Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående grundskatterna och indelningsverket.

1873-05-06 · 35 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1873:93, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående grundskatterna och indelningsverket.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utslottets Utlåtande N:o 93,

A-o 93.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1873, kl. 1 e. m.

Utlåtande,

i anledning af väckta motioner angående grundskatterna

och indelningsverket.

(I. A.)

Från Riksdagens båda Kamrar hafva följande motioner i dessa

ämnen blifvit till Stats-Utskottets handläggning remitterade. Dessa

motioner äro väckta:

Angående grundskatterna.

l:o inom Första Kammaren af Herr Grefve G. Posse, som (motion

N:o 9) föreslagit, att Riksdagen måtte ingå till Kongl. Maj:t med anhållan,

att lian till nästa riksdag måtte inkomma med förslag om successiv

afskrifning på högst 30 år af '' de den svenska jorden åliggande kronotionde

och kronoräntor, och att ett förslagsanslag af 5,000 R;dr måtte

ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att bestrida de med en dylik

utredning förenade kostnader; samt inom Andra Kammaren

2:o af Herr A. W. Wigardt (motion N:o 18), som hemställt, dels

att Riksdagen måtte besluta, att de på den oprivilegierade jorden hvilande

grundskatterna skola afskrifvas på en tid af 20 år samt att bevillning

i förhållande till egendomens värde densamma vid lämplig tid

påföres, dels ock att det så kallade ypperliga frälset, successivt med

grundskatternas försvinnande, äfven påföres bevillning samt att staten

mot billig aflösning ersätter frälseränta, der den kan hafva kommit i

enskild mans hand.

Bil. till Bilsd. Prot. 1873. i Sami. 1 Afd. 50 Eäft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 93.

3:o af Herr C. A. Larsson (motion N:o 35) som dels föreslagit, att

Riksdagen för sin del må besluta

a) att det måtte vara egaren till svenska skattejorden tillåtet inom

viss bestämd tid lösa sin jord fri från all slags grundränta och kronotionde

genom inbetalning till landtränteri i länen af ett belopp svarande

mot den summa, hvarå räntan utgjorde sex procent eller sexton och

två tredjedels gånger hela den bestämda räntan;

b) att för alla de hemman och lägenheter, hvilkas egare icke inom

den utsatta tiden till landtränteriet levererade den på hemmanen och

lägenheterna belöpande kapitalskulden, öfverläts rättigheten till densammas

årliga uppbärande på allmänna Hypoteksbanken, med samma

förmånsrätt, Kongl. Maj:t och kronan dertill egde, hvaremot samma

hypoteksbank utfärdade sina med fem procents ränta löpande obligationer

å så stort kapitalbelopp, som svarade mot de öfverlåtna grundräntorna

och kronotionden;

_ c) att alla för grundräntorna och kronotionden inflytande kontanta

penningar eller allmänna Hypoteksbankens obligationer levererades till

Riksgälds-kontoret för att genom kontorets försorg förvaltas på sätt

Riksdagen uti dess reglemente stadgade;

d) att den i Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd

och behof beräknade inkomst för år 1874 under titel ränta och tionde

måtte minskas med en sjettedel af den summa, som deruti finnes upptagen,

enär denna sjettedel åtginge till grundräntornas amortering under

förenämnde år och allt framgent till dess desamma blifvit i likhet med

amorteringslån liqviderade; ...v , : i i it

e) att en viss summa af grundränte- och tiondemedlen afsattes

för att utbetalas till de jordegare, hvilkas grundräntor och tionde blifvit

för särskilda ändamål anvisade att af dessa uppbäras så länge det deremot

svarande onus eller besvär af dem utgjordes;

f) att . icke någon upplåning för statens räkning måtte företagas

mot statsobligationer, utan grundränte- och tiondemedlen, som kontant

inflöte, i första rummet —- samt allmänna Hypoteksbankens obligationer

i andra rummet — användas till de jern vägsbyggnader som vid innevarande

riksdag kunde beslutas;

g) att, i fall större summor för grundräntor och kronotionde under

tiden inflöte än som kunde till jernvägsbyggnader för statens räkning

eller till lån för enskilda jernvägsbyggnader användas, Riksgälds-kontoret

bemyndigades att med samma öfverskott uppköpa statens utelöpande

obligationer till den kurs, som ansåges med statens fördel förenlig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 93.

3

. h)j. att| bevillningen å skattejorden icke måtte höjas i och för

grundräntornas och kronotiondens borttagande, förrän efter de fyratio

år, hvarunder dessa skatter amorterades; samt

oro fri TOJi • ’

• i) att regeringen i underdånig skrifvelse anmodades med allmänna

Hypoteksbanken uppgöra de vilkor, som för realiserandet af ofvannämnda

förslag kunde erfordras;

dels, för den händelse Riksdagen skulle ogilla detta förslag till

grundräntefrågans snara lösning, hemställt, att Riksdagen ville besluta

en viss-! årlig afskrifning på grundräntor och kronotionde sålunda, att

dessa utskylder minskades med en tjugondedel om året samt dymedelst

efter 20 års förlopp helt och hållet försvunne, i hvilket afseende den

uti Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof upptagna

titel ränta och tionde borde för 1874 minskas med en tjugondedel.

Dntn;: < i u ä! ''r>v i.1''.'' ei:? '' —‘mvm uu''''

4:o af Herr G. Bolin (motion N:o 38) som likaledes dels föreslagit,

att de utaf svenska jorden utgående grundräntor och kronotionden

måtte eftergifvas på det sätt, att hvad som öfverstiger en half procent

af hemmanets eller lägenhetens senaste taxeringsvärde måtte eftergifvas

genom det öfverskjutande räntebeloppets afskrifning under en tid af 20

år med en tjugondedel om året samt den öfriga grundskatten, det som

understiger en half procent af senaste taxeringsvärde, genom afskrifning

af en tretiondedel om året, allt med beräkning af det penningevärde,

som på grund af Kongl. kungörelsen af den 23 Juli 1869 blifvit ränta

ooh tionde åsatt; dels för den händelse Stats-Utskottet icke skulle finna

skäl att till detta förslag i allo tillstyrka bifall, alternativt hemställt,

att Utskottet måtte uppgöra och för Riksdagen föreslå annat lämpligt

sätt för ernående af det sökta målet, grundskatternas afskaffande på

billiga vilkor.

5:o af Herr A. Johansson (motion N:o 39), som yrkat det Riksdagen

måtte besluta en anhållan att Kongl. Maj:t till en kommande

Riksdag täcktes afgifva förslag till grundskatternas afskrifning på tid

och sätt som lämpligast befunnes, samt att ett anslag af 305,900 R:dr,

motsvarande fem procent eller en tjugondedel af de i Kongl. propositionen

angående nästkommande statsreglering till 6,119,800 R:dr beräknade

grundskattebeloppet, måtte af Riksdagen beviljas till lättnad i

grundskattebördans utgörande på så sätt, att vid nästkommande års uppbördsstätnmor

å grundskatternas belopp besagda 5 procent eller tjugondedel

krediteras eller afqvittades å debetsedlarne.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.

6:o) af Herr P. Hiibinette (motion N:o 53), som föreslagit, ätt Riks-(

dagen måtte besluta en successiv afskrifning under en tid af 20 år af

alla jordeboksskatter, de måtte nu utaf någon föregående regering vara

disponerade, försålde eller ock kronan behållne;

7:o) af Herr L. Persson, med hvilken flere af Kammarens ledamöter

sig förenat, och hvilken dels yrkat (i motion N:o 83), att saväl grundräntan

som kronotionden måtte afskrifvas under loppet af tjugofem år

med en tjugofemtedel om året, samt dels, för den händelse Riksdagen

skulle finna en vidlyftigare utredning af frågan än den Utskottet voré i

tillfälle att lemna, vara erforderlig, alternativt föreslagit, att Riksdagen

ville i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande

Riksdag afgifva förslag till grundskatternas afskaffande genom

en successiv afskrifning, och att, till bestridande af kostnaderna för en sådan

utredning, ett reservationsanslag å 10,000 R:dr Runt ställes till Kongl.

Maj:ts disposition.

8:o) af Herr L. Benjaminsson (motion N:o 84), som anhållit, att

Riksdagen måtte besluta, att ränta och tionden under nu förestående

statsregleringsperiod minskas med en tjugondedel;

9:o) af Herr S. Håkansson (motion N:o 127), som föreslagit, att

Riksdagen täcktes besluta en successiv afskrifning af räntan och kronotionden

för en tid af högst 20 år med början från nästa statsregleringsperiod;
10:o)

af Herr Jons Pehrsson (motion N:o 134), som föreslagit, att

Riksdagen måtte besluta afskrifning af en tiondedel eller en tjugondedel

af grundskatter, tionden och ränta årligen och under nästa • statsreglering

minska inkomsttiteln, ränta och tionden med ett af nyssnämnda belopp;

eller ock, för den händelse detta ej blefve Riksdagens beslut, att .stata-,

anslag då beviljades, motsvarande en tjugondedel af grundskattetiteln,

räntan och tionden för att vid 1874 års uppbördsstämmor utdelas till de

skattskyldige, som betala nämnda skattetitlar, med 5 procent till hvarje

sådan skattskyldig för kändt skattebelopp;

ll:o) af Herr Lars Ersson (motion N:o 150), Som äfven föreslagit, !

att Riksdagen måtte besluta successiv afskrifning1 af''-räntan och tionden

under en tid af tjugo år med 1|2o''del årligen, uti hvilket förslag åtskilliga

af Kammarens ledamöter instämt;

12:o) af Herr Sven Nilsson i Öster slö f, medhvilken flera af Kammarens

ledamöter instämt, och som yrkat (motion N:o 173), att Riksdagen

för sin del måtte besluta borttagande af grundskatterna, deri jemväl inbegripna

dem, som för utgörande af något besvär voro indelta, under éö

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utsicottets Utlåtande N:ö 93.

5

tid■.i af : högst 30 år, på det sätt att vissa procent årligen afskrefvos och

icke vidare utdebiterades.

13:o) af Herr Werner Ericson (motion N:o 180), som föreslagit, att

Riksdagen för sin del måtte medgifva, det de så kallade grundskatterna,

räntan och tionden, hvilka fortfarande och till oförminskade belopp af

den oprivilegierade jorden komma att utgå, till dess staten derför erhållit

vederlag genom af jordegaren inbetaldt så stort kapital, att dessa skatter

motsvarade 6 procent ränta derå, finge utfästas såsom säkerhet för betalandet

af ett lån, som af Riksgälds-kontoret upptoges för att för jordinnehafvarens

räkning betala staten ofvan omnämnda kapital, att detta lån

ej finge löpa med högre effektiv ränta än högst 5 för hundrade om året

och att uti derför utgifna förbindelser tydligen angåfves, att de voro

grundade på ofvannämnda särskilda säkerhet. Då den årliga grundskatteuppbörden

motsvarade ungefär 6 procent å det kapital, som skulle upplånas,

borde således omkring 1 procent årligen kunna minst för kapitalskuldens

amortering beräknas; samt att Statskontoret till Riksgäldskontoret

aflemnade hvad af dessa skatter inflöte och att deraf bildades

en fond att använda för ofvannämnda kapitals förräntande och amorterings

genomförande.

