tillgå, eller å särskildt för ändamålet upplagdt konto

uppföras.

Om tidigare afslutning och revision af allmänna räkenskaper.

§ 12.

(Rev.-ber. pag. 327—329. Uti. pag. 403-405.)

På sätt Revisorerne omförmäla, har genom Kong], Kammarrättens Angående

kungörelse af den 30 April 1858 tiden blifvit bestämd dels för allmänna bok^ri^en

räkenskapers afslutaude, dels för deras insändande till revision inom bemälda

embetsverk. Häraf syntes visserligen att åtskilliga räkenskapei

skola dit insändas inom jemförelsevis kort tid, nemligen 2, 3 eller 4 månader

efter slutet af det kalenderår, räkenskaperna omfattade, hval emot

andra räkenskaper, såsom länens landsböcker och hufvudboken öfverkronouppbörden

i Stockholms stad, Arméförvaltningens samt b örvaltmngens af

sjöärendena ’lmfvudböcker icke enligt nämnda kungörelse behöfde till Kammarrättens

granskning öfverlemnas förr än ett år efter det kalenderår, räkenskaperna"

afsåge. Väl hade i sammanhang med fastställande af nytt

formulär till räkenskaper för länen och kronouppbördsverket i Stockholms

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 27.

stad, blifvit genom Kongl. Statskontorets kungörelse den 21 September

1869 föreskrifvet, att såväl länens landsböcker som räkenskaperna för Stock
liol.

ns stads kronouppbördsverk skulle inom den 31 Oktober efter kalender•iiets

utgång till Ofverståthållare-embetet eller länsstyrelserna aflemnas för

att till Kongl. Kammarrätten i vanlig ordning insändas; men den ej mindre

harpa, än äfven på andra allmänna räkenskaper grundade rikslmfvudboken

afslutades ^ickc förr än den 1 Augusti derpå följande är. Det slutliga resultatet

af den allmänna medelsförvaltningen blefve således icke genom

läkenskaperna bekant förr än 1 ar och 7 månader efter utgången af det

kalenderår, hvarför uti räkenskaperna redogjordes. Detta långa dröjsmål

vore, enligt hvad erfarenheten gåfve vid handen, förenad! med''väsendtlig

olagenheter, hvilka vid de numera årligen återkommande riksdagarne blefve

mer och mer i ögonen fallande. Riksdagen och dess Siats-Utskott hade

nemligen vid . behandling af förekommande anslags- med flora frågor ett

verkligt behof att känna förhållandet i afseende icke blott å de särskilda

anslagen, utan äfven finansförvaltningens slutliga resultat för en tid, hvilken

sa mycket som möjligt närmade sig den, då frågorna behandlades, och detta

benof kunde ingalunda, tillfredsställas genom den anordning, som nu egde

rum. Riksdagens Revisorer nödgades sysselsätta sig med granskning af

räkenskaper för en tid, som läge mer''än U år före den, då revisionen

börjades och omkring 2\ år innan den, då anmärkningarne hunnit af Riksdagen

behandlas. De stundom hvarje år återkommande fel eller misstag,

„ vilka föranledde en del anmärkningar, hade således hunnit tvänne påföljande

ar upprepas, innan rättelse kunde ega rum. De i Revisorernas berättelse för

hvarje verk och inrättning meddelade redogörelser angående förhållandet i afseende

a inkomster och utgifter förlorade en stor del af det gami. dessa

otvifvelaktigt skulle medföra för bedömande af åtskilliga vid riksdagarne

förekommande frågor, derest redogörelserna afsåga en sednare tid, och revisionsarbetet

i siu helhet väckte icke det intresse och medförde icke den

nytta för det allmänna, som donna institution under andra förhållanden

sku le kunna framkalla. För att endast döma efter förhållandet i andni

länder,, der öfversigt öfver finansförvaltningens slutliga resultat meddelades

mom jemförelsevis kort tid efter finansarets utgång, syntes en förändriim

i förevarande hänseende lätt kunna åvägabringas. Men om ock, på sätt

Revisorerne befarade, några hinder, grundade på åtskilliga för vårt land

egendomliga förhållanden, derför skulle möta, sä torde dock dessa, enligt

Kevisorernes åsigt, icke vara. af beskaffenhet att tanken på en af behofvet

högt påkallad förändring derför bör uppgifvas.

Då Revisorerne ansåge både lämpligt och icke overkställbar!, att Revisorernes

granskning skulle omfatta räkenskaperna för ett år sednare, än

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

29

nu vore förhållandet, ansåge sig Revisorerne, hvilka det icke kunde tillkomma

att utarbeta ett detaljeradt förslag till den ifrågaställa förändringen,

likväl skyldige att i korthet antyda, huru Revisorerne föreställt sig

att förändringen skulle kunna åvägabringas. Under antagande att uti räkenskaperna

för hvarje år icke intoges andra förhållanden, än som under

samma år verkligen passerat, och att således icke, på sätt nu skedde, redogörelse

meddelades för uppbörden af landträntor m. in-, hvilka först under

påföljande år inflöte, hade Revisorerne trott tiden för räkenskapernas afsilande

och insändande till Kongl. Kammarrättens revision kunna i allmänhet

betydligt förkortas, förslagsvis till 3, högst 4 månader efter kalenderårets

utgång. Derefter skulle revisionen i Kammarrätten verkställas

och rikshufvudboken, liksom hittills oberoende af denna granskning, i alla

händelser upprättas så tidigt, att samtliga räkenskaperna vore att för Statsrevisionen

tillgå den 1 Oktober, till hvilken tid denna förrättning äfven af

andra skäl lämpligen kunde framflyttas. Revisionsförrättningen skulle, likasom

hittills, försiggå på 2 månader ocli således afslutas den 1 December.

Tiden, inom hvilken vederböraudes utlåtande och förklaringar i anledning

af Revisqrernes anmärkningar skulle afgifvas för att kunna tryckta berättelsen

bifogas, borde förkortas från 2 till U månad, samt tryckningen af

sjclfva berättelsen verkställas före samt af utlåtanden och förklaringar omedelbart

efter den 15 Januari, eller samma dag Riksdagen sammanträder,

så att den tryckta berättelsen i fullständigt skick vore att för Riksdagens

ledamöter tillgå omkring motionstidens utgång, då Utskottens egentliga

verksamhet började. Revisorerne hade, enligt hvad de slutligen omförmäla,

naturligtvis förutsett att, derest dessa förändringar kunde befinnas lämpliga,

deras genomförande i allt fall icke genast kunde ifrågakomma, utan först

efter verkställd grundlagsförändring samt meddelande af åtskilliga förändrade

föreskrifter, sä väl i den för Revisorerne gällande instruktion, som

angående redogörelseverket och räkenskapernas förande, afslutande och insändande

till vederbörlig granskning. Detta alltsammans hade dock icke

synts Revisorerne utgöra något hinder för att, med afseende å frågans

verkligen stora vigt, redan nu derå fästa Riksdagens uppmärksamhet, om

än dess slutliga afgörande måste föregås af en sådan utredning, som Revisorerne

icke haft tillfälle åvägabringa, och hvilken, enligt deras tanke,

lämpligast borde åt vederbörande embetsverk uppdragas.

Kongl. Statskontoret och Kammarrätten hafva i anledning häraf

afgifvit införd rad t underdånigt utlåtande, hvarur Utskottet ansett sig böra

här återgifva följande:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

»Med det af Revisorerne gjorda antagande, att uti räkenskaperna för

hvarje år icke skulle intagas andra förhållanden, än som under året verkligen

passerat, torde Revisorerne hufvudsakligen hafva åsyftat länens uppbördsredogörelser.

Af dessa redogörelser omfatta landsboken och de deri

ingående specialräkningarne öfver kronouppbörden i riket uppbördsår, eller

tiden från den 1 Maj det ena till samma dag det andra året, ehuru desamma

så tillvida afslutas med kalenderår, att den intill uppbördsårets slut

influtna, men vid kalenderårets utgång icke till ränteriet levererade uppbörden

balanseras, en åtgärd, vidtagen för att vinna öfverensstämmelse med

ränteriets, kalenderår omfattande redogörelse. Redovisningen i allt öfrigt,

icke blott till debiterad uppbörd, utan jemväl till afkortningar, utgifter och

levereringar till andra kassor än landtränteriet, är likväl uti nämnda kronouppbördsräkcnskaper

utsträckt till uppbördsårets slut den 30 April". Om

nu från dessa räkenskaper uteslötes all redogörelse för hvad som förefölle

under tiden från kalenderårets til! uppbördsårets slut, å hvilken tid likväl

uppbördsstämmorna hållas samt de dervid ej erlagda skatterna till afkortning

befordras eller för indrifning restföras, skulle derigenom inträffa, att

all redovisning för hvad som vid dessa, tvifvelsutan de vigtigaste, förrättningar

under uppbördsåret förekommit, intill slutet af då löpande kalenderår

saknades, och att sålunda den kontroll, som under nuvarande förhållanden,

då vederbörande äro skyldige att den 15 Maj hvarje år inför Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande med afslut.ad räkning för sin uppbörd redovisa,

inom kort tid vinnes, blefve för en tidrymd af 7 <ä 8 månader undanskjuten,

likasom ock granskningen inom Kammarrätten i denna del af uppbördsförvaltaingen

derigenom skulle i lika lång tid uppehållas.

