Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående upphörande af hofveriskyldigheten till kungsgårdar och militiebosfällen i Skåne.

1872-04-15 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1872:55, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående upphörande af hofveriskyldigheten till kungsgårdar och militiebosfällen i Skåne.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 55.

1

Äso SS»

Auk. till liiksd. Kansli den 15 April 1872, kl. 12 midd

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående upphörande af

hofveriskyldigheten till kungsgårdar och militiebosfällen i

Skåne.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (N:o 25) har Herr B.

sou Geijer, för den händelse att Riksdagen, genom bifall till Kongl. Maj:ts i den till

Riksdagen aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof gjorda

framställning om anslag till »inlösen af dagsverksskyldighet från hästhemman i Skåne»,

skulle efterskänka den dessa hemman, enligt Kongl. reglementet den 7 November 1695,

påliggande arbetsskyldighet, föreslagit, att Riksdagen då ock måtte i underdånig skrifvelse

anhålla, det Kongl. Maj:t behagade vidtaga sådana åtgärder, att Rikets Ständers

beslut om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande måtte komma till tillämpning

äfven beträffande innehafvare af de hemman, hvilka utgöra bofven till kungsgårdar eller

militieboställen i Skåne, och att Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra och till Riksdagen

afgifva förslag om den ersättning, som för sådant fall må vara erforderlig, derest icke

rättigheten att disponera ifrågavararande hofverier finnes kunna upphöra vid ombyten af

kungsgårdarnes eller boställenas innehafvare; hvarförutan ett med detta i allo öfverensstämmande

förslag till underdånig skrifvelse blifvit inom Riksdagens Andra Kammare

(uti motion N:o 94) af Herr Johan Jönsson framstäldt.

Jemväl vid sistlidne riksdag föreslog sistbemälde motionär (i motion N:o 74) aflåtande

af underdånig skrifvelse i samma syfte, som med det nu framställda förslaget

är afsedt.

Bih. till Riksd. Prat. 1872. 4 Sand, 1 Åfä. 30 Haft.

Motioner

ämnet.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Uts/cottets Utlåtande N:o 33.

Förra Riksdagens

beslut.

Hästhemman

i Skåne.

1840 års Riksdags

skrifvelse.

Dåvarande Stats-Utskott, som delade den af Rikets Ständer vid flera tillfällen

uttalade åsigt om olämpligheten af ifrågavarande arbetsskyldighets utgörande in natura

och ansåg de derför anförda skäl vara välgrundade, fann likväl, efter hvad soin från

statsmakternas sida blifvit i frågan åtgjordt, någon ytterligare åtgärd från det allmännas

sida derutinnan icke vara erforderlig, då det syntes böra på de, nu mera jemförelsevis få

återstående arbetsskyldige sjelfva ankomma att tillgodogöra sig de fördelar, som med

regleringen af dagsverksskyldigheten åsyftats och hvilka icke kunde vinnas utan att

dessa arbetsskyldige i handling visade det tillmötesgående, som man förutsatt böra hos

dem finnas och som andra arbetsskyldige vid erhållande af befrielse från berörda skyldighet

ådagalagt. På dessa och i öfrigt anförda skäl hemställde Utskottet (i Utlåtande

N:o 73), att motionärens framställning icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

och blef denna hemställan af Riksdagens båda Kamrar bifallen.

Beträffande först Kong!. Maj:ts, af den förstnämnda motionären omförmälda, af

Riksdagen nu mera bifallna nådiga förslag om beviljande af anslag till inlösen af dagsverksskyldighet

från hästhemman i Skåne, så afsågs visserligen dermed, att alla de s. k.

hästhemman, som erlägga löningsränta till skånska dragonregementet skulle blifva likställda,

så att äfven de, som vore belägna inom tvä mil från det boställe, till hvilket

de vore anslagna, skulle, mot utgörande af hela den hemmanen åsätta räntan, befrias

