Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1871 församlade Revisorers Berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1869.

1872-03-12 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1872:36, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1871 församlade Revisorers Berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1869.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.

1

J¥:o

Ank. till Äiksd. Kansli den 12 Mars 1872, kl. 1 e. na.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1871 församlade Revisorers

Berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra

utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och

förvaltning under år 1869.

(I. A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvaunämnda revisionsberättelse, jemte de

af vederbörande embetsverk och myndigheter i anledning deraf till Kongl. Maj:t ingifna

underdåniga utlåtanden och förklaringar, blifvit remitterad, får, efter tagen kännedom af

dessa handlingar samt inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga

upplysningar, härmedelst underställa Riksdagens pröfning de utaf Revisorerne gjorda

framställningar, hvilka från Utskottets sida ansetts påkalla yttranden; följande Utskottet

vid uppställningen häraf samma ordning, som uti revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Strömsholms slott,

§ i
,

(Rev.-ber. pag. 11. Uti. pag. 300.)

Jemte förmälan, att slottskassans kontanta behållning, som vid revisionsårets början

utgjorde 1,897 Riksdaler 30 öre, vid årets slut uppgick till 2,289 Riksdaler 82 öre,

hade Revisorerne ansett, att, enär af räkenskapen framginge, det större delen af denna

Bih. till Riksd. Brok 1872. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 1

Angående allmänna

verks

och inrättningars

kassabehållningar.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Angående

courtage för

anskaffade

vexlar.

behållning icke varit för löpande utgifter erforderlig, densamma bort i bank-inrättning

insättas.

I sammanhang härmed får Utskottet omförmäla, hurusom Revisorerne, i anledning

af ett vid granskning af Hernösands navigationsskolas räkenskaper anmärkt likartadt

förhållande (Rev.-ber. pag. 119), yttrat, att, då det icke kunde anses vara med god

ordning öfverensstämmande, att allmänna verks och inrättningars kontanta, för löpande

utgifter icke behöfliga, behållningar voro hos redogörarne innestående, hvilket förhållande

uppmärksammats icke allenast i dessa utan äfven uti åtskilliga andra räkenskaper, Revisorerne

ansåge att, i likhet med hvad redan funnes stadgadt beträffande konsistoriernas

och elementarläroverkens medel, en allmän föreskrift borde meddelas derom, att dylika

behållningar, om de ej på annat sätt kunde göras fruktbärande, skulle, i den mån sådant

utan väsendtlig olägenhet kunde ega rum, uti bank-inrättning på deposition eller uppoch

afskrifning insättas och endast efter behof derifrån uttagas.

Lika med Revisorerne anser Utskottet det vara med god ordning öfverensstämmande,

att en allmän föreskrift blefve, på sätt genom Kongl. cirkuläret den 1 Juli 1870

redan egt rum i afseende å konsistoriernas och elementarläroverkens kassabehållningar,

meddelad i det af Revisorerne angifna syfte; och får Utskottet derföre hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes, i den mån stadganden i fråga om förvaring eller

fruktbargörande af allmänna verks och inrättningars kontanta, för

löpande utgifter icke behöfliga behållningar ej redan förefinnas, i

nåder meddela allmän föreskrift derom, att sådana behållningar

skola, der sådant utan väsendtlig olägenhet kan ega rum, uti bankinrättning

på deposition eller upp- och afskrifning insättas och

endast vid behof derifrån uttagas.

Kongl. Utrikes departementet.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 18. Uti. pag. 301.)

Under revisionsåret hade vid olika tider till uppgifne stadsmäklare utanordnats

courtage för anskaffade vexlar, nemligen för kabinettskassans räkning 293 Riksdaler 51

öre, för konsulsfonden 65 Riksdaler 94 öre, samt för anslaget från handels- och sjöfartsfonden

233 Riksdaler 62 öre, eller tillhopa 593 Riksdaler 7 öre. Då emellertid, enligt

hvad Revisorerne inhemtat, vexlar kunnat genom Riksbankens försorg kostnadsfritt an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.

3

skaffas till kurs, som i allmänhet ej Öfverstigit den, hvilken vid vexelslut af mäklare

betingats, hade det synts Revisorerne, att ifrågavarande utgifter kunnat statsverket besparas;

varande en likartad anmärkning af Revisorerne framställd (Rev.-ber. pag. 262)

vid granskning af Kotnmers-kollegii expensmedels-räkning.

Utskottet har inhemtat, att af de år 1869 för Utrikes-departementets räkning

inköpta vexlar en betydlig del blifvit inköpta af Riksbanken genom mäklare. Kostnaden

för mäklares användande skulle således för dessa vexlar kunnat besparas, om vederbörande

tjensteman i departementet vändt sig till Riksbanken, innan han anlitade mäklare.

