Sök i Ratio Lex

Memorial, med framställningar angående riksbankens förhållanden till statsverket och myntverket i fråga om myntväsendet.

1874-05-15 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1874:18, Memorial, med framställningar angående riksbankens förhållanden till statsverket och myntverket i fråga om myntväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 18.

1

X:(i IS.

Ank. till Riksd. Kansli den 15 Maj 1874, kl. 1 e. m.

Memorial, med framställningar angående riksbankens förhållanden

till statsverket och myntverket i fråga om myntväsendet.

Genom 1 § i Ingen om öfvergången till det nya myntsystemet af

den 30 Maj 1873 är stadgadt, att i den män mynt af deri beskaffenhet,

som genom myntlagen af samma dag föreskrifves, hinna utmyntas, desamma

skola genom riksbankens försorg den allmänna rörelsen tillhandahållas;

och enligt IG § i myntlagen åligger det riksbanken att i dess

hufvudkontor äfvensom vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö

verkställa vexling af sådana mynt, som endast till statens kassor äro

lagligt betalningsmedel, emot samma slags gångbara mynt samt af skiljemynt

emot guldmynt,

I öfverensstämmelse med dessa stadganden äro i bankoreglementet

införda föreskrifter om anskaffande och tillhandahållande af mynt med

mera, hvilka föreskrifter för öfrigt jemväl äro till en del påkallade af

behofvet för riksbanken att vara försedd med ett myntförråd, tillräckligt

för inlösen vid anfordran af riksbankens sedlar.

Men för möjligheten att fullgöra nu omförmälda åligganden är riksbanken

i väsendtlig mån beroende af Kong!, myntverket, mellan hvilket

och riksbanken beröringar dessutom föranledas äfven af andra, i sammanhang

härmed stående förhållanden.

Det är fördenskull nödigt, dels att myntverket sättes i tillfälle att

verkställa myntning med den skyndsamhet, som erfordras för att tillräckligt

förråd å mynt alltid må finnas, dels att föreskrifterna för myntverBih.

till Riksd. Prof. 1874. 6 Samt. 1 Afd. 16 Raft. '' 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 18.

ket afmattas i öfverensstämmelse med hvad för riksbanken är behöflig.

Vid flera tillfällen under de sednare åren har det, på sätt dels af Utskottet,

dels i Riksdagens revisorers berättelser blifvit oinförmäldt, visat sig,

att förvecklingar och svårigheter förekommit, och det har synts Utskottet

nödigt att härpå fästa Riksdagens uppmärksamhet, på det att anledningarne

till dylika förvecklingar och svårigheter må för framtiden, så

vidt möjligt, undanrödjas.

För så vidt saken beror på de tekniska välboren för myntverkets

förmåga att verkställa myntning, torde derför vara sörjdt genom det anslag,

Riksdagen beviljat i och lör myntverkets utvidgande.

bör åvägabringande åter af eu ändamålsenlig samverkan mellan

riksbanken och myntverket, synes en omarbetning af det för myntverket

nu gällande, år 1836 af Kongl. Maj:t utfärdade reglemente erfordras;

och torde sådant för öfrigt knifvas jemväl af hvad § 11 af myntlagen

innehåller derom, att reglor för probering och justering vid myntverket.

samt inlemnande derstädes af guld till förmyntning in. in. skola

al Kongl. Maj:t förordnas.

Riksbankens och myntverkets förhållanden till hvarandra torde hädanefter

hufvudsakligen komma att afse dels guld och dess utmyntning,

dels skiljemynt af såväl silfver som brons, dels ock användningen af silfver-

och kopparmynt, prägladt efter äldre författningar, hvilket, när det

till riksbanken inkommit, icke kan hvarken ånyo utsläppas i rörelsen eller

i myntad form försäljas, utan måste nedsmältas.

I fråga om riksbankens rätt i ^ihållande till myntverket att disponera

öfver silfver, som till detta för riksbankens räkning inlemnats, har

det visat sig, att reglementet för myntverket kan gifva anledning till en

tydning, hvilken icke står väl tillsammans med riksbankens rätt och fördel,

hvadan bestämmelserna i sistbcröida reglemente härutinnan torde

behöfva ändras eller förtydligas.

Beträffande utmyntning af guld synes det såväl för riksbanken som

för enskilde, hvilka kunna inlemna guld till myntning, vara af stor vigt,

om myntverket kunde åläggas att inom bestämd tid verkställa myntning

af viss myckenhet guld och utlemna myntet till den, som begärt myntningen.

För riksbanken vore det högst angeläget att städse kunna påräkna

skyndsam myntning och att blifva, så vidt möjligt, oberoende af

hinder och dröjsmål från myntverkets sida, då, efter Utskottets i dess

betänkande angående andra afdelningen af bankoreglementet framställda

förslag, riksbanken skall vara skyldig att i allmänhet med mynt inlösa

densamma erbjudet guld, utan afvaktan på dettas myntning. Visserligen

torde den här ifrågasatta skyldigheten för myntverket att inom viss tid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 18.

3

verkställa myntning icke vid myntverkets nuvarande skick kunna detsamma

åläggas; men detta borde icke möta svårighet, sedan myntverket

hunnit blifva utvidgadt och förbättrad t.