Irån den dem, jemlikt Kongl. Maj:ts reglemente och förordning af den 7 November 1695,

aliggande dagsverksskyldighet och vederbörande boställsinnehafvare af statsverket erhålla

godtgörelse med skilnaden emellan beloppet af den förut afkortade räntan samt dagsverkenas

värde efter markegång. Denna hästhemmanen hittills åliggande arbetsskyldighet

var emellertid inskränkt till naturaprestation af de sex öke- och tolf drängedagsverken,

som voro inbegripna i den hemmanet åsätta och indelningshafvare!! på lön anslagna

grundräntan, och hade således, på sätt äfven Krigs- och Kammar-kollegierna uti deras

i ämnet den 12 Januari 1863 och den 21 November 1870 afgifna underdåniga utlåtanden

upplyst och enligt hvad här nedan vidare omförmäles, hvarken till sitt upphof eller beskaffenhet

något gemensamt med de uti hemmanens ränta och skattläggning icke inbegripna

dagsverks- och arbetsskyldigheter, som in natura utgjorts och ännu utgöras till

en del kungsgårdar eller militieboställen i Skåne.

Med förmälan hurusom vid verkställigheten af det af Rikets Ständer vid 1809

och 1810 årens riksmöte fattade beslut, det allmogens dagsverksskyldigheter till kronan

behållna kungsgårdar och kronolägenheter skulle, emot det att i stället lösen för dessa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55. 8

dagsverksskyldigheter efter markegång till statsverket erlades, upphöra att in natura utgöras,

när dåvarande arrendekontrakt löpte till ända, en skiljaktighet uppstått emellan

sådana hemman, som voro dagsverksskyldiga till kronans nyssnämnda egendomar, och

dem, hvilka till boställen och indelningshafvare voro anslagna, men rättvisa och billighet

syntes fordra, att sådana åtgärder vidtoges, hvarigenom enahanda lättnad jemväl bereddes

den del af allmogen, som vore underkastad arbetsskyldighet till sistnämnda kronolägenheter,

anhöllo Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 30 December 1840,

bland annat, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte erhålla nådig befallning att

anställa en fullständig och noggrann undersökning angående sådana uti hemmanens ränta

och skattläggning icke inbegripna dagsverks- och ai betsskyldigheter, som in natura utgjordes

till kronans hemman och lägenheter, hvilka såsom boställen m. m. voro embets- och

tjensteman anslagna eller till inrättningar upplåtna, hvarvid borde utredas, huru dessa

skyldigheter tillkommit och hvarpå desamma sig grundade, äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

i de fall, då nämnda skyldigheter icke voro närmare bestämda, borde

söka tillvägabringa sådana öfverenskommelse!'', hvarigenom, åtminstone för tiden efter

nuvarande boställshafvares afgång, visst antal dagsverken blefve bestämdt. Efter det

sådana undersökningar uppå nådig befallning blifvit verkställda, afgaf Kammar-kollegium

den 5 Maj 1843 underdånigt utlåtande i ämnet. Vid föredragning häraf fann emellertid

Kongl. Maj:t, med hänsigt till förekommande särskilda förhållanden beträffande ett boställe

i Skaraborgs län, hvarom nu ej är fråga, samt de kungsgårdar och boställen i

Skåne, vid hvilka dagsverken eller s. k. hofveri af dertill indelta arbetshemman utgjordes,

och då vid de verkställda undersökningarne hvarken någon uppskattning till penningevärde

egt rum vare sig af arbetshemmanens gemensamma arbets- och dagsverksskyldigheter

till hvarje kungsgård, eller af hvarje hofveri eller arbetslags, än mindre hvarje

särskildt hemmans tjenstbarheter, eller tillfredsställande utredning blifvit åstadkommen

i flera på frågan inverkande vigtiga omständigheter, godt i nåder förordna, att, till noggrannt

utredande af dessa förhållanden, ny lokalundersökning skulle företagas icke allenast

vid ofvannämnda boställe i Skaraborgs län, Lilla Bjurum, hvarest hofveriskyldigheten

in natura icke vore afskaffad, utan äfven vid hvar och en af de i Skåne varande kungsgårdar

och boställen, der densamma funnes bibehållen, och uppdrogs åt numera aflidne

Kammarrådet i Kammar-kollegium L. E. Cassel att, med biträde af förste landtmätaren

i hvarje af ifrågavarande län eller, i händelse denne vore hindrad, af annan utaf Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande tillförordnad skicklig och erfaren landtmätare, samt en af

generalbefälhafvare!) i militärdistriktet utsedd regements- eller kompani-officer, som med

kännedom om indelningsväsendet i provinsen förenar erfarenhet och insigt i landthushållning

och ortens jordbruk, verkställa ifrågavarande lokalundersökningar i närvaro af tillförordnade

krono- och regementsombnd, vederbörande indelningshafvare samt egarne eller

innehafvarne af de till hvarje kungsgård eller boställe anslagna arbetshemman, och att

dervid söka tillvägabringa förslag till frivilliga jemkningar och överenskommelser till

vidare nådig pröfning.

Kongl. Maj:ts

beslut om ny

utredning och

ur, der sökning

på stället.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o <5.5.

Ca3sels utledning.

Efter fulländadt uppdrag inkom Kammarrådet Casselden 10 December 1844 med

betänkande i ämnet, hvilket, beträffande upphofvet till och beskaffenheten af de arbetseller

hofveriskyldigheter, som utgjordes in natura till kungsgårdar och boställen i Skåne,

hufvudsakligen innehöll: att nämnda kungsgårdar och boställen under danska herraväldet

och innan Skåne införlifvades med Sverige tillhört antingen danska kronan, eller under

densamma lydande andliga eller verldsliga stiftelser och inrättningar, samt jemte underlydande

kronogods blifvit, med den rätt danska kronan dertill egde, öfverlätna på den

svenska, såsom vederlag för den af Sverige till Danmark afträdda ön Bornholm, eller

ock varit danska och skånska adliga familjers sätesgårdar, hvilka, med underlydande

frälsehemman, dels i följd af egarnes affall från Sverige under de efter fredsslutet med

Danmark i provinsen uppkomna oroligheter, af svenska kronan indragits, dels ock genom

byten kommit i kronans ego och besittning, samt före, vid och efter indelningsverkets

upprättande anslagits till de civila eller militära behof, hvartill de fortfarande användas;

att de hemman, som nu utgjorde dagsverken till dessa kronogods, innehafts under danska

tiden, af krono- eller frälsebönder, skyldige till det den tiden vanliga arbete till hufvudgårdens

bruk och skötsel samt jordegarens betjenande, som då och äfven i sednare tider

i Skåne varit kändt under namn af hafveri, hvarmed egentligen förstodes den till tid,

sätt och belopp obegränsade och obestämda arbetsskyldighet, som, uppå husbondens tillsägelse,

skulle till hans tjenst, vid och utom gården, utgöras genom forslingar eller äckor,

på längre och kortare afstånd, samt dagsverken, med det antal personer, som uppbudades,

vid förefallande, till de till hufvudgårdens bruk och skötsel hörande, eller dermed

gemenskap egande arbeten; att, vid indelningsverkets införande i Skåne, till rusthåll anslagits

de dertill då tillgängliga samt passande både f. d. danska kronohemman, och de

till svenskt krono genom reduktion och byte förvandlade skånska frälsehemman, så vidt

de till detta behof erfordrades; att dervid större delen af de hemman af omförmälda

natur, som varit de nya svenska kungsgårdarne till deras häfdande underlagda, bibehållits

vid den arbetsskyldighet derunder, som dem af ålder ålegat, men andra sådana arbetshemman

åter fått vidkännas rustning; att nuvarande arbetshemman således icke i följd

af jordnaturen eller förut innehafda rättigheter undantagits från rustningens uppsättande,

hvartill de ostridigt varit lika fallna och skyldiga, som de kronohemmansåboar, hvilka

till rustning indelats, utan var befrielsen från rustningsbesväret tillfällig och föranledd af

hemmanens belägenhet i allmänhet i närheten till kungsgårdarne, hvilka ansågos icke

kunna umbära det arbetsbiträde från kringboende hemtnansåboar, som till desammans

bruk och skötsel tillförene åtnjutits, och hvilket under sådana omständigheter ansågs

såsom en motsvarighet till rustningsbesväret; att berörda förhållande än ytterligare styrktes

deraf, att både under sjelfva indelningstiden, som i Skåne fortgick nära ett hälft

århundrade, och äfven sedermera vid många kungsgårdar inträffat, att hemman, som ursprungligen

varit till utgörande af arbetsskyldighet eller hofveri dit anslagna, blifvit

såsom nog aflägse från kungsgården belägna och till arbetshemman mindre tjenliga, på

derom gjord anmälan, i stället indelade till rustning, hvaremot närmare intill kungsgården

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

belägna rusthåll, med befrielse från detta sednare besvär, anslagits till arbetshemman, så

att under tidens lopp rustnings- och arbetsskyldigheten flerestädes blilvit ombytt; samt

att, till följd af redan vid indelningstiden och sedermera tid efter annan meddelade förordnanden,

de ovissa och godtyckliga arbetsskyldigheterna blilvit reglerade till bestämda,

efter arbetsböndernas förmåga afpassade arbetsprestationer, derför ersättning medgifvits

genom afräkning på hemmansräntan, hvarförutan under tidens lopp upprättats åtskilliga

frivilliga arbetskontrakt med arbetsbönderna, och der sadana icke kunde tillvägabringa»,

utfärdades i stället ordentliga beslut om arbetsskyldigheternas belopp och sättet för deras

utgörande, än af Länsstyrelsen, än al Krigs- och Kammar-kollegierna, än af Kongl.

Maj:t, när nämnda myndigheters åtgärder öfverklagades; hvarjemte i domstolsväg beslut

härom tillkommit, hvilka såsom laga kraftvunna tjenat till efterrättelse, hvadan Rikets

Ständers begäran om arbetsskyldigheternas närmare bestämmande, såsom på alla ställen

redan försiggånget, icke ansågs till någon åtgärd föranleda.

Med ledning af dessa förhållanden vid hvarje särskild kungsgård hade, vid den

af Oassel hållna undersökning, uppskattning i öke- och drängedagsverken skett af de

arbetsbiträden och tjenstbarheter åt särskilda slag, som, enligt arbetskontrakt och gällande

stadganden ålåge dels hvarje hofveri eller arbetslag för sig, dels alla hofverierna

gemensamt, hvilken samfälda arbetsskyldighet derefter blifvit pa hvarje hemmansnummei

efter dess andel i hofverilaget fördelad; och hade vid denna uppskattning i öfrigt iakttagits,

dels att, jemlikt den fördelning af arbetsskyldigheterna, som under den förflutna

tiden varit och ännu vore gällande, samt i öfverensstämmelse med arbetsböndernas allestädes

tillkännagifna önskan, helt arbetslags eller hofveris arbetsskyldighet beräknats till

visst antal dagsverken, utan afseende å det större eller mindre hemmantal, hvaraf hofveriet

varit sammansatt eller på hemmanens dåvarande godhet och beskaffenhet, och följaktligen

äfven utan all hänsigt till de skiljaktigheter i arbetsqvantiteternas belopp och ersättningen

derför, som kunde uppkomma vid den ena kungsgården i jemförelse mot den andra,

dels ock att sådana dagsverken, som vanligen utgjorts af qvinnor eller yngre, icke fullt

arbetsföre manspersoner, ansetts motsvara 2/3:delar af laggildt drängedagsverke; hvarefter

arbetsvärdet blifvit i penningar uträknadt efter medelmarkegångspnset å hvartdera

slaget dagsverken under de tio åren 1834—1843, hvilket medelpiis bestigit sig till

inom Christianstads län:

för ett ökedagsverke .

» » drängedagsverke

B:ko R:dr — 46, 10.

» » — 17, 5.

inom Malmöhus län:

för ett ökedagsverke .

» » drängedagsverke

B:ko R;dr 1: 15, 2.

>. » — 18, 5.

Cassels för

slag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Vid bestämmande åt den ersättning, som borde af arbetshemmanen utgå för befrielse

från den dem åliggande arbetsskyldighet, hade emellertid, enligt arbetsböndernas

med undantag af dem vid en och annan i norra delen af Christianstads län, närmare

skogsbygden belägen kungsgård, der arbetslagen visat benägenhet att utgöra ersättningen

i penningai i allmänhet derom uttalade önskan, arbetsvärdet reducerats till spån mål,

hvarjemte ej mindre noga tillsetts att ersättningsbeloppet, äfven om detsamma för den

skull måst nedsättas under arbetsskyldigheternas uppskattade värde, jemte den i sednare

tider tillkomna roteringen icke komme att ötverstiga den kostnad, som rustningsbesväret,

ii an hvilket, enligt hvad ofvan nämndt är, arbetshemmanen endast tillfälligtvis, för deras

läge invid kuugsgårdarne och dessas behof af arbetsbiträde, befriats, vid närbelägna rusthåll

medförde, än äfven skälig lindring beredts i de fall, då hemmanens beskaffenhet påkallat

en nedsättning i större eller mindre man under kostnaden för rustningsbesväret

samt då, vid arbetsskyldighetens reglering i äldre tider, vissa hemman af okänd orsak

hlifvit, i förhållande till andra, betungade med högre arbetsskyldighet än som efter mantalsberäkning,

eller annan laga delningsgrund, belöpte.

h°fv*r‘~ Sedan Kongl. Maj:t derefter, enär, vid de hållna undersökningarne, öfverenskom
hörde.

nielscr med endast en del af de hofvenskyldige om arbetsskyldigheternas utbytande emot

töreslagen ersättning kunnat träffas, låtit ytterligare höra de öfriga, huruvida de ville på

de till dem framställda förslagen ingå, hade, af sistnämnde arbetsskyldige, endast de

till Billesholms kungsgård anslagne hemmansegare, med undantag af tre, anmält sig vilja

det uppgjorda förslaget antaga, hvaremot åboarne å de öfriga kungsgårdarnes arbetshemman

framställt vilkor mer eller mindre afvikande från nämnda förslag. Efter det

Kongl. Maj:t låtit i ämnet höra de i och för beskattningsväsendets förenkling utsedde

komiterade och Krigs-kollegium, afgaf Kongl. Maj:t till Rikets åren 1853—1854 försam,

ade Stander uadig proposition i ämnet, i anledning hvaraf Rikets Ständer, i fråga

beslut. 0111 dagsverksskyldigheten till åtskilliga, 13 till antalet, såsom boställen anslagna kungsgårdar

i Christianstads och Malmöhus län, för sin del antogo följande bestämmelser,

nemligen:

att de, angående hofveriskyldighetens upphörande på vissa vilkor och emot afgäld

från de hofveri- eller arbetsskyldiga hemmanen med hemmansinnehafvarne uppgjorda

ofvannämnda överenskommelser, äfvensom de dylika, hvilka dädanefter enligt

enahanda grunder i vederbörlig ordning afslutades för större eller mindre antal af

höfvel i- eller arbetsskyldiga hemman, skulle till Kong], Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse

anmälas;

att, der sådan öfverenskommelse blefve af Kongl. Maj:t stadfästad, förändringen

skulle taga sin början antingen från och med aret efter det, då boställsinnehafvaren förklarat

sig dermed nöjd, eller ock, om han ej ville derpå ingå, vid hans afgång från

bostället;

att, när hofveri- eller arbetsskyldigheten upphörde, den hemmanet åliggande, emot

arhet sskyldigheten förut afkortade, indelta räntan skulle utgöras till vederbörande indel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Memorial N:o 55.

7

ningshafvare, men den derutöfver öfvereuskomna årliga afgälden till statsverket ingå;

hvaremot på vederbörliga stater skulle uppföras ett emot sistnämnda afgäld svarande

anslag, som skulle tillkomma boställshafvaren uti oindelt spanmål, om afgälden vore

bestämd i spanmål, eller i kontant, derest afgälden vore uti penningar fastställd;

att i hvarje särskildt fall det skulle ankomma på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,

huruvida, utöfver sistnämnda anslag, någon ersättning af statsmedel åt boställsinnehafvaren

för upphörandet af det förut åtnjutna arbetsbiträdet kunde erfordras, i hvilket fäll

likväl en sådan ersättning icke finge öfverstiga skilnaden emellan det i nästföregående

punkt omnämnda sammanräknade beloppet af indelta räntor och afgäld samt det värde,

hvartill den upphörande hofveri- eller arbetsskyldigheten vid 1844 års undersökning

blifvit af förrättningsmannen, Kammarrådet Cassel, uppskattad;

att den ofvan omförmälda afgäld och ersättning, der sådan ifrågakomme, skulle,

såsom vederlag för minskad bostälisafkastning, tillsvidare af- och tillträdas lika med

annan boställets tillhörighet;

samt att i de fall, då öfverenskommelse på föreskritvet sätt icke träffats eller

framdeles blefve uppgjord, hofveri- eller dagsverksskyldigheten skulle tillsvidare såsom

förut fortfara.

