Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Magt rörande aväg abr ing ande af Myntkonvention med Danmark och om antagande af dermed i samband stående lagar. Till Sammansatta Bankooch Lag-Utskottet har blifvit öfverlemnad en motion

1873-05-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1873:6, Utlåtande med anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Magt rörande aväg abr ing ande af Myntkonvention med Danmark och om antagande af dermed i samband stående lagar. Till Sammansatta Bankooch Lag-Utskottet har blifvit öfverlemnad en motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

1

M-.o 6\

Ank. till Riksd. Kansli den 15 Maj 1873, kl. 7 e. in.

Sammansätta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande med anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Magt rörande

aväg abr ing ande af Myntkonvention med Danmark och

om antagande af dermed i samband stående lagar.

Till Sammansatta Banko- och Lag-Utskottet har blifvit öfverlemnad

en motion (N:o 189) väckt i Andra Kammaren af Herr Friherre

G. Åker hjelm, hvilken föreslagit, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t

i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t, utan vidare framställning till

Riksdagen i detta ärende, täcktes vidtaga de åtgärder, som må anses

erforderliga, för att den under den 18 December 1872 mellan Sverige,

Norge och Danmark vilkorligt afslutade, af Riksdagen godkända, Myntkonvention

må blifva mellan Sverige och Danmark gällande; hvarjemte

motionären yrkat, att Utskottet må få sig uppdraget att vidtaga och

föreslå möjligen erforderliga förändringar i eller tillägg till de med konventionen

sammanhängande lagar. I motionen hafva instämt Herrar Nils

Larson, P. Olsson, J. Rutberg, J. E. Johansson, Kolmodin, grefve Björnstjerna,

Lundström, Per Nilsson i Espö, Hedin, Sven Nilsson i Österslöf,

Gumcelius, Dickson, Boman, Dofsén, Schultz, Tranchell och Leijer.

Då, enligt den åberopade konventionens lydelse i § 18, dess ratificerande

icke kan försiggå, utan efter det de tre rikenas representationer

hvar för sig antagit densamma, och då Norges Storthing för sin

del nekat att dertill samtycka, är deraf en ovilkorlig följd, att samma

konvention icke kan blifva gällande. Frågan rörer således önskvärdheBih.

till Biksd. Pro/. 1873. 6 Samt. 2 Å/d. 5 Hujt. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

ten af att åstadkomma en ny konvention, afslutad ensamt med Danmark,

öfverensstämmande med den förra, utom att bestämmelserna om Norge

och Norges mynt deruti icke upptagas.

I afseende å denna fråga tillåter sig Utskottet erinra derom, att de

vigtigaste grunderna för afsilande af konventionen med Norge och Danmark

ännu behålla sin betydelse för Sverige, oaktadt Norge för sin del

vägrat att antaga denna konvention. Konventionen var ämnad att bereda

oss fördelen af en lättad samfärdsel med grannländerna Norge och Danmark,

och den skulle tillika försäkra oss derom, att då vi med bibehållande

af vår räkneenhet öfverginge till guldmyntsystem, de bägge

grannländerna icke för sin räkning valde guldmynt, hvilka blefve snarlika

våra egna, men något mindre.

Behofvet af en snar öfvergång till guldmyntsystem har under den

tid som förflutit, sedan Sveriges Riksdag fattade sitt beslut derom, icke

blifvit mindre; vådan af att uppskjuta denna öfvergång framträder allt

tydligare, då man iakttager, att de ekonomiska förhållandena inom

Europa för närvarande gifva anledning till berättigade farhågor för hastiga

omkastningar. Fördelen af att nu få antaga guldmynt motsvarande 10

och 20 riksdaler, är enligt Utskottets mening allt för stor för att kunna

genom ett dröjsmål förspillas, och den är genom Norges nu fattade beslut

visserligen icke omöjliggjord. Norges ställning till Sverige och till

Danmark är i ekonomiskt hänseende sådan, att det åtminstone synes

ganska osannolikt, att detta land ensamt för sig skulle antaga något

särskildt guldmyntsystem, och då nu, äfven efter konventionens förkastande,

för storthinget föreligga förslag om antagande just af de

guldmynt å 10 och 20 kronor som aftalats i konventionen, synes det vara

antagligt att Norge redan detta år kommer oss till möte åtminstone i

detta hänseende. Norges afslag å konventionen synes derför, vålla oss endast

den olägenheten, att vi ej komma i åtnjutande af de fördelar, som

gemensam räkneenhet och gemensamt skiljemynt skulle bereda i synnerhet

våra vestra och nordvestra gränsprovinser.

