Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19

1875-05-04 · 102 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 86 av 102 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:19, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Maj 1875, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i. anledning af ej ''mindre Kongl, Maj:ts nådiga proposUtan

med förslag till särskilda förordningar angående

fast egendoms lagfarande och intecknande m. m., än äfven

enskilda motioner i samma eller dermed sammanhängande

ämnen.

Omförmälda nådiga proposition, hvilken blifvit af begge Kamrarne till

Lag-Utskottet remitterad, är af följande lydelse:

“Med hänvisande till det allmänt erkända behofvet af en förändring i

stadgande^ angående sakrätter i fast egendom och i ändamål att åt egancleratts-iorhallanden

rörande sådan egendom bereda den ordning, reda och

säkerhet, som under för handen varande omständigheter kunde vinnas, samt

(erjemte bringa härtill hörande stadgande!! i öfverensstämmelse ej mindre

moU^ihvararulra inbördes, än ock med öfriga lagstiftningen, lät Kongl Makt

till Riksdagen år 1873 öfverlemna förslag till särskilda förordningar angående

lagfart å fång till fast egendom, angående förändrad lydelse af 11 Cap.

„ § Jordabalken, angående upphörande af hembudsskyldighet och angående

ändring af gällande bestämmelser om lagfart å fast pant. I följd af Riksdagens

vägran att godkänna dessa förslag måste likväl frågan om lagstiftningens

förbättrande i berörda hänseende åter upptagas, för hvilket ändamål

nyssnämnda förslag blifvit till någon del omarbetade; och som under tiden

förslag till ändringar af gällande lags ofullständiga och bristfälliga stadganen,

angående fast egendoms intecknande och derigenom uppkommande rätts^er

an, hunnit jemväl utarbetas och underkastas grundlagsenlig granskning

Bill. till Riksd. Prot. 1875. 7 Sami. 17 Raft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o It).

af Högsta Domstolen samt lagstiftningens förbättrande i sistnämnda hänseenden

&är icke blott lika behöflig som i de förra, utan ock i viss man af

lagförändringen i dessa beroende, har Kongl. Maj:t funnit godt att lata till

Riksdagens godkännande öfverlemna i ett sammanhang de lagförslag, som

sålunda blifvit upprättade och öfversedda. o .

Med bifogande åt Högsta Domstolens och Stats-Rådets i ämnet hållna

protokoll vill Kongl. Maj:t fördenskull, jemlikt 87 § Regeringsformen, till

Riksdagens antagande öfverlemna dels närlagda törslag till

Do) förordning angående lagfart a fång till fast egendom,

2:o) förordning angående förändrad lydelse af 1 1 Cap. 2 § Jordabalken

; _

Ö:o) förordning angående upphörande af hembudsskyldighet; och

Do) förordning angående ändring af gällande stadganden om lagfart

å fast pant; , .

dels ock, under förutsättning och vilkor af Riksdagens godkännande

af förstnämnda förordning, bifogade förslag till

Do) förordning angående inteckning i fast egendom;

2:o) förordning angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd,

Do) förordning angående förändrad lydelse af 17 Cap. 9 § Handels
balken;

.

4:o) förordning angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning i

vissa fall; och ...

Do) förordning angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden.

o

l:o. Förslag

till

Förordning angående lagfart å fång till fast egendom.

Med upphäfvande af 4 Cap. 1, 2, 3 och 4 §§ Jordabalken; förordningen

om lagfart och börd af jord på landet den 13 Juni 1800; förordningen

angående fördelning af böter för försummad lagfart den 10 Juni

1841; 1 och 5 §§ i förordningen angående vissa förändrade föreskrifter i

afseende på lagfart och nyttjanderätts inteckning den 19 Maj 1845; samt

förordningen angående lagfart af fast egendom, som genom testamente alkommen

är, den 21 December 1857; så ock med ändring af hvad med 5

Cap. 8 § Jordabalken samt andra lagens rum och författningar innehålla

mot denna förordning stridande, stadgas som följer:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

3

Hvar, aom genom köp, byte, gåfva, testamente, arf, giftorätt, skattelösen

af kronojord eller annorledes med eganderätt åtkommer tast egendom,

sölce lagfart å fånget vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder Horer

egendomen under flera Rätter, skall med hvarje del lagfaras vid den Ratt,

hvarunder den del lyder.

Hvad sålunda är stadgadt after jemväl frälseränta, tast egendom, som

innehafves såsom fideikommiss, samt sådana på ofri grund i stad uppförda

hus eller andra byggnader, hvarifrån egaren ej ma skiljas, sa länge han

erlägger tomtören eller utan att lösen för byggnaderna gifves.

•2 §•

Lagfart skall sökas ä landet sist vid det lagtima ting, som mfaller

näst efter sex månader, och i stad inom tre månader sedan fanget skedde,

dock att, i fråga om giftorätt i makars bo äfvensom bolagsmans ande i

bolags samfäld» gods, skyldigheten att lagfara inträder förut da boet delas

eller bolagsmannens andel utbrytes; och skall vid arf tiden för lagfaits sökande

räknas, der för arfslottens bestämmande skifte eller bodelning er Ändras,

från det dylik förrättning hölls, men i annat fall tran det bouppteckningen

efter arflåtaren afslutades.

3 §•

Sökes ej lagfart inom den i 2 § stadgade tid, ege Rätten, på fram
-

OUlwO I uu ruvin ö o '' v # . i i o

ställning af allmänna åklagaren eller af den, hvars rätt är beroende <3 eq»a,

att lagfarten sker, genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

4 §•

Den som söker lagfart, skall för Rätten uppvisa sin fångeshandling;

och läte Rätten handlingen eller den del deraf, som angår fånget och vilkoren

derför, offentligen uppläsas och i lagfartsprotokollet inforas. Da lagfart

första gången sökes å egendom, som innehafves såsom fideikommiss,

värde fideikommissbrefvet till alla delar i protokollet inför dt.

Skall med fånget lagfaras vid flera Rätter, må afskrift åt tangeshandlingen,

besannad af domaren eller ordföranden i den ena af dessa Rätter,

uppvisas för den andra.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

t meter ej den, som lagfart söker, fångeshandling sä upprättad, som

tf r T , SarskI dta foresknfver, eller finner Rätten eljest uppenbart,

att fanget loke ar lagligt, varde ansökning om lagfart genast utslagen.

6 §•

Är lagfart sökt på grund af testamente, dom eller annan handling

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas’

att handlingen blifvit standande. ’

7 §•

, | .. !aSfart ®8kes, skaU förre egarens laga åtkomst styrkas och i protokollet

tecknas. Innan förre egarens åtkomst blifvit styrkt, må lagfarten

ej beviljas. 6

8 §•

Sökes lagfart å egendom, som till ny egare öfvergått innan föregående

egare, hvilken vant skyldig att med sitt fång lagfara, sådant fullgjort, må

lagfareta fang6t ^ b<3Vll]aS’ förr än med förre egarens fång blifvit

, tiHar det fång hvarmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande

författningar om jords eller lågenhets afstående för allmänt behof eller om

ändring eller utrifning af vattenverk, vare för lagfarts beviljande ej af nöden

att med föregående fång lagfares, eller att åtkomst styrkes, på sätt i 7 45 är

föreskrift. ’ 1 s

8-

Den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad, vare pligtig att visa,

! k^kf qvarter och vid hvilka gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll

och längden af dess särskilda sidor.

, . Svad nu äroistadgadt om stad skall ock, i de fall der Konungen så
dant

förordna^ galla om köping och annan dermed jemförlig ort, hvarest

tomtindelning såsom i stad finnes.

10 §.

Kan tdl följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart

ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt den i

opaginerad Kontrollera mot PDF

b

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 19.

18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat hinder, som

10 åt beskaffenhet att den jemlikt 5 § genast bör afslås, förklare Rätten

ansökningen hyllande i afbidan på hindrets undanrödjande. Tvist, som bör

afldömas innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den ej redan är vid

domstol anhängig, af Rätten förvisas till särskild! införande i laga ordning.

^ §•

Då lagfart är beviljad, utfärde Rätten derom bevis. I detta bevis skall

tan get samt vid köp jemväl köpeskillingen anmärkas, så ock vilkor, der sådant

förekommer, som inskränker egarens rätt att egendomen öfverlåta eller

med inteckning belasta. I fall, som omförmäles i 9 §, skall tomtens läge

och storlek i beviset antecknas.

12 §•

Öfverl&ter någon egendom till flera, gälle den öfverlåtelse, derå lagfaD

först sökes. tiar lagfart å de särskilda öfverlåtelserna blifvit sökt

samma dag vare den öfverlåtelse gällande, som först skedde. Uppstår tvist

om företrädet dem emellan, vare lag som i 10 § sägs.

13 §■

1 tvär, som till Rätten instämt klander å annans åtkomst till fast egendom

eUer käromål om återgång af köp, byte eller gåfva, så ock om rätt

till lösen af fralseskattejord eller frälseränta eller om annan lösningsrätt till

ast egendom, vare skyldig låta denna talan i lagfartsprotokollet antecknas;

yder egendomen under flera Rätter, skall anteckning göras vid hvar af dem.

tiar sådan anteckning ej skett, då käromålet till handläggning förekommer

gilve den Rätt, ^ dit saken är instämd, käranden nödig tid dertill, och hvile

emellertid käromålet. Försummas denna tid, vare käromålet förfallet.

14 §.

o e Sökes lHSfarfc . ä o egendom samma dag sådan anteckning sker, som i

lo § sägs, eller efteråt, varu ansökningen ''hvilande till dess det visas, att

laga kraft agande dom finnes i den sak, hvarom anteckning blifvit gjord.

1 5 §.

Utan hinder af lagfart ma talan å fång lagligen pröfvas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

16 §.

Nu visas att hinder, hvarför lagfartsansökning lemnate hyllande, blifva

undanröjdt, eller att annan omständighet, som föranleda särskild anteckning

i lagfartsprotokollet, ej vidare eger rum, varde da det förändrade

förhållandet i nämnda protokoll antecknadt, och meddele Rätten i öfverensstämmelse

dermed beslut öfver lagfartsansökningen, der sådan ar hvilande.

17 §.

För hvart ting å landet och för hvarje månad i stad skall inom åtta

dagar derefter förteckning å beviljade lagfarter, upptagande fånget och vid

köp jemväl köpeskillingen, af domaren å landet och af Ratten i stad insändas

till Konungens Befallningshafvande, hvilken har att ofördröjligen genom

tryck kungöra förteckningen så som med bemälde myndighets kungörelser

vanligen förfares. Domaren å landet sände ock inom samma tid dylik förteckning

till kronofogde eller länsman, att i tingslagets kyrkor offentligen

uppläsas.

18

Vid Rätten skall föras bok i öfverensstämmelse med lagfartsprotokollet,

så inrättad att deraf lätteligen kan sos: hvarje egendom derå lagfart blifvit

sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget samt sadant vid fanget

fästad t vilkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden då lagfart blifvit beviljad

eller afslagen. , , , . . ,

Då anteckning efter lö och 16 §§ skett, varde ock det i boken

minut ^ n„rmare fgreskriftern.a om bokens förande meddelas af Konungen.

19 §.

A lagfartsbevis eller i lagfartsärende utfärdadt protokollsutdrag skall

tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt uti den i 18 § nämnda bok.

20 §.

Lagfartsärende må af Rätten upptagas, ä landet endast på lagtima ting

samt i stad endast å måndag eller, om helgedag då inträffar, nästa söckendag

derefter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 19.

7

21 §.

Den som ej nöjes åt underrätts beslut i lagfartsärende, eger deröfver

sig * besvära i Hofrätten inom den i 16 Cap. 1 § Rättegångsbalken

stadgade tid. Öfver Hofrättens utslag må klagan genom besvär hos Konungen

^fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 Cap. 18 § nämnda

balk förcskrifves.

22 §.

Der enligt lag eller författning något rättsförhållande är beroende

deraf, att uppbud skett, skall hvad sålunda om uppbud är stadgadt gälla

om lagfart, som enligt denna förordning beviljas.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 187G.

Lagfartsansökning, som vid nämnda tid är på Rättens pröfning beroende,

behandlas enligt denna författning; och skall, der uppbud skett,

men fasta ännu icke utfärdats, lagfarten anses slutad å den rättegångsdag,

då lagfartsärenden första gången förekomma, sedan denna förordning trädt

i kraft.

Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden i någon ort hinder mota

mot förande af sådan bok, som i 18 § omtalas, må anstånd dermed af

Konungen medgifvas.

2:o. Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 11 Cap. 2 § Jordabalken.

Härigenom förordnas, att 11 Cap. 2 § Jordabalken skall erhålla följande

förändrade lydelse:

Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock han

i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute sm

säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer. Söker han

ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet sist

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

vid det ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen

beviljades, ege derefter ej bättre rätt än de andre.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1876.

3:o. Förslag

till

Förordning angående upphörande af hembudsskyldighet.

Allt hvad lag och författningar innehålla om skyldighet för köpare af

fast egendom, att åt annan hembjuda köpet varder till all kraft och verkan

upphäfdt. Hittills ^ gällande bestämmelser om tiden för anhängiggörande af

talan om lösningsrätt till fast egendom i de fall, der hembudsskyldighet varit

stadgad, ändras sålunda, att den, som vill utöfva sin lösningsrätt, skall instamma

talan derom i stad inom sex månader och å landet senast till första

rattegångsdagen af det ting, som infaller näst efter natt och år, sedan labial

t beviljades a det fång, som föranledt lösningsanspråket.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1876.

4:o. Förslag

till

Förordning angående ändring af gällande stadgande!! om lagfart å fast pant.

Hvad i 9 Cap. Jordabalken samt lag och författningar i öfrigt stadgas

om rättighet för borgenär, som i fast pant sitter, att efter lagfart förvärfva

eganderätt till panten, upphäfves till all kraft och verkan i afseende

de rättsförhållanden, som nnnirnmmn a----.

uppkomma efter det denna författning träd t

kraft; och varder i fråga om äldre rättsförhållanden, med ändring af nu

gällande bestämmelser förordnadt: att panthafvaren, der han vill förvärfva

eganderatt till hvad pantsatt blifvit, skall, sedan han i öfverensstämmelse med

oreskrifterna i 9 Cap. 1 § Jordabalken och förordningen den 10 April

1810 kungjort pantegaren sin afsigt att med panten lagfara låta, vara pligig

att a panten söka lagfart; att, om Rätten finner panthafvarens rätt vara

sådan att, derest panten icke återlöses, lagfart kan beviljas, ansökningen må

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag- Utskott rist Utlåtande N:o 7.9,

i afbidan på lösningstidens utgång, förklaras It vilande; att derefter inom åtta

månader på landet och tre månader i stad laga värdering, der sådan erfordras

för bestämmande af pantens värde, skall förrättas på sätt i 6 Cap.

1 § Utsökningsbalken föreskrifves, vid hvilken värdering kommer att förblifva;

samt att egaren skall hafva tid att återlösa panten å landet inom

natt och år samt i stad inom sex månader efter det lagfartsansökningen förklarades

h vilande.

Likaledes upphäfves hvad i 5 Cap. 5 § Utsökningsbalken samt i Girigt

i lag eller författningar stadgas om rätt för borgenär, som efter utmätning

vunnit införsel i gäldenärs fasta gods, att dermed lagfara; och galle

om rättsförhållanden, som tillkommit innan denna förordning träd t i kraft,

hvad här ofvan angående pant är föreskrifvet.

Denna förordning länder till efterrättelse från den 1 Januari 187G;

skolande dock, der vid denna tid uppbud på grund af panträtt eller införsel

blifvit meddeladt, utan att lagfarten hunnit utsluta», uppbuden fortgå samt

jemväl i öfrig! gälla hvad hittills varit stadgadt.

5:o. Förslag

till

Förordning angående inteckning i fast egendom.

Med upphäfvande af 9 Cap. 2 och 7 §§ Jordabalken; 7 Gap. Rättegångsbalken,

sådant det lyder i förordningen den 18 Juli 1818; förordningen

på hvad sätt med städsel och lego afjord på landet förhållas bör den

1 •> Juni 1800; förordningen angående inteckning af ej mindre lifstidsstädja

än ock all annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom å landet

den 9 November 1844; 2, 3, 4 och G §§ i förordningen angående vissa

förändrade föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjanderättsinteckning den

19 Maj 1845; förordningen angående inteckning af aftal om nyttjanderätt

till fastighet i stad den 21 December 1857; samt förordningen angående

sättet för inteckning af nyttjanderätt till fast egendom den 13 September

1864; tillika med alla de stadgande^ som ändra nämnda lagrum och författningar;

så ock med ändring af hvad i öfrig! finnes föreskrifvet mot denna

förordning stridande, stadgas som följer:

Bih. till Biksd. Prof. 1875. 7 Sand. 17 Höft,

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

Vill någon att hans fasta egendom skall utgöra pant för fordran,

teek ne medgifvande dertill å skuldebref eller annan handling, hvarpå fordran

grundas, samt läte medgifvandet af vittnen styrkas; och varde fordran

intecknad i den ordning här nedan stadgas.

Häftar fast egendom för ogulden köpeskilling, på sätt i 11 Cap. 2 §

Jordabalken sägs, eller har egare af fast egendom genom domstols beslut

fått sig ålagdt att ställa säkerhet för omyndigs medel, dem han har om

händer, eller är han genom laga kraftvunnet utslag i brottmål förpligtad

att utgifva skadestånd, som ej genast är förfallet till betalning; då må inteckning

beviljas till säkerhet för sådan fordran, ändå att gäldenären det

ej medgifvit.

••’* §•

Inteckning i fast egendom sökes vid den Rätt, hvarunder egendomen

lyder; och skall den handling, på grund hvaraf inteckning äskas, dervid i

hnfvudskrift till Rätten ingifvas. Rätten läte handlingen eller den del deraf,

som ligger till grund för ansökningen, offentligen uppläsas och i inteckmngsprotokollet

införas.

4 §•

Finnes ej å handlingen bevittnad! medgifvande som i l § sägs, och

visa» ej heller förhållande, som enligt 2 § till inteckning berättigar, varde

inteckningsansökningen genast afslagen.

5 §.

År inteckning sökt på grund af fastighetsegarens medgifvande, ege

Rätten bevilja inteckning, utan att egaren varder hörd. Uppstår tvifvel om

giltigheten af den handling, på grund hvaraf inteckning sökes, eller är inteckning

sökt enligt 2 §; då skall egaren öfver ansökningen höras.

6 §.

Skall fastighetsegaren höras öfver inteckningsansökan och är han tillstädes

när den göres, svare genast derå. Är han frånvarande, sätte Rätten

ut viss dag, då han skall svara, och kungöre sökanden honom Rättens be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

slut inom tid och på sätt, som om stämning åt* stadgadt; ingifve ock bevis

derom till Rätten sist å den utsatta dagen.

7 §•

Ilar sökanden ej kungjort ansökningen, såsom i 6 § sågs, och visar

ej laga förfall sist å den dag, som blifvit för svars afgifvande bestämd;

vare ansökningen förfallen, utan så är att egaren ej dess mindre å den utsatta

dagen svarar.

8 §•

Kommer ej egaren å föresatt tid med svar, vare det ej hinder för intecknings

beviljande, der sökanden styrker, att Rättens beslut rätteligen kungjordt

är.

9 §•

Visar egaren med klara skäl att fordran, hvarför inteckning sökes, är

gulden eller af annan orsak försvunnen eller ogiltig; varde ansökningen utslagen.

10 §.

Nekar fästighetsegaren skuldebref eller annan handling, på grund hvaraf

inteckning sökes, eller gör han annat jäf, och tinnes förty sökandens rätt

tvistig; förklare Rätten ansökningen hyllande och gifte, der tvist ej redan

är instämd, sökanden anvisning att stämma. Visar ej sökanden derefter, på

landet sist å det ting, som infäller näst efter tre månader, och i stad inom

tre månader, att han stämt, vare ansökningen förfallen. Lag samma vare

der sökanden vinner saken, men ej å tid, som nu är sagd, sedan domen

vunnit laga kraft, låter anteckna den uti inteckningsprotokollet.

11 §.

Inteckning för fordran må ej ske utan till visst belopp i penningar

eller varor.

12 §.

Ej må inteckning beviljas, utan att fästighetsegaren, som den medgifva

eller för hvars gäld inteckning enligt 2 § sökes, fått lagfart å sitt fång;

dock att, om han åtkommit egendomen genom fång, hvarmed han enligt

äldre lag ej var pligtig lagfara, inteckning må, derest eganderätten styrkes,

varda beviljad utan hinder deraf att lagfart ej egt ram.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

År lagfart sökt, men ännu ej beviljad; vare inteckningsansökningen

hyllande till dess lagtartsfrågan blifvit slutligen pröfvad: beviljas lagfarten,

åligga det inteckningssökanden att inom den tid derefter och vid den påföljd,

som i 10 § stadgas, sin ansökning fullfölja.

Hvad om egarens åtkomst och lagfarten upplyses skall uti inteckningsprotokollet

anmärkas.

13 §.

År, då inteckning sökes, talan instämd om klander å egarens fång

eller om återgång deraf eller om lösningsrätt till egendomen, vare ansökningen

hyllande i afbidan på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen inom

den i 10 § stadgade tid efter det dom i målet vunnit laga kraft, vare ansökningen

förfallen.

14 §.

Olverlåter någon sin fasta egendom till annan, och har, innan nye

egaren söker lagfart, inteckning för fordran blifvit i egendomen sökt på

grund af förre egarens medgifvande eller derförutan enligt 2 §; då utgör

öfverlåtelse!! ej hinder för inteckningens beviljande. Hökas å samma dag

inteckning för fordran och lagfart ä öfverlåtelse, vika inteckningssökanden

för den, som eganderätten förvärfvat, der ej inteckningen sökes för fordran,

som eger förmånsrätt enligt 11 Gap. 2 § Jordabalken.

15 §.

Yårder egendom, deri inteckning för fordran sökt är, afträdd till konkurs,

medan ansökningen är på pröfning beroende; då må ansökningen af

Rätten pröfvas utan hinder åt konkursen, men verkan af inteckningen, der

den beviljad varder, bestämmes på sätt särskildt är stadgadt.

1(5 §.

Jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig anläggning, hvartill marken

till större eller mindre del blifvit förvärfvat! enligt gällande författningar

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, må ej med inteckning

enligt denna lag belastas.

17 §.

Då inteckning blifvit beviljad, teckne Rätten bevis derom å den handling,

hvarpå den intecknade fordran är grundad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Ut skottets Utlåtande Lf:o 19 •

18

18

Inteckning för fordran gäller med förmånsrätt, såsom i 17 Cap. Handelsbalken

stadgas.

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 och

21 §§ bestämmes, första gången inom tio är sedan den beviljades, och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker ej sådan förnyelse, vare

inteckningen förfallen, ändå att inom nämnde tid med densamma vidtagits

sådan åtgärd, som i 22 § 2 mom. sägs.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning; uppvise hos Rätten i hufvudskrift

den handling, hvarå inteckningen är beviljad, och sltrifve Rätten inteckningsförnyelsen

derå. Stånde ock sökanden fritt att inför annan underrätt förete

inteckningshandlingen: den Rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll

korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och årtal då

den utgafs, af hvilken Rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

§ i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, om det skett;

teekne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteekningsförnyclse:

sedan ingifve sökanden protokollet deröfver till den Rätt,

som inteckningen beviljat, inom tid som i 19 § sägs; och vare detta så

gildt, som om handlingen der blifvit företedd.

21 §.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom ä landet bör förnyas,

till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på urtima ting,

hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens innehafvare och på

hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock inteckningshafvaren skyldig

att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen eller Rättens bevis om

förnyelsen att i inteckningsprotokollet införas. Försummar han det, vare

förnyelsen utan verkan.

22 §.

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller till viss del dödas»

uppvise inteckningshandlingen i hufvudskrift för den Rätt, som beviljat in

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Ut-kottets Utlåtande N:o 19.

teckningen, och skrifve Rätten ä handlingen bevis om dödandet. Äskas åt
0

7 O

gärden af annan än fastighetens egare, må dödandet ej beviljas utan egarens

samtycke.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, iorfares i enlighet

med hvad här ofvan angående intecknings dödande är sagd!.

År fast egendom efter utmätning såld å offentlig auktion eller under

O o o

konkurs, i den ordning konkurslagen bestämmer, och vill ny egare få egendomen

frigjord från inteckning för fordran, som icke kunnat af köpeskillingen

gäldas; vare lian dertill efter erhållen lagfart berättigad, ändå att han ej

kan i hufvudskrift förete in tock n ingshandl i ngen. Vill han af sådan rätt sig

begagna, gifve å landet till domaren och i stad till Rätten in bevis om de

inteckningar, som vid egendomens försäljning deri funnos, så ock handling,

som visar köpeskillingens fördelning borgenärerna emellan, samt intyg att

denna fördelning blifvit af dem godkänd eller vunnit laga kraft. Domaren

eller Rätten skall derefter medelst kallelse, hvilken genom sökandens försorg

bör införas tre gånger i allmänna tidningarne minst fjorton dagar mellan

hvarje gång, förelägga inteekningshafyare, som ej fått sin fordran ur köpeskillingen

gulden, att, om han mot inteckningens dödande har något att påminna,

sådant hos Rätten anmäla, å landet sist på första rättegångsdagen af

det ting, som infaller näst efter två månader, och i stad inom två månader

från sista kungörelsedagen. G öres ej påminnelse inom den utsatta tiden,

eller ogillar Rätten påminnelse, som blifvit gjord; värde inteckningen dödad

för hvad af köpeskillingen ej kunnat gäldas.

24 §.

liar inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan; då må ock, på ansökan

af ny egare, som lätt lagfart å egendomen, inteckningen dödas utan

hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen beviljats, icke i hufvudskrift

företes; dock skall kallelse å inteckningshafvaren utfärdas och derefter

med ärendet jemväl i öfrig! så förfäras, som i nästföregående § sägs.

År intecknad fordringskandling inlöst åt gäldenären eller eljest åter

kommen i hans hand, vare honom ej förment att, der inteckningen ännu

är gällande, ånyo utgifva handlingen med fortfarande inteckningsrätt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag- Vtskotif-.U Utlåtande- 2f:« 19

15

2(5 §.

Borgenär, som för sin fordran bär inteckning'' till högre belopp än

fordringen, njute, i flen mån sådant för fulla gäldandet, åt hans fordran nödigt

är, säkerhet i flen intecknade egendomen till hela det belopp, hvarå inteckningen

lyder.

27 §.

År inteek nåd egendom i annans ego än gäldenärens och räcker den

ej till intecknade gäldens betalning; vare egaren ej till ansvar för bristen

bunden, der han ej gälden å sig tagit eller eljest derför i gäldenärens ställe

svara bör.

28 §.

Låter innehafvare af intecknad fordran ny egare till fastigheten å inteckningshandlingen

teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden;

vare då förre gäldenär?!! fri från sin förbindelse, der ej annorlunda är aftaladt.

29 §.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning

blifvit fastställd i egendom, den der sedermera kommit i annan egares hand,

låtit inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare helt och hållet

eller till viss del dödas eller ock förfalla eller nedsättas, och kan fordran

till följd deraf icke ur egendomen uttagas; vare utgifvare)! från ansvar för

fordringen fri. Hvad nu är sagdt om förbindelsens utgifvare gäller ock om

annan egare af fastigheten, som skulden å sig tagit eller eljest derför i utgifvarens

ställe svara bör.

30 §.

Yarder in tecknad egendom efter utmätning såld för en borgenärs fordran;

njute då alla öfrig», borgenärer, som hafva inteckning i egendomen,

genast derur betalning hvar efter sin rätt, ändå att deras fordringar eljest

ej äro till betalning förfallna.

Låter borgenär in tecknad fordran innestå i egendom, som efter utmätning

är såld; vare förre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen

kunnat gäldas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

It» Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

81 §.

Varder intecknad egendom af egaren vanvårdad eller förderfvad, aå

att inteckningsliafvares säkerhet märkligen minskas; ege denne att ur

egendomen njuta betalning för sin fordran, ändå att den ej är förfallen.

32 §.

Aro derå fasta egendomar intecknade för samma fordran, utan att

bestämdt är för huru stor del deraf hvarje egendom häftar; då hyde ansvaret

för den gemensamt intecknade fordran å hvar af egendomarne till så

stort belopp, som å den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda

värde till sammanlagda värdet af alla de intecknade egendomarna.

9 9 C

o o k
Finnes

ej, när gemensam inteckning i derå egendomar beviljas, visst

värde å hvarje egendom af gäldenären utsatt-i inteckningshandlingen; då

skall, för bestämmande åt ansvarsbeloppet efter 32 §, hvarje egendoms värde

beräknas efter den uppskattning derå till allmän bevillning, som var gällande

året näst före den tid då inteckningen söktes, eller, der sådan uppskattning

för det året ej finnes, den som efter nämnde tid först skedde.

84 §.

Kan den, som för fordran bär gemensam inteckning i flera egendomar,

ur köpeskillingen för någondera af dem ej fullt utfå det ansvarsbelopp,

hvarför den egendomen efter 32 § skall häfta; fälle bristen de öfrig;!

egendomarne till last och värde dem emellan fördelad enligt den i samma

§ stadgade grund. Saknas i någon af egendomarne tillgång till gäldande

af derå belöpande andel i bristen, skall den andel på enahanda sätt fördelas

å de återstående egendomarne.

O

Har den, som fått gemensam inteckning i flora egendomar, låtit inteckningen

i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller och

förfalla eller nedsättas, vare då oj berättigad att för ansvarsbelopp, som

skulle falla å den egendomen, efter ty i 32 och 34 §§ sägs, hålla sig till

de andra egendomarne, der ej mellan honom och öfriga rättegande är annorlunda

aftaladt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lag-T Tf. skott et s Utlåtande N:o 19,

17

86 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i liera egendomar vare, der nitton

bland dem särskild t ntmätes för annans fordran eller afträdes till kon
•"5
kurs,

berättigad att, för utrönande huruvida sådan brist kan uppstå, som

enligt 84 § bör falla egendomen till last, få jemväl de öfriga egendomarne

eller någondera af dem utmätta och sålda utan binder deraf att det intecknade

beloppet ej är till betalning förfallet; framställe dock, så vidt lian vill

af denna rätt sig begagna, yrkande derom hos vederbörande exsekutor, innan

den särskild! utmätta eller till konkurs afträdda egendomen säljes.

Göres ej sådant yrkande och varder ej senast vid fördelningen af

köpeskillingen för denna egendom ådagalagdt, att sådan brist, som enligt

84 § bör falla honom till last, yppats i någon bland de öfriga egendomarne;

då må ej innehafvare!! af den gemensamma inteckningen utfå ur

nämnda köpeskilling mera än det belopp, hvarför egendomen enligt 32 §

ansvarar.

87 §.

Tiar egendom, sedan inteckning deri beviljades, blifvit styckad; vare

om de särskilda delarnes ansvar för intecknade beloppet lag som om liera

egendomar ofvan är sagd!.

38 §.

Utmätning af fast egendom för fordran, som icke blifvit intecknad,

skall anmärkas uti inteckningsprotokollet vid den Rätt, hvarunder egendomen

lyder; och bär förty utmätningsförrättaren att genast, å landet till domaren

och i stad till Rätten, insända bevis om utmätningen och beloppet af den

fordran, för hvilken utmätningen skett; börande derefter beviset uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, på landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting, och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Visas att utmätning, hvarom anmärkning skett i inteckningaprolokollet,

blifvit upphäfd eller eljest förfall it, läte Rätten sådant i protokollet

antecknas.

Ött §.

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom, må,

till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter tv bär nedan sägs, erhålla

inteckning derför vid ilen Rätt, hvarunder egendomen lyder.

Bill. till Biksd. Frat. 1875, 7 Sand. 17 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o tf).

40 §.

Då inteckning för nyttjanderätt sökes, skall den handling, hvari nyttjanderätten

är upplåten, till Rätten ingifvas; och värde handlingen eller deri

del deraf, som angår nytrjanderätten, offentligen uppläst och i inteekningsprotokollet

införd.

Är handlingen ej af vittnen styrkt, skall upplåtaren höras; och förfa

res dervid så, som i G, 7, 8, 9 och 10 §§ är stadgadt.

41 $.

Ej må inteckning för nyttjanderätt beviljas utan att den, som nyttjanderätten

upplåtit, fått lagfart å egendomen. Har han åtkommit egendomen

genom fång, hvarmed han enligt äldre lag ej var pligtig att lagfara,

eller har han sökt lagfart, men ännu ej fått den beviljad; vare lag som i

12 § sägs.

Hvad om upplåtarens åtkomst och om lagfarten upplyses, skall uti

inteckningsprotokollet anmärkas.

42

Hvad i 1;1, 16 och 17 §§ är föreskrifvet i afseende å inteckning för

fordran skall ock i fråga om inteckning för nyttjanderätt tillämpas.

Inteckning för nyttjanderätt galle fortfarande utan förnyelse, sedan den

blifvit införd uti den i 61 § omförmälda hok. Den inteckning af nyttjanderätt,

som icke är i nämnda bok införd, skall, vid påföljd att inteckningen eljest

förfaller, förnyas inom den lid och i den ordning, som är stadgad angående

inteckning för fordran.

44 §.

''Vill den, som innehar intecknad nyttjanderätt, låta inteckningen under

annan nedsättas eller ock till större eller mindre del dödas, uppvisa för Rätten

inteckningshandlingen i hufvudskrift; och teckue Rätten derå bevis om den

åtgärd, som varder meddelad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

19

45 §.

Visar egare af fastighet, hvari inteckning för nyttjanderätt finnes, att

flen tid, för hvilken denna rätt är upplåten, gått till ända, eller att nyttjanderätten

eljest upphört; då må inteckningen dödas, äfven om inteekningshandlingen

ej företes.

4fi §.

Är eganderätt öfverlåten till eu och nyttjanderätt upplåten till annan;

galle nyttjanderätten, om inteckning derför sökes torr än lagfart ä iånget.

Sökas lagfart och inteckning samma dag; vare ock då nyttjanderätten gällande,

om upplåtelsen deraf är äldre än öfverlåtelsen af eganderätten.

47 §.

Varder egendom afträda till konkurs innan den, som undfått nyttjanderätt

i egendomen, derför sökt inteckning, och går egendomen till försäljning;

då rike innehafvare!! af nyttjanderätten för nye ogalen, ändå att inteckning

för nyttjanderätten sökes '' innan eller samma dag nye egaren söker lagfart.

48 §.

Har någon vid öfverlåtelse af eganderätt till fast egendom förbehållit

sig eller annan nyttjanderätt till egendomen eller någon del deraf; vare

nyttjanderätten gällande mot nye egaren, ändå att denne söker lagfart å

fånget innan inteckning för nyttjanderätten sökes.

49 §.

Om nyttjanderätt, som man vid öfverlåtelse åt fäst egendom förbehållit

sig eller annan, vare lag som angående ogulden köpeskilling i 11 Caj». 2 §

Jordabalken sägs.

50 §.

Upplåter någon nyttjanderätt till samma egendom åt flere, galle den

upplåtelse, hvarför inteckning först sökt varder: sökes för upplåtelserna inteckning

samma dag; vare den upplåtelse gällande, som först gjordes.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 19

51 §.

Finnes i samma egendom inteckning för fordran och för nyttjanderätt;

ege den rätt företräde, hvarför inteckning först söktes. Sökes ä samma dag

inteckning för fordran cell för nyttjanderätt; kåfve nyttjanderätten företräde.

52 §.

Kan fordran, som eger företräde framför intecknad nyttjanderätt, fullt

gäldas ur egendomen, då den å offentlig auktion säljes efter utmätning eller

ock under konkurs i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad;

ege nyttjanderätten fortfarande bestånd: kan fordringen ej sålunda gäldas;

slånde nyttjanderätten äfven då fast, der innehafvare!! deraf vid auktionen

fyller bristen, eller ock köpeskillingen, då egendomen utbjudes utan förbehåll

om nyttjanderätten* bestånd, ej stiger högre än då egendomen utbjudes

med sådant förbehåll.

5Ö §.

Innehafvare af nyttjanderätt, som måste vika i något af de fall nu

sagde äro, har ej för skadestånd, hvartill lian enligt lag kan vara berättigad,

förmånsrätt i egendomen, med mindre att skadeståndet är såsom fordran

till bestämdt belopp särskild! intecknadt.

Har den, som upplät nyttjanderätten, öfverlåta egendomen till annan,

och låter nyttjanderättens innehafvare beviljad inteckning utan upplåtarens

samtycke dödas, förfalla eller nedsättas, eller har lian, der öfverlåtelsen skett

med förbehåll som i 48 § sägs, försummat att derför söka inteckning inom

den tid, som i 11 Cap. 2 § Jordabalken stadgad är; kåfve dä förverkat den

rätt till skadestånd af upplåtaren, som eljest skolat honom tillkomma.

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt galle ock

i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtes att

utgå åt fast egendom; dock att der sådan afkomst eller förmån är bestämd

till visst belopp i penningar eller varor, inteckningen medför förmånsrätt,

såsom i 17 Cap. Handelsbalken stadgas, för det skadestånd hvartill rättighetens

innehafvare må vara berättigad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtskottets Utlåtande JSf:o 19.

21

55 §.

81 utes skriftligt aftal, hvarigenom ä fast egendom lägges besvär och

last till förmån för annan sådan egendom, såsom angående utsigt eller fenster,

väg, fädrift, vattenställe, vattens ledning eller uppdämning, ler- eller

gruetägt eller an flat dylikt, dä må det servitutsaftäl, till betryggande af rättighetens

bestånd efter ty nedan sägs, inteckna», såsom om nyttjanderätls

aftal är stadgadt.

Om förnyelse, förändring'' eller dödande af inteckning för servitut vare

lag som i 46, 44 och 45 §§ sägs.

56

Ofverlåtes eganderätt till eu och sluten servitutsaftal med annan; galle

servituten om inteckning derför sökes förr än lagfart ä fånget: sökas lagfart

och inteckning samma dag; vare ock då servituten gällande om aftalet derom

är äldre än öfverlåtelsen af eganderätten; skolande hvad i 47, 48 och

49 §§ är stadgadt angående nyttjanderätt jemväl tillämpas å servitutsaftal.

57 §.

Opplåtes servitut till eu och nyttjanderätt till annan, och kunna ej

båda rättigheterna jemte hvarandra fullt bestå; eg© den rätt företräde derför

inteckning först söktes: äro intcckningarne sökta samma dag; ege den ratt,

som först uppläts, företräde.

Enahanda rätt, som in tecknad nyttjanderätt eger i förhållande till iuteeknad

fordran, tillkommer äfven intecknadt servitutsaftal.

58 §.

Hvad bär ofvan om servitut är sagd t afser icke servitut, som uppkommer

vid laga skifte.

59 §.

Utan hinder af inteckning må tvist om fordrans giltighet eller om

annan intecknad rättighets bestånd lagligen pröfvas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

60 §.

Har i egendom, som genom klander från in ne hafva ren vinnes, inteckning

skeft, sedan egendomen kom ur rätte egarens hand; vare inteckningen

ogild.

61 §■

Vid Rätten skall i öfverensstämmelse med intcekuingsprotokollet föras

bok så inrättad, att deraf lätteligen kan ses hvarje egendom deri inteckning

hlifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af fordran eller

beskaffenheten af annan rättighet hvarför inteckning är sökt, så ock, der

inteckning blifvit beviljad eller utslagen, förnyad, nedsatt, annorledes förändrad

eller dödad, tiden då sådant skedde. Då enligt 38 § anteckning i

protokollet skett angående utmätning, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

62 §.

A protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas afskrift

af hvad om ärendet blifvit iufördt uti den i Öl § uämuda bok.

63 §.

Inteckningsärende må af Rätten upptagas, ä landet endast på lagtima

ting samt i stad endast å måndag eller, om helgedag då inträffar, nästa

socknedag derefter; dock att fråga om inteckningsförnyelse må af Rätten

handläggas på landet, så som i 21 § sägs, och i stad jemväl å annan rättegångsdag

än måndag.

64 S.

O

Den, som ©j nöjes åt Underrätts beslut i inteckningsärende, eget'' deröfver

sig besvära inom den i 16 Gap. 1 § Rättegångsbalken stadgade tid.

Öfver Hofrättens utslag må klagan genom besvär hos Konungen fullföljas

inom deri tid och i den ordning, som i 30 Gap. 18 § nämnda balk föreskrifves.

65 §.

Har beslut, hvarigenom Underrätt helt och hållet eller till någon de!

afslagit ansökan om intecknings beviljande, blifvit till följd af besvär än
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

LaU-TJtskottéts Utlåtande N:o in. 28

tirad t af högre Rätt, vare sökanden pligtig att å landet sist a det ting, som

infaller näst efter tre månader, och i stad inom tre månader från det utslaget

om ändringen vunnit laga kraft, detsamma hos Underrätten förete,

vid äfventyr att i annat fall den inteckning, som på grund af utslaget beviljas,

gäller såsom vore den sökt först A den dag utslaget vid Underrätten

företes.

Öb §.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den l Januari

1876.

Inteekningsansökan, som vid nämnde tid är på Rättens pröfning beroende,

behandlas enligt äldre lag.

Skulle, med hänsyn til! särskilda förhållanden å någon ort, hinder

möta mot förande af sådan bok, som i Öl § omtalas, må anstånd dermed

af Konungen medgifvas.

(Ro. Förslag

till

Förordning angående tida n för nyttjanderättsaftals bestånd.

1 stället för hvad om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd varit stadgadt

uti de genom förordningen denna dag angående inteckning i fast egendom

upphäfva förordningarne den 13 Juni 1800 angående städsel och lega

ei jord pa landet, den 21 December 1857 angående inteckning af aftal om

nyttjanderätt till fastighet, i stad, samt den 22 December 1863 angående

ändring i gällande föreskrifter om lega af arfvejord, förordnas som följer:

Aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet blifvit på

viss tid upplåten, må ej gälla öfver femtio år.

Aftal om nyttjanderätt till hus eller tomt i stad eller till del deraf

sa ock till jord, som till hus eller tomt hörer, galle ej öfver tio år. Om

nyttjanderätt till stad sjord, som till tomt ej hörer, vare lag som angående

nyttjanderätt till fast egendom å landet bär ofvan är stadgadt.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1876.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag- Utskottats mätande. N:o 19.

7:o. Förslag:

till

Förordning; angående förändrad lydelse af 17 Cap. 9 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 Cap. 9 § Handelsbalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

1 inom. liar någon inteckning'' i gäldenärs fasta egendom; ege näst

efter de fordringar, hvarom i 6 5$ förmäles, förmånsrätt i samma egendom

från den dag, inteckningen vid Rätten söktes: dock galle ej förmånsrätt till

ränta, som före utmätning eller början af konkurs upplupen är, för längre

vid än tre år. Av fast egendom intecknad för fleras fordringar, och räcker

den ej till för alla; kåfve den, som äldre inteckning eger, företräde. Hafva

liera inteckning sökt å eu dag; ege lika rätt.

2 mom. År inteckning i gäldenärs egendom sökt eller vunnen för

fordran, vid hvars tillkomst gäldenären ej samtyckt, att inteckning ske må,

eller har, der inteckning vid försträckningen utfåst blifvit, borgenär försummat

att hos Rätten söka inteckning, i stad inom en månad och å landet

vid det Ting, som först infaller en månad efter det utfästelsen skedde, vare,

der konkurs börjas inom eu månad efter det inteckningen söktes, den inteckning

utan verkan. Ej heller galle inteckning, som blifvit sökt samma

dag, då konkurs börjats, eller derefter.

3 mom. Varder förr än eu månad förflutit från den dag, då uppteckningen

af död mans bo slutades, eller, om bouppteckning inom föreskrifven

tid ej förrättad blifvit, från den dag, tiden dertill tilländagick, inteckning

i den dödes fasta egendom sökt, antingen för den dödes eller för någon

dess sterbhusdelegares gäld; vare, der konkurs uppstår inom sagda tid,

den inteckning, äfven om den faststäld blifvit, emot deri dödes borgenärer

utan verkan.

4 mom. Har någon inteckning i fast egendom för afkomst eller annan

förmån, som blifvit upplåten att af egendomen utgå; njute, för hvad

upplupet är och oguldet innestår, den förmånsrätt, som inteckning för fordran

enligt 1 mom. medför; dock ej för längre tid tillbaka än tre år före

utmätningen eller konkursens början. Har inteek nåd rätt till sådan afkomst

eller förmån gått förlorad vid egendomens försäljning å offentlig auktion efter

utmätning eller ock under konkurs i den ordning, som om utmätt fast

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

egendom är stadgad, och var åtkomsten eller förmånen bestämd till visst

belopp i penningar eller varor; då njute rättighetens innehafvare enahanda

förmånsrätt jemväl för det skadestånd, som till följd af rättighetens förlust

må honom tillkomma.

5 mom. Om företräde till betalning för ogulden köpeskilling, gälle

hvad i 11 Cap. 2 § Jordabalken skils.

6 mom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, som förut ej

är intecknad, ege borgenären, derest utmätningen leder till egendomens försäljning,

förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen, såsom vore

inteckning för hans fordran beviljad den dag utmätningen skedde: dock att,

om inteckning sökes samma dag utmätningen sker, utmätningen har företräde.

Inträffar konkurs, såsom i 8 § sägs; ege den förmånsrätt ej rum.

Denna förordning skall icke tillämpas i de förmånsrättstvister, som

göras anhängiga före utgången af December månad år 1875.

8:o. Förslag

till

Förordning angående aättet för utmätt fast egendoms försäljning i viesa fäll.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1-

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt intecknade,

säljas efter utmätning; då skall, der någon af dem häftar för särskild

inteckning eller kommit i särskild egares hand, hvarje egendom för

sig till försäljning utropas. Sedan varde alla egendomarne gemensamt utropade

till försäljning. Ej skola dock fastigheter i särskilda län eller städer,

eller fastighet å landet och sådan i stad gå i en försäljning, der ej

fastigheterna tillhopa utgöra eu egendom eller alla rättegande det medgifva.

ffå ej vid det gemensamma utropet egendomarne öfver sammanlagda

beloppet af hvad som bjudits vid de särskilda utropen; stånde vid första

försäljningen fast: gå de högre; gälle sista försäljningen, och varde öfverskottet

på de särskilde egendomarne fördeladt efter de uppskattningsvärden,

hvarefter allmän bevillning utgick för nästföregående år.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1875. 7 Sami. 17 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

Skall fast egendom säljas, deri inteckning finnes för servitut, nyttjanderätt,

eller rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtits

att af egendomen utgå; varde egendomen till försäljning utropad med förbehåll

om sådan rättighets bestånd. Finnes härvid att någon, som eger

bättre rätt, ej kan ur den bjudna köpeskillingen erhålla full godtgörelse;

då skall, der ej antingen denne samtycker att vid det skedda utropet må

förblifva, eller ock hvad för honom ur köpeskillingen brister varder af den

intecknade rättighetens innehafvare till auktionsförrättaren genast erlagdt,

egendomen utropas ånyo, utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger

köpeskillingen då högre, gälle sista försäljningen; i annat fall stånde vid

den första fast.

Vid beräkningen huruvida den först bjudna köpeskillingen förslår åt

dem, som ega bättre rätt, skall iakttagas, att fordran, som veterlig är, upptages

ändå att fordringsegaren den ej anmält; att fordran, som icke är förfallen

och hvarå ränta icke skall gäldas före förfallodagen, beräknas till

det belopp, som efter en räntefot af fem för hundra om året utgör fordringens

värde den dag auktionen hålles; att, der inteckningen gäller allenast

för ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, fordringen

skall efter enahanda räntefot uppskattas till det kapitalvärde hon eger

auktionsdagen, hvarvid uppskattningen af lifränta» kapitalvärde skall ske

med användande af den dödlighets och lifslängdstabell för riket, som af

vederbörande myndighet sist blifvit utgifven innan denna förordning träder

i kraft; samt att så vill ränta å fordran som ock årlig afkomst eller förmån

beräknas för ett år, der det ej visas, att de innestå för annan tid.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari

1876.

9:o. Förslag

un

Förordning angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

I stället för de genom förordningen denna dag angående inteckning i

fast egendom upphäfda 27 och 28 §§ i 7 Cap. Rättegångsbalken, sådane

de lydde i förordningarne den 16 Juli 1818 och den 2 Februari 1864,

stadgas som följer:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

27

1 §•

Öfver följande ärenden skela vid Underrätt iöras särskilda protokoll,

nemligen: ett öfver lagfarter med lång åt tast egendom; ett öfver inteckningar

i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares tillsättande

och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar, morgongåfvobref

och afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen

skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom, som

lagfares eller intecknas, och uti öfriga protokollen, för hvarje ärende med

undantag af bouppteckningarne, namnet ä den person, ärendet rörer. Har

någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det i protokollet

anmärkt.

2 §•

Sedan häradshöfding hvarje gång om aret hållit ting i sin domsaga,

sände han dessa protokoll in till Hofrätten senast tre månader derefter, vid

bot en krona femtio öre för hvar dag han uteblifver vare sig med ett af

protokollen eller med alla. Rådstufvurätt göre det för hvar manad, inom

utgången af nästa månad derefter, vid lika bot. Är ej anmärkning gjord

som i 1 § sägs, då något ärende icke förevarit, vare derför bot som för

uteblifvande med protokoll.

3 §•

Genom hvad nu är stadgadt göres ej ändring uti gällande föreskrift

derom att afhandlingar om lösöreköp skola i Stockholm intagas uti Ofverståthållare-embetets

Kanslis protokoll.

4 §.

Af böter, hvartill enligt denna förordning dömes, tillfälle hälften kronan

och hälften åklagaren.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari

1876.“

Utskottet, som tillika erhållit del af de i anledning af berörda nådiga

proposition inom Andra Kammaren afgifna yttranden, har i sammanhang

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

härmed till behandling förehaft särskilda, af Herrar Grefve Eric Sparre,

Eug. Glairfelt och G. Bolin i Andra Kammaren väckta och till Utskottet

remitterade motioner, genom hvilka är föreslaget:

af Herr Grefve Sparre, i motion N:o 154, att Riksdagen måtte, efter

pröfning af det af särskildt utsedde komiterade den 10 Juli 1867 afgifna

förslag till förändrad lagstiftning uti ifrågavarande ämnen, för sin del godkänna

detsamma med undantag af hvad deri innehålles angående lagfart

af arf;

af Herr Glairfelt, i motion N:o 89, “att Riksdagen ville besluta,

antingen att föreskriften om lagfart å testamenterad fast egendom måtte

upphäfvas, enär testamentstagare!! i sjelfva det bevakade testamentet, der det

vinner laga kraft, har en fullständig åtkomsthandling till egendomen,

eller och att en viss tid bestämmes, inom hvilken testamente å fast

egendom bör lagfaras samt ett äfventyr stadgas för underlåtenhet af sådan

lagfart inom den tid, som kan föreskrifvasäfvensom att, derest senare

alternativet antages, maka, bröstarfvingar och syskon samt deras afkomlingar

befrias från stämpladt papper för sä väl testamente som fastebrefvet å egendomen,

hvilket sistnämnda förslag dock utgör föremål för särskild behandling

af Sammansatt Bevillnings- och Lag-Utskott; — samt

af Herr Bolin, i motion N:o 46, “att Riksdagen för sin del måtte besluta,

det 4 Kap. 5 § Jordabalken jemte alla dertill hörande författningar

måtte upphäfvas."

Då den fasta egendomen, såsom utgörande i ordets alla bemärkelser

samhällets grund, vore förtjent af den uppmärksamhet, lagstiftaren i alla tider

och hos alla folk använda i ändamål att åt egande- samt pant- och

nyttjanderätt till fastighet gifva erforderlig trygghet, samt offentligheten, i

detta såsom i många andra afseenden, vore den enda ofelbara utväg att

bereda säkerhet men den offentlighet, som derför erfordrades, icke tinge

bestå uti ett blott kungörande, utan måste innefatta en så beskaffad ständig

tillgäng till upplysningar om de fakta, hvarpå eu rättighet grundades, att

den motsvarade den åskådlighet i afseende på egendomsförhållandet, som besittningen

medförde i fråga om lös egendom, hafva de komiterade, som haft

i uppdrag att utarbeta förslag till förändrade stadganden uti ifrågavarande

hänseende, föreslagit att, i likhet med hvad i flera utländska stater egt rum,

hos oss borde införas specificerade fastighetsböcker, uti hvilka hvarje fastighet —

ehvad den bestode af ett eller flera hemman, hus, tomter, jordlotter eller lägen
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19. 29

heter, eller delar deraf — skalle erhålla sitt af en eller flera sidor bestående

folium, som skulle innehålla två afdelningar, den ena för inskrifning af eganderätt

och den andra för inskrifning af pant- och nyttjanderätt, så att derigenom

allmänheten sattes i tillfälle att när som helst och snart sagdt ögonblickligen

skaffa sig, så vidt möjligt vore, fullständig och säker visshet om

den rätt till en fastighet, innehafvare!! deraf kunde ega, om de inskränkningar

i eganderätten, han vore underkastad, och om de förbindelser i öfrig!,

för hvilka fastigheten häftade.

Som till det ifrågasatta systemets väsen hörde att offentliggörandet

af en transaktion vore vilkoret för förvärfvande af den sakrätt i

läst egendom, som dermed afsåges, men uppvisandet vid domstol af den

handling, hvarpå eu sådan rätt grundades, vore att anse blott såsom ett

medel att få transaktionen behörigen offentliggjord, hvilket skedde först genom

handlingens anmärkande i fastighetsboken, hafva komiterade ansett, att denna

bok, såsom innefattande resultatet af förhandlingarne vid domstolen, skulle

vara den kardinalurkund, hvarefter alla de rättsförhållanden, som boken vore

afsedd att omfatta, borde bedömas, samt ur sådan synpunkt vidare föreslagit,

att den, som varit i inskrifningsärende hörd, skulle inom två månader från

ärendets handläggning och annan rättsegande inom samma tid från det han

om ansökningen finge kunskap söka rättelse af sådan anteckning i boken,

som ej med rättens beslut öfverensstämde, vid äfventyr, att han eljest förlorade

talan, så vidt annan, som i förlitande på boken vunnit inskrifning,

genom ändringen skulle i sin rätt förnärmas.

I afseende på det vitsord, som vidare borde tillkomma fastighetsboken,

hafva komiterade anmärkt, att det mål, som man genom fastighetsbokssystemet

borde söka uppnå, obestridligen vore, att detta vitsord blefve så till vida

ovilkorlig! och oinskränkt, att i följd af bokens offentlighet hvarje i förlitande

derpå företagen handling, som anginge agande- eller annan sak-rätt

till fastighet, skulle, med hänsyn till den, rom handlat enligt de i boken

befintliga inskrifningar och i god tro, medföra alla de rättsliga verkningar,

som i öfverensstämmelse med dessa inskrifningar borde tillkomma handlingen,

så att den, som derigenom leda skada, hade blott ett personligt anspråk på

skade-ersättning emot den, som enligt lag dertill vore förbunden. I fråga

härom hafva komiterade yttrat den mening, att i en framtid sedan fastighetsbokssystemet,

derest det antoges, fått genom sin tillämpning bereda tillräcklig

erfarenhet till grund för åvägabringande af dess vidare fulländning, vitsord

i så vidsträckt omfång, som sålunda blifvit ifrågastäldt, möjligen kunde boken

tilläggas, men att för närvarande, och innan en sådan direkt erfarenhet från

systemets användande i vårt land, med sina egna från andra länders skilda

förhållanden, hunnit hemfas, tillerkänna boken ett så ovilkorlig^ vitsord syntes

komiterade desto mera betänkligt, som all försigtighet, i afseende på bestämmelserna

om rättsverkningarne af hvad i boken inskrefves, påkallades i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

framstå rummet af möjligheten af misstag och felaktigheter vid bokens

förande; en möjlighet, som, om än den åskådlighet af förhållandena, hvilken

boken erbjöde, i väsendtlig mån tillbakahölle sannolikheten af sådana misstag

eller felaktigheter, likväl alltid qvarstode. Då, äfven med nuvarande

ofullständiga lagstiftning om fastighetsfång och panträttsförhållanden,

endast mera sällan bedrägerier lyckats och misstag skett, samt sådana, efter

fastighetsbokssystemets införande, skulle blifva ojemförligt mera sällsynta och,

såsom utgörande endast enstaka exempel på så beskaffade möjligheter af fel

eller brister, som förefunnes i alla samhällsinstitutioner, icke leda till något

märkbart försvagande af förtroendet till boken, hafva emellertid komiterade

förklarat att, efter deras åsigt, ett stadgande af o vilkorligt vitsord åt boken

icke vore, för att åt densamma framkalla tillit, alldeles oundgängligt.

I sammanhang härmed hafva komiterade tagit i öfvervägande, huruvida,

efter en viss tids förlopp, inskrifningen borde vinna häfd, så att den,

som erhållit inskrifning, eu gång måtte känna sig fullt tryggad. Med afseende

på den tillgång till upplysningar i alla hithörande frågor, fastighetsboken

erbjöde, och sannolikheten, att inom loppet af eu viss tid alla inskrifningar

i boken måste anses hafva blifvit kända, eller att eu hvar deri

intresserad tagit kännedom om sina inskrifna rättsförhållanden, syntes, efter

komiterades åsigt, denna utväg ega för sig talande skäl. Om sålunda en

häfdetid till stöd för fastighetsboken borde bestämmas, hade, med hänsyn till

nuvarande förhållanden och den snabbhet, hvarmed underrättelser i alla ämnen

numera spriddes, en tid af tio år synts komiterade tillräcklig. Men,

ehuru komiterade således vore af den åsigt, att, sedan tio år från inskrifningen

förflutit, den, som, i förlitande på fastighetsboken, på god tro fått

sin rätt inskrifven, borde vara dervid tryggad, samt att detta möjligen skulle

kunna utan våda i lag stadgas, hade komiterade likväl tvekat om lämpligheten

att föreslå ett stadgande derom till antagande redan i fastighetsboksinstitutionens

början. Sedan institutionen blifvit införd och vunnit det förtroende,

densamma i alla länder, der den funnes, åtnjöte, skulle allmänna

meningen sannolikt utan motsägelse godkänna ett lagstadgande, hvarigenom

fastighetsboken tillerkändes ovilkorlig^ vitsord, åtminstone efter någon tids

förlopp. Men innan erfarenheten inom landet fått erbjuda stöd åt en sådan

föreskrift, torde det, enligt komiterades mening, vara för tidigt att intaga

den i lagen, hvarföre och då i den mån fastighetsboken vunne förtroende,

förordningen den 14 Maj 1805 allt mera komme att förlora betydelse, komiterade

icke funnit skäl att för närvarande föreslå förändring af densamma.

Efter att sålunda hafva i dess allmännaste drag angifvit den betydelse,

fastighetsboken, enligt komiterades förslag, skulle erhålla, och den verkan

till betryggande af sakrätt till fäst egendom, denna bok, efter deras

mening, borde, framdeles och med fastighetsbokssystemets vidare utveckling,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

kunna tillerkännas, anser sig Utskottet böra lemna en kortfattad framställning

om det sätt, hvarpå, enligt komiterades förslag, detta system skulle genom

bokens första uppläggning införas.

I fråga härom hafva komiterade föreslagit, att domaren på landet och

rätten i stad, som skulle hafva skyldighet föra boken, jemväl borde tillkomma

att upplägga densamma med ledning af jordeboken, senaste mantalslängd

samt lagfartsprotokollen för de sista tjugo åren och inteckningsprotokollen

för de sista tio åren; att för den händelse rättens protokoll icke

innehölle de upplysningar, som för bokens kompletterande erfordrades, domaren

eller rätten skulle ega att kalla vederbörande till inställelse vid

muntligt förhör, för att dervid åstadkomma utredning om sadana förhållanden,

som kunde synas tvifvelaktiga: att, sedan fastighetsboken blifvit hufvudsakligen

genom dessa åtgärder, så vidt möjligt vore, fullständigt upprättad,

fastighets- och inteckningsegare, hvilkas rätt vore af boken beroende, skulle

ega att utöfva kontroll öfver arbetet i och för bokens uppläggande, i hvithet

afseende afskrifter af bokens konseptfolier skulle dem tillställas med den

påföljd, att, derest icke anmärkning mot bokens innehåll af dem gjordes inom

viss kortare tid från delfåendet och fullföljdes pa sått förslaget närmare

föreskrifver, den verkstälda insknfmngen i boken mot dem vunne laga kraft

i sådan måtto, att de ej skulle vara berättigade deri söka ändring, så vidt

derigenom annan, som i förlitande pa bokens riktighet vunnit insknfning,

skulle deraf förnärmas.

Afl den institution, som komiterades ofvan berörda förslag afser att här

i landet åstadkomma, skulle, om den kunde under nu bestående förhållanden

följdriktigt införas, bereda, så vidt möjligt vore, fullständig trygghet i egande-,

pant- och nyttjanderätt till fast egendom, synes obestridligt, men lika obestridligt

torde ock vara, att, om institutionen skall uppfylla nämnda ändamål,

fastighetsboken måste tilläggas fullt vitsord i fråga om alla de rättsförhållanden,

som afse sådane sakrätter. Då komiterade icke ansett något

dylikt vitsord kunna tillerkännas fastighetsboken eller funnit tillrådligt att

ens derpå grunda en preskriptionslag till säkerhet för deri inskrift^ sakrätter,

torde fastighetsboken, enligt komiterades förslag, vara för betryggande

af sådana rättigheter utan all annan betydelse, än som kunde tilläfventyrs

anses innefattas uti det nog tvetydiga stöd för samma rättigheters bestånd,

som komiterade, för att framkalla anseende åt boken, ansett lämpligt att,

till förmån för en yngre, men till motsvarande skada för en äldre sakrättsegare,

bereda genom stadgandet derom, att, derest inskrifning i boken befunnes

strida mot rättens beslut, ett dylikt fel i boken skulle, på sätt ofvan

blifvit anmärkt, kunna taga åt sig laga kraft. Vid ofvannämnda förhållande

och då, enligt hvad komiterade sjelfve förklarat, erfarenheten i de länder,

åer ifrågasatta systemet vore infördt, gåfve vid handen, att felaktigheter i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

boken vore ytterst sällsynta, så att berörda stadgande om bokens vitsord

framför protokollet skulle erhålla en föga afsevärd tillämpning, synes uppenbart,

att fastighetsbokens karakter, enligt komiterades förslag, skulle inskränkas

till att hufvudsakligen blott utgöra ett lätt åskådligt tabellariskt sammandrag

åt domstolsprotokollen öfver intecknings- och lagfartsärenden, så

att boken icke kan annorledes betraktas, än såsom den grundval, hvarpå,

under förutsättning att erfarenheten ådagalade dess tillförlitlighet, fastighetsbokssystemets

egentliga fördel, betryggande af sakrätt till fast egendom,

framdeles skulle kunna byggas.

hnär emellertid, i öfverensstämmelse med hvad blifvit mot komiterades

förslag anmärkt, införandet af specificerade fastighetsböcker såsom nödvändig''

förutsättning fordrar både eu sådan organisation af de myndigheter,

åt Indika dessa böckers upprättande och förande skulle anförtros, att erforderliga

garantier för böckernas felfrihet och tillförlitlighet förefinnes, och att

eu fullständig uppmätning åt jorden föregått, sfi att hvarje jordegares fastighetslott,

åt huru ringa omfattning den än må vara, kan i fastighetsboken

tran öfriga fastigheter med säkerhet skiljas; men dels den nuvarande organisationen

af landtdomstolarne samt mångfalden och skiljaktigheten af deras

göromål innefatta för eu del af dessa domstolars ordförande, de enda embetsman

å landet, åt Indika fastighetsböckernas handhafvande för närvarande

kan anförtros, o vilkorligt hinder att, jemte öfriga göromål, medhinna arbete!;

med förandet åt fullständigt specificerade fastighetsböcker, dels och, tills

vidare och i anseende till de svenska jordeböekernas befintliga skick, det

måste åtminstone för de delar af landet, der jordstyckningen i någon högre

grad eger ram, vara omöjligt att i fastighetsboken under lämplig beteckning

upptaga och från hvarandra särskilja de smärre lustigheterna; samt enär

hvad angår fastighetsböckernas första uppläggning, hvarför, såsom komiterade

antagit, den ordinarie domarecorpsens på landet hela arbetskraft skulle

under en tid af två år tagas i anspråk, det synes af det summariska sätt,

hvarpå man härvid skulle tillvägagå, vara att befara, att genom misstag åt

domaren, föranledda af ofullständigheten af de upplysningar, som kunna af

jordeböckerna och protokollen inhemtas eller af vilseledande uppgifter, svårligen

skulle kunna undvikas sådana felaktigheter i fastighetsboken, att de,

då anteckningarne i boken skulle kunna i viss mån mot nuvarande sakrättsegare

vinna laga kraft, tilläfventyrs komme att för dem medföra den

största våda, anser Utskottet påtagligt, att upprättandet och förandet af specificerade

fastighetsböcker skulle under närvarande omständigheter vara förenadt

med sa stora praktiska svårigheter, att genom ett lagstiftningsförsök i

den af komiterade föreslagna riktning skulle med största sannolikhet äfventyras,

att de dylika böcker, som med stora uppoffringar komme att uppläggas,

blefve så ofullständiga och otillförlitliga, alt de icke kunde tjena till

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 19.

grund för fastighetsboksystemets vidare utveckling och fulländning, och således

skulle komma att snarare motverka än befrämja det mål — sakrätternas

betryggande — som lagstiftningen med berörda systems införande afser.

Utskottet, som således trott sig finna, att upprättande af specificerade

fastighetsböcker icke för närvarande kan med allvar ifrågasättas, har vid

sådant förhållande och då behof af en förbättrad lagstiftning angående sakrätter

i fast egendom i hög grad förefinnes, ansett en förändring i detta

hänseende lämpligast kunna åvägabringas i den af Kongl. Maj:t angifna

riktning, att, utan rubbning af de grunder, hvarpå gällande lagar om inteckning

och lagfart hvila, de deri ingående stadgandena bringas i öfverensstämmelse

med hvarandra inbördes och med den öfriga lagstiftningen; samt

att tillika vidtagas de förberedelser för en framtida öfvergång till fastighetsboksystemet,

som äro af lagstiftningen inom privaträttens område beroende

och af de bestående omständigheterna medgifvas.

i sistnämnda afseende synas de i den. nådiga propositionen intagna

bestämmelser, om lagfart af samtliga fång och om förande af böcker i öfverensstämmelse

med lagfarts- och inteckningsprotokollen, så inrättade att

innehållet af dessa protokoll blir lätt öfverskådligt, å ena sidan böra, sedan

de någon tid varit i verksamhet, medföra i det väsendtligaste samma fördelar

som när fastighetsboken ej erhåller fullt vitsord, den af komiterade

föreslagna nya institutionen kan erbjuda, utan att dock å andra sidan vara

förbundna med de stora kostnader och svårigheter, som af berörda institutions

införande skulle framkallas, eller leda till större tidsutdrägt med öfvergången

till fastighetsboksystemet, än som i allt fall måste tagas i anspråk

för ^undanrödjande af de öfriga hinder för systemets genomförande, hvilka,

såsom ofvan ''blifvit anmärkt, förefinnas.

På Grund af hvad sålunda blifvit anförd t, har Utskottet ansett Kongl.

Maj:ts nådiga proposition böra läggas till grund för lagstiftningen uti ifrågavarande

ämne; och vid den speciel granskning Utskottet i följd häraf egnat

samma nådiga proposition har Utskottet funnit densamma föranleda till

följande anmärkningar:

Vid förslaget till förordning angående inteckning i fast egendom.

21 §•

Som inteckning, enligt denna §, blifvit vid urtima ting förnyad, torde,

för beredande af minskning i inteckningshafvares kostnad och besvär, det

lämpligen kunna domaren såsom embetspligt åläggas att om förnyelsen gorå

anteckning i inteckningsprotokollet för nästa lagtima ting; hvarföre en sådan

ändring i § af Utskottet föreslås.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1875. 7 Samt, 17 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

31 §•

Såsom motiv till denna § har blifvit anfördt, att, om intecknad egendom

af egaren vanvårdades eller förderfvades, så att inteckningshafvares säkerhet

derigenom blefve märkligen minskad, det vore af vigt för denne att

kunna skyndsamt vidtaga åtgärd för att om möjligt utfå sin fordran innan

egendomens värde än ytterligare förminskades; samt att han derföre icke borde

vara förbunden att i sådan händelse iakttaga den med gäldenären aftalade

förfallotid, hvars åtnjutande denne genom sitt förfarande måste anses hafva

förverkat.

Då emellertid § blifvit på sådant sätt affattad, att för uttagande åt

fordringen skulle före förfallotidcn få tillgripas endast den intecknade egendomen,

men billigheten synes fordra, att då, såsom i förevarande fall förutsättes,

genom gäldenäreus förvållande den säkerhet, fordringsegaren påräknat,

gått i viss mån förlorad, denne berättigas att genast utfå hela sin fordran,

så att, om och i den mån intecknade fastigheten icke dertill förslår, äfven

andra gäldenärens tillgångar kunna derför utan dröjsmål tagas i anspråk,

har §, genom uteslutande af orden “ur egendomen“ blifvit, i öfverensstämmelse

med denna Utskottets åsigt, ändrad.

42 §.

På skäl, som här nedan under 53 § angifvas, har Utskottet ansett,

att inteckning för nyttjanderätt skall, der den icke kan ega bestånd, utan

måste vika för äldre inteckningsegares anspråk, medföra företrädesrätt till

ersättning för nyttjanderättens värde uti det öfverskott af köpeskillingen,

som genom nyttjanderättens uppoffring uppkommit. Hvad 15 § stadgar i

afseende på särskild pröfning af verkningarne af sådan inteckning för fordran,

hvilken, före uppkommen konkurs i gäldenär egendom sökt, blifvit

först sedermera faststäld, synes, med hänsyn till nyttjanderättens sålunda utsträckta

rättsföljder, vara äfven på sådan inteckning tillämpligt. I följd

häraf har i förevarande § hänvisning till 15 § blifvit införd.

46 §.

I 16 Cap. 15 § Jordabalken stadgas, att köp bryter legostämma. För

att bringa förevarande § till öfverensstämmelse med nämnda lagrum och då

rättskänslan icke synes fordra att vid bestämmandet af företrädesrätten emellan

sakrätter af olika omfång och juridisk verkan tilldela dem alla lika

rätt, utan det fasthellre torde vara väl grundad!, att tillerkänna egande
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 19.

rätten, såsom den mest fullständiga sakrätt, företräde framför de öfriga, har

Utskottet ansett sig böra uti ifrågavarande § förorda den med nu gällande

lag öfverensstämmande ändring, att, om lagfart och inteckning för nyttjanderätt

samma dag sökas, innehafvare!! af nyttjanderätten skall, utan afseende

derpå att upplåtelsen deraf är äldre än öfver]åtelsen af eganderätten, vika

för den nye egaren.

47, 48 och 49 §§.

Då det, utan särskilda stadgande!!, synes vara alldeles uppenbart, dels

att inteckning, som, på grund af aftal med gäldenären, sökes först sedan

hans egendom blifvit till konkurs afträdd, icke kan medföra någon rättslig

verkan, dels ock att erhållen lagfart icke kan lägga hinder i vägen för

inteckning till säkerhet för sådana vilkor, som varit betingade i den fångeshandling,

hvarpå lagfarten grundats, synas 47 och 48 §§ böra, såsom obehöfliga,

ur förslaget utgå.

I följd häraf och i anseende till det sammanhang, hvari dessa §§ stå

till den 49 §, har sistnämnda § måst erhålla en förändrad redaktion.

Mot denna §, som afser den rätt till ersättning ur köpeskilling för

utmätningsvis eller på konkursauktion försåld fastighet, som i visst fall

kunde anses böra tillkomma innehafvare af intecknad nyttjanderätt, som dervid

gått förlorad, har blifvit anmärkt, bland annat, att vid första uppropet

till försäljning hade uti ifrågavarande fäll blifvit uppenbart att, om nyttjanderätten

egde bestånd, icke något af köpeskillingen kunde tillkomma eu penningeinteckning,

som hade sämre rätt; att, om derefter vid senare utropet,

hvilket naturligtvis endast skedde för att om möjligt bereda betalning åt de

fordringar som egde företräde framför nyttjanderätten, köpeskillingen skulle,

efter dessas gäldande, lemna öfverskott, hade detta skett endast till följd

deraf, att nyttjanderätten uppoffrades; att, då innehafvare! af en efterföljande

inteckning icke haft rätt att påyrka nyttj and erättens upphörande, kunde icke

heller den fördel, som derigenom vunnes, skäligen anses böra honom tillkomma

på nyttjanderättens bekostnad; samt att det visserligen vore sant att

inteckning för nyttjanderätt icke i sig innebure förmånsrätt för skadestånd,

hvartill förlust af nyttjanderätten föranledde, men att deraf icke följde, att

det vore oriktigt att i det här afsedda undantagsfallet accessoriskt tillägga

nyttjanderättsinnehafvaren rätt till ifrågavarande öfverskott framför efterföljande

inteckningshafvare, hvilka uppenbarligen eljest skulle sättas i förmånligare

ställning, än lian.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3(3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

På dessa skäl har Utskottet funnit ändring i förevarande § vara af

billighet påkallad; och då, på sätt ofvan blifvit anfördt, den högre köpeskilling,

som vid senare utropet erhållits, framkallats just deraf, att nyttjanderätten

dervid blifvit uppoffrad, samt följaktligen skilnaden mellan de

köpesummor, som vid de olika utropen erbjudits, måste anses utgöra denna

rättighets sålunda utrönta värde, har Utskottet ansett innehafvaren af nyttjanderätt

böra ovilkorligen tillerkännas hela det öfverskott af köpeskillingen,

som möjligen kan uppkomma, sedan äldre inteckningsegares rätt först blifvit

behörigen tillgodosedd. I öfverensstämmelse med denna Utskottets mening

har § blifvit affattad.

54 §.

Enär i enlighet med den ändring i 53 §, Utskottet föreslagit, inteckning

för afkomst eller förmån, som åt någon upplåtits att ur fast egendom

utgå, bör, vare sig sådan afkomst eller förmån är bestämd till visst belopp

eller icke, medföra förmånsrätt för skadestånd i följd af rättighetens uppoffring,

så torde sista momentet af förevarande § böra uteslutas.

56 §.

Då servitut och nyttjanderätt enligt förslaget äro med hvarandra likstälda,

har Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad blifvit vid 46 § anmärkt,

funnit ifrågavarande § böra sålunda ändras, att, derest lagfart och

inteckning för servitut å samma dag sökas, den, som fått sistnämnda rättighet

åt sig upplåten, ovilkorligen skall vika för den, som eganderätt förvärfvat.

63 §.

I synnerhet för affärsverlden i de större städerna kan ofta vara af

vigt, att inteckningsärenden kunna vinna skyndsam behandling. Då lagfarts

ansökan i stad må endast å första rättegångsdagen i hvarje vecka anhängiggöras,

synes emellertid, för att bereda köpare möjlighet att under dagarne

näst efter köpet skydda egendomen mot inteckning för säljarens gäld, icke

kunna tillstädjas, att inteckning må å annan dag sökas. Deremot har Utskottet

ur ofvanberörda synpunkt trott sig böra tillstyrka, att, i öfverensstämmelse

med hvad hittills egt rum, alla öfriga inteckningsåtgärder må i

stad få vid hvarje rättegångstillfälle vidtagas; hvarföre en häremot svarande

ändring af § egt rum.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

37

Vid förslaget till förordning angående tiden för nyttjanderättsaf''tåls bestånd.

Då skål icke synes förefinnas, hvarför icke besittningsrätt till hus och

tomt i stad eller till del deraf må kunna, i likhet med fastighet på landet,

på någons lifstid eller eljest obestämd tid upplåtas, samt, hvad angår arrendeaftal

på viss tid om dylik stadsegendom, denna tid lämpligen torde kunna

utsträckas till tjugo år, hafva förändringar i dessa begge hänseenden blifvit

i förordningsförslaget vidtagna.

Vid förslaget till förordning angående förändrad lydelse af 17 Gap. 9 §

Handelsbalken.

4 mom.

1 afseende på 53 och 54 §§ af förordningen angående inteckning i

fast egendom har Utskottet tillstyrkt, att inteckning för afkomst eller annan

förmån, som blifvit upplåten att af fast egendom utgå, ehvad dessa rättigheter

blifvit till vissa belopp bestämda eller icke, äfvensom för nyttjanderätt

och servitut skall medföra förmånsrätt för skadestånd, som i följd af omförmälda

rättigheters förlust kan deras innehafvare tillkomma. Häraf hafva

betingats de förändringar i detta moment, som blifvit af Utskottet föreslagna.

5 och 6 mom.

Enär det i 5 mom. intagna undantagsstadgande är af så allmän natur,

att det kan ega tillämplighet på alla öfriga momenten uti ifrågavarande §,

så torde § lämpligast böra med berörda stadgande afslutas; hvarföre 5

och G mom. fått med hvarandra byta plats.

Vid förslaget till förordning angående sättet för utmätt fast egendoms

försäljning i vissa fall.

1 § 2 mom.

Då beloppen af de köpeskillingar, som för de särskilda fastigheterna

erbjudits, torde vara för fördelningen af det i detta moment omförmälda

öfverskott en säkrare grund, än de taxeringsvärden, som kunna vara fastig
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

heterna åsätta, har Utskottet ansett en sådan förändring af momentet böra

förordas.

2 § 2 mom.

Det mål, som man med föreskrifterna angående sättet för utmätt fast

egendoms försäljning bör i främsta rummet afse, synes obestridligen vara,

att, genom att, så vidt sig göra låter, vid försäljningen framkalla konkurrens,

söka till alla rättsegares förmån framtvinga så högt köpeanbud, som

möjligt. Ur denna synpunkt, och för att bereda större möjlighet för innehafvare

af intecknad nyttjanderätt eller annan dermed likstäld rättighet,

som måste för annans förmånsrätt egande fordran vika, att få, mot erläggande

af rättighetens värde, dervid bibehållas, har Utskottet, med någon

ändring af detta moment, föreslagit, att, i händelse den vid första utropet

erbjudna köpeskilling icke är tillräcklig för gäldande af fordran, som eger

företräde framför nyttjanderätt, denna sistnämnda rättighet, hvars bestånd

skall vid första utropet vilkoras, bör, derest bristen ej af rättighetens innehafvare

erlägges, särskild! utbjudas till försäljning, hvarefter egendomen

skall, utan förbehåll om rättighetens bestånd, ånyo utropas; samt att om

köpeskillingen vid sistnämnda utrop icke stiger högre, än sammanlagda beloppet

af hvad som bjudits vid de föregående utropen, de skola gälla, men

i annat fåll sista försäljningen stå fast.

De fördelar, som äro med detta Utskottets förslag förenade, torde

kunna tydligast åskådliggöras genom ett exempel. Om, för att således begagna

ett dylikt framställningssätt, man antoge, att en egendom vore besvärad

med två inteckningar, af Indika den ena, meddelad till säkerhet för

fordran till belopp af 5,000 kronor, hade företrädesrätt framför den andra,

som afsåge nyttjanderätt till värde af 300 kronor, så skulle, under vidare

förutsättning att vid första utropet för egendomens försäljning erbjudes en

köpeskilling af allenast 3,000 kronor, innehafvaren af nyttjanderätten icke

kunna vara benägen att för betryggande af sin rätt erlägga de bristande

2,000 kronor, som erfordras för penningeinteckningens gäldande, utan egendomen

finge gå under förnyadt utrop, dervid nyttjanderätten, hvars bestånd

blifvit vid första utropet vilkoradt, komme att till förmån för penningeinteckningen,

som hade bättre rätt, uppoffras.

Enligt Kongl. Maj:ts förslag skall den auktionsåtgärd, som i anledning

häraf måste vidtagas, inskränkas derhän, att egendomen, utan förbehåll

om nyttjanderättens bestånd, varder utbjuden till försäljning, som, derest

dervid erhålles högre köpesumma, än vid första utropet erbjudits, kommer att

blifva gällande. Isynnerhet under sådana tider, då hänseende till mindre

gynsam penningeställning i landet den ojemförligt största delen af exekutiva

auktioner å fastighet eger rum, kan emellertid, i följd, deraf att köpeskillin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Lag-Utskottets Utlåtande 1Y:o 19.

gen enligt regeln skall genast eller inom kort tid erläggas, icke vid samma

auktioner i allmänhet påräknas annan konkurrens emellan spekulanter, än den,

som framkallas af inteckningsegares intresse, att bevaka sin af försäljningen

beroende rätt. Innehafvare af nyttjanderätt är dock oftast i den ekonomiska

ställning, att han är urståndsätta att genom inköp al sjelfva egendomen betrygga

sin rätt, så att han i likartade fall, som det nu uppgifna, genom det

af Kong!. Maj:t föreslagna auktionssättet varder, äfven om han har vilja och

tillgångar att för bevarande af sin nyttjanderätt erbjuda ett mot dess värde

svarande belopp, beröfvad all möjlighet att bereda nyttjanderättens bestånd.

Vid sadant förhållande kan, i följd af bristande konkurrens, nyttjanderätten

vid andra utropet komma att uppoffras för en dervid i köpeskillingen erbjuden

. tillökning af så obetydligt belopp, att den icke kan anses stå i något

rimligt förhållande till ny ttj anderättens verkliga värde.

Enligt Utskottets förslag deremot skall, sedan genom första utropet

blifvit utrönt, att nyttjanderätten icke kan till men för inteckning, som

framför denna rättighet har företräde, ega bestånd, rättigheten först utbjudas

till särskild försäljning, dervid konkurrens torde kunna förutsättas åtminstone

emellan å ena sidan innehafvaren af nyttjanderätten, som vill genom dess

inropande varda dervid bibehållen, och å andra sidan köparen af fastigheten,

som önskar vinna befrielse från nyttjanderättsgravationen. Det torde derföre

vara antagligt, att i vanliga fall, då nyttjanderätten sålunda utbjudes, för

densamma erhålles ett mot dess värde svarande köpeanbud; och vid det

utrop, som derefter skall utan förbehåll om nyttjanderättens bestånd å egendomen

försiggå, blifver en spekulant, för att kunna åstadkomma rubbning i

de föregående utropen å egendomen och å nyttjanderätten, nödsakad att

sträcka sitt anbud till än högre belopp, än hvartill köpeskillingssummorna

vid de två sistnämnda utropen uppgått.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit an förd t skulle i nu uppgifna

fallet det praktiska resultatet af de olika försäljningssätten blifva, att

köpesumman för egendomen skulle komma att uppgå, enligt det auktionssätt,

Kongl. Maj:t föreslagit, troligtvis endast till något obetydligt belopp utöfver

3,000 kronor, och enligt det af Utskottet förordade auktionssätt med största

sannolikhet åtminstone till 3,300 kronor; hvarjemte, enligt Utskottets förslag,

allt afseende, som af omstädigheterna kan medgifvas, blefve fästadt på en

nyttjanderättsinnehafvares billiga anspråk, att, mot gäldande af rättighetens

värde till dens förmån, som på grund af äldre sakrätt i egendomen kan

vara dertill berättigad, få vid besittningsrätten bibehållas oförkränkt, under

det a andra sidan detta anspråk, om det än är i det Kongl. förslaget i viss

mån till rättmätigheten erkändt, dock deri synes icke vara till erforderlig

utsträckning tillgodosedt.

I afseende på den invändning, som möjligen skulle kunna göras derom,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

att med nyttjanderättsaftal förenadt förbud, att detsamma på annor man öfverlåta,

skulle innefatta hinder för den af Utskottet ifrågasatta särskilda försäljning

deraf, må slutligen erinras, att nyttjanderätten, äfven om den icke

kan till hvem som helst afyttras, dock för innehafvaren oftast har betydligt

värde, så att i allt fall konkurrens emellan honom och köparen bör kunna

påräknas.

Under åberopande i öfrigt af de motiv, som finnas föreliggande nådiga

proposition bifogade, får Utskottet, som mot densamma icke funnit anledning

till andra anmärkningar, än som blifvit här ofvan omförmälda, vördsamt

hemställa:

l:o) att förslaget till förordning angående lagfart a

fång till fast egendom måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att Riksdagen ville godkänna förslaget till förordning

angående förändrad lydelse af 11 Cap. 2 § Jordabalken;
3:o)

att förslaget till förordning angående upphörande

af hembudsskyldighet måtte vinna Riksdagens bifall;

4:o) att Riksdagen ville antaga förslaget till förordning

angående ändring af gällande stadganden om lagfart å

fast pant;

5:o) att Riksdagen, med förklarande att förslaget till

förordning angående inteckning i fast egendom icke kan

oförändradt godkännas, måtte för sin de! besluta följande

Förordning angående inteckning i fast egendom.

Med upphäfvande af 9 Cap. 2 och 7 §§ Jordabalken; 7 Cap. Rättegångsbalken,

sådant det lyder i förordningen den 13 Juli 1818; förordningen

på hvad sätt med städsel och lego af jord på landet förhållas bör den

13 Juni 1800; förordningen angående inteckning af ej mindre lifstidsstädja

än ock all annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom å landet

den 9 November 1844; 2, 3, 4 och 6 §§ i förordningen angående vissa

förändrade föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjanderättsi åteckning den

19 Maj 1845; förordningen angående inteckning af aftal om nyttjanderätt

till fastighet i stad den 21 December 1857; samt förordningen angående

sättet för inteckning af nyttjanderätt till fast egendom den 13 September

1864; tillika med alla de stadganden, som ändra nämnda lagrum och för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

fattningar; så ock med ändring af hvad i öfrigt finnes föreskrifvet mot denna

förordning stridande, stadgas som följer:

1 §•

Till någon, att hans fasta egendom skall utgöra pant för fordran, teckne

medgifvande dertill å skuldebref eller annan handling, hvarpå fordran grundas,

samt läte medgifvandet af vittnen styrkas; och varde fordran intecknad

i den ordning här nedan stadgas.

2 §•

Häftar fast egendom för ogulden köpeskilling, på sätt i 11 Kap. 2 §

Jordabalken sägs, eller har egare af fast egendom genom domstols beslut

fått sig ålagdt att ställa säkerhet för omyndigs medel, dem han har om

händer, eller är han genom laga kraftvunnet utslag i brottmål förpligtad

att utgifva skadestånd, som ej genast är förfallet till betalning; då må inteckning

beviljas till säkerhet för. sådan fordran, ändå att gäldenären det

ej medgifvit.

3 §.

Inteckning i fast egendom sökes vid den Rätt, hvarunder egendomen

lyder; och skall den handling, på grund hvaraf inteckning äskas, dervid i

hufvudskrift till Rätten ingifvas. Rätten läte handlingen eller den del deraf,

som ligger till grund för ansökningen, offentligen uppläsas och i inteckningsprotokollet

införas.

4 §•

Finnes ej å handlingen bevittnadt medgifvande som i 1 § sägs, och

visas ej heller förhållande, som enligt 2 § till inteckning berättigar, varde

inteckningsansökningen genast afslagen.

5 §•

År inteckning sökt på grund af fastighetsegarens medgifvande, ege

Rätten bevilja inteckning, utan att egaren varder hörd. Uppstår tvifvel om

giltigheten af den handling, på grund hvaraf inteckning sökes, eller är inteckning

sökt enligt 2 §; då skall egaren öfver ansökningen höras.

Bill. till Riksd. Prot. 1875. 7 Sand. 17 Raft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

6 §•

Skall fastighetsegaren höras öfver inteckningsansökan och är han tillstädes

när den göres, svare genast derå. År han frånvarande, sätte Rätten

ut viss dag, då han skall svara, och kungöre sökanden honom Rättens beslut

inom tid och på sätt, som om stämning är stadgadt; ingifve ock bevis

derom till Rätten sist å den utsatta dagen.

7 §•

Har sökanden ej kungjort ansökningen, såsom i 6 § sägs, och visar

ej laga förfall sist å den dag, som blifvit för svars afgifvande bestämd;

vare ansökningen förfallen, utan så är att egaren ej dess mindre å den utsatta

dagen svarar.

8 §.

Kommer ej egaren å föresatt tid med svar, vare det ej hinder för

intecknings beviljande, der sökanden styrker, att Rättens beslut rätteligen

kungjordt är.

9 §•

Yisar egaren med klara skäl att fordran, hvarför inteckning sökes, är

gulden eller af annan orsak försvunnen eller ogiltig; varde ansökningen

afslagen.

10 §.

Nekar fastighetsegaren skuldebref eller annan handling, på grund

hvaraf inteckning sökes, eller gör han annat jäf, och finnes förty sökandens

rätt tvistig; förklare Rätten ansökningen hyllande och gifve, der tvist ej

redan är instämd, sökanden anvisning att stämma. Yisar ej sökanden derefter,

på landet sist å det ting, som infaller näst efter tre månader, och i

stad inom tre månader, att han stämt, vare ansökningen förfallen. Lag samma

vare der sökanden vinner saken, men ej å tid, som nu är sagd, sedan domen

vunnit laga kraft, låter anteckna den uti inteckningsprotokollet.

11 §•

Inteckning för fordran må ej ske utan till visst belopp i penningar

eller varor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

43

12 §.

Ej må inteckning beviljas, utan att fastighetsegaren, som den medgifva

eller för hvars gäld inteckning enligt 2 § sökes, fått lagfart å sitt fång;

dock att, om han åtkommit egendomen genom fång, hvarmed han enligt

äldre lag ej var pligtig lagfara, inteckning må, derest eganderätten styrkes,

varda beviljad utan hinder deraf att lagfart ej egt rum.

År lagfart sökt, men ännu ej beviljad; vare inteckningsansökningen

hvilande till dess lagfartsfrågan blifvit slutligen pröfvad: beviljas lagfarten,

åligge det inteckningssökanden att inom den tid derefter och vid den påföljd,

som i 10 § stadgas, sin ansökning fullfölja.

Hvad om egarens åtkomst och lagfarten upplyses skall uti inteckningsprotokollet

anmärkas.

13 §.

År, då inteckning sökes, talan instämd om klander å egarens fång

eller om återgång deraf eller om lösningsrätt till egendomen, vare ansökningen

hvilande i afbidan på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen inom

den i 10 § stadgade tid efter det dom i målet vunnit laga kraft, vare ansökningen

förfallen.

14 §.

Ofverlåter någon sin fasta egendom till annan, och har, innan nye

egaren söker lagfart, inteckning för fordran blifvit i egendomen sökt på

grund af förre egarens medgifvande eller derförutan enligt 2 §; då utgör

öfverlåtelsen ej hinder för inteckningens beviljande. Sökas å samma daginteckning

för fordan och lagfart å öfverlåtelse; vike inteckningssökanden

för den, som eganderätten förvärfvat, der ej inteckningen sökes för fordran,

som eger förmånsrätt enligt 11 Kap. 2 § Jordabalken.

15 §.

Yarder egendom, deri inteckning för fordran sökt är, afträdd till konkurs,

medan ansökningen är på pröfning- beroende; då må ansökningen af

Rätten pröfvas utan hinder af konkursen, men verkan af inteckningen, der

den beviljad varder, bestämmes på sätt särskildt är stadgadt.

16 §.

Jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig anläggning, hvartill

marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad enligt gällande författ
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

ningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, må ej med inteckning

enligt denna lag belastas.

17 §.

Då inteckning blifvit beviljad, teckne Rätten bevis derom å den handling,

hvarpå den intecknade fordran är grundad.

18 §.

Inteckning för fordran gäller med förmånsrätt, såsom i 17 Kap. Handelsbalken

stadgas.

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 och

21 §§ bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades, och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker ej sådan förnyelse, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnde tid med densamma vidtagits

sådan åtgärd, som i 22 § 2 mom. sägs.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning; uppvise hos Rätten i hufvudskrift

den handling, hvarå inteckningen är beviljad, och skrifve Rätten inteckningsförnyelsen

derå. Stånde ock sökanden fritt att inför annan underrätt förete

inteckningshandlingen: den Rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll

korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och årtal, då

den utgafs, af hvilken Rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

§ i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, om det skett;

teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:

sedan ingifve sökanden protokollet deröfver till den Rätt,

som inteckningen beviljat, inom tid som i 19 § sägs; och vare detta så gildt,

som om handlingen der blifvit företedd.

21 §.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör förnyas,

till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på urtima ting,

hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens innehafvare och på

hans bekostnad inom sagde tid hålla; och vare domaren skyldig att ä för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19. 45

sta rättegångsdagen af nästa lagtima ting beslutet om förnyelsen i inteckning

sprotokollet införa.

22 §.

Till någon låta inteckning helt och hållet eller till viss del dödas;

uppvise inteckningshandlingen i hufvudskrift för den Rätt, som beviljat inteckningen,

och skrifve Rätten å handlingen bevis om dödandet. Askas åtgärden

af annan än fastighetens egare, må dödandet ej beviljas utan egarens

samtycke.

Yill någon låta inteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet

med hvad här ofvan angående intecknings dödande är sagdt.

23 §.

Är fast egendom efter utmätning såld å offentlig auktion eller under

konkurs, i den ordning konkurslagen bestämmer, och vill ny egare få egendomen

frigjord från inteckning för fordran, som icke kunnat af köpeskillingen

gäldas; vare han dertill efter erhållen lagfart berättigad, ändå att han ej

kan i hufvudskrift förete inteckningshandlingen. Yill han af sådan rätt sig

begagna, gifve å landet till domaren och i stad till Rätten in bevis om de

inteckningar, som vid egendomens försäljning deri funnos, så ock handling,

som visar köpeskillingens fördelning borgenärerna emellan, samt intyg att

denna fördelning blifvit af dem godkänd eller vunnit laga kraft. Domaren

eller Rätten skall derefter medelst kallelse, hvilken genom sökandens försorg

bör införas tre gånger i allmänna tidningarne minst fjorton dagar mellan

hvarje gång, förelägga inteckningshafvare, som ej fått sin fordran ur köpeskillingen

gulden, att, om han mot inteckningens dödande har något att påminna,

sådant hos Rätten anmäla, å landet sist på första rättegångsdagen af

det ting, som infaller näst efter två månader, och i stad inom två månader

från sista kungörelsedagen. Göres ej påminnelse inom den utsatta tiden,

eller ogillar Rätten påminnelse, som blifvit gjord; varde inteckningen dödad

för hvad af köpeskillingen ej kunnat gäldas.

24 §.

Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan; då må ock, på ansökan

af ny egare, som fått lagfart å egendomen, inteckningen dödas utan

hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen beviljats, icke i hufvudskrift

företes; dock skall kallelse å inteckningshafvaren utfärdas och der
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

efter med ärendet jemväl i öfrigt så förfaras, som i nästföregående paragraf

sägs.

25 §.

År intecknad fordringshandling inlöst af gäldenären eller eljest åter

kommen i hans hand, vare honom ej förment att, der inteckningen ännu

är gällande, ånyo utgifva handlingen med fortfarande inteckningsrätt.

26 §.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp än

fordringen, njute, i den mån sådant för fulla gäldandet af hans fordran nödigt

är, säkerhet i den intecknade egendomen till hela det belopp, hvarå inteckningen

lyder.

27 §.

År intecknad egendom i annans ego än gäldenärens och räcker den

ej till intecknade gäldens betalning; vare egaren ej till ansvar för bristen

bunden, der han ej gälden å sig tagit eller eljest derför i gäldenärens ställe

svara bör.

28 §.

Låter innehafvare af intecknad fordran ny egare till fastigheten å inteckningshandlingen

teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden;

vare då förre gäldenären fri från sin förbindelse, der ej annorlunda är aftaladt.

29 §.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning

blifvit faststäid i egendom, den der sedermera kommit i annan egares hand,

låtit inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare helt och hållet

eller till viss del dödas eller ock förfalla eller nedsättas, och kan fordran

till följd deraf icke ur egendomen uttagas; vare utgifvaren från ansvar för

fordringen fri. Hvad nu är sagdt om förbindelsens utgifvare gäller ock om

annan egare af fastigheten, som skulden å sig tagit eller eljest derför i utgifvarens

ställe svara bör.

30 §.

Yarder intecknad egendom efter utmätning såld för en borgenärs

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

fordran; njute då alla öfriga borgenärer, som hafva inteckning i egendomen,

genast derur betalning hvar efter sin rätt, ändå att deras fordringar eljest

ej äro till betalning förfallna.

Låter borgenär inteckad fordran innestå i egendom, som efter utmätning

är såld; vare förre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen

kunnat gäldas.

31 §.

Varder intecknad egendom af egaren vanvårdad eller förderf vad, så

att mteckmngshafvares säkerhet märldigen minskas; ege denne att njuta

betalning för sin fordran, ändå att den ej är förfallen.

32

Äro flera fasta egendomar intecknade för samma fordran, utan att

bestämdt är för huru stor del deraf hvarje egendom häftar; då hvile ansvaret

för den gemensamt intecknade fordran å hvar af egendomarne till så

stort belopp, som a den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda

värde till sammanlagda värdet af alla de intecknade egendomarne.

33 §.

Finnes ej, när gemensam inteckning i flera egendomar beviljas, visst

värde å hvarje egendom af gäldenären utsatt i inteckningshandlingen; då

skall, för bestämmande af ansvarsbeloppet efter 32 §, hvarje egendoms värde

beräknas efter den uppskattning derå till allmän bevillning, som var gällande

året näst före den tid då inteckningen söktes, eller, der sådan uppskattning

för det året ej finnes, den som efter nämnde tid först skedde.

34 §.

Kan den, som för fordran har gemensam inteckning i flera egendomar,

ur köpeskillingen för någondera af dem ej fullt utfå det ansvarsbelopp,

hvarför den egendomen efter 32 § skall häfta; fälle bristen de öfriga

egendomarne till last och varde dem emellan fördelad enligt den i samma

§ stadgade grund. Saknas i någon af egendomarne tillgång till gäldande

af derå belöpande andel i bristen, skall den andel på enahanda sätt

fördelas å de återstående egendomarne.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

35 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit inteckningen

i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller ock

förfalla” eller nedsättas, vare då ej berättigad att för ansvarsbelopp, som

skulle falla å den egendomen, efter ty i 82 och 34 §§ sägs, hålla sig till

de andra egendomarne, der ej mellan honom och öfriga rättegande är annorlunda

aftaladt.

36 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, der någon

bland dem särskildt utmätes för annans fordran eller afträdes till konkurs,

berättigad att, för utrönande huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt

34 § bör falla egendomen till last, få jemväl de öfriga egendomarne eller

någondera af dem utmätta och sålda utan hinder deraf att det intecknade

beloppet ej är till betalning förfallet; framställe dock, så vidt han vill af

denna rätt sig begagna, yrkande derom hos vederbörande exsecutor, innan

den särskildt utmätta eller till konkurs afträdda egendomen säljes.

Göres ej sådant yrkande och varder ej senast vid fördelningen af

köpeskillingen för denna egendom ådagalagdt, att sådan brist, som enligt

34 § bör falla honom till last, yppats i någon bland de öfriga egendomarne;

då må ej innehafvare!! af den gemensamma inteckningen utfå ur

nämnda köpeskilling mera än det belopp, hvarför egendomen enligt 32 §

ansvarar.

37 §.

Har egendom, sedan inteckning deri beviljades, blifvit styckad; vare

om de särskilda delarnes ansvar för intecknade beloppet lag som om flera

egendomar ofvan är sagdt.

38 §.

Utmätning af fast egendom för fordran, som icke blifvit intecknad,

skall anmärkas uti inteckningsprotokollet vid den Rätt, hvarunder egendomen

lyder; och har förty utmätningsförrättaren att genast, å landet till domaren

och i stad till Rätten, insända bevis om utmätningen och beloppet af den

fordran, för hvilken utmättningen skett; börande derefter beviset uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, på landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting, och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Visas att utmätning, hvarom anmärkning skett i inteckningsprotokollet,

blifvit upphäfd eller eljest förfallit, läte Rätten sådant i protokollet antecknas.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Lag-Vt skottets Utlåtande N:o It).

49

39 §.

Don, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom, må,

till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter ty bär nedan sägs, erhålla

inteckning derför vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder.

40 §.

Då inteckning för nyttjanderätt sökes, skall den handling, hvari nyttjanderätten

är upplåten, till Rätten ingifvas; och varde handlingen eller den

del deraf, som angår nyttjanderätten, offentligen uppläst och i inteckningsprotokollet

införd.

År handlingen ej af vittnen styrkt, skall upplåtaren höras; och fortares

dervid så, som i G, 7, 8, 9 och 10 §§ är stadgadt.

41 §.

Ej må inteckning för nyttjanderätt beviljas utan att den, som nyttjanderätten

upplåtit, fått lagfart å egendomen. Har han åtkommit egendomen

genom fång, hvarmed han enligt äldre lag ej var pligtig att lagfara,

eller har han sökt lagfart, men ännu ej fått den beviljad; vare lag som i

12 § sägs.

Hvad om upplåtarens åtkomst och om lagfarten upplyses, skall uti

inteckningsprotokollet anmärkas.

42 §.

Hvad i 13, 7.7, 16 och 17 §§ är föreskrifvet i afseende å inteckning

för fordran skall ock i fråga om inteckning för nyttjanderätt tillämpas.

43 §.

Inteckning för nyttjanderätt galle fortfarande utan förnyelse, sedan den

blifvit införd uti den i 59 § omförmälda bok. Den inteckning af nyttjanderätt,

som icke är i nämnda bok införd, skall, vid påföljd att inteckningen eljest

förfaller, förnyas inom den tid och i den ordning, som är stadgad angående

inteckning för fordran.

Bih. till Likså. Prof. 1875. 7 Samt. 17 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

44 §.

Vill den, som innehar intecknad nyttjanderätt, låta inteckningen under

annan nedsättas eller ock till större eller mindre del dödas, uppvisa för Rätten

inteckningshandlingen i hufvudskrift; och teckne Rätten derå bevis om den

åtgärd, som varder meddelad.

45 §.

Visar egare af fastighet, hvari inteckning för nyttjanderätt finnes, att

den tid, för hvilken denna rätt är upplåten, gått till ända, eller att nyttjanderätten

eljest upphört; då må inteckningen dödas, äfven om inteckningshandlingen

ej företes.

46 §.

År eganderätt öfverlåten till en och nyttjanderätt upplåten till annan;

gälle nyttjanderätten, om inteckning derför sökos förr än lagfart å fånget,

Sökas lagfart och inteckning samma dag; Dike inteckningssökanden för den

som eganderätt förvärf val.

47 §.

fjär någon vid öfverlåtelse af eganderätt till fast egendom förbehållit

sig eller annan nyttjanderätt till egendomen eller någon del deraf, vare derom

lag som angående ogulden köpeskilling ill Gap. 2 § Jordabalken sägs.

48 §.

Upplåter någon nyttjanderätt till samma egendom åt flere, gälle den

upplåtelse, hvarför inteckning först sökt varder: sökes för upplåtelserna inteckning

samma dag; vare den upplåtelse gällande, som först gjordes.

49 §.

Finnes i samma egendom inteckning för fordran och för nyttjanderätt;

ege den rätt företräde, hvarför inteckning först söktes. Sökes å samma dag

inteckning för fordran och för nyttjanderätt; hafre nyttjanderätten företräde.

50 §.

Kan fordran, som oger företräde framför intecknad nyttjanderätt, fullt

gäldas ur egendomen, då den å offentlig auktion säljes efter utmätning eller

ock under konkurs i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad;

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

ege nyttjanderätten fortfarande bestånd: kan fordringen ej sålunda gäldas,

stånde nyttjanderätten äfven då fast, der innehafvare!! deraf vid auktionen

fyller bristen, eller oek köpeskillingen, då egendomen utbjudes utan förbehåll

om nyttjanderättens bestånd, ej stiger högre än då egendomen utbjudes med

sådant förbehåll.

51 §.

Går nyttjanderätten i det fall, 50 § af ser, vid egendomens försäljning

förlorad och lemna)'' dervid köpeskillingen öfverskott, sedan de fordringar,

hvilka ega företräde, framför nyttjanderätten, Olif vit till fullo gnidna,

dä skall öfverskottet tillkomma den, som förlorat nyttjanderätten.

Har den, som upplät nyttjanderätten, öfverlåtit egendomen till annan,

och låter nyttjanderättens innehafvare beviljad inteckning utan upplåtarens

samtycke dödas, förfalla eller nedsättas eller har lian, der lian vid öfverlåtelse

af eganderätt till fast egendom förbehållit sig eller annan nyttjanderätt

till egendomen eller någon del deraf, försummat att derför söka inteckning

inom den tid, som i ll Gap. 2 § Jordabalken stadgad är; kåfve da

förverkat den rätt till skadestånd af upplåtaren, som eljest skolat honom

tillkomma.

52 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt, galle

ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåies

att utgå af fast egendom.

53 §.

Bl utes skriftligt aftal, hvarigenom å fäst egendom lägges besvär och

last till förmån för annan sådan egendom, såsom angående utsigt eller fenster,

väg, fädrift, vattenställe, vattens ledning eller uppdämning, ler- eller grustägt

eller annat dylikt, då må det servitutsaftal, till betryggande af rättighetens

bestånd efter ty nedan sägs, intecknas, såsom om nyttjanderätts aftal

är stadgadt.

Om förnyelse, förändring eller dödande af inteckning för servitut vare

lag som i 43, 44 och 45 §§ sägs.

54 §.

Öfverlåtes eganderätt till eu och slutes servitutsaftal med annan; galle

servituten om inteckning derför sökes förr än lagfart å fånget: sökas lagfart

och inteckning samma dag; rike intecJcningssökanden för den, som egande
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

rått förvärf val; skolande hvad i il § är stadgadt angående nyttjanderätt

jemväl tillämpas å servitutsaftal.

55 §.

Upplåtes servitut till en och nyttjanderätt till annan, och kunna ej

båda rättigheterna jemte hvarandra fullt bestå; ege den rätt företräde derför

inteckning först söktes: äro inteckningarne sökta samma dag; ege den rätt,

som först uppläts, företräde.

Enahanda rätt, som intecknad nyttjanderätt eger i förhållande till intecknad

fordran, tillkommer äfven intecknadt servitutsaftal.

56 §.

Hvad här ofvan om servitut är sagd! afser icke servitut, som uppkommer

vid laga skifte.

57 §.

Utan hinder af inteckning må tvist om fordrans giltighet eller om

annan intecknad rättighets bestånd lagligen pröfvas.

58 §.

Ilar i egendom, som genom klander från innehafvare!! vinnes, inteckning

skett, sedan egendomen kom ur rätte egarens hand; vare inteckningen

ogild.

59 §.

Vid Rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet föras

bok så inrättad, att deraf lätteligen kan ses hvarje egendom deri inteckning

blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af fordran eller

beskaffenheten af annan rättighet hvarför inteckning är sökt, så ock, der

inteckning blifvit beviljad eller utslagen, förnyad, nedsatt, annorledes förändrad

eller dödad, tiden då sådant skedde. Då enligt 38 § anteckning i

protokollet skett angående utmätning, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

60 §.

Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas afskrift

af hvad om ärendet blifvit infördt uti den i 59 § nämnda bok.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 19.

53

61 §•

Inteckningsärende må ä landet af Rätten upptagas endast på lagtima

ting; dock att i fråga om inteckningsfornydse gäller hvad i dl §

sägs.

I stad md inteckning sökas endast ä måndag eller, om helgedag dä

inträffar, nästa söcknedag derefter.

62 §.

Den, som ej nöjes åt Underrätts beslut i inteckningsärende, eger deröfver

sig besvära inom den i 16 Gap. 1 § Rättegångsbalken stadgade tid.

Öfver ilofrättens utslag må klagan genom besvär hos Konungen fullföljas

inom den tid och i den ordning, som i 60 Gap. 18 § nämnda balk föreskrifves.

63 §.

Har beslut, hvarigenom Underrätt helt och hållet eller till någon del

afslagit ansökan om intecknings beviljande, blifvit till följd af besvär ändradt

af högre Rätt, vare sökanden pligtig att å landet sist å det ting, som infaller

näst efter tre månader, och i stad inom tre månader från det utslaget

om ändringen vunnit laga kraft, detsamma hos Underrätten förete, vid äfventyr

att i annat fall den inteckning, som på grund af utslaget beviljas, gäller

såsom vore den sökt först å den dag utslaget vid Underrätten företes.

64 §•

Denna förordning skall lända till efterrättelse från flen 1 Januari

1876.

Inteckningsansökan, som vid nämnde tid är på Rättens pröfning beroende,

behandlas enligt äldre lag.

Skulle, med hänsyn iili särskilda förhållanden å någon ort, hinder

möta mot förande af sådan bok, som i 59 § omtalas, må anstånd dermed

af Konungen medgifvas.

6:o) att Riksdagen, under tillkännagifvande, att ej

heller förslaget till förordning angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd kan i oförändradt skick antagas, måtte

för sin del besluta en författning, så lydande:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lag- Utslcottets Utlåtande N:o 19.

Förordning angående tiden för nyttjauderättsaftals bestånd.

I stället för hvad om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd varit stadgadt

uti de genom förordningen denna dag angående inteckning i fast egendom

upphäfda förordningarne den 13 Juni 1800 angående städsel och lega

af jord på landet, den 21 December 1857 angående inteckning af aftal om

nyttjanderätt till fastighet i stad, samt den 22 December 1863 angående

ändring i gällande föreskrifter om lega af arfvejord, förordnas som följer:

Aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet blifvit på

viss tid upplåten, må ej gälla öfver femtio år.

Aftal om nyttjanderätt på viss tid till hus eller tomt i stad eller till

del deraf så ock till jord, som till hus eller tomt hörer, gälle ej öfver tjugo

år. Om nyttjanderätt till stadsjord, som till tomt ej hörer, vare lag som

angående nyttjanderätt till fast egendom å landet här ofvan är stadgadt.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1876.

7:o) att Riksdagen, med förklarande, att förslaget till

förordning angående förändrad lydelse af 17 Cap. 9 §

Handelsbalken icke kan i befintligt skick bifallas, ville

för sin del besluta följande:

Förordning angående förändrad lydelse af 17 Cap. 9 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 Cap. 9 § Handelsbalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

9 §•

1 mom. Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom; ege näst

efter de fordringar, hvarom i 6 § förmäies, förmånsrätt i samma egendom

från den dag, inteckningen vid Rätten söktes: dock galle ej förmånsrätt

till ränta, som före utmätning eller början af konkurs upplupen är, för

längre tid än tre år. Är fast egendom intecknad för fleras fordringar, och

räcker den ej till för alla; kåfve den, som äldre inteckning eger, företräde.

Hafva flera inteckning sökt å en dag; ege lika rätt.

2 mom. År inteckning i gäldenärs egendom sökt eller vunnen för

fordran, vid hvars tillkomst gäldenären ej samtyckt, att inteckning ske må,

eller har, der inteckning vid försträckningen utfäst blifvit, borgenär försummat

att hos Rätten söka inteckning, i stad inom en månad och å landet

vid det Ting, som först infaller eu månad efter det utfästelsen skedde, vare,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19. 55

der konkurs börjas inom en månad efter det inteckningen söktes, den inteckning

utan verkan. Ej heller galle inteckning, som blifvit sökt samma

dag, då konkurs börjats, eller derefter.

3 mom. Varder förr iin en månad förflutit från den dag, då uppteckning

af död mans bo slutades, eller, om bouppteckning inom föreskrifven

tid ej förrättad blifvit, från den dag, tiden dertill tilländagick, inteckning i

den dödes fasta egendom sökt, antingen för den dödes eller för någon dess

sterbhusdelegares gäld ; vare, der konkurs uppstår inom sagda tid, den inteckning,

äfven om den faststäld blifvit, emot den dödes borgenärer utan

verkan.

4 mom. Har någon inteckning i fast egendom för afkomst eller

annan förmån, som blifvit upplåten att af egendomen utgå; njuta, för hvad

upplupet är och oguldet innestå!1, den förmånsrätt, som inteckning för fordran

enligt 1 mom. medför; dock ej för längre tid tillbaka än tre år före

utmätningen eller konkursens början. Har inteclmad rätt till sådan afkomst

eller förmån eller till nyttjanderätt eller servitut gått förlorad vid egendomens

försäljning å offentlig auktion efter utmätning eller ock under konkurs

i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad; då c.ge

rättighetens innehafvare tillgodonjuta det öfverskott, som i följd af rättighetens

uppoffring kan vara uppkommet.

b mom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, som förut ej

är intecknad, ege borgenären, derest utmätningen leder till egendomens försäljning,

förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen, såsom vore

inteckning för hans fordran beviljad den dag utmätningen skedde: dock att,

om inteckning sökes samma dag utmätningen sker, utmätningen har företräde.

Inträffar konkurs, såsom i 8 § sägs; ege den förmånsrätt ej rum.

6 mom. Om företräde till betalning för ogulden köpeskilling galle

hvad i 11 Cap. 2 § Jordabalken skils.

Denna förordning skall icke tillämpas i de förmånsrättstvistcr, som

göras anhängiga före utgången af December månad år 1875.

8:o) att Riksdagen, under tillkännagifvande, att förslaget

till förordning angående sättet för utmätt fast

egendoms försäljning i vissa fall icke kan oförändradt

godkännas, måtte för sin del besluta en författning, af

sådan lydelse:

Förordning angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning

i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 19.

1 §•

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt intecknade,

säljas efter utmätning; då skall, der någon af dem häftar för särskild

inteckning eller kommit i särskild egares hand, hvarje egendom för

sig till försäljning utropas. Sedan varde alla egendomarne gemensamt utropade

till försäljning, Ej skola dock fastigheter i särskilda län eller städer,

eller fastighet å landet och sådan i stad gå i en försäljning, der ej fastigheterna

tillhopa utgöra en egendom eller alla rättegande det medgifva.

(iå ej vid det gemensamma utropet egendomarne öfver sammanlagda

beloppet af hvad som bjudits vid de särskilda utropen; stånde vid första

försäljningen fast: gå de högre; galle sista försäljningen, och varde öfverskottet

på de särskilda egendomarne fördeladt efter den för hvardera bjudna

köpeskillingen.

2 §•

Skall fast egendom säljas, deri inteckning finnes för servitut, nyttjanderätt,

eller rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtits att

af egendomen utgå; varde egendomen till försäljning utropad med förbehåll

om sådan rättighets bestånd. Finnes härvid att någon, som eger bättre

rätt, ej kan ur den bjudna köpeskillingen erhålla full godtgörelse; då skall,

der ej antingen denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,

eller ock hvad för honom ur köpeskillingen brister varder af den intecknade

rättighetens innehafvare till auktionsförrättare]! genast erlagdt, den

förbehållna rättigheten särskildt till försäljning utropas. Sedan varde egendomen

utropad ånyo, utan förbehåll om rättighetens bestånd. Går ej dervid

egendomen öfver sammanlagda beloppet af hvad som. bjudits vid de.

förra försäljningarna, stånde vid dessa fast; går den högre, galle sista försäljningen.

Vid beräkningen huruvida den först bjudna köpeskillingen förslår åt

dem, som ega bättre rätt, skall iakttagas, att fordran, som veterlig är, upptages

ändå att tordringsegaren den ej anmält; att fordran, som icke är förfallen

och hvarå ränta icke skall gäldas före förfallodagen, beräknas till det

belopp, som efter en räntefot af fem för hundra om året utgör fordringens

värde den dag auktionen hålles; att, der inteckningen gäller allenast för

ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, fordringen

skall efter enahanda räntefot uppskattas till det kapitalvärde hon eger

auktionsdagen, hvarvid uppskattningen af lifräntas kapitalvärde skall ske

med användande af den dödlighets och 1 ifslängdstabt-11 för riket, som af

vederbörande myndighet sist blifvit utgifven innan donna förordning träder

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

i kraft; samt att så väl ränta å fordran som ock årlig afkomst eller förmån

beräknas för ett år, der det ej visas, att de innestå för annan tid.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1876.

9:o) samt att förslaget till förordning angående särskilda

protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden måtte af Riksdagen antagas.

Då det torde vara allmänt erkändt, att nu gällande lagbestämmelser

i fråga om preskriptionstid för klander å jordafång icke, vare sig i afseende

på häfdetiden eller den tidpunkt, hvarifrån häfdens början beräknas, kunna

anses motsvara det med en lag i detta ämne afsedda ändamål, att, så vidt

med tillvarande rättsförhållanden är förenligt, påskynda säkerhet i egendom,

så, och med föranledande af Herr Grefve Sparres ofvan omförmälda motion,

tår Utskottet, hvars tid varit af andra vidlyftiga lagstiftningsärenden så

strängt anlitad, att utarbetande af förslag till lag i ämnet icke medhunnits,

vördsamt hemställa,

10:o) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Ivongl. Maj:t så snart ske kan låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrad

lagstiftning om preskription för klander å jordafång.

Herr Grefve Sparre har genom sin ofvan anmärkta motion yrkat antagande

jemväl af den utaf komiterade i samband med föreslagna lagen om

inskrifning i fastighetsbok utarbetade författning om ändrade bestämmelser

angående arfskiften.

Enär nu gällande lag i detta ämne blifvit af domstolarne olika tolkad

beträffande den frågan, huruvida, i följd af stadgandet i 13 kap. 1 § Ärfdabalken,

arfskifte kan vinna laga kraft ens i afseende på grunderna för

skiftet, samt denna fråga, i sig sjelf vigtig, vinner ökad betydelse genom

den nu ifrågasatta föreskriften, att äfven arfsfång till fast egendom skola

inom viss tid lagfaras, har det synts Utskottet angeläget, att oförtydbara

stadganden härutinnan meddelas. Det är hufvudsakligen af denna anledning

Utskottet, som anser att lagen om arfskiftens förrättande behöfver

jemväl i öfrigt förtydligas och bringas till erforderlig fullständighet, trott sig

höra förorda bifall i hufvudsaklig mån till motionen i denna del; och får

Bih. till Biksd. Prot. 1875. 7 Sand. 17 Käft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

alltså Utskottet, som, med iakttagande af städers rätt till användande af

arfskiftespro visionen, uppgjort nedanstående författningsförslag i närmaste

öfverensstämmelse med det af lagberedningen föreslagna, vördsamt hemställa,

11 :o) att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning,

så lydande:

Med upphäfvande af 11 Kap. 2 §, 12 Kap. 1, 2 och 11 §§ jemte

sista punkten af 4 §, samt af 13 Kap. 1 § Ärfdabalken, och hvad i öfrig!

finnes stadgadt, stridande mot nedanstående, förordnas, som följer:

1 §■

Ku vilja sterbhusdelegare bo skifta; läte då i den ort, der den döde

sitt hemvist hade, det skifte förrättas: är någon del af boets egendom annanstädes;

varde ändå skiftet förrättadt å ort, som nu sagd är. Komma sterbhusdelegare

öfverens att låta skiftet å annan ort förrättas, då må det ske å

ställe, hvarom de sämjas. Yar den dödes hemvist i stad, hvarest utgifter för

arfskiftens förrättande tagas i beräkning till bestridande af löner eller andra

allmänna utgifter; då må skiftet ej å annan ort förrättas.

2 §•

Till en sterbhusdelegare skifta, och annan ej; hafve den vitsord, som

skifta vill.

3 §.

Till skiftesman ege sterbhusdelegare välja den de hafva förtroende

för: sämjas de ej om valet; varde, då anmälan derom sker, skiftesman af

Rätten, der den döda sitt hemvist hade, förordnad. I stad, hvarest utgifter

för arfskiftens förrättande äro beräknade för allmänna ändamål såsom i 1 §

nämnes, ege sterbhusdelegare ej rätt att välja skiftesman, utan vare han af

Rätten förordnad.

Skiftesman tage ett ojäfvigt vittne sig till biträde.

4 §•

Hafva sterbhusdelegare ej förenat sig om tiden då skifte förrättas

skall och ej heller åt skiftesman öfverlemnat att den tid bestämma; sätte

Rätten, då anmälan derom sker, tid till skiftet ut. Då tiden utsatt är, kalle

skiftesmannen sterbhusdelegarne att vid skiftet sig infinna. Ej må, för någons

frånvaro, skifte uppehållas, der han dertill kallad varit i så god tid, att han

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

kunnat sig infinna. Är någon af sterbhusdelegarne så fjerran stadd, att ej

säkert bild kan till eller från honom komma; förordne Rätten god man, som

den frånvarandes rätt iakttager.

5 §.

Skifteshandling skall af skiftesmannen och hans vittne underskrifvas;

teckne ock närvarande sterbhusdelegare den under: vägras det af någon;

skrifve skiftesmannen och hans vittne intyg derom å handlingen; och vare

den sedan lika gild, som hade alla den undertecknat.

6 §.

Aro sterbhusdelegare alla myndiga, och vilja de skifte genom förening

sig emellan gorå; hafve der lof till; dock skall det skifte skriftligen upprättas

och af vittnen bestyrkas.

7 §•

Till man klandra skifte, eller finner någon sin lott sämre vara och

vill jemkning hafva; stämma derom inom natt och år sedan skiftet slutades.

Pröfvas sådant fel vara vid skiftet begånget, att det förty ogillas må; förordne

Rätten nytt skifte: tarfvas endast jemkning; då må ej nytt skifte ske,

utan behålle hvar sin hufvudlott, och lägge Rätten, af de andras lotter, den

klagande till hvad för honom brister. Har skifte skett utan lottning, der

omyndig sterbhusdelegare varit, och kommer ej klander inom tid som nu

utsatt är; stånde skiftet fast, och hålle sig den omyndige till förmyndaren.

Å skifte, som godkändt blifvit eller genom förening tillkommit efter ty i 6 §

sägs, ege klander ej rum.

Hvad åter angår öfriga af komiterade uppgjorda, under Herr Grefve

Sparres motion inbegripna lagförslag, så torde dessa, i anseende till Utskottets

hemställan om hufvudsakligt bifall till Kongl. Maj:ts ofvannämnda nådiga

proposition, få anses hafva förfallit; i följd hvaraf Utskottet föreslår,

12:o) att Herr Grefve Sparres motion i dessa delar

måtte lernnas utan vidare afseende.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Hvad angår Herr Clairfelts motion, så vidt den utgör föremål för Utskottets

behandling, så torde den få anses vara besvarad genom Utskottets

hemställan om bifall till 1, 2, 3 och 6 §§ i Kongl. Maj:ts nådiga förslag

till förordning angående lagfart å fång till fäst egendom, hvarför Riksdagen

torde finna,

13:o) att Herr Clairfelts motion i nu ifrågavarande del

icke bör till någon vidare åtgärd föranleda.

Beträffande slutligen Herr Bolins motion, så enär lagbestämmelserna

om lösningsrätt till frälseskatte]ord och frälseränta hvila på den enligt

Utskottets tanke giltiga grund, att lagstiftningen bör söka befordra konsolidation

af söndrad eganderätt, får Utskottet, som i följd häraf icke haft

något att erinra mot bifall till Kongl. Maj:ts här ofvan behandlade proposition

i hvad den förutsätter bibehållandet af ifrågavarande lösningsrätt,

vördsamt hemställa,

14:o) att denna motion icke måtte af Riksdagen

godkännas.

Stockholm den 4 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre: “Anledningen till den i Rikets Ständers underdåniga

skrifvelse den 11 Augusti 1860 framstälda begäran om utarbetande

af förslag till förändrade stadganden till betryggande af egande-, pant- och

nyttjanderätt till fastighet, var “att eganderätten dertill icke vore af nu

gällande lagstiftning fullt betryggad, helst Kongl. förordningen den 14 Maj

1805 i det närmaste saknade betydelse och ingalunda beredt den dermed

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

åsyftade säkerhet åt jordbesittningen.“ Det torde vara obestridligt, att denna

hufvudsakliga brist i vår lagstiftning, som tidt och ofta framhållits, så väl

i Högsta Domstolens som i Riksdagens förhandlingar, icke i någon mån

blifvit afhjelpt genom ifrågavarande lagförslag. Alla den nuvarande lagstiftningens

brister qvarstå. Den nästan betydelselösa häfdförordningen den 14

Maj 1805 förblifver oförändrad. En jordägare, som sjelf eller genom sina

företrädare eller fångesman under mera än ett hälft århundrade varit i ostörd

och oklandrad besittning åt sin fastighet eller med all möjlig försigtighet

förvärfvat densamma, kan lätteligen öfverraskas genom ett oförmodadt anspråk,

hvarmedelst han beröfvas all sin egendom; och dermed strykas, på en gång,

alla de under nämnda tid i fastigheten intecknade fordringar eller rättigheter.

En inteckning, som i god tro och med största omtanka och försigtighet

mottagits såsom säkerhet för en fordran, kan befinnas vara falsk och värdelös,

enligt hvad erfarenheten nyligen visat, utan att något fel eller försummelse

kan läggas vederbörande till last. Yid de förnyelser af dessa handlingar,

som tid efter annan skola företagas, och hviska förnyelser, genom

införandet af verkliga fastighetsböcker, blifva obehöflig^ kan, genom ett lätt

förklaradt förbiseende af antingen innehafvaren sjelf, domaren eller någon

af de mellanhänder, genom hvilka förnyelsen ombesörjes, säkerheten förloras;

ett skäl bland många, hvarför dessa säkerheter ej uppskattas så som de förtjena.

Det skulle blifva tröttande att uppräkna alla de öfverklagade felen i

den gällande lagstiftningen; dessa fel förblifva i dessa förslag oförändrade.

Jag tillåter mig i detta afseende hänvisa till det omdöme, som i en till

ledamöterne af Riksdagen utdelad broschyr blifvit uttaladt af en landtdomare,

hvilken dervid säger: “Jag förutser anmärkningen, att täflan är hållen i

allt för mörk färgton; det är icke rätt att hos våra penningeinstitutioner och

enskilda kapitalister söka. framkalla en oro, som icke är berättigad och som

kan menligt inverka på fastighetskrediten; erfarenheten visar, att förlusteraf

ofvan angifna orsaker, om de också äro möjliga, högst sällan inträffat. Vi

svara: det är bättre att se en fåra stadigt i ögonen för att i tid söka undvika

den, än att blunda, intill dess olyckan, till äfventyrs större än vi från

början anat, är öfver oss. Det länder nationen till heder, att bedrägerier af

detta slag äro sällsporda, om också något, kanhända icke allt för obetydligt,

får skrifvas på räkningen af en i detta fall lycklig okunnighet om de smyghål,

lagen lemnar en af moraliska betänkligheter någorlunda obesvärad

vinglare att åtminstone för en tid uppehålla sin ställning i samhället och

tillfredsställa sin njutningslystnad Men att det flera gånger händt, att en

fastighetsegare, som sålt en del af sin egendom, sökt och fått inteckning i

hela egendomen, det kunna vi från vår egen domareerfarenhet vitsorda''”.

Den tilltagande bildningen, med dess följeslagare: list och skarpsinne

vid begagnandet af lagstiftningens brister, hafva, under senare tider, i alla

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

länder föranledt förändrad lagstiftning i fråga om egande-, pant- och nyttjanderätt

till fastighet. Kreditlagstiftningen är i viss man kosmopolitisk.

Intet land kan, med afseende å den tilltagande samfärdseln, ostraffadt afstånga

sig från allt inflytande af de i den öfriga verlden antagna grundsatser.

Ett och annat bekantgjordt fel i vår lagstiftning skall ytterligare

stegra misstroendet till våra institutioner hos de folk, med hvilka vi stå i

närmare förbindelse; ett misstroende som, under lugna och lyckliga .förhållanden

knappt förnimbart, vid hvarje kris låter känna sig. Den högljudda

klagan, som under 1860:talet fördes af landtbrukaren öfver bristen på förlagskapital,

hade till en del sin grund i den felaktiga kreditlagstiftningen

och borde vid den reform, som nu skall företagas, på grund af sålunda

vunnen bitter erfarenhet om bristerna, bättre beaktas. Det är till följd häraf

som räntan å fastighetsbypotek hos oss är högre än i Norge och Danmark.

“Det allmänt erkända bebofvet af en förändring i lagstiftningen angående

sakrätter i fast egendom''1, som i första raden af den Kong!, propositionen

angifves såsom anledningen till densamma, har nemligen sin grund

i de oklara och dunkla begrepp i detta afseende, hvarpå vår lagstiftning

hvilar. Denna oklarhet redes ej genom förslaget. Tvärtom, den bibehålies

och stadfästes derigenom. En ”eganderätk”, som, ehuru “vunnen genom affart

derom“ och “offentliggjord inom den i lag derför stadgade tid”, likväl

“icke blir gällande", om ett annat aftal publiceras, är ett oting. En

lag, som stadgar att en rätt, som jag vunnit och till hvars betryggande jag

iakttagit den tid, som lagen derför bestämt, icke blir gällande, kan icke

hvila på rätt grund. Jag hänvisar i detta afseende till den utredning, som

förekommer i herr Ribbings reservation.

Vid granskningen i Högsta Domstolen den 3 Februari 1873 af det

förslag till lagfartslag, som nu ånyo framlägges, yttrades af en ledamot:

"Knappast torde inom något annat område af civillagstiftningen en revision

af gällande stadganden vara af behofvet mera påkallad än i de delar, som

afse egande-, pant- och nyttjanderätt till fastighet. Det otillfredsställande

skick, hvari vår lagstiftning i dessa delar sig befinner, har med oemotståndlig

styrka trängt sig på allmänna rättsmedvetandet." En annan ledamot

betviflar att “genom ifrågavarande lagförslag skulle läggas några fastare

grunder för eganderättens säkerhet och fastighetskreditens deraf beroende

stadga." Vid granskningen den 29 sistlidne Januari åter yttras: “att, i fråga

om lagfartens betydelse i privaträttsligt hänseende, man icke i förslaget finner

ett klart angifvet och med nödig skärpa begränsad! rättsbegrepp"; samt

“att det icke lider något tvifvel, att antagandet af förslaget skulle fördröja,

i stället för att påskynda införandet af fastighetsböcker.“

Den här anmärkta oklarheten i rättsbegreppet möter oss i första § af

förslaget om lagfart. Yår nu gällande lag fordrar, vid aftal om fast egen
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

dom, eller vid köp, skifte och gåfva, äfvensom vid testamente lagfart =

offentliggörande, såsom vilkor för att fånget må kunna göras gällande mot

tredje man. Detta kan och bör med fullt skäl utsträckas till giftorätt, men

icke till arf, emedan skälet, fångets giltighet mot tredje man, härvid ej

förefinnes. Att vid hvarje arfskifte påbjuda lagfart af alla arfslotterna vore

orimligt, helst de flesta af dem öfverlåtas till någon åt medarfvingarne. Det

är i sådana fall tillräckligt om den, som blifver vid egendomen, införes i

fastighetsboken, med omförmälande af åtkomsten, för kontinuitetens skull.

Stadgandet om lagfart af hvarje arfslott åter skulle obehörigen öfverlasta

fastighetsboken och föranleda dertill, att vid hvarje arfskifte efterforskningar

angående försummad lagfart anstäldes af allmänna åklagaren, hvars uppträdande

vid köp redan nu väckt ett ledsamt uppseende. Då eu hvar, som

förvärfvar en fastighet, får för sig fullt klart, att hans rätt beror deraf, att

fånget publiceras, behöfvas inga allmänna åklagare eller viten för att förmå

honom dertill. Har man väl någonsin tänkt på att genom vite tillhålla den,

som betingat '' sig inteckningssäkerhet, att inom viss tid söka inteckning =

offentliggörande. Görora lagen fullt klar och begriplig för folket och låt

detta utan förmynderskap sköta sina angelägenheter.

Enahanda oklarhet genomgår förslagen i deras helhet. I en lång följd

af §§, den 12:te i iagfartslagen, 14, 4-6, 47, 50, 51, 57 och 58 i inteckningslagen

samt 1 och 6 momenten af förslaget till 17 kap. 9 § Handelsbalken,

förekomma eu mängd stadgande!!, hvarom i Högsta Domstolen yttras

följande:

“Sammanfördes nu dessa stadganden, såsom rätteligen borde ske, åtminstone

med de flesta af dem, till en enda §, så skulle säkerligen de korsande

och till en del hvarandra motsatta föreskrifterna springa i dagen på

ett sätt att den uppmärksamme betraktaren ej skulle kunna undgå att misstänka,

det eu ledande tanke, hållbar inför vetenskapen, ej genomginge dessa

dock så likartade och så med hvarandra sammanhängande lagstiftningsfrågor.

Redan vid en närmare granskning af förevarande 12 § finner man,

efter mitt omdöme, eu af de svårigheter, med Indika det antagna systemet

arbetar. Ty antingen måste väl, vid försäljning af en fastighet, eganderätten

emot tredje man (eller sakrätten) öfvergå på köparen redan genom köpets

afslutande, eller öfvergår den först genom offentliggörandet (lagfarten).

Antages det förra alternativet, så låter det sig i min tanke icke försvaras

att den vunna eganderätten skulle vara sä lös, att den förlorades, om köparen,

kanske boende på långt afstånd från domstolens säte och utan rättighet

att åberopa laga förfall, ej kunde hinna lagfara så tidigt som en annan

senare köpare, på hvilken eganderätten emot tredje man (och detta bör

väl märkas) då komme att öfvergå, icke genom köpets afslutande, hvithet

ju ett sådant system likväl förutsatte, utan först genom offentliggörandet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Antager man åter det senare alternativet, eller att det är genom offentliggörandet

som egander ätten emot tredje man förvar fnas — och denna

grundsats gifver jag, för min del, ett obetingadt företräde, — så finner jag

ej något skäl, hvarföre, i händelse två söka lagfart å samma dag, den skall

hafva företräde som har den äldsta öfverlåtelsen. Ty den rent personliga

obligation, som enligt detta alternativ uppstår emellan säljaren och köparen

genom köpets afslutande, kan väl omöjligt hafva något inflytande på tredje

mans (den senare köparens) rätt. Förordningen den 19 Maj 1845 må hafva

haft sitt berättigande såsom en öfvergångslag; men dess stadganden lämpa sig

i detta fall visserligen icke till grundvalar för en af de vigtigaste deler af

kreditlagstiftningen. Jag hemställer derföre att för de fall, som nu äro i

fråga, eller att flere samma dag söka sakrätt, måtte såsom gemensam grundsats

antagas antingen att de sökande få lika rätt, på sätt komiterades förslag

till lag om inskrifning i fastighetsbok innehåller, eller också att den

har företräde som kommer tidigast på dagen.“

Jag ber att få belysa 12 § i lagfartslagen med ett exempel: Om en

person i Januari månad, köper en fastighet, erlägger handpenning, tillträder

egendomen den 14 påföljde Mars, uppbrukar och besår egendomen och inom

den i 2 § stadgade tid vid första rättegångstillfälle söker lagfart, men

dervid mötes af en annan, möjligen falsk eller antedaterad, eller åtminstone

med afsigt förhemligad köpeafhandling skall han enligt 12 § gå som sparf

ifrån ax. Den hemlige köparen får egendomen; den förre borde väl åtminstone

om den hemlighållne köparen intet betalt, för sitt skadestånd få förmånsrätt

till köpeskillingen.

Ett annat exempel, som skulle blifva följden af det af Utskottet antagna

stadgande i 46 § inteckningslagen, är detta: En person A. har med

B. uppgjort arrendekontrakt på 10 år om den senares egendom, erlagt ett

års arrende i förskott, tillträdt egendomen, brukat och sått densamma och

skyndar vid först infallande ting att till sin säkerhet inteckna kontraktet.

Emellertid har B. åtrat sig, eller vill han till följd af det missnöje, som så

lätt uppstår mellan af- och tillträdare, beröfva A. frukterna af hans arbete.

Han säljer egendomen till C. och qvittera!- köpeskillingen. Denne möter

med eu lagfartsansökan vid tinget A. med sin inteckningsansökan och A.

går förlustig sin rätt till förmån för C., som ej erlagt ett öre.

Sådana blifva följderna af alla dessa, af ofvannämnde ledamot i Högsta

Domstolen klandrade §§, till hvilka man förgäfves söker någon rimliggrund,

ty den af Utskottet anförda: “att eganderätten är en fullständigare

och bättre rätt än nyttjanderätt1'', lärer väl icke hålla stånd. Inför lagen

äro alla rättigheter lika helig-a, torparens lika med magnatens. Det är nästan

trivialt att nödgas upprepa denna sats; och likväl godkänner förslaget

en sådan klassificering af rättigheter, då i 14 § af inteckningslagen stadgas

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

att inteckning skall vika för lagfart; i 46 § att anspråk på nyttjanderätt

skall vika för anspråk på eganderätt; i 50 § att inteckning för nyttjanderätt

är bättre än inteckning för fordran; i 57 § att servitut är bättre än

fordran m. in. Jag befarar, att en lag, som sålunda klassificerar rättigheter

och just de, företrädesvis så kallade, inteckningarne — fastighetshypoteken,

under alla andra, icke skulle bidraga att höja fastighetskrediten.

Hittills har man deremot enligt Kong]. Förordningen den 13 Juni 1800

stillt fastighetshypoteken främst.

Af hvad nu blifvit anfördt torde framgå, att förslagen ingalunda på

ett tillfredsställande sätt lösa de hittills öfverklagade olägenheterna, hvilka

endast kunna häfvas genom eu trogen och konseqvent tillämpning af offentlighetsprincipen;

att de deremot kunna menligt inverka på fastighetskrediten,

hvilken redan nu icke åtnjuter öfverdrifvet förtroende; och att antagandet af förslagen

således nu icke är tillrådligt. Då eu lagberedning just nu blifvit

sammansatt för att kodifiera vår lag, måste det vara i hög grad olämpligt

att af lagstiftande makten i eu så vigtig del af lagstiftningen som angående

sjelfva eganderätten och fastighetskrediten antagas och stadfästas grundsatser,

som, ohållbara inför vetenskapen, i praktiken leda till förvirring, osäkerhet

och orimliga följder.

Utskottet har emot den s. k. fastighetsboks-komiténs förslag anmärkt,

att icke heller detta förslag lemnar absolut trygghet, enär fullt vitsord ej

tillerkännes fästighetsboken. Det hade varit för mycket att begära, det lagstiftningen

skulle tillerkänna en ny och oförsökt institution ofelbarhet; men

komitén har uttalat den öfvertygelse, att institutionen, eu gång införd, ganska

snart skulle tillvinna sig det förtroende, att ovilkorlig!- vitsord här, likasom

i andra länder, kunde boken tillerkännas.

I allt fall, och ehvad man tillerkänner fästighetsboken större eller

mindre vitsord, qvarstå!'' den anmärkningen, att i det Kong], förslaget “saknas

ett klart angifvet och med nödig skärpa bestämdt rättsbegrepp; att det är saknaden

häraf, som föranleder det otillfredsställande skick, hvari vår lagstiftning

i dessa delar befinner sig, och som med oemotståndlig styrka trängt sig på

allmänna rättsmedvetandet44. Under trycket af detta medvetande om vår nu

gällande lagstiftnings oefterrättlighet, som stadfästes genom dessa förslag

och uttryckes i 15 § af lagfartslagen, söker Utskottet sin tillflykt i hoppet

om en häfdelag, som omöjligen kan afhjelpa bristerna i eu osammanhängande

lagstiftning. Ett försök i den vägen skulle hafva öfvertygat Utskottet

härom. Emellertid tillstyrker Utskottet antagandet af ett förslag, hvars

brister det erkänner, med hänvisning'' till bristernas afhjelpande genom eu

förväntad lag, hvars innehåll det ej känner, och som näppeligen torde blifva

något utaf.

Bih. till Riksd. Prof: 1875. 7 Snut!. 17 Hälft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

De a. k. böcker eller register, som förslaget afser, och hvari alla de

fastigheter, som en gång i tiden tillhört ett hemman, ehuru för 100 år sedan

åtskilda, skola sammanföras å ett folium, gifva icke den öfverskådlighet åt

alla en fastighet rörande rättsförhållanden, som afses med fastighetsböcker;

helst dessa register blifva två, ett för lagfarter och ett för inteckningar.

Då hemman finnas, som äro delade mellan 40 till 50 åboer, oberäknad!

innehafvare af till hemmanet hörande lägenheter, så kan man göra sig en

föreställning om huru det folium, hvarpå alla dessa brukningsdelar eller de

dem vidlådande gravationer voro sammanförda, skulle se ut. Jag har i hosföljande

Bilaga fullföljt de exempel, som åt Lagbyrån sjelf bl it vit uppstälda,

på böcker enligt denna plan. Deraf visar sig, att knappast den som sjelf för

boken, men för visso ingen annan, skulle kunna taga reda på gravationerna

för en hemmansdel. Då, hvilket särdeles ofta inträffar, en egendom består af

delar i olika hemmausnummer — 86 § Skiftesstadgan tillåter, att sådana sammanläggas,

jag har sjelf till en egendom af några och tjugo mantal ett

hälft, hvars andra del är klufven — så skulle dessa oskiljaktiga delar af

en egendomskomplex uppföras på särskilda folier och, på dessa folier, sammanföras

med andra hemmansdelar, med Indika de icke i mannaminne haft

och aldrig få något samband.

Jag har i en mängd olika länder sett fastighetsböcker, men ingenstädes

har jag sett eller lär någonstädes få se en så originel idé realiserad som

den, hvilken föresväfvat Lagbyrån vid förslaget om dessa s. k. icke specificerade

fastighetsböcker.

Följden deraf skulle blifva:

att en jordegare för att ådagalägga rättigheter och gravationer till

sin egendom måste lösa två särskilda utdrag, ett ur lagfarts- det andra ur

inteckningshandlingarne;

att dessa utdrag, hädanefter som hittills, af domaren lemnas öfver hela

hemmanet, icke öfver hvarje särskild fastighet;

att, då en fastighet består af flera hemmansnummer eller delar af olika

nummer, egaren torde få lösa tvänne sådana utdrag för hvarje nummer;

att en rundlig tid torde erfordras för åstadkommande af dessa expeditioner,

helst en försigtig domare, enär registren eller böckerna sakna vitsord,

lärer gå till protokollen.

Jemför man härmed den enkla utväg, som genom fastighetsboken beredes

en jordegare att genom en blick på sitt folium öfvertyga sig om alla

egendomen rörande rättsförhållanden samt genom en afskrift af detta folium

åskådliggöra detta för andra, så inser man olikheterna af de båda systemen.

Domaren åter är i fråga om s. k. specificerade eller verkliga''*fastighetsböcker

mindre blottstäld för misstag, derföre att, vid inskrifvandet, det icke

gerna är möjligt att han på ett helt annat folium än fastighetens eget kan

inskrifva en rättighet, hvaremot det är mera än lätt att vid inskrifvandet å

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 19.

det för hela hemmanet gemensamma folium misstaga sig om en siffra, eller

slutligen begå ett sådant misstag vid utförandet af de tvänne särskilda intyg,

som af honom skola meddelas.

Man har emot införandet af sådana fastighetsböcker icke kunnat anföra

mera än ett skäl: “att det icke går an“. Härtill genmäles: l:o) att tvänne

gamla domhafvande, som sutto i komitén, förklarat att det går an, och att

den ene af dem till och med ådagalagt detta genom uppläggandet af en

sådan bok för ett härad af sin domsaga. Göta Hofrätt, som tillstyrkt förslaget,

förklarade det också gå an, lika som en minoritet i en annan hofrätt;

2:o) att det gått an att införa sådana fastighetsböcker, icke allenast

i våra grannstater, Norge och Danmark, utan äfven i alla ofvannämnda

stater i Tyskland samt i England, hvarest vid fastighetsböckernas införande

fans vida mindre förberedelser eller underlag än i Sverige, der

vi, från urminnes tider, haft i lag stadgad offentlighet vid öfverlåtelser,

så väl af egande- som panträtt, och under ganska lång tid jemväl af nyttjanderätt.

Man invänder vidare, att innan fastighetsboken kan införas måste genom

lag stadgas, att arf skall lagfaras. Detta är ett komplett misstag. Så

vidt mig veterligt är, finnes icke i något af alla de länder, hvarest, enligt

hvad redan blifvit nämdt, fastighetsböcker blifvit införda, något stadgande,

som ovilkorligen ålägger offentliggörande af arf.

Den hufvudsakligaste invändning, som gjorts emot uppläggande af

fastighetsböcker med ett folium för hvarje sjelfständig fastighet, har varit

den, att dessa böcker derigenom skulle blifva allt för voluminösa. I sjelfva

verket medför detta för domaren icke någon annan olägenhet, än att han

ibland flera band, hvaraf fastighetsboken består, måste utvälja det, hvari

den ifrågavarande fastigheten står införd; och som dessa fastighetsböcker

utan tvifvel uppläggas socknevis, med register öfver de särskilda fastigheterna,

så blifver detta besvär intet. Sjelfva inskrifningsbesväret är alldeles

detsamma, om det sker i en bok som utgöres af en del, eller i en

som består af flera delar. Men besväret med inskrifningen blir större,

om han, vid ett köp, dervid vanligen köpeskillingen till någon del intecknas,

skall skrifva lagfarten i eu bok och inteckningen i en annan, oafsedt

att, vid så kalladt undantag, afsöndringar, servituter m. m., tvekan kan

uppstå, i hvilkendera boken inskrifning skall ske, en sak som för parten

är af yttersta vigt, emedan i ena fallet förnyelse erfordras, i det andra icke.

Besväret vid utgifvandet af det omtalade intyget eller intygen angående

eganderätt till och gravationer på en fastighet blifver naturligtvis också

ojemförligt mindre, om det inskränker sig till en afskrift af fastighetens

folium, än om detsamma, eller desamma om de blifva 2, efter föregången

undersökning dels i fasteboken, dels i inteckningsregistret af allt, hvad deri

kan förekomma angående den ifrågavarande delen af det hela hemman,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

å hvars folium hemmansdelen är uppförd, skulle innehålla uppgift om eganderätt

till afsöndringar från, samt gravationer, nyttjanderättsaftal och servituter,

som vidlåda denna hemmansdel.

Hvad angår det voluminösa i dessa fastighetsböcker, så kunna mindre hcmmansdelar

eller lägenheter, i fråga om hvilka inteckningar, som taga det mesta

utrymmet, icke kunna till någon mängd förekomma, inskrifvas, åtminstone två

på hvarje blad med ett streck emellan, och volymerna blifva då icke stora.

Den emot hvarje reform förekommande anmärkning, att en institution,

som antagits i större delen af det civiliserade Europa jemväl i de länder,

der jordstyckningen, såsom i Bayern och Sachsen, är mycket stark, som antagits

i våra grannländer Danmark och Norge, i hvilket sistnämnda land

jorden på långt när icke är uppmätt och domsagorna, åtminstone i den nordliga

delen, lika stora och icke mera bebodda än hos oss, att en institution,

hvars grunddrag vi redan ega i den nu gällande lagstiftningen, och om

hvars konseqventa tillämpning det endast är fråga, icke skulle vara användbar

hos osa, torde icke behöfva vederläggas. Offentligheten vid öfverlåtelse

af egande- och panträtt till fastighet är urgammal hos oss, har aldrig

varit öfvergifven, och man kan icke tänka på att öfvergifva den. Men då

den offentlighet, som vanns genom öfverlåtelsens uppläsande på de fordomdags

allmänt besökta tingen, numera, då dessa icke så allmänt, besökas, med

afseende jemväl å tilltagande rörelse och omsättning, icke mera är tillräcklig,

så måste en utväg beredas, hvarigenom alla erforderliga upplysningar

om en fastighet tillhandahållas allmänheten; och detta kan icke ske utan

fastighetsbok. Att bestrida fastighetsboken är att bestrida offentligheten, ty

den finnes i egentlig mening ej utan fastighetsbok.

Man har förestält sig att införandet af så kallade lagfarts- och inteckningsregister

skulle underlätta eller förbereda införandet af fastighetsboken. Om så

vore, skulle jag hafva varit den förste att tillstyrka förslaget derom. Jag skulle

med glädje helsa hvarje det obetydligaste steg, som ledde till den maktpåliggande

frågans lösning; men det ifrågasatta, långt ifrån att leda till målet, afleden

derifrån. Oafsedt att det föreslagna stadgandet om lagfart af arf skulle

gorå hela lagstiftningen förhatlig, komme dessa så kallade böcker eller register,

för folket ofattliga och otillgängliga, att betraktas med misstroende,

såsom ett nytt sätt att förskaffa domarena inkomster, emedan man vid hvarje

lagfart måste förskaffa sig ett utdrag af lagfarts- och ett ur inteckningsregistret.

De här ofvan anmärkta olägenheter angående otillförlitligheten

af de handlingar, på grund af hvilka uppbud och inteckning meddelas;

angående förnyelse af inteckning; angående den förvirring och osäkerhet,

som är en följd af nu gällande lagstiftning, och folkets deraf föranledda

ovisshet, huruvida en handling, som en gång blifvit till Rätten ingif\en,

skall inom viss tid åter ingifvas; omöjligheten för folket att genom en

blick i fastighetsboken öfvertyga sig sjelft om eganderätten till eller grava
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

tionerna vid en fastighet; alla dessa olägenheter, jemte inånga liera, äro

icke genom förslagen i någon mån afhjelpta. Ett stadfästande genom en

ny lag af det oefterrättlighetstillstånd, hvari vi lefva, skulle för tiotal af år

uppskjuta eller omöjliggöra den lagstiftning, hvaraf oss göres så stort behof.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, och då genom förslaget angående

lagfart någon annan förändring i nu gällande lagstiftning icke åstadkommes,

än upphörandet af de nu stadgade trenne uppbuden, Indika redan

nu under afbidan på den fullständigare lagstiftning, som torde vara att förvänta,

kunna borttagas, hemställer jag för min del:

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kong!. Maj:ts nådiga

proposition angående lagfart till fång å fast egendom ej kan godkännas,

för sin del beslutar utfärdandet af följande författning:

Med ändring af hvad i 4 Kap. 1 och 2 §§ Jordabalken samt i

särskilda författningar angående lagfart och fasta blifvit stadgadt,

varder härmed förklarad^ att vid lagfart af jord å landet eller

jord, hus och tomt i staden endast ett uppbud skall ega rum,

hvaröfver bevis af rätten meddelas i stället för de hittills utfärdade

fastebref.

2:o) att förslaget till förordning angående förändrad lydelse af

11 Kap. 2 § Jordabalken måtte godkännas;

3:o) att Riksdagen måtte bifalla förslaget angående upphörande

af hembudsskyldighet;

4:o) att förslaget angående ändring af gällande stadganden om

lagfart å fast pant måtte antagas;

5:o) att förslaget till förordning angående inteckning i fast egendom

måtte afslås;

(bo) att förslaget till förordning angående tiden för nyttjanderätttsaftals

bestånd mätte afslås;

7:o) att förslaget till förordning angående förändrad lydelse af

17 Kap. 9 § Handelsbalken måtte afslås;

8:o) att förslaget till förordning angående sättet för utmätt fast

egendoms försäljning i vissa fall måtte, med de af Utskottet deri

föreslagna förändringar, bifallas; samt

9:o) att förslaget till förordning angående särskilda protokoll

öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden måtte afslås."

af Herr Grefve Mörner mot Utskottets förslag till ändring af 31 och

46 §§ i förslaget till förordning angående inteckning i fast egendom.

af Herr liibbing: “Enligt det yttrande af Herr Justitie-statsministern

till statsrådsprotokollet, hvilket finnes bifogadt Kongl. Maj:ts nådiga proposition

med förslag till förändrade bestämmelser om lagfart, inteckning m. in.,

är ändamålet med samma förslag ett dubbelt. Hetta ändamål är dels, att

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 19.

systematisera gällande lagstadganden angående sakrätterna i fast egendom

och bringa dem i inbördes öfverensstämmelse med hvarandra, så väl som

med lagstiftningen i öfrigt, dels att på samma gång förbereda införandet af

s. k. fastighetsböcker med den betydelse för sakrätterna, dessa ega i främmande

lagstiftningar; det sist anförda såsom mål för en förbättrad lagstiftning

beträffande nämnda rättigheter eller för att genom lag fastställa bestämda

gränser dem emellan och för att slita sä kallade kol 1 isionsfal 1 eller

uppstående stridigheter mellan särskilda rättsanspråk, samt sålunda bereda

större säkerhet i sakrätt till fast egendom.

Hvad nu angår den sist anförda delen af detta dubbla ändamål med

de Kongl. lagförslagen, är ovedersägligt, att desamma så till vida förbereda

införandet af fastighetsboksystemet som de, bland annat, vid förvärfvande

af sakrätt i fast egendom påbjuda lagfart af all slags fång och

detta vid laga följd af plikt för uraktlåtenhet, samt derjemte af förande utaf

böcker i enlighet med lagfarts- och inteckningsprotokollen och såsom lätt

öfverskådliga register i förhållande till dessa — ehuruväl värdet äfven af

denna sistnämnda förberedelse i betydlig mån minskas då, såsom uttryckligen

erkännes, inga tillräckliga garantier finnas eller i förslagen äro angifna

och stadgade för böckernas felfrihet och tillförlitlighet. Något mer

eller annat är emellertid ej härmed gifvet, än vissa ordningsstadganden.

Att föreskrifterna om böckerna och hvad till dem hörer endast ega denna

betydelse är, synnerligen då de ej hafva ovilkorlig! vitsord, så uppenbart,

att i Högsta Domstolen till och med blifvit ifrågasatt, om dessa stadganden

ens hörde till civillag. Men i sjelfva verket gäller detsamma ock från början

äfven om stadganden beträffande lagfart, ehuruväl denna senare far en

helt annan och större betydelse. I sak deremot, det vill säga i fråga om

de privaträttsliga förhållandena eller sjelfva sakrätterna, som genom de föreslagna

lagarne skola regleras, utgöra dessa lagförslag ingalunda någon förberedelse

eller något närmande till införande af ett fastighetsboksystem, och

skälet till att så ej är händelsen är lika enkelt, som lätt funnet. Det sa

kallade fastighetsboksystemet hvilar på den princip, att vid allt förvärfvande af

sakrätt till fast egendom, hvithet grundar sig på frivillig rättshandling mellan

tvänne personer (en promittent och eu acceptant), offentlighet — offentliggörande

och dymedelst vunnen offentlig fastställelse — eller hvad som

nu kallas lagfart utgör ett oundgängligt vilkor för sakrättens förvärfvande

och verklighet, så att detta förvärfvande icke genom blott öfverenskommelse

kan ske; och såvida sättet för denna offentlighet, genom

hvilken först sakrätt uppstår, är inskrifning i fastighetsboken, är en

nödvändig förutsättning för systemet, att boken skall ega o vilkorligt

vitsord. Eu sådan betydelse af offentligheten kan denna naturligen ega

antingen derigenom, att den betraktas såsom eu laga formalitet vid den

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 19.

rättshandling, genom hvilken rätten förvärfvas och utan hvilken formalitet

denna handling är till sin rättsliga verkan en nullitet, eller

ock, enligt det utbildade fastighetsboksystemet, på det sätt, att

offentliggörandet utgör ett väsendtligt moment i sjelfva förvärfvandet.

I förbigående må för öfrigt, på gifven anledning, den anmärkning på

detta ställe ega sin plats, att denna betydelse af offentligheten och

offentliggörandet vid förvärfvandet af sakrätt i fast egendom så litet

är någonting nytt eller först med det så kallade fastighetsboksystemet

påhittadt, att den fastmer hos de germaniska folken är ursprunglig:

den intager i den germaniska rätten samma ställning, som traditionen

i romerska rätten, såsom den. modus adquirendi, som måste komma till

kontraktet, rättstiteln eller causa för uppkomsten af sakrätt, eller den

utgör en symbolisk tradition, som vid fast egendom medför samma

verkan, som verklig tradition eger vid lös; — hvaraf ock framgår, att

uppbud och fasta från början haft eu långt vidsträcktare rättslig betydelse,

än hvad de i 1734 års lag ega och isynnerhet genom senare

tolkningar och författningar fått. Hos oss framträder en sådan offentlighet,

såsom bekant, i den så kallade skötningen i vittnens närvaro

eller inför domaren vid öfverlåtelse af sakrätt till fast egendom på

landet, under det redan i Magnus Ericssons stadslag och såsom häremot

svarande i fråga om fast egendom i stad stadgas, att köp skall

ske på stadens rådstuga. Alldeles detsamma framträder i gammal

tysk rätt, vid hvars historiska utveckling det ursprungliga symboliska

öfverlemnandet och besittningstagandet, bekräftadt af domaren, i mån

af större skicklighet i skrifkonsten, öfvergick till intagande af öfverlåtelse-akten

eller af kontraktet i offentliga böcker inför sittande rätt,

hvarefter transaktionen stadfästades och fastebref utfärdades med utsatt

klagotid för tredje man. Aldeles i motsats häremot utgå de al''

Kong]. Magt framlagda lagförslagen från den förutsättning och det

antagande, att sakrätt öfverflyttas och uppstår redan genom sjelfva

aftalet, i förhållande hvartill lagfart endast eger betydelse af offentliggörande

af redan förvärfvad sakrätt och derjemte, under vissa förutsättningar,

medför dess betryggande i kollisionsfall. Att så förhåller

sig, är ej blott upprepade gånger af Hans Excellens Herr Justitiestatsministern

till statsrådsprotokollet förklarad^ det framgå]'' derjemte

aldeles otvetydigt ur lagförslagen sjelfva, och redan de första §§ i

lagfarts-lagen, och hvad i dessa om lagfart stadgas, visa att så är förhållandet.

Uppenbart är nemligen, att då, enligt § 1 lagfarts-lagen,

jemväl vid arf och giftorätt, der sakrätten dock vinnes genom sjelfva

lagen, lagfart skall sökas, denna ej eger betydelsen af ett moment vid

rättens förvärfvande; och icke mindre tydligt framgår af stadgandet,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

i § o, af plikt för uraktlåten lagfart, att denna ej heller kan utgöra

en laga formalitet, i hvilket fall plikt vore lika orimligt, som för underlätet

förvärf i allmänhet. Utgå sålunda fastighetsboksystemet och de

Kongl. lagförslagen i fråga om vilkoren och sättet för förvärfvande af

sakrätt till fast egendom från motsatta principer och förutsättningar,

så blir deraf endast den lika naturliga som oundvikliga följden, att de

nämnda lagförslagen i civilrättsligt hänseende, eller såsom lagar för

ordnandet och betryggandet af sakrätterna till fast egendom, ej kunna

innehålla några föreskrifter, som med dem, hvilka enligt fastighetsboksystemet

äro i nämnda hänseende grundläggande, vore gemensamma,

eller ens förberedde införandet af nyss anförda system. Fastmer visar

sig nämnda motsats så afgjord, att der, här och hvar, i lagförslagen

någon vidare betydelse än den af ordningsstadganden tillägges föreskrifterna

om lagfart och inteckning samt om dessas införande i boken,

eller der åt dessa åtgärder, eller åt anteckning i eller ur boken tillerkännes

något rättsligt inflytande på eller något närmande till vitsord

med hänseende till de ifrågavarande rättigheterna, sådant framstår

såsom störande, ofta förstörande inkonseqvenser mot hvad i öfrigt om

samma rättigheter och om sättet för deras förvärfvande eller bibehållande

finnes föreskrifvet. Till det minsta, der särskildt någon slags

rättslig verkan tillägges införande i boken, framstå stadgandena derom

såsom föreskrifter, hvilka väl kunna ega en betydelse för bokens ordentliga

förande, men hvilka deremot med hänsyn till de rättigheter,

som dervid äro i fråga, endast utgöra onödiga, besvärliga, ofta kostsamma

omvägar (så exempelvis förslaget till lagfartslag §§ 10, 19;

förslaget till inteckningslag § 62).

Till hvad som uppgifves såsom mål och rigtningspunkt vid eu

förbättrad lagstiftning, beträffande sakrätterna till fäst egendom, utgöra

sålunda de framlagda lagförslagen visserligen intet nämnvärdt närmande.

Återstår att söka ett svar på frågan, om tillräckligt motiv till antagande

af dessa lagförslag är gifvet i och genom det sätt, hvarpå i dem är

löst den andra delen af den vid lagförslagens utarbetning uppstälda

uppgiften: att systematisera och till inbördes öfverensstämmelse bringa

rättsgrundsatserna, beträffande sakrätterna till fast egendom, eller, från

praktisk synpunkt och med hänsyn till utförandet, att genom laga

stadgande]! söka förekomma kollisionsfall mellan nämnda slags rättigheter,

eller, då dylika ej kunna undvikas, ordna förhållandena vid desamma.

Att samma lagförslag förfullständiga gällande lagar och fylla

i dem befintliga luckor i föreskrifterna om de rättsförhållanden, de omhandla,

och att de så till vida medföra bestämd förbättring i det bestående,

är billigtvis att erkänna. Detta oaktadt, kan jag för min del på

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Lag-Utskottets Utlåtande N:o It).

den ofvan uppstälda frågan om deras antagande, ej finna annat svar,

än ett nekande. Att motivera detta svar medelst detaljerad granskning

af de särskilda stadganden, lagförslagen innehålla, skulle vida

öfverstiga gränserna för en reservation. I stället för hvarje sådan,

inskränker jag mig till anförande endast af några allmänna och principiela

anmärkningar, till hvilka de framlagda förslagen, enligt mitt

omdöme, gifva anledning.

De fel, af hvilka lagförslagen, efter min uppfattning, lida, kunna

i allmänhet angifvas så, att dessa föreslagna lagar i sina särskilda delar

eller rättsbestämningar ej framgå ur en princip, samt att de vilkor,

de angifva och stadga för uppkomsten af de rättigheter, hvilka skola

genom lagarne sanktioneras och ordnas, fastställandet af samma rättigheter

i deras bestånd och reglorna för deras begränsning i förhållande

till hvarandra, eller, kort sagdt, sättet för rättigheternas bestämmande

och inbördes förhållande, icke hafva sin grund i dessa rättigheters egen

natur och betydelse eller deraf utgöra ett uttryck. Af dessa fel äro

i sjelfva verket alla andra endast speciela uttryck eller följder, men

med samma fel äro ock brister angifna, som omöjliggöra uppnåendet

af det med de föreliggande förslagen afsedda ändamålet. Sammanställer

man de i dessa lagförslag gifna stadganden för sakrätternas afvägning

i förhållande till hvarandra eller för förekommande och lösning

af de förhållanden mellan rättsanspråk, som i samma förslag upptagas

såsom så kallade rättskollisioner, så letar man förgäfves efter en, alla

genomgående och ur begreppet af sakrätt hemtad decisionsgrund, och

der någon sådan grund kan i lagbestämningen spåras eller för densamma

angifvas, består den i för saken sjelf fremmande omständigheter

eller praktiska expedienter. Dermed blir lagen icke ett helt, hvars

särskilda stadganden framstå och kunna begripas såsom det för ordnandet

af det rättsförhållande, som är i fråga, naturliga och riktiga

sättet; den blir en samling af decreter, hvarvid kunskapen om hvad

som är rätt vinnes genom inpräglande i minnet af det, som i den positiva

lagen för hvarje fall finnes intaget.

Vid det härmed, beträffande de föreliggande lagförslagen sagda,

kan nu emellertid anföras, att detsamma dock endast utgör såkallade

principiela eller, såsom det ock uttryckes, teoretiska anmärkningar,

hvilka såsom sådana från praktisk synpunkt ej eg a någon vigt: skulle

ock i lagar eller förslag till sådana en betydelse vara tillerkänd vissa

rättshandlingar, som dessa i sig sjelfva ej ega, en bestämning tillagd

eu rättighet, eller en decision mellan flera sådana faststäld, hvilka endast

ega positiv betydelse, eller tilläfventyrs hemta sin giltighet derur,

Bill. till Tlilcsd. Prof, 187a. 7 Sami. 17 1111(1. '' '' 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Lag- Utskottet* Utlåtande N:o 19.

att de förut finnas i gällande lag, så följer deraf icke, att lagarue eller

lagförslagen ej kunna vara praktiskt nyttiga ock göda såsom positiva

rättsreglor för decision vid gifna förhållanden och rättskollisioner. Utan

att här vidare inlåta mig på frågan, om ej sådan beskaffenhet, som den

nu nämnda, vare sig hos lag eller lagförslag, just visar behofvet af en

revision och förändring, öfvergår jag till den andra anmärkning, jag

vid de lagförslag, som här föreligga, anser mig böra framställa; den

nemligen, att de positiva rättsbestämningar, förslagen intagit, d. v. s.

de stagdanden, de gifva för ordnande af rättsförhållanden och rättskollisioner,

i väsendtliga momenter komma i strid mot fordran af principal

och ur sakens natur hemtad enhet: de föreliggande lagförslagen

äro i sina momenter aldeles ej fria från motsägelser mellan dessa momenter

sinsemellan och med allmänna rättsbegrepp. Denna anmärkning

sträcker sig för öfrigt, i anseende till betydelse och verkningar,

utöfver det teoretiska gebietet in på det praktiska. Den grundsats

vid lagstiftningen för sakrätter till fast egendom, från hvilken förslagen

utgå, är, såsom ofvan nämnts, den från 1734 års lag kemtade, .att.. sådan

sakrätt vinnes genom sjelfva aftalet, — hvarmed denna lagstiftning,

i förbigående anmärkt, redan i sjelfva sin utgångspunkt framstår såsom

betänklig, såvida den nämnda grundsatsen hvilar på den omöjliga förutsättning,

att ur en grund tvenne till arten skilda följder skola kunna

uppstå: närmaste verkan af kontrakt är fordran, men skall ibland ock

vara sakrätt. Stadgandena (TV, 4; XVI, 16 J.-B.), att vid försäljning

eller utledning åt två, det äldre aftalet har företräde, hvilka konseqvent

följa ur nämnda grundsats (eller, rättare sagdt, ur k vilkas befintlighet

i i734 års lag man egentligen slutat till att grundsatsen i samma lag

finnes), äro härvid i lagförslagen bibehållna och utsträckta till betydelse

af princip för afgörande af bättre rätt till fast egendom. Men

derjemte är likväl tillika, i tillämpningen och användningen, denna princip

inskränkt eller delvis upphäfd derigenom, att, jemte densamma,

företrädesrätt vid förvärfvande af fast egendom, enligt Kongl. Förordningen

af den 19 Maj 1845, tillhör den, som först söker lagfart eller

inteckning, äfven om hans kontrakt är det senare, — utan att dervid

synes blifvit uppmärksammad!, att nämnda förordning, just i och med

citerade stadgande, uppenbarligen brutit med hela principen om sakrätts

uppkomst genom kontraktet. Resultatet af dessa Minne och hvarandra

motsatta principers användning för bestämmande af företrädesrätt

t. ex. om samma egendom blifvit såld till två (Lågtartsstadgan

§ 12) — och på samma sätt vid analoga fall — blir nu det stadgande,

att den som först sökte lagfart bär företrädesrätt, äfven om den andre

förut uppgjort kontrakt (och sålunda, enligt den antagna principen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

i o

redan är egare åt'' egendomen) — d. v. s. att i sådant fall upphäfva

s principen i sina konseqvenser, — hvaremot om båda på samma

dag söka lagfart, den, som först kontrahera^ tiar företrädesrätt

__öj hvilken händelse principens användning alltså bibehålies. domför

man nu detta stadgande först med den upprepade gånger gjorda

förklaringen om, samt den ur lagförslagens ordalag, såväl som invandra

stadganden i dem, framgående betydelsen af lagfart, sa visar sig, att

denna, från att utgöra en ordningsåtgärd och innebära publicerande af

eu redan vunnen och befintlig sakrätt, här öfvergatt till betydelsen af

den i törsta hand afgörande grunden för samma rätts bestånd vid kollisionsfall,

under det det lagliga förvärfvandet dervid endast i andra hand

blir bestämmande. Med donna, lagfart tillagda, betydelse är å ena

sidan, hvad angår lagfarten sjelf, klart, att donna, från rättslig synpunkt

eller med hänsyn till dess ställning och dess verkningar på ordnandet

af rättsförhållanden betraktad, fått karakteren af princip för ett, ej. blott

från obligation, utan likaväl ock lian sakrätt särskildt slag af rättighet,

nemligen att genom lagfart upphäfva eller undantränga eu redan verklig

och befintlig sakrätt, hvilken rätt just såsom sådan, eller, då den redan

i laga ordning förvärfvade sakrätten för den far vika, naturligen utgöi

en annan, en “starkare rätt41, än den sistnämnda. Men lika klart block,

att, då i och med fordran och sakrätt de möjliga förhållandena

mellan den berättigade och den förpligtade äro uttömda, ett tredje slag

af rätt jemte de två nyssnämnda ej finnes, och att alltså den egentliga

decisionen vid rättskoilissioner härmed gjorts beroende af eu logiskt

omöjli o- fiktion. Den förvirring, af hvilken lagförslagen i nämnda afseende

lida, framträder åskådligt i fråga om panträtt, da denna, ehuruväl

utgörande eu sakrätt, detta oaktadt dock icke, såsom andra sakrätter,

genom kontrakt, utan först genom inteckning skall uppstå, men likväl

och icke desto mindre bland sakrätterna blir, ej den starkaste och mest

betryggade, utan fastmer i förslagen behandlas såsom den till säkerheten

sista och svagaste (se t. ex. Förslag till Inteckningslag § 14,51.)

A andra sidan åter följer af nyss ofvan angifna, lagfart och inteckning

tillagda verkan, hvad angår sakrätt, att denna i väsendtlig mån till sm

rättsliga betydelse blir inskränkt och närmas till likhet med toidian.

Då sakrätt först genom lagfart eller inteckning får giltighet mot tredje

man, så är af denna åsigt och sadant stadgande blott den andi a sidan,

att den i sig sjelf innefattar sådan: karakteren af sakiätt bill ej

längre den, att mot hvar och eu kunna göras gällande, utan, liksom den

uppkommit, på samma sätt som fordran, genom kontrakt, sa medföi den

ock, lik denna, förbindelse endast för den andre kontrahenten... Men

kan, i följd häraf, enligt de framlagda lagförslagen, redan förvärf vad

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Lag-Ut skottets Utlåtande N:o 19.

och befintlig sakrätt icke desto mindre, till följd af tillfällig och af

rättsinnehaf varen oförvållad omständighet, af tredje person den förre

frånhända»; kan t. ex. den, som i laga form förvärlVat egendomsrätt till

en egendom, hvilken han tilläfventyrs redan betalat, men som af sjukdom

eller annat ofall ej hinner till tinget samma dag, som eu annan

och senare köpare af egendomen, af denne beröfvas sin rätt; så är

redan häraf och i allmänhet klart, att dessa lagförslag, i anseende till

deras praktiska betydelse och användning betraktade, långt ifrån att förläna

större säkerhet åt sakrätterna, för dessa tvärtom principielt medföra

ett tillstånd af osäkerhet.

Detta tillstånd af osäkerhet, som genom de framlagda lagförslagen

beredes sakrätterna, framträder också och vinner, i de stadgande!], lagförslagen

innehålla för så kallade kollionsfall mellan särskilda sakrätter,

sin bekräftelse, endast på ett mera åskådligt sätt. 1 de framlagda lagförslagen

är i hvarje fall, der tvänne rättigheter eller rättsanspråk i förhållande

till samma fästa egendom kunna uppträda mot hvarandra, ett

sådant fall betecknadt och behandladt såsom eu rättskollision, oansedt

huruvida de båda rättigheterna eller anspråken verkligen till hvarandra

sta i det förhållande, att den ena, delvis eller helt, omöjliggör utöfvandet

af den andra. Detta har medfört, att såsom rättskollisioner biifvit

uppställa äfven sådana fäll, der kollisionen eller stridigheten i sjelfva

verket blott är skenbar. Då nu, vidare, vid decisionen i rättskollissioner,

på samma dag af tvänne sökt lagfart eller inteckning antages och betraktas

såsom samtidig eller på eu gång sökt; så blir härigenom hvarje

i lagförslagen innehållen decision mellan tvänne på samma dag lagfarna

eller intecknade, kolliderande sakrätter i sjelfva verket liktydig med ett

stadgande, att befintlig och lagligen betryggad sakrätt, till följd af tredje

mans åtgörande, dock upphör att vara gällande, och detta äfven i de

fäll der de^ båda rättigheterna verkligen kunna med hvarandra stå tillsammans,

låt vara med någon olägenhet eller inskränkning i den ena

eller den andra. Men på samma gång som dermed, enligt de framlagda

lagförslagen, åtminstone såsom allmän bestämning, giltighet mot tredje

peison ej med sakrätt är gifven, eller i särskilda stadganden är före''

sknfvet, . att ej blott befintlig, utan derjemte “betryggad1* sakrätt, ändå,

under gifna förhållanden, endast eventuelt gäller mot tredje man, på

samma gång framträder ock deraf såsom följd, att i hvarje sådant fäll,

ellei i och med sådant stadgande, den rättighet, som upphäfves, i sjelfva

veiket till. sin natur och betydelse såsom en sakrätt försvinner, eller,

från praktisk synpunkt och i praktisk användning, det följer att, äfven

der sakrätt i laga form biifvit förvärfvad och på sätt lagen föreskrifver,

genom lagfart eller inteckning betryggad, säkerhet för dess bestånd enligt

s. 77 Kontrollera mot PDF

Lar/ - Utskottet* Utlåtande N:u 19. 77

de framlagda lagförslagen ändå icke linnes. Ett par exempel må här

finna eu plats. § 14 Förslag till Inteckningslag stadgar, att om å samma

dag lagfart sökes å skedd öfverlåtelse af fäst egendom samt å inteckning

för/fordran hos egendomens förre egare och med dennes medgifvande, då

skall (med ett uppgifvet undantag) inteckningssökanden vika för den, som

förvärfvat eganderätten. Att eganderätt till eu egendom och inteckning i

densamma kunna stå tillsammans är sjelfkärt; någon omöjlighet att låta

båda de lagligen förvärfvade sakrätterna förblifva gällande finnes alltså

icke, ty skulle ock köparen, innan inteckningen blef honom bekant,

hafva betalt så stor del af köpeskillingen, att om inteckningsinnehafvaren

söker utmätning för sin fordran, resten af egendomens värde ej uppgår

till full betald köpeskilling, och köparen alltså nödgas söka ersättning

för resten hos förre egaren, så är, till och med under förutsättning, att

lian ej lyckas att af denne fa ut hela summan, dermed sjelfva den förvärfvade

eganderätten . dock ej upphäfd. Då deremot, enligt citerade

stadgande, inteckning för fordran, som med gäldenärens samtycke blifvit

sökt och beviljad, genom ett samma dag till lagfart presenteradt köpekontrakt

till den intecknade egendomen, anulleras, så är det klart, att

dermed sjelfva begreppet af hypotek såsom sakrätt är negeradt, eller,

med andra ord, att endast eventuelt och under förutsättning af den af

inteckningsinnehafvaren alldeles oberoende lyckliga händelse, att ingen

köpare till den intecknade egendomen samma dag infinner sig inför

l ätta, vinnes i och med hypotek annan eller större säkerhet för fordran,

än den inteckningsinnehafvaren mot gäldenären redan eger genom af

den sistnämnde utfärdad revers, för hvilken inteckningen skulle utgöra

säkerhet. Alldeles likartadt blir, vid den ändring Utskottet, visserligen i full

konseqvens, med hela den ståndpunkt, de framlagda lagarne uttrycka,

föreslagit vid § 56 Förslaget till Inteckningslag, förhållandet med servitut

i egendom, som öfverlåtes till ny egare. Må vara att man såsom servitut

vill beteckna äfven eu sådan, dispositionsrätten till en egendom inskränkande

rätt, som. af egendomsegaren t. ex. blott under den tid, lian är

egare, vore beviljad: till dess natur såsom sakrätt hören sådan begränsning

eller, ett sådant förhållande till viss person, vare sig hvad beträffar

den förpligtade eller den berättigade, så litet, att oftast hela servitutsrättens.

betydelse. för den egendom, vid hvars besittning den är fästad,

skulle i väsendtlig mån upphöra, om servitutsrätten tillfälligtvis från den

kunde skiljas. Då såsom skäl för stadgandet, att, der lagfart å egande1

ätt och inteckning för servitut sökes å samma dag, den sistnämnda upphäfves

genom . den förra, blifvit anfördt, att egendomsrätt, såsom den

mest fullständiga bland alla sakrätter, har företräde framför de öfriga,

så hvilar detta på eu tvetydighet i uttrycket: “fullständig rättighet11;

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

jemförda i anseende till det föremal, hvarpå egendoms- och seivitutsiätt

äro riktade, må den förre sägas vara fullständigare, än den senare, men

af rättsobjectets större eller mindre innehåll följer ingen olikhet i sjelfva

rätten såsom sådan eller den rättsliga befogenheten; hvad åter denna

angår, så är vid egendoms- och servitutsrätt fullständigheten densamma,

då båda äro sakrätter. _ # .

Redan nu anförda allmänna anmärkningar vid de föreliggande lagförslagen,

äro, enligt mitt omdöme, afgörande i fråga om dessas antagande,

eller afslag å förslaget derom. Något närmande till införandet i sjelfva

eivillagstiftuingen om sakrätt i fast egendom af fastighetsbokssystemet,

d. v. s. till hvad som erkännes utgöra den för fullt betryggande åt

nämnde rättigheter enda fullt tillfredsställande ståndpunkt i sagde lagstiftning,

är med dem icke vunnet och hvad de, såsom ordningsstadganden

beträffande fastighetsbok och anteckning i denna af förvärfvade sakrätter

innehålla, kan ganska väl och måhända bättre hafva sin plats i

särskild författning. Betraktade utan afseende på deras förhållande till

nämnda system, i och för sig och såsom förslag till en civillagstiftning

för ett visst slag af privaträttsliga förhållanden, lida de i sina särskilda

delar brist på genomgående inre enhet, på inbördes samstämmighet i

sina särskilda stadganden och på eu ur naturen af de rättsförhållanden,

som skola ordnas, följande giltighet, och gifva åt de rättigheter, som utgöra

deras föremål och åt den af dem beroende fastighetskrediten ej den

säkerhet och styrka, som med deras stiftande asyftas. bedda fi an synpunkten

af en öfvergångslagstiftning är, såsom i Högsta Domstolen ock

bli tv i t anmärkt, fara värdt, att de, eu gång antagna, skulle långt ifrån

att påskynda det alltid mödosamma och vidlyftiga utarbetandet af nya

lagförslag i samma ämne, snarare, då man dermed så nyss sysselsatt

sig, medföra ett uppskof till obestämd tid med sådana förslag.'' Under

sådana förhållanden kan jag för min del ej finna annat, än att den töi

den ifrågavarande vigtiga angelägenhetens verkliga befordrande för närvarande

lämpligaste åtgärd från Riksdagens sida består i att icke för dess

del antaga de med anledning af den Kong], propositionen af Lagutskottet

i mom. 1—9 af dess betänkande tillstyrkta eller framstälda

lagförslagen44.

af Herr Caspersson:

§ 21.

“Då de föreslagna fastighetsböckerna för närvarande icke kunna i alla

domsagor införas, då urtima ting ofta förrättas af annan domare än^ den

håller ordinarie tinget och har fastighetsböckerna i sin vård, då ett

som

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 10.

vid utima ting fördt protokoll på löst blad lätt förkommer eller vid upprat

tande af gravationsbevis förbises, och en särskild resa för anteckning i in

teckningsboken kan medföra särskild kostnad för parten, anser jag 21 §- som är öfverensstämmande med nu gällande lag, böra oförändrad bibehållas,

vid 38 §.

l:o) Enligt den lydelse 17 Kap. 1) § 6 mom. Handelsbalken kommer

att erhålla (se Kongl. Maj:ts nådiga proposition pag. 27) skall utmätning

å fast egendom antecknas i inteckningsboken och, i händelse försäljning

följer å utmätningen, medföra lika rätt med inteckning, anser jag fordringsegarens

rätt icke böra göras beroende af utraätningsförrättarens noggrannhet,

utan bör det öfverlemnas åt fordringsegaren att sjelf bevaka sin rätt; till

följd af hvilken åsigt jag föreslår, att ordet “ ut mätningsförr ättaren* bör

utbytas mot utmätningssöhanden.

2:o) Då, enligt 15 §, inteckning kan pröfvas utan hinder af konkurs,

men på konkursen sedan beror, huruvida inteckningen medför någon verkan,

och det, således lätt kan uppkomma och bland allmänheten spridas en mängd

med inteckningsbevis försedda skuldebref, som sakna all värde, utan att

detta synes af inteckningsprotokollet eller derpå grundade gravationsbevis,

anser jag att, för bibehållande af fastighetskrediten och för att i någon mån

förekomma bedrägerier, i denna § stadgas, att, när fast egendom afträdes till

konkurs, anteckning derom bör ske i inteckningsprotokollet vid nästa ordinarie

rättegångsdag, för hvilket ändamål konkursdomaren, i händelse fastigheten

icke är belägen inom konkursdomstolens område, bör om konkursen underrätta

domaren i den ort, der fastigheten är belägen.

47, 48 och 49 §§

anser jag böra bibehållas oförändrade.

§ 61.

I händelse min reservation vid 38 § vinner bifall, bör efter ordet

utmätning inskjutas eller konkurs.

§ 63.

Den i donna § föreslagna ändring anser jag obehöflig''.“

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Lätt-Utskottets Utlåtande N:o 19.

åt'' Herr Grefve Korn:

l:o) rörande förslaget till lag om lagfart af fastighetslån g.

Uti den underdåniga skrifvelse, Rikets Ständer den 11 Augusti 18G0

afgåfvo, och i hvilken skrifvelse de anhållit, det Kongl. Maj:t i nåder täcktes

låta utarbeta och för Riksdag framlägga förslag till ny fastighetslag,

framhöllo Rikets Ständer såsom ett hufvudsakligt motiv, att, som

Kongl. Förordningen den 14 Maj 1805 i det närmaste saknade betydelse

och tillämpning samt ingalunda beredde den med samma författning åsyftade

säkerhet å jordbesittning, förändrade föreskrifter till betryggande af eganderätt

till fast egendom och inteckningssäkerhet vore af högsta behof påkallade.

I sammanhang dermed anhöllo Rikets Ständer, att en revision rörande gällande

bestämmelser angående lagfart och inteckning måtte få ega ruin, och

att, bland annat, lagförslag om införande af grund- och hypoteksböcker

blefve framlagdt.

Uti det lagförslag angående lagfart af fast egendom, som Kongl.

Maj:t till denna Riksdag i nåder framlagt, hafva sådana bestämmelser rörande

grund- och hypoteksböcker, som till följd af utredde förhållanden för

närvarande inom landet kunna åstadkommas, influtit äfvensom ändamålsenliga

och fullständiga stadganden angående lagfart blifvit föreslagna; men rörande

den vigtigaste frågan, en fullt betryggande eganderätt till fastighet, omfattar

lagförslaget inga bestämmelser.

Yäl kan det invändas och, jag medgifver sådant, äfven med befogenhet,

att bestämmelser rörande preskription af klander mot fastighetsbesittning

icke har sin rätta plats uti en lagfartslag; men jag är af den åsigt, att dels

uti detta lagförslag lämpligen bort införas stadganden, hvarpå en preskriptionslag

bättre, än som nu skett, kunnat grundas, dels ock att i sammanhang

med denna lagfartslag kunnat framläggas ett nytt lagförslag angående preskription

med bestämmelser, grundade på lagfartslagen."

I de lagar, hvilka före år 1736 tjente till efterrättelse, borde hvar

och en åtkomst af fast egendom, som icke inom tre år från laga-stånds-tiden

(lagfartens afslutande) blifvit klandrad, derefter anses fast och orubbad, med

undantag dock i de händelser, som rörde omyndig, vanvettig, utrikes faren

eller fången person, hvilka någon längre, dock viss stadgad, tid till klander å

dem afhänd jord varit förunnad. Anledningen, hvarföre likartade bestämmelser

uti 1736 års lag icke inflöto, kunna sannolikt sökas i den omständighet,

att, som reduktion kort förut pågått och dyningar då ännu deraf

visade sig i afseende å de af framfarne konungar gjorda egendomsförläningar,

hvilka genom maktspråk fråntogos dessa fastigheters innehafvare, oaktadt

mangen af dessa med “fasta och sköte" visade sig hafva i laglig ordning

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Lag-Utskottets Utlåtande- N:o 19.

fastigheterna för värfva!, lagstiftarno å den tiden icke tunno med statens fördel

förenligt att, sedan konungamakten åter blifvit inskränkt, den nya lagen

skulle verka hinderlig! för genomförande af den då ännu ej fullkomligt

afskräde reduktionen. Först "i böjan af detta århundrade insågs, att en

preskriptionslag, som satte en gräns för klander af jordatvister, vore till

betryggande af eganderätten nödvändig; och detta var anledningen till utfärdande

af ofvan omförmälda Kongl. förordning af den 14 Maj 180;>, hvars

brister efter en sjutioårig tillämpning äro oss alltför välbekanta.

Jag har nu tänkt mig, att, när en ny preskriptionslag rörande fastighetsbesittning

skulle utfärdas, denna borde hufvudsakligen grundas pa lagfartslagen

eller, med andra ord, att preskriptionstiden borde räknas från den

dag, lagfart å fång af fastighet beviljats. Det är derföre jag äfven trött,

att denna lagfartslag bolde innehålla stadgande derom att med alla fång,

äfven uti vissa fall med sådana, hvartill en senare egare icke kunnat styrka

sin fångesmans åtkomst, skulle kunna lagfaras, och att sålunda lagfart under

vissa stadgade vilkor äfven å sistberörda fång skulle få beviljas. Uti vårt

land finnas nemligen tusentals fastighetsfång, hvarmed bort, men icke

kunnat lagfaras antingen till följd deraf att förut varande egares åtkomst

icke kunnat fullständigt styrkas eller ock af annan anledning. På det

sådana fång skulle kunna genom en preskriptionslag bevaras, vore, under

förutsättning att preskriptionstiden räknades från den tid, då lagfart beviljades,

nödigt i den nya lagfartslagen inrymma ett stadgande, hvarigenom

äfven möjlighet till lagfart åt dessa fång kunde beredas. Ett stadgande i

denna syftning har jag trott lämpligen kunnat meddelas sålunda, att, sedan

någon, som är i besittning af fast egendom, på grund af sin fångeshandling

derå sökt lagfart, men sådan icke kunnat, till följd af bristande åtkomst för

hans fångesman, beviljas, lagfart ändock kunde åt sökanden meddelas, derest

efter viss stadgad tid, sedan lagfarten söktes, klander å fånget icke mellankommit

eller, om sådant blifvit väckt, med laga kraft egande beslut blifvit

ogilladt. Som en sådan ansökning, hvarå lagfart finge för framtiden byggas,

måste offentliggöras, vore derföre äfven nödigt i lagfartslagen inrymma

stadgande derom, att icke endast beviljade lagfarter, på sätt 17 § i lagförslaget

upptager, böra kungöras, utan att sådan! kungörande skulle ega rum

rörande alla sökta lagfarter.

Uti Kongl. Maj:ts förslag till lagfartslag, § 15, är stadgadt, att “utan

hinder af lagfart må talan å fång lagligen pröfvas”.

Efter min åsigt har ett sådant stadgande icke sin rätta plats uti lagfartslagen

derföre, att, om eu preskriptionslag innehåller bestämmelse om

liden för klandertalans anställande och denna tid räknas från lagfartstiden,

IM. till Jliksd. Prof,. 187b. 7 Sami 17 Höft, It

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Lag-Utskottets Utlåtande N:n .79.

sa är derigenom on tydlig bestämmelse meddelad, att under mellantiden

klander ma anställas. I allt fall är ett stadgande derom i denna lagfartslag

onådig, enär var nu gällande lag uti 10 Kap. 1 § Jordabalken och mera

omförmälda Kong!, förordningen den 14 Maj 1805 derom hafva oförtydbara

bestämmelser, hvilka icke genom förslaget till lagfartslag äro undanröjda.

Till följd af de asigter, jag ofvan i korthet uttalat, finner jag mig

böra föreslå : '' ’ J ° ”

att Kong]. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning

angående lagfart å fång till fast egendom icke må i sin helhet

antagas;

men att i stället inför Riksdagen må framläggas ett nytt förslag

till sådan lag, afvikande från detsamma endast i följande omständigheter.

att § 15 i det nådiga förslaget måtte utgå;

att lagstadgande må införas såsom § 72 i lagförslaget af följande

lydelse:

“År någon såsom egare i besittning af fast egendom, men kan

lian ej sin tångesmans åtkomst dertill fullständigt styrka, ege han,

med företeende af sin fangeshandling och sådana sin fångesmans

åtkomstbevis, hvarpå han kan ega tillgång, för fånget söka lagfart.

Varder icke inom tre år, efter det anteckning derom i fastighetsboken

skett, fanget klandradt eller, sedan klander inom sagde tid

väckts, detsamma genom laga kraft vunnet beslut godkändt, må

lagfart a sökta fånget efter förnyad ansökning derom beviljas.”

att. *§§ 12, 13 och 14 af Kongl. Maj:ts förslag må framflyttas

^ §§ Ib, 14 och 15 efter den ordning, dessa §§ innehafva i

nämnda nådiga förslag; och

att § 17 erhåller förändrad lydelse sålunda:

^‘hör hvart ting å landet och för hvarje månad i stad skall inom

fjol ton dagar derefter förteckning å sökta lagfarter, upptagande

tinget och vid köp äfven köpeskillingen^ etc. (i öfrig! lika med

denna § i lagförslaget)

att

I sammanhang dermed anser jag mig böra lika med Utskottet för

Riksdagen matte besluta aflåtande af underdånig skrifvelse derom:

oslå,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Idig-Utskottets Utlåtande N:o 19. S3

att Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta utarbeta

förslag till ny författning angående preskription för klander ä fast

egendom, hufvudsakligen i enlighet med ofvan uttalade grunder,

och till antagande vid kommande Riksdag förslaget derom framlägga.

2:6) rörande förslaget till förordning angående inteckning i fast egendom.

§ Ö.

Vid jemförelse af förslaget till lagfartslag med detta lagställe finnes

det, att uti 4 § af förra förslaget stadgande meddelats derom, att, derest

med fånget bör lagfaras vid flera rätter, afskrift af fångeshandlingen må,

på samma gång hufvudskriften är inlemnad för lagfart i den ena, i och för

samma ändamål samtidigt uppvisas i den andra, derest denna afskrift blifvit

af domare besannad; men uti nämnda 4 § af inteckningslagen är icke motsvarande

stadgande meddeladt, hvadan eu inteckning, som, gemensam i dera

fastigheter, bör af derå domstolar meddelas, icke ma sökas med mindre att

den handling, hvarå fordran sig grundar, uti lmfvudskrift uppvisas. Deraf

kan blifva en följd att, om kollisionsfall inträda emellan lagfart och inteckning.

på sätt uti §§ är förutsatt, den person, som fatt pantförskrif
ning

i fastighet eller fastigheter, som ligger eller ligga inom två eller dera

tingslag, icke kan, äfven om han gör allt hvad på honom, enligt lagförslaget,

till bevarande af sin rätt kan ankomma, vinna inteckning med företräde

framför lagfartsansökning, som på grund af fångeshandling, upprättad å en

senare tid än pantförskrifningen, anhängiggöres förr än inteckning i andra

tingslaget hinner att sökas. Följden deraf blifver, att inteckningsansökan,

såvidt den afser fastighet i sistnämnda tingslag, måste vika för lagfarten.

Såsom ett exempel må anföras: A lemnar den 1 Mars pantförskrifning å

10,000 kronor till B uti sina egendomar N:is 1 och 2, belägna inom olika

tingslag. A söker genast eller under pågående ting inteckning i N:o 1

vid den rätt, under hvars dom värjo denna egendom ligger. Inteckningen

i N:o 1 beviljas. Emedlertid har B den 30 April sålt båda egendomarne

N:is 1 och 2 till C. Denne sistnämnde söker å första rättegångsdagen af

sommartinget i båda tingslagen på en gång, enligt hvad 4 § i lagfartslagen

medgifver, lagfart å sitt fång. Pa samma dag söker A inteckning

uti egendomen N:o 2 vid den domstol, inom hvars domvärjo denna fastighet

är belägen. Förr har A ej* kunna! söka denna inteckning, enär inteek
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

ningshandlingarne i orginal förut voro ingifva till don domstol, der N:o 1

var belägen. Den sökta lagfarten beviljas. Då måste det fall uppstå, att,

oaktadt A gjort allt hvad pa honom kunnat bero, inteckningen står fast i

N:o 1, men ansökningen om inteckningen uti N:o 2 måste vika för den deri

samma dag sökta lagfarten. Detta blifver eu orimlighet, som, på det lagen

må vinna förtroende, måste undanrödjas. Då lagfartsförslaget första gången

genomgicks i Utskottet, gjorde jag framställning, att i berörda syftning ändra

nämnda 3 § uti förslaget om inteckningslag. Denna framställning godkändes

då enhälligt af Utskottet, ehuru de beslut, Utskottet då fattade, voro provisoriska.

Emellertid, vid sista genomgåendet för definitivt afgörande af lagen,

beslöts, att, med frångående af förra beslutet, nämnda paragraf skulle i enlighet

med Kongl. Maj:ts lagförslag godkännas; och detta senare beslut

syntes, att döma af diskussionen, grunda sig derå, att man ville derigenom,

så mycket som möjligt, förekomma att gemensamma inteckningar skulle ega

111111 ätt man genom godkännande af denna paragraf skulle tvinga affärsmän

att, om de ville säkert kunna bevara sin rätt, icke åtnöja sig med

gemensamma pantförskrifningar. Jag tror ej detta är rätta sättet att förekomma

sadant, utan då vore bättre att rent af förbjuda dessa gemensamma

inteckningar; men så länge lagen tillstädjer sådana panträtter, bör lamell

ock afiattas så, att missförhållanden icke få ega rum. I allt fall kan icke

förekommas, att en egendom, som ligger inom flera tingslag, belastas med

gemensam inteckning och icke heller, att egendom, som då inteckning meddelades

var ostyckad, sedermera blifver styckad, hvarigenom cn specialmteckning

förvandlas till en gemensam.

Af dessa skäl har jag ansett 3 § i lagförslaget böra erhålla ett tillägg

om rättighet för inteckningssökande att på en gång vid alla de domstolar,

der inteckningsärendet skall behandlas, söka inteckning och ingifva fordrinasbeviset,

vid ena domstolen i hufvudskrift och vid den eller de öfriga i bestyrkt

afskrift på enahanda sätt, som i 4 § af lagfartslagen angående lagfart

bestämmes; men emedan inteckningsbevis skall å den originala handling,

hvarå fordran sig grundar, antecknas, är nödigt, att samma handling i hufvudsknft

bil rätten ingifves innan inteckning får meddelas. Någon viss tid

till fullgörande deraf torde äfven böra föreläggas, på det inteckningsansökmngen

icke en längre tid må få ligga oafgjord. Denna tid torde läm pigast,

dä afsknften till domstolen ingifves, af denna bestämmas, helst domstolen

da är bäst i tillfälle bedöma tiden, inom hvilken hufvudskriften bör

kunna hinna efter densammas uppteende vid en eller flere andra rätter ingifvas.

Jag föreslår åt nämnda paragraf följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Bo

“Inteckning i tast egendom — — — i iuteckningsprotokollet in
-

“S/mU inteckning sökas vid flera rätter, må afskrift af den handling,

hval a fordran sig grundar, besannad af Domaren eller Ordföranden i den

ena af dessa Rätter, uppvisas för den andra; dock vare, förr än inteckningen

beviljas må’, sökanden pligtig att inom tid, som af Rätten föreliigges,

dd ingifva handlingen i liufvudskrift, vid påföljd att ansökningen eljest

anses förfallen. “

Enär samma förhållande, som ofvan af mig blifvit anfördt om inteckning

för fordran, äfven är tillämpligt i afseende å den inteckning för nyttjanderätt

och servitutaftal, som skall vid derå rätter meddelas, torde såsom

en följd häraf

erhålla följande förändrade lydelse:

“Hvad i 3, 13, 15, 16 och 17 §§ är föreskrifvet i afseende ä inteckning

för fordran skall ock i fråga om inteckning för nyttjanderätt tillämpas. “

Den ändring, Utskottet har föreslagit i dessa §§ af Kong]. Majrts lagförslag,

kan jag för min del icke biträda, utan anser jag samma nådiga

lagförslag böra i dessa delar godkännas.

3:o) rörande förslaget till förändrad lydelse af 17 Kap. 9 §

ändring ai ± inom., nvilket jag förordar böra bibehållas oförändradt enligt

Kong]. Maj:ts förslag.

4:o) rörande förslaget till förordning angående sättet för utmätt fast

egendoms försäljning i vissa fall.

Uti Utskottets ändringsförslag härutinnan kan jag icke instämma, utan

förordar jag, att Kong!. Maj:ts nådiga förslag måtte af Riksdagen intagas."

åt Herr Afzelius: “Villigt erkännande det (råmsten, som detta af

föras.

42

§§53 och 54.

Handelsbalken.

Jag instämmer rörande detta ladorslasr med Utskottet utom i fVå.™

rvongi. iviaj-.t tram lagda lagförslag, angående fast egendoms lagfarande

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

och intecknande in. in., onekligen innebär i förhållande till lagfarts- och

inteckningslagstiftningens närvarande tillstånd inom vårt land, har jag

likväl icke kunnat undgå att finna det sålunda tagna steget till förbättring

af vår gällande lag i denna del vara besväradt af de olägenheter,

hvilka alltid pläga åtfölja hvarje endast hälft steg på lagstiftningens bana.

För att skänka detta lagförslag mitt odelade bifall, skulle jag således

hafva önskat, att detsamma, om det än icke kunnat med ens helt och hållet

intaga, åtminstone sökt mera än hvad nu skett, närma sig berörda lagstiftnings

redan uppnådda ståndpunkt inom de länder, der ett verkligt

och fullständigt fastiglietsbok-system finnes infördt; och detta så mycket

hellre som Kong]. Maj:t, i öfverensstänmelse med den af Riksdagen derom

uttalade åsigt, hvilken äfven dessutom vunnit erkännande inom rikets

Högsta Domstol, förklarat det vara ostridigt, att fastighetsboks-institutionen

utgör denna lagstiftnings mål äfven i vårt land, hvars uppnående dock

synes vara temligen långt aflägset, så länge man ännu låter protokollet

förblifva “den normala urkunden, till hvilken boken är afsedd att utgöra

register“ — sålunda uppenbarligen saknande “fastiglietsbokens" egentliga

och väsentliga karakter af eu laga vitsord egande, officiel rättsurkund.

Vid sådant förhållande kan jag icke finna annat, än att eu revision

af ifrågavarande lagförslag genom den nya lagberedningen i ofvan

angifna syfte hade varit önskvärd; och tillåter jag mig att i detta afseende

här åberopa det yttrande, som, vid ärendets föredragning inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet, blifvit af Justitierådet Naumann af~

gifvet (se Bil. 2 till den Kongl. propositionen, pag. 19)“.

af Herr Sven Nilsson: “Genom 19 § i Kongl. Maj:ts nådiga proposition

med förslag till förordning angående inteckning i fäst egendom,

har den i vår nu gällande inteckningsstadga föreskrift^ skyldigheten att

förnya inteckning för fordran blifvit bibehållen. Då jag hvarken finner

det med panträttens natur öfverensstämmande att denna rätt, till följd af

underlåtenhet att densamma förnya, skall gå förlorad, ej heller i öfrigt

kan godkänna de praktiska grunder, man anfört för bibehållandet af inteckningsförnyelsen,

utan fast hellre anser att de påpekade olägenheterna

af förnyelseskyldighetens upphörande — hufvudsakligen, att fäst egendom,

i synnerhet allmogens, skulle i fastighetsboken befinnas besvärad med

inteckningar, hvilka såsom inlösta i sjelfva verket upphört att belasta

egendomen, ehuru de icke kunnat blifva dödade, eftersom originalhandlingarne

förkommit eller blifvit tillintetgjorda — synnerligen lyckligt

kunna undanrödjas genom så kallad ediktalstämming och de i sammanhang

dermed af fästighetsbokkomitén i dess lagsförslags 53 § föreskrifna

ytterligare åtgärder, så får jag, i denna del i Utskottet öfver
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19. 87

röstad, härmed reservera mig mot dess utlåtande, så vidt afser bibehållandet

af förnyelseskyldigheten, och förorda antagandet af nämnda 53 §

i dess grundprinciper. Vidare har jag för min del i Utskottet fästat

uppmärksamheten derå, hurusom domrarne ofta, då hos dem fram ställes

begäran att få utlösa gravationsbevis å en hemmansdel, uti det i anledning

häraf utfärdade beviset upptaga alla de inteckningar som gravera

hela hemmanet, således ej blott den del i hemmanet, beträffande hvilken

beviset ärbegärdt. Att häraf vallas stor olägenhet torde vara obestridligt

helst egaren af denna del, hvilken kanske i sjelfva verket är alldeles

giavationsfii, ändock i följd deraf att han ej erhåller bevis derom från

domaren, icke kan fa sin fastighet godtagen såsom pant för en mången

gång till äfventyra för honom så vigtig penningeförsträckning, att på densammas

. erhållande hans hela ekonomiska välfärd är beroende. Då nu

efter min öfvertygelse, domaren, med tillgång till åtkomsthandlingarne,’

hvilka ju skola i rättens minnesböcker vid lagfart eller inteckning anmäl

kas., mycket väl i de allra flesta fall kan utfärda gravationsbevis så

att deri ej upptagas flera inteckningar än som verkligen gravera den

hemmansdel, angående hvilken ett sådant bevis är begärdt, så får jag

hemställa, att skyldighet derutinnan för honom å lämpligt ställe uti den

föreslagna nya inteckningslagen föreslårifves“.

. af Herr Pinlig man: “Ehuru jag inom Utskottet biträdt den åsigt,

att innehafvare af intecknad nyttjanderätt, servitut, rätt till afkomst eller

annan förmån utur fast egendom, som måste vika i något af de i inteckningsförordningen

omförmälda fall, bör för skadestånd, hvartill han

en igt lag kan vara berättigad, njuta förmånsrätt i egendomen, äfven om

detsamma icke är såsom fordran till bestämdt belopp särskild! iutecknadt,

har jag dock icke kunnat, för min de], godkänna de af Utskottet föreslagna

bestämmelser, i afseende å lydelsen af

dels 51 § 1 mom. i förslaget till förordningen om inteckning;

.. dels 17 Kap. 9 § 4 mom. 2 punkten Handelsbalken i förslaget till

förändrad lydelse af samma lagrum; och

dels 2 § 1 mom. i förslaget till förordning angående sättet för utmätt

fast egendoms försäljning i vissa fall, utan hemställer jag:

beträffande förstnämnda paragrafs första moment, att detsamma

måtte erhålla följande lydelse:

“Clår nyttjanderätt vid egendomens försäljning förlorad och

lemnar dervid köpeskillingen öfverskott sedan de fordringar,

hvilka ega företräde framför nyttjanderätten, blifvit till fullo

gul do a, då skall öfverskottet, så långt det förslår och dertill är

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

af nöden, gå till betäckande af skadestånd, hvilket kan tillkomma

den, som förlorat nyttjanderätten.“

angående 17 Kap. 9 § 4 mom. 2 punkten Handelsbalken,

at,t detta lagrum måtte komma att lyda:

“Har intecknad rätt till sådan afkomst eller förmån eller

till nyttjanderätt eller servitut gått förlorad vid egendomens

försäljning å offentlig auktion efter utmätning eller ock under

konkurs i den ordning som om utmätt fast egendom är

stadgad; då njute rättighetens innehafvare enahanda förmånsrätt

till det öfverskott å köpeskillingen, som till följd af rättighetens

förlust uppkommet är.“

samt vidkommande här ofvan sist omförmälda paragraf och moment:

att Kongl. Maj:ts nådiga proposition måtte i oför
ändradt

skick bifallas.

Härförutan får jag anföra följande:

Enligt Kongl. förordningen den 28 Juni 1798, angående hvad

bolag iakttaga böra, som under så kallad firma, eller särskild antagen

handteckning, vilja handels- och fabriksrörelse idka, skall sådant bolag,

inom tre månader, vid vite af 300 riksdaler specie, hos vederbördig domstol

skriftligen uppgifva namnen på de personer, som uti bolaget taga

del och för firman äro ansvarige, hvilken anmälan bör uti rättens inteckning

sprotokoll intagas, äfvensom vid lika ansvar, och den förut stadgade

tid, detta bör iakttagas, då antingen någon person ifrån bolaget

skiljes, eller då någon deruti intages, som förut icke anmäld blifvit.

Likaledes föreskrifves uti Kongl. kungörelsen den 12 Juni 1874, angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, dels att vid

rådstufvurätten i den stad, der bolagets hufvudkontor är beläget, skola,

för att i inteckningsprotolcollet intagas, uppvisas Kongl. Maj:ts för bolaget

utfärdade ti 11 stån ds re solution äfvensom bolagsreglerna, och dels att till

bemälda Rätt skola inlemnas uppgifter å så väl de bolagsmän, hvilka

från början äro för bolagets förbindelser solidariskt ansvariga, som ock

om de förändringar, hvilka tid efter annan i detta hänseende inträffa,

hvilka uppgifter jemväl skola uti inteckning sprotokollet intagas.

Stadgandena angående det inteckningsprotokoll, som, enligt Kongl.

Maj:ts af Utskottet tillstyrkta förslag till särskild förordning, skall föras,

jemförda med den uti förslaget till ny inteckningsförordning föreskrifna

l>ok1 hvilken skall föras i öfverensstämmelse med nyssnämnda protokoll,

synas icke egnade dertill, att så beskaffade anmälanden och uppgifter,

som här ofvan omforma!ts, fortfarande böra uti domstolarnes inteckningsprotnkoll

intagas; hvadan jag, för min del, ansett erforderligt, att förän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

drade bestämmelser i detta hänseende bort meddelas; men, då Utskottet

icke delat denna åsigt, bär jag icke velat framlägga något särskilt

förslag i ämnet; dock har jag önskat att få min mening reservationsvis

antecknad

af Herr Nils Petersson: “I)å jag ej kan godkänna de af Utskottet beslutade

ändringarne i 2 § 1 mom. i det Kong! förslaget till förordning

angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning i vissa fall, så får

jag härmed nedlägga min reservation derutinnan och hemställa, att

Kongl. Majtts berörda lagförslag måtte i denna del af Riksdagen godkännas^
af

Herr Anders Persson: “För min del är jag från Utskottets utlåtande

skiljaktig endast i fråga om skyldigheten att förnya inteckningför

fordran, i hvilket afseende jag instämmer med Herr Sven Nilsson.“

af Herr Thomnsson, som instämt med Herr Ribbing.

Herr Friherre Wrede bar begärt få antecknadt, att lian, som bortavarit

från Riksdagen vid den tid, då detta betänkande slutligen i Utskottet

behandlades, således icke deltagit i de beslut, som dervid fattats.

Herr Ehrenborg har likaledes önskat få anmärkt, att lian icke i

Utskottet öfvervarit behandlingen af ifrågavarande nådiga proposition.

Herr Holmberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen af den nådiga propositionen, så vidt den afser förslag till

förordning angående lagfart å fång till fast egendom.

Bill. till Likså. Prof. 1875. 7 Samt. 17 Häfi.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Lag-Utskottets Tjtlåtande N:o 19.

Bilagor till Herr Grefve Sparres reservation.

Fastebok för landet A) Lagfarter.)

Axnäs N:o 2. Ett mantal frälse med qvarn.

Anteck-

ningens

N:o.

Hemmantalet eller

lägenheten.

Sökanden.

Sökandens fång.

Ansök-

nings-

dagen.

1.

1

Y

Fjerdingsmannen Anton Alm.

Bytesbref d. 3 Dec.

1879.

toW

ce

o

2.

1

4''

Bonden Johan Berg och h. h.

Köpebref d. 3 April

Anna Olsdotter.

1880.

i 80.

3.

1

<r

Klockaren Erik Dahl och h. h.

Köpebref d. 7 April

Carolina Malm.

1880.

i so.

4.

2 qvardratref

Styrelsen för statens jernvägs-

Expropriation.

Ö

ce

r*\r.

trafik.

5.

1

2

Inspektören Gustaf Höök.

Köpebref d. 3 Avig.

1881.

* 81.

6.

Ekudden

Torparen Knut Eriksson.

Gåfvobref d. 9 Aug.

1881.

ce

(Mto

7.

Ekudden -fs

Soldaten Thure Flink och h. h.

Testamente d. 3

Stina Jönsdotter.

Dec. 1881.

i 82.

8.

5

"2 4

Handlanden Julius Grön.

Köpebref d. 1 Febr.

1885.

i 85.

9.

1

¥

Löjtnanten Carl Bille.

Köpebref d. 5 April

1888.

cd

ce

r->''pn

10.

Axnäs qvarn

Bergfors Aktiebolag.

Köpebref d. 27 Jan.

1890.

i 90.

11.

1

Y

Anders Höök och Carl Höök.

Arfskifte d. 26 April

1890.

i 90.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

91

Balsta socken.

Dagen då lagfart beril-

1

Nästföregående egarens namn och hans |

A nmäkningar.

jades

fång samt antecknmgsnumret.

1880 den

1

Febr.

Severin Wik, köp, fäste- j

Expropriation se N:o 4. Ny

§ 2.

bref H 1869.

egare se N:o 5.

1880 den

1

Maj

J. P. Holm, arf efter fa-

Ny egare se N:o 9.

§ 4-

dren Lars Andersson.

1880 den

1

Maj

D:o d:o

Afsöndring se N:o 6 och N:o 7.

§ 5.

1880 den

1

Sept.

Anton Alm, bytesbref

1.

Ny egare se N:o 8.

§ 2.

A 1879.

1881 den

1

Sept.

D:o d:o

1.

Expropriation se N:o 4. Ny

§ 6.

egare se N:o 11.

1881 den

2

Sept.

Erik Dahl o. Carolina

O

0.

Ny egare se N:o 7.

§ 18-

Malm, köpebref} 1880.

1884 den

2

Juni

Knut Eriksson, gåfvo-

6.

\ 82 hvilande.

§ 36.

bref f 1881.

1885 den

4

Febr.

Erik Dahl o. Carolina

3.

1 85 afslogs ans. för ytterl. A

§ 4.

Malm, köpebref] 1880.

stämning om köpets återgång

V 86 § 57; V 88 § 19 ant.

Hofrättens dom, hvarigenom

anspråket ogillats.

1888 den

1

Maj

Johan Berg o. Anna ds-

2.

| 1890 § 20 ant. ss. Fideikom-

§ 2.

dotter, köpebref] 1880.

miss i st. f. Axnäs N:o 3 (fol. 4).

1890 den

1

Maj

And. Höök o. Carl llöök

11.

] 90 hvilande.

§ 21.

arfskifte \K 1890.

1890 den

1

Maj

Gustaf Höök, köpebref

5.

Expropriation se N:o 4. Af-

1 § 20.

| 1881.

söndring se N:o 10.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Anteck-

Hemmantalet eller

Ansök -

ningens

N:o.

lägenheten.

Sökanden.

Sökandens fång.

nings-

dagen.

12

1

2 4

Anders llöök och h. h. Beata

Köpebref d. 6 Jan.

1 93

Bengtsdotter.

1893

13

l

7 2

Erik Andersson och h. h. Chri-

Bytesbref d. i Maj

V 94

stilla Larsdotter.

1894.

14

1

7 2

Olaus Persson.

Köpebref d. 9 Juni

V 94

1894.

15

1

71

Enkan Beata Bengtdotter.

Arfskifte d. 19 Juni

V5 96

1 9

2Tb

Lars Andersson.

1896.

Olof Andersson.

■Wr

Erik Andersson.

16

l

F

Svante Persson.

Köpebref d. 1 Jan.

¥ 97

1897.

17

1

72

Anders Eriksson och Lars Eriks-

Köpebref d. 18 Jarl.

O

Oo

son

1898.

18

1

Anders Eriksson.

Arfskifte d. 7 Dec.

V5

.1

''3 7 8''

Lars Eriksson.

1899.

1900

"3!TS

Beata Eriksdotter, gift med Svante

Persson.

19

1

T 2

Lars Andersson.

Arfskifte d. 10 Jan.

A4

1

12

Olof Andersson.

1901.

1901

1

Anders Eriksson.

!

Lars Eriksson.

A

Beata Eriksdotter.

20

1

i 3 2"

Lars Andersson.

Arfskifte d. 19 Lee.

6

1

''ii?

Olof Andersson.

1905.

1905

rsW

Anders Eriksson.

TiäVfr

Lars Eriksson.

t Air

Beata Eriksdotter.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

93

Dagen då lagfart be-

Nästföregående egarens namn och hans

Anmärkningar.

viljades.

fång samt anteckningsnumret.

1893 d.

1

Febr.

Handlanden Julius Grön,

8.

Ny egare till -V se N:o 14.

§ I-

köpebref d. \ 1885.

Återstoden skiftad se N:o 15.

1891 d.

12

Maj

Anton Alm, bytesbref d.

1.

Ny egare till eu del se N:o 16.

§ 6-

3 Dec. 1879.

Återstoden skiftad se N:o 18.

1894 d.

12

Juli

Anders Höök, köpebref d.

12.

Ny egare till hälften se N:o 17.

§ 27.

f 1893.

1896 d.

15

8ept.

Anders Höök, köpebref d.

Ny egare till hälften se N:o 17.

§ 18.

6 Jan. 1893.

12.

Andra hälften skiftad se N:o 20.

Arfskifte d. 26 April 1890.

11.

Ny egare se N:is 21 och 22.

Ny egare till ^ se N:o 16.

Ny egare till en del se N:o 16.

Återstoden skiftad se N:o 18.

1897 d.

15

Jan.

Erik Andersson 5%

Ny egare till en del se N:o 23.

§ 16-

Bytesbref d. 4 Maj 1894.

13.

Arfskifte d. 19 Juni 1896.

Olof Andersson ^

15.

Arfskifte d. 19 Juni 1896.

15.

1898 d.

§ 16.

19

Jan.

Enkan Beata Bengtsdotter.

Arfskifte d. 19 Juni 1896.

15.

Olaus Persson, köpebref d.

14.

d. 9 Juni 1894.

1900 d.

15

Juni

Erik Andersson,

§ 8.

köpebref d. 4 Maj 1894.

13.

''

Arfskifte den 19 Juni 1896.

15.

Ny egare till en del se N:o 23.

1901 d. 2

4 Jan.

Carl Höök, arfskifte d. 26

Ny egare se Nås 21 och 22.

April 1890.

Ny egare till en del se N:o 23.

1905 d.

6

Jan.

Enkan Beata Bengtsdotter,

15.

Ny egare so N:is 21 och 22.

§ 5.

arfskifte den 19 Juni

1896.

Ny egare till en del se N:o 23.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

Anteck-

ningens

N:o.

Hemmantalet eller

lägenheten.

Sökanden.

Sökandens fång.

Ansök- nings- dagen.

21

t

T2-

Georg Malm och h. h. Anna So- melius.

Köpebref tl. 8 Aug.

1907.

V

1907

22

1 3

T 4 I

Olof Gran.

Köpebref d. 8 Aug.

1909.

.9*10

23

|

1

7

Peter Berg.

Köpebref d. 17 Sept.

1910.

TY

1910

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

05

Dagen då, lagfart be-

Nästföregående egarens namn och hans

Anmärkningar.

viljades.

fång samt anteckningsnumret.

1907 d. 15 Sent.

Lars Andersson,

§ 3.

Arfskifte d. 19 Juni 1896.

15.

Arfskifte d. lOJan. 1900.

19.

Arfskifte d. 19 Dec. 1905.

20.

1910 d. G Februari

D:o D:o

[ 15.

19.

§ 8.

1 ao.

1910 d. 20 Dec.

Svante Persson och h. h.

§ 16.

Beata Eriksdotter

Köpebref d. 1 Jan. 1897.

IG.

Arfskifte d. 7 Dec. 1899.

18.

l):o d. 10 Jan. 1901.

19.

D:o d. 19 Dec. 1905.

20.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

96

(Fastehok för landet. Vi) Inteckningar.)

Axnäs N:o 2. Ett mantal frälse med qvarn.

Anteck-

Hemmantalet eller

Egarens namn och åtkomst

N:o

lägenheten.

samt lagfartens N:o.

1.

1

Severin Wik, fastebref

d. 1%, 1869.

2.

1

4

2. Johan Berg och h.

h. Anna Olsdotter,

köpebref d. 3/4 1 880.

o

O.

1

2

5. G. Höök, köpebref

d. % 1881.

4.

1

4

hörande till Billeska

9. Carl Bille, köpe- bref d. 5/4 1888.

fideikommisset

Grönbo.

5.

X.

4

11. Anders Höök, arf- skifte d. 26/4 1 8 90.

6.

1

f

11. Anders Höök och

Carl Höök, arfskifte

d. 26/4 1 8 9 0.

Inteckningsan sökningen.

1869 d. 10 November för Wiks skaldebref

d. 9 * * * * 14 */u 69 till Johan Persson

å Femhundra R:dr med 6 procent

ränta.

1880 d. 1 Maj för Bergs och Anna

Olsdotters skuldebref d. 3% 1880

till J. P. Holm å Fyrahundra Kronor

med 5 procent ränta. Ogulden

köpeskilling.

1882 d. 1 Februari för kontrakt d.

2% 1882, hvarigenom Höök ut
arrenderat

mantal till Klockaren

Erik Dahl på fem års tid från d.;

14 Mars 82.

1891 d. 17 Maj för Billes skuldebref

d. 16/4 91 till Södermanlands hypoteksförening

å Tjugotusen Kronor

med 6 procent jränta, samt 100 Kronor

låneomkostnader.

1891 d. 1 Oktober § 15. Nämndemannen

Anders Jonsson sökte inteckning

för Tvåtusen kronor, utgörande

medel dem A. Höök innehade

såsom förmyndare för Jonssons

barn.

1892 d. 30 September för servitut,

utfartsväg till förmån för Axnäs

N:o 1, enligt aftal d. 2% 1892.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

97

Balsta socken.

Rättens beslut öfver ansökningen.

Anteckningar om förnyelser och ändringar samt andra

anmärkningar.

Dagen då inteck- ningen dödades

eller eljest förföll.

S. d. bifallen § 7 ... 500

förnyad d. 3 Oktober 1878 §11. D:o d.

15 Maj 1888 § 15.

S. d. bifölls § 15 ... 400

förnyad d. 1 Oktober 1889 § 7.

1893 d. 15

Mars § 17.

S. d. bifölls § 18.

S. d. bifölls § 20 20,000

D:o ....... 100

för denna inteckning häfta jemväl öfriga

till Grönbo fideikommiss hörande hem- man, nemligen Grönbo 1 mantal säteri,

Ulfsbo 2 mantal frälse och Elfsunda f- mantal kronoskatte (se blad N:o 50).

S. d. uppskof till y3 92

då ansökningen för- klarades tvistig. 1893

d. 17/3 bifölls § 19 för

Åttahundra Kr. ... 800

~

1

S. d. bifölls § 10.

Bih. till Likså, Prof. 1875. 7 Sami. 17 Raft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Anteck-

Hemmantalet eller

Bgarens namn och åtkomst

ningens

N:o.

lägenheten.

samt lagfartens N:o.

Inteckningsansökningen.

7.

1 3

Tf

Anders Höök och h. h.

1893 d. 1 Febr. § 6 för Hööks skulde-

Beata Bengtsdotter,

bref d. 6/j 1893 till Julius Grön

! arfskifte d. 26/4 1890

och köpebref d. 6/j

1893.

å 400 Kronor med ränta.

8.

TY

Erik Andersson och h.

1896 d. 16 September för Erik An-

h. Christina Larsdot-

derssons skuldebref till Anders

ter, bytesbref d. 4

Widegren å 5,000 kronor med 5

Maj 1894 och arf- skifte d. 19 Juni 1896.

procent ränta.

9.

Enkan Beata Bengts-

1896 d. 16 September för kontrakt

dotter, arfskifte d. 19

samma dag hvarigenom Erik Dahl

Juni 1896.

arrenderat fastigheten på 20 års tid.

10.

1 9

^llT

15. Olof Andersson,

1896 d. 16 September Olof Flink

arfskifte d. 19 Juni

för 500 kronor enligt skuldebref

1896.

samma dag.

11.

15. Lars Andersson,

1896 d. 20 December för Lars An-

arfskifte d. 19 Juni

derssons skuldebref samma dag

1896.

till innehafvaren å 1,000 Kronor

med 6 procent ränta.

12.

1

¥

15 och 19. Lars An-

1901 d. 15 Jan. Olof Fogelgren till

dersson, arfskiften d.

säkerhet för 300 kronor med 6

19 Juni 1896 och d.

procent ränta, som Lars Andersson

10 Jan. 1901.

uti revers af samme dag förskrifvit.

13.

2 3

T5¥

18 och 19. Anders

1901 d. 5 Juni för Anders Erikssons

Eriksson, arfskiften d.

skuldebref till innehafvaren, d. 1

7 December 1899 och

d. 10 Jan. 1901.

i samma månad å 600 kronor.

14.

3 7

•ST¥

15 och 19. Olof An-

1901 d. 15 Sept. innehafvaren af

dersson, arfskiften d.

Olof Anderssons samma dag ut-

19 Juni 1896 och d.

gifva revers till säkerhet för 200

10 Jan. 1901.

kronor med 5 procent ränta.

15.

T4T

17 och 19. Anders

1902 d. 20 Januari för Anders Eriks-

Eriksson, köpebref d.

sons skuldebref d. 18/j 1902 till

s. 99 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

99

Rättens beslut öfver ansökningen.

Anteckningar om förnyelser och ändringar samt andra

anmärkningar.

Dagen då inteck- ningen dödades

eller eljest förföll.

S. d. bifallen 400.

Förnyad d. 2 Jan. 1903 § 1.

S. d. bifölls § 15 500.

Förnyad d. 5 Jan. 1906 § 2.

X -

S. d. bifölls 8 19.

I 5

S. d. bifölls § 21 500.

Förnyad d. 5 Jan. 1906 § 3.

S. d. bifölls § 96 1,000.

Förnyad d. 5 Jan. 1906 § 4.

1

S. d. bifölls § 10 300.

S. d. bifallen § 2 600.

S. d. bifölls § 3 200.

S. d. bifallen § 5 300. j

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Anteck-

Hemmantalet eller

Egarena namn och åtkomst

Inteckningsansökningen.

i

ningens

N:o.

lägenheten.

samt lagfartens N:o.

18 Jan. 1898 och

arfskifte d. 10 Jan.

1901.

Johan Sax å 300 kronor jemte 6

procent ränta.

16.

2 3

TTTff

17, 19 och 20. Lars

Eriksson, köpebref d.

18 Jan. 1898 samt

arfskiften d. 10 Jan.

1901 och d. 19 Dec.

1905.

1906 d. 2 Februari för servitut, betes- rätt till förmån för Åxnäs N:o 1

enligt aftal d. 30/j 1906.

17.

37

nrinr

19 och 20. Svante

Persson och h. h.

Beata Eriksdotter, arf- skiften d. 10 Jan.

E 1901 och d. 19 Dec.

1905.

1906 d. 5 Mars Olof Gran till säker- het för besittningsrätten af en från

hemmansdelen på 15 år upplåten

lägenhet.

18.

i

T

16, 18, 19 och 20.

Svante Persson och

h. h. Beata Eriks- dotter, köpebref d. 1

Jan. 1897 samt arf- skiften d. 7 Dec. 1899

d. 10 Jan. 1901 och

d. 19 Dec. 1905.

1906 d. 15 Sept. Georg Malm till

säkerhet för Svante Perssons, och

h. h. skuldebref samma dag å 3,000

kronor med ränta.

19.

T

23. Peter Berg, köpe- bref d. 17 Sept, 1910.

1910 d. 30 Sept. för Peter Bergs till

innehafvaren samma dag utstälda

skuldebref å 500 R:dr med ränta.

20.

rVV

22. Olof Gran, köpe- bref d. 8 Aug. 1909.

1910 d. 1 Oktober till säkerhet för

kontrakt om upplåtelse af lägen- heten l Enerkullen på 15 år från

d. 14 Mars 1911.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

101

Itättens beslut öfver ansökningen.

Anteckningar om förnyelser och ändringar samt andra

anmärkningar.

Dagen då inteck- ningen dödades

eller eljest förföll.

S. d. bifölls § 10.

8. d. bifölls § 37.

8. d. bifölls § 90 3,000.

8. d. bifölls § 9 500.

Bill. till Likså. Prof. 1875. 7 Sami. 17 Häft.

14

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

STOCKHOLM, 1SAAC MARCtJS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1875:72 Skrifvelse, om ändring i gällande bestämmelser rörande arfskiften. s. 20 i texten
  2. Rskr. 1875:63 Skrifvelse, rörande förändrad lagstiftning om preskription för klander ä jordafång. a1 i texten
  3. Rskr. 1875:64 Skrifvelse, i anledning af Kongl. May.ts nådiga proposition med förslag till särskilda förordningar angående fast egendoms lagfarande och intecknande m. m. s. 12 i texten