Dä staten genom Riksbanken bedrifver vexelhandel, synes det Utskottet vara med det

allmännas fördel och rätt ordning öfverensstämmande att vid de tillfällen, vexlar å utrikes

ort behöfvas för det allmännas räkning, vederbörande först omedelbart, vända sig till

Riksbanken och endast, när vexelbeloppet icke der kan erhållas eller Riksbankens kurs

befinnes så hög, att goda vexlar kunna annorstädes till lägre pris anskaffas, begagna

annan utväg för vexlars erhållande. Genom ett sådant förfaringssätt undvikes att staten

konkurrerar med sig sjelf i vexelhandel och, så länge vexlar kunna af Riksbanken lemnas,

besparas kostnaderna för mäklares biträde. Då emellertid de anmärkta beloppen

äro ringa och antagas bör att, sedan uppmärksamhet å förhållandet blifvit fästad, de

tjensteman, hvilka det kan komma att åligga att för det allmännas räkning verkställa

inköp af utrikes vexlar, icke skola underlåta att dervid iakttaga det allmännas fördel,

hemställer Utskottet,

att någon åtgärd i anledning af de nu gjorda anmärkningarne icke

må vidtagas.

Statistiska Tabell-kommissionen.

§ 3.

(Rev.-ber. pag. 62. Uti. pag. 321.)

Enligt Statistiska Tabell-kommissionens räkenskaper hade under revisionsåret

qvartalsvis utbetalts till Kamereraren i Kongl. Kommers-kollegium, Kammarherren E. GLeyonmarck

ett sammanräknad! belopp af 750 Riksdaler, utgörande honom, såsom revisor

i f. d. Kommissionen öfver Tabellverket, tillagdt arvode.

I afseende å ifrågavarande arvode hafva Revisorerne inhemtat, hurusom Leyonmarck,

hvilken den 12 Januari 1836 blifvit konstituerad att bestrida revisorstjensten i

dåvarande Kommissionen öfver Tabellverket, efter detta verks upplösning, som, jemlikt

Kongl. brefvet den 22 Juli 1858, med slutet af nämnda månad egt rum, hos Kongl, Maj:t

Angående arvode

åt en

tjensteman vid

/. d. Tabell
kommissionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 36.

sökt att få uppbära sin i nämnda kommission innehafda lön af 750 Riksdaler intill dess

han å rikets stat erhölle annan tjenstebefattning med högre lön; att Kongl. Maj:t uti

nådigt bref den 30 Juli 1859 förklarat, att då Leyonmarck, hvilken ej innehaft fullmakt

ä revisorsbefattniugen, utan allenast genom konstitutorial blifvit förordnad att förrätta

densamma, sedermera vid nämnda kommissions upplösning och dess göromåls öfverflyttning

till Statistiska Tabellkommissionen afböjt det honom gjorda förslag, att söka

anställning i detta embetsverk, Leyonmarcks anhållan icke kunde i vidsträcktare mån

bifallas, än att t. f. Chefen för Statistiska Centralbyrån egde att, om och när Leyonmarck

sig dertill anmälde, tilldela honom mot hans förra åligganden såsom revisor svarande

enahanda göromål inom byrån, i hvilket fall Leyonmarcks arvode för denna tjenstgöring

borde med 750 Riksdaler årligen utgå tills vidare af det till extra tjenstebiträden

inom byrån anvisade anslag; att, sedan Leyonmarck derefter anmält sig att från och

med September månad 1859 vilja åter inträda i sin förra revisorstjenstgöring, med den

anhållan likväl att, då han, såsom tillika anställd i Kongl. Kommers-kollegium, under

hela den tid han innehaft ifrågavarande revisorstjenst, egt att hemma hos sig på lämpligtid

verkställa revisorsgöroroålen, honom måtte äfven dädanefter tilldelas endast sådana

göromål, som han kunde i sin bostad förrätta, Kongl. Maj:t uti nådig proposition till

Rikets vid 1859— 1860 årens riksmöte församlade Ständer föreslagit och Rikets Ständer

medgifvit, att på kommissionens stat Ange uppföras det arvode af 750 Riksdaler årligen,

som Leyonmarck, enligt Kongl. Maj:ts beslut, egde uppbära, med skyldighet,

att inom Statistiska Centralbyrån förrätta emot hans förra åliggande såsom revisor i

f. d. Kommissionen öfver Tabellverket svarande göromål; samt att t. f. Chefen för Statistiska

Centralbyrån redan uti underdånigt memorial af den 17 December 1860 fäst

Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på svårigheten att inom denna byrå för Leyonmarck

finna några mot hans förra åligganden såsom revisor i f. d. Kommissionen öfver

Tabellverket fullt svarande göromål och sedermera uti embetsmemorial till Statsrådet och

Chefen för Kongl. Civil-departementet af den 15 Augusti 1862 fäst dess uppmärksamhet

å det oegentliga förhållande att, såsom orden lyda, »Statistiska Tabell-kommissionens

stat skall belastas med ett arvode al 750 Riksdaler årligen till en f. d. tjensteman i

den numera upplösta Tabell-kommissionen, hvilken tjensteman af sin innehafvande kamérerarebefattning

i Kongl. Kommers-kollegium är förhindrad att göra någon tjenst i Statistisk

a Central byrån.»

Enär Leyonmarck, hvars anspråk på utbekommande af ifrågavarande arvode, enligt

hvad af Kongl. brefvet den 30 Juli 1859 inheintades, då icke sträckt sig till längre

tid, än intill dess han å rikets stat erhölle annan tjenstebefattning med högre lön, redan

den 30 November 1860 blifvit befordrad till kamererarebefattning i Kongl. Kommerskollegium

och derigenom kommit i åtnjutande af högre lön k nämnda stat, än den han

pa grund af sin fullmakt såsom kammarförvandt förut innehaft, hade, enligt Revisorernes

åsigt, endast af denna anledning ifrågavarande arvode bort upphöra att vidare utgå, Dä

dertill komme att, enligt de af Rikets Ständer vid 1856 -1858 samt 1859- 1860 årens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o SO.

5

riksdagar beslutade bestämmelser, dels tjensteman inom Statistiska Centralbyrån icke

finge tillika innehafva annan allmän befattning, dels tjenst inom den lönegrad, kamererarebefattuing

i Kong). Kommers-kollegium medförde, icke finge hos samma person

med annan tjenst med lön å rikets stat förenas, samt Leyonmarck, enligt hvad Chefen

för Statistiska Centralbyrån tpplyst, i allt fall icke uppfyllt det vilkor, hvarunder ifrågavarande

arvode blifvit af Rikets Ständer beviljadt, hade Revisorerne ansett sig icke

kunna underlåta att å förhållandet fästa Riksdagens uppmärksamhet för den åtgärd, som

i anledning deraf kunde påkallas.

Med hänseende till hvad sålunda förekommit och då vid tiden för aflåtande af

förrberörda nådiga bref af den 30 Juli 1859 lönen vid den kammarförvandtsbefattning,

hvarå Leyonmarck då innehade fullmakt, utgjorde 2,200 riksdaler, hvaremot den kamereraretjenst,

till hvilken han den 30 November 1860 blifvit utnämnd, är förenad med

3,500 riksdalers lön, finner Utskottet uppenbart, att det ifrågavarande anmärkta arvodet

från och med månaden näst efter sistnämnda dag icke bort till Leyonmarck utgå.

Lmeliertid anser sig Utskottet endast böra hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t i nåder föranstalta, att det å Statistiska Tabellkommissionens

stat uppförda arvode åt en tjensteman vid f. d. Tabellkommissionen

icke vidare må till Leyonmarck utbetalas.

Statens Järnvägstrafik.

§ 4-

(Rev.-ber. pag. 93. Uti. pag. 311.)

Jemte förmälan, dels att, uppå dåvarande Chefens för statens jern vägsbyggnader Angående tiden

framställning om utstiäckning af tiden för insändande till Kongl. Kammar-rätten af f^r insändande

räkenskaperna för statens jernvägsbyggnader, Kongl. Maj:t uti nådigt bref af den 27 KmLwrräL,,

Apiil 1860 förklarat, att berörda räkenskaper, dä omfattande jemväl jernvägstrafiken, föl* af staten^

år 1859 och tillsvidare framgent icke behöfde till Kongl. Kammar-rätten öfverlemnas

förr än vid slutet af året näst efter det räkenskaperna afsåge, dels oc.k att på grund af

detta nådiga medgifvande 1869 års räkenskaper för statens jernvägstrafik först den 31

December 1870 blifvit insända till Kongl. Kammar-rätten, hvarest granskningen af desamma

vid tiden för revisionsförrättningens början ännu icke hunnit afslutas, hafva

Revisorerne, enär det vore af vigt att Kammar-rättens granskning af räkenskaper för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.

allmänna medel föreginge Statsrevisorernes, ansett sig böra hemställa, att tiden för

ifrågavarande räkenskapers aflemnande till Kongl. Kammar-rätten måtte förkortas, så att

granskningsarbetet derstädes vid Statsrevisionens början vore fullbordadt; en åtgärd,

hvilken syntes kunna desto lättare vidtagas, som, efter hvad Revisorerne hade sig bekant,

oraförmälda räkenskaper voro på sådant sätt uppställda, att de inom jemförelsevis kort

tid efter räkenskapsårets utgång kunde afslutas.

