Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af förslag till lagstiftning för sparbanker.

1875-05-13 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:27, Utlåtande, i anledning af förslag till lagstiftning för sparbanker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1875, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af förslag till lagstiftning för sparbanker.

Uti eu inom Första Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad

motion, N:o 5, har Herr W. Stråhle anfört: att, sedan sparbankerna

i riket svnnerligast under de senare åren så utvecklat sig, att de vid 1873

års slut "uppginge till ett antal af 270 och förvaltade ett kapital af omkring

110,000,000 kronor, angeläget vore, att från det allmännas sida

åtgärder vidtoges, för att betrygga de många delegarnes rätt, helst en

nyligen inträffad händelse visat, att denna rätt kunde i synnerlig grad

äfventyras; att för sådant ändamål allmänna lagbestämmelser borde meddelas

angående dels anmälan om sparbanks stiftande, dels kontroll öfver

dess förvaltning, dels reservfonden och dess användande samt dels sparbankens

upplösning äfvensom åtminstone i viss mån angående de säkerheter,

mot hvilka insatta medel finge utlånas, att, om än med afseende å

de vidt skilda meningar, hvilka sökte göra sig gällande vid riksdagen

1873, då förevarande fråga med anledning af Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna

proposition förevar till behandling, med skäl kunde befaras, att ett nytt

lagförslag i denna grannlaga fråga skulle vid innevarande, lika som vid

förenämnda riksdag förkastas derföre att förslaget, enligt soraliges mening,

innehölle för mycket och enligt andres för litet, så torde dock meningarne

förena sig deruti, att en viss kontroll öfver sparbanks förvaltning borde

finnas, och att öfver sparbankens ställning borde offentliggöras en redogörelse,

innefattande upplysning om beloppet af sparbankens tillgångar

och skulder, om reservfondens storlek samt om beskaffenheten af de särBih.

till Jliksd. Prof. 1875. 7 Sami. 21 Haft, 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

skilda för utlånade medel innehafda säkerheter; att ett väsendtligt steg

till uppnående af åsyftade ändamålet vore att genom lag stadgades, att

antingen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller ock landstinget eller stadsfullmäktige

i de städer, som ej i landsting deltaga, skulle årligen utse

en revisor, som hade att, mot ersättning af allmänna medel eller af vederbörande

sparbank, taga kännedom om förvaltningen och i förening med

sparbankens revisorer eller särskildt afgifva ofvan antydda redogörelse,

hvilken derefter skulle på lämpligt sätt offentliggöras; samt att, då ifrågavarande

revision endast en gång om året egde rum, och skälig anledning

möjligen någon gång kunde förefinnas att under mellantiden taga kännedom

om ställningen inom en sparbank, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

måtte förklaras behörig att sjelf eller genom ombud taga sådan kännedom;

och har motionären hemstält, att genom allmän lag måtte meddelas bestämmelser

i ofvan omförmälda hänseenden.

Utskottet delar hufvudsakligen de af motionären uttalade åsigter.

Visserligen hafva sparbankerna hittills i allmänhet blifvit af nitiske och

oegennyttige samhällsmedlemmar på ett omsorgsfullt sätt förvaltade, men

exempel på motsatsen finnas äfven, och vådan deraf ökas i den mån

sparbankernas antal och beloppet af de åt dem anförtrodda medel ökats.

Om än ej någonstädes, så vidt kändt är, förlust blifvit härigenom insättare

tillskyndad, så kan dock faran deraf i några allmänt bekanta fall hafva varit

temligen nära och endast genom tillfällig mellankomst kunnat afvärjas.

Att söka undanrödja framtida faror af sådan beskaffenhet ligger obestridligen

inom området för lagstiftningens pligt och befogenhet. Den stora

allmänhetens och i synnerhet de mindre bemedlades välfärd är i väsendtlig

mån beroende deraf att sparbankerna åtnjuta ett berättigadt förtroende,

hvarigenom ett kraftigt medel till sparsamhetens befordrande vinnes. A

andra sidan måste dock vid behandlingen af denna fråga erforderlig försigtighet

iakttagas, så att icke den frivilliga verksamhet, som tages i

anspråk för sparbankernas bildande och förvaltning, genom tryckande

tvång förlamas. Vid öfvervägande af hvilka åtgärder, som i förevarande

hänseende kunna och böra vidtagas, torde det i första rummet finnas af

vigt att sätta allmänheten i tillfälle att lättare än hitintills sjelf bedöma

huruvida sparbankerna äro förtjenta af det förtroende, dem lemnas, för

hvilket ändamål föreskrift synes böra meddelas derom, att sparbankernas

stadgar, förteckningar å deras hufvudmän och styrelseledamöter samt

fullständigt revisionsberättelser varda på ändamålsenligt sätt offentliggjorda.

Åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande torde lämpligen böra öfverlemnas

att vaka öfver fullgörandet så väl häraf, som af öfriga till allmänhetens

säkerhet meddelade föreskrifter, för hvilket ändamål Kongl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

3

Maj:ts Befallningshafvande ock måste ega att sjelf eller genom ombud,

der sådant anses nödigt, taga kännedom om sparbankernas ställning i

hela dess vidd och meddela erforderliga föreskrifter. Att åter stadga,

det ett allmänt ombud skall ovilkorligen och på bestämda tider granskning

verkställa, har icke ansetts behörigt eller lämpligt.

Då insättares fördel och framför allt säkerhet bör hufvudsakligen,

om ej uteslutande, utgöra föremålet för sparbankernas verksamhet, men

all utlåningsrörelse, äfven den bäst skötta, kan medföra förluster, torde

uttryckligt stadgande erfordras derom, att all vinst, som rörelsen lemnar,

skall ingå i eu reservfond för betäckande af sådana förluster; samt att

först när denna reservfond uppgår till högre belopp, än som, äfven i

olyckligaste fall, kan anses tillräckligt för berörda behof, eller sedan

sparbank upphört och dess skuld blifvit godtgjord, möjligen befintligt

öfverskott må för särskilda ändamål användas. Att dessa ändamål måste

vara allmännyttiga, följer af sparbankens natur, som ej inedgifver, att

enskild vinst af rörelsen må kunna dess förvaltare tillkomma.

Derest någon sparbanks tillgångar komrne att i anmärkningsvärd

mån understiga dess skulder, och förhållandet genom offentliga redogörelsen

eller annorledes varda kändt, blefve den gifna följden häraf, att

förtroendet till sparbankens vederhäftighet upphör och insättare skynda

att, så fort ske kan, uttaga sina insatta medel. Utskottet anser derföre

och på det alla fordringsegare må få lika rätt, det vara af vigt, att sparbanken,

så fort brist förefinnes, afbryter sin rörelse och ställes under

utredning. De olägenheter, som härigenom uppkomma, äro af ringa betydenhet

i jemförelse med dem, som af rörelsens fortsättande kunna uppstå.

För bedömande af förvaltares ansvarighet för de i sparbank insatta

medel, lemnar nu gällande lag icke någon säker ledning. Då förvaltningen

icke afser egen vinst utan endast det allmänna bästa, anser Utskottet

denna ansvarighet, derest gifna föreskrifter behörigen iakttagas, böra

bestämmas efter de grunder, som för syssloman i allmänhet enligt 18

Kap. Handelsbalken gälla.

På grund häraf får Utskottet hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta antagandet af

följande

Förordning angående sparbanker.

§ i
De,

som vilja stifta sparbank i ändamål att mottaga

penningar samt desamma för insättarnes räkning för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

ränta och genom räntans läggande till hufvudstolen

ytterligare förkofra, skola, innan sparbanken träder i

verksamhet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inlemna

ett exemplar af det för sparbanken antagna reglemente

samt uppgifva den ort, der sparbankens styrelse

kommer att hafva sitt säte.

Ändringar i reglementet skola, inom tre månader

från det beslut derom blifvit fattadt, hos Kongl. Maj:t.s

Befallningshafvande anmälas.

Om fastställelse å sparbanks-reglemente, der sådan

äskas, stadgas i Kongl. Kungörelsen den 22 Mars 1861.

§ 2.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall ock årligen

å tid, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för

hvarje sparbank, med afseende å innehållet af dess

reglemente, bestämmer, aflemnas förteckning å de personer,

hvilka, såsom hufvudman och styrelseledamöter,

sparbankens förvaltning handhafva; och skall Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande låta denna förteckning införas

bland länskungörelserna eller i tidning i orten.

§ 3.

Revision af sparbanks förvaltning och räkenskaper

skall årligen förrättas. Revisionsberättelse, upptagande

beloppen af sparbankens tillgångar och skulder jemte

beskaffenheten af de säkerheter, mot hvilka tillgångarna

äro utlånade, skall tillika med det yttrande af sparbankens

styrelse, hvartill berättelsen må hafva gifvit

anledning, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas

och såsom i § 2 sägs offentliggöras.

§ 4.

All vinst, som å sparbanksrörelse uppkommer, skall

ingå i en reservfond, till bestridande af nödiga omkostnader

och betäckande af möjligen inträffande förluster;

dock må, när reservfonden öfverstiger tio pro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27. 5

cent af insatta medel med derå upplupen ränta, öfverskottet

kunna, der ej reglementet innefattar förbud

deremot, användas för allmännyttigt ändamål.

§ 5.

Finnas sparbanks tillgångar hafva genom olyckshändelse

eller förlust å rörelsen så nedgått, att de motsvara

endast nittiofem procent af innestående medel,

löpande årets räntor oberäknade, då skall sparbankens

verksamhet genast afbrytas och sparbanken ställas under

utredning.

§ 6.

Har någon del af vinsten blifvit använd på annat

sätt än § 4 medgifver, åligger hufvudman och styrelseledamöter,

som i beslutet derom deltagit, att en för

alla och alla för eu till sparbanken återgälda hvad sålunda

obehörigen utbetaldt blifvit, Underlåtes föreskriften

i § 5, vare de, som låtit sådan underlåtenhet komma

sig till last, likaledes en för alla och alla för en,

insättarne ansvarige för deras fordringars fulla gäldande.

I öfrigt vare förvaltare af sparbank, hvilka fullgjort

föreskriften i §§ 1 och 2, för de densamma anförtrodda

medel underkastade ansvarighet endast efter de grunder,

som för syssloman enligt 18 Kap. Handelsbalken gälla,

så vidt de icke till ytterligare ansvarighet sig särskild!

utfäst.

§ 7.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ege rätt att sjelf

eller genom ombud taga kännedom af sparbanks räkenskaper,

protokoll och lånehandlingar, och har Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att, derest grundad anledning

förekommer till befarande af det i § 5 omförmäla

missförhållande emellan tillgångar och insatta medel,

förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet samt

förordna om densammas ställande under utredning, till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 27.

deltagande hvaruti då jemväl ett ombud af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande utses, äfvensom att, der tillgångarna

blifvit i strid mot § 4 använda, låta föra den

talan om rättelse häruti, hvartill omständigheterna föranleda.

§ 8.

Öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i fall,

hvarom nästföregående § handlar, kan klagan föras hos

Kongl. Maj:t i Dess Finans-departement, men beslutet

går ändock i verkställighet, så vida ej Kongl. Maj:t

annorlunda förordnar.

§ 9.

Sparbank vare uti mål, för hvilka ej annorlunda i

lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort,

der sparbankens styrelse, enligt den hos Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande gjorda anmälan, har sitt säte.

§ 10.

När sparbank varder upplöst, skall, i händelse efter

fullgörande af sparbankens alla förbindelser någon behållning

uppstår, denna användas för allmännyttigt ändamål,

och åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att hafva tillsyn derå, att denna föreskrift varder

behörigen fullgjord.

§ 11.

Med sparbank afses i denna förordning icke sådan

inrättning för penningars emottagande eller upplåning,

hvarest rätt till vinstutdelning blifvit stiftarne eller deras

rättsinnehafvare förbehållen, utan vare i fråga om

sådan inrättning och delegarnes ansvarighet för der insatta

medel tillämpligt hvad i allmänhet enligt lag

gäller. Drifves rörelsen under benämning sparbank,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Ulskottets Utlåtande N:o 27.

skola, dock de här ofvan i §§ 1, 2 och 3 gifna bestämmelser

i afseende å densamma till efterrättelse lända.

§ 12.

Denna förordning skall gälla jemväl för redan stiftad

sparbank1,; dock så att föreskriften i 1 § 1 mom skall

fullgöras inom ett år från den tid förordningen kommer

att lända till efterrättelse, äfvensom att, derest i

fråga om användandet af sådan sparbanks reservfond

större frihet finnes genom sparbankens reglemente medo-ifven

än i § 4 bestämmes, samma § ej är i afseende

på den sparbank tillämplig förr än fem år efter nyssnämnda

tid.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från

Stockholm den 13 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1875:69 Skrifvelse, i anledning af väckt förslag om lagstiftning för sparbanker. s. 11 i texten