Men om Sverige sålunda, oberoende af det beslut som Norge för

sin del fattat, måste vidhålla sin önskan om snar och för den stora allmänheten

beqväm öfvergång till guldmyntsystem, så qvarstå!’ med samma

styrka som förut behofvet af att dervid försäkra sig om Danmarks öfvergång

till samma guldmyntsystem. Äfvenledes förefinnes fortfarande för

våra sydliga och sydvestliga gränsprovinser önskvärdheten af gemensamt

skiljemynt och gemensam räkneenhet med Danmark, och i följd

deraf äfven behofvet af de bestämmelser, som i den förra konventionen

innehöllos till skyddande af ländernas ömsesidiga rätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

3

Efter Utskottets uppfattning är derför det af motionären framlagda

förslag intet annat än ett uttryck af den önskan, hvilken Sveriges Riksdag

nyligen uttalat, och har Utskottet derför icke tvekat att tillstyrka antagandet

af detta förslag.

Hvad beträffar de lagar om rikets mynt och om öfvergången till

det nya myntsystemet, som i samband med den nu förfallna konventionen

af Riksdagen antagits, har Utskottet funnit, att äfven dessa lagar, just i

följd af det samband de egde med sjelfva konventionen, numera förfallit.

Antagandet af en Lag om Rikets mynt och en Lag om öfvergången

till det nya myntsystemet måste således betraktas såsom en

ny inom Riksdagen väckt fråga. Och då Utskottet vidare anser, att

så väl det nya myntsystemets bestånd i ganska väsentlig mån beror på

den garanti, som kan erhållas derför att Danmark antager samma guldmynt

som Sverige, som ock att flera af de i dessa lagar innehållna bestämmelser

der intagits med hänsyn just till ernående af gemensamhet i

myntväsendet med grannlandet, har Utskottet velat hafva ännu starkare

betonadt, att det samtycke, som Riksdagen för sin del gifver till dessa

lagar är beroende af den i fråga satta öfverenskommelsen med Danmark.

Under sådan förutsättning behöfver i dessa lagar, då de nu ånyo framläggas

till antagande af Riksdagen, ingen förändring vidtagas utöfver

dem som blifva en ovilkorlig följd deraf, att Norge nu icke tillträder denna

konvention.

Utskottet får derföre hemställa, att Riksdagen måtte:

l:o i underdånig skrifvelse anhålla, att, sedan Norska

Storthinget vägrat sitt bifall till den emellan Sverige,

Norge och Danmark, under förbehåll af vederbörande

representationers samtycke, den 18 December 1872 afskräde

Myntkonvention, och denna konvention jemte

de i sammanhang dermed af Riksdagen för dess del

beslutade särskilda lagar om Rikets mynt och om öfvergången

till det nya myntsystemet härigenom förfallit,

Kongl. Maj:t måtte söka åstadkomma en ny Myntkonvention

med Danmark, affattad i full öfverensstämmelse

med förstnämnda mellan Sverige, Norge och Danmark

afslutade konvention jemte dervid fogade Tilläggsartikel,

allenast med de förändringar, som blifva en

ovilkorlig följd deraf, att Norge ej tillträder konventionen

2:o att under förutsättning af en sådan Myntkonvention

med Danmark Riksdagen måtte besluta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

dels en Lag om Rikets Mynt så lydande:

Förslag* till Lag

om Rikets mynt.

§ 1.

Guld skall ensamt vara värdemätare i Riket och således utgöra

grunden för dess myntväsen.

§ 2.

Enheten för Rikets myntvigt skall vara det franska grammet.

§ 3.

Räkneenheten skall kallas Krona. Kronan delas i hundra öre.

§ 4.

Af guld skola tvänne hufvudmynt präglas, det ena å tio och det

andra å tjugo Kronor. Af ett tusen gram eller ett kilogram fint guld

utmyntas:

Tvåhundrafyratioåtta Tio-Kronestycken eller Etthundratjugofyra

Tjugo-Kronestycken.

Guldmynten präglas af myntguld, som är en legering af Niohundra

vigtdelar fint guld och Etthundra vigtdelar koppar.

Alltså skall hvarje

Tio-Kronestycke väga 4,4803 gram och hålla 4,032258 gram fint guld.

Tjugo-Kronestycke » 8,9606 » » » 8,064516 » » »

§ 5.