Angående Indelningsverket

14:o) inom Första Kammaren af Herr Grefve G. Posse, som (i

motion N:o 10) hemställt, att Riksdagen måtte ingå till Kongl. Maj:t med

underdånig anhållan att han måtte, i sammanhang med det utlofvade nya

arméförslaget, till nästa Riksdag inkomma med ett förslag om rust- och

rotehållets sättande på vakans mot en billig efter provinsiela förhållanden

lämpad vakansafgift samt att denna vakansafgift måtte successive afskrifvas

på högst 30 år i likhet med hvad motionären om öfriga grundskatter

i ofvan berörda motion H:o 39 föreslagit, och att ett förslagsanslag af

15,000 R:dr måtte ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att bestrida de

kostnader^ frågans utredning kräfde;

u- S" och inom Andra Kammaren

15:o) af Herr Jons Pehrsson (motion N:o 133), hvilken underställt

Riksdagens bepröfvande och antagande följande förslag för möjligheten

att afskaffa indelningsverket, nemligen:

a) Så snart krigskarl afgår från nummer, upphör rotens skyldighet

som sådan att hålla karl och häst, hvilka militärbefälet sedan anskaffar,

som leges och underhålles på statens bekostnad, och, med undantag af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 93.

hästar, lemna rotarne till staten utan ersättning de mönstergilda utredningspersedlar

rotarne möjligen ega, då de som rotar upphöra att hålla karl.

b) Då. roten upphör att hålla karl, betalar den årligen till staten,

under en tid af högst 20 år, en bestämd summa för hvarje rote^ som

föreslås i jemna riksdalerstal, för rotehåll 120 R:dr, för rusthåll 340 R:dr,

i det närmaste den medelkostnad, hvartill komiterade för frågan hiÖm

roterings- och rustningsbesväret beräknat dessa afgifter till, eller ock det

belopp samma komité beräknat för hvarje särskildt regemente, och för

båtsmanshåll det belopp 1871 års Riksdag bestämde som vakansafgift,

men att från dessa belopp årligen afskrifves en tjugondedel eller den årkandel

som belöper sig per år, om längre eller kortare'' tid anses'' lämpligare.

‘ M‘> SiUVUi; OtJjIlM O lJ !.f&

c) Intill dess krigskarl afgår från nummer utgör roten redan åtagna

förpligtelser, men åtnjuter af staten en ersättning motsvarande den, som

blir bestämd som afskrifning för de rotar, hvilka upphöra som sådana

och inträdt i betalningsskyldigheten.

d) Att samma grunder beslutas för afsutna regementen samt anslagna

rusthålls- och augments- m. fl. räntor, så att, för dem som uppbära

sådana räntor och ersättningar deraf, indrages till staten en tjugondedel

årligen eller samma årsandel som för rust- och rotehåll blifver bestämd,

och för dem som betala vakansafgifter minskas desamma i samma

proportion.

e) Att, om inflytande betalningar från rotar, som upphört att

hålla karl och häst, besparade rusthålls- och augmentsräntor m. m. ej

skulle betäcka de erforderliga utgifterna för legning och underhåll af

manskap och hästar samt ersättning till rotar som sådant underhålla,

ett tillräckligt förslagsanslag ställes till Ivongl. Majrts förfogande för att

uppehålla den stående arméen vid sin nuvarande styrka, intilldess den

militära delen af frågan hinner utarbetas och genomföras i sin helhet.

_16:o) af Herr P. Gummesson (motion N:o 161), som föreslagit, att

indelningsverket matte öfvertagas af staten mot skyldighet för rust- och

rotehållare att till staten under tio års tid erlägga i orten nti gällande

vakansafgift, minskad med en tiondedel af sitt ursprungliga belopp under

hvartdera af dessa år, samt att, derest Vid öfverflyttningen i tjenst

varande soldat eller båtsman ej nöjde sig med det belopp, som staten

såsom lön för honom bestämde, rust- och rotehållare skulle’ i stället för

soldaten eller båtsmannen uppbära dennes lön af ståten emot skyldighet

att under hans återstående tjenstetid bibehålla honom vid de vid antagandet

betingade lönevilkoren;

17:o) af Herr S. Johnson (motion N:o 163), som yrkat, att Riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 93. 7

måtte anvisa ett belopp af 200,000 R:dr till Kongl. Maj:ts disposition

för att efter grunder som Kongl. Maj:t egde bestämma, användas

till lättnad af roterings och rustningsbesväret; samt

18:o) af Herr Sven Nilsson i Österslöf, som i sin ofvan omförmälda

motion (N:o 173) vidare hemställt, dels att Riksdagen efter de

grunder, som kunde pröfvas lämpliga, för sin del måtte besluta upphörande

af indelningsverket, såvidt dermed är förbundet anskaffande och

underhåll af manskap till arméen och flottan under en tid af 15 år, och

att Riksdagen, för genomförande af såväl denna åtgärd som det af motionären

föreslagna borttagande af grundskatterna, till Kongl. Maj:ts disposition

måtte anvisa ett förslagsanslag af 20,000 R:dr.

,rUTTJf3Ji> raluVf VT ,r;W-v‘'': r

Utskottet, som af skäl, hvilka här nedan äro närmare angifna,

funnit de sålunda väckta förslagen om grundskatternas aflösning eller

afskrifning samt om lindringar i eller afskaffande af indelningsverket

med hvarandra ega det nära samband att de böra i ett sammanhang

behandlas, får alltså nu i dessa frågor afgifva gemensamt yttrande, dervid

Utskottet nu till en början ansett sig böra i största korthet redogöra

för ej mindre beskaffenheten af grundskatterna, än äfven de förslag, som

tillförene blifvit uti detta ämne väckte, samt de statsmakternas beslut

och åtgärder, hvartill dessa förslag gifvit anledning.

Den betydligaste andelen af grundskatterna eller den s. k. räntan,

har, sådan den för närvarande befinnes, uppkommit genom sammanförande

af två ursprungligen olika skatter, jordeboksräntan och mantalsränta!).

Den förra af dessa leder sitt upphof ifrån de uråldriga tider,

då hemmanen först började utgöra allmänna utskylder och besvär. De

afgifter, af hvilka den uppkom, bestämdes sedermera till beloppet för

hvarje hemman vid de årliga skattläggningar, som under medeltiden

egde rum, och var följaktligen underkastad förändringar, intilldess under

Gustaf I:stes regeringstid jordeböcker efter hand blefvo i länen upprättade,

deruti den ränta, hvartill hemmanen då befunnos vara satte, infördes

till alla sina persedlar. Den senare åter eller mantalsräntan har

utgjorts under sex särskilda titlar, nemligen Landtågsgärden, Byggningshjelpen,

Saltpeterhjelpen, Boskapspenningar, Skjutsfärdspenningar och

Dagsverkspenningar. Utaf dessa hafva Landtågsgärden, beviljad första

gången år 16.17 till fortsättande af dåvarande krig med Polen, samt

Boskapspenningarne, enligt 1620 års riksdagsbeslut åtagna till afbetal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 93.

ning af rikets gäld och till försvarsverkets iståndsättande, ursprungligen

tillkommit såsom bevillningar, hvaremot de öfriga skattetitlarne innefatta

ersättning för hemmanen förut åliggande tjenstbarhet er; varande

sedermera genom särskilda beslut mantalsräntan förklarad lika ständig

som jordeboksräntan.

Tionden, en åt den skattskyldiga jordens äldsta utskylder; var af

ålder en afgift till kyrkans och de andliges behof. Enligt regeln utgöres

kronotionden af de två tredjedelar utaf den fordna tionden, som efter

reformationen blefvo indragna till kronan. Ett olika förhållande härutinnan

eger emellertid rum i Skåne, Halland och Blekinge samt Bohuslän,

der, kronan innehar endast en tredjedel af tionden, och på Gotland, der

den till största delen af sitt belopp är anslagen till presterskapets underhåll,

äfvensom i Jemtland, der kronan innehar dels en tredjedel och

dels hälften af tionden.

Från utgörande af ränta och tionde är det ypperliga frälset, hvarunder

inbegripas säterier, ladugårdar, rå- och rörs- samt insocknehemman,

helt och hållet befriadt, det s. k. allmänna frälset njuter befrielse

från räntan, utom från den s. k. fordringen eller årliga och kungshästarne,

jemte halfva boskaps- och skjutsfärdspenningarne; utsockne- och

frälsehemman äro fria från jordeboks- och halfva mantalsräntan.

Redan vid det första riksmötet under nuvarande statsskick, år

1809, gjordes inom Bondeståndet yrkanden om all jords lika beskattning.

Behandlingen af denna fråga och de i sammanhang dermed föreslagna

jemkningar i de öfriga Ståndens fri- och rättigheter, som Bondeståndets

behof af lindring och understöd ansågs kräfva, blef emellertid till en

kommande Riksdag hänskjuten. Vid riksdagen 1810 skedde ock verkligen

en jemkning af ståndsprivilegierna, förnämligast bestående deri att

Ridderskapet och Adeln afsade sig sin uteslutande rättighet att besitta

säterier. När emellertid dessa frågor ånyo bragtes & bane vid urtima

riksmötet år 1812, tillsattes för desammas behandling ett Särskildt Utskott,

som, beträffande frågan om all jords lika beskattning och de för en

dylik åtgärd erforderliga förberedelser, förklarade sig anse en allmän

jordrefning vara nödig och böra, så fort möjligen ske kunde, verkställas

efter de grunder, som i mån af jordens olika art och beskaffenhet

i särskilda orter kunde blifva af Kongl. Maj:t föreskrifva, hvarefter,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 93.

9

efter, och sedan all jord, som då ännu ej vore uppmätt, blifvit genom

innehafvarnes försorg och på deras bekostnad uppmätt och beskrifning,

innefattande uppgift å jordens art och beskaffenhet, upprättad, skulle

bestämmas ej mindre om jordens beskattning än äfven huruvida den privilegierade

jorden borde sådan beskattning undergå. Detta betänkande

blef af Ridderskapet och Adeln bifallet, men af de öfriga stånden, i unseeende

till riksdagens annalkande slut och den korta tid, som vore

öfrig för ett så vigtigt ärendes granskning, förklaradt böra först vid en

kommande riksdag till pröfning förekomma.

Vid 1815 års riksdag förnyades inom Bondeståndet dessa yrkanden,

men utan framgång. Under riksmötet år 1823 väcktes ånyo inom

Preste- och Bondestånden förslag om åvägabringande af den" svenska

jordens lika beskattning, hvarförutan åtskilliga ledamöter af sistnämnda

stånd afgåfvo yrkande om grundräntornas och kronotiondens upphäfvande,

alla löners utgående i kontant och statsbehofvens bestridande genom

allmän bevillning. Uti häröfver afgifvet betänkande hemställde

Stats-Utskottet, — under förklarande att det sistnämnda förslaget icke

vore .verkställbar!, såsom ledande till total rubbning uti dåvarande förhållanden

med statsverkets inkomster och deras beräkning, — att Rikets

Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville,

efter vederbörandes hörande och så vidt det kunde finnas lämpligt, låta

utarbeta och Rikets Ständer vid påföljande riksdag meddela förslag till

jemnande af alla de jorden vidlådande grundräntor och tjenstbarheter.

I anledning af erhållen återremiss afgåfvo sedermera Stats- samt Allmänna

Besvärs- och Ekonomi-Utskotten gemensamt utlåtande i frågan,

deri sistnämnda Utskott, som ansåg, att det väckta förslaget om grundräntornas

afskaffande ostridigt åsyftade en förenkling såväl i beskattningssättet-

söm i uppbörden och räkenskapsföringen, på grund, bland annat,

deraf att ! åkattläggningarne, vid olika tider och till en del efter olika

metoder tillkomne,; grundlagt ien ojemnhet i beskattningen, som blifvit

än störfe genom''sedermera förändrade förhållanden, samt att det varit

utskyldernas fästande vid jorden, som föranledt de förordnanden om

vissa gränser för hemmansklyfhingen, och de förbud mot skattskyldig

jords söndring, hvarigenom det naturliga framåtskridandet till förökning

af produktion och folkmängd i vissa fall blifvit hämmadt, fann, att en

öfvergång från grundskattesystemet till den princip, som gjorde i hvarje

medborgare, Enrum af inkomst, skattskyldig till staten,; vara i många afseenden

önskvärd, hvilken öfvergång ansågs kunna ske på det sätt, att

en viss lösen erlades af den skattskyldiga jordens innehafvare.. För verk.

Btho till Ililcsd. Fi ol. 1873. d Sand. 1 Af''d. 30 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.

ställigheten deraf ansåg Utskottet likväl tiden ännu icke vara inne; ock

afstyrkte likaledes de väckta förslagen om en skattejemkning på grund

deraf att grundräntesystemets ytterligare befästande och utveckling deraf

skulle blifva en följd. Det yttrade sin öfvertygelse vara, att skatter å

jorden aldrig kunde bestämmas med säker beräkning åt ett framgent

riktigt förhållande till jordens afkastning och jordegarens inkomst; att

grundskatternas successiva undanrödjande borde; utgöra föremål för fortsätta,

bemödanden; och att, sedan ett bevillningssystem_redan blifvit infördt,

detsamma borde till sina grunder och i verkställigheten utvecklas

och fullkomnas, sä att möjlighet uppstode att efter samma grunder reglera

äfven de statsinkomster, som vore på, grundskatterna beräknade,

men att en sådan öfvergång förutsatte en förkofran i välstånd, så att den

bevillning, som skulle blifva surrogat för nämnda skatter, utan kännbar

tunga kunde utgöras, än äfven ett stadgadt myntvärde och liflig cirkulation

af rörelsekapitalet, desto nödvändigare då alla utskylder skulle

i penningar utgöras samt löseskillingen för grundskatterna derjemte erläggas

; till följd hvaraf man borde inskränka sig till att förbereda en

sådan öfvergång och lemna åt efterkommande att under mera gynnande

omständigheter besörja densammas slutliga utveckling och fullbordan.

