Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagens stadgatiden angående giftomannarätt.

1872-04-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:35, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagens stadgatiden angående giftomannarätt.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

3V:o 35.

Ank, till Riksd. Kansli den 26 April 1872, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagens stadgatiden

angående giftomannarätt.

Enligt erhållen remiss åligger det Lag-Utskottet att afgifva yttrande

öfver en åt Herr P. Sahlström inom Andra Kammaren väckt motion (N:o

119), hvari föreslås:

»att Riksdagen ville för sin del besluta en författning, angående

ändring af lagens st-adganden i vissa delar rörande giftomannarätten samt

föräldrars rätt att hindra dotters giftermål och att göra henne arflös,

så lydande:

Med ändring af hvad i lag finnes stadgadt angående giftomans inseende

öfver mö, samt om faders och moders rätt att hindra dotters

giftermål och att göra henne arflös, förordnas som följer:

1 §. Myndig qvinna stånde ej under giftoman.

2 §. Hvad i 2 kap. 10 § och 3 kap. 10 § Giftermålsbalken är föreskrifvet

angående faders och moders samtycke såsom vilkor för äktenskapet,

galle ej i afseende på qvinna som myndig är.

3 §. Stadgandet i 6 kap. 1 § Giftermålsbalken om faders och moders

rätt att göra mö arflös, ege ej tillämpning, der hon vid äktenskapets

ingående myndig är, utom i de fall, som i ’2 § af samma kapitel

omförmälas.

4 §. Qvinna, som ej står under giftoman, ege sjelf göra sådant förord,

som i 8 kap. Giftermålsbalken sägs;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3 5.

5

att hvad 29 punkten i Ridderskapet och Adelns privilegier den 16

Oktober 1723, i strid med ofvan angifna lagförändring, angående giftomannarätten,

stadgar, varder upphäfdt, sedan Ridderskapet och Adeln

blifvit hördt och till förändringen lemnat sitt bifall;

att, i händelse Ridderskapet och Adeln ej detta bifall lemnar, hos

Kongl. Maj:t anhålla, att ofvan angifna lagbestämmelse måtte ega tilllämpning

i afseende på andra medborgare än Ridderskapet ocli Adeln.»

Vid flera föregående riksdagar, då denna fråga varit föremål för

pröfning, har behofvet af en lagförändring i syfte att inskränka giftomannarätten

varit erkändt, ehuru meningarne om sättet för frågans lösning

icke alltid varit lika sammanstämmande. Redan vid 1862—1863

årens riksdag blef, sedan Rikets Ständer för sin del beslutat, att ogift

qvinna, som fyllt 25 år, skulle vara myndig att sig och sin egendom

sjelf råda och förestå — hvilket beslut, af Kongl. Maj:t godkändt, promulgerades

såsom lag genom Kongl. förordningen den 16 November 1863

— af Rikets Ständer antaget ett lagförslag, enligt hvilket giftomannarätten

skulle sålunda inskränkas, att ogift qvinna, som fyllt 25 år, ej

vidare skulle stå under giftomans inseende, så vida hennes föräldrar

voro döda, men deremot, om någondera af dem lefde, fortfarande vara

underkastad målsmanskap i berörda hänseende, och att för ogift faderoch

moderlös qvinna, ifrån 15 till och med 25 år, skulle af Rätten förordnas

giftoman; i sammanhang hvarmed beslöts den lagförklaring, dels

att Giftermålsbalkens 1 kap. 3 och 4 §§, Indika bestämma den ordning,

i hvilken skyldeman inträda i giftomannarättens utöfning, och huru, i

händelse af tvist i giftomannarätt, domaren skall derom förordna, samt

6 kap. 3 § angående rättighet för annan giftoman än föräldrar att göra

den mö arflös, som gift sig emot hans vilja, och angående särskild påföljd

af böter för henne i det fall, att hon ej är hans arfvinge, komme

att upphöra och ur lagen utgå, dels ock att icke någon ändring skulle

ske i hvad lagen stadgade i Giftermålsbalkens 2 kap. 10 § och 3 kap.

10 §, angående den förra giftermål med mö, som man lägrat, och den

sednare skyldighet att äkta en qvinna, som man häfdat under äktenskapslöfte,

ej heller i 6 kap. 1 och 2 §§, angående rättighet för föräldrar

att göra dotter arflös, derest hon gift sig emot deras vilja.

Emot detta förslag, öfver hvilket Kongl. Maj:t infordrade Högsta

Domstolens yttrande, framställdes anmärkningar af den vigt, att Kong].

Maj:t fann sig icke kunna samma förslag godkänna. Sålunda ifrågasattes

först och främst, huruvida det kunde vara följdriktigt, att ogift

qvinna, som fyllt 25 år, ej längre skulle stå under giftoman, derest hen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

6

nes föräldrar vore döda, men deremot fortfarande vara underkastad ett

sådant målsmanskap, om de lefde; och vidare anfördes: att upphäfvande!

af 3 § i 1 kap. Giftermålsbalken samt införande i 2 § af det stadgande,

att för ogift fader- och moderlös qvinna ifrån 15 till 25 år giftoman

skulle förordnas af Rätten, hvarigenom således icke någon af de i

3 § nu omförmälda skyldeman vidare skulle vara till giftoman sjelfskrifven,

syntes, utan att i allmänhet bereda qvinnan någon fördel, ofta

komma att medföra olägenheter genom omgång och kostnader för giftomans

förordnande, hvarjemte genom berörda stadgande skulle brytas det

sammanhang, som för närvarande egde rum emellan lagstiftningen om

giftomannarätten och de i 20 kap. Ärfdabalken uppställda regler för

öfvertagande af förmyndarevård;

att förslaget, enligt hvilket 4 kap. 1 § Giftermålsbalken skulle upphäfvas,

lemnade olöst den fråga, huru förfäras borde, då föräldrarne eller

någon af dem väl lefde, men icke vore i tillstånd att giftomannarätten

utöfva, i afseende hvarå likväl bestämda föreskrifter funnits vara

af den vigt, att omförmälda 4 § genom Kongl. förordningen den 21 December

1857 erhållit den förändrade lydelse, samma § nu egde;

att det i förslaget använda uttrycket »ogift qvinna», enligt språkbruket

i 1734 års lag, omfattade jemväl enka, och att, då Rikets Ständer

tillkännagifvit syftet med förslaget vara inskränkning i giftomannarätten,

berörda uttryck således vore oriktigt, så mycket mer som den föreslagna

lagförändringen erhållit formen af förändringar i sjelfva lagtexten;

samt

att, med afseende å den förändrade redaktion, som sålunda blifvit

för 1 kap. 2 § Giftermålsbalken föreslagen, 3 kap. 1 §, 7 kap. 1 § och

8 kap. 1 § samma balk icke lämpligen bort bibehållas vid sin nuvarande

lydelse.

I anledning af en vid 1867 års riksdag väckt motion, uppgjordes

af dåvarande lagutskott ett lagförslag i ämnet, hvilket, godkändt af Andra

Kammaren, deremot ej blef af Första Kammaren bifallet. Detta förslag

var hufvudsakligen af enahanda innehåll som det nu föreliggande.

Skiljaktigheten består egentligen endast deruti, att det förra såsom vilkor

för att mö skulle vara oberoende af giftoman fordrade endast att

hon skulle hafva fyllt 25 år, då deremot det sednare tillika fordrar,

att hon ej skall stå under annans förmynderskap. Genom denna modifikation

har motionären undanröjt en inom Första Kammaren emot 1867

års förslag framställd anmärkning derom, att ogift mö, som stode under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

7

förmyndareinseende, ej lämpligen kunde göras oberoende af giftoman,

likasom hon ej heller vore egnad att med laga verkan sluta aftal om

äktenskapsförord.

För giftomannarätten lärer numera ej finnas någon annan grund än

den. af lagkomitén antagna, eller qvinnans behof af ledning och råd utaf

eu erfarenhet, som hon sjelf icke kan antagas hafva förvärfvat. Det

låter sig också väl försvara, att ett så vigtigt aftal, som det om äktenskap,

hvilket är af den största betydelse i afseende på civila rättigheter

och förpligtelser, göres, icke mindre än hvarje annat kontrakt, beroende

deraf att det ingås mellan personer, som begge äro efter gällande regler

behörige att med förbindande kraft sluta aftal, d. v. s. sjelfmyndiga,

och att således, när den ena kontrahenten det icke är, vederbörande

målsmans samtycke bör utverkas. Men har man öfvergifvit nämnda förutsättning

så vida, att man antagit en viss ålder, då qvirman anses hafva

vunnit den mognad, som gör henne skicklig att, liksom den myndige

mannen, sjelf förestå sin egendom, och har man tillerkänt henne rättighet

att vid denna ålder i öfrigt fritt förfoga öfver sin person och sina

tillhörigheter, välja sig egen bostad, med laga verkan bortgifva eller

på annat sätt afhända sig sin förmögenhet o. s. v., så fordrar följdriktigheten

att man jemväl befriar henne från det tvång, som giftomannainseendet

innebär.

Lika med motionären anser Utskottet, att icke ens åt föräldrar bör

bibehållas giftomannarätt för mö, sedan hon blifvit myndig. Det är

nemligen klart, att en qvinna icke kan antagas vara i valet af make förståndigare,

om föräldrarne äro döda, än om de lefde. 1 den förra händelsen

kunde man mera än i den sednare såga, att en återhållande

makt vore behöflig till afvärjande af oförståndiga äktenskapsförbindelser,

emedan, då föräldrarne lefva, en sådan makt i sjelfva verket existerar i

det förtroende, som naturligen eger rum emellan föräldrar och barn.

Oberoende af lagens bud qvarstår det moraliska inflytandet oförminskadt,

derest förhållandet emellan föräldrar och barn är sådant det bör vara.

Om det således medgifves, att myndig qvinna ej bör stå under giftoman,

så blir deraf en gifven följd, att jemväl öfriga af motionären

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

ifrågaställda förändringar i gällande lagbestämmelser måste ske. I 2

kap. 10 § Giftermålsbalken stadgas: »Ej må den, som mö lägrat häfver,

få henne till äkta, utan fader och moder gifva der ja och samtycke titt»

o. s. v.; och i 3 kap. 10 § samma balk heter det: »Iläfdar man qvinna

under äktenskapslöfte, då skall han taga henne till äkta, om hon det

påstår och hennes fader och moder dertill samtycka» o. s. v. Det synes

Utskottet utom allt tvifvel, att om man borttager giftomannarätten i afseende

på myndig mö, kan man icke lämpligen låta qvarstå ett stadgande,

som lemnade föräldrarne makt att hindra hennes äktenskap just

i de begge fall, då det är mest angeläget för henne att få gifta sig,

helst som afsigten i nämnda stadganden icke lärer varit någon annan

än att åtminstone i det fall, att föräldrarne lefde, förekomma, det lagen

emot giftermål utan deras samtycke kunde gäckas derigenom, att man

förledde mö till lägersmål. Konseqvensen synes likaledes fordra, att

stadgandet i 6 kap. 1 § Giftermålsbalken: »Gifter sig mö mot faders

vilja, eller moders, hafve fader eller moder våld att göra henne arflös»,

af samma skäl icke tillämpas å mö, som eger ingå äktenskap utan föräldrarnes

samtycke, emedan hon i sådant fall är att jemföra med dotter,

som blifvit enka och om hvilken 2 § i sistnämnda kap. förmår, att om

hon, medan hon i sina föräldrars hus vistas och deras bröd äter, gifter

sig mot deras vilja och det sker »af förakt eller sidovördnad eller med

den som ej häfver godt namn och rykte», föräldrarne hafva våld att

göra henne arflös; och torde sist omförmälda stadgande således böra

omfatta jemväl mö, som myndig är.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt

tillstyrka:

Do att Riksdagen måtte för sin del besluta en

författning, angående ändring af lagens stadgande i

vissa delar rörande giftomannarätten samt föräldrars

rätt att hindra dotters giftermål och att göra henne

arflös, så lydande:

»Med ändring af hvad i lag finnes stadgadt angående

giftomans inseende öfver mö samt om faders och

moders rätt att hindra dotters giftermål och att göra

henne arflös, förordnas som följer:

1 §. Mö, som myndig är, stånde ej under giftoman.

2 §. Hvad i 2 kap. 10 § och 3 kap. 10 § Giftermålsbalken

är föreskrifvet angående faders och mo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

9

ders samtycke såsom vilkor för äktenskapet, galle ej i

afseende på mö, som myndig är.

3 §. Stadgandet i 6 kap. 1 § Giftermålsbalk^!

om faders och moders rätt att göra mö arflös, ege ej

tillämpning, der hon vid äktenskapets ingående myndig

är, utom i de fall, som i 2 § af samma kap. omförmälas.

4 §. Mö,'' som ej står under giftoman, ege sjelf

göra sådant förord, som i 8 kap. Giftermålsbalken

sägs.»

Såsom motionären ock iakttagit, synes denna lagförändring äfven

påkalla ändring i de för Ridderskapet och Adeln gällande privilegier af

den 16 Oktober 1723. Dessa stadga nemligen i 29 punkten: »Att ingen

son, som icke fyllt sina ett och tjugu år eller står under sina föräldrars

vård, såsom ock icke eller någon dotter af adligt stånd skall efter

denna dag drista sig till att inlåta sig i något äktenskapsförbund utan

sina föräldrars ja och samtycke; och att, om fader eller moder äro döda,

då tages dertill rätte giftomans samtycke». Eu förändring härutinnan

kan dock icke genomföras utan Ridderskapet och Adelns samtycke, såsom

114 § Regeringsformen föreskrifver.

Utskottet får alltså, under förxitsättning att det i lista punkten tillstyrkta

författningsförslag vinner Riksdagens bifall, hemställa:

2:o) att Riksdagen måtte för sin del besluta ett

tillägg till denna författning, så lydande:

»Hvad 29 punkten i Ridderskapet och Adelns privilegier

den 16 Oktober 1723 innehåller, stridande mot

Kongl. Förordningen angående ändring af lagens stadganden

i vissa delar rörande giftomannarätten in. in.,

— — —--varder härigenom upphäfdt.»

Utskottet har emellertid föreställt sig, att, derest Riksdagen gillar

hvad Utskottet nu föreslagit, och Kongl. Maj:t dertill lemnar sitt bifall,

så skulle, om än Ridderskapet och Adeln icke innan nästa riksdag lemnat,

sitt samtycke till förändringen, i hvad den Ridderskapet och Adeln

rörer, förordning i ämnet likväl kunna och böra utfärdas till efterrättelse

för öfrige svenska medborgare; hemställande Utskottet fördenskull,

Bih. till Bilsd. Pra. 187''2. 7 Samt. ‘JO Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

3:o) att underdånig framställning derom till Kongl.

Maj:t måtte af Riksdagen göras.

Stockholm den 25 April 1872.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reserv a t i o n e r:

af Herr Grefve Mörner, Herr von Möller, Herr Björkenstam och

Friherre Nordenfalk.

Herr Grefve Wachtrneister har begärt få antecknadt, att han vid beslutets

fattande ej varit inom Utskottet närvarande.

STOCKHOLM, IVAR HAEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1872:60 Skrifvelse om ändring i lagens stadganden angående giftomannarätt. s. 18 i texten