Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om vissa ändringar i gällande stadganden angående dels mannens målsmansrätt öfver hustrun och dels giftorätt i bo. Ifrågavarande, till Lag-Utskottet remitterade tre särskilda motioner hafva blifvit äckta, den ena inom Första Kammaren af Her,r L. Nordenfdt

1874-04-01 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1874:22, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om vissa ändringar i gällande stadganden angående dels mannens målsmansrätt öfver hustrun och dels giftorätt i bo. Ifrågavarande, till Lag-Utskottet remitterade tre särskilda motioner hafva blifvit äckta, den ena inom Första Kammaren af Her,r L. Nordenfdt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottet» Utlåtande N-.o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 April 1874, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om vissa ändringar i gällande

stadganden angående dels mannens målsmansrätt öfver

hustrun och dels giftorätt i bo.

Ifrågavarande, till Lag-Utskottet remitterade tre särskilda motioner hafva blifvit

äckta, den ena inom Första Kammaren af Her,r L. Nordenfdt (motionen N:o 6)

ch de begge öfriga inom Ändra Kammaren af Herrar A. Philipsson (motionen N:o

10) och Pehr Nilsson från Norrbottens län (motionen N:o 62).

Herrar Nordenfelts och Philipssons framställningar åsyfta att bereda den gifta

qvinna» en mera betryggad och sjelfständig ställning i egendomsrättsligt afseende.

Den förstnämnde, ,som ansett att frågan lämpligen kunde lösas genom införande af

obligatoriska äktenskapskontrakt, i förening med rättighet för hustru att sjelf råda öfver

sin enskilda egendom, hav sålunda föreslagit, att 7, 8, 9, 10 och H kapitlen Giftermålsbalken

måtte ändras i öfverensstämmelse med följande förslag:

7 KAP.

Huru äktenskapskontrakt skall upprättas och lysning skall ske Ull laga giftermål

samt om vigsel vägras eller uppehälles.

1 §. Oförändrad.

2 §. Förr än vigsel sker skall

1:°) 1 tvä vittnens närvaro äktenskapskontrakt skriftligen upprättas emellan de

blifvande makarne eller emellan brudgummen och brudens förmyndare, då hon är

omyndig;

2:o) tre söndagar lysas af predikstolen (o. s. v. som förut).

Bik. till Bilcsd. Prat. 1874. 7 Sami. 10 Höft. i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o SS.

8 KAP. /

Hvad äktenskapskontrakt skall innehålla och huru dermed förfaras skall.

1 §. Äktenskapskontrakt skall innehålla bestämmelser:

l:o) om hela eller hvilka delar af den hvardera makan \id äktenskapets ingående

tillhöriga, eller under äktenskapet genom arf eller förvärf tillkommande lösa

eller fasta egendomen skall blifva gemensam eller tillfalla någondera af makarne under

särskild eganderätt;

2ro) om huru, vid endera makans död, med den gemensamma, så väl som

med den aflidnas särskilda egendom förfaras skall.

2 §. Äktenskapskontrakt skall öppet ingifvas till Rätten i den ort der makarne

hafve sitt bo och hemvist eller sätta sig neder att bo, i staden inom åttonde dagen

och på landet å nästa ting sedan vigsel skett och läte Rätten det i protokollet införas.

Är vigsel å annan ort förrättad och kan förty den lagföljd ej ske, som nu föreskrifven

är, då skall äktenskapskontrakt inom sagde tid hos Rätten i vigningsorten företes

och varde det, då makarne till boningsorten kommit, sist inom en månad i stad och

å landet vid det ting, som näst efter tre månader infaller, till rätter domstol ingifvet

med bevis af Rätten i vigningsorten att det der företedt varit. Är ej med äktenskapskontrakt

så förfaret, som nu sagdt är, vare det kraftlöst vid fråga om tredje

mans rätt emot någondera af makarne särskildt. Hvar och en, som begär, ege att

hos Rätten undfå del af äktenskapskontrakt.

3 § och 4 § (lika de båda sista §§ i samma kapitel med införande af ordet

»äktenskapskontrakt-’ i st. f. »förord» samt med tillägg till sista § af orden »vid fråga

om tredje mans rätt emot någondera af makarne särskildt» efter sista ordet »kraft»).

9 KAP.

Om mannens målsmansrätt för hustrun.

1 §. Sedan man och qvinna sammanvigde äro, då är han hennes rätte målsman

i frågor om sådan egendom, som tillhör dem gemensamt, och egen i alla mål

som angå gemensam egendom söka och svara för henne; hustrun följer ock mannens

stånd och vilkor.

2 §. I frågor, som angå hustruns särskilda egendom, vare hon myndig att

sjelf råda och förestå sin egendom med den inskränkning i fråga om köp af fast gods,

hvarom 11 kap. 6 § förmäler.

(Resten af kapitlet om morgongåfva föreslås att bortgå).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

3

10 KAP.

Om giftorätt i bo.

1 §. När man och hustru äro sammanvigde, då eger hvardera den giftorätt

boet som bestämmes af deras äktenskapskontrakt.

2 § (föreslås att bortgå).

7 §. Qvinna, som af domaren är för äkta hustru förklarad, njute, ändock

att vigsel ej åkom mer, giftorätt i mannens bo till hälften af all hans lösa egendom

samt hans fasta egendom i stad eller å stadens mark.

11 KAP.

Huru liio/infall ma hustruns särskilda fasta eller lösa egendom bortskifta,

förpanta eller sälja, och huru deras gäld betalas skall,

så ock när hustrun må köp sluta.

1 §. Mannen hafve ej makt att hustruns särskilda, fasta eller lösa egendom

bortskifta, förpanta eller sälja, ehvad de hafva barn samman eller ej, utan han dertill

häfver hennes frivilliga ja och underskrift i tvänne gode mäns närvaro eller hon för

Katten det muntligen tillstår.

2—5 §§ (oförändrade).

6 §. Ej må hustru köp sluta om fast gods eller sälja något af makarnes

gemensamma egendom utan det sker med mannens samtycke och fullmakt o. s. v.

(oförändrad).

7—8 §§ (oförändrade).

Herr Philipsson åter har bygt sitt förslag på grundsatsen af den gifta qvinnans

myndighet med deraf härflytande rättighet för henne att råda öfver sin enskilda

egendom; hemställande denne motionär, att Riksdagen, för sin del, måtte besluta

dels en författning, hvarigenom förordnas som följer:

Om förvaltning af cg.-nd men i makars bo.

1 §. Hvardera makan eger att förvalta den egendom, deruti den andra ej

har giftorätt.

2 §. Förvaltningen af makarnes gemensamma egendom tillkommer mannen

allena, och eger han förthy att i alla de angelägenheter, som dermed stå i sammanhang,

söka och svara. Kan hustrun, genom idkande af yrke, för hvars bedrifvande

icke eifordias, att mannen ikläder sig ansvarighet för de förbindelser, hon i och för

rörelsen ingår, eller annorledes medelst eget arbete något förvärfva, deröfver må lion

dock sjelf råda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o Så.

3 §. Med de tillgångar, hvaröfver hustron, enligt näst föregående §, eget- att

förfoga, vare hon skyldig att bidraga till makarnes och barnens uppehälle.

4 §. Räcker makars gemensamma egendom ej till deras och barnens uppehälle;

fylles bristen af begges enskilda egendom eller den makes, som sådan egendom

eger.

och dels att följande lagens rum skola erhålla den förändrade lydelse, som

här nedan upptages, nemligen:

Giftermåls-balken.

8 Kap.

1 §. Vilja man eller qvinna, der hon ej under giftoman står, eller giftoman

å mös vägnar, göra förord sig emellan före äktenskapet; då skola de det skriftligen

och med tvänne vittnen upprätta innan vigsel sker. Ej må förord göras om annat

än makarnes giftorätt eller förvaltningen af deras bo, ej eller till förfång för dem,

som bättre rätt till egendomen å den tid hafva. Äktenskapsförord skall öppet ingifvas

till Rätten i den ort, der makarne hafva sitt bo och hemvist, eller sätta sig neder

att bo, i staden inom åttonde dagen, och på landet å nästa ting, sedan vigsel skett,

och läte Rätten det i protokollet intagas så och underrättelse om förordet i allmänna

tidningar införas. År vigsel å annan ort förrättad, och kan förthy den lagföljd

ej ske, som nu föreskrifven är, då skall förord inom sagde tid hos Rätten i

vigningsorten företes, och varde det, då makarne till boningsorten kommit, sist inom

en månad i stad, och å landet vid det ting, som näst efter tre månader infaller,

till rätter domstol ingifvet, med bevis af Rätten i vigningsorten, att det der företedt

varit. År ej med förord så förfaret, som nu sagdt är, vare det kraftlöst. Hvar som

begär, ege att hos Rätten undfå del af äktenskapsförord.

9 Kap.

1 §. Sedan man och qvinna sammanvigde äro, da följer hustrun mannens

stånd och vilkor.

11 Kap.

4 §. Är gäld af mannens eller hustruns särskilda vållande och förgörelse

tillkommen, deraf den andre ingen nytta, eller del haft; gångo då ej den saklösas

enskilda egendom, eller rättighet i boet, till sådan gälda betalning; ty hvar eger sin

sak ensam höta, och ej annans lott förverka.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

5

6 §. Ej må hustrun afyttra fast gods eller sälja något af lösören i boet,

der hon ej egen den egendom sjelf förvalta, eller det sker med mannens samtycke

och fullmakt; eller af de lösören, som till salu lemnade äro; eller att mannen

är afvita, eller frånvarande, eller förlöper hustrun. Sitter hon då med barnen hemma,

och tarfvar föda för sig och dem, eller är hon barnlös och kan sig ej annorledes

föda; eller tränger annan nöd: då må hon till nödtorft sälja; dock med nästa frändes

råd och bifall, om det är fast gods, som säljes. Sker det annorledes; hafve mannen

våld det köp, som med hustrun gjordt är, att rygga och återkalla.

Ä rfda-balken.

1 Kap.

3 §. Gift qvinna vare myndig vid hvilken ålder som helst. Enka råde

sig och gods sitt sjelf.

Handels- balken.

1 Kap.

8 §. Ingen må något köpa af annars mans barn eller tjenstehjon, utan

de hafva lof att sälja, eller till köpslagan satte äro. Gör det någon, och åkäres;

vare det ogildt, och böte tio daler.

Kongl. förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo

den 18 September 1862.

2 §. Hustru ege ock rätt att boskilnad söka i de fall, att

makars gemensamma bo är belastadt med så stor gäld, att den ej kan

betalas med den egendom, som i boet samfäld är, och den enskilda, som för samma

gäld bör svara;

eller mannen, genom försummelse eller vanvård af boets angelägenheter,

eller boets belastande med gäld utan motsvarig nytta, kan anses sin förvaltningsrätt

missbruka;

eller han af ondska eller motvilja hustrun öfvergifvit eller förlupit, och ej

kommit åter inom sex månader;

eller han blifvit under förmyndare ställd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 22.

4 §. Då boskilnad sökt är, förordne Rätten, der hustrun det begär, god

man att henne biträda.

6 §. Den egendom, som man eller hustru undanskifta vill, varde under

särskild vård satt, till dess öfver ansökningen dömd! blifvit: ege dock sökanden lyfta

eller tillträda egendomen, der för densamma ställes borgen, som af Rätten godkännes.

Då boskilnad af hustru sökt är, varde den egendom, som hon lyfta eller tillträda

får, ställd under förvaltning af henne eller hennes gode man, der sådan blifvit

förordnad. År sådan egendom för gäld intecknad eller ; antsatt; utgöra ej boskilnadsansökningen

hinder för egendomens utmätning eller försäljning: ege dock sökanden

rätt att öfverskott af köpeskillingen emot borgen lyfta.

Hvad nu först angår Herr Nordenfelts förslag, så synes det icke vara behöfligt

att, såsom detta förslag afser, för vinnande af ifrågavarande ändamål helt och

hållet upphäfva lagen om giftorätt i bo och göra denna rätt beroende uteslutande af

bestämmelser i äktenskapskontrakt. Derest ett sådant kontrakt icke blefve så uppsatt,

att det med behörig tydlighet och fullständighet reglerade giftorätten i boet med

hänseende till ej mindre redan befintlig egendom, än äfven den, som sedermera under

äktenskapet möjligen tillkomma, kunde deraf svåra förvecklingar och tvister föranledas,

för hvilkas lösning lagen ej lemnade någon anvisning; och vådan häraf framställer sig

desto större, som klagomål ofta försports deröfver att här i landet, särdeles på landsbygden,

saknas tillgång på juridiska biträden, till hvilka allmänheten kan anförtro

sina rättsangelägenheter.

Om således sjelfva grunden, på hvilken förslaget hvilar, icke kan godkännas,

torde någon närmare granskning af detaljbestämmelserna icke erfordras.

Med stöd af hvad nu anfördt blifvit får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o. att Herr Nordenfelts berörda motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Vidkommande åter Herr Philipssons motion, så lärer icke kunna bestridas,

att någon inskränkning i mannens rätt att förfoga öfver hustruns egendom är al

behofvet påkallad. Ofta inträffar nemligen att mannen på grund af sin målsmansrätt

för hustrun tiltintetgör frukterna af hennes sträfvande för deras gemensamma bästa;

och detta kan icke ens i afseende på den egendom, hustrun i boet infört, förekommas

genom äktenskapsförord enligt nu gällande lag. Genom en sådan handling kan väl

bestämmas att mannen ej skall hafva giftorätt i den ena eller andra egendomen;

men så länge han ändock har förvaltningen deraf om händer, med befogenhet, såvida

det ej är fast egendom, att deröfver råda lika oinskränkt som öfver makarnes

samfålda egendom, gör äktenskapsförordet ej mycket gagn. Det måste dessutom

anses obilligt och mången gång för hustrun förödmjukande, att hon, då hon i boet

infört egendom och möjligen såsom myndig före äktenskapet fått råda deröfver, genom

äktenskapet går förlustig denna rättighet och kommer att i fråga om äfven den minsta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 22.

7

utgift bero af mannens godtfinnande. Också har Riksdagen i underdånig skrifvelse

den 17 Maj 1871 — under uttalande af den åsigt, att anmärkta missförhållandet

kunde i väsendtlig mån afhjelpas, om genom äktenskapsförord finge bestämmas icke

allenast, såsom för närvarande, i hvad mån giftorätt i makarnes egendom skulle för

den ena eller andra makan ega rum, utan äfven att från mannens målsmanskap

kunde undantagas den egendom, deri han ej egen giftorätt, eller någon del deraf —

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och i nådig proposition till Riksdagen

framlägga förslag till sådan ändring af 8 kap. 1 § Giftermåls-balken, att genom

äktenskapsförord må kunna betingas rättighet för hustru att råda öfver sin enskilda

egendom, äfvensom till de förändrade bestämmelser i öfrigt, som deraf borde blifva

en följd.

'' I olikhet häremot har motionären föreslagit, att i lagen skulle uppställas

såsom regel, att hustrun egde förvalta den egendom, deri mannen icke har giftorätt.

Enligt Utskottets åsigt vore detta att gå längre än behofvet krafvel'' och allmänna

meningen för närvarande skulle gilla. Att i afseende på det öfvervägande flertalet

af äktenskap, der mannen lämpligen bör vara den som förvaltar jemväl hustruns

enskilda egendom, göra till regel hvad som bör gälla endast för undantagsfall, torde

ej vara välbetänkt, då derigenom tilläfventyrs kunde utsås frön till missämja makarne

emellan. Man har anmärkt, att en lagstiftningsåtgärd i öfverensstämmelse med

Riksdagens berörda underdåniga skrifvelse skulle blifva nära nog ändamålslös, emedan

äktenskapsförord i allmänhet uppfattades såsom ett uttryck af bristande förtroende,

till hvars frammanande redan vid äktenskapets ingående föga benägenhet torde finnas,

samt att, sedan det numera ankommer på myndig mö att sjelf göra förord, det

isynnerhet för henne vore motbjudande att derom väcka fråga. Härvid må dock

erinras, att gällande lag betager mannen makt att bortskifta, förpanta eller sälja

hustruns fasta gods, utan han dertill har hennes samtycke; att det ifrågavarande

stadgandet följaktligen är mest behöfligt i afseende på förvaltningen just af sådan

lösegendom, som på grund af äktenskapsförord tillhör hustrun enskildt; samt att, med

hänseende till grannlagenhetens fordringar, ett ifrågasättande af inskränkning i mannens

rätt att förvalta hustruns egendom bör kunna ega rum lika väl som en underhandling

om inskränkning i hans giftorätt. Den omständighet att äktenskapsförord hittills

sällan blifvit använda torde kunna tillskrifvas den mindre sjelfständiga ställning, som

tillförene varit den ogifta qvinnan beskärd i jemförelse med den hon numera, såsom

vid viss ålder myndig och ofta nog sysselsatt i yrke, intager och som af naturliga

skäl framkallar önskan hos henne att såsom gift få förvalta åtminstone eu del af

hennes tillhöriga medel; och på grund häraf torde kunna antagas att äktenskapsförord,

med den utsträckning i hänseende till dess föremål, som här är i fråga, hädanefter

skulle blifva mindre sällsynta än hittills.

Efter hvad nyss är framhållet, skulle genom ett stadgande, affattadt i enlighet

med Riksdagens åberopade skruf velse, vinnas nästan detsamma som genom den af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

motionären härutinnan föreslagna förändring, och det torde derföre ej vara skäl att

frångå den af Riksdagen en gång uttalade mening. Ej heller synes det lämpligt att,

såsom förslaget äfvenledes afser, låta förord göras om rättighet för hustrun att förvalta

gemensam egendom. Och någon afsevärd fördel torde icke vara att påräkna af

den större publicitet, som, enligt förslaget, skulle åt äktenskapsförordet beredas genom

införande af underrättelse derom i allmänna tidningarne.

Ett stadgande i den syftning Riksdagen ifrågasatt, afsedt egentligen för de

mera bemedlade klasserna, är emellertid föga egnadt att afhjelpa det ifrågavarande

missförhållandet bland de mindre bemedlade, der de flesta äktenskap stiftas utan

annat grundkapital än makarnes arbetskraft. Här blefve detta stadgande utan betydelse,

och lagstiftaren måste derföre vara betänkt på någon annan utväg, hvarigenom

den medellösa gifta qvinnan må skyddas emot mannens maktmissbruk i afseende på

sådan inkomst, som hon genom eget arbete kan bereda sig. Erfarenheten, särdeles

från de större städerna, har alltför ofta visat, hurusom en lättjefull, utsväfvande man

kan på grund af sin målsmansrätt tillegna sig och förstöra hustruns arbetsförtjenst, som

eljest kunnat användas till familjens bästa. En åtgärd till förebyggande af dylikt missbruk

är af nödvändigheten påkallad, och Utskottet instämmer derföre i motionärens förslag,

att hustru, som kan genom eget arbete något förvärfva, må ega att deröfver sjelf

råda. Det torde varaklart, att med uttrycket »genom eget arbete något förvärfva» åsyftas

en mera sjelfständig verksamhet, så att derunder icke kan inbegripas t. ex. det

arbete, som hustrun utför genom att biträda sin man i hans handtverk, handelsrörelse

eller annan näring, och ännu mindre de husmoderliga göromålen i hemmet. A andra

sidan åter har det ansetts billigt och lämpligt att bestämmelsen affattas i sådana

ordalag, att den omfattar icke blott det fall, då hustrun medelst vanligt kroppsarbete

eller dylik handtering bereder sig någon inkomst, utan äfven då hon i eget namn

drifver något yrke eller rörelse, då hon innehar någon tjenst, utöfvar författarskap

o. s. v. Utskottet har ansett, att den inkomst, som sålunda komme under hustruns

förvaltning, ej borde göras till hennes enskilda egendom. Ville man det, så fordrade

reciprocitetsprincipen, att hvad mannen genom sitt arbete förvärfvade skulle blifva

hans enskilda tillhörighet; men sådant torde ej vara välbetänkt, aldra minst ur synpunkten

af den gifta qvinnans eget intresse.

Visserligen innebär föreslagna stadgandet en afvikelse från den grundsats, som

tillerkänner mannen rättighet att förvalta makarnes gemensamma egendom. Men ser

man saken från den praktiska sidan, och tager man hänsyn till förhållandena sådana

de i verkligheten förete sig, torde det icke kunna bestridas, att principens genomförande

i all dess stränghet leder till skadliga följder, och att ett undantag från

regeln således är af behofvet påkalladt. Enligt hvad Utskottet inhemtat har en likartad

lag under år 1870 antagits i England, och fråga är för närvarande å bane

om enahanda lagstiftningsåtgärd i Norge.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N-.o 22.

9

Då det toide vara sjelfkärt, att hustrun för den samfälda egendom, som kan

komma under hennes förvaltning, lika väl som mannen för den del af det gemensamma

boet, hvaröfver han råder, har skyldighet att bidraga till familjens upoehälle, äfvensom

att hvardera makan bör lemna sådant bidrag jemväl af sin enskilda egendom, i fall

deraf göres behof, har Utskottet trott sig kunna undgå att upptaga de af motionären

i detta afseende föreslagna bestämmelser.

I afseende på lagens stadgande i 11 kap. 4 § Giftermåls-balken lärer det

vara påtagligt, att den saklösa makans enskilda lösegendom är skyddad lika mycket

som rättigheten eller giftorätten i boet. Den af motionären föreslagna förändring i

detta lagrum synes derföre vara öfverflödig. Deremot är den ifrågasatta förändringen

i Ö § betingad^ af den förändrade ställning, qvinnan, enligt förslaget, skulle komma

att intaga i fråga om förvaltningsrätten.

Den af motionären uttalade åsigt, att rättigheten att råda öfver enskild egendom

skulle förutsätta myndighet, kan Utskottet icke obetingadt erkänna såsom riktig.

Beiöida åsigt jäfvas af det i 19 kap. 1 § Ärfda-balken förekommande stadgande, att

femtonårig yngling eger. sjelf råda öfver allt hvad lian kan förvärfva. För att bereda

den gifta qvinnan rättighet och möjlighet att förvalta sin egendom lärer följaktligen

icke vara oundgängligen nödigt att förklara henne myndig. Huruvida 1734 års laganser

henne såsom myndig eller icke, är emellertid en fråga, hvarom meningarne

kunna vara delade. Väl heter det i 9 kap. 1 § Giftermåls-balken, att mannen är

hustruns målsman och eger söka och svara för henne; men ingenstädes finnes stadgadt

att han ar hennes förmyndare eller att hon är omyndig. På flera ställen i lagen

förutsattes, att hon med laga verkan afslutat rättsärenden, såsom att hon gjort gäld

i äktenskapet, att hon solidariskt med mannen förbundit sig till gälds betalning

0; s’ v'' Att 1 borgen och att sälja boets lösören tyckes, då man afser från

föreskrifterna om makarnes fasta egendom, vara allt hvad lagen positivt förbjudit

henne att företaga utan mannens samtycke. Inom lagskipningen lärer dock under

tideinas lopp den uppfattning blifvit förherskande, enligt hvilken den gifta qvinnan i

allmänhet ffånkännes behörighet att sluta bindande aftal. Men huru det än förhåller

sig med lagens mening härutinnan och huru än lagen i detta fall tillämpas, anser

Utskottet ifrågavarande bestämmelser rörande egendomsförvaltningen icke föranleda

någon lagstiftningsåtgärd i fråga om deii gifta qvinnans myndighet.

Enligt motionärens förslag skulle i 1 kap. 8 § Handels-balken ordet hustru,

som förekommer näst efter orden annan mans borttagas; men då de föreslagna förändrade

bestämmelserna i Giftermåls-balken, lika litet som nu gällande föreskrifter i

il kap. 6 § samma balk angående rättighet i vissa fall för hustru att utan mannens

medgifvande afyttra fast eller lös egendom i boet, kunna anses stå i strid med omformälda

lagrum i Handels-balken, sådant dess innehåll nu är, anser Utskottet detta

stadgande böra bibehållas oförändradt.

Bih. till Bilad. Prof. 1874. 7 Samt. 10 Bäft. ■>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

I fråga om Kongl. förordningen om boskilnad och undansättande af egendom

i makars bo föranleder Utskottets förslag endast de förändringar, hvilka i afseende på

författningens 4 och 6 §§ blifvit af motionären ifrågasatta. _

På grund häraf och i anledning af Herr Philipssons förevarande motion får

Utskottet hemställa,

2:o att Riksdagen måtte för sin del besluta:

dels att 8 kap. 1 §, 9 kap. 1 § och 11 kap. 6 § Giftermåls-balken

skola erhålla följande förändrade lydelse:

8 KAP.

1 §. Vilja man eller qvinna, der hon ej under giftoman står, eller giftoman

ä mös vägnar, göra förord sig emellan före äktenskapet;. då^ skola de det skriftligen

och med tvänne vittnen upprätta, innan vigsel sker. Ej må förord göras om annat

än makarnes giftorätt eller förvaltningen af hustruns enskilda egendom. Förord må

ej heller göras till förfång för dem, som bättre rätt till någonderas egendom å den

tid hafva. Äktenskapsförord skall Öppet ingifvas till Rätten i den ort, der makame

hafva sitt bo och hemvist, eller sätta sig neder att bo, i staden inom åttonde dagen

och på landet å nästa ting sedan vigsel skett, och läte Ratten det i protokollet införas

Är vigsel å annan ort förrättad, och kan förty den lagföljd ej ske, som nu

föreskrifven är, då skall förord inom sagda tid hos Rätten i vigningsorten företes, och

varde det, då makarne till boningsorten kommit, sist inom en månad i stad, och å

landet vid det ting, som näst efter tre månader infaller, till rätter domstol inpifvet,

med bevis af Rätten i vigningsorten, att det der företedt varit. Är ej med förord

sa förfaret, som nu sagdt är; vare det kraftlöst. Hvar som begär, ege att hos

Rätten undfå del af äktenskapsförord.

9 KAP.

1 §. Sedan man och qvinna sammanvigde äro, då är han hennes rätte målsman,

och eger söka och svara för henne, utom hvad angår egendom som är från hans

förvaltning undantagen: hustrun följe ock mannens stånd och vilkor.

Är genom äktenskapsförord stadgadt att hustrun tillhörig egendom skall

från mannens förvaltning undantagas, eller är sådant stadgande meddeladt angående

egendom som genom gåfva eller testamente till hustrun gifven är med vilkor

att den henne enskildt tillhöra skall, då ege hustrun öfver den egendom och åtkomsten

deraf råda, der ej annorledes blifvit om förvaltningen föreskrift. Kan

hustrun genom eget arbete något förvärfva, deröfver må hon ock råda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22. 11

11 KAP.

6 §. Ej må hustrun afyttra fast gods eller sälja något af lösören i boet,

der hon ej eger den egendom sjelf förvalta, eller det sker med mannens samtycke

och fullmakt; eller af de lösören, som till salu lemnade äro; eller att mannen är

afvita, eller frånvarande, eller förlöper hustrun. Sitter hon då med barnen hemma,

och tarfvar föda för sig och dem, eller är hon barnlös, och kan sig ej annorledes

föda; eller tränger annan nöd: då må hon till nödtorft sälja; dock med nästa frän5- ders råd och bifall, om det är fast gods, som säljes. Sker det annorledes; hafre

mannen våld det köp, som med hustrun gjordt är, att rygga och återkalla, som i

Handels-balken sägs;

dels ock att 4 och 6 §§ i Ivongl. förordningen om boskilnad

och undansättande af egendom i makars bo den 18 Septeml>er

1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

4 §. Då boskilnad sökt är, förordne Rätten, der hustrun det begär, god

man att henne biträda.

6 §. Den egendom, som man eller hustru undansätta vill, varde under särskild

vård satt, till dess öfver ansökningen dömdt blifvit: ege dock sökanden lyfta

eller tillträda egendomen, der för densamma ställes borgen, som af Rätten godkännes.

Då boskilnad af hustru sökt är, varde den egendom, som hon lyfta eller tillträda får,

ställd under förvaltning af henne eller hennes gode man, der sådan blifvit förordnad.

Är sådan egendom för gäld intecknad eller pantsatt: utgöre ej boskilnadsanfcökningen

hinder för egendomens utmätning eller försäljning: ege dock sökanden rätt

att öfverskott af köpeskillingen emot borgen lyfta.

Herr Pehr Nilsson har genom sin motion föreslagit, ’-att 10 kap. 2 § Giftermåls-balken

måtte erhålla sådan förändrad lydelse: Man och hustru ege, sedan de

bygt äktenskap eller sammanvigde äro, giftorätt till hälften hvardera så i den lösa

som fasta egendom, ehvad den är ärfd eller förvärfd före eller under äktenskapet, och i

sammanhang dermed 12 kap. 3 § Ärfda-balken, i hvad den stadgar om efterlefvande

makens fördel, må upphöra att vara gällande, då den aflidna efterlemna!- bröstarfvingar,

samt Kongl. förklaringen den 23 Mars 1807 punkten 2 äfvensom 11 kap. 1 $

Giftermåls-balken äfven upphör att gälla utan att nyssnämnda lagrum, sådant det

lyder, blifver oförändradt gällande.”

Vid nästlidne riksdag väcktes af samme motionär hufvudsakligen enahanda

förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med då varande Lag-Utskotts yttrande i ämnet,

blef af Riksdagen förkastadt. De af Utskottet då anförda skäl, hvilka föranledde en

sådan utgång, synas fortfarande ega giltighet, och Utskottet anser sig derföre nu endast,

behöfva återgifva desamma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utsleottets Utlåtande N:o 33.

Med erinran att Lagkomitén och Lagberedningen icke blott bibehållit den i

gällande lag stadgade inskränkning i giftorätten, utan tillika från giftorätt undantagit

ärfd eller före äktenskapet förvärfd fastighet i stad, hänförde Utskottet sig till följande,

af Lag-komitén afgifna yttrande i ämnet: »När bolaget mellan makarne uppkommer,

är det icke egentligen sjelfva de ömsesidiga utgifterna, som böra sammanblandas,

utan det är förkofringen eller hvad under äktenskapet förvärfvas, som skall utgöra det

samfälda boet. Man skulle kunna lämpa detta förhållande äfven till penningar och

annan lösegendom, som hvardera sidan vid äktenskapets början medförde, om det gåfves

en möjlighet att med säkerhet urskilja beloppet deraf; men hvad angår fast egendom,

vare sig å landet eller i stad. så kan för detta urskiljande ingen svårighet möta.

Då man följaktligen måste låta ankomma på de bestämda formaliteter, under Indika

förord eger rum, huruvida hvad af hvardera makan enskildt i lös egendom införes må

kunna från samfålligheten afsöndras, är man deremot oförhindrad att bibehålla det ursprungliga

förhållandet makarne emellan i afseende på fastighet. Genom det att man

undantager viss egendom från samfälligheten, afskär man alla anspråk af ena makens

skyldeman på sådan egendom, tillhörig den andra. Utan att misskänna makarnes egen

böjelse att med hvarandra dela sin förmögenhet eller att gemensamt bibehålla den åt

sina barn, bör man likväl betänka, att de svårligen med likgiltighet skulle kunna

föreställa sig möjligheten, att deras egendom kunde omedelbarligen frångå dem sjelfva,

för att öfverflyttas till personer i en annan slägt.»

Vidare anfördes af Utskottet, att om, såsom ofta varit anmärkt, våra äktenskaps-

och boskilnadslagar icke vore nog verksamma att skydda hustruns egendom

emot ödeläggelse genom missbruk af mannens målsmansrätt, syntes häraf kunna hemtas

ett ytterligare skäl att bibehålla ett stadgande, hvarigenom åtminstone förekommes,

att den fastighet, som hustrun före äktenskapet egt eller sedan ärft, gåfves till

spillo. Den föreslagna förändringen vore i allt fall så mycket mindre af något verkligt

behof påkallad, som makar, derest de ville med hvarandra dela sin förmögenhet,

hade en utväg dertill sig anvisad genom den utsträckning, som testamentsrätten

numera erhållit.

På dessa skäl får Utskottet hemställa,

3:o) att Herr Per Nilssons omförmälda förslag måtte af Riksdagen

lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 1 April 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:e 22.

13

i

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre: »Ehuru i sak till fullo instämmande med Utskottet

nödgas jag fästa uppmärksamhet på den i mina ögon högst otympliga redaktionen af

det 2 momentet eller stycket i den föreslagna 1 § af 9 kap. i Giftermåls-balken, för

hvilket jag föreslår följande lydelse:

År i äktenskapsförord det förbehåll gjordt, att hustrun tillhörig egendom skall

från mannens förvaltning undantagas, eller är egendom genom gåfva eller testamente

till hustrun ensam gifven med sådant förbehåll; då må hon öfver den egendom och

afkomsten deraf råda. Kan hustrun genom eget arbete något förvärfva, deröfver må

hon ock råda.»

af Herr Grefve Mörner: »Möjligt är, att den förvaltningsrätt öfver en del

egendom, det af Lag-Utskottet uppgjorda förslag tillerkänner hustrun, kan i åtskilliga

fall visa sig nyttig och för henne angenäm, men, öfverhufvud taget, betviflar jag att

denna reform kommer att medföra några särdeles verkningar. Deremot qvarstår oförminskad

mannens rättighet att belasta boet med gäld, till följd hvaraf kan hända,

att en hustru, som sjelf förvaltar egendom och tror sig hafva allt väl ordnadt, en

vacker dag kan finna sin förvaltning afslutad derigenom att egendomen tages i mät

för skuld som mannen åsamkat boet, och ifrån sådan utmätning skyddas icke ens den

egendom hustru må genom eget arbete förvärfva. Vill man införa rubbningar i de

hittills gällande förhållanden angående målsmanskap och egendomsrättigheter för i äktenskap

förenade personer, så torde mera verkande åtgärder böra vidtagas än de nu

föreslagna; skyggar man, och en tvekan må vara förlåtlig, tillbaka härför, vet jag

knappast hvartill palliativåtgärder, som i de flesta fall torde komma att eluderas,

egentligen skola tjena.»

af Herr Caspersson: »De af Lag-Utskottets pluralitet föreslagna lagförändringar

utgöra en så stor rubbning i den nu varande lagstiftningen, att de icke stå väl

tillsammans med de stadgande!!, som af Lag-Utskottet lemnats oförändrade, utan ovilkorligen,

för att kunna antagas, erfordra en omarbetning af en del af den gällande

familjerätten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22,

Då det lemnas gift qvinna rätt att på grund af förord redan vid 15 års ålder

sjelf förvalta sin egendom och med denna förvaltningsrätt äfven måste följa rättigheten

att sluta aftal och göra skulder, för hvilka mannen under vissa förhållanden kan

komma att ansvara äfven med sin enskilda egendom, måste jag anse Utskottets förslag

i högsta grad vådligt. Jag har derför ansett nödigt, att, då qvinnans enskilda

egendom genom äktenskaps förord fråntages mannens förvaltning, denna förvaltning bör

öfvertagas af god man, som i hvad nämnda egendom angår är hustruns målsman,

åtminstone till dess hon uppnått 25 års ålder, så vida man ej skulle föredraga det

stadgande, att qvinnan, liksom nu mannen, ej må ingå äktenskap före myndighetsåldern,

hvilket jag för min del icke vill föreslå.

Då hustrun råder öfver sin egendom men mannen i egenskap af målsman råder

öfver hustrun lärer i de flesta fall hennes egendom, genom det nu framlagda förslaget,

vara föga skyddad. Hvad i detta fall kan och bör göras, är att införa den

grundsats, att makarne icke kunna skuldbelasta hvarandras enskilda egendom. Kapitlet

rörande betalning af makarnes gäld behöfver således omarbetas, hvilket äfven till en

början var Utskottets mening.

Då erfarenheten visat, att så val den korta tiden som Utskottets sammansättning

af 16 personer gör det omöjligt för Utskottet att omarbeta någon större afdelning

af lagen och en Lag-komite kommer att tillsättas, sälskildt föi dylika albeten,

får jag för min del hemställa, att Utskottets afgifna lagförslag icke må för närvarande

vinna Riksdagens bifall.”

af Herr von Sydow: För min del får jag hemställa,

ratt Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.Maj:t, vid

pröfning af Riksdagens den 17 Maj 1871 gjorda underdåniga framställning, täcktes

taga i nådigt öfvervägande huruvida

l:o) hustru, som genom gåfva eller testamente åtkommit enskild egendom,

må, der gifvaren det önskar, ensam råda öfver sådan egendom och afkomsten

deraf;

2:o) förändrade stadgande!! kunna meddelas rörande betalning af makars gäld

i det syfte, att hustru må befrias att med sin enskilda egendom deltaga i betalning

af andra mannens skulder än dem, för hvilka hon ikläda sig betalningsansvar; och

3:o) Kongl. förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars

bo den 18 September 1862 må på det sätt ändras, att hustru, efter vunnen boskilnad,

kan, der skäl dertill äro, helt och hållet frigöras från mannens målsmanskap

och berättigas att förvalta äfven afkastningen af hennes enskilda egendom och hvad

hon genom eget arbete kan förvärfva;

samt att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till de lagförändringar, som för vinnande af ofvannämnda ändamål kunna

erfordras.”

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

15

af Herr Hasselrot: »Då Utskottet ansett sig icke ega anledning att, i sammanhang

med de föreslagna förändringarne i 8 och 9 kap. Ärfda-balken, utarbeta och

framlägga förslag till ändring i nu gällande stadganden om betalning af makarnes

gäld, hvilken förändring, efter min mening, ovilkorligen betingas af den vidsträcktare

förvaltningsrätt, som genom förslaget hustru tillerkännes, har jag funnit mig förhindrad

att godkänna Utskottets lagförslag; utan förenar jag mig i Herr von Sydows

reservation.»

af Herr Philipsson: »Det erkännande, de i min motion uttalade principer

inom Utskottet vunnit, har, ehuru motionen i sin helhet icke blifvit af Utskottet tillstyrkt,

afhållit mig från att framställa yrkande om bifall till de af mig föreslagna

bestämmelser, helst jag icke dymedelst velat minska utsigten till någon framgång af

den önskvärda reformen i fråga om den gifta qvinnans ställning i egendomsrättsligt

hänseende; dock har jag önskat härmed tillkännagifva, att jag icke kunnat obetingadt

biträda den i utlåtandet förekommande motivering.»

af Herr Nils Petersson.

Herrar Nordenfelt och Sven Nilsson hafva begärt få antecknadt, att de ej

varit inom Utskottet närvarande, då dess beslut i 2:a punkten fattades.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1874:54 Skrifvelse, om ändring i gällande stadganden angående mannens målsmansrätt öfver hustrun. s. 14 i texten