Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjö farts förhållanden.

1874-03-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1874:5, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjö farts förhållanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-UtsJcoitets Betänkande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Biksd. Kansli den 27 Mars 1874, kl, 1 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, med förslag

till förnyad förordning angående Sveriges och Norges

ömsesidiga handels- och sjö farts förhållanden.

Uti omfönnälda nådiga proposition (Nio 32) af den 30 sistlidne Januari

bär Kongl. Maj:t, efter framställning såväl af de hufvudsakliga bestämmelser, Indika

angående de förenade rikenas ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden blifvit

meddelade genom den ännu i sina väsendtliga grunddrag gällande Kongl. förordningen

den 24 Maj 1825, i Norge motsvarad af Lagen den 4 Augusti 1827, med

deruti genom sedermera utfärdade författningar vidtagna partiela ändringar eller

tillägg, som ock af de försök, hvilka på olika tider men utan framgång blifvit

gjorda att genom svensk-norska komitéer åstadkomma en förbättrad lagstiftning

i ämnet, vidare förmält, hurusom i följd af flera anförda omständigheter behofvet

af en revision utaf gällande mellanrikslag gjort sig alltmer känbart, till dess Kongl.

Maj:t slutligen funnit tiden vara inne för frågans förnyade behandling, hvarvid, sedan

ärendet utgjort föremål för vidlyftiga förberedande förhandlingar, på sätt den

Kongl. propositionen omförmäler och dervid fogade handlingar än vidare ådagalägga,

Kongl. Maj:t slutligen i sammansatt svenskt och norskt Statsråd den 19

December 1873 gillat det förslag till ny mellanrikslag, hvilket Statsrådets ledamöter

och Norska regeringen enstämmigt tillstyrkt, samt beslutat att i öfverensstämmelse

dermed aflåta nådiga propositioner såväl till Svenska Riksdagen som till Norska

Storthinget;

Varande nämnda förslag af följande lydelse:

Bih. till Biksd. Prot. 1874. 5 Sami, 1 Afd, 4 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillnings■■ Utskottets Betänkande N:o 5.

Förslag

till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och

sj öfarts förhållanden.

Art. I.

Om han delsgemenskap en landvägen emellan de förenade rikena.

§ I
Från

det ena af de förenade rikena kunna, så vidt gällande karantänsföreskrifter

ej deremot lägga hinder i vägen, till det andra landvägen såväl utsom

införas alla svenska eller norska naturalster eller tillverkningar samt sådana

utländska varor, som i allmänhet äro till införsel tillåtna i det rike, dit de föras.

§ 3.

För varor, som ifrån ena till andra riket landvägen utföras, skall hvarken

utförselstull- eller transitoafgift ega rum. För varor, tillverkade i det af rikena,

från hvilket utförseln sker, må ej heller exportpremier beviljas; äfvensom återbetalning

af erlagd tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull för de utländska

råämnen, som vid deras tillverkning hafva blifvit använda, icke medgifves, med

mindre varorna vid införsel i det andra riket draga hel tull.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel landvägen

från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter, med undantag af

socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirap,

tobak och tobakstillverkningar,

bränvin och sprit, alla slag,

malt och malttillverkningar,

brändt eller malet kaffe samt spelkort, för Indika varor, så vidt de uti det

rike, dit de införas, i allmänhet äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas utom

i de fall, som i nästa paragraf sägs.

§ 4-

Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med undantag

för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som tull, medgifvet att

af utländska till införsel tillåtna samt svensk eller norsk tull underkastade alster

eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier, nemligen:

Band, alla slag, tillsammans 200 fot,

Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans H kanna eller 5 buteljer,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 5.

3

Garn, alla slag, tillsammans 25 skålpund,

Kaffe 25 skålpund,

Malt ^ norsk tunna,

Risgryn 25 skålpund,

Salt 3 norska tunnor,

Socker 50 skålpund,

Tobak 10 skålpund,

Tråd, alla slag, tillsammans 10 skålpund,

Vin, alla slag, tillsammans ^ ankare eller 20 buteljer,

Väfnader, alla slag, tillsammans 60 fot,

Öl 1 ankare eller 50 buteljer;

Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor, dock må värdet

af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.

§ 5.

I fråga om införselstull för utländska varor, som i större partier eller på

annat sätt än i föregående paragraf sägs från ena till andra riket införas, gälle i

hvardera af dessa hvad angående dylika varors införsel i allmänhet är stadgadt.

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund föras i

färja, pråm eller båt under två kommerslästers drägtighet eller om vintern öfver

isen från det ena riket till det andra, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses

såsom voro de landvägen införda, så vida de icke antingen sjövägen transporterats

till den strand af nämnda färjställe eller fjord, hvarifrån öfverföringen till andra

rikets strand sedan skett, eller ock blifvit till denna senare öfverförda för att derifrån

omedelbart sändas sjövägen vidare.

§ 7.

Den, som vill från ena till andra riket landvägen införa varor af de slag

och till den myckenhet att de äro tull underkastade, skall det åligga att hos tullkammaren

eller vederbörande tulltjensteman eller tullbetjent å afsändningsorten förse

sig med behörig varuförpassning, hvilken under transporten skall godset åtfölja.

Förpassningen skall vara ställd till ort, hvarest tullkammare finnes och förtullning

får ega rum.

Sådana tullpligtiga inländska varor, som omnämnas i § 3, äfvensom förtullade

utländska varor må dock äfven kunna förpassas till eller ifrån allmän marknad

nära gränsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

§ 8.

Hvad afsändare!! för erhållande af förpassning har att iakttaga stadgas i

§§ 4, 6 och 7 i nådiga förordningen af den 12 Juli 1860 angående varuförseln

landvägen mellan de förenade rikena, hvilka stadgande!! äfvensom allt hvad så väl

nämnda lagrum, som §§ 8, 9, 10, 11 och 12 i nyss åberopade författning i öfrigt

innehålla angående förpassningens innehåll, varornas undersökning och tullbehandling,

tullkontrollen samt afsändarens ansvar om varorna ej inom föreskrifven tid

till förpassningsorten framkomma m. in., fortfarande skola lända till efterrättelse,

med iakttagande af de ändringar i eller tillägg till desamma, som, särskild! i fråga

om varuförsändelser på jernväg rikena emellan, äro eller framdeles kunna blifva

meddelade.

Då utländska oförtullade varor skola landvägen försändas till det ena riket

från transitupplag i det andra, må dock, äfven om transporten sker annorledes än

på jernväg, den i ofvannämnda förordning den 12 Juli 1860 föreskrifna undersökning

på afsändningsorten af varornas beskaffenhet och myckenhet eftergifvas, derest

varorna äro så inpackade, att tullmyndigheten på stället finner sådan plombering

och försegling kunna å dem anbringas, att derigenom full säkerhet vinnes, att de

icke utan plomberingens eller förseglingens skadande kunna förändras eller mot

andra varor utbytas. Derest icke inom den i § 12 af nyssnämnda författning stadgade

tid af tre månader från den å varorna utfärdade förpassningens datum, der

föreskrifvet bevis att en på sådant sätt afsänd och förpassad vara framkommit till

bestämmelseorten med orubbade sigill eller plomber aflemnas till tullkammaren på

afgångsorten, skola, i fall den afsända varans beskaffenhet och myckenhet kunna

tillförlitligen ådagaläggas, de i berörda paragraf bestämda tullafgifter och böter

hos förpassningstagaren eller hans löftesman uttagas och i föreskrifven ordning vederbörande

tullkassor tillställas, hvaremot, derest tillförlitlig'' upplysning om varans

beskaffenhet och myckenhet icke kan åstadkommas, tullkammaren i afsändningsorten

har att hos förpassningstagaren eller hans löftesman uttaga böter till belopp af

fyra kronor för hvarje skålpund utaf det icke behörigen framkomna varukollyts

bruttovigt. Af detta bötesbelopp tillfaller den ena hälften tullkassan på aisändningsorten

och den andra hälften tullkassan på bestämmelseorten.

§ 9.

Svenska och norska manufaktur- och fabriksvaror skola, då de i större

partier eller på annat sätt, än i § 4 säges, från ena till andra riket landvägen införas,

för tillgodonjutande af de uti § 3 i afseende på införseln dem medgifna förmåner,

vara åtföljda af vederbörande tullkammareföreståndares eller annan offentlig

tjenstemans bevis, att varorna äro af svensk eller norsk tillverkning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnmgs-Utskottets Betänkande N:o 5.

§ 10.

5

Finnes någon öfver gränsen införa tillåtna varor af de slag och den myckenhet

att införselstull derför bör erläggas, men varorna icke af behörig förpassning

äro åtföljda, ansvare såsom för tullförsnillning.

Införas landvägen från det ena riket till det andra varor, hvilka äro till

införsel förbjudna, eller finnes vid undersökning å bestämmelseorten flera eller färre

eller andra slags varor, äu som i medförd förpassning äro upptagna, eller äro varorna

eller emballagerna icke försedda med de i förpassningeu omförmälda stämplar,

sigill eller plomber, ansvare den, som dermed beträdes, på sätt derom i allmänhet

stadgas i det rikes tullförfattningar dit införseln skett.

§ 11.

Tullstyrelserna i Sverige och Norge skola, till närmare kontroll å in- och

utförseln af varor landvägen från ena till andra riket, hvar tredje månad tillsända

hvarannan förteckningar å de varutransporter, som med förpassningar landvägon

från ena till andra riket under de trenne sistförfluten månaderna ankommit eller

afgått; äfvensom de inbördes skola lemna hvarannan underrättelse om de föreskrifter,

som i afseende å berörda kontroll tid efter annan kunna utfärdas.

Art. II.

Om svenska och norska fartygs ömsesidiga rättigheter samt handels gemenskap en

sjöledes mellan de förenade rikena.

§ 12.

Alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och

af hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro bygda eller naturaliserade,

äfven i det andra behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla dermed

förenade rättigheter samt må således, utan afseende om de ankomma eller afgå

från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro barlastade eller lastade med

in- eller utländska varor, icke åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer

eller särskilda inrättningar än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets område

idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg

och båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna ömse
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

sidiga förmåner skola fartygen vara försedda med sådana handlingar, som till bestyrkande

af deras nationalitet äro i hvardera riket föreskrifna.

§ 13.

Varor, som med norska fartyg in- eller utföras, skola, utan afseende på

den ort, hvarifrån de ankomma eller till hvilken de afgå, i Sverige icke vara underkastade

andra eller högre utgifter vare sig till kronan, städer eller särskilda inrättningar,

än om de med svenska fartyg in- eller utföras.

Ett lika förhållande skall i Norge, i afseende å varors in- och utförsel med

svenska fartyg, ega rum.

§ 14.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar, som direkte från det

ena till det andra riket i ettdera rikets fartyg införas, utan att fartyget under resan

i främmande hamn lossat eller lastat, skola vid införseln vara från tullafgift

fria, med undantag endast dels af de i § 3 uppräknade varor, hvilka, då de sjöledes

införas, skola, äfven om införseln sker i mindre partier, vidkännas hel tull,

dels ock af spanmål, malen eller omalen, för hvilken vara, der den i allmänhet är

tullpligtig, skall erläggas half tull.

I öfrigt kommer, beträffande så väl rättigheten till varors ut- eller införsel

sjöledes från ena till andra riket, som beräkning af tullafgifterna dervid, att i

hvartdera riket till efterrättelse gälla hvad der angående varors ut- eller införsel

samt förtullning i allmänhet är eller varder stadgadt.

§ 15-

Hvad § 2 innehåller i fråga om exportpremie samt återbekommande af tull

eller tillverkningsafgift för varor, som, tillverkade i det ena af rikena, derifrån till

det andra utföras, skall ega tillämpning äfven då utförseln sker sjöledes.

§ 16.

För tillgodonjutande af den tullfrihet eller lindring i tullafgifter, som enligt

§ 14 blifvit svenska och norska alster och tillverkningar medgifna, skall det

åligga den, som desamma från ena till andra riket utskeppar, att förse sig med tullkammarens

i afsändningsorten bevis att varorna äro af inhemsk afvel eller tillverkning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

BKvittning s- Utskotiets Betänkande N:o 5.

§ iv.

7

I likhet med hvad i § 11 rörande kontroll å varutransporter landvägen är

stadgadt, skola tullstyrelserna i Sverige och Norge hvar tredje månad tillsända hvarannan

förteckningar å de fartyg och laddningar, som under de trenne sistförflutna

månaderna från ena till andra riket ankommit eller afgått, samt i öfrigt, till kontroll

å varors in- och utförsel sjöledes emellan båda rikena, iakttaga hvad i nämnda

§ är föreskrifvet.

§ 18.

Denna förordning skall träda i kraft den dag Konungen bestämmer, efter det

motsvarande föreskrifter blifvit för Norge till efterrättelse antagna. Den fortfar att

gälla till dess för båda rikena annorlunda förordnas eller ett år förflutit, sedan

någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma för sin del fattat, af

det andra rikets samtycke oberoende beslut.

Då denna författning träder i kraft skola ej mindre nådiga förordningen

den 24 Maj 1825 angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,

än äfven, med det undantag, hvartill § 8 föranleder, alla öfriga i samma

ämne meddelade föreskrifter upphöra att vara gällande.

På sätt den Kong], Propositionen vidare förmäler, utgå de förändringar och

tillägg i mellanrikslagens nu gällande bestämmelser, som detta förslag innefattar,

från grundsatserna af ömsesidig tullfrihet för inhemska, men full tull för utländska

varor, och af lika tullbehandling för den egentliga varuforslingen, ehvad den sker

sjöledes eller landvägen. Och äro med de få afvikelse!’ från dessa grunder, till

hvilka alldeles särskilda förhållanden gifvit anledning, de nya bestämmelserna hufvudsakligen

följande:

att för varor, tillverkade i ena riket, exportpremie vid deras utförsel till

det andra riket ej må beviljas, och att ej heller återbetalning af derför erlägd tillverkningsafgift

eller af tull för de utländska råämnen, som vid deras tillverkning

blifvit använda, må ega rum, med mindre varorna vid införsel i det andra riket

draga full tull;

att till de varor af ettdera rikets afvel eller tillverkning, hvilka vid landväga

införsel i det andra riket draga full tull, och hvilka nu äro raffineradt socker,

bränvin, malt och Öl samt spelkort, skola hänföras äfven sirap och sockertillverkningar,

tobak och tobakstillverkningar, andra malttillverkningar än Öl, samt

brändt eller målet kaffe;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillning.?- Utskottets Betänkande N:o 5.

att deremot ylle- och bomullsvaror, tillverkade i ettdera riket, skola vid

laudväga införsel till det andra i likhet med öfriga inhemska varor åtnjuta tullfrihet,

i stället för att nu half tull för dem erlägges;

att stadgandet om att i ena riket förtullade utländska varor fa landvägen

mot half tull införas i det andra upphäfves; så att utländska varor vid införsel

från ena till andra riket alltid utom i sådana fall, hvarom i nästa punkt är fråga,

draga den för dylika varor i allmänhet stadgade tull;

att från de varor, som vid resa öfver gränsen få tullfritt i vissa mindre

partier medföras, spelkort undantagas, samt att de nu bestämda partierna nedsättas

för bränvin och sprit, alla slag, från 10 speciedalers värde eller för arrak 20 buteljer

till ll kanna eller 5 buteljer, för malt likaledes från 10 speciedalers värde

till en half norsk tunna, för tobak från 25 till 10 skålpund och för Öl från 10

speciedalers värde till 50 buteljer, hvarjemte för ospecificerade varor af alla slag

tillsammans bestämmes ett maximivärde af 80 kronor;

att den för oförtullade utländska varors transitoförsändning på jernväg redan

genom Kongl. Förordningen den 12 Oktober 1871 under vissa vilkor medgifna

frihet från tullundersökning i afgångsorten må tillämpas äfven då försändningen

sker annorledes än på jernväg, så vida varorna äro så inpackade, att de kunna

med full säkerhet plomberas eller förseglas;

att alla svenska eller norska naturalster och tillverkningar, som från ena

till andra riket direkte införas i ettdera rikets fartyg, skola vid införseln vara

fria från tullafgift, med undantag dels af socker och sockertillverkningar, tobak

och tobakstillverkningar, bränvin och sprit, alla slag, malt och malttillverkningar,

brändt eller malet kaffe samt spelkort, Indika draga full tull, dels ock af spån mål,

malen eller omalen, för hvilken vara, der den i allmänhet är tullpligtig, skall erläggas

half tull;

att i fråga om varuförsel öfver Idefjorden tillägges den bestämmelse, att

sådan varuförsel icke anses såsom landväga, då varorna antingen sjöledes transporterats

till den strand af fjorden, hvarifrån öfverföringen till andra rikets strand

sedan skett, eller ock blifvit till denna senare strand öfverförda för att derifrån

omedelbart sändas sjövägen vidare; samt

att alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar skola, ehvad de der äro

bygda eller naturaliserade, i det andra riket behandlas såsom inhemska och ega

att inom dess område idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor,

som för inhemska fartyg och båtar äro bestämda; hvarförutan åtskilliga såsom föråldrade

eller eljest numera obehöflig^ ansedda* stadganden i den nu gällande lagen

blifvit ur förslaget utelemnade.

Utskottet,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande B:o 5. 9

Utskottet, som med all den sorgfällighet ämnets stora betydelse krafvel'',

genomgått det framlagda förslaget med hvad mera den Kongl. propositionen och

dervid fogade handlingar innehålla, finner sig böra obetingadt instämma i den af

Kongl. Maj:t uttalade åsigt, att detta förslag är egnadt att underlätta och befrämja

handels- och sjöfartsförbindelserna emellan brödrafolken.

Då Utskottet det oaktadt anser sig böra framställa några erinringar, sker

detta visserligen icke i afsigt att underkänna förslagets förtjenster eller att motverka

detsammas godkännande. 1

Det har ingalunda kunnat undfalla Utskottets uppmärksamhet — hvad de

sedan nära 30 år tillbaka började förbandlingarne om eu ny mellanrikslag dessutom

nogsamt ådagalägga — huru stora vanskligheter äro förknippade med tillvägabnngande

af någon genomgripande förändring i en lagstiftning, hvilken, såsom denna,

är beroende af 2:ne sjelfständiga staters ömsesidiga eftergifter och tillmötesgående,

helst då samma lagstiftning, fastän till formen endast berörande handels-^ och sjöfartsangelägenheter

de begge länderna emellan, likväl ingalunda kan undgå att jemväl

utöfva inflytande på hvartdera landets förhållanden i öfrigt, och detta inflytande

måste blifva af ömtåligare art i samma mån, som de eftergifter och medgifvanden,

livilka ifrågakomma, äro af beskaffenhet att innefatta undantag från de allmänna

regi or. hvilka det ena eller andra landet ur ekonomisk eller fiskalisk synpunkt finner

sig böra i förhållande till andra främmande länder fortfarande vidblifva.

Vid eu närmare undersökning af nu antydda vanskligheter, å ena sidan,

och å den andra af det behof, som, dessa oaktadt, hos begge de förenade folken

oemotståndligen gör sig mer och mer gällande att på det område, hvarom nu är

fråga, fullständigare sluta sig tillsammans, framställer sig otvunget tanken på den

enda’ för en sådan sammanslutning fullt tillfredsställande mellanriksanordning —

eu tullförening. Och ehuru Utskottet fullkomligen inser att, såsom Kongl. Norska

Regeringen, enligt eu af bilagorna till den Kongl. propositionen, under skriftvexlingen

i ämnet yttrat, afl förhoppning saknas, att någon tullförening skulle för närvarande

kunna åstadkommas, har Utskottet likväl vid ett tillfälle, sådant som detta,

icke bort alldeles förbigå denna framtidstanke.

1 fråga åter om detaljerna af det föreliggande förslaget har Utskottet icke

funnit anledning att framställa andra anmärkningar, än dels att spanmål, malen

och omalen, i olikhet med öfriga svenska och norska naturalster och tillverkningar,

hvilka vid landväga försändning från det ena till det andra riket skola åtnjuta tullfrihet,

icke blifvit tillagd samma förmån vid direkt sjöväga försändning i de respektive

staternas egna fartyg, och dels att befrielse från transitafgift och utförselstull

för det ena landets produkter och tillverkningar, hvilka föras genom det

andra landet och i dess hamnar utskeppas, icke blifvit i förslaget uttryckligen

medgifven.

Bill. till Biksd. Brott 1874. 5 Sami. 1 Afd. 4 Häjt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Emellertid och då, hvad den förra af dessa anmärkningar angår, det af

förhandlingarna vill synas antagligt, att en mera tillfredsställande lösning nu icke

kunnat beredas, samt, beträffande åter den senare anmärkningen, afgiftsfrihet vid

export af bevisligen svenska produkter redan lärer vara i Norge undantagsvis medgifven,

liksom eu motsvarande frihet för norska produkter hos oss enligt vår tulllagstiftnings

allmänna bestämmelser eger rum, tror Utskottet sig desto mindre böra

vid dessa anmärkningar fästa någon på förslagets öde inverkande vigt, som anledning

väl torde vara för handen att antaga, att spanmålstullarnes fullkomliga afskaffande

i Norge är en blott tidsfråga, likasom att, om ock detsamma ej med lika

.sannolikhet kan sägas angående der stadgade utförselsafgifter å sådana slags varor,

för hvilka kan ifrågakomma att från Sverige söka norsk exporthamn, norska handelns

och sjöfartens egna intressen likväl fortfarande skola utan behof af ett stadgande

i mellanrikslagen förfäkta afgiftsfriheten för sådana bevisligen svenska produkter,

hvarförutan någon för Sverige ogynsam återgång från redan undantagsvis

medgifven frihet i allt fall icke skäligen bör kunna befaras.

Oafsedt såväl dessa anmärkningar som hvad möjligen i öfrigt skulle kunna

emot förslaget till innehåll och formel uppställning erinras, erkänner Utskottet villigt,

att detsamma innebär stora och värdefulla framsteg i den riktning, som länge

och med växande otålighet varit icke minst från svensk sida önskad och med de

emellan rikena redan utförda samt vidare förberedda nya kommunikationsmedel

■blifvit ett alltmera oafvisligt behof; och hemställer derföre vördsamt,

att Riksdagen måtte äfven för sin del antaga Kongl. Maj:ts

afgifna förslag till förnyad förordning angående Sveriges och

Norges ömsesidiga handels- och sjölartsförhållanden.

Stockholm den 27 Mars 1874.

På Utskottets vägnar:

Bust. af Ugglas.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1874:31 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjö fartsförh s. 13 i texten