Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af återremiss af sjette och nionde punkterna i Lag- Utskottets Utlåtande N:o 33, rörande ändring i vissa fall af gällande bestämmelser i Rätte gångs-holken.

1872-05-06 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:41, Betänkande, i anledning af återremiss af sjette och nionde punkterna i Lag- Utskottets Utlåtande N:o 33, rörande ändring i vissa fall af gällande bestämmelser i Rätte gångs-holken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o 41.

1

l :o 41.

Ant. till Riksd. Kansli deu 6 Maj 1872, kl. 5 e. ra.

Betänkande, i anledning af återremiss af sjette och nionde punkterna

i Lag- Utskottets Utlåtande N:o 33, rörande ändring i vissa

fall af gällande bestämmelser i Rätte gångs-holken.

Uti ifrågavarande punkter af omförmälda Utlåtande har Utskottet hemställt,

i sjette punkten,

»att Riksdagen mätte för sin del besluta en författning, hvarigenom förordnas att

«2, 3 och 4 (j§ af 12 kap. Rättegångs-balken skola erhålla följande förändrade lydelse:

»2 §. Blifver käranden förfallolöst ute; värde saken på flen stämning ej mera

»upptagen, och gälde han svaranden dess kostnad, der denne när är och det äskar.

»Kommer käranden å föresatt tid, men svaranden ej och låter ej laga förfall

»framte; viser käranden, att svaranden stämning i laga tid fått; döme då Rätten i saken,

»på de skäl käranden företer, och före i domen in, huru den, som vunnit, sin vederpart

»om domen kungöra skall, som i 4 § sägs. Kommer svaranden sedan, innan tid till vad

»ute är, och begär vädja; hafve der lof till, och Rätten, dit vädjadt är, döme i hufvud»saken.

Kommer han ej inom nämnda tid; njute återvinning som i 4 § sägs; och gånge

»domen i sådant återvinningsmål till utmätning, der käranden det äskar; och han hafve

»våld lyfta det, som utmätt är, om han full borgen derför ställer.

»Vållas, genom svarandens utevaro, uppskof med målet, bote han från och med

»tio till och med etthundra daler. Viser han å nästa ting ä landet, eller inom en

»månad i stad, att han förfall haft och ej kunnat Rätten det kungöra; gånge bö»terna

åter.

»3. §. Ej skall part anses hafva från Rätten uteblifvit, innan han ropats upp

»tvänne gånger, minst eu half timme emellan hvarje gång, och vid begge uppropen borta

Bih. till Riksd. Brok 1872. 7 Sami. 24 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Betänkande N:o 41.

»varit. Kommer häri sedan under samma ting å landet, eller å samma rättegångsdag i

»stad, inuan Rätten till dom öfverlagt. att sin talan utföra; böte, för upprops försuro»melse,

fem daler.

»4 §. Hvar som dom vunnit, efter tv i 2 § sägs, kungöre den, sedan tid till

»vad förbi är, sin vederpart; eller silke utmätning derå, sä tidigt att vederparten kan

»låta saken instämma till nästa ting ä landet, och i staden inom eu manad, att återvin»ning

söka. Gör han det ej, som vunnit; njute den, som tappat, samma tid, sedan han

»tillsagd varder. Pröfvas det. att han för fattigdom ej orkar fullgöra domen, inom den

»tid som sagdt är; hatve ändå makt att söka återvinning. År det, som dömdt är, så»dant,

att återvinning varder onyttig, der domen fullgöras skulle; då gånge den ej till

»fullbordan. Försummar den, som tappat, den tid nu föresatt är; hafre sedan ingen

»talan till återvinning.

»Hvad sålunda förordnadt är skall till efterrättelse gälla från och med början af

»år 1873.»

samt i nionde punkten.

»att Riksdagen måtte för sin del besluta den förändring af I kap. Rättegåugs»balken,

dels att, i stället för 1 §, införas tre §§ med följande nummer och lydelse:

»1 §. Underrätt a landet är Häradsrätt. Der dömer Häradshöfding med tolf

»män. som dertill valde äro. De tolf kallas Häradsnämnd. Dä ledigt rum i Nämnden

»fyllas skall, värde i den valkrets, för hvilken ledigheten inträffat, val hållet ä kommu»nalstämma.