Att hela den åt fögderi-tjenstemännen samt städernas uppbördsman

anförtrodda uppbörd under en tidrymd af 7 till 8 månader lemnas utan

tillförlitlig kontroll, är icke med god ordning öfverensstämmande och torde

ej heller varit af Revisorerne afsedt. Det skulle visserligen till undvikande

häraf kunna töreskrifvas, att summarisk redovisning öfver kronouppbörden

borde omedelbart efter uppbördsårets utgång afgifvas- Sådana summariska

redogörelser hafva förut inför länsstyrelserna årligen den 1 Maj afgifvits

och äro först genom Statskontorets, med stöd af nådiga Brefvet den 12

September 1868, den 21 September 1869 utfärdade kungörelse afskaffade.

Den kontroll på kronouppbörden, som genom dessa redogörelser skulle vinnas,

kan dock icke motsvara den, som nu genom verificerad räkning erhålles

inom 14 dagar efter uppbördsårets slut.

Det vill således i frågans nuvarande skick synas Kollegierna, som

det af Revisorerne afgifna förslag, såvidt detsamma skulle leda till förändring

i nu gällande föreskrifter i afseende å tiden för afgifvande af fög
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 21.

31

derieritas och städernas uppbördsredovisning, äfvensom till inskränkning af

den nu för landsbokens afslutande bestämda tid, komme att medföra väsendtliga

svårigheter samt minskad kontroll å uppbörds-förvaltningen. Dessutom

skulle dessa förändringar vara utan den åsyftade betydelsen, om ej

öfriga i rikshufvudboken ingående räkenskaper, hvilka nu i allmänhet afgifvas

sednare än länsräkenskaperna, kunna afslutas så tidigt, att deraf

någon förändring i afseende å tiden för landsböckernas afslutande blifver

erforderlig, för att cj riksbokslutsarbetet må af dessa, sednare räkenskaper

uppehållas.

Hvad angår öfriga i rikshufvudboken ingående räkenskaper, afslutas

dessa samtliga på kalenderår, och i afseende å dem lärer frågan alltså endast

gälla, huruvida icke större skyndsamhet med räkenskapernas utslutning

kan vinnas. Härvid bör erinras att, på sätt af Revisorerne jemväl

är omförmäldt, nästan alla centrala förvaltnings-myndigheter, såsom Fångvårdsstyrelsen,

Arméförvaltningen, Förvaltningen af sjöärendena, Post- och

Tullstyrelserna m. fl., enligt nu gällande föreskrifter icke, förr än ett år efter

slutet af det år, räkenskaperna omfatta, till Kammarrätten afgifva hufvudbok,

och ehuruväl för de flesta af dessa embetsverk räkenskaperna någon tid

förut skola vara afslutadc samt uppskofvet med deras insändande till Kammarrätten

delvis är beroende af den revision, som inom de flesta verken af särskilda

tjensteman förrättas, kan det dock antagas, att sådan utslutning för närvarande

ej sker och ej heller torde kunna ske förr än ganska långt efter den tid,

som af Revisorerne förslagsvis uppgifvits. De hufvudböcker, som inom

nämnda m. fl. centrala embetsverk upprättas, äro nemligen i allmänhet

grundade på inkommande specialredovisningar, som af underordnade redogörare

å särskilda orter inom riket afgifvas, ofta ej förr än sedan 4 å 5

månader på det nya året tilländagått. och huruvida dessa specialredogörelser

kunna så tidigt afgifvas, att, på grund af dessa jemte andra handlingar,

hufvudbok hinner att inom en tid af 3 till 4 månader efter kalenderårets

slut upprättas, äro Kollegierna icke i tillfälle att afgöra.

Ehuru Kollegierna, på grund af hvad nu anfördt blifvit, finna väsendtliga

svårigheter möta för ett så tidigt afslutande af de uti rikshufvudboken

ingående räkenskaperna, att denna hufvudbok kunde för Revisorernes granskning

vara att tillgå den 1 Oktober året näst efter det, som densamma omfattar,

måste dock Kollegierna i betraktande af de olägenheter, som af

nuvarande räkenskapsföring onekligen uppstå, erkänna angelägenheten deraf,

att, såvidt sig göra låter, någon förändring vidtages, hvarigenom hufvudbokslutet

öfver den allmänna medelsförvaltningen och resultatet af statsregleringen

blifva tidigare kända än under nuvarande förhållanden; men då

den utredning, som för bedömande af en sådan förändrings möjlighet eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 27.

ändamålsenliga genomförande är nödig, icke torde kunna vinnas med mindre

samtliga förvaltningsmyndigheter och länsstyrelser fått tillfälle i frågan sig

yttra, samt sådant åter icke inom den för den nådiga remissens besvarande

förelagda tid kan ske, få Kollegierna i underdånighet anmäla, att Kollegierna

föi- närvarande icke kunna vidare yttrande i ämnet afgifva; föreställande

sig Kollegierna, att, derest Riksdagen vid frågans behandling delar Revisorernes

mening om behof vet af förändring i förevarande hänseende, Riksdagen

da icke lärer underlåta att hos Eders Kong!. Maj:t derom göra

underdånig framställning, hvarefter genom infordrande af vederbörande verks

och myndigheters yttranden i ämnet fullständig utredning deraf kan

erhållas."

Det särdeles vigtiga förslag, som genom Revisorernes ofvanberörda

framställning blifvit bragt å bane, har Utskottet tagit i noggrant öfvervägande.

Dervid har Utskottet, lika med Revisorerne, icke kunnat ingå i

specialundersökning om den tid, som för hvarje särskild förvaltning oundgängligen

erfordras för boksluts verkställande, men Utskottet vågar dock, i

likhet med Revisorerne, såsom regel antaga, att den nu bestämda tiden

skulle kunna betydligt förkortas, särdeles om för allmänna verks och inrättningars

räkenskaper antagos samma bokföringsmethod, som för enskilda

affärsmäns räkenskapsföring är i lag stadgad, nemligen att dag efter dag, i

den ordning de inträffat, skola antecknas alla de transaktioner, sotu utgöra

föremål för bokföringen. Verkställdes samtidigt dermed eller kort tid

derefter öfverföring till behöriga konti i räkenskaperna, så skulle efter årets

slut, med iakttagande af den utaf Revisorerne anförda riktiga grundsats att

uti hvarje års räkenskaper icke finge inflyta redogörelse för annat än som

under året verkligen passerade, blott återstå den egentliga afslutningen af

räkenskaperna, och donna skulle utan tvifvel kunna verkställas på vida

kortare tid, än som nu erfordras för afgifvande af räkenskaperna, som i

allmänhet innefatta utan tidsföljd uppgjorda sammandrag af inkomster och

utgifter m. m., med upprättande hvaraf början icke kan göras förr än efter

räkenskapsårets utgång och hvarvid i allmänhet måste föregå åtskilliga

ömsint, utredningar och extrakter, hvilka, ehuru den egentliga bokföringen

derpå, grundas, likväl icke ingå i sjelfva räkenskaperna, utan betraktas såsom

enskilda anteckningar.

O

Kollegierna hafva visserligen anmärkt, att om uti landsboken med

deri ingående specialräkningar öfver kronouppbörden, hvilka alla afslutas

med kalenderår, skulle saknas redogörelse för hvad som derefter föreföile

x

s. 33 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 27.

33

i afseende å kronouppbörden intill uppbördsårets sint den 30 April, blefve

uppbörden under flera månader lemnad utan kontroll. Härvid bör dock

erinras, att det icke kan vara med en god bokföringsmetbod öfverensstämmande

att uppskjuta bokslutet endast för att kontrollera om de för ett

år balanserade fordriugsbeloppen under det påföljande året i behörig ordning

inflyta. Sådant måste nemligen kontrolleras af räkenskapen för det

år, hvarunder uppbörden eger rum. Att dessutom äfven under löpande

året en särskild, vida tillförlitligare kontroll å uppbörden än under nuvarande

förhållanden lätt kan åvägabringas, exempelvis genom införande af

stämplade qvittensblanketter för uppbörden, anser Utskottet att Komiterade

för förenklande af beskattningsväsendet samt uppbörds- och redogörelseverket

hafva på ett så öfvertygande sätt ådagalagt, att Utskottet i detta

hänseende icke har något att tillägga.

Hvad särskildt angår den del af Revisorernes framställning, som

grundar sig på behofvet för Riksdagen att så tidigt som möjligt erhålla

kännedom om finansförvaltningens slutliga resultater, torde Riksdagens billiga

anspråk i detta hänseende icke ens kunna tillfredsställas genom det

tidigare bokslut, Revisorernes framställning hufvudsakligen afser. För

erhållande af en sådan öfversigt, såvidt den inskränkte sig till hvad som

torde för Riksdagen vara väsendtligast att känna, nemligen de särskilda

inkomsterna och utgifterna vid hvarje förvaltningsgren samt kassaställningen,

synes Utskottet nemligen vara lämpligt att, på sätt Statskontoret uti underdånigt

utlåtande af den 31 December 1869 i fråga om en förändrad organisation

af Statens fond- och kassaförvaltning i viss mån lärer hafva föreslagit,

föreskrift meddelades derom, att mer eller mindre utförliga redogörelser

i berörda hänseende, tillika med beräkning öfver disponibla

tillgångar och närmast förestående utgifter från alla statsförvaltningar och

särskildt för hvarje större förvaltningsgren, till Statskontoret inginge å bestämda

tider under året samt blefve der, jemte Statskontorets egen förvaltning,

för hvarje gång till ett öfverskådligt helt sammanförda. Sådant synes

utan synnerlig tidsutdrägt kunna verkställas samt blifva af icke ringa gagn,

men i allt fall icke afhjelpa behofvet af ett tidigare bokslut och en förändrad

bokföringsmethod för allmänna verks och inrättningars räkenskaper.

På grund af hvad sålunda förekommit får Utskottet, som i allo delar

de åsigter, hvilka ligga till grund för Revisorernes ofvanberörda, af Riksdagens

uppmärksamhet väl förtjenta framställning, hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla och, i de delar Riksdagens vidare samverkan

erfordras, föreslå sådana åtgärder, att syftemålet med

Bih. till Rilcsd. Frot. 1871. 4 Sami 1 Afd. 17 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utslcottets Utlåtande N;o 27.

Revisorernes ofvanberörda framställning må, så snart sig göra

låter, ernås.

Om bokföring af inköpta obligationer.

§ 13.

(Rev.-ber. pag. 329.)

bokföring^/ Vid granskning af räkenskaperna för folkskolelärarncs pensionsinrätt
inköpta

olli-n-mg anmärkte 1869 års Revisorer, hurusom, sedan för inrättningens medel

gatwnei. ^|jmänna [iypotheksbankens obligationer blifvit med kapitalrabatt till betydligt

belopp under år 1867 inköpta, skilnaden emellan obligationernas

nominela belopp och inköpspriset uti samma års räkenskaper såsom kapitalvinst

uppfördes, hvarefter obligationerna uti den utgående balansen upptoges

till hela deras nominela värde. Då emellertid ifrågavarande

kapitalvinst endast i mån af obligationernas utlottning uppkommc, hade

det synts Rcvisorerne, att nämnda vinst icke förr borde i räkenskaperna

upptagas än för det år, hvarunder de inköpta obligationerna blefve utlottade,

och, i anledning af denna framställning samt i öfverensstämmelse

med den åsigt, som legat till grund för Riksdagens fattade och uti underdånig

skrifveTse den 12" Maj 1868 anmälda beslut i en likartad fråga angående

bokföring af inköpta obligationer för de under Arméförvaltningen stälda

kassör och fonder, anhöll Riksdagen, uti underdånig skrifvelse den 10 sistlidnc

Maj, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla direktionen öfver folkskolelärarncs

pensionsinrä tning att, vid inköp och balanserande uti inrättningensräkenskaper

af obligationer, iakttaga det förfarande, att berörda obligationer, med utsättande

inom linien af deras nominela värde, bokfördes till inköpspris, så att

först vid deras utlottning eller försäljning den vinst eller förlust uppfördes,

som dervid kunde uppstå; och då, enligt hvad erfarenheten gåfvc vid handen,

allmänna inrättningar allt mer och mer började anlita den, såsom det syntes

Revisorerne, lämpliga utvägen att genom inköp af allmänna obligationer

göra till förräntande afsedda medel fruktbärande, men några af dessa inrättningar,

exempelvis handelsflottans pensionsanstalt, enligt hvad räkenskaperna

för revisionsåret utvisade, bokförde de med kapitalrabatt inköpta

obligationerna på samma, i afseende å inrättningarnes verkliga tillgångar,

missledande sätt, som 1869 års Revisorer anmärkt, hade, till undvikande

af ett sådant förfarande, det synts sednast församlade Revisorer nödigt,

att en allmän föreskrift meddelades i den syftning, Riksdagens ofvanberörda

tvänne underdåniga skrivelser angåfve.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

35

I anledning häraf har, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Statskontoret

med infordradt underdånigt utlåtande inkommit, och då detta

under den 14 sistlidne December afgifna utlåtande icke finnes vid den

tryckta revisionsberättelsen intaget, har Utskottet ansett lämpligt detsamma

här återgifva; varande berörda underdåniga utlåtande, med uteslutande af

ingressen, utaf följande lydelse:

»Genom nådig remiss anbefaldt att med underdånigt utlåtande i

ämnet till Eders Kongl. Maj:t inkomma, får Statskontoret, med aktens

återställande, i underdånighet anföra, att, lika med Revisorerue, Statskontoret

finner det anmärkta förhållandet icke vara med en riktig bokföring

öfverensstämmande, utan anser, att de upphandlade obligationerna böra i

räkenskaperna uppföras med sitt inköpspris eller det kapitalbelopp, som i

obligationerna blifvit nedlagdt, helst skilnaden mellan inköpspriset och

obligationernas nominela värde blott utgör en skenbar tillgång intilldess

denna prisskilnad i kassan influtit, samt någon anledning icke finnes, hvarföre

beloppet deraf skulle mer än andra inkomster i räkenskapen uppdebiteras

förr än detsamma kassan verkligen tillgodokommit; och då, efter

hvad Revisorerne uppgifvit, det anmärkta bokföringssättet följes inom flera

verk och inrättningar, instämmer Statskontoret i Revisorernes tillika gjorda

framställning, att, till rättelse härutinnan, ett allmänt stadgande må utfärdas,

innefattande, att obligationer, hvilka inköpas af allmänna verk och inrättningar,

som disponera statens medel, skola i räkenskapen, med utsättande

inom linien af deras nominela värde, bokföras till inköpspris, så att först

vid deras utlottning eller försäljning den vinst eller förlust uppföres, som

dervid kan uppstå.»

Med afseende å hvad sålunda förekommit, får Utskottet, instämmande

uti den af Revisorerne uttalade och af Statskontoret biträdda åsigt i

ämnet, hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes meddela allmän nådig föreskrift i den syftning

Revisorernes ofvanberörda framställning innefattar.

§ 14.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt, har Ut"

skottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfver- sfriga

vägande vid behandling af de utgiftsanslag Revisorernes framställning berör,

dels hafva föranledt till sådan åtgärd från vederbörande granskande och

dömande myndighets sida, att förhållandet numera icke hemfaller under

Riksdagens pröfning, dels eljest hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara

genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklaradt,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 27.

dels ej vara af den vigt att, oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande,

någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels ock

slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla

något yttrande.

Stockholm den 8 Mars 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Reservationer:

a) Vid § 3:

af Herr Klint, E.: »Uti underdånig skrifvelse af den 29 Mars 1841

hafva Rikets Ständer beslutat, att, i den händelse mötespassevolansafgiften

komme att med nämnda års början upphöra, till Kongl. Maj:ts fria disposition

öfverlemna den nya mötespassevolansfonden, att, gemensamt med den

gamla och 1829 års mötespassevolansfonderna (dessa tre fonder hafva tillsammans

bildat den nuvarande förenade mötespassevolansfonden) efter Kongl.

Maj:ts godtfinnande användas för behof, hvilka sedan af dessa tillgångar fylldes

och vidare kunde uppkomma i och för så väl värfvade som indelta arméens

vapenöfningar och dermed gemenskap egande utgifter.

På denna Rikets Ständers skrifvelse och icke på den af Utskottet

omförinälda Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse af den 24 Maj 1841 grundar

sig således Kongl. Maj:ts rätt att disponera ifrågavarande fond.

Denna rätt’kan ingalunda anses hafva blifvit »inskränkt» derigenom

att Rikets Ständer år 1858, på samma gång de biföllo den aflöningsstat

för dåvarande Krigskollegium, som Kongl. Maj;t föreslagit, för sin del beslutat

att, såsom orden lyda, »ifrågavarande kassor och fonder nu och för framtiden

må från alla utgifter i berörda hänseende befrias.» Detta Rikets

Ständers beslut har aldrig, så vidt visadt är, blifvit af Kongl. Maj:t gilladt.

Vid sådant förhållande och hänvisande i öfrigt till hvad Arméförvaltningen

i sitt i anledning af Revisorernes berättelse afgifna underdåniga

utlåtande anfört, får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen, med ogillande

af Stats-Utskottets så väl motivering som beslut i ifrågavarande punkt, behagade

förklara,

att Revisorernes anmärkning i afseende å dispositionen af de

under Arméförvaltningen ställda fonder icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda."

Häruti instämde Herr Leijonancker, F. W.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

37

b) Vid § 6:

af Andra Kammarens samtliga ledamöter i Utskottet, med undantag

af Herr Grefve Posse och Herr Key; upptagande reservanterne Inkomstafdelningens

förslag till utlåtande, hvilket var så lydande: »Det utaf Kongl.