Detta betänkande bifölls af Ridderskapet och Adeln samt Presteoch

Borgarestånden; hvaremot Bondeståndet ogillade detsamma och ansåg

Rikets Ständer böra till Kongl. Maj:t framställa den underdåniga önskan,

att intill derpafOljande riksdag måtte genom Kongl. Maj:ts nådiga försorg

utarbetas och för Ständerna föreläggas ett förslag öfver beloppet af

indelta och behållna statsinkomster, hvilka genom ordinarie räntors och

tiondens afskaffande komme att saknas, samt, derest grundsatsen: jordens

lika beskattning, antoges, skulle genom allmän bevillning ersättas, på det

statsregleringen och bevillningsbeloppet derefter kunde bestämmas, i händelse

berörda förslag skulle vinna Rikets Ständers bifall.

Äfven vid 1828—30 årens riksmöte väcktes såväl hos Ridderskapet

och Adeln som inom Bondeståndet förslag dels om jemkning i ståndsprivilegierna

och jordnaturerna dels om undanrödjande af den befintliga

olikheten i jordens beskattning genom införande af en allmän beskattningsmetod,

lämpad efter inkomsten m. m.; men dessa förslag, för hvilka.

s behandling Bondeståndet föreslog tillsättande af ett särskild! Utskott,

blefvo icke af de öfriga Riksstånden biträdda.

Till utredande af frågan, i hvad mån och på hvad sätt de utskylder,

som funnos mest tryckande eller ojemt fördelta, kunde minskas,

jernnas eller emot andra förbytas, förordnade Kongl. Maj:t den 6 November

1830 en komité, hvilken den 30 December afgaf sitt utlåtande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 93.

11

Sedan derefter under närmast påföljande riksmöten väckta förslag

om lindring i grundskatterna genom förhöjning i bevillning, om en allmän

skattejemkning samt om hemmantalsräntans upphörande eller förminskande

icke bl hvit af Ständerna godkända, aflat Bondeståndet den 5

Juni 1845 en underdånig skrifvelse, deruti, med anförande att, då biand

de onera som tryckte jordbruket, mantalsräntan, äfven kallad hemmantals-

eller extra-ordinarie räntan, till det mesta uppkommit genom bevillnhmar

under första hälften af 1600-talet, Ståndet framställe den underdåniga

önskan, att denna ränta måtte upphöra, samt att Kong!. May.t

efter skedd utredning, måtte genom nådig proposition till Rikets näst

derefter sammanträdande Ständer föreslå de åtgärder till jordbrukets

lindring uti förenämnde skattebördor, som Kongl. Maj:t kunde finna nödiga

och lämpliga. , , j

Emellertid hade den för mera än ett århundrade sedan behandlade

och sedermera vid särskilda tider åter väckta frågan om en JorenkUnq

af beskattningsväsendet allt mera tillvunnit sig uppmärksamhet och,

sedan behofvet af en efter förändrade tidsförhållanden lampad reglering

i afseende å så väl sättet för grundskatternas utgörande som uppbordsoch

redogörelseverket i allmänhet ytterligare gifvit sig tillkänna uti särskilda

af Rikets vid sistnämnda riksmöte församlade Ständer framställda

förslå»'' angående de indelta räntornas indragning till statsverket de

in natura bestämda skatternas lösande efter medelpris, grund a dt, pa flera

föregående års markegång, jemte förändrad tid och ordning för markegångssättningen

m. m, beslöt Kongl. Maj:t, som ansåg dessa förslag bura

komma under öfvervägande i sammanhang med en allman plan för uppbörds-

och redogörelseverkets ändamålsenliga ordnande, den 6 i ebiuan

1846 tillsättandet af en komité för att utarbeta en dylik plan.

Denna komité, till hvilken äfven öfverleinnades Bondeståndets ofvan

omförmälda underdåniga hemställan af den 5 Juni 1845, ansåg de yrkanden

som framställts om all jords lika beskattning,. höra förfalla, enär

borttagandet af de friheter, som den privilegierade jorden atnjot , i anseende

till derigenom uppkommande minskning i dylika jordegendomar

värde, väsendtligen inverkade på enskild rätt och således ic<e ra vis

li»en kunde, utan lämplig ersättning, tillvägabringa Och emedan, äfven

om den privilegierade jorden ålades utgörandet af de skatter, hvanfian

den nu vore befriad, någon jemlikhet i jordens skattebördor ändock icke

vunnes, enär grundräntans belopp å öfriga egendomar icke allenast vore

högst betydligt olika uti särskilda provinser, utan äfven, _vid jemförelse

emellan hemmanen i samma provins, icke stode i något visst forhallan_ e

till hemmanens godhet, hvartill orsaken finge sökas dels uti olika skatt

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 93.

läggningsmetoder och sättet, hvarpå de blifvit af särskilda personer tilllämpade,

dels ock uti de betydliga förändringar, hemmanen undergått i

följd af de större eller mindre odlingstillfällen, som derå förefunnits,

och den större eller mindre omtanke, hvarmed de blifvit begagnade. Om

något för ändamålet skulle åtgöras, funnes, enligt komiterades åsigt, icke

någon annan utväg, än att genom en allmän skattejemkning för all jord

söka bringa hvarje egendoms grundskatt i rättvist förhållande till egendomens

afkastning. Mot vidtagande af en sådan åtgärd talade emellertid

flera skäl; och borde derföre, synnerligast med afseende å svårigheterna

att genom bestämd grundskatt å egendomar, hvilkas värden i tidernas

längd betydligen omvexlade, åstadkomma någon verklig fortfarande jemlikhet

uti denna beskattning, de åtgärder, som för vinnande af likställighet

i detta hänseende vore att vidtaga, snarare åsyfta att småningom,

da det utan märkbar olägenhet oeh utan rubbning i enskild rätt kunde

låta sig göra, bereda öfvergång till ett annat system, samt att till en början,

i den mån sådant utan ökad beskattning i öfrigt kunde försiggå,

lindra en del af de särskilda skattebördor, som, utom grundskatten,

tryckte den skattskyldige jorden.

Den af Bondeståndet väckta frågan om mantalsräntans upphörande

afstyrkte. komitéen, bland annat, på grund deraf, att den sålunda uppkommande

lindringen skulle i högst olika förhållande komma de skattdragande

i särskilda provinser till godo, såsom exempel hvarpå anfördes,

att, då berörda ränta i Wermland utgjorde omkring f:delar och i Kronobergs

län jf:delar af ett hemmans ordinarie räntor, uppginge den i

Stockholms län till något mindre än ^y.delar och å Gotland endast till ^idel

deraf.

Deremot afgåfvo komiterade förslag till fyrfaldiga förändringar

inom uppbörds- och redogörelseverket, deribland dels till grundräntornas

förenkling genom deras förvandling antingen till en viss och ständig penningeränta

eller ock till en persedelränta, bestående af spanmål, smör

och penningar, dels till förändrade bestämmelser angående markegångssättningen

och sättet för räntans och tiondens utgörande.

I öfverensstämmelse med de af denna komité yttrade åsigter framställde

Kongl. Maj:t till 1847—48 årens riksdag proposition hufvudsakligen

om förändringar i då gällande stadganden angående sättet och ordningen

för grundskatternas beräkning och utgörande samt dessas jemte öfriga

utskylders. debitering, uppbörd och redovisning. Af enskilde motionärer

väcktes vid samma riksmöte åtskilliga förslag om skattejemkning, om

grundskatternas upphörande eller lindring deri m. in.; men Rikets Ständer

förklarade, i öfverensstämmelse med de af Kongl. Maj:t i den nådiga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.

13

propositionen uttalade åsigter, någon jemkning i grundskatterna medelst

mantalsräntans upphörande, eller förändring uti den befrielse, som den

privilegierade jorden, i större eller mindre mån, åtnjöte i afseende på

åtskilliga onera och besvär, icke böra ega rum. De af Kong]. Maj:t i

ofvannämnda hänseenden framställda förslag blefvo vid denna riksdag

endast i mindre väsendtliga delar af Rikets Ständer bifallna, men detta

ämne förekom ånyo till behandling vid riksdagarne 1850—1851 och 1853

— 1854, hvarefter frågan afslutades genom Kongl. Kungörelserna den

11 Maj 1855, den ena angående de i ordinarie räntan ingående persedlars

omsättning och förenkling, samt den andra angående utgörande af

grundräntorna och kronotionden på det sätt, att kronans behållna räntor,

såväl som de på lön indelta eller annorledes anslagna dädanefter skulle

af räntegifvarne få lösas med penningar efter det hvarje år, enligt särskilt

gifna föreskrifter, för de nästförflutna tio åren bestämda medelpris,

utan rättighet för räntetagarne att de anslagna räntorna till leverering

in natura uppsäga.

Vid 1850—1851 års riksmöte väcktes åter förslag dels om hemmantalsräntans

afskaffande dels äfven om grundräntornas fördelning och

nedsättning, åstadkommen genom allmän skattejämkning med beredande

af ersättning åt innehafvare af den jord, som derefter komme att draga

högre skatt än dittills, men dessa förslag blefvo icke af Rikets Ständer

godkända.

Vid 1856—1858 årens riksmöte gjordes åter framställningar i samma

ämne, särskildt angående rättighet för den skattskyldiga jordens egare

att friköpa densamma från grundskatt emot erläggande på en gång eller

under loppet af flera år af ett kontant belopp, motsvarande dessa skatters

efter vissa grunder bestämda kapitalvärde, och anhöllo då Rikets Ständer

uti underdånig skrifvelse den 18 December 1857, att Kongl. Maj:t täcktes

i nåder vidtaga de åtgärder, som för en fullständig utredning af denna

vigtiga fråga kunde finnas lämpliga. Efter det Kammar-kollegium med

infordradt underdånigt utlåtande häröfver inkommit, förklarade emellertid

Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 6 November 1860, att efter den

utredning, frågan genom bemälda Kollegii utlåtande erhållit, densamma

icke påkallade vidare åtgärd.

Med anledning af de vid 1862—1863 års riksmöte ånyo väckta

förslag i samma ämne, anhöllo Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse

den 7 Oktober 1863, det Kongl. Maj:t täcktes till utredande icke allenast

af sjelfva grundsatsen, huruvida jordens frigörande från grundskatt genom

kapitalisering eller på annat sätt kunde vara för staten och för den enskilde

fördelaktigare än nuvarande sätt att utgöra denna skatt, än äfven

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.

om, under förutsättning att så vore, utförandet deraf kunde anses vara

förknippadt med så olösliga svårigheter eller på ett så oroväckande sätt

ingripa uti nu bestående förhållanden, att endast derföre tanken på

jordens befriande från grundskatt borde öfvergifvas, i nåder förordna

en komité af sakkunnige personer för att taga denna fråga uti hela dess

vidd i noggrannt öfvervägande. Med bifall till denna underdåniga framställning

blef ock under den 30 December 1864 en sådan komité af

Kong!. ”Maj:t i nåder tillsatt, och afgaf denna komité den 18 Juni 1866

underdånigt betänkande i ämnet.