Då emellertid, på sätt af det i anledning häraf utaf Styrelsen för statens järnvägstrafik

afgifna underdåniga utlåtande framgår, bemälda Styrelse uti skrifvelse af den

5 Oktober nästlidet år hos Kammar-rätten anmält, att, till följd dels af den förändring

nämnda trafiks räkenskaper till formen undergått, dels af det förenklade arbetssätt, som

införts vid Styrelsens Kammar- och Revisions-kontor, berörda räkenskaper skulle komma

att för hvarje ar, från och med 1871, till Kammar-rättens granskning öfverlemnas sednast

den 15 April det följande året, med undantag likväl för förrådsrapporterna och

inventarieredogörelserna, hvilkas inlemnande skulle komma att ske först vid påföljande

Maj månads utgång, samt, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t jemlikt skrifvelse

till Kammar-rätten af den 9 sistlidne December behagat gilla hvad Styrelsen sålunda

beslutit i fråga om tiden för ifrågavarande räkenskapers ingifvande, har Utskottet funnit

Revisorernes framställning i ämnet numera icke föranleda till annan åtgärd än, att Utskottet

skolat

förhållandet till Riksdagens kännedom anmäla.

Ultima Landtbruks-institut.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 95. Uti. pag. 322.)

Angående Ul~

luna Landtbruk*

- Instituts

skulder.

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, hade Institutets skulder, som vid revisionsarets

början uppgingo till 102,738 riksdaler 15 öre, under året ökats med 4,774 riksdaler 39

öre eller till 107,512 riksdaler 54 öre, och utgjordes af följande poster:

till Kongl. Maj:t och kronan ett räntefritt förskott .

» Gillbergska stipendiefonden........

» Agrikirltur-kemiska försöks-stationen . . . .

» Elev-byggnadsanslaget ....... . .

» Enskilda personer och banker.......

18,000:

13,200: —

1,148: 28,

8,581: 54,

ö6,582: 72,

tillhopa 107,512: 54;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o S6.

7

och ehuru räkenskaperna, vid det förhållande att tillgångarne vid årets slut beräknades

till 179,769 riksdaler 57 öre, utvisade en öfverskjutande behållning af 72,257 riksdaler

3 öre, läge det dock i sakens beskaffenhet, att endast en del af den bland tillgångarne

upptagna spanmål in. m. jemte fordringar kunde till betäckande af Institutets skulder

användas.

Revisorerne hade derföre ansett, att, om äfven, på sätt antagligt vore, de trenne

sista årens goda skördar lemnade öfverskott till betäckande af en del utaf Institutets

betydliga skulder, andra åtgärder borde vidtagas till deras afbetalande, då en så stor

skuldsättning, som den i fråga varande, icke kunde annat än verka menligt på Institutets

verksamhet. Revisorerne voro dessutom af den åsigt, att dylika skuldsättningar

vid offentliga institutioner icke borde ifrågakomma. Ehuru det en eller annan gång icke

kunde undvikas, att vid en större förvaltning brist uppstode, syntes likväl en förvaltande

myndighet, som hade sig anvisadt ett bestämdt anslagsbelopp, icke vara befogad att

betacka bristen genom upptagande för institutionens räkning af ett bristen motsvarande

lån och sedan fortsätta sin verksamhet i samma omfång som förut, hvilket förfarande

i sjelf va verket innefattade ett öfverskridande af de till institutionen lemnade anslag,

utan vore, enligt Revisorernes förmenande, styrelsen vid sådant tillfälle förpligtad att om

förhållandet göra anmälan hos Kong!. Maj:t, som efter pröfning af behofvet kunde vidtaga

erforderlig åtgärd för dess afhjelpande, antingen genom anvisning å de till Kongl.

Maj:ts disposition ställda medel, eller genom aflåtande till Riksdagen af nådig proposition

i ämnet.

Lika med Revisorerne anser Utskottet, att dylika skuldsättningar, som vid Ultuna

iandtbruks-institut egt rum, icke böra vid offentliga institutioner ifrågakomma; men då,

enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t uppå derom af Institutets styrelse gjord

underdånig framställning, under den 1 December sistlidet år, för att bereda styrelsen

tillgång att ordna Institutets penningeställning på ett betryggande sätt, beviljat Institutet,

hvars skulder emellertid vid 1870 års slut nedgått till 105,478 riksdaler 15 öre, ett

låneunderstöd, att från Handels- och Sjöfarts-fonden, i den mån tillgångarne medgåfvo,

utgå till belopp af 50,000 riksdaler, hvarå under hvarje af de tre år, som, räknadt från

och med den dag, beloppet i allo utgått, närmast följde, skulle afbetalas 1,000 riksdaler

jemte ränta efter 5 procent om året för det vid hvarje afbetalningstermin återstående

kapitalbelopp; hvarjemte Kongl. Maj:t förklarat sig framdeles vilja, uppå anmälan af

styrelsen och med afseende å Institutets ekonomiska ställning, i nåder förordna, huru

efter nämnda tid borde med återbetalningen förhållas, får Utskottet, jemte meddelande

till Riksdagens kännedom af detta nådiga beslut, i anledning deraf och under förutsättning

att, med hänsyn jemväl till hvad af styrelsen anförts uti dess till följd af Revisorernes

framställning afgifua underdåniga utlåtande, vidare skuldsättning vid Institutet ej

ifrågakommer, hemställa,

att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 36.