Detta Rikets Ständers beslut blef af Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 8 September

1854, gilladt, och anbefalldes Krigs- och Kammar-kollegierna att för verkställighet

af berörda beslut vidtaga de åtgärder, som på dem ankommo.

Då emellertid överenskommelser om dagsverksskyldigheternas upphörande mot

ersättning efter sålunda bestämda grunder icke kunnat åvägabringas med alla de inom

provinsen Skåne hofveriskyldige hemmansinnehafvare, anhöllo Rikets vid 1859—1860 års

riksmöte församlade Ständer, med anledning af åtskilliga derom hos Rikets Ständer

väckta framställningar, uti underdånig skrifvelse den 30 Juni 1860, att Kongl. Maj:t

täcktes, efter den ytterligare utredning af ärendet, som af Kongl. Maj:t i nåder kunde

anses erforderlig, föreslå och vidtaga sådana åtgärder, att ifrågavarande hofveri- och

dagsverksskyldighet in natura måtte emot lämplig ersättning, der sådan pröfvades böra

erläggas, så fort ske kunde, upphöra. Sedan Krigs- och Kammar-kollegierna uti den 3

September 1860 häröfver atgifvet underdånigt utlåtande anfört, bland annat, att någon

fullständigare undersökning och utredning än den redan gjorda icke kunde verkställas,

fann Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 5 Oktober 1860, annan åtgärd i följd af Rikets

Ständers hemställan icke böra vidtagas, än att de arbetsskyldige skulle ånyo höras,

huruvida de icke, jemlikt de i Kongl. Brefvet den 8 September 1854 fastställda grunder,

önskade vinna befrielse från dagsverkens utgörande.

Vid de arbetsskvldiges, sålunda anbefallda, ytterligare hörande, hvilket egde rum

inför vederbörande kronofogdar och hvarvid de arbetsskyldige i allmänhet vägrade att

ingå på den föreslagna regleringen, på den af de flesta anförda grund, att de ansågo den

ifrågasatta ersättningen för hög, blef öfverenskommelse afslutad endast för Yi2 mantal

under Årups kungsgård. Och är således resultatet af de, för afskaffande af den från

185!)—1860

års Riksdags

skrifvelse.

Kongl. Maj:ts

beslut i anledning

af 1859—

1860 års Riksdags

skrifvelse.

De hofveriskyldige

ånyo

hördo.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 65.

åtskilliga hemman in natura utgående dagsverksskyldigheten vid de till boställen anslagna

kungsgårdarne i Skåne, vidtagna åtgärder, att, af de till 13 boställen ursprungligen

arbetsskyldiga !4379/9,3 mantal, 772/3 mantal blifvit befriade från utgörande af

dagsverken in natura, och alt således, enligt ett den 11 Oktober 1861 till Kammarkollegium

aflåtet nådigt bref, arbetsskyldigheten då oförändrad qvarstod för 665/32 mantal,

på sätt följande sammandrag närmare utvisar:

Hemman, för hvilka arbetsskyldigheten

upphört.

mantal

qvarstår.

mantal

Summa

mantal

Inom Malmöhus län.

1) Alnarp.........

1517A8

a1/»

H13/ib

1517/48

1323/s2

147/16

H13/i6

*7ie

Ö7/l2

2) Löfvestad............

3) Månstorp............

4) Hjelmshult............

5) Billesholm.....

Il19/32

147/ie

7Vie

6Vs

6) Arup..............

V»

S:gr

299/24

3919/32

6831/32

Inom Christianstads län.

7) Sandby .............

7

33/iu

19s/16

8) Svabesholm........

4

4

9) Bäckaskog............

13u/ie

Vs

1313/i6

53/s

1615/i6

10) Lillö..........

53/b

11) Herre vads kloster.........

lölö/l6

12) Tommarp............

18n/48

—--

18H/48

13) Mölleröd............

—

65/l6

65/l6

S:gr

487/24

269/ie

Summa

772/3

665/32

14379/96

och har, enligt hvad Utskottet inhemtat, någon förändring derutinnan icke egt rum.

1853—1854

års Riksdags

skrifvelse

angående

gatehusen.