Komitéen, soin afstyrkte de framställda förslagen om jordegendomens

fullständiga befriande från grundskatt, vare sig genom efterskänkande

på en gång eller successivt eller genom kapitalisering, tillstyrkte deremot,

med undantag dels för s. k. rusthållsräntor och i allmänhet räntor utgående

från hemman eller särskildt skattlagd lägenhet, hvarå något visst

besvär vore lagdt, för hvars utgörande räntan till större eller mindre

del vore hemmansegaren till godtgörelse anslagen, dels ock för kronotionden,

en partiel aflösning af grundskatterna på det sätt, att af hemmanets

eller lägenhetens ränta skulle få aflösas det belopp, hvarmed räntan i

förening med kronotionden öfverstege en half procent af det hemmanet

eller lägenheten för år 1862 åsätta taxeringsvärde, hvilken aflösning

skulle ske antingen medelst inbetalning på en gång af en lösningssumma,

motsvarande sexton och två tredjedels gänger det aflösningsbara räntebeloppet,

eller ock medelst erläggande samtidigt med kronouppbörden

under tolf på hvarandra följande år af den aflösningsbara räntans dubbla

belopp; att indelta räntor och tiondeanslag, med undantag af dem som

voro påförda hemman och lägenheter, af hvilka något besvär i stället

utgjordes, indrogos till statsverket mot ersättning till räntetagare medelst

statsanslag, hvilka, intill dess annorlunda kunde blifva ordnadt, borde

motsvara indelningarnes värden efter årligt medelmarkegångspris; samt att

ny skattläggningsmetod för riket, stödd på uppgifna förhållanden emellan

grundskatt och jordevärde, borde, med upphäfvande af nu gällande särskilda

methoder, fastställas.

Trenne utaf komitéens ledamöter voro af skiljaktig mening. En af

dessa föreslog grundskatternas totala och obligatoriska aflösning genom

amortering under en längre tidsföljd på så billiga vilkor, att de i. sig

innebure ett partielt efterskänkande, hvaremot staten skulle tillskjuta

hvad som utöfver den årliga amorteringen erfordrades för att genom

ackumulering under samma tidsrum bilda ett kapital, hvilket alltid borde

oförryckt bibehållas och hvars — emot grundskatternas belopp svarande

ränta då utgjorde statens stadigvarande ordinarie inkomst. De båda an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 93.

15

dra åter tillstyrkte, att räntor och tiondeanslag, med undantag af dem

som voro påförda hemman och lägenheter, af hvilka något besvär i stället

utgjordes, måtte till statsverket indragas emot ersättning till innehafvande

medelst statsanslag; att räntan måtte sättas i penningar efter

1865 års medelmarkegångspris å nuvarande räntepersedlar; samt att hvad

som af den till kronan derefter utgående ränta i förening med kronotionde,

den sistnämnda beräknad efter nyssberörda pris, öfverstege en

half procent af hemmans eller lägenhets för år 1865 bestämda taxeringsvärde,

måtte eftergift as genom det Överskjutande räntebeloppets afskrifning

under 20 år med en tjugondedel om året.

Jemte förmälan att Kongl. Maj:t ansåg en framställning om grundskatternas

aflösning då ej böra göras till föremål för Riksdagens profning,

afgaf Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1869 års Riksdag förslag

derom, att den del af räntan, som då var satt i persedlar,

äfvensom kronotionden skulle förvandlas till bestämd ränta, i penningar.

Med hufvudsakligt bifall till hvad Kongl. Maj:t i ämnet

föreslagit, beslöt Riksdagen, att, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen

den 11 Maj 1855, angående sättet för grundräntors och

kronotiondes utgörande, skulle stadgas, bland annat, att ränta af hemman

och lägenheter, som vore bestämd i vissa persedlar, att lösas efter

markegångspris, så ock den kronotiondespanmal, hvilken efter sådant

pris borde lösas, skulle, vare sig att nämnda ränta och tionde vore kronan

behållen eller för särskilda ändamål indelt och anordnad, omsättas

i penningar efter beräkning af medelvärdet emellan 1834 1853 årens

medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris och med detta värde framgent

utföras, hvarvid kronotionden, der den icke funnes vara för alltid

fastställd, skulle beräknas till det mått och i de sädesslag, med hvilka

den sednast utgått, dock med rättighet för tionde-tagare eller tiondegifvare,

som härmed icke åtnöjdes, att inom 1870 års slut begära tiondesättning

i laga ordning; a,tt indelta och anordnade räntor och tiondeanslag,

med undantag af militie-, civil- och ecklesiastikboställens, räntor

samt af sådana, som voro påförda hemman och lägenheter, af hvilka något

besvär i stället utgjordes, skulle indragas till statsverket emot ersättning

medelst statsanslag i penningar, som, intilldess annorlunda blefve

förordnadt eller innehafvare af rånte- och tiondeanslag, förklarade sig

nöjd med godtgörelse efter ofvan omförmälda pris,, utgå till belopp, motsvarande

de indelta och anordnade räntornas och tiondeanslagens värden

efter årligt medelmarkegångspris ; att innehafvare af rånte- och tiondeanslag

skulle bibehållas vid dittills åtnjuten ersättning af statsverket för

upphörandet af rättigheten såväl att utfordra nämnda anslag in natura

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 93.

som att af rånte- och tiondegifvare uppbära forsellön, då lösen med penningar

egt rum; samt att hvad sålunda blifvit stadgadt icke skulle inverka

på beskaffenheten eller utgörandet af de räntor, som med frälserätt

egdes eller af sådan tionde, som åtföljde patronrättighet i vissa församlingar,

eller under annan enskild eganderätt innehades; och blef i

ö verensstämmelse med detta riksdagens beslut nådig Förordning i ämnet

af Kong! Majrt den 23 Juli 1869 utfärdad.

Vid de tvänne derpå följande riksdagarne blef frågan om grundskatternas

kapitalisering eller aflösning ånyo genom särskilda motioner

väckt, ehuru vid det förhållande att den år 1869 beslutade omsättningen

i penningar af dessa skatter ännu icke hunnit bringas till verkställighet

samt att frågan, om indelningsverkets aflösning, med hvilken den förevarande

ansågs i visst afseende ega sammanhang, icke blifvit afgjord,

aessa framställningar, likasom enahanda yrkanden vid 1872 års riksdag,

icke föranledde någon åtgärd från representationens sida.

Af den redogörelse, Utskottet här ofvan meddelat om hvad i fråo-a

om grundskatterna under en lång följd af år förekommit, äfvensom af

de motioner, som vid denna riksdag blifvit väckta, och som nu utgjort

föremålet för Utskottets behandling, synes obestridligen framgå, att en

allmän och fast grundad öfvertygelse om olämpligheten af denna beskattning

vunnit alltmera styrka och utbredning. Att grundade skäl för en

dylik öfvertygelse äfven förefinnas, lärer icke kunna förnekas.

^ hvarje ändamålsenligt beskattningssystem böra de utskylder, som

fyllande af statens behof erfordras, så vidt möjligt är, vara jemnt

fördelade på hvar och en samhällsmedlem i förhållande till hans förmåga

att dem bära eller på hvarje näring i förhållande till deri inkomst densamma

lemnar. Vid den tid, från hvilken grundskatterna leda sin upprinnelse,

var jordbruksnäringen nästan det enda, åtminstone det liufvudsakliga

beskattningsföremålet; och om äfven antages, att dessa skatter

ursprungligen voro i viss mån jemt fördelade, så hafva likväl sedermera

under tidernas lopp väsendtligt förändringar i detta hänseende inträdt,

°S c , v ^ a* odlinoars odka framsteg inom olika orter, dels genom

mangfaldiga andra, sedermera tillkomna förhållanden. Vidare hafva i

sednare tider talrika industrigrenar uppstått, hvilka, om äfven i betraktande

tagas de allmänna besvär, som utom grundskatterna åligga jorden,

vid jemförelse med jordbruket äro vida lindrigare beskattade.

För

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.

17

För närvarande utvisa de till oföränderligt, belopp qvarstående

grundskatterna de största ojemnheter, ej allenast vid jemförelse emellan

olika provinser och emellan olika orter inom samma provins, utan äfven

emellan hemman, som äro till hvarandra närbelägna och i förmåner för

öfrigt hvarandra ganska lika.

Utskottet vill i detta hänseende endast erinra derom, att, enligt

uppgift af den första bland de för detta ämnes utredande tillsatta komitéer,

om en jordlägenhet af 20 tunnland åker, 40 tunnland äng, 80 tunnland

betesmark och 100 tunnland skog af lika beskaffenhet, undergår

skattläggning, så uppkommer, vid jemförelse emellan Upsala och Skaraborgs

län, hvilka i afseende på kulturens ålder, jordens naturliga, bördighet

och flera andra förhållanden äro hvarandra någorlunda lika, i Upsala

län 9|10 mantal och 153 R:drs ränta men i Skaraborgs län 1 mantal

med 78 R:dr 54 öre ränta, således i det förstnämnda länet 95 procent

högre grundskatt än i det sistnämnda. Uikaledes anför samma komité,

såsom exempel på skiljaktigheterna i beskattning inom samma ort, att

af två hemman belägna i Håbo fögderi af Upsala län, båda med samma

hemmantal, det ena dä utgjorde grundskatt till ett värde af 124 R:dr

29 öre och det andra af 317 R:dr 56 öre eller två och en half gång så

stort belopp. Enligt de upplysningar, som lemnats af den senast för denna

fråga förordnade komité, uppgå t. ex. inom Östergötlands län ränta och

kronotionde för det högst beskattade hemmanet inom Gullbergs och Bobergs

fögderi till 33 procent af afkastningen; i Kinds och Ydre fögderi

till 16 procent deraf och för det lägst beskattade hemmanet i förstnämnda

fögderi till 9 procent, i det sistnämnda till 4 procent af afkastningen; i

Kalmar län inom Tunaläns fögderi utgjorde det högst beskattade hemmanet

12 procent af afkastningen i ränta och tionde, det lägst beskattade

2 procent o. s. v.

En annan högst betydande ojemnhet förefinnes emellan grundskatternas

belopp, sådana de utgöras i de gamla svenska landskaperna och i

de s. k. eröfrade provinserna. Så t. ex. utgöra, enligt sist åberopade

upplysningar, de fem högst beskattade hemmanen inom Konga fögderi i

Kronobergs län i medeltal 15 procent af afkastningen i ränta och kronotionde,

under det dessa skatter för de fem högst beskattade hemmanen

i Östra och Medelstads häraders fögderier af Blekinge län utgöra i medeltal

endast l4|5:dels procent. De fem högst beskattade hemmanen inom fem

fögderier i Malmöhus län utgöra i ränta och tionde i medeltal 2 js procent

af afkastningen, under det att i Elfsborgs län för de fem högst beskattade

hemmanen i fem fögderier ränta och kronotionde uppgå i meBih.

till Biksd. Prot. 1873. 4 Sami. 1 A/d. 50 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 93.

deltal till 15 procent af af kastningen, denna beräknad till 5 procent af

taxeringsvärdet med tillägg af räntan och tionden.

Slutligen är, såsom ofvan blifvit anfördt, en stor del af Sveriges

jord från utgörandet af grundskatt antingen helt och hållet eller till

största delen, befriad, hvilket förhållande — ursprungligen grundadt på

de i äldre tider i annan form utgående, men numera endast i en ringa

återstod befintliga prestationer, äfvensom på de vid samma tid bestående

skiljaktigheter emellan samhällsklasserna — utvisar en tredje ganska betydlig

olikhet i utgörandet af dessa utskyld er.

Enligt hvad ofvan blifvit angifvet, hafva tid efter annan fyrfaldiga

förslag till jemkning i grundskatterna framställts; men om äfven, med

öfvervinnande af de stora, i detta hänseende särdeles inom vårt land,

mötände svårigheter'', en jemn fördelning af skatterna å jorden skulle

kunna för närvarande, åstadkommas,, så skulle likväl, till följd af olika

bördighet och odlingslägenheter, förändrade afsättningstillfällen samt

alla de omständigheter, som i , öfrigt inverka på egendomars afkastning

och värde, inom en icke aflägsen tid åter uppstå ganska betydliga missförhållanden

i skattebeloppen; också har den åsigt, att det icke läte sig

göra att med fix skatt å jordegendomen åstadkomma dess ständigt fortfarande

jemlika förhållande till hvarje skattdragandes inkomst, inom representationen

blifvit så fullständigt omfattad, att frågan om grundskatternas

jemkning emellan särskilda egendomar tvifvelsutan måste anses

såsom förfallen.

Att jordbruksnäringen, såsom helt betraktad, är i förhållande till

andra näringar tyngre beskattad, lärer äfven få antagas såsom gifyeti

En reservant i den för ärendets utredning sednast tillsatta komité har i

detta hänseende anställt en beräkning, grundad på förhållandena år 186t4,

enligt hvilken beräkning en beskattning för jordbruksnäringen af 4 E:dr

83 öre h vilade på 1000 riksdalers kapitalvärde, och en beskattning af

1 E,:dr 28 öre på 1000 riksdalers kapitalvärde, användt på andra näringåty

Utaf dej! utredning ofvannämnda komité meddelat, framgår oclc,

att, på sätt komitén äfven yttrat, grundskatterna trycka en icke obetydlig

del af jordegendomen i vårt land särdeles hardt genom att , medtaga

så; stor anpart af behållningen deraf, att sjelfva egendomen, äfven,.oi^

den i och för sig sjelf lemnar en god afkastning i förhållande till sin

storlek, likväl genom grundskatterna qvarhålles uti ett lågt kapitalvärde

och en låg behållen afkastning. Då dessa skatter, i motsats mot <feirt

som drabba kapitalisten , eller idkare af andra näringar, än jordbruket,

utgå med oförändradt årligt belopp, utan afseende å den större eller

mindre inkomst, som af den skattskyldiga jorden kan erhållas, eller å

s. 19 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 93.

19

statens utgifter, kunna de icke anses öfverensstämma med ett riktigt, beskattningsystem;

Och da den ojemnt tryckande,börda, dessa skatter ålägga,

icke kan annat äta verka hämmande på jordbruksnäringens utveckling,

anser Utskottet deras upphörande böra medföra väsendtlig» fördelar.

Genom en dylik åtgärd skulle dessutom vinnas en önskvärd förenkling

af förvaltningen och redogörelseverket. Äfven ur en annan synpunkt^

vore jordens befriande från grundskatter fördelaktigt, i det derigenom

bereddes jordens innehafvare en, till följd af näringarnes utveckifng

i flera riktningar och de af ett allt mera utbildadt kommunikationsväsende

i öfrigt föranledda förändrade förhållanden, af behofvet påkallad

friare dispositionsrätt öfver jorden.

"iU,: De steg, som tillförene blifvit tagna i syfte att. lindra de på jorden

hvjlande skattebördor, innebära visserligen, i jemförelse med hvad nu

blifvit ifrågasatt, icke så omfattande förändringar, men de utvisa likväl

ett jemnt fortgående i nu antydda riktning. I sin ofvanberörda underdåniga

skrifvelse den 18 December 1857 anförde Rikets Ständer, att

grundskatterna, just till följd af det ojemna sätt, hvarpå de å den skattskyldiga

jorden äro fördelade, ej kunnat bibehållas vid sitt ursprungliga

belopp, och att Rikets Ständer nästan vid hvarje riksmöte, i anledning

af derom gjorda framställningar, funnit sig föranlåtne att för sin del

efterskänka'' en eller annan af de skattebördor, som ansetts mest betungande,

samt ätt sammanlagda beloppet af den minskning uti de ordinarie

inkomsterna, som från införandet af nuvarande statsskick uppkommit.

genom sådana skattenedsättningar, då utgjorde nära 1,500,000 R:dr

R:mt årligen. '' Sedermera har, genom 1862—1868 års riksdags beslut,

rärftan af mjöl- och sågqvarnar, hvilken för år 1862, enligt, hvad sistnämnde

komité meddelat, uppgick till 187,258 R:dr 39 öre, från och

med år 1864 afskrifvits, hvarförutan ej bör lemnas oanmärkt den betydliga

nedsättning i räntan och tionden, som blifvit en följd af den år

1R69 beslutade omsättningen till penningar, hvilken nedsättning kan, vid

det förhållande att dessa skatter, som år 1870 utgjorde 6,777,100 R:dr,

påföljande år endast uppgitago till 6,104,900 R:dr, antagas hafva belöpt

sig till omkring 670,000 R:dr. — Såsom ordinarie inkomster, i hvilka

eft.ergiftér medgifvits, böra äfven nämnas flera tillförene på bruksnäringen

°hvilande skatter. Så hafva Hammar skatt sjernet, som i medeltal för

åren 1850—1854 inbringade 154,155 R:dr R:mt, ''samt Tiondetackjemsaf

gift en jemlikt 1856—1858, 1859—1860 samt 1871 års riksdagsbeslut

afskaffats, emot det att, beträffande sistnämnda afgift, för så vidt den

utgått från privilegierad bergslag, hvarje hemman och lägenhet, som i

sin egenskap att tillhöra bergslagsort åtnjutit frihet från ränta och ro
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 93.

tering, skulle till hälften åsätta de skyldigheter härutinnan, som med

författningarne öfverensstämde.

Grundräntorna, hvilka tillika med tionden år 1833 ingingo med ett

belopp af 4,592,600 R:dr, hafva på den vid innevarande riksdag uppgjorda

inkomststat uppförts med en summa af 6,119,800 R:dr* Bland

de skäl, söm anförts emot dessa skattebördors afskaffande, torde ock det

väsendtligaste hafva varit, att det vore omöjligt för staten att undvara

dessa skatter, såsom utgörande en icke allenast till beloppét betydlig,

utan äfven under alla omständigheter säker inkomstkälla. Om än detta

skäl under föregående tider haft en fullt giltig grund, så måste dock

förhållandena nu mera i detta hänseende anses väsendtligen förändrade.

Hvilken betydelse denna förändring har, torde säkrast ådagaläggas

genom meddelande af nedan stående tabell, hvilken utvisar dels i hvilken

stark utveckling statens inkomster såsom ett helt betraktade (allmänna

bevillningen deri icke inberäknad) under de sednast förflutna fyratio

åren tagit, dels äfven i hvilket olika förhållande till hvarandra de olika

inkomsttitlarnas belopp under särskilda delar af denna tidrymd ställt sig,;

lc8l!

tf )f?i''

i ■ /i)‘f ! >>vd

Of'';g f j

mh,

Sö8f|

1001.

-(.■"tx.w .''ivp.aj.

.. 4681]

Oo;),

■ ocBii

(»i fl •

jo;

Ve,81

( h V

Sd )(- (ii hv’:VS

.... smil

<

?■ [ ,

öc8l:

■ H ){’,•

Cvlrf''M)f Y(t)1

.... 008Ij

u

iöt <>] v,ÖL.

10811

i''/(/i

\ *\ V ''i j

.. S081

.... 8081

-

... 0031

)i )§ .{

)Ö!'':00l\ Tfc8tf)L.

. • *8ii

.. 80811

... 008i

.)^00Lrvr 3!

..

)l

töäyjof.tor.ö;

178.1;

f

} t t;008,r8ö.f}i

. 9 rail

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stafs-UtsJcqMets Utlåtande N:o 93.

21

År.

1833 .

1834''.

1835 .

1836 ;

1837 .

1838 .

1839 .

1840 .

1841 .

1842

1843

1844

1845

1846

1847

1848

1849 .

1850 .

1851 .

1852 .

1853 .

1S54

1855

1856

1857

11858

11859

1860

1861

1862

1863

1864

1865

1866

1867

1868

1869

1870

,1871

1872

Ranta

!

, Arrende
,

ocl? medel,

tionde.

Skogs
medel.

4;592,600

4.970.300

4.996.800

5.193.800

5,611,900

5,856,500

5.382.300

5,228,000

5,664,400

5,676,100210,400

5,454,500202,600

ma

150,100

161,200

173,800

175.600

199,500

226.600

195,200

195,400

222,300

4.490.000

5,737,500

6.088.000

Tull
medel.

t Bränvins- | Jernvägs
tillverk-

. trafiknings-afgift.

I medel.

Öfrige

inkomster.

162,100

174.100

222,500

5.815.900223.200

5.064.200184.200

5,102,100,210,600

5.504.300231.200

6.014.100255.100

5.889.200320.900

6.773.900343.100

6.425.800327.100

5,925,300410,600

6.125.900406.800

6.283.200352.500

6.423.300302.300

6,576,200)313,200

6.633.300343.500

6.719.900402.200

6.874.500373.200

6.872.200373.300

6.683.800304.900

6.571.500360.200

6,426,6001382,4001

6.337.400486.200

6.552.700488.800

6,804,800:402,600

6.777.100 430,800;316,300

6,104,900458,900589,600

6,087,800|416,000)825,100

4.142.600

4,286,300

4.915.900

4.383.400

5.035.800

5,848,100

5.570.500

5.269.800

5.839.400

6.066.700

5.390.700

5.093.600

5.494.500

6.170.900

6.528.800

7.302.600

7.666.700

6.989.900

7.721.500

7.772.000

7.786.000

9,935,200

11.956.900

13,782,500)

11.182.900

8,559,900

11.279.000

12.048.500

13.507.900

12.518.500

13.519.800

12.084.600

12.218.800

11.474.700

11,094,800

12.848.000

12.238.000

14.691.600

17.868.700

18.046.600

693.800

701.800

474.100

1,057,700

1,093,800

945.800

755.000

947.600

844.800

1.008.500

1.013.500

1.028.500

869.300

794.100

728.100

801.700

986,200

842.700

786.600

751.300

722.000

306.800

5,133,900

5,583,100

6,482,200

7,191,600

4,813,700

5.827.500

7,991,000

8,169,300

3,321,200

3,381,400

3,416,300

3,751,100

Summa.

12,900,300

13,501,000

13,976,900

14,561,600

4,068,400)16,009,400

3,867,800116,744,800

4,012,700:15,915,700

4,007,000 15,647,800

3.657.200

3,569,900

3.519.100

3,810,800

3.666.600

4.022.100

4.225.300

4.020.200

3.946.200

3.857.600

4,817,700

4.621.100

4.882.300

4.969.500

5.239.500

5.504.600

5.799.300

5.224.200

5.144.100

16,228,100

16.531.600

15.580.400

14.585.000

15.942.000

17.297.600

17.521.300

17.372.900

17,911,800

17,425,700

19.595.000

19,354,500

20.507.300

21.964.400

!,666,200)

31.402.900

30,100,100

27.701.300

28,126,200

5.334.00030.186.800

5,315,90033,936,900

5.885.30033.820.800

9,132,500 2,889,800 6,001,900 38,789,500,

9,012,''7003,462,000|5,852,30037,400,300]

10,069,5004,479,8005,982,600)39,682,400

9,276,900b,064,400 5,631,600 38,256,600

8,028,700 6,017,000 5,618,600 37,582,700)

7,158,200|6,161,100 5,865,900

8,432,800 6,221,300 6,212,700

10,990,200:6,791,200 6,209,500

11,712,700 7,784,900 6,901,700

12^940,000)9,167,600 6,522,200

39,074,7001

40,312,200)

46,206,700)

51,421,400:

54,005,300j

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Uiskotfets Utlåtande N:o 93.

Anmärkning. De i förestående tabell intagna uppgifter för åren 1833—1870

äro i allmänhet hemtade från de af trycket htgifna utdrag af

rikshufvudboken för samma år och har dervid endast skett den

afvikelse att, då uti rikshufvudboken tullmedlen för åren 1858—T

1853 bokförts med endast de belopp, som återstått efter afdrag

af städernas tolagsersättning och bidraget till Handels- och Sjöfartsfonden,

men från och med år 1864 med bruttobeloppen, eriföt

det att särskilda anslag för nämnde tvänne ändamål utgått, ifrågavarande

inkomst-titel blifvit för de sista tio åren minskad

med beloppen af de anslag, som under denna tid utgått dels

såsom tolagsersättning och dels till Handels- och sjöfartsfonden

Jcrnvägstraflkmedlen äro för åren 1863 -1868, under hvilken

tid de icke varit såsom inkomster för riksstaten beräknade,

upptagna i enlighet med revisionsberättelserna. 888'' t./-, Mojfa

För år 1872 äro inkomst-titlarne, tullmedel och jernvägstrafikmedel

upptagna, i enlighet med afgifna redogörelser eller

rapporter, den förstnämnda likväl med afdrag af tolagsersä-ttrnngen;

skogsmedel och bränvinstillverkningsåfgiften till de uti

Kongl. M«j:ts proposition om statsverkets tillstånd'' och behof

uppgitna belopp samt ränta och tionde, arrendemedel och öfriga

inkomster till de i 1872 års riksstat beräknade summor. ,o;fn}>

• ''i;-: -rjxi-.f i , -i te js-pni
Af

denna öfversigt framgår, att statsinkomsterna, då allmänna fc

villningen dervid icke tages i beräkning, under déssä fyratio åt stigit

från 12,900,300 R:dr till 54,005,300 R:dr och således ökats till merijän

fyrdubbelt belopp. : m ‘rnöf? röt niet

Vidare finner man af denna sammanställning:,1 att täntan och tiöhden,

hvilka vid denna tidrymds början utgjort1 en''högst ansenlig del af

statens hela inkomst, vid dess slut intaga ett vida mindre betydande

rum pa inkomst-budgeten i förhållande till andra statens intrader. 1

Dessa grundskatter, hvilka i 1830 års riksstat'' Voro lipptagna1 ''till

ett # belopp motsvarande nära 38 procent af Statsverkets inkomster, upp£ä

enligt nu gällande riksstat icke till mera än 16 pfBberit af inkomsternas

sammanlagda belopp, med afdrag ändock af de först i sednare tider tilikomna

inkömsttitlarne: jernvägstrafik-, telegraf- och skogsmedel; GruriOskattemas

betydenhet såsom inkomstkällor har således, i förhållande tiilJ

det hela, på sednare tider märkbart sjunkit. ",r iH ^

Men icke blott statsinkomsternas allmänna stigande1 och grund1-:''*

skatternas aftagande vigt i förhållande till det hela äro härvid förtjéntä*3

af uppmärksamhet. Sjelfva beskaffenheten af vissa på sednaste tiderhlll-^

komna inkomsttitlar synes vara värd att tagas i betraktande.

Den betydligaste af dessa inkomsttitlar: Jernvägstrafikmedlen, hvilka''1*

blefvo för första gången synliga i budgeten för år 1869 och då upptogos

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o~ 93.

23

till- 6,400,000 Rdr, äro i den nu beslutade inkomststat uppförda med ett

belopp''<»af 9,500,000 R:dr, eller mera än 3,000,000 -högre. Oaktadt de

omvexlingar denna inkomst, om man atser kortare tidskiften, måste vara

underkastad, kan man dock, med ledning af förut inhemtade erfarenhet,

med temlig säkerhet beräkna det förhållande, i hvilket, den under en

längre! tidrymd skall komma att utveckla sig. Så beräknades åi 1867,

att trafikinkomsterna år 1872 skulle utgöra 9,663,000 R:dr eller med en

jemförelsevis icke- betydlig skilnad den summa, som verkligen föi detta

år influtit. Nu kan beräknas, med användande af en lägre beräkningsgrund

än den då antagna, att statens jernvägar, hvilka under de närmast

förestående, åren äro afsedda att utsträckas från 112 till 140 mils längd,

skola år 1882 lemna en bruttoinkomst af 16,200,000 R:dr, eller efter 9

år a©n tillökning med 6,700,000 R:dr. Ensamt förhöjningen af denna inkomsttitel

skulle således, om man antager nettoinkomsten till en tredjedel

af bruttobeloppet, lemna en med hvarje ar tillökad inkomst af mer

än 200,000 .R:dr. , , , .

;rji. st. iSkogsinedlen,i. hvilka år 1870 för första gången förekommo bland

statens , ordinarie inkomster med ett belopp af 236,300 R:dr, hafva i förslaget

för 1874 blifvit upptagna med 700,000 R:dr, således efter fem år

med 463,700 R.:drs förhöjning eller i medeltal 92,700 R:dr för år-. Då

högst betydliga skogsvidder dels under nästförflutne dels undei innevarande

år blifvit för statens räkning ytterligare afsätta, synes man, utan

fara för större misstag, kunna antaga den blifvande framtida arliga tillökningen

till omkring 100,000 R:dr. .

‘Dessa båda inkomsttitlar hafva det gemensamt, att de gifva en

betydande, afkastning, men likväl icke äro skattetitlar, och de genom

dem inflytande statsmedel, om de förmå bereda tillgångar till en skattened-sättning,

kunna således icke sägas hafva tillkommit genom en ny beskattning,

som tynger andra samhällsklasser.

Utskottet har härvid icke förbisett, att utom den fyllnad i statsinkomsterna,

som måste beredas, om en betydligare skattelindring skall

kunna försiggå, äfven en deraf oberoende tillökning i inkomst måste gara

att påräkna för att, möta de under tiden uppkommande, utgifter för nya

statsbehof, så mycket mera som en ny arméorganisation otvifvelaktigt

kommer att föranleda till ansenligt ökade kostnader. Men om man, jemte

dp np nämnda inkomsttitlarne, tager i betraktande den ökade inkomst,

andra skattetitlar såsom tull, stämpelafgift, bränvinsskatt, vid en i allmänhet

stegrad produktion och ökad välmåga, kunna antagas lemna, lära

icke synnerliga .svårigheter i detta afseende vara att befara.

Huru stark näringslifvets utveckling varit under de sednast för
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Uttåtande N:o 93.

flutna åren, visar sig när man finner, att sammanlagda värdet af fabrikstillverkningarne

i riket år 1841 utgjorde 2 L,766,137 R:dr och år 1871:

105,235,595 R:dr, eller ungefär femdubbelt det förra beloppet, samt att

sammanlagda värdet af rikets in- och utförsel, hvilket år 1842 utgjorde

56,462,773 R:dr, år 1871 stigit till nära sexdubbla beloppet, eller

330,202,000 R:dr.

Slutligen bör Utskottet erinra, att redan tjugufem år härefter eller

år 1898 annuiteterna för så väl 1858 som 1860. års jernvägslån upphöra

att utgå i följd hvaraf nu beräknade statsutgifter till ett belopp af något

mer än 2,500,000 R:dr då komma att årligen besparas.

Med skäl torde derföre kunna sägas, att en så gynnande tidpunkt

för vidtagande af en skattenedsättning och ett utjemnande af de olikheter,

som i beskattningen på jorden ega rum, tillförene icke förefunnits.

Vidkommande sjelfva sättet för jordens befriande från grundskatt,

hafva två utvägar blifvit ifrågastta. Den ena är att efterskänka densamma,

vare sig på en gång eller småningom medelst skattebeloppets

successiva minskning, och den andra att medgifva den skatteskyldige

rättigheten att friköpa sig från skattens erläggande med en efter vissa

grunder beräknad löseskilling. Emot detta sednare sätt har den s. k. grundskatte-komitén

erinrat, bland annat, att, då aflösningen svårligen kunde

åläggas någon såsom skyldighet, utan måste bero af de skatteskyldiges

fria vilja och förmåga, kunde det antagas, att de, som hade mindre räntor

och följaktligen behöfde anskaffa endast ringare lösningskapital, komrne

att frigöra sig från grundskatten, under det att flertalet af dem, som

hade drygare utskylder, måhända icke funne sig i stånd dertill i anseende

till lösningskapitalets storlek, hvilket allt skulle leda dertill, att

den jord, som för att med framgång kunna brukas, mest behöfde lindring,

deraf ej komrne i åtnjutande.

Utskottet delar för sin del denna åsigt, äfvensom den öfvertygelsen,

att det blefve allt för betungande för den skattskyldige att, utom

de dryga skattebördorna, under en lång följd af år utgöra en i och för

grundskattens amortering än mera ökad börda.

Om en aflösning i detta ords egentliga bemärkelse icke kunnat, af

Utskottet förordas, enär just de tyngst beskattade skulle minst korning

i tillfälle att bereda sig denna lättnad, så har Utskottet icke heller ansett

sig böra biträda förslaget om en aflösning, sådan Herr Werner Erics&fl,

i sin motion ifrågasatt. Detta sätt att aflyfta de nu på jorden Infilande

bördor — hvilket knappast kan i egentlig mening kallas en aflösning,

enär det icke förutsätter såsom vilkor för befrielse från skatten något

nytt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.

25

nytt tillskott af de skattdragande — lemnär alla de olägenheter under

en lång följd af år oförändrade, som äro förenade med grundskatterna,

och påkallar derjemte redan nu ett beslut, som först i en aflägsen framtid

skulle träda i verket, och som då skulle föranleda en plötslig, högst

betydlig rubbning i alla de med detta slag af jordegendom i samband

stående förhållanden.

Utskottet atiser derför att grundskatternas afskaffande bör ske ge''

nom deras succcssive afskrifning.

Men om en så betydande skattenedsättning, som den nu ifrågasatta

— den ansenligaste sorti någonsin i vårt land förekommit — blifvér

beslutad, så torde likväl den största försigtighet vara af nöden vid

Utstakandet af de grunder, efter hvilka den bör utföras.

De fördelar, som äro afsedda att derigenom vinnas, kunna endast

i det fall förenas med det helas kraf, om verkställigheten utsträckes till

en längre följd af år.1* ,il!*

Om så sker, kommer statsverket endast småningom att vidkännas

dé förluster, som för detsamma uppkomma och motsvarande tillökning i

inkomster säkrare att beredas.

För att ej förändringen skall störande inverka på de mångfaldiga

enskilda förhållanden, som äro fästade vid jordegendomens Värde, är ock

af1 flöden att öfvergångStiden bestämmes så lång, att de menliga följderna

åf en allt för stark rubbning i bestående förhållanden undvikas.

Dertill kommer, att i samma mon som tiden utsträckes förlorar

dét inkastet, att den ifrågavarande eftergiften skulle endast vara en de

nuvarande innehafvare af den skattskyldige jorden tillfallande förmån,

sin betydelse, och dess syfte att bereda sjelfva jordbruket en fördel framträder

starkare.

. ; mvd ”, i;.-i:- .c•■.■•"i: / •.< ■ in- n ■ ''•

.110.1 ii 0 ii tl< • .1 ’ !•• T ■ -i" 1 '' "• ''

;öi i Hvad angår uppkomsten och beskaffenheten af indelningsverket, för

så vidt dermed förstås den inrättning, som omfattar icke blott befälets

Vid arméen aflöning med boställen, räntor och tibnde, utan ock manskapets

vid hären och flottan uppsättande och underhåll medelst de på

vissa hemman hvilande roterings- och rustningsbesvären, får Utskottet

hänvisa till den utredning, som finnas meddelad i de underdåniga utlåtanden,

hvilka afgifvits såväl af deri s. k. landtförsvarskomitéen som af

den utaf Kongl. Maj:t år 1867 förordnade komité för utredning af frålog

Bih, till Biksd. Prof. 1873. 4 Sami. 1 Afä. 50 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stata-Utskottets Utlåtande N:o 93.

gan om rot er niga- och rustiuugsbesväreii jemte de vid sistnämnda utlåtande

fogade reservationer; och anser sig Utskottet här endast böra i

korthet i minnet återkalla de afgifna förslag och fattade beslut angående

förändrade bestämmelser rörande indelningsverket och detsammas upphörande,

som vid senaste hållna riksdagar förekommit. o.f>i:•

Med anledning af väckta förslag om ändringar i landtförsvarets

organisation, förklarade Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 Maj

1867 sin åsigt vara, det svenska arméen skulle bestå af stam, innefatttande

befäl och trupp, samt beväring, äfvensom att, då, för ett fullständigt

ordnande af rikets försvarsväsende, en väsendtlig utsträckt allmän

värnepligt utan tvifvel vore af behofvet påkallad men möjligen icke kunde

genomföras med bibehållande af indelningsverket i dess nuvarande form,

vid uppgörande af nådigt förslag till arméens organisation borde tagas i

öfvervägande om och på hvad vilkor det nu på rote- och rusthållare

hvilande besvär måtte kunna lindras eller ock afiösas samt jemväl på

öfriga samhällsklasser fördelas; och anhöll Riksdagen i underdånighet,

det Kongl. Maj:t efter pröfning af dessa och andra uppgifna grunder till

arméens organisation, behagade låta uppgöra och för Riksdagen framlägga

fullständigt förslag till försvarsverkets ordnande.

Den 8 Oktober 1867 förordnade Kongl. Maj:t en komité för att

rådpläga rörande den af Riksdagen ifrågasatta lindring i rust- och rotehållsbesväret

samt förslag till sådan lindring uppgöra.

Efter det denna komité den 24 Maj 1868 afgifvit betänkande i

ämnet, och sedan Chefen för Landtförsvars-departementet i underdånigt

memorial den 31 December samma år framställt förslag till fullständigt

ordnande af rikets försvarsväsende till lands, förklarade sig Kongl. Maj:t

i nådig proposition till Riksdagen den 19 Januari 1869 visserligen gilla

grunderna i Departementschefens förslag, men likväl, med afseende å de

många och olikartade frågor, som deri ingingo, och hvilka till större delen

ej utan olägenhet kunde under då förestående statsregleringsperiod

genomföras, endast finna vissa af förslagets delar, såsom utgörande grundval

för organisationen, företrädesvis påkalla en lösning för att, i den mån

ske kunde, redan år 1870 bringas till utförande. mun; i

Under förutsättning af Riksdagens bifall till framstäldt förslag

om ny värnepligtslag, föreslog Kongl. Maj:t, bland annat, åtskilliga förändrade

bestämmelser rörande indelningsverket, hufvudsakligen bestående

deri, att alla ovissa besvär, som, tillkomna efter knektekontraktens uppt

rättande, nu vore med soldatens aflönande förenade, skulle, i den mon

gällande legokontrakt ginge till ända, såsom skyldighet upphöra; att

Kong]. Maj:t och kronan skulle öfvertaga rekryteringsskyldigheten och i

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.

27

sammanhang dermed ifrågakormnande utgiften för städja och lega; att ett

normalkontrakt, gällande för hela riket, skulle upprättas, enligt li vil ket

soldatens löneförmåner skulle utgöras af bostad på rotens mai k, bestående

af (stuga-efter dittills varande bruk med erforderliga uthus samt 45

kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn, årligen; och att, om soldat

icke kunde på de i normalkontraktet stadgade vilkor erhållas, kronan

skulle tillskjuta hvad derutöfver erfordrades.

Beträffande förslaget om värnepligtslagen, förklarade Riksdagen

någon utsträckning af allmänna värnepligten icke höra ifrågakomma annat

i än i sammanhang med den fullständiga reorganisationen af rikets

försvarsväsende.

.''U - i it Hvad anginge de föreslagna bestämmelserna rörande indelningsverket,

fann Riksdagen, som ansåg att rekryteringens ifrågasatta öfvertagande

af staten skulle, utan att det dermed afsedda ändamål i någon hufvudsaklig

må» vunnes, komma att rubba en bland de få grunder, som

för närvarande i hela riket äro för indelningsverket gemensamt gällande,

och på detsamma i viss mån sätta sin stämpel, samt hvarvid rust- och

rotehållarne företrädesvis torde hålla fast, sig icke höra till Kongl. Maj:ts

nådiga förslag i denna del lemna sitt bifall, helst Riksdagen för öfrigt

ansåge dels att de lindringar i rust- och roteringsbördan, hvilka ined

antagande utaf det af Kongl. Maj:t föreslagna normalkontraktet afsåges,

skulfe utfalla ojemnt, dels ock att detta kontrakt inom vissa orter skulle

åstadkomma en ökad börda. . .

Uti den till 1871 års lagtima riksdag aflåtna nådiga proposition,

angående landtförsvarets ordnande, var någon förändrad reglering af rustoch

rotehållsbesvären samt dermed följande lindring i desamma icke ifrågasatt.

Det af Riksdagen för frågans behandling tillsatta Särskilda Utskott

tillstyrkte visserligen, att indelningsverket (så vidt dermed var förbundet

åliggandet för viss jord eller lägenhet att anskaffa, utrusta och

underhålla hästar eller manskap till arméen eller flottan) skulle upphöra

öfter en öfvergångstid af 15 år från den af Kongl. Maj:t föreslagna ökade

värnepligtens inträdande; men frågan derom förföll till följd af Kamrarnes

i ämnet fattade olika beslut.

Uti sin till den längre fram på samma år för ytterligare behandling

af frågan om landtförsvaret sammanträdande Urtima Riksdag aflåtna nadiga

proposition föreslog Kongl. Maj:t, att det af Särskilda Utskottet vid åiets

lagtima riksmöte uppgjorda förslag till lag, angående den allmänna

värnepligten måtte af Riksdagen antagas, hvarjemte Kongl. Maj:t under

vilkor och förbehåll, att berörda lag blefve af Riksdagen godkänd,

framställde förslag till förordning angående förändrade bestämmeiser i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 93.

fråga om rote- och rusthållsinrättningen vid landtförsvaret. Dessa bestämmelser

skiljde sig hufvudsakligen deri från det till 1869 års riksdag

afgifna förslaget, att det bidrag, som från roten eller rusthållet skulle

lemoas till soldatens aflöning var bestämdt i penningar, att bostaden

icke gjordes till en ovilkorlig prestation, och att staten skulle åtaga, sig

kostnaderna för bostadens underhåll. Men dessa Kong]. Maj:ts förslag

sa väl till värnepligtslag, som till förändringar i indelningsverket blefvo

af Riksdagen icke antagna.

Med anledning åt ett utaf enskild motionär väckt förslag om upphäfvande

af den för beväringsskyldig^ medgifna legningsn och friköpa

ningsrätten, beslöt 1872 års Riksdag för sin del en författning, hvarigenom

till all kraft och verkan upphäfdes allt, hvad Kongl. kungörelsen,

angående allmänna beväringen, den 13 November 1860 innehölfe i fråga

°m rättighet för beväringsskyldig att vid uppbåd till vapentjenst sätta

i sitt ställe annan duglig karl ocfh att i fredstid vinna befrielse .från

vapenöfning emot erläggande af viss afgift i penningar, i enlighet med

hvilket beslut Kongl. kungörelsen under den 1 November 1872 blifvit

utfärdad.

Vid. innevarande riksdags öppnande har Kongl. Magt i throntalet

tillkännagifvit, att ett förslag till förändrade bestämmelser för härens

organisation är under utarbetning. Under den i Riksdagens Andra Kam*

mare, vid remissen af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om statsverkets

tillstånd och behof, hållna öfverläggning meddelade Chefen för landtförsvaret,

att han vid utarbetande af detta förslag funnit skäl att icke

utgå från antagandet af indelningsverkets fortfarande och ovilkorliga

bestånd, utan bygga förslaget på grunder, hvilka icke omöjliggöra öfvergå

ngen till ett annat sätt än indelningsverket för anskaffande och underhåll

af stamtrupp, och hvilka grunder äfven kunna bestå så väl under

som efter en sådan öfvergång, om och när den kan anses blifva nödvändig.

Gången af de förhandlingar i detta ämne, för hvilka här ofvan flkorthet

redogjorts, har, efter Utskottets uppfattning, visat de storan

svårigheter, som möta, om man vill., med bibehållande af indelnings-''

veiket. såsom grundval, ordna försvaret i enlighet med det nyare krigs-i

väsendets fordringar. Vid sådant förhållande och då å ena sidan: det;,

blifvit uppenbart, att de olika meningarne i detta hänseende knappast

kunna med hvarandra förenas, men å andra sidan ordnandet af rikets ;

försvar är en fråga åt den maktpåliggande beskaffenhet, att den ovilkorligen

måste på en säker och varaktig grundval lösas, synes det Ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.

29

skottet, att det vore för det hela fördelaktigare, om en fullständig plan,

afsedd att för framtiden förblifva gällande, förelädes Riksdagen, än om

dess åtgärd påkallades för ett förslag, hufvudsakligen bestämdt att bilda

en öfvergång till något nytt. Det torde äfven, för att kunna med någon

säkerhet bedöma sättet att verkställa en sådan öfvergång, vara af största

vigt att ega en klar kännedom om det nya, till hvilket man skulle

komma och som vore ämnadt att framgent ega bestånd. Önskligheten

deraf att landet må i en snar framtid erhålla ett försvar, som bereder

dess säkerhet, är af så framstående betydenhet, att de skäl, som dervid

fästa sig, öfverväga alla andra: och då, i fråga om lämpligheten att i

vår arméorganisation samtidigt söka bibehålla indelningsverket och genomföra

en betydligt utsträckt allmän värnepligt, meningsskiljaktigheterna

visat sig vara af nästan oförenlig natur, har det synts Utskottet,

att, huru gagneligt och för våra förhållanden lämpligt indelningsverket

än må under en förfluten tid visat sig vara, afseendet på dess framtida

bibehållande nu borde vika för nödvändigheten att bereda en snart inträdande

trygghet i afseende på landets försvar, ett säkert skydd för

dess inre förkofran.

Blifver försvaret, med antagande af den allmänna värnepligten

såsom grundval, på ett tillfredsställande sätt ordnadt, så lärer deraf

följa, att de bördor, som för det närvarande åtfölja indelningsverket,

kunna efter hand minskas och slutligen försvinna.

Eu sådan förändring måste efter Utskottets uppfattning stå i nära

sammanhang med hela frågan om de på jorden hvilande grundskatternas

bibehållande eller upphörande. Både rustnings- och roteringsbesvären

äro jorden vidlådande onera, och, hvad rustningen särskildt beträffar,

motsvaras utgörandet af detta onus utaf den grundränta, som blifvit

det till rusthåll anslagna hemmanet åsatt och för sjelfva rustningen anordnad,

i följd hvaraf, om endast grundskatterna afskaffas, invecklade

liqvider för rustningsräntorna skulle uppkomma. Rustnings- och roteringsbesvären,

för hela riket beräknade att motsvara ett belopp af 3,250,000

riksdaler, drabba ock vissa orter hårdare än de egentliga grundskatterna,

under det att inom andra delar af riket förhållandet är motsatt. För

hela samhället är emellertid af största vigt, att likställighet i dessa afseende

eger rum. Om en afskrifning af grundskatterna beslutas, blifver

det alltså, så väl för åvägabringande af en dylik likställighet som för

ernående af enkelhet och reda i beskattningsförhållandena, nödigt, att

en förändring i ofvanberörda onera tillika vidtages.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 93.

I afseende på frågan om landets försvar lärer Riksdagen under alla

förhållanden hafva att förvänta en framställning af Kongl. Maj:t, enär

Konungen, såsom ofvan blifvit nämndt, vid denna riksdags öppnande

täckts gifva tillkänna, att ett förslag till förändrade bestämmelser för

härens organisation är under utarbetning. Att en sådan organisation

kommer att hvila på grundsatsen af en mera utsträckt allmän värnepligt,

torde att döma efter hvad vid de senaste riksdagarne förekommit, med

skäl kunna antagas. Vid tillämpningen synes likväl denna nya organisation

endast småningom och steg för steg kunna träda i verkställighet,

så mycket mera som vårt nuvarande försvarsverk enligt sakens natur

endast efter hand skulle kunna förändras och lemna rum för en ny

härordning.

Utskottet, som redan i det föregående i allmänhet yttrat sig om

de svårigheter, som möta för indelningsverkets bibehållande, får särskildt

erinra om hvad det för försvarsfrågans behandling vid 1871 års urtima

riksmöte tillsatta Utskott yttrat, nemligen att indelta arméen icke är tillräcklig

för landets försvar, icke heller lämplig såsom befälsstam för en

armé bestående af värnepligtige. När en ersättning för det indelta manskapet

i detta afseende skall ur de värnepligtiges led vinnas, bör, efter

Utskottets åsigt, för erhållande af en duglig befälsstam, hvarmed lärer

böra förstås icke blott öfverbefäl, utan äfven underofficerare, korporaler,

vice korporaler och kadersoldate:, och hvilken befälsstam i sjelfva verket

måste blifva föga mindre talrik än den nuvarande indelta arméns

effektiva styrka, frivilligheten i främsta rummet tagas i anspråk, mot

den ersättning af statsverket, som för sådant ändamål kan blifva behöflig,

äfvensom de, hvilka komma att underkastas en större och långvarigare

öfning än som åligger samtlige värnepligtige, såsom t. ex. de, hvilka

tillhöra specialvapnen, synas böra efter samma grunder antagas och godtgöra^.

Då emellertid den allmänna värnepiigten otvifvelaktigt kommer

att så anlitas för landets försvar, att indelningsverkets bibehållande icke

vidare erfordras, synas fulla skal förefinnas till den underdåniga hemställan,

att Kongl. Maj:t i sammanhang med frågan om ordnandet af

rikets försvar och under förutsättning att en betryggande arinéorganisation

varder af statsmakterna antagen, jemväl ville föreslå stadganden,

hvarigenom rustnings- och roteringsbésvären efter hand komme att upphöra,

så att båda dessa frågor kunde tillsammans pröfvas och afgöras.

Enär af skäl, som redan blifvit anförda, frågan om rustnings- och

roteringsskyldighetcns upphörande icke lämpligen kan afgöras annat än

i sammanhang med frågan om grundskatterna, torde med denna Riksdagens

anhållan äfven böra förenas en underdånig framställning derom

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets. Utlåtande JV.-o 93.

31

att Kongl. Maj:t samtidigt med ofvannämnda förslag och under samma

förutsättning äfven täcktes afgifva förslag om räntans och tiondens småningom

skeende afskrifning.

Såsom allmän måttstock för dessa eftergifter har Utskottet, med

afseende på hvad redan blifvit angående de hnansiela förhållandena

anfördt, ansett böra antagas en afskrifning af tre procent årligen. Antagandet

af en sådan grund för beräkningen af den föreslagna eftergiftens

belopp utesluter icke möjligheten att ordna sjelfva afskrifningen på flera

oliku sätt, så att den skulle kunna t. ex. innefatta en större afskrifning

första året och derefter jemnt fortgående afskrifning af en mindre andel,

eller ock på annat sätt anordnas, endast eftergiftens värde i det hela

icke blifver större eller mindre än ofvan blifvit sagdt. Det medgifver

således ock, att, om den nya arméorganisationen inom en jemförelsevis

kortare tidrymd kommer till stånd, afiyftandet af de bördor, som åtfölja

indelningsverket kan, utan större uppoffring för statsverket, försiggå på

ett mindre antal år.

När afskrifning sker af grundskatterna, lärer den olikhet i bevillning

efter andra artikeln, som nu gäller för jordbruksfastighet och för

all annan fastighet, äfvensom den bevillning, som nu enligt tredje artikeln

särskildt utgöres af en viss klass af jordbruksfastigheter, böra försvinna,

och en revision såväl af bevillningsförordningen som af de på

densamma i vissa delar byggda kommunalförfattningarne, i syfte att bereda

likställighet mellan olika klasser af medborgare böra företagas,

hvarvid torde böra iakttagas att den förhöjda bevillningen icke bör inträda,

förr än en deremot svarande lindring i skattebördorna blifvit

vidtagen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

a) att, då till nästa Riksdag lärer vara att från Kongl.

Maj:t förvänta förslag till ny organisation af landets

försvarsväsen, antagligen grundad på en vidsträcktare

tillämpning af den allmänna värnepligten, Riksdagen

måtte — med tillkännagifvande att Riksdagen, i likhet med

■ ur. Särskilda Utskottet vid 1871 års urtima riksmöte, ansett,

att dep indelta arméen icke är tillräcklig för landets

försvar, icke heller lämplig såsom befälsstam för en

.ro t armé, bestående af värnepligtige, samt att till följd deraf

en befälsstam bör bildas ur de värnepligtiges led mot

den ersättning af statsverket, som kan blifva erforderlig,

och således den indelta arméen icke vidare blifva

hvarken lämplig eller behöflig för åstadkommande af

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 93.

ett för landets sjelfständighet betryggande och efter

våra förhållanden lämpadt försvar — i underdånighet

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, under förutsättning

att en sådan arméorganisation varder af Konung och

Riksdag antagen, i sammanhang med ofvannämnda förslag,

i nåder föreslå stadganden, genom hvilka, efter

en måttstock af tre procents årlig afskrifning, ej min

dre rustnings- och roteringsbesvären med deraf härflytande

kostnader komme att efter hand minskas och

slutligen försvinna, än äfven grundskatterna upphöra,

mot det, att jordbruksfastigheten åsättes bevillning efter

samma grunder, som gälla för all annan fastighet; börande

den antagna arméorganisationen träda i verkställighet

först sedan nämnda stadganden om rustningsoch

roteringsbesvärens samt grundskatternas afskaffande

likaledes blifvit af Konung och Riksdag antagna.

Hvad slutligen angår de utaf motionärerna framställda förslag,

hvilka icke kunna anses genom det ofvan anförda vara besvarade, har

Utskottet ansett desamma icke vara af beskaffenhet att, vid den utgång

sjelfva hufvudfrågan nu hos Utskottet erhållit, lämpligen böra till genomförande

ifrågasättas; hemställande alltså Utskottet,

b) att hvad motionerna i öfrigt innehålla icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 Maj 1873.

På Stats-Utskottets vägnar:

ARVID FR:SON POSSE.

, . •. , , f. >u. #»;, V* *l''t lö''

" i ... \ti y, i;\''r‘ /.<l ; f;J j, i j \ U ■ O V i i.i» ''U''AU> ! J3* til %B1

nuilsv

i. »lit

''loinm

n eib

!

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 93.

iil''; ifudnobi-n u

il Ii i !i.l i ■ i t> t ■

hov

i: ;

1 ; i i ‘j/iUvfl lum

fH! fn

, ii''! !''ii ij.r.j i b öm >A -fj; i ''.''-.il ■: i. i . •!(> „;j,i (1 Ti

Reser vatio ner:

TT.li.jqiJ

af Herr Friherre F. A. Funck: »Deland.e Utskottets åsigt om

önskvärdheten af att frågan om grundskatternas afskaffande må erhålla

en snar och nöjaktig lösning, har jag dock ej kunnat biträda

utskottets förslag om sättet för denna lösning. Att sammanblanda

eller sammanbinda frågan om grundskatterna med den ännu vigtigare.

om ordnandet af vårt försvar, länder, enligt mitt förmenande,

till ingendera*, båtnad och är ej heller oundvikligen af behofvet påkalladt.

Fuuru jag inser och villigt erkänner rättvisan deruti, att kostnaderna

för landets försvar blifva mera jemnt fördelade, anser jag dock

något bestämdare uttalande i detta hänseende ej böra ifrågakomma förr

än i sammanhang méd pröfningen af den armé-organisationsplan, som

är ätt .från Kong!, j$aj;t förvänta. Ett dylikt uttalande på förhand, med

dess vilkor och förutsättningar, leder lätteligen till en svårlöst tvist huruvida

vilkoren vore uppfylda och således möjligen äfven till beskyllningar

att sjelfva uttalandet ej varit rätt allvarligt menadt. Jag kan, som nyss

blifvit nämndt, ej heller godkänna det sätt för grundskatternas afskrifning,

som Utskottet- föreslagit. Förutom dess hufvudfel, att ådraga staten

och andra skattskyldige medborgare en obillig uppoffring, komma

utan tvifvel så stora svårigheter att möta vid dess genomförande, att den

nära nog endast derföre är förkastlig. Det afsedda målet kan deremot, *

på ett enkelt och tillfredsställande sätt, vinnas på den väg, som, redan

för flera år tillbaka af enskild motionär ifrågasatt, blifvit vid denna Riksdag

af samme motionär ånyo föreslagen och hvarom 8 af Stats-Utskottets

ledamöter vid förlidet års riksdag sig förenade, uti en gemensam reservation

mot samma Utskotts Utlåtande. N:o 82, angående grundskatternas

aflösning eller afskrifning. Jag var då en af dessa reservanter och har,

under de 11 månader som sedan dess förflutit, ej funnit skäl att förändra

min åsigt. Med vidblifvande af hufvudgrunderna uti det i denna

reservation framställda förslag och åberopande dess motivering tillåter

jag mig derföre vördsamt hemställa:

Bih. Ull Riksd. Prof,. 1873. 4 Sami. I Afä. 50 Hälft.

»canon xi

: i: i:

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utskottets Utlåtande JS:o 93.

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke grundskatterna

skulle kunna afskaffas efter en tid af högst

40 år, under hvilken tid de till deras nuvarande belopp

borde utgå och minst 5[c deraf användas för statens

behof, samt återstoden anslås, antingen till bildande

af räntebärande kapital, motsvarande grundskatternas

nuvarande belopp, kapitaliseradt efter 6 procent,

eller nedläggande i sådan statsegendom, som förskaffar

staten säker inkomst för framtiden, allt under vilkor

att såväl denna kapitalbildnings oafbrutna fortgång

som kapitalets oförryckta bibehållande åt staten befästas

genom lagbestämmelser af lika helgd med deras,

genom hvilka grundskatternas utgörande nu är betryggadt;

och att en kommande Riksdag måtte få motse

de nådiga framställningar, som af en slik utredningkunna

föranledas.»

Häruti instämde Herrar F. Brusewitz och P. Eeutersvärd.

af Herr C. Petre, hvilken, jemte uttalande af den åsigt, att såsom ett

vilkor för grundskatternas afskaffande skulle uppställas antagandet af en

betryggande försvarsorganisation, i öfrigt instämde i Herr Friherre -Funcks

ofvan intagna reservation.

af Herr Grefve A. E. K. Mörner: »Då, enligt hvad obestridt torde

vara, frågorna om försvarsväsendets ordnande och indelningsverkets bibehållande

eller afskaffande äro så nära förenade att en tillfredsställande

lösning af den ena ej kan vinnas utan att samtidigt äfven den andra af

dessa frågor nöjaktigt löses, men deremot försvarsväsendets ordnande väl

icke kan anses egentligen beröra frågan om grundskatternas afskrifning

eller aflösning, som är ett för sig fristående ärende, i följd hvaraf detta

ej heller bör oskiljaktigt förbindas med eller göras beroende af de beslut

som kunna i afseende å försvarsväsendets ordnande och indelningsverket

fattas; så har jag icke kunnat godkänna den åsigt som utgör grunden

för Utskottets förslag, å hvilket jag derföre får vördsamt tillstyrka afslag.»

af Herr Carl Ifvarsson: »Då jag biträdt deras mening, som vilja på

billiga vilkor afskaffa så väl räntor och kronotionden som indelnings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 93.

35

verket, har detta skett i afsigt att medverka till bördornas utjemnande

samt beredande af tillfälle för anskaffande af en dugligare stam för arméen,

än den indelta soldaten erbjuder, men ingalunda i akt och mening

att fördenskull öfverflytta någon del af dessa bördor på beväringsynglingarne,

detta destomindre som — utom det att bemälde ynglingar sannolikt

få sig pålagde nog tunga bördor, de omförmälda förutan, om arméen

i alla fåll skall bättre än hittills ordnas, såsom antagligt är, på

grundvalen af allmän värnepligt — någon sådan öfverflyttning icke heller

behöfves, om man vill så fullkomligt aflöna eller på annat sätt godtgöra

det manskap, af hvilket den nya stammen skall bildas, att detsamma

kan anskaffas på frivillighetens väg, något som åtminstone kan

lika lätt verkställas när staten aflönar manskapet, som när rust- och

rotehållare aflöna det, helst om detsamma hemtas ur de värnepligtiges

leder.

Då likväl nu, när hvarken någon Kongl. proposition eller någon

motion om försvarets ordnande föreligger till pröfning, den starka betoningen

af värnepligten i förening med den, efter de olika meningarne

inom Utskottet sammanjemkade ordalydelsen, som i utlåtandet förekommer

angående denna del af ämnet, är af den beskaffenhet, att densamma,

enligt mitt förmenande, kan lemna rum för mer än en tydning, så torde

denna del af frågan påkalla särskild uppmärksamhet. Man kan måhända

i utlåtandet hemta anledning till den uppfattning af saken, att här är

fråga om att i och för indelningsverkets afskaffande pålägga beväringsynglingarne

en utsträcktare vapenöfning eller tjenstgöring, än som under

andra omständigheter skulle ifrågakomma, och det kan följaktligen antagas,

att det genom den föreslagna skrifvelsen vore meningen att påkalla

en sådan. Och är det med anledning häraf, som jag, då jag icke

allenast anser att värnepligten ej behöfver utsträckas i följd af förbättring

i sjelfva stammen, om ock en sådan utsträckning, det oaktadt, må

anses nödig, utan äfven att meningen derom burt klart och tydligt uttalas,

härmed nedlägger min reservation emot den del af utlåtandet, som

står i strid med min härå uttalade åsigt».

JJ j • ‘! * tUTOTd ioj.vj .. ■■

Herr Friherre C. Skogman har begärt få antecknadt att han hos

Utskottet icke deltagit i slutiiga behandlingen af förevarande ärende.

ogsdaiu i\Å''</.t••■■fl;.1 t•- fl-fl < ■ oh;,r. ;ocr ><<dfl fl <\ .

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1873:74 Skrifvelse, i anledning af gjorda framställningar i fråga om grundskatterna och indelningsverket. s. 22 i texten