Angående allmänna

verks

och inrättningars

kassabehållningar.

Angående biskopslöneregleringsfonden.

Angående försäljning

af den

för Strengnäs

stifts emeritihassas

räkning

inköpta egendomen

Säby.

Xavigations-skolorna.

§ 6.

(Rev.-ber. pag. 119. Uti. pag. 1128.)

I anledning af Revisorernes, efter granskning af räkenskaperna för Hernösands

navigations-skola, gjorda framställning angående meddelande af allmän föreskrift om

insättande i bankinrättning af allmänna verks och inrättningars kontanta, för löpande

utgifter icke behöfliga behållningar, har Utskottet under § 1 här ofvan afgifvit yttrande.

Biskops-Iöncregleringsfondeii.

§ 7-

(Rev.-ber. pag. 158—160.)

Utskottet, som för pröfningen af de under nämnda rubrik utaf Revisorerne omförmälda

förhållanden funnit nödigt ega tillgång till särskilda upplysningar, hvilka ännu

ej hunnit införskaffas, kommer framdeles att rörande detta ärende afgifva särskildt yttrande;

hvilket Utskottet här endast skolat

anmäla.

Konsistorierna ocli läroverken.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 201. Uti. pag. 345.)

Redan år 1867 uttalade Riksdagens då församlade Revisorer tvifvel, huruvida den

af Strengnäs konsistorium för stiftets emeriti-kassas räkning inköpta egendomen Säby i

Järfälla socken af Stockholms län lemnade tillräcklig säkerhet för de stora belopp af

erneriti-kassans tillgångar, som för inköp och förvaltning af densamma blifvit använda;

och hade de följande Statsrevisorerue i detta afseende anmält, att egendomens förvaltning

för hvarje år medfört utgifter utöfver inkomsterna. Att så äfven varit förhållandet

under 1869 inhemtades af en utaf Revisorerne meddelad redogörelse, af hvilken, jemte

dertill hörande verifikationer, dessutom framginge, att erneriti-kassans förbindelser genom

ifrågavarande egendomsköp vid revisionsårets slut voro:

återstod

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Uskottets Utlåtande N:o 36.

9

återstod af upptaget hypoteksiån .............. . 71,416: 45,

lån, upptaget, ur Eskilstuna elementarläroverks lönefond....... 20,000: —

dito från försäkringsbolaget Skandia.............. 19,000: —

eller tillsammans R:dr 110,416

45;

hvarförutan de för egendomens räkning af emeriti-kassans medel inlösta

inteckningar och utgifna förskott jemte derå upplupna räntor uppgingo

till.....................111,161: 68.

Summa R:dr 221,578: 13.

Årets inkomst af egendomen hade, pä sätt ofvanberörda redogörelse utvisade,

endast utgjort 4,315 Riksdaler, eller ej fullt. 2 procent af egendomens här ofvan beräknade

värde. Enligt 1870 års räkenskaper, hvaraf Revisorerne tagit kännedom, uppgick

afkastningen till endast 1,100 Riksdaler. Då af resultaten under de för jordbruket särdeles

gynnsamma åren 1869 och 1870 således med visshet kunde antagas, att värdet af

egendomens afkastning allt framgent skulle komma att understiga räntebeloppet å egendomens

skulder, hvilka genom ränta på ränta än ytterligare ökades, ansågo Revisorerne,

att Konsistorium sä fort som möjligt borde afhända sig en egendom, hvars förvaltning

för hvarje år medförde så betydlig förlust.

Enär såväl af revisorernes förevarande framställning som af'' det i anledning deraf

utaf Konsistorium afgifna underdåniga utlåtande framgår, att förvaltningen af egendomen

Säby hittills för hvarje år medfört förlust för emeriti-kassan, anser Utskottet, lika med

Revisorerne, att ifrågavarande egendom bör ju förr desto heldre försäljas; men då det

torde kunna, antagas, att de åtgärder, som härefter kunna blifva för egendomens afyttrande

vidtagna, skola, lika litet som de enligt ofvanberörda utlåtande, hittills gjorda

försök, röna någon framgång, derest uteslutande afseende skall fästas dervid, att emeritikassan

genom försäljningen blefve godtgjord för dess på egendomen bafda omkostnader,

får Utskottet, som, på grund af hittills vunnen erfarenhet om resultaten af egendomens

förvaltning, anser dess afyttrande vara för emeriti-kassan fördelaktigt, äfven om nämnda

ändamål dervid icke skulle kunna helt och hållet ernås, hemställa.

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kong!.

Maj:t i nåder täcktes bemyndiga konsistorium i Strengnäs stift

att, äfven om sådant icke kan utan förlust för stiftets emeritikassa

ega rum, så snart lämpligen ske kan, låta försälja den för

kassans räkning inköpta egendomen Säby.

Bih. till Riksd. Proi. 1372. 4 Sami. / Af A. 21 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36,

Angående lärare

vid elementarläroverken

.

§ 9.

(Rev.-ber. pag. 204. Uti. pag. 334—383.)

Då behofvet af lärare vid elementarläroverken i väsendtlig mån vore beroende

på lärjungarnes antal, och det således kunde inträffa, att lärarekrafterna vid ett läroverk

till följd af minskadt elevantal voro större än nödigt, under det att vid ett

annat brist i detta afseende förefunnes, hade Revisorerne till Riksdagens ompröfning

ansett sig böra hemställa, huruvida icke de lärare, som hädanefter komme att antagas,

borde tillförbindas att underkasta sig förflyttning till annat elementarläroverk inom

samma stift.

Genom Kongl. cirkuläret den 20 Mars 1858 är förordnadt, att i de fullmakter

eller konstitutorial, som för lärare vid de högre elementarläroverken derefter utfärdades,

det vilkor skulle intagas, att de två yngste lärarne vore, i händelse de genom inträffade

förändringar funnes umbärlige, skyldige att inträda i tjenstgöring vid annan skola, helst

inom stiftet, och genom nådigt cirkulär den 29 December 1860 har detta stadgande förklarats

böra iakttagas i afseende å yngste kollegan vid de tre- eller femklassiga läroverken,

hvarförutan medelst ett Kongl. bref af den 29 April 1869 är vordet föreskrifvet, att i

de fullmakter, hvilka derefter för lärare vid elementarläroverk i Stockholm utfärdades,

det förbehåll skulle intagas, att de utnämnde voro skyldige att, om så erfordrades, ingå

i tjenstgöring äfven vid annat hufvudstadens elementarläroverk än det, vid hvilket

ledighet uppstått.

Enligt Utskottets åsigt förefinnes icke någon anledning, hvarföre nyssberörda

stadganden ej skulle till alla lärare vid elementarläroverk utsträckas, likasom tjenstgöringsskyldighetens

inskränkning till visst stift numera saknar allt berättigande, helst

frågor af ifrågavarande beskaffenhet, såsom afseende indragning tillsvidare af på stat

uppförda befattningar, icke kunna af. vederbörande konsistorier afgöras, utan städse

måste underkastas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Utskottet anser sig derföre böra

hemställa.

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t i nåder förordna, att de lärare, som hädanefter blifva

till befattningar vid rikets elementarläroverk utnämnde, må tillförbindas

att, der så i nåder pröfvas lämpligt, underkasta sig förflyttning

till annat elementarläroverk än det, hvarvid de vunnit anställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.

11

Svenska Akademien.

*

§ 10.

YRev.-ber. pag. 218. Uti. pag. 385.)

Utaf Svenska Akademiens ordboksarbete, till hvars fortsättande från och med år

1854 varit beviljadt ett årligt anslag af 3,750 Riksdaler, hvilket vid 1859—1860 årens

riksdag uppfördes å ordinarie stat, och hvartill alltså af statsmedel utgått 67,500 Riksdaler,

hade under år 1870 utkommit första häftet, innefattande bokstafven A. _ 1 an
ledning

af hvad Akademien yttrat uti det förord, hvarmed Akademien beledsagat detta

häfte och hvaraf Revisorerne meddelat ett utdrag, hade hos Revisorerne tvekan uppstått,

huruvida anordningen för ifrågavarande arbete, hvars utgifvande redan varit förenadt

med icke ringa kostnader, vore fullt lämplig och ledande till arbetets fullbordande med

den skyndsamhet ändamålet kräfde.

Den tvekan, Revisorerne sålunda uttalat i afseende på ändamålsenligheten af anordningarne

för Svenska Akademiens ordboksarbete, kan Utskottet icke annat än dela,

och denna tvekan har vunnit ökadt stöd i innehållet af det utaf Akademien i anledning

af Revisorernes anmärkning afgifna underdåniga utlåtande. Det synes Utskottet således

väl värdi att öfverväga, huruvida icke ifrågavarande arbete borde ordnas på ett sätt,

som mera befordrade dess raskare fortskridande. Arbetets stora nationela betydelse gör

det otvifvelaktigt förtjent att af statsmedel understödjas, desto heldre som, utan sådant

understöd, ringa utsigt lärer förefinnas, att det någonsin skulle kunna tillfredsställande

genomföras. En jemförelse emellan det betydliga belopp, hvartill de hittills för arbetet

under längre tid använda statsmedel uppgå, och det resultat, som kunnat för allmänheten

framläggas, lärer emellertid gifva fullt stöd för den mening, att de hittills vidtagna anordningarne

icke kunna anses tillfredsställande. Det vill synas, som vore det både med

god hushållning och med behörigt erkännande af arbetets vigt mera öfverensstämmande

att, äfven med en för en tid något förhöjd utgift, söka fortskynda detsamma, så att

ordboken en gång må kunna fullbordas och åt den nationela språkodlingen bereda den

nytta som eftersträfvas, än att alltjemt fortfara att utbetala ett anslag, som, tilläfventyrs

otillräckligt att åt ordboksarbetet bereda önskvärdt fortskridande, i sjelfva verket

icke, att döma af hittills vunnen erfarenhet, lemnar för det allmänna något resultat, som

motsvarar de för längre tidrymd betydliga medel, som utan nämnvärdt närmande till

målet uppoffras. På dessa grunder hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke, i

afseende å det åt Svenska Akademien uppdragna arbete för utar
-

Angående

Svenska Akademiens

ordboksarbete.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36,

Angående ett i

Carlstads domkyrka*

räkenskaper

oriktigt

affär dt belopp.

Angående de

under Bibelkommissionens

förvaltning befintliga

medelstillgånger.

betande af en ordbok öfver svenska språket, må kunna träffas

anordningar, som betrygga arbetets raskare fortskridande och ordbokens

fullbordande inom en ej för mycket aflägsen tid, samt, om

förhållandena dertill föranleda, till Riksdagen göra den framställning

i ämnet, som för nämnda ändamåls vinnande mä kunna

anses behöflig.

Domkyrkornas räkenskaper.

§ n.

(Rev.-ber. pag. 250.)

Enligt hvad af Carlstads domkyrkas räkenskaper inhemtats, hade domkyrkan eu

skuld från år 1868 å 23,800 Riksdaler. Under revisionsåret hade detta skuldbelopp

blifvit betaldt, hufvudsakligen genom ett från Riksgälds-kontoret erhållet lån å 23,500

Riksdaler, Skilnaden mellan dessa belopp, eller 300 Riksdaler, skulle således utgöra den

utgift, som i anledning af berörda transaktion bort i räkenskaperna afföras. Genom eu

oriktig uppställning i räkenskapen af de förstnämnda beloppen hade emellertid 600 Riksdaler

blifvit afförda, eller 300 Riksdaler mer än som vederbort.

Af det i anledning af denna Revisorernes anmärkning afgifna underdåniga utlåtande

inhemtas, att vederbörande, med erkännande af anmärkningens riktighet, förbundit

sig att inbetala det anmärkta beloppet, hvilket Utskottet, enär berörda utlåtande icke

inkommit så tidigt, att detsamma i sammanhang med revisionsberättelsen kunnat till

trycket befordras, härmed får

till Riksdagens kännedom meddela

Bibel-kommissionen.

§ 12-

(Rev.-ber. pag. 252. Uti. pag. 389.)

Åf en utaf Revisorerne meddelad redogörelse för Bibelkommissionens räkenskap

inhemtas, att nämnda kommissions tillgångar vid 1869 års slut utgjordes af: kontant

behållning 4,235 Riksdaler 32 öre, utlånta medel 43,900 Riksdaler, utestående räntemedel

180 Riksdaler, eller tillsammans 48,315 Riksdaler 32 öre; och då en medelsförvaltning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.

13

särdeles af det omfång som den ifrågavarande, synts Revisorerne vara för kommissionens

ändamål främmande, hafva Revisorerne, utgående från den vid flera föregående revisioner

uttalade och af Statskontoret uti underdånigt utlåtande af den 31 December 1869

biträdda åsigt om lämpligheten af en gemensam fond- och kassa-förvaltning, ansett sig

böra hos Riksdagen hemställa, om icke förvaltningen af ifrågavarande medel kunde från

kommissionen skiljas, på det att kommissionen finge uteslutande egna sin verksamhet åt

sitt egentliga uppdrag, hvars snara afslutande, efter kommissionens nära hundraåriga

tillvaro, af flera skäl vore önskvärdt.

Till alla delar instämmande i de af Revisorerne i denna fråga uttalade åsigter,

hemställer Utskottet,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det måtte

Kongl. Maj:t i nåder täckas förordna derom, att de under Bibelkommissionens

förvaltning befintliga medelstillgångar blifva till

Statskontoret öfverlemnade.

Expens- och aflönings-räknmgarne.

§ 13.

(Rev.-ber. pag. 262. Uti. pag, 328.)

I anledning af hvad Revisorerne, efter granskning af Kommers-kollegii experts- Angående sdtmedelsr

åkning, yttrat i afseende på sättet för anskaffande af vexlar för Kollegii räkning, ska/mde^f

har Utskottet i § 2 här ofvan meddelat utlåtande. vexlar.

Folkskolelärarnes pensions-inrättning.

§ 14.

‘(Rev.-ber. pag. 274.)

Sedan Kongl. Maj:t den 17 September 1856 fastställt nådigt reglemente för en Angående pmpensionsinrättning

för folkskolelärare inom IJernösands stift och, enligt nådigt bref den 18 ^onnnråttmng

November samma år, beviljat denna pensionsinrättning såsom grundfond ett belopp afJlärare inom

4,500 Riksdaler Banko eller 6,750 Riksdaler Riksmynt af de medel, Rikets Ständer vid Hlösands

1853 års riksdag beviljat för pensionering af afskedade folkskolelärare, hade. i anledning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Angående de

förvaltande

embetsverJcens

underdåniga

berättelser

deraf att en allmän pensionsinrättning för folkskolelärare i hela riket numera kommit

till stånd, alla delegare i förstnämnda pensionsinrättning förklarat sig villige att afstå

från vidare åtnjutande af oroförmälda statsanslag, mot det att de berättigades att återfå

sina egna insatser, hvarefter Kong!. Maj:t, uppå underdånig framställning af domkapitlet,

i Hernösands stift, genom nådigt bref af den 12 Februari 1869, dels förordnat, att

nämnda särskilda pensionsinrättning för folkskolelärare i Hernösands stift skulle upplösas

och det till denna inrättning beviljade anslag af statsmedel till direktionen för folkskolelärarnes

allmänna pensionsinrättning öfverlemnas, dels förklarat sig vilja, så snart det

öfverskott, som kunde uppkomma sedan den förstnämnda pensionsinrättningens delegare

återfått sina insatser med derå influten ränta, blifvit till beloppet bestämdt, uppå förnyad

underdånig framställning, i nåder besluta om öfverskottsmedlens användande.

Under uttalande af den åsigt att ifrågavarande öfverskottsmedel, hvilka, enligt

Revisorerne meddelad upplysning, uppginge till icke obetydligt belopp, borde, sedan delegarne

återfått sina insatser med derå influten ränta, tillgodokomma folkskolelärarnes

allmänna pensionsinrättning, hade Revisorerne, som inhemtat att någon förnyad underdånig

framställning i ämnet ännu icke till Kongl. Maj:t inkommit, trott sig ej sakna

anledning fästa uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att frågan om berörda medels

användande blefve, så fort ske kunde, slutligen afgjord.

Då emellertid, enligt hvad Utskottet inhemtat, domkapitlet i Hernösands stift redan

den 18 Januari 1871 till Kongl. Maj:t i underdånighet inkommit med redogörelse

öfver beloppet af ofvanberörda öfverskottsmedel och dervid tillika i underdånighet hemställt,

att samma öfverskott måtte få användas till förstärkande af den inom stiftet befintliga

understödsfonden för fattiga folkskolelärares enkor och barn, samt denna underdåniga

framställning ännu är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende, får Utskottet

hemställa:

att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 15,

(Rev.-ber. pag. 292.)

Beträffande den af Revisorerne gjorda erinran derom, att ehuru, jemlikt Kongl.

cirkulären den 14 Augusti 1841 och den 13 Maj 1859, vid början af hvarje revision af

statsverket till Revisorerne skulle öfverlemnas de vid föregången lämplig tid såväl från

Statskontoret som alla öfriga förvaltande verk till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga

berättelser om tillståndet och styrelsen af de under deras förvaltning stående delar af

statsverket de år, för hvilka afslutade räkenskaper vid samma revision företeddes, dylika

redogörelser från en del myndigheter likväl icke blifvit till Revisorerne öfverlemnade,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.

15

har Utskottet inhemtat, att Kongl. Maj:t, i anledning af denna Revisorernes framställning,

under den 1 December sistlidet är, behagat i nåder öfverlemna åt cheferne för de

särskilda statsdepartementen, hvardera för sitt departement, att, der någon under departementet

lydande embetsmyndighet eller inrättnings styrelse, som borde berättelse af omförmälda

beskaffenhet årligen afgifva, funnes hafva sin skyldighet härutinnan åsidosatt,

meddela vederbörande den erinran, som ansåges af omständigheterna påkallad; och får,

jemte meddelande till Riksdagens kännedom af detta nådiga beslut, Utskottet i anledning

deraf hemställa:

att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 16.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt, har Utskottet funnit

dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande vid behandling af de

utgiftsanslag Revisorernes framställning berör, dels hafva foranledt till sådan åtgärd från

vederbörande granskande och dömande myndighets sida, att förhållandet numera icke

hemfaller under Riksdagens pröfning, dels eljest hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara

genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af

den vigt att, oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd

bort af förhållandet påkallas, dels ock slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att

från Utskottets sida påkalla något yttrande,

Stockholm den 12 Mars 1872,

På Stats-Utskottets vägnar:

Angående Revisorernes

öfrig

a framställningar.

Arvid Frtson Posse.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1872:53 Skrifvelse, i anledning af är 1871 verkställd revision af Statsverkets m. fl. allmänna fonders förvaltning år 1869. a1 i texten