Förvaltningen af sjöärendena i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtande,

hvars innehåll Utskottet tagit i noggrant öfvervägande, är för

vidlyftigt att här återgifvas, hvadan Utskottet tillåter sig att dertill allenast

hänvisa. För bedömande af de faktiska förhållanden, hvilka ligga till

grund för Revisorernes framställning i ämnet, har Utskottet jemväl funnit

nödigt att taga kännedom af räkenskaperna för revisionsåret, samt af det

för räkenskaperna fastställda formulär jemte dervid fogade så kallade underrättelser

rörande formulärets tillämpning äfvensom af de Kongl. Bref,

hvilka i såväl Revisorernes framställning som det underdåniga utlåtandet

blifvit åberopade- Efter fullgörande häraf har Utskottet, som ansett det

leda till för stor vidlyftighet att här ingå uti en detaljerad vederläggning

af hvad Kongl. Förvaltningen till stöd för sitt förfarande i ämnet

anfört, trott det vara tillfyllest förklara, att Utskottet funnit Revisorernes

framställning i of vananförda §§ välgrundade; hvadan och ehuru Utskottet

erhållit kännedom derom, att uti Kongl. Finans-departementet för närvarande

är under granskning och omarbetning ett nytt formulär för Kongl.

Förvaltningens räkenskaper, efter hvars antagande, derest det riktigt tillämpas,

flera af de nu anmärkta felaktigheterna torde för framtiden förekommas,

Utskottet likväl, med afseende å vigten af de anmärkta förhållandena, hvilka,

enligt Utskottets åsigt, har sin grund icke blott i beskaffenheten af det nu

gällande räkenskapsformuläret, utan äfven uti en alltför fri och i många

hänseenden felaktig tillämpning af detsamma, får hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder att för framtiden fullständig

rättelse må ernås i de af Revisorerne ofvan anmärkta förhållanden.

»

c) Vid § 8:

af Herr Norden felt, L. M: »Utskottet har från Jernvägsbyggnadsstvrelsen

fått sig meddeladt dess kassakontrollbok för förskotten jemte ett

band dertill hörande inlösta fö> skottsanordningar. Nämnda bok upptager

i löpande nummerordning förskottsanordningarne under de data, de blifvit

utfärdade, hvarvid intill Oktober år 1869, då samma års likartade revisionsanmärkning

kom Styrelsen till del, val finnes antecknadt, att försaotten

blifvit reglerade, men icke tiden när sådant skett, hvilket deremot egt

mm efter nämnda tid. Deraf framgår tydligen att Styrelsen före samma

tid väl kunnat vid hvilken tidpunkt som helst afgifva redogörelse för du

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Stata-Utskottets Utlåtande N:o 27.

utevarande förskott, men icke f r livilka förskott som varit utestående vid

någon förfluten tid.

Då dertill kommer att 1869 års Revisorers anmärkning icke kunnat

iakttagas retroaktivt för 1868 års räkenskap och Styrelsen i sitt svar på

samma anmärkning sid. 316 förklarat sig för framtiden skola till räkenskapen

bifoga månadtliga förskottsförteckningar samt redan ^vidtagit derför

erforderliga åtgärder och frågan om bokföring eller kontant liqvid emellan

de olika banorna hvarken synes mig vara fullt utredd eller af den vigt

att erfordra särskild skrifvelse från Riksdagen, anser jag mig böra påyrka:

att Riksdagen ville vid hvad sålunda förekommit för närvarande

låta bero.»

d) Vid § 9:

af Herr Odelbertj, A.: »Emot Utskottets beslut att understödja Herrar

Revisorers anmärkning mot tiden för afslutaude af räkenskaperna vid Alnarps

landtbruksinstitut måste jag nedlägga min reservation, icke derföre

att jag anser tiden den 13 Mars vara fullt lämplig, men emedan jag anser

den af Revisorerne föreslagna vara mycket otjenligare och emedan de skäl

för en förändring, som af afdelningen åberopas, om de af Stats-Utskottet

och Riksdagen antagas för goda, göra det omöjligt att framdeles öfvergå

till en bokföring mera afpassad för det ändamål, som med bokföringen vid

en landtegendom och isynnerhet vid ett landtbruksinstitut måste afses.

Att perioden emellan en ordnad räkenskaps början och dess afsittande

skall omfatta eu tidrymd af ett år, eller tolf månader, är af ingen

bestridt, men med hvilken af dessa tolf månader bokföringen skall afslutas

eller börjas måste bero på naturen af den affärsverksamhet, hvarföre bokföringen

är ämnad att redogöra. Då denna affärsverksamhet består endast

deruti, att, såsom uti statsmaskineriets särskilda delar endast redogöra för

användandet af anslagna penningar, eller såsom uti en köpmans verkningskrets

.att bokföra inköpta och försålda varor af hvad natur dessa än må

vara, kan det vara likgiltigt vid hvilken tid på kalenderåret som afslutandet

sker, och då, enligt gammal praxis, sådant skett med kalenderårets utgång,

finnes intet skäl att önska någon förändring deruti. Statsanslagen, som

för kalenderår beviljas, måste för kalenderår redovisas, för köpmannens eller

fabrikantens affärsverksamhet finnes ingen af naturen utstakad tidsbestämmelse.