1 sammanhang med ofvanberörda, vid 1853—1854 årens riksmöte fattade beslut,

angående hofveriskyldighetens upphörande på vissa vilkor och mot afgäld från de hofveriskyldiga

hemmanen, samt med anledning af derom hos Rikets Ständer gjord framställning,

anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, beträffande åtskilliga under Löfvestads

kungsgård dagsverksskyldiga så kallade gatehus, hvilka, såvida de voro af enahanda beskaffenhet
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

StaU-Utshottets Utlåtande N:o dö.

9

skaftenhet med de hemman, som till samma kungsgård utgjorde dagsverken in natura,

syntes böra i afseende på arbetsskyldigheten behandlas lika med nämnda hemman, det

Kongl. Maj:t täcktes anbefalla att undersökning blefve verkställd till utrönande, huruvida

berörda gatehus voro af enahanda beskaffenhet med de till samma kungsgård arbetsskyldiga

hemman, och att i sådan händelse den reglering, som kunde komma att ega

rum i afseende å dessa hemmans arbetsskyldighet, finge efter i allmänhet stadgade

grunder sträcka sig jemväl till omförmälda gatehus. Vidare anhöllo Rikets åren 1856

—1858 församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den 4 November 1857, att undersökning

om förhållandet med åtskilliga, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit anmäldt,

med dagsverksskyldighet belastade skatteköpta torplägenheter under de till boställen

anslagna kungsgårdarne måtte blifva anställd, och att enahanda åtgärder, som rörande

de s. k. gatehusen egt rum, i den mån de härvid voro tillämpliga, måtte varda vidtagna

äfven i afseende å förstnämnda lägenheter. Sedan Krigs- och Kammar-kollegierna, efter

vederbörande länsstyrelsers hörande, öfver dessa framställningar afgifvit underdåniga

utlåtanden, har Kongl. Maj:t dels under den 12 Maj 1857, beträffande gatehusen under

Löfvestads kungsgård, i nåder gillat de af kollegierna för förvandling af dessa lägenheter

åliggande dagsverks- ock brefbäringsskyldighet föreslagna grunder, enligt hvilka dessa

skyldigheter, sammanlagda 602/a dagsverken för hvarje gatehus, borde, liksom skett för

de till samma kungsgård anslagna arbetshemman, nedsättas med Vs:del eller till i jemnt

tal 48 stycken, för befrielse hvarifrån gatehusinnehafvarne skulle för hvarje gatehus,

jemte erläggande till indelningshafvaren af den dittills afkortade räntan, till statsverket

utgifva 27 riksdaler 62 öre, motsvarande värdet å dagsverkena efter det af Kammarrådet

Cassel föreslagna samt af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer i fråga om utbyte af

hemmanens arbetsskyldighet antagua pris utaf 18 sk. 5 rst. banko; hvaremot för den,

som derpå icke ville ingå, nämnda skyldighet skulle oförändrad fortfara; — och dels

under den 15 Mars 1861, i afseende å den af Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag

gjorda framställning om befrielse för skatteköpta torplägenheter från dem åliggande

dagsverksskyldigheter, ansett denna framställning böra omfatta torplägenheter eller gatehus

af såväl skatte- som krononatur samt tillika förklarat innehafvarne af dessa lägenheter

berättigade att, mot erläggande af lösen med penningar efter årligt medelmarkegångspris,

befrias från utgörande in natura af dem hvar för sig i allmänhet åliggande

ett dagsverke i veckan.

På dessa förslag hafva emellertid endast innehafvarne till 43A gatehus velat ingå,

i följd hvaraf och sedan, jemlikt Kongl. brefvet den 6 Februari 1863, dagsverksbesväret

blifvit ett till Löfvestad arbetsskyldigt gatehus eftergifvet, intilldess till gatehuset återvunnits

en mot andra dylika lägenheters områden i Löfvestad någorlunda svarande

jordvidd, arbetsskyldigheten oförändrad qvarstår för 5574 gatehus, enligt hvad följande

sammandrag närmare utvisar, nemligen:

Bih. till Iiiksd. Prat. 1872. 4 Sami. 1 Afd. 30 lläft.

1856—1858

års Riksdags

skrifvelse angående

dagsverksskyldiga

torplägenheter,

Kongl. Maj-As

beslut angående

gatehusen.

Kongl. Maj-.U

beslut angående

torplägenheterna.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Stata-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Gatehus, för hvilka arbetsskyldigheten upphört qvar står

Inom Malmöhus lån:

1) Löfvestad..................13A 241/*

2) Hjelmshult..................1 8

Inom Christianstads län:

17

6

55 V*

3) Svabesliolui..................2

4) Bäckaskog..................—

Summa 43A

På grund af hvad sålunda förekommit, anser sig Utskottet icke kunna tillstyrka

att, på sätt motionärerne åsyftat, ifrågavarande arbetsskyldighet skulle efterskänkas för

de hemman och gatehus, hvilkas innehafvare icke velat derifrån vinna befrielse genom

godkännande af de, i öfverensstämmelse med fastställda grunder, föreslagna överenskommelser,

helst ett sådant eftergifvande skulle innefatta en orättvisa emot alla dem,

icke blott inom provinsen Skåne, utan äfven inom andra landskap, som, emot lösen,

vunnit befrielse från dagsverksskyldighetens utgörande in natura. Emellertid synes det

ej oantagligt, att det af de ännu arbetsskyldige, för deras vägran att på regleringen ingå,

anförda skäl att den ifrågasatta ersättningen vore för hög, numera icke saknar all

grund, i det genom vid jordbruket i allmänhet införda förbättrade arbetsmetoder och

andra förhållanden en lindring sannolikt åstadkommits i den arbetshemmanen åliggande

arbetsskyldighet, sådan densamma, med ledning af då för handen varande förhållanden,

utaf Kammarrådet Cassel, enligt hvad af handlingarne inhemtas, till de arbetsskyldiges

belåtenhet uppskattades. Arbetsskyldigheten var nemligen icke bestämd till visst antal

dagsverken för hvarje hemmansdel eller hofverilag, utan beräknad efter det arbete, som

hofverilaget hade skyldighet att fullgöra, t. ex. upplöjandet af en viss jordrymd, inbergandet

af grödan å en viss åker, transporter af vissa qvantiteter spanmål eller ved m.m.,

hvilket arbete af Cassel uppskattades i visst antal öke- och drängedagsverke!!. En förnyad

undersökning och uppskattning af de ännu arbetsskyldige åliggande tjenstbarheter

jemte derefter lämpad jemkning af ofvanberörda fastställda grunder torde alltså kunna

vara af omständigheterna påkallad, på det att den ännu återstående arbetsskyldighetens,

af många skäl önskvärda, afskaffande måtte kunna åvägabringas, hvadan Utskottet

hemställer,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det KonglMaj:t

täcktes låta, efter förnyad undersökning, uppgöra och till

Riksdagen afgifva förslag dels derom, att Rikets Ständers beslut

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.

11

om upphörande af dagsverksskyldighetens utgörande in natura

måtte komma till tillämpning å de hemman och gatehus i Skåne,

för hvilka arbetsskyldigheten ännu qvarstår, och dels om den ersättning,

som för sådant fall må vara erforderlig, derest icke

rättigheten att disponera de ifrågavarande dagsverkena finnes

kunna upphöra utan annan ersättning än den, som kan varda de

arbetsskyldige till utgifvande ålagd.

Stockholm den 15 April 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse,

J¥:o

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående.

upplåtelse af en del utaf bastionen Drottningen jemte kronan

tillhörig mark i Christianstad för anläggning af en vattenledning.

(I. A.)

Enligt hvad af ofvanberörda, den 8 sistlidne Mars till Riksdagen afiåtna nådiga

proposition (N:o 26) inhemtas, hade uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift Christianstads

stadsfullmäktige, med förmälan att i staden uppstått fråga om anläggande af en vattenledning,

i underdånighet anfört, hurusom det funnits vara ej mindre till fördel för anläggningen,

än äfven ledande till besparing i kostnaden för densamma, om höjdreservoiren

eller det s. k. vattentornet finge anbringas å vallen till bastionen Drottningen, om ett så

stort antal af de i samma bastion befintliga kassematter, som erfordrades för att deruti

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1872:54 Skrifvelse, i anledning af gjorda framställningar angående upphörande af hofveriskyldigheten till kungsgårdar och militiebo ställ en i Skåne. s. 1 i texten