Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående sättet för stämnings delgifvande åt köping, bylag eller annan samfällighet.

1872-03-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:23, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående sättet för stämnings delgifvande åt köping, bylag eller annan samfällighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

1

N:o 28.

Ank. till Riksd. Kansli d. 2 April 1872, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående sättet för stämnings

delgifvande åt köping, bylag eller annan samfällighet.

Genom Kong!, resolutionen på allmogens enskilda besvär den 29 Maj 1752

är förorduadt, att, när tvist härader eller socknar emellan uppkommer eller eljest

en hel menighet bör stämmas, stämningen i sådana mål må uppläsas å predikstolarne

i det härad eller socken, som tilltalas eller sökes, så lång tid före tinget,

som i lägen utsatt är, samt att stämningen derjemte skall på tingsstugudörren

nTislåiS

De olägenheter, som genom nämnda Kongl. resolution blifvit undanröjda,

då en hel menighet är svarande, qvarstå ännu i flera fall, såsom då ett bylag, ett

skifteslag eller annan dylik samfällighet skall stämmas. I sådana fall måste käranden

delgifva stämningen hvarje svarande part särskildt.

För afhjelpande af de häraf följande olägenheter, har Herr Lits Olof Larsson

uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

(N:o 101) föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta, “att det i förenämnda

författning stadgade sätt för instämmande af hel menighet, bestående af ett härads

eller sockens innevånare, jemväl må användas för instämmande åt menighet, bestående

af innevånare i köping, by eller annan samfällighet, äfven om densamma

icke utgör härad eller socken11.

Utskottet kan icke annat gilla syftningen af detta förslag. 1 äl har genom

laga skiften i flera afsecnden gemensamheten emellan jordegame i de törra byarne

upphört samt hvarje hemmansdel blifvit ett för sig sjelfständigt helt; men i e

flesta byar torde, äfven efter laga skifte, någon för skifteslagets samtlige intressenter

gemensam jordsamfällighet eller servitut qvarstå, såsom undantag för grastägt,

fiske, qvarnställe, vägar in. m.; och i samma mån som de vidtaga skiften utbrutna

Bih. till Riksd. Frot. 1872. 7 Sami. 13 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

hemmansdelarne ytterligare styckas, ökas olägenheterna åt det nu gällande stämningssättet,

då angränsande jordegare eller annan vill anhängiggöra rättegång angående

så beskaffad jordsamfälligket eller servitut. Genom detta stämningssätt är

nemligen, då skifteslagets delegare äro många och vilja undandraga sig skyldigheten

att i saken svara, tillfälle dem beredt att uppehålla käranden i hans rätt,

ofta måhända så länge att dess utfående antingen, i följd af under tiden inträffade

förändrade förhållanden, för käranden förlorade allt värde eller ock blir lörenadt

med så stora kostnader, att desamma icke kunna uppvägas af den fördel, han har

att förvänta, i händelse sjelfva saken af honom vinncs.

Om än genom användande af det i Kong], resolutionen den 29 Maj 1752

medgifna stämningssätt någon gång skulle kunna inträffa, att eu eller annan åt

svaranderne icke erhåller kunskap om den utfärdade stämningen och sålunda, ej

kommer i tillfälle att sjelf värja sin rätt, är det likväl mindre att befara, att hans

rätt derigenom förnärmas, enär de öfrige svaranderne, hvilka lika med honom

hafva att af saken vänta nytta eller skada, äro i tillfälle och, synnerligast om saken

är af någon vigt, icke torde underlåta att emot kärandens anspråk försvara sig och

med detsamma jemväl den uteblifne svaranden.

Enligt Utskottets åsigt hör derföre ifrågavarande stämningssätt medgifvas

i alla de händelser, då cn af flere jordegare bestående samfällighet skall instämmas

i en sak, deri de i sin egenskap af jordegare hafva gemensam talan. Härvid

torde dock till ytterligare säkerhet för svaranderne böra, i öfverensstämmelse med

hvad så väl lagkomitéen som lagberedningen i fråga om bylag föreslagit, bestämmas

skyldighet för käranden att särskilda på sätt eljest är i lag föreskrifvet, dolgifva

stämningen byfogde eller ålderman eller, der sådan icke finnes, dem åt jordegarne,

som i sina hemvist anträffas. Likaledes synas svaranderne böra tå tillgodonjuta

enahanda rätt till förlängd ståmningstid, som enligt 11 kap. 8 § Rättegångsbalken

arfvingar i oskift bo ega fordra.

Lagberedningens förslag innehåller det tillägg, att de af byamännen, som

emottagit stämningen, skulle vara skyldige att gifva de öfrige svaranderne del

deraf. Ett dylikt stadgande synes här icke vara lämpligt. Det är val sannt, att,

enligt nyssberörda lagrum samt Kongl. resolutionen den 29 November 175(3, arfvinge,

som sitter i orubbadt bo, må å medarfvingars vägnar och syssloman å bruk

för brukets egare stämmas, hvarefter det åligger arfvingon eller sysslomannen att

gifva vederbörande sak egare del af stämningen, som dock verkar emot alla delegare

i det oskiftade boet eller bruket, ehvad dessa verkligen fått del åt stämningen

eller ej. Detta grundar sig emellertid uppenbarligen derpå, att arfvinge,

som erhållit förtroendet att vårda oskift bo, liksom syssloman å bruk, med allt

skäl kan anses såsom öfrige intressenters fullmäktig eller sådan ombudsman, hvarom

i 18 kap. 10 § Handelsbalkcn sägs. Deremot kan icke antagas att den förste

byaman, som af eu kärande med stämning anträffas, skall stå i samma förhållande

till sina bygrannar eller meddelegare i samfälligheten. Och då, så framt icke rät
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

tighoten att begagna det föreslagna stämningssättet skall för käranden vara i det

närmaste betydelselös, ett stadgande i enlighet med lagberedningens förslag måste

medföra, att samtlige svaranderne skulle anses stämde, oberoende deraf att den,

som emottagit stämningen, möjligen underlåtit att deraf gifva medparterna del,

synes ett sådant stadgande vara för svaranderne af föga värde, emedan man icke

rättvisligen lärer kunna, genom bestämmande af en fullt verksam påföljd, framtvinga

af svarande parten iakttagande af en föreskrift rörande stämningssättet,

hvars fullgörande är förknippadt med så stora svårigheter, att man af sådan orsak

ansett sig böra derifrån fritaga käranden.

Utskottet, som således anser sig böra i hufvudsaken understödja föreliggande

förslag, kan dock icke dela motionärens åsigt derutinnan, att jemväl köping

skulle hänföras under ifrågavarande lagstiftning. Begreppet köping saknar nemligen

den bestämdhet, som i sådant afseende är nödvändig.

På grund af hvad anfördt blifvit får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning af följande lydelse:

“Hvad i Kongl. resolutionen den 29 Maj 1752 är stadgadt rörande

sättet för stämnings delgifvande åt hel menighet, galle äfven då bylag,

skifteslag eller annan samfällighet, bestående af minst tio delegare, skall

stämmas i fråga som angår samfällighetens rättigheter eller skyldigheter

såsom jordägare; dock skall i detta fall stämningen derjemte särskildt i

laga ordning delgifvas byfogde eller ålderman eller, der sådan ej finnes,

den eller de delegare, som i sina hemvist anträffas: och galle om stämningstid

hvad i 11 kap. 8 § Rättegångsbalken skils."

Stockholm den 28 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1872:49 Skrifvelse, angående sättet för stämnings delgifvande ät bylag, skifteslag eller annan samfällighet. s. 23 i texten