Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förtydligande af Kongl. Förordningen den 20 Januari 1865 angående förändrade stadganden i afseende på frejdbetyg, som af presterskapet meddelas.

1873-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:45, Utlåtande, i anledning af väckt motion om förtydligande af Kongl. Förordningen den 20 Januari 1865 angående förändrade stadganden i afseende på frejdbetyg, som af presterskapet meddelas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 45.

1

N:o 45.

t

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1873, kl. 7 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förtydligande af

Kongl. Förordningen den 20 Januari 1865 angående

förändrade stadganden i afseende på frejdbetyg, som af

presterskapet meddelas.

Genom omförmälda Kongl. Förordning är förklarad!, att i de fall,

då enligt särskilda författningar det är presterskapet anbefaldt att meddela

betyg om personers frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida

den ifrågavarande personen, vid den tid då frejdbetyget meddelas, är i

följd af domstols utslag, derå ändring ej skett, förlustig medborgerligt

förtroende för alltid eller på viss tid, i hvilket fall betyget skall innehålla

uppgift så väl om dagen, då utslaget blifvit gifvet, som, der detsamma

icke meddelats af Kongl. Maj:t, om tiden, hvarinom besvär

deremot skolat anföras; dock att prestbevis, som för flyttning från en

församling till annan meddelas, jemväl skall, med afseende å kyrkotukten,

innehålla, ej allenast huruvida den ifrågavarande personen då är i följd

af begånget brott från delaktighet i flen Heliga Nattvarden utestängd

eller, genom domstols utslag, blifvit för brott under framtiden ställd, än

äfven huruvida den flyttande är vorden enligt kyrkolagen varnad att

från nattvarden sig afhålla, eller vid den tid, då betyget utfärdas, är ställd

under sådan kyrkotukt, som enligt Kongl. Förordningen den 21 Mars

18G2 af kyrkorådet utöfvas; varande derjemte förklarad!, att de sålunda

meddelade föreskrifterna icke skulle ega tillämpning i fråga om anteckning

i prestbevis rörande brott, hvarför någon genom utslag, deri ändring

ej skett, är vorden dömd före början af 1865, då nya strafflagen trädde

i verksamhet, utan skulle i sådant fall förfaras i enlighet med hvad dittills

varit iakttaget.

Herr A. W. Staaff har uti en inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 138), som blifvit till Lag-Utskottet remitterad, anmärkt, att, enär före

nyssnämnda tidpunkt alla förbrytelser skulle åtecknas prestbetygen, detta

Bill. till Likså. Prof. 1873. 7 Samt. 20 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 45.

jemväl hädanefter syntes böra iakttagas i afseende å brott, hvarför någon

derförinnan blifvit dömd, och således äfven sådana förbrytelser antecknas,

hvilka enligt nu gällande lag ej medförde förlust af medborgerligt förtroende.

Häraf följde ofta ganska störa orättvisor, i det jemförelsevis

ringa förseelser skulle för lifstid qvarstå å betyget, under det vida större

kunde efter några år derifrån försvinna, eller möjligen icke ens behöfde ditsättas.

Om Kongl. Maj:ts nåd anlitades för att jemna detta missförhållande,

erhölle den sökande till svar, att, enär det ifrågavarande brottet icke medförde

förlust af medborgerligt förtroende, påkallades icke Kongl. Maj:ts

beslut i saken. Något annat svar kunde i sjelfva verket icke gifvas, så

länge lagen i detta afseende icke förändrades eller förtydligades. Emellertid

tolkades af mången detta svar såsom innebärande ett berättigande

för presten att ej vidare å betyget utsätta förbrytelsen, och såsom medförande

betydelse och kraften af ett prejudikat, under det andra prester

icke af ett sådant yttrande ansåge sig mera befogade än förut att handla

annorlunda än i noggrann öfverensstämmelse med förstnämnda Kongl.

Förordning. Att ej blott obehag, utan äfven fara för påföljd att hafva

handlat i strid med lag härutaf för presterskapet förorsakades, kunde lätt

inses. Motionären ville derföre föreslå: »att Kongl. Förordningen af den

20 Januari 1865, i hvad den rörer brott, som blifvit begångna före

nämnda år, måtte erhålla antingen förändrad ordalydelse eller särskild

förklaring och förtydligande i ofvannämnda syftning.»

Enligt nya strafflagen af den 16 Februari 1864 medföra vissa bestämda

brott den påföljd, att den dömde förklaras hafva förverkat medborgerligt

förtroende för alltid eller för viss tid. Härigenom erhöll begreppet

vanfrejd i legal bemärkelse en bestämdhet, som förut saknades.

Väl stadgade den äldre lagen ärans förlust såsom påföljd för vissa brott,

men äfven andra, t. ex. tjufnader och i allmänhet brott, som voro belagda

med skamstraff eller kyrkoplikt betraktades såsom vanfrejdande;

och saknaden af god frejd var förutsatt både i grundlag, i allmänna lagen

och i åtskilliga andra författningar, såsom näringsförfattningar, kommunallagar

m. in., ehuru - ingenstädes fanns bestämdt uttryckt hvad med vanfrejd

borde förstås.

Genom Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1855 är föreskrifvet, att domstolarne

skola meddela presterskapet förteckning å dem, som blifvit dömda

eller under framtiden ställda för gröfre brott, nemligen sådana, som angå

lif eller ära, tjufnader och sådana förbrytelser, som icke blott med penningar

få försonas, och i öfrigt alla dem, som äro af den beskaffenhet

att den sakfällde icke får komma i åtnjutande af den Heliga Nattvarden,

innan han låtit sig enskildt skriftas och aflösas. I brist på andra be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 45.

stämmelser lärer presterskapet i allmänhet, beträffande brott, hvarför

någon blifvit dömd innan nya strafflagen infördes, gjort till regel att

grunda sina betyg om personers frejd på de enligt berörda Kongl. Kungörelse

meddelade officiela uppgifter. I anseende till den föga utveckling

begreppet vanfrejd egde enligt den äldre lagen, synes presterskapet

icke gerna hafva kunnat annorlunda förfara, äfven om frejdbetygen derigenom

erhållit en större omfattning, än som erfordras för de med dem

afsedda ändamål. Då sålunda en förbrytare, som blifvit dömd efter den

äldre lagen, aldrig kan erhålla, såsom det i allmänna språkbruket heter,

»rent prestbetyg», oaktadt brottet, bedömdt efter nya strafflagen, antingen

icke skulle hafva medfört förlust af medborgerligt förtroende eller ock

medfört dylik påföljd endast på viss tid, så befinner sig en sådan förbrytare

i sämre ställning än den som blifvit dömd efter sistnämnda lag.

Att nu stifta en rehabilitationslag för dessa äldre brottslingar, synes föga

lämpligt, helst det svårligen låter sig göra att derigenom bestämma deras

vanfrejd efter måttstocken af den nya strafflagens stadgande!! om förlust

af medborgerligt förtroende. Deremot ahser Utskottet att olägenheterna

af anmärkta missförhållandet i hufvudsaklig mån kunde afhjelpas derigenom,

att anteckning om brottet icke finge i prestbeviset ega rum efter

förloppet af någon viss tid från den dag då ådömda bestraffningen blifvit

till fullo verkstäld, hvilken tid synes lämpligen kunna bestämmas till tio

år, hvarutöfver förlust af medborgerligt förtroende på viss tid enligt nu

varande lag icke må ådömas. Den ifrågavarande förmånen bör naturligtvis

icke tillgodokomma ärelös, dömd person, som är att jemföra med den,

hvilken blifvit dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig.

På grund häraf får Utskottet, i anledning af förevarande motion,

vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter derom, att

presterskapet, vid utfärdande af frejdbetyg om personer,

hvilka före 1865 års början blifvit för brott dömde,

icke må, utom i det fall att den dömde är förklarad

ärelös, göra anteckning om brottet sedan tio år förflutit

från den tid då ådömda bestraffningen blifvit till

fullo verkställd.

Stockholm den 13 Maj 1873.

På Utskottets vägnar:

II. G. v. Gegerfelt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1873:93 Skrifvelse, angående frejdbetyg om personer, hvilka före 1865 års början blifvit för brott dömde. s. 21 i texten