Aro Hora socknar, eller socknedelar, till gemensam valkrets förenade, be»stämme

Rätten, ä hvilken sockens kommunalstämma valet förrättas skall. En hvar,

»som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad är, ege rösträtt vid nämnde»mansval

inom den valkrets han tillhör; och kåfve hvarje röstande en röst. Vid lika

»röstetal skilje lotten.

»2 §. Till Nämndeman är valbar hvarje inom valkretsen bosatt välfrejdad man,

»som är 25 år gammal och sjelf vid nämndemansval rösträtt eger; dock ej den, som

»star under förmynderskap eller annans husbondevälde, ej heller någon, som är i Konun»gens

eller rikets tjenst. Nämndeman väljes för sex ar, dock med rätt för den valde

»att etter två är från tjeusten åtgå. Flyttar Nämndeman ur valkretsen eller viser eljest

»giltigt hinder, då ma Rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjenstgjort. Nätnn»deman

som berättigad är att från tjeusten afgå, skall dock tjensten fortfarande bestrida,

»till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blifvit. Den som fyllt sextio

»är, vare ej skyldig att i Nämnd tjenstgöra. Ej eller vars någon pligtig att, sedan han

»ur Nämnden afgått, åter inträda förr, än efter sex år.

»3 §. År någon missnöjd med nämndemansval; ege deröfver hos Rätten klagan

»föra; men valet lände ändå till efterrättelse, der ej Rätten annorlunda förordnar. Den

»valdes behörighet ege Rätten pröfva, ändå att klagan ej föres;»

dels ock att 10 § skall erhålla följande lydelse:

»Nu häfver Häradshöfding förfall, att han sitt embete ej förrätta kan; kungöre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o 41.

B

»det Hofrätten. Pröfva^ det lagligt; förordne Hofrätten en skicklig man, som embetet i

»hans .ställe förestår. Samma lag vare om Borgmästare, der Rådstufvurätten utan honom

»ej domför är. Häfver Nämndeman förfall, och varder förty Häradsrätten ej domför,

»eller saknas eljest fulltalig Nämnd, i andra fall än det, som i 13 kap. 4 § sägs, kalle

»Häradshöfding af dem, som närmast bo, och till Nämndemän väljas kunna, en eller

»flera, efter ty som behof vet fordrar.»

Dessa framställningar hafva, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag,

blifvit af Andra Kammaren till Utskottet återförvisade, hvaremot Första Kammaren bifallit

utan förändring hvad Utskottet i sjette ‘punkten föreslagit samt i afseende å nionde

punkten, med godkännande af Utskottets hemställan i öfrigt, för sin del antagit det i

Herr Eibbings vid utlåtandet fogade reservation framställda förslag, enligt hvilket 1 kap.

2 § Rättegångs-balken .skulle erhålla följande lydelse:

»§ 2. Till Nämndeman är valbar hvarje inom valkretsen bosatt man, som är 25

»år gammal och sjelf vid nämndemansval rösträtt eger; dock ej den, som icke råder sig

»och sitt gods, eller som står under annans husbondevälde; ej den, som all sin egendom

»till borgenärer afträdt och icke. på sätt lag förmår, visa gitter, att lian från deras kraf

»fri är; ej den, som är för nesligt brott tilltalad eller under framtiden ställd; ej den,

»som genom domstols lieslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig, eller ovärdig

»att föra annans talan; ej heller den, som är i Konungens eller rikets tjenst. Nämn»deman

väljes för sex år, dock med rätt för den valde att efter tvä år afgå. Flyttar

»Nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må Rätten honom ent»lediga,

ändå att han ej tvä år tjenstgjort. Nämndeman som berättigad är att från

»tjensten afgå, .skall dock tjensten fortfarande bestrida, till dess besked till domaren in»kommit,

att annan vald blifvit. Den som fyllt sextio år, vare ej skyldig att i Nämnd

»tjenstgöra. Ej heller vare någon pligtig att, sedan han ur nämnden afgåt.t, åter inträda

»förr. än efter sex år.»

Till följd af återremissen, har Utskottet företagit dessa frågor till ytterligare

pröfning.

Hvad då först angår den i sjette punkten gjorda framställning, sä synes, att döma

af den diskussion, som föregick återremissen. äfven Andra Kammaren hafva gillat grunderna

för Utskottets förslag. Med undantag af det utaf eu talare gjorda yrkande att

böterna för ute va ro måtte förminskas, hvilket yrkande dock af andra talare bestreds

och, efter Utskottets tanke, dess mindre förtjena)'' afseende, som syftet med lagförändringen

genom bifall dertill skulle väsendtligen motverkas, gjordes hufvudsakligen endast

de anmärkningar att det föreslagna stadgandet i 3 § om uppropsförsummelse vid rä.ttegångstillfälle

å landet ej stod i full harmoni med den redan beslutade förändringen i afseende

ä vissa Tings afdelande i särskilda allmänna sammanträden, samt att redaktionen

lemnade rum för tvekan, huruvida icke eu svarandepart kunde fallas till böter både för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Betänkande N:o 41.

uppropsförsummelse efter 3 § och för utevaro efter 2 §; och har Utskottet på grund

häraf föranlåtits att omarbeta den föreslagna 3 § i 12 kap. Rättegångs-balken på sådant

sätt, att ifrågavarande anmärkningar måtte förfalla.

Utskottet anser sig således, i betraktande deraf att nu ifrågasatta förändring i

det af Första Kammaren redan godkända författningsförslaget egentligen afser endast

formen, böra, med inbjudning till Första Kammaren att frångå dess redan i ärendet

fattade beslut, vördsamt hemställa,

l:o att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning, hvarigenom

förordnas, att 2, 3 och 4 §§ af 12 kap. Rättegångs-balken skola

erhålla följande förändrade lydelse:

»2 §. Biifver käranden förfallolöst ute; varde saken på den

stämning ej mera upptagen, och gälde han svaranden dess kostnad,

der denne när är och det äskar.

Kommer käranden å föresatt tid, men svaranden ej och låter

ej laga förfall framte; viser käranden, att svaranden stämning i

laga tid fått; döme då Rätten i saken, på de skäl käranden företer,

och före i domen in. huru ''len. som vunnit, sin vederpart om

domen kungöra skall, som i 4 § sägs. Kommer svaranden sedan

innan tid till vad ute är, och begär vädja; lafve der lof till, och

Rätten, dit vädjadt är, döme i hufvndsaken. Kommer han ej inom

nämnda tid; njute återvinning som i 4 § sägs; och gånge domen i

sådant återvinningsmål till utmätning, der käranden det äskar; och

han hafre våld lyfta det, som utmätt är, om han full borgen derför

ställer.

Vållas, genom svarandens utevaro, uppskof med målet, höta

han från och med tio till och med etthundra daler. Viser han å

nästa ting ä landet, eller inom en månad i stad, att han förfall

haft och ej kunnat Rätten det kungöra; gånge böterne åter.

3 §. Ej skall part anses hafva frän Rätten uteblifvit, innan

han ropats upp tvänne gånger, minst en half timme emellan hvarje

gång, och vid begge uppropen borta varit. Kommer han sedan

under samma dag, innan Rätten till dom öfverlagd att sin talan

utföra; då, skall han ej eller för uteblifven anses, men, höte, för

upprops försummelse, fem daler.

4 §. Hvar som dom vunnit, efter ty i 2 § sägs, kungöre .den,

sedan tid till vad förbi är, sin vederpart; eller söke utmätning

derå, så tidigt, att. vederpart^» kan låta saken indämma - till. nästa

Ting å landet, och i staden inom eu månad, att återvinning .söka.

Gör hau det ej, som vunnit; njute den, som tappat, samma tid,

sedan hai\ tillsagd varder. Pröfvas det, att lian för fattigdom ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottet* Betänkande N:o 41.

5

orkar fullgöra domen, inom den tid som sagdt är; hafre ändå

makt att söka återvinning. År det, som dömt är. sådant, att

Återvinning varder onyttig, der domen fullgöras skulle; då gånge

den ej till fullbordan. Försummar den, som tappat, den tid nu

föresatt är, hafre sedan ingen talan till återvinning.

Hvad sålunda förordnadt är skall till efterrättelse gälla från

och med början af år 1873.»