På tolf månader kan den förre göra många uppköp och försäljningar,

hvardera innefattande en under året både börjad och afslutad affär och

fabrikanten kan äfvenledes på kortare eller längre, alltid obestämda tider

både uppköpa råvaran, förädla densamma och afyttra produkten. Helt

annorlunda gestaltar sig förhållandet vid ett jordbruk. Ett landtbruksbokhålleri

är ej tillfyllestgörande, om det redovisar endast skördens belopp och

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

39

de vid dess realisering influtna penningar. Det måste äfvenledes behandla

alla de af mensklig anordning beroende faktorer, som bidraga till det slutliga

resultatet. Uti detsamma bör således gifvas en fullständig redogörelse

för arbete, gödsel, foder m. fl. utaf de många ämnen, som måste utgöra

föremål för en landtbrukares omtanke. Endast om laudtbruksbokhålleriet

är så ordnadt uppfyller det sin bestämmelse, att gifva landtbrukaren en

sann bild utaf dess affärsverksamhet och derigenom bibringa honom det

största mått af erfarenhet, som under dessa förhållanden kan vinnas Så

åskådligt som möjligt måste dock faktorerna grupperas, och isynnerhet bör

ej realiserandet af ett års gröda fördelas på tvänne räkenskapsår. Landtbrukaren

kan ej, hur omtänksam och flitig han må vara, göra, att jag så må

uttrycka mig, mer än en affär om året; frukten af hans verksamhet är den

gröda han under sommaren och hösten inbcrgar och som han under påföljande

vintermånader realiserar antingen genom egen konsumtion, genom

omgestaltning till andra produkter eller genom direkt försäljning. Det

måste vara det rationelt rätta, att till tidpunkt för hans bokslut välja den

tid af året, då hans affär med största sannolikhet och under vanliga fall

kan anses afslutad; då de produkter, han frambragt antingen direkt från

jorden eller genom dessas ytterligare förädling, blifvit på ett eller annat

sätt använda; då hans förråder efter regel äro i det närmaste tomma och

således så nära som möjligt intill den tidpunkt, då lian får åter börja att

uti en ny gröda skörda frukten af föregående månaders arbeten. Att utan

besvärliga, oftast omöjliga inventeringar och utan kalkyler, bygda på mer

eller mindre sannolika antaganden, uti årets räkenskap få en fullständig

och sann redogörelse för verksamheten, så i dess helhet som uti dess särskilda

delar, detta är, med ett ord, målet för ett väl ordnadt landsbruksbokhålleri,

om behofvet hvaraf vi beklagligen här i landet hittills gjort oss

alltför liten reda, men hvarom den unge blifvande landtbrukaren bör bibringas

en varm och innerlig öfvertygelse. Om nu de bemödanden, som

göras i nämnda riktning vid uppfostringsanstalterna för landtbrukare, förlamas

genom föreskrifter, hvilkas åtlydande skola hafva till ovilkorlig följd

att förringa insigten om behofvet af och förlama hågen för en ordnad

bokföring, genom de svårigheter dess genomförande förorsakar och genom

de otillfredsställande och otydliga upplysningar det lemnar, så medför detta

för vårt land en oberäknelig skada. Det är af sådan anledning jag önskar,

att man åt landtbruksläroverkens styrelser må lemna fritt val af tid för

räkenskapernas afslutande, då säkerligen förr eller sednare den för hvarje ort

bäst passande kommer att väljas, hvilket deremot icke kan ske om man

af statsskäl, fullkomligt ohållbara och utan betydelse, föreskrifver en viss

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 27.

tid för deras bokslut. Jag yrkar fördenskull att Stats-Utskottet må rörande

ifrågavarande punkt uti Revisorernes berättelse yttra,

att det funnit anmärkningen nöjaktigt besvarad och tillstyrker att

densamma icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

Häruti instämde Herr Friherre Funck, /''. A., och Herr Kullstenius,

K. A. V.

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1871.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Sid. 37, rad. 2 uppifrån, står:

af Andra Kammarens samtliga ledamöter i Utskottet, med undantag af Herr

Grefve Posse och Herr Key;

af Herrar Carl Ifvarssonj. Jan Andersson, P. O. Ilörnjeldt, Piss Oloj Larsson,

K. A. V. Kallstenius, Grefve C. E. Piper, J. Rundbäck, 0. B. Olsson, 0. Thorell

och A. W. Dufva;

Bih. till Riksd. Prof.. 1871. 4 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:32 Skrifvelse, i anledning af år 1870 verkställd revision af Statsverkets m. fl. allmänna fonders förvaltning år 1868. s. 1 i texten