I fråga om skiljemyntet, såväl silfver- som bronsmynt, tillkommer

det numera, enligt lagen om rikets mynt, statsverket att föranstalta och

ombesörja tillverkning deraf. Utan tvifvel vore det önskvärdt att bestämmelse

meddelades, huruvida statsverket kommer att låta tillverka

skiljemynt i förråd, så att sådant af alla valörer städse kan vid myntvarket

erhållas, eller om riksbanken måste, såsom hittills skett med kopparmyntet,

på förhand reqvirera de slag och belopp, som synas

blifva för rörelsen behöfliga, och i sådant fall till hvilken myndighet

riksbanken har att vända sig; och vore det, i fall tillverkning för hvarje

gång skall begäras, otvifvelaktigt af mycken nytta om föreskrift funnes

om viss tid, inom hvilken bestämdt antal mynt skall vara färdigt, enär

eljest, efter hvad erfarenheten visat, det kan inträffa, att myntningen fördröjes

eller uteblifver, och det naturligtvis ej kan vara möjligt för riksbanken

att vara försedd med skiljemynt, om tillverkningen af hvad riksbanken

reqvirerat antingen alldeles ieke eller först efter dröjsmål ut föres.

Enligt Korigl. Maj:ts den 23 Februari 1842, deri 21 September 1866

och den 31 Oktober 1873 gifna beslut är riksbanken berättigad att efter

hand och i mån som behof af nytt skiljemynt uppstår, till myntverket

för ommyntning aflemna de i riksbankens förråd befintliga gamla kopparskiljemynt,

emot en efter kopparens vigt bestämd godtgörelse, motsvarande

165 kronor 41 öre för 100 kilogram. Samma svårigheter för

riksbanken att utan äfventyr för det allmänna tillgodogöra sig metallens

värde i det präglade myntet, som föranledt nämnda bestämmelser rörande

kopparmyntets användande vid tillverkning af bronsmynten, kommer

jemväl att uppstå beträffande de i riksbankens förråd befintliga och

framdeles dit ingående, efter 1855 åts och äldre myntordningar präglade

silfvermynt, derest icke riksbanken kan påräkna, att desamma till

det värde myntsilfret må ega, af statsverket öfvertagas och ommyntas.

Af stadgandena i 14, 16 och 17 §§ i myntlagen, jemförda med §

15 i samma lag, torde det vara tydligt, att statsverket’skall vidkännas

förlusten på sådant, enligt nämnda lag myntadt såväl guld- som silfveroch

bronsmynt, soin blifvit så nött, att detsamma ej längre är lagligt betalningsmedel

man och man emellan, och af art. 11 i myntkonventionen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 18.

mellan Sverige och Danmark vill det synas klart, att nötta danska mynt

eller danska skiljemynt, som finnas böra mot danskt guldmynt utvertes,

skola till statsverket aflemnas, för att genom dess försorg mot behörigt

mynt utbytas. Men Utskottet anser sig böra fästa uppmärksamheten dels

derpå att, då 16 § i myntlagen innehåller, att genom särskilda stadganden

skall bestämmas å Indika andra ställen än riksbankens hufvudkontor

samt afdelningskontor i Göteborg och Malmö vexling af slitet mynt emot

gångbart samt, af skiljemynt mot guldmynt skall ega rum, dessa särskilda

stadganden numera äro behöfliga, sedan nytt, såväl guld- som silfvermynt

börjat i rörelsen utkomma, dels derpå att i mån som de nya

myntsorterna spridas i rörelsen, det blifver angeläget att få bestämdt

till hvilken myndighet fullmäktige hafva att vända sig för de åtgärder

å riksbankens sida, hvilka i ena eller andra afseendet kunna vara att

påkalla.

Med afseende på nu anförda förhållanden har Utskottet ansett sig

höra hemställa,

att Riksdagen må, uti underdånig skrifvelse till Kongl.

Maj:t, göra framställning derom: att såväl de i § 11 af

lagen om rikets mynt af den 30 Maj 1873 omtalade

reglor för probering och justering vid myntverket af

guld samt för inlemnande af sådant till förmyntning,

med mera, som ock nytt reglemente för myntverket

måtte varda utfärdade, så affattade, att de stä i öfverensstämmelse

med hvad för riksbanken är behöfiigt;

samt att för ordnande af förhållandena emellan statsverket

och riksbanken i afseende på myntväsendet erforderliga

föreskrifter måtte af Kongl. Maj:t meddelas.

Stockholm den 15 Maj 1874.

På Utskottets vägnar:

J. J. EKMAN.

Reservationer:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial Ako 18.

5

Reservationer;

af Herrar J. J. Ekman, Retlig och v. Strokirch, hvilka ansett, att.

det ej tillkommer Banko-Utskottet att behandla de frågor, som i förestående

betänkande på grund af bankofullmäktiges framställning innehållas,

utan att det må bero på fullmäktige sjelfva att derom direkte vända

sig till Korigl. Maj:t.

Bih. till Riksä. Prof. 1814. 6 Sami. 1 Atå. 16 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1874:84 Skrifvelse, angående Riksbankens förhållande till Statsverket och Myntverket i fråga om myntväsendet. s. 3 i texten