Beträffande derefter nionde punkten, sa inhemtas af öfverläggningen i Andra Kammaren

att återreniissen i denna del föranleddes deraf, att man, under godkännande af

Utskottets .hemställan i (ifrigt samt af grunderna för herr Riblnngs förslag till 2 § af

I kap. Rättegångs-halken, önskade några förändringar i det sistnämnda förslagets redaktion,

sä att. dels uttrycket oden som icke råder sig och sitt gods» måtte utbytas emot

något annat, hvilket ej jemväl innefattade samma begrepp som sedermera förekommer

der det talas om »den som sin egendom till borgenärer afträda, dels ock uttrycket

»nesligt brott», såsom saknande lagbestämd betydelse, måtte ersättas af ett annat med

nu gällande lags terminologi öfverensstämmande; och då otvifvelaktigt är, att en förändring

i anmärkta syftet är af behofvet påkallad, anser sig Utskottet — helst jemväl

den sålunda ifrågasätta förändringen i hvad Första Kammaren redan godkänt afser icke

innehållet, utan endast formen — böra, med inbjudning till Första Kammaren att frångå

dess redan i ärendet fattade beslut, vördsamt hemställa,

2:n att Riksdagen måtte för sin del besluta den förändring åt 1

kap. Rättegangs-balken* dels att, i stället för I §. införas tre §$

med följande nummer och lydelse:

»1 §. Underrätt å landet är Häradsrätt, Der dömer Häradshöfding

med tolf män. som dertill valde äro. De tolf kallas

Häradsnämnd. Då ledigt rum i Nämnden fyllas skall, varde i den

valkrets, för hvilken ledigheten inträffat, val hållet å kommunalstämma.

Aro flera socknar, eller socknedelar, till gemensam valkrets

förenade, bestämme Rätten, å hvilken sockens kommunal;

stämma valet förrättas skall. En hvar, som i kommunens allmänna

angelägenheter röstberättigad är, ege rösträtt vid nämndemansval

inom .den valkrets han tillhör; och trafve hvarje röstande en röst.

Vid lika röstetal skilje lotten.

2 § Till nämndeman är: valbar hvarje inom valkretsen bo;

satt man, som är tjugufem år gammal och sjelf vid nämndemansval

rösträtt eget; dock ej den, som står under förmynderskap eller

''■ • annans , hushondeväJde eller'' som afl sin egendom till borgenärer

alträd! och icke,•• pa sätt lag förmår, visa gitter, att. han från

deras -kraf fri är;, ej den, som är tilltalad eller blifvit under framtiden

. ställd eller fälld till ansvar för brott, som medför förlust af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

medborgerligt förtroende, eller dömd ovärdig att föra andras talan

inför Rätta; ej heller den, som är i Konungens eller rikets tjenst.

Nämndeman väljes för sex år, dock med rätt för den valde att

efter två är afgå. Flyttar Nämndeman ur valkretsen eller viser

eljest giltigt hinder, då må Rätten honom entlediga, ändå att han

ej två år tjenstgjort, Nämndeman, som berättigad är att från

tjensten afgå, skall dock tjensten fortfarande bestrida, till dess

besked till Domaren inkommit, att. annan vald blitvit. Den, som

fyllt sextio är. vare ej skyldig att i Nämnd tjenstgöra. Ej heller

vare någon pligtig att, sedan han ur Nämnden afgatt, åter inträda

förr, än efter sex är.»

Stockholm deu 4 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

JW:o 49.

Auk. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1872, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motiv» angående användandet a/ inkomster

af ledigt pastorat.

Medelst en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

(N:o 26) har Herr Nils Nilsson från Malmöhus län föreslagit, att Riksdagen måtte för

sin de! besluta, »att de inkomster af ett ledigt pastorat, som enka eller oförsörjda barn

efter afliden prest icke berättigas uppbära, och icke erfordras till lön för den prestman,

som förrättar embetet under ledigheten, eller böra utgå för onera och andra lägenheten

vidlådande utgifter, skola tillfalla pastoratets skolväsende att, der flera skoldistrikt finnas

inom pastoratet, fördelas dem emellan efter antalet i skolåldern varande barn.»

Enligt gällande stadga för rikets elementarläroverk ingå ifrågavarande medel för

närvarande till vederbörande stifts bygguadskassa, som är afsedd för elementarläroverkens

behof. Emellertid och sedan vid kyrkomötet 1868 (råga blitvit väckt om åtgärders

vidtagande för bildande af eu fond till ålderstigna och otjenstbara prestman» pensione
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1872:82 Skrifvelse, angående ändring af 2, 3 och 4 §§ i 12 kap. Rättegångsbalken. s. 32 i texten
  2. Rskr. 1872:83 Skrifvelse, angående ändring i vissa fall af 1 kap. Rättegångsbalken. s. 34 i texten