Till skiljemynt skall användas dels silfver, legeradt med koppar i

det förhållande, som här nedan säges, dels brons.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

5

§ 6.

Af silfver skola präglas myntstycken af följande namnvärde, nemligen:

Två Kronor

En Krona

Femtio Öre

Tjugofem öre

Tio öre.

Etthundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla fint silfver:

Två-Kronestycken: Ett tusen tvåhundra gram.

En-Kronestycken: Sexhundra »

Femtio-Örestycken: Trehundra »

Tjugofem-Örestycken: Etthundrafyratiofem och ett femtedels gram.

Tio-örestycken: Femtioåtta »

Dessa skiljemynt skola utmyntasoaf följande legeringar:

Två- och En-Kronestycken: af Åttahundra vigtdelar silfver:

och Tvåhundra » koppar.

Femtio- och Tjugofem-örestycken: af Sexhundra » silfver.

och Fyrahundra » koppar.

Tio-örestycken: af Fyrahundra » silfver.

och Sexhundra » koppar.

Alltså skall hvarje

Två-Kronestycke väga: 15 gram.

En-Kronestycke » 7,5 »

Femtio-örestycke » 5 »

Tjugofem-Örestycke » 2,42 »

Tio-örestycke » 1,45 »

§ 7.

Af brons präglas myntstycken af följande namnvärde:

Fem öre; Två Öre; Ett Öre.

För prägling af dessa myntstycken skall bronsen sammansmältas af

Nittiofem vigtdelar koppar, Fyra vigtdelar tenn och En vigtdel zink.

Ett kilogram brons utmyntas till:

Etthundratjugofem Fem-örestycken

eller Tvåhundrafemtio Två-Örestycken

» Femhundra Ett-Örestycken.

s. 6 Kontrollera mot PDF

I

6 Sammansatta Banko* och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

§ 8.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade halt få högst utgöra:

å Guldmynten: Femton tiotusendelar fint guld

å Silfvermynten: Tretio tiotusendelar fint silfver

af hvarje myntstyckes bruttovigt.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade vigt få högst

utgöra:

för hvarje Tjugo-Kronestycke: Femton tiotusendelar

» » Tio-Ivronestycke: Tjugo tiotusendelar

» » Två-Kronestycke: Tretio tiotusendelar

» » En-Kronestycke: Femtio tiotusendelar

för hvarje kilogram af Femtio-Örestycken: Sextio tiotusendelar

» » » » Tjugofem-Örestycken: Etthundra tiotusendelar

» » » » Tio-örestycken: Etthundrafemtio tiotusendelar,

allt af hvarje myntstyckes rätta vigt.

Vid utmyntning af guld må dock iakttagas, att afvikelsen i vigt för

hvart parti af tio kilogram myntguld ej får öfverskrida fem gram.

§ 9.

En hvar, som vid Rikets Myntverk till myntning inlemnar guld,

eger att derför erhålla guldmynt, dock mot erläggande, till myntningskostnadens

betäckande, för Tjugo-Kronestycken af % procent och för TioKronestycken

af 1|g procent af det utmyntade beloppets värde.

§ 10.

Skiljemynt må ej för enskildes räkning inom Riket tillverkas och

präglas.

§ 11.

Angående myntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand och hvad

mer till]Ideras yttre utseende hörer, vill Kongl. Maj:t särskildt förordna,

äfvensom de regler, hvilka vid Myntverket böra gälla för probering och

justering, inlemnande af guld till förmyntning m. in.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- oéh Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6. 7

§ 12.

De efter denna lags stadganden präglade guldmynt äro, under de

här nedan bestämda vilkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till hvem

som helst och i hvilket belopp som helst.

Skiljemynten skola till obegränsadt belopp mottagas vid betalning

till statens kassor. Ingen annan vare pligtig att i en betalning mottaga

högre belopp än tjugu Kronor i 2- och 1-Kronestycken, fem Kronor i

mindre silfverinynt och en Krona i bronsmynt.

§ 13.

Myntstycke af guld, silfver eller brons, som blifvit vanstäldt eller

genom skafning, filning, borrning, tillödning eller annan olaglig åverkan

af hvad slag som helst skadadt, skall hafva förlorat sin egenskap af lagligt

betalningsmedel.

§ 14.

Guldmynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till

statens kassor, när det genom nötning förlorat mer än två procent, men

till alla andra, när det förlorat mer än en half procent af den vigt, som

det enligt § 4 af denna lag skall ega.

Skiljemynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till

statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida

det för Rikets räkning är prägladt, men till alla andra, när prägeln

genom nötning blifvit otydlig.

§ 15.

Mynt, som ej längre är lagligt betalningsmedel i förhållande till hvem

som helst, äfvensom silfverinynt, Indika hålla fyra eller flere procent

mindre än sin rätta vigt, må, sedan de till någon af statens kassor inkommit,

ej åter af densamma sättas i omlopp.

§ 16.

I Riksbankens hufvudkontor, äfvensom i dess afdelningskontor i

Göteborg och Malmö eger en hvar att få hvilket som helst belopp af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

sådana mynt, som endast till statens kassor äro lagligt betalningsmedel,

utvexladt mot lika stort belopp samma slags gångbara mynt, såsom ock

att få hvilket som helst med tio kronor delbart belopp af skiljemynt

utvexladt mot guldmynt. Genom särskilda stadganden bestämmes, å

hvilka andra ställen dylik utvexling skall ega rum.

§ 17.

Hvad här ofvan i §§ 12, 13, 14, 15 och 16 stadgadt är om Rikets

mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess invexling och utgifvande af

statens kassor, skall, på sätt den mellan Sverige och Danmark afslutade

konvention förmår, äfven gälla om de i öfverensstämmelse med samma

konvention för Danmark präglade mynt af guld, silfver eller brons.

De föreskrifter, hvilka för verkställighet af denna lag erfordras,

meddelas uti särskild lag af samma dag.

dels en Lag om öfver gången till det nya Myntsystemet, så lydande:

Förslag till Lag

om öfvergången till det nya myntsystemet.

§ 1.

I den mån mynt af den beskaffenhet, som genom myntlagen af

denna dag föreskrifves, hinna utmyntas, skola de genom Riksbankens

försorg den allmänna rörelsen tillhandahållas. Deremot skola de enligt

Kongl. Förordningen den 3 Februari 1855 eller äldre författningar präg
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

9

lade mynt, som till Riksbankens hufvud- eller afdelningskontor inflyta, i

den mån, de med det nya myntet kunna ersättas, i Riksbanken qvarhållas,

dock med förbehåll af den rätt emot Riksbanken, som tillkommer

innehafvare af dess å silfver lydande sedlar.

§ 2.

Med upphäfvande af den enskilde personer senast genom Kongl.

Förordningen den 3 Februari 1855 medgifna rätt att till Myntverket

inlemna silfver för utmyntning emot myntskatt, likasom ock af den dem

genom Kongl. Förordningen den 31 Juli 1868 lemnade rätt att till Myntverket

för utmyntning af Caroliner inlemna guld, skola hädanefter för

enskildes räkning vid Myntverket präglas endast Tjugu- och Tio-Kronestycken

af guld.

§ 3.

Det nya myntet skall genast vara lagligt betalningsmedel i enlighet

med myntlagens bestämmelser; och skall dervid, då förbindelser lydande

å äldre myntsorter med nytt mynt gäldas, En Krona räknas lika med

En Riksdaler Riksmynt. Efter samma förhållande skola ock alla nu

gällande mynt och Riksbankens å silfver lydande sedlar, så länge de

fortfara att vara lagligt betalningsmedel, mottagas i betalning för belopp

utfästade eller utsatta i det nya myntet.

§ 4.

Sä snart ratifikationerna af den med Danmark af slutade myntkonvention

blifvit utvexlade, inträder den bestämmelse i kraft, på grund af

hvilken de enligt samma konvention utgifna Danska mynt äro lika med de

Svenska mynten lagligt betalningsmedel i Sverige.

§ 5.

Från och med den 1 JanuariK1875

föras efter det nya myntsystemet.]

Bih. till Likså. Prof. 1873. 6 Sami. 2 Afcl.

skola alla offentliga räkenskaper

5 Käft.

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

§ 6.

De enligt Kongl. Förordningen den 3 Februari 1855 eller äldre författningar

präglade silfvermynt skola upphöra att vara lagligt betalningsmedel,

de af En Riksdaler Riksmynts värde och deröfver från och med

den 31 December 1878 och de af ringare värde från och med samma

dag 1881.

I Riksbanken komma dessa mynt fortfarande att invexlas efter den

i § 3 stadgade grund.

Stockholm den 15 Maj 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1873:97 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiqa Proposition om antagande af ett nytt myntsystem samt om åvägabringande af myntkonvention med Danmark. s. 33 i texten