Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1874 församlade Revisorers berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1872.

1875-02-22 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1875:15, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1874 församlade Revisorers berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1872.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

IV:o 15.

Ank. till Riksd. Kansli den 22 Febr. 1875, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1874 församlade Revisorers

berättelse, angående granskning af Statsverkets samt

andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning under år 1872. (I. A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse,

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och

myndigheter till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifna utlåtanden och

förklaringar, blifvit remitterad, får nu, efter att hafva tagit kännedom

af dessa handlingar och inhemtat de för ärendenas utredning i öfrigt

erforderliga upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de af Revisorerne

gjorda framställningar, som från Utskottets sida ansetts påkalla

yttranden''; följande Utskottet vid uppställningen häraf i allmänhet den

ordning, som är i revisionsberättelsen iakttagen.

Gripsholms Kongl. lustslott.

§ 1.

(Rev.-ber. pag. 6. Uti. pag. 258.)

Vid granskning af räkenskaperna för detta lustslott har det fästat

Revisorernes uppmärksamhet att vid försäljning af skogsprodukter olika

förfaringssätt vid särskilda tillfällen iakttagits, i det ved, gärdsel och ''

Bih. till Riksd. Prof. 1875. 4 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

stör samt några mindre poster sågtimmer blifvit å auktion försålda, men

deremot vida större partier virke under hand afyttrats; och då vid auktionen

244V2 famnar ved i medeltal betingat 9 Kronor 50 öre, men

4,946 kubikfot furutimmer under hand försålts för 1,163 Kronor, 150 st.

vrak-ekar å 4 kronor 50 öre för 675 kronor, 6,752 kubikfot aspvirke

å 16 öre för 1,080 kronor 32 öre och 20,003 kubikfot dylikt virke å

4 öre för 800 kronor 12 öre, har det synts Revisorerne, som skulle det

varit för slottskassan fördelaktigare, likasom det varit med god ordning

mera öfverensstämmande, om jemväl sist berörda skogseffekter blifvit

å auktion försålda.

I det utlåtande Intendenten å Gtripsholms lustslott med anledning

häraf afgifvit, har han anfört: »att, då efter årets trakthuggning ett

större parti ved eller timmer skolat försäljas, det funnits vida fördelaktigare

att afyttra en del deraf under hand än att utbjuda alltsammans

på auktion, enär i senare fallet inträffat, det prisen blifvit af de fåtaliga

spekulanterna så nedtryckta, att virket icke ens kunnat vid auktionstillfället

försäljas, af hvilken orsak ock under år 1872 en del furutimmer

(4,946 kubikfot) blifvit under hand försåld för 1,163 kronor, hvilket

pris, med betraktande af den långa och svåra transporten från skogen till

lastageplatsen, torde kunna anses ganska högt och betydligt öfverstiga

det belopp, som kunnat erhållas, om hela partiet skolat å virkesauktion

utbjudas, enär ortens behof vore små och spekulanter från andra håll

sällan eller aldrig infunne sig;

att hvad försäljningen af vrak-ekarne och aspvirket beträffar, dessa

skogseffekter ansetts ej böra utbjudas å auktion, emedan ekarne varit

af den dåliga beskaffenhet, att de knappt ersatt kostnaden att upphuggas

till ved, samt aspvirket till den grad var behäftad! med innanröta,

att vid afmätningen af hela partiet lör året (26,755 kubikfot) endast

6,752 kubikfot friskt virke kunnat erhållas; samt

_ att det öfriga skadade virket (20,003 kubikfot) upphugget i ved och

utbjudet å auktion, helt säkert ej skulle funnit köpare eller åtminstone

icke kunnat afyttras så fördelaktigt som nu skett genom dess försäljning

på rot och tillsammans med friskt virke.»

Ehuru Utskottet ej vill bestrida befogenheten af Revisorernes anmärkning

och Utskottet jemväl för sin del ansett, att sådana virkesförsäljningar,

hvarom fråga är, böra, särdeles om de äro af större betydenhet,

ske genom auktion, har dock Utskottet, som föreställer sig

att, efter hvad nu förekommit, ett slikt förfaringssätt torde komma att

för framtiden iakttagas, ansett sig böra tillstyrka, att Riksdagen må låta

vid den afgifna förkaringen bero.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

3

Kongl. Fångvårdsstyrelsen.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 12. Uti. pag. 259.)

Vid granskning af Kongl. Fångvårdsstyrelsens räkenskaper hafva Ang. de s su-affRevisorerne

funnit sig böra anmärka, att det dagsverkspris, hvartill fån- gel&erna intagna

garne vid statens straff- och arbetsfängelser under revisionsåret varit betsför tjenst.

uttingade till enskilde personer eller bolag synts Revisorerne allt för

lågt. Så hade t. ex. befunnits, att fångande vid fängelset å Långholmen

varit uttingade för 15, 25 å 35 öre om dagen åt Kaptenen Berg samt

för 15 å 30 öre om dagen åt Reimersholms yllefabriks-aktiebolag, vid

fängelset i Norrköping för 20 å 30 öre om dagen åt Drags aktiebolag

och åt trikotfabriken derstädes, vid fängelset i Göteborg för 25, 27 å

30 öre, vid fängelset i Malmö för 20 öre, vid fängelset i Landskrona

för 12‘A öre o. s. v.; och vore detta allt hvad staten bekommit för fångarnes

arbete, hvarförutom dock arbetsgifvarne varit förbundne att under

namn af premier betala särskilda afgifter för öfverarbete vid beting,

hvilka premier, uppgående till ganska betydliga belopp, till större delen

användts till beredande af förbättring i fångarnes mathållning och

till tobak o. s. v., men endast till eu mindre del afsätta till besparingar,

att fångarne tillhandahållas vid deras utträde ur fängelset. Så

hafva t. ex. premierna af ofvannämnde båda arbetsgivare vid fängelset

å Långholmen uppgått till 52,887 kronor 82 öre, under det att statens

behållning uppgått till 53,784 kronor 80 öre; premierna vid Norrköpings

fängelse till 7,100 kronor 22 öre och statens behållning till 11,496 kronor

47 öre; premierna vid Göteborgs fängelse till 2,634 kronor 81 öre

och statens behållning till 5,304 kronor 75 öre, samt premierna vid

Malmö fängelse till 20,818 kronor 96 öre och statens behållning till

21,481 kronor 60 öre.

Revisorerne hade föreställt sig, att såsom grundsats borde följas,

att de i straff- och arbetsfängelserna på statens bekostnad underhållna

fångars arbete i främsta rummet tillhörde staten och borde ske för dess

räkning; och torde det, enligt Revisorernes åsigt, kunna ifrågasättas,

huruvida denna grundsats alltid blifvit följd i hela den utsträckning,

som varit lämplig och möjlig.

Blott då staten ej kunde sysselsätta fångarne borde dessa, efter

Revisorernes mening, uttingas åt enskilda personer eller bolag; men

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

dervid staten dock borde tillförsäkra sig största möjliga inkomst, såsom

bidrag till de betydliga och alltjemt stegrade fångvårdskostnaderna.

Detta synes åter ej på lämpligare sätt kunna åstadkommas, än att offentligen

och till fri täflan mellan arbetsgifvarne utbjuda fångarnes arbete.

Huruvida Kongl. Fångvårdsstyrelsen alltid iakttagit ett sådant förfaringssätt,

hade Revisorerne ej kunnat utröna. Af flera omständigheter

ville det emellertid synas, som om uppgörelse med arbetsgifvarne

mera skett enskildt och under hand, än genom fri och offentlig täflan.

Detta antagande funne Revisorerne i någon mån bekräftadt genom Sure

vid deras berättelse i afskrift fogade kontrakt, af hvilka det ena blifvit

afslutadt med Reimersholms aktiebolag för tiden från och med den 2

Januari 1867 till den 1 Mars 1880 samt det andra med Kaptenen Berg

från den 1 Juni 1868, med ett års uppsägningsrätt å den senares sida;

dock att uppsägning å Kaptenen Bergs sida icke finge ske förrän sex

år tilländagått, efter det kontraktet trädt i verkställighet; och hade vid

båda kontrakten Fångvårdsstyrelsen förbehållit sig sex månaders uppsägningsrätt.

Båda dessa kontrakt hade tillkommit på det sätt, att

entreprenörerne, som haft äldre kontrakt, ej ansett sig kunna betala

de högre dagsverkspris, som der varit bestämda, samt derför hos Kongl.

Magt anhållit om nedsättning, hvilken äfven dem beviljats, utan att, så

vidt Revisorerne kunnat utröna, fångarnes arbete förut blifvit till offentlig

täflan utbjudet.

Med åberopande deraf att sedan dess dagsverksprisen i betydlig

mån stegrats, och att under revisionsåret, likasom för närvarande, 3

kronor torde i Stockholm kunna anses såsom ett medelpris på dagsverke,

hafva Revisorerne anfört, att under sådana förhållanden ett dagsverkspris

af 15 till 35 öre förefölle orimligt lågt, äfven om man tilläde

premierna och toge i betraktande den omständigheten, att täflan inskränkes

derigenom, att arbetena måste verkställas inom fängelset eller

åtminstone i dess nära grannskap och under bevakning af dess militärstyrka.

Att priset verkligen vore för lågt, bevisades, enligt Revisorernes

åsigt, för öfrigt bäst derigenom att, enligt hvad till deras kännedom

kommit, en af entreprenörerne i sin ordning uttingat ett ej ringa

antal fångar till andra entreprenörer för en dagspenning af 60 å 75 öre

och derutöfver. Derjemte borde ej lemnas oanmärkt, att flera af dessa

entreprenörer kostnadsfritt fått begagna en mängd lokaler inom fängelset

till verkstäder.

Slutligen hade Revisorerne ansett sig ej kunna underlåta att ifrågasätta

det s. k. premiesystemets lämplighet till alla delar. Om derigenom

allenast åvägabragtes, att den flitige erhöll lättnader och den late

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

5

underkastades försakelser, vore det utan tvifvel fullt berättigad! Men

bär synes mera insigt i vissa väl betalda yrken eller den större arbetsskickligheten

åt innehafvare deraf skänka fördelar, som de öfrige utan

eget förvållande måste undvara. Derigenom beginges utan tvifvel mot

de senare en orättvisa, som vore staten ovärdig och som sträckt sig

utom fängelsedörrarne, då de fångar, som icke ega någon arbetsskick.

lighet, äfven måste sakna de besparingar, som kunde hindra dem att

efter fängelsetidens slut för lifsuppehällets vinnande genast ånyo beträda

brottets bana. Om premiesystemet fortfarande skulle användas,

syntes följaktligen i detsamma en modifikation böra försökas, hvarigenom,

så vidt möjligt vore, alla, som ådagalade samma grad af flit, erhölle

samma lättnader, hvarförutan det borde åligga staten att vid fångars

frigifvande alltid lemna dem något understöd till deras uppehälle

intill dess de hunne bereda sig arbetsförtjenst.

Häröfver har Kong! Fångvårdsstyrelsen sig förklarat, och dervid

anfört: »att så väl premiesystemet som dagsverksprisen berodde af omständigheter,

hvilka icke läte sig förändra efter den tillfälliga pristegring,

som under sista tiden egt rum», i hvilket afseende styrelsen erinrat:

att bland fångarne många af vana vid ett sysslolöst lefnadssätt, eller

till följd af ålder, sjukdom eller lyte eller ock efter längre tids vistelse

i cell, ega ringa elier nedsatt arbetsförmåga och i allmänhet sakna färdighet

i de yrken eller handtverk, vid hvilka fångarne skola användas;^

att för fångens inöfning i handtverk åtgår större eller mindre del af

strafftiden, hvarunder arbetsgifvaren har föga gagn af fångens arbetskraft

och mången gång endast uppoffring af tid och arbetsmateriel, helst

den i flesta fall nu mera ganska korta strafftiden, deraf minst sex månader

skola tillbringas i cell, ej lemnar lång tid öfrig för utöfning af det

yrke, som kunnat inläras; att arbetsgifvaren vid användandet af fången

måste underkasta sig de inskränkningar i tid och sätt, hvilka fängelsedisciplinen

ovilkorligen fordrar, äfvensom den stora olägenheten att

icke på förhand kunna beräkna storleken och beskaffenheten af den arbetsstyrka,

hvilken under en följande tid blifver lör honom att tillgå,

samt att rättigheten att i arbete använda ett större antal, exempelvis

200 till 300 fångar, således på långt när icke har enahanda värde som

ett lika antal arbetare.

För Styrelsen hade uppgifvits, att vid arbeten för fortifikationens

räkning ett dagsverke af fri arbetare i allmänhet lemnade lika arbetsprodukt

som tre till fyra fångdagsverken. Detta förhållande, hvilket

icke hindrade att bland fångpersonalen funnes individer med både god

arbetsförmåga och yrkesskicklighet, vore ungefär lika i alla länder och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

föranledde öfverallt, der fångarne, på sätt som här i riket sker, upplåtas

till entreprenörer, till vida lägre dagspenning än för fria dagsverken,

och borde man icke missledas af förhållandet i England, der

fångdagsverkena, som vid de större straff-fängelserna utgöras åt staten,

bokföras till lika värde, som vore de af fria arbetare utgjorda, enär en

sådan åtgärd skulle vara lika betjenande, som om de fångdagsverken,

hvilka vid Waxholm, Borghamn och Carlskrona utgjordes till fortifikationen

och flottan, äfvensom alla de, hvilka användas å arbete för fångvårdens

räkning, bokfördes efter för den frie arbetaren gällande dagsverkspris.

Men utom de allmänna förhållanden, som förringa värdet af fångdagsverken,

i stort taget, tillkomme inom Sverige den betydelsefulla

omständighet, att vid de flesta straff-fängelserna saknades arbetslokaler

för mera än en mindre del af fångantalet, hvadan vid fångarnes uttagande

till användning i arbete täflan i allmänhet måste inskränkas

till det mindre antal personer, som antingen redan haft eller varit beredda

att i granskapet af fängelset anskaffa arbetslokaler, eller ock

kunnat använda fångarne under bar himmel, förnämligast med sprängning

eller bearbetning af granit.

Vid sådan sysselsättning vore den dagliga arbetstiden under den

mörkare delen af året inskränkt till 6 å 7 timmar, äfvensom af väderleksförhållanden,

hvarjemte, hvad särskilt beträffade Långholmen, för

transport af en del fångar till och från ett aflägse beläget arbetsställe

en ej ringa tid medtoges. Bristen på tillräckligt antal arbetslokaler

hade tvungit till den begagnade utvägen att i massa, eller hundradetal,

bortarrendera fångarne till sysselsättning af entreprenörer. Den enskilde,

som underkastade sig kostnaden för uppförande af arbetslokaler och

anskaffande af dyrbara maskinerier eller af stenbrott, verktyg och af

transportmedel, måste ju beräkna möjligheten att få sina förskott ersatta,

och detta läte sig göra endast genom beräknad vinst af fångarnes

arbete under en längre kontraktstid. På det entreprenörer af fångarne

måtte erhålla afl den arbetsprodukt, dessa förmå åstadkomma,

måste entreprenörerne förbehålla sig rättighet tilldela fångarne arbetspremier

eller flitpenningar. I Frankrike, der. såsom hos "oss, gemensamhetsfängelser

användas för alla på längre tid dömda, men staten

likväl tillhandahåller arbetslokaler, vore fångarne likaledes öfverlåtna

till sysselsättning af entreprenörer mot eu relativt ganska låg afgift och

fångarne tilldeltes så väl i Frankrike som i Belgien premier efter en

viss skala från 3/10 till 5/io af brutto-arbetsförtjensten. Enär detta bruk

egde rum i Belgien, der den största omsorg egnades fångvården, torde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

7

sådant visa, att premiesystemet svårligen kunde undvikas, så vida icke

andra medel att förmå fången till flit anlitades, såsom i England och

Irland, der fångarne sporras till arbetsamhet genom utsigten att kunna

vinna afkortning i strafftiden eller lättnad i fängelsetvånget, men eu

sådan anordning, som tillhörde det progressiva fängelsesystemet, förutsatte

för det första att straff-fängelserna vore försedda med tillräckligt

antal nattceller och arbetslokaler, samt vidare att helt andra och jemnare

grunder vid bestämmande af straffets längd följdes, än som i senare

tid hos oss gjort sig gällande. Men, jemte dessa orsaker till den

låga betalning för fångdagsverken i allmänhet, måste vid bedömande

af de vid svenska fängelserna gällande arbetspris ihågkommas den omständighet,

att, såsom en förklaringen bilagd redogörelse närmare utvisade,

de kontrakt, hvarigenom arbetsprisen blifvit bestämda, icke blifvit

ingångna under den sista tiden, då arbetspriset varit högt, utan under

en föregående, då icke blott arbetslönen i allmänhet varit låg, hälften

eller tredjedelen af den Revisorerne antagit såsom den nu gällande,

utan då till och med tillfälle till arbete saknats för många bland den

fria befolkningen; och att vid den tiden det varit fördelaktigt för Kronan

att hos redbara arbetsgivare finna användning för fångarne för

den lägre betalning kontrakten bestämma. Att arbetsprisen under tiden

stigit utöfver hvad någon kunnat förutse, torde väl lända entreprenörerne

till någon fördel; men detta, likasom det af Revisorerne anförda

förhållande, att en bland entreprenörerne vid Långholmen, som för ett

fångdagsverke öfverhufvud erlägger 30 öre, haft fångar till andra personer

uttingade mot ersättning af G0 till 75 öre per dag, hade ej under

de vid kontraktets ingående gällande prisförhållanden kunnat förutses,

och om utaf 350 fångar, öfver hvilka den nämnde entreprenören enligt

kontrakt haft att förfoga, 60 till 80 egt eller under deras möjligtvis

längre strafftid hunnit förvärfva någon större arbetsfärdighet, torde sådant

ej ådagalägga, att den öfverenskomna dagsverksafgiften för samtliga

fångarne varit betingad lägre, än som kunnat erhållas. Utan möjlighet

att åtminstone under vissa förhållanden kunna erhålla någon vinst

på en del af personalen, skulle väl ingen vilja ingå på det besvärliga

och i många afseenden äfventyrliga företaget, att omhänderhafva och

förlägga arbete för fångar. Dessutom hade, såsom förut blifvit antydt,

bristen på arbetslokaler icke medgifvit Fångvårds-styrelsen att i mindre

antal utarrendera fångarne till flera särskilda personer. En entreprenör,

som öfvertoge en större mängd fångar, måste naturligen förbehålla sig

rättighet att begagna de få vid fängelset befintliga arbetslokalerna. Eu

fördelning af fångarne emellan flera entreprenörer skulle, om den i öf
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

rigt läte sig göra, vara af Stort men för fängelsedisciplinen, enär, efter

hvad erfarenheten visat, ej blott hvarje entreprenörs sträfvan är att få

begagna de fångar, som ega största arbetsdugligheten, än ock fångarne

försöka alla utvägar att komma i användning hos den arbetsgifvare, der

tillfälle vore att förtjena högsta flitpenningen.

Statsrevisorernes uppgift, att för fångdagsverken betalas af kapten

Berg och Stockholms yllefabriks aktiebolag stundom allenast 15 öre,

vore ej beledsagad af upplysning om de förhållanden, hvarunder en

sådan iåg betalning tillfälligtvis kunde ifrågakomma. Endast för det

fall, att, sedan entreprenörerne bekommit sitt fulla antal af 550 fångar,

och de för fängelset och fångvårdens räkning erforderliga öfverskott

skulle förefinnas, hade såsom en förmån för fångvården betingats, att

entreprenörerne jemväl åt dessa, af hvilka en del förvaras i cell, skulle

bereda, någon sysselsättning och derför betala 15 öre per dagsverke.

Under sista året hade emellertid icke ens det antal fångar varit att

tillgå, som entreprenörerne enligt kontrakt egt sysselsätta.

Styrelsen har vidare meddelat, att dels hela styrkan försvarslösa

vid Vaxholm och Borghamn, äfvensom det vid Carlsborg förlagda disciplinkompaniet

och af fångarne vid Carlskrona straff-fängelse så många,

som för flottans behof tagits i anspråk, blifvit för kronan använde, och

att derförutan ett ganska betydligt antal fångar användts för fängelsernas

behof, för förfärdigande af persedlar för fångvården, samt att _ de

försök, som tillförene gjorts att vid fängelserna för kronans räkning

bedrifva industriela arbeten, i allmänhet lemnat ofördelaktigt resultat.

Derest ändamålet med straffarbetet endast vore att söka bereda

staten den största möjliga inkomst af fångarnes arbete, skulle enligt

Styrelsens åsigt den af Revisorerne föreslagna åtgärd att till offentlig

och fri täflan utbjuda detta arbete kunna anses lämplig, men då lagstiftningen

sedan längre tillbaka fordrat, att fångbehandlingen i möjligaste

måtto skall medföra förbättring för fången och följaktligen hufvudsakligt

afseende måste fästas å ordning, redbarhet och öfriga moraliska

förhållanden hos den eller de personer, som ega använda fångarne,

hade Fångvårds-styrelsen hvarken hitintills ansett sig kunna

göra bruk af eller för framtiden förorda tillämpning af den utaf Revisorerne

tillstyrkta grundsats, hvilken skulle innefatta fullkomligt åsidosättande

af straffets högre ändamål.

Vidkommande Revisorernes anmärkning derom, att Styrelsen icke

begagnat sig af rättigheten att uppsäga ett med kaptenen Berg ingånget,

på sex månaders uppsägning stäldt arbetskontrakt, har Styrelsen

erinrat, att det af kapten Berg disponerade fångantalet varit afsedt att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 15. 9

använda,s till utförande al det större, redan påbörjade byggnadsarbete,

hvartill anslaget vid 1873 års riksdag beviljats, samt att, sålunda skäl

icke forefunmts att, uppsåga kontraktet förr, än fångarne för detta arbete

erfordrades; hvadan, och då i fråga varande byggnadsarbete komme

att under innevarande år bedrifvas i större omfattning, kontraktet blifva

till upphörande med nästa April månad uppsagdt.

i ?oeVaf åberopade, vid berättelsen i afskrift bilagda,

den 28 December 1866 upprättade kontrakt, hade med år 1869 upphört

att vara gällande, och vore enligt Kongl. Brefvet den 7 December

nämnda år, nytt kontrakt med Stockholms yllefabriks aktiebolag afslutadt,

hvarigenom arbetsstyrkan ökats från 150 till 200 man, och dagsverksafgiften,

som, enligt Kongl. Brefven den 31 Januari 1860 och den

22 Januari 1861 för 150 man skulle utgå med 25 öre, för samtlige 200

fangarne blifvit forhojd till 30 öre, samt i öfrigt stadgats, att bolaget

So 6 uegua !rSltt anbe,te mtiU den 1 Mars år 1876 dagligen sysselsätta

200 och derifrån till den 1 Mars 1880 150 fångar, allt utan uppsägmngsratt

från Fångvårdsstyrelsens sida.

Statsrevisorernes anmärkning derom, att, i afseende å möjligheten

att erhålla mer eller mindre flitskilling, sådant syntes beroende af inr-lgt

1 j1®sa mera betalda yrken, eller af den större arbetsskickligheten,

föranledde Styrelsen endast till den erinran, att det lika litet i afseende

a fangars arbete som eljest lär kunna förekommas, att olika slag af

arbete, äfvensom olika grad af arbetsförmåga och skicklighet lemna olika

arbetsinkomst.

Olägenheten af fångarnes öfverlåtelse i större antal åt entreprenörer

och det deraf beroende premiesystemet hade emellertid ingalunda

vant åt fångvårdsstyrelsen förbisedd, utan vid flera tillfällen framhållen

såsom motiv för Styrelsens yrkande på anskaffande af ändamålsenhga

fängelser och jemväl ingått bland grunderna för de i senare tid

tor sadant ändamål beviljade anslag.

Med anledning af den anmärkning 1873 års Revisorer gjort, att

den arbetsförtjenst, som, under olika benämningar, kommit de å straffoch

arbetsfangelserna intagne fångar till del, visat sig kunna uppgå till

sa höga belopp, att de torde öfverstiga hvad den frie arbetaren i allmänhet

kan såsom besparing påräkna, hade redan vid sistlidet års riksdag

Utskottet till en del tagit dessa frågor i öfvervägande, men enär

dervid upplystes, det Kongl. Fångvårdsstyrelsen redan då skulle varit

betänkt pa åtgärder vidtagande till åstadkommande af andra förhållandcn,

hade Utskottet ej funnit sig då böra tillstyrka vidtagande af någon

åtgärd från Riksdagens sida. Då frågan nu emellertid åter blifvit före
Bih.

till Riksd. Prof. 1815. 4 Sami. / Afd. 12 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

mål för Riksdagens pröfning, har Utskottet ansett sig böra å densamma

fästa Riksdagens synnerliga uppmärksamhet.

I likhet med Revisorerne är Utskottet af den tanke, att, derest

straffångarnes arbete ej lämpligare kan för statsverkets egen läkning

användas, utan måste '' till enskilde mot ersättning upplåtas,. statens

anspråk på erhållande af den högsta möjliga inkomst af fångarnes

arbetskraft bör i väsentlig man ingå bland de faktorei, som skola be

stämma antagandet af entreprenör, i hvilket hänseende l'' tskottet för sm

del ej funnit något att väsentligen erinra vid Revisorernes förslag, det

i fråga varande arbete borde offentligen och till fri täflan mellan aibets

gifvare utbjudas; och Kongl. Fångvårdsstyrelsens i den afgifna oför kla

ringen mot ett sådant förfaringssätt gjorda invändning, att hufvudsak

ligt afseende måste fästas på ordning, redbarhet och öfriga egenskaper

hos den eller de personer, som ega använda fångar samt att förty

fångarbetets offentliga utbjudande skulle innefatta fullkomligt åsidosättande

af straffets högre ändamål, har så mycket mindre kunnat pa Utskottets

åsigt inverka, som det hvarken kan eller bör i fråga sättas, och

ej heller torde varit af Revisorerne åsyftadt, det Styrelsen skulle ovilkorligt

tillförbindas att antaga eu entreprenör derföre, att dennas anbud

vore det till siffran högsta, utan det väl skulle tillkomma Styrelsen att,

efter pröfning af de inkomna anbuden, gilla och antaga det, som vore

i alla hänseenden fördelaktigast.

Revisorerne hafva vidare, som ofvan synes, i fråga satt lämpligheten

af det så kallade premiesystemet. Denna fråga synes Utskottet vara af

eu serdeles maktpåliggande vigt. Man har nemligen på senare tider

från mer än ett håll och, efter hvad Utskottet vill tycka, ej utan skal

hört det påstående framställas, att straffarbete, såsom detta straff numera

hos oss verkställes, medför en föga afskräckande verkan, dervid

jemväl i fråga satts, huruvida ej den utspisning, som åt fångarne bestås,

''är rikligare och bättre än den, som under vanliga förhållanden faller

på den fattige men ärlige arbetarens lott. Under sådana omständigheter

är till och med att befara, det straffängelset kan, åtminstone under

tider af nöd, af en eller annan komma att betraktas snaiaie som en

efterlängtad försörjningsanstalt än som en anstalt att frukta, i hvilket

hänseende de ej få exempel, man haft derpå, att frigifva fångar, de der

återfallit till brott, såsom anledning till återfallet uppgifvit sin önskan

att återkomma till fängelset, torde böra i hög grad beaktas. Läggei

man nu härtill, att genom premiesystemet, såsom det, efter hvad de

handlingar, Utskottet haft tillgängliga, synas utvisa, hos oss tillämpas,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

11

fången sättes i tillfälle att än ytterligare förbättra sin ställning, så torde

detta systems lämplighet verkligen kunna med fog i fråga sättas.

Att emellertid, så väl der entreprenadsystemet användes, som eljest,

belöningar för visad flit kunna vara gagneliga, såsom utöfvande inflytande

på fångarnes förbättring, är Utskottet, villigt att medgifva, och

har derföre ej något att mot premiesystemet i och för sig invända, men

detta system'' borde ej och torde ej heller utan fara kunna utsträckas

derhän, att fångarnes arbeten derigenom komma att medföra större fördelar

än de fries, och belöningarnes storlek liksom fångarnes rätt och

frihet att, vare sig under fängelsetiden eller under den närmaste derefter

använda desamma, bör derföre vara till en viss grad begränsad,

så vida ej straffets karakter skall helt och hållet gå förlorad.

Af Styrelsens förklaring vill emellertid synas, som skulle Styrelsen

hittills betraktat detta system såsom en entreprenörerne tillkommande

rättighet, hvilken de måste förbehålla sig för att dymedelst af. fångar ne

n ti t t i i 1 i fl — fl c -m w. A 1 /~\ vvi n o 1 d o ti o fn i rv o n Q XXi

ernå uou . -------- --------- ^ • i

entreprenörerne egde en slik »rättighet», de ock skulle kunna 1 dess

vidsträcktaste omfattning utöfva densamma, blefve deraf en följd att,

om ofvan nämnda åsigt vore riktig, bestämmandet af fhtpennmgarnes belopp

skulle vara antingen entreprenörernes ensak, eller en affär emellan

dem och fångarne, hvarmed Fångvårdsstyrelsen ej hade något att skaffa,

och dervid vinstbegäret å båda sidor kunde leda derhän, att flitpenningarne

stegrades till mångdubbelt mot hvad staten för fångens aibete

erhåller. Ett dylikt missförhållande synes Utskottet genom lämpliga

begränsningar af premiesystemet böra kunna förekommas.

Vidkommande sättet för användande af i fråga varande

vill Utskottet erinra, hurusom under frågans behandling vid sistlidne

års riksdag omförmälts, att Fångvårdsstyrelsen dels meddelat bestämmelse}’,

enligt hvilka det e] skulle vara fånge ellei kionoarbetskarl tilla

tet att under fängelsetiden deraf uttaga mera, än som ansags behöflig!;

till förstärkande af kosten under ett ansträngande arbete, dels ock i

afseende å vården af behållningen vid frigifningen hos Kongl. Maj:t

hemstält, att fånges besparade medel Ange öfverlemnas till vederbörande

kommunalnämnd med rättighet och åliggande för denna att utbetala

medlen endast småningom i mån af behof eller på sätt, som för

den frigifne eljest ansåges gagneligt,

I anledning af sistberörda hemställan har Kongl. Maj:t den 9 Ukto

ber sistlidet år meddelat det beslut, att, enär särskild föreskrift ej erfoidrades

derom att Styrelsen vore oförhindrad föranstalta, att. med frigifven

fånges begifvande dennes besparingar användes på eif. fö)'' hans

all den arbetsprodukt, desse förmå lemna. Då naturligen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 '' Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

framtid fördelaktigt sätt, samt hvad Styrelsen hemstält, förutsatte, att

den frigifnes besparingar förvärfvats under vilkor och förbehåll, som

berättigade till den föreslagna inskränkningen i hans dispositionsrätt

otver desamma, men dylika vilkor eller förbehåll icke varit hittills

stadgade, alltså och då i anledning af Styrelsens för en längre tid tillbaka

afgifna förslag till reglemente angående användandet af arbetspreimer

och flitpenningar för alla till allmänt arbete dömde personer,

Kong} Maj:t den 14 November 1873, med förklarande att samma förlag

lc^e då kunde läggas till grund för någon lagstiftningsåtgärd af

Kong! Maj:t, anbefallt Fångvårdsstyrelsen att, efter noggrann utredning

i hvad män de i. förslaget behandlade frågor vore af beskaffenhet att

föreskrifter derutinnan borde af Kongl. Maj:t meddelas, med yttrande

och nytt förslag i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma, Kong!. Makt funne

Styrelsens framställning icke kunna för det då varande till någon åtgärd

föranleda. °

Att, på sätt Styrelsen sålunda redan förordnat, af flitpenningarne

en mindre del, som ju kan vara bestämd i förhållande till deras summa

men dock ej öfverstiga ett visst belopp för vecka, under fängelsetiden

ma åt fångande, i enlighet med de föreskrifter Styrelsen derför meddelat

eller kan komma att meddela, till deras nytta användas, har Utskottet

funnff vara med ändamålet af dessa flitpenningar förenligt. Och

hvad angår Styrelsens omförmälda förslag rörande sättet för användande

åt den ^arbetsförtjenst, en fånge kan- vid sitt frigifvande hafva besparad,

star detta förslag i öfverensstämmelse med de åsigter som blifvit

dels af sistlidet års Riksdag, dels ock af Revisorerne uttalade, hvadan

det synts Utskottet särdeles förtjent af uppmärksamhet, och föreställer

sig Utskottet att, då, på sätt genom förenämnde Kongl. beslut är förordna^,

frågan ånyo kommer att blifva föremål för utredning och pröfning,

behörigt afseende kommer att vid samma förslag fästas.

På grund af hvad sålunda är anfördt, hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kong]. Maj:t täcktes, efter det ofvan anmärkta

förhållanden vunnit behörig utredning, i nåder meddela

Fångvårdsstyrelsen de föreskrifter, som må finnas

af omständigheterna påkallade.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15,

13

Kong].. Arméförvaltningen.

§ B.

(Rev.-ber. pag. 43. Uti. pag. 266.)

Vid granskning af Arméförvaltningens räkenskaper hafva Revisorerne

funnit åtskilliga icke obetydliga utgiftsposter upptagna för transporter

landvägen med kronoskjuts af ammunitionspersedlar, gevär o. s, v.

Under revisionsåret 1872 förekomme t, ex. i medlet af Maj månad en

dylik transport ifrån Upsala till Gefle och sedermera utmed kustvägen

till Gumboda, hvilken förorsakat en kostnad af 1,487 kronor 62 öre.

Under år 1871 förekomme likaledes i Maj en sådan transport utmed

samma linie ända till Piteå, som medfört en utgift af 2,850 kronor 53

öre; vidare uti Juni en från Upsala till Hernö med en kostnad af 205

kronor 52 öre och slutligen i Januari månad från Vesterås till Stockholm

med eu kostnad af 117 kronor 1 öre. Under år 1870 funne man

transporter i början af Maj från Upsala till Gefle, i medlet af Juni från

Upsala och vidare utefter mera nämnde linie till Piteå, i medlet af Oktober

från Umeå till Gumboda och i senare hälften af November från

Gefle till Upsala med en sammanlagd kostnad af 867 kronor 55 öre.

Äfven under åren 1873 och 1874 skulle ammunitionstransporter strax

före eller under sjöfartens öppnande egt rum utmed norrländska kusten.

Häraf ville synas, att icke allenast hvarje vår en större fora under förra

hälften af Maj och strax före sjöfartens början från Upsala afgått till

Gefle och sedermera utmed Norrlands kust ända till Piteå, utan äfven

att dylika landtransporter egt rum på andra tider af året och å andra

linier, der sjölägenhet funnits. Ehuru Revisorerne ansett troligt, att

förut nämnda norrländska vårtransporter afsett forsling af exercisammunition

till de i Norrland belägna öfningsplatser för indelta arméen, hade

de ej kunnat undgå att i fråga sätta, huruvida ej för dessa transporter

lämpligare tider kunnat väljas. Om de ej kunnat uppskjutas till sjöfartens

öppnande, hvilket till Umeå vanligtvis eger rum i medlet af Maj

och till Piteå i slutet af samma månad eller början af Juni, hade Revisorerne

föreställt sig, att de skulle kunnat verkställas föregående höst

med Kronans fartyg, hvarefter ammunitionen kunnat öfver vintern förvaras

i mötesplatsernas ammunitionsbyggnader eller i andra dertill lämpliga

Kronans lokaler; och skulle dylika lokaler fattas, torde den för

Ang. utgifter

för transporter

landvägen af

ammunition,

trosspersedlar,

gevär m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskvttets Utlåtande N:o 15.

deras uppbyggande behöfliga kostnaden för en gång blifva obetydlig i

förhållande till de årligen återkommande transportkostnaderna.

Men dylika transporter med Kronans fartyg under den tid sjöfarten

är öppen torde icke allenast åvägabringa besparing i statens utgifter,

utan måste äfven bereda en betydlig lättnad åt den utmed kustvägen

boende befolkningen, hvilken nu tvunges att för den alldeles otillräckliga

ersättning, hvarmed kronoskjutsen betalas, vanligtvis flera gånger

å rad rycka sina dragare från det brådaste vårarbetet, der ytterligare

borde tagas i betraktande de långa vägar, de skjutsande i anseende till

befolkningens gleshet måste tillryggalägga till samlingsplatsen.

Revisorerne hafva derför ansett sig böra fästa uppmärksamheten

vid detta förhållande, för den händelse Riksdagen med anledning deraf

skulle vilja hos Kongl. Magt göra någon framställning angående dylika

transporters verkställande å lämpligare sätt och dermed i sammanhang

stående åtgärder.

Kongl. Arméförvaltningens Artilleri-departement har i häröfver afgifvet

utlåtande, under åberopande af Kongl. Förordningen af den 1

Oktober 1858, enligt hvilken ångfartyg, som fortskaffa resande, ej få

intaga krut till större myckenhet, än som erfordras för fartygets eget

behof, och sådan vara ej heller må af resande derå medföras annorlunda,

än efter förutgången anmälan hos fartygets befälhafvare och till

belopp af högst 10 skålpund, samt med förmälan att lastångare sällan

vore att för ändamålet tillgå och dessutom betingade mycket högre

fraktbelopp, än Departementet ansett sig böra betala, och att fartygsbefälhafvare

i allmänhet ogerna och endast för dryg godtgörelse ville

transportera krut eller annan ammunition, emedan do vore underkastade

större risk än annars, så väl med hänseende till sjelfva varan som i

betraktande af alla iakttagelser och försigtighetsmått, andragit att vid

sådant förhållande i allmänhet annat transportmedel än kronoskjuts, icke

varit att tillgå, helst erfarenheten ådagalagt, att begagnandet af Kronans

fartyg vore förenadt med betydliga kostnader, och har Departementet

på dessa skäl i fråga satt, huruvida de af Revisorerne anmärkta

olägenheter vid i fråga varande ammunitionstransporter kunnat, om man

fäster afseende vid kostnaderna, afhjelpas genom af dem föreslagna åtgärder,

enär uppförandet -af stora krutkapell, i stället för nu i Norrland

befintliga, och anläggandet derstädes af betydligare ammunitionsförråd

skulle påkalla särskild, dyr bevakning och tillsyn, hvarjemte Departementet

underdånigst anmält, att kronoskjuts i och för transport af krut,

ammunitionseffekter och gevär, in. in., endast användes då annat transportmedel

icke kunde fullt betryggande och på rimliga vilkor anskaffas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

Med anledning af livad i sistberörda afseende är i förklaringen anfördt,

och då, med den lättnad i samfärdsel, som redan genom öppnandet

af jernväg till Gefle åstadkommits samt framdeles, allt eftei som

arbetet med norrländska jernbanorna fortskrider, än vidare kommer att

ökas, antagas kan, att den af Revisorerne påpekade olägenhet för framtiden

kommer att minskas samt till slut alldeles upphöra, har Utskottet,

ehuru det för sin del funnit Revisorernes framställning befogad, dock

ansett sig böra hemställa,

att densamma ej må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholms Stads kronoräkenskaper samt länens landsböcker.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 70. Uti. pag. 270.)

Då Revisorerne, vid granskning af de särskilda länens landsböcker

funnit, att i landsböckerna från 12 län, nemligen Upsala, Östergötlands,

Gotlands, Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Elfsborgs, Örebro, Vermlands,

Vestmanlands, Kopparbergs och Vesterbottens län för revisionsåret

inbalanserats andra belopp än de, som i näst föregående årets landsböcker

finnas utbalanserade, och då räkenskaperna icke lemna någon

upplysning om anledningarne till dessa skiljaktighetei, hafva Reviso

rerne ansett sig böra förhållandet anmärka.

Uti de förklaringar, Kongl. Mapts Befallningshafvande i nämnda

län afgifvit, och till hvilka Utskottet, da det skulle vala föi vidlyftigt

att här omförmäla deras innehåll, får hänvisa, har visserligen sådana

upplysningar om anledningarne till de af Revisorerne anmärkta skiljaktigheter

lemnats, att Utskottet deraf funnit, det någon förlust för Statsverket

ej genom i fråga varande sätt för räkenskapernas förande uppkommit,

men då detta sätt emellertid afviker från det för eu ordentlig bokföring

i allmänhet vedertagna, samt kontrollen i hög grad försvåras,

om ett slikt förfaringssätt fortfarande skulle komma att ega rum, har

Utskottet funnit rättelse i berörda hänseende böra vidtagas, och vill

Ang. b ok färing ssätlet

i länens

landsböcker.

derföre föreslå:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes meddela vederbörande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

sådana föreskrifter, som för framtiden leda till ett ordentligare

ocli redigare bokföringssätt.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 72. Uti. pag. 292, 294.)

*7wi l\tx specialräkningen öfver kronouppbörden för revisionsåret i

dringar af de i ^ 5" »lands fögderi af Östergötlands län finnes, under titel »arrendeÄ

mede;J at kungsgårdar och andra kronolägenheter,)) iemlikt Ivongl. BrefÄÄ£vet

d®n..14 Februan 1856 lnom hnien balanserad en post å 62,813 kron.

(j)r 25 öre, utgörande f. d. arrendatoren af Bråborgs kungsgård, från

riket afvikne förre Löjtnanten Aug. Linnströms skuld till Kronan för

aren 1843 1867; och då räkenskaperna icke visa, att vederbörande upp
bördsman,

för fordringsrättens bevakande, iakttagit de i Kong], Förordningen

den 4 Mars 1862 stadgade föreskrifter, hafva Revisorerne ansett

sig böra detta förhållande anmärka.

ter rörande sättet

för deras bibehållande

vid

gällande kraft.

Likaledes hafva Revisorerne vid granskning af Kongl. Kammarrättens

aktoratsräkning (Rev.-ber. pag. 121 § 1, 2:dra mom.) funnit sig

höra anmärka att i de fall, der den person, som åsamkat sig balans,

vant redan vid utslagets afkunnande förrymd, Advokatsfiskalsembetet

synes hafva ansett öfverflödigt att, för bevarande af Kronans fordringsrätt

vidtaga de åtgärder,, som i nämnda Kongl. Förordning finnas stadgade.

Af de i anledning af först omförmälda anmärkning afgifna förklaimgar

har Utskottet i afseende å Löjtnanten Linnströms skuld till statsveiket

inhemtat, att ©medan densamma enligt Kongl. Brefvet den 14

Febr. 1856 skall i räkenskaperna föras inom linien, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ej ansett sig höra dermed taga vidare befattning än

att tillse, det balansposten blifvit till siffran rätt införd, samt att, enär

Lmnstiöm, som redan före år 1856, då han från riket afvek, vid anstälda

utmätningsförsök befunnits sakna tillgång, sedermera skall hafva

å utländsk ort aflidit, vederbörande ansett fordrans bibehållande vid

gällande kraft vara utan ändamål.

I afseende å de i .Kammarrättens aktoratsräkning upptagna balanser,

som gifvit anledning till den andra af förenämnda anmärkningar,

tiar Kammarrättens Advokatsfiskalsembete i afgifvet utlåtande (pag. 303)

anfört att anmärkningen ej torde syfta på andra eller flera balanser än

dels Kronouppbördskommissarien J. A. L. Fristedts, afgjord genom

Kongl. Kammarrättens utslag den 13 Maj 1850, dels ock Ammunitionsiörvaltaien

A. F. Hahrs, faststäld genom Kongl. Kammarrättens ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

17

slag den 28 Oktober 1857; och ville i afseende å dessa mål advokatfiskals-embetet

upplysa, att advokatfiskals-embetet uti ett den 31 December

1859 till Kammarrätten afgifvet memorial gjort framställning om

balansernas afskrifning ur aktoratsräkningen, dervid anförande, beträffande

Fristedt, att då denne rymt ur riket och all hans här qvarlemnade

egendom blifvit realiserad och redovisad, samt Kong!. Kammarrätten

genom utslag den 30 December 1856 ogillat det af advokatfiskalsembetet

mot Fristedts uppbördskontrollanter anstiilda åtal, balansbeloppet

icke längre torde böra i räkenskaperna qvarstå, och, i fråga om

Hahr, att till gäldande af balansbeloppet någon tillgång icke funnes

eller kunde beredas, enär Hahr, som icke stält någon uppbördsborgen,

ej i riket qvarlemna! någon känd tillgång och ej heller, till följd af

Kongl. Brefven den 26 Maj och den 27 Oktober 1832 samt Krigskollegii

för artilleriförrådens styrelse och vård samt redovisning den 15 November

1832 gifna instruktion, annan person kunde tillförbindas att ersätta

ifrågavarande uppbördsbrist; att Kongl. Kammarrätten öfver denna

framställning sig utlåtit den 27 November 1860 och, emedan de ifrågarande

balansposterna vore upptagna i räkenskaperna hos vederbörande

förvaltande myndigheter, hvilka det således borde tillhöra att, efter

advokatsfiskals-embetets erinran och meddelanden, derest sådant erfordrades,

vidtaga åtgärd för beloppens afföring, förklarat advokatfiskalsembetets

framställning härutinnan icke till vidare yttrande föranleda;

och att, ehuru den gjorda framställningen således icke vunnit Kammarrättens

bifall, kunde detta Kammarrättens beslut, med afseende derå

att detsamma icke innefattade någon pröfning af de utaf advokatfiskalsembetet

till stöd för dess framställning anförda skäl, utan hvilade på

formela grunder, i det afskrifningsfrågan förklarades tillhöra annan myndighets

behandling, för advokatfiskals-embetet icke innebära ringaste anledning

att frångå dess en gång uttalade åsigt, att dessa två balanser

befunne sig i det skick, att någon annan åtgärd än afskrifning af desamma

icke borde ifrågakomma, vid hvilket förhållande det icke ansetts

nödigt, att, äfven om de i Kongl. Förordningen den 4 Mars 1862 gifna

föreskrifter skulle, emot hvad stadgandet i förordningens 19 § senare

mom. synes föranleda, ega tillämplighet på mål af sådan beskaffenhet

som de ifrågavarande, söka genom vidtagande af någon af de i förordningen

omförmälda åtgärder åt kronan bevara en fordringsrätt, hvars

fullkomliga värdelöshet icke torde vara tvifvel underkastad.

Ehuru Utskottet visserligen ej kan annat än medgifva befogenheten

af Revisorernes ifrågavarande anmärkningar, har dock Utskottet, på

grund af hvad i förklaringarne blifvit anfördt och under förutsättning,

Bill. till Rilcsd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

Am/, tiden för

utlysande af

auktioner u flerårig

afvikning

sr ätt till

skog.

att, etter hvad nu förefallit, anledningar till slika anmärkningar ej vidare

skola förekomma, samt att, derest motsatsen skulle inträffa, saken

då ej kan undgå att blifva föremål för kommande revisioners synnerliga

uppmärksamhet, ansett sig ej böra för närvarande tillstyrka någon

åtgärds vidtagande från Riksdagens sida, utan hemställer,

att Riksdagen ville låta vid de afgifna förklaringarna

bero.

Kongl. Skogsstyrelsen.

§ 6.

(Rev.-ber. pag. 131. Uti. pag. 308.)

Då eu den 27 September 1872 inför Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

i Jemtlands län hållen auktion till försäljning af flerårig afverkningsrätt

å kronoskog, befunnits vara först den 9 i samma månad af

Skogsstyrelsen kungjord, hade sådant väckt Revisorernes uppmärksamhet,

hvadan de funnit sig böra i ämnet infordra upplysningar, och sedan

de dervid, på sätt revisionsberättelsen utvisar, fått utredt, det auktioner

å ganska betydliga virkebelopp blifvit så sent kungjorda, att tillräckligt

tillfälle icke varit lemnadt hugade spekulanter att taga kännedom

om de i fråga varande skogarnes beskaffenhet, i vissa fall knappast

att från södra eller mellersta delen af riket hinna till afverkningsorten

framkomma, hade Revisorerne på grund häraf och då det synts

dem icke oantagligt, att vid flera af dessa auktioner högre pris kunnat

betingas, i händelse tillräckligt rådrum varit spekulanterne beredt, funnit

sig böra fästa uppmärksamhet på vigten deraf att auktioner af förevarande

beskaffenhet må i god tid förut kungöras.

Uti häröfver afgifvet utlåtande har Kongl. Skogsstyrelsen anfört

bland annat, att Styrelsen uti memorial den 2 November sistlidet år till

Kongl. Maj:t afgifvit förslag till bestämmelser rörande ordningen för

kungörandet af slika auktioner; och har Utskottet inhemtat, det Kongl.

Maj:t under den 4 derpåföljde December i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad Styrelsen hemstält, förordnat bland annat, att sådana

auktioner hädanefter skola genom Styrelsens försorg kungöras i allmänna

tidningarne, första gången vårtiden minst fyra månader före auktionen,

samt att denna kungörelse samtidigt må"så väl i det län, der

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

19

skogen är belägen, som i de dertill angränsande genom Kongl. Maj:ts

Befallningsliafvandes försorg införas ej mindre i länens allmänna kungörelser

än äfven i hvardera ortens mest spridda tidningar.

Då alltså rättelse för framtiden i anledning af Revisorernes anmärkning

redan följt, har Utskottet funnit sig endast böra förhållandet

för Riksdagen anmäla.

Kolonien S:t Barthelemy.

§ 7.

(Rev.-ber. pag. 142.)

Då Utskottet funnit sig böra handlägga den framställning, Reviso- Amj. niomen

rerne angående kolonien S:t Barthelemy gjort, i sammanhang med euS:t Bar,Mem«- inom Andra Kammaren väckt motion om anvisande af medel till understöd

åt samma koloni med mera, kommer Utskottet framdeles att i ämnet

afgifva särskildt utlåtande, hvilket Utskottet

får för Riksdagen tillkännagifva.

Seminarium för bildande af lärarinnor.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 168. Uti. pag. 313.)

Emedan uti räkenskapen för bemälda seminarium balanseras obe- AnrJ. baiameratalda

terminsafgifter till sammanräknadt belopp af 2,330 Kr., deraf 60 ^sSarZt

Kr. belöpa för år 1868, 225 Kr. för år 1869, 495 Kr. för år 1870, 750förmrmim«raf

Kr. för år 1871, samt 342 Kr. 50 öre för vårterminen och 457 Kr. 50

öre för höstterminen 1872, och då det torde ligga i sakens natur, att

fordringar af ifrågavarande slag blifva under årens lopp mer eller

mindre osäkra samt det dessutom synts Revisorerne oegentligt, att såkallade

terminsafgifter balanseras, hafva Revisorerne ansett, det rättelse

torde i anmärkta förhållandet böra vidtagas.

Uti häröfver afgifven förklaring har direktionen öfver seminariet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

andragit hvad beträffar det förhållande, att resterande terminsafgifter

uti räkenskaperna balanseras: att Kongl. Maj:ts och rikets Kammarrätt,

uti skrifvelse af den 18 September 1867 meddelat direktionen en vid

granskning af 1866 års räkenskaper uppkommen anmärkning derom,

att, ehuru beloppet af terminsafgifterna blifvit af dåvarande föreståndarinnan

uppgifvet till 7,175 Kr., uti räkenskaperna dock upptagits endast

7,120 Kr. såsom influtna; att, sedan dåvarande räkenskapsföraren

med anledning häraf förklarat, det de anmärkta 55 Kr. vid 1866 års slut

icke varit inbetalda och förbundit sig att för framtiden uti räkenskaperna

riktigt balansera resterande terminsafgifter, anmärkningen blifvit

genom utslag af den 4 Februari 1868 af Kongl. Kammarrätten faststäld,

med föreskrift att ifrågavarande 55 Kr. skulle uti nästa års räkenskaper

uppdebiteras, samt att ett dylikt förfaringssätt vid räkenskapsföringen

alltsedan iakttagits, och då det vore svårt att inse, huru

eljest skulle förfaras, om vid bokslutets uppgörande terminsafgiftsbelopp

ännu funnes resterande, torde, efter Direktionens åsigt, Revisorernes

anmärkning om oegentlighcten deraf, att terminsafgifter balanseras, finnas

sakna befogenhet.

Beträffande åter Revisorernes anmärkning derom, att dessa fordringar

blifva under årens lopp mer eller mindre osäkra, ville Direktionen

fästa uppmärksamheten dervid, att dessa fordringar vanligen uppkomma

i följd deraf, att föräldrar, hvilkas barn åtnjöte undervisning i skolan,

under barnens skoltid råkat i obestånd, ehuru dock kunde anses möjligt,

att de genom lyckligare omständigheter sattes i stånd att framdeles

erlägga den resterande afgiften, hvarför densamma blifvit såsom

en läroverkets fordran balanserad, hvilket under alla omständigheter

måste blifva nödigt för de afgifter, som för höstterminen blifva obetalda,

och att under det att Direktionen icke ansett skäl att genom

några tvångsåtgärder söka utbekomma afgifter, der ingenting varit att

få, och derigenom endast ådraga läroverket kostnader, Direktionen dock

tvekat att alltför hastigt afskrifva resterande terminsafgifter, så länge

någon förhoppning förefunnits att föräldrarnes lefnadsvilkor kunde förbättras,

hvarigenom den balanserade summan under åren 1868—1872

vuxit till det af Revisorerne uppgifna belopp, hvarvid dock bort uppmärksammas,

att, enär afgifterna vid normalskolan vore mycket högre,

än vid statens öfriga läroverk, antalet af resterande lärjungar icke vore

större än 13, hvilket bland en lärjungeskara af emellan 200 och 300

icke torde kunna anses öfverdrifvet under loppet af 5 år, och hade Direktionen

i detta hänseende velat påpeka, att beloppet af resterande

terminsafgifter, som balanserats från år 1868, utgjort 610 Kr., men nu

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

21

utgör 60 Kr.; att det för år 1869 resterande beloppet, 707 Kr. 50 öre,

numera sjunkit till 225 Kr.; att, då balansen för år 1870 utgjorde 1,372

Kr. 50 öre, utgör den nu 495 Kr.; samt att det från år 1871 resterande

beloppet, som utgjorde 1,367 Kr. 50 öre, sjunkit till 750 Kr., eller att,

under det sammanlagda beloppet af resterande terminsafgifter för ofvannämnda

4 år, om intet afdrag egt rum, skulle utgjort 4,057 Kr. 50

öre, det nu faktiskt utgjorde vid 1872 års slut 1,530 Kr. Beträffande

de resterande afgifterna från 1872, eller 800 Kr., har Direktionen upplyst,

att de under år 1873 minskats till 480 Kr. utom det att resterande

utgifter för 1873 icke uppgingo till högre belopp, än 477 Kr. 50 öre,

hvaraf numera 247 Kr. 50 öre blifvit inbetalda, så att hela resten från

sistnämnda år uppgår till 230 Kr., hvaraf allt framginge, att beloppet

af resterande afgifter under de två sista åren icke ökats, emedan de

rester, som uppstått, understigit det belopp, som afgått å förut balanserade

afgifter.

Klart är att, derest, såsom ett oeftergifligt vilkor för elevers mottagande

och tillträde till skolan fordrats, det ofvannämnda afgifter skolat

för hvar termin vid dess början erläggas, några balanser af nu anmärkta

slag ej kunnat uppstå, och då det är att antaga att, sedan uppmärksamheten

nu blifvit derå fäst, ett sådant förfaringssätt kommer att

för framtiden iakttagas, får Utskottet, med hänsyn jemväl till hvad i

förklaringen anförts rörande balansernas årliga minskning, hemställa

att Revisorernes anmärkning ej måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Domkyrkorna.

§ 9.

(Rev.-ber. pag. 200. Uti. pag. 318.)

I afseende å det sätt, hvarpå domkyrkornas räkenskaper föras, Ang. sältel,

hafva Revisorerne anmärkt att de upprättas efter sinsemellan helt olika tylZmasTåformulär

och att några af dessa äro så föråldrade, att räkenskap erna s*"''s<afOT'',,’,“s''

granskning derigenom väsendtligen försvåras. Så upptages t. ex. uti

räkenskaperna för domkyrkan i Skara inkomsterna af hemmansräntor

och kronotionde efter kronovärdi, och införes sedermera enligt särskilda

förvandlingskonton »gewinsten» eller skilnaden mellan nämnda värde

s. 22 Kontrollera mot PDF

Ang. tidigare

eifslutande af

allmänna räkenskaperna.

22 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

och årets medelmarkegångspris. Äfven räkenskaperna för Upsala, Linköpings,

Göteborgs, Wexiö och Westerås domkyrkor föras efter mer

eller mindre otillfredsställande formulär. För åstadkommande af enkelhet

och reda hade Revisorerne ansett lämpligt att samtliga domkyrkoräkenskaperna

fördes efter samma formulär, och då i flera stift det för

konsistorierna och elementarläroverken anbefalda räkenskapssätt blifvit

användt, har detsamma synts Revisorerne kunna äfven för de öfriga

stiften tjena till efterrättelse.

Under medgifvande af den gjorda anmärkningens befogenhet hafva

samtliga de myndigheter, som i anledning deraf sig förklarat, uttalat

sitt gillande af den åtgärd, Revisorerne föreslagit, och får Utskottet,

som jemväl delar Revisorernes mening, hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes meddela vederbörande föreskrift derom,

att det för Konsistorierna och Elementarläroverken

faststälda räkenskapsformulär jemväl bör i tillämpliga

delar vid domkyrkoräkenskapernas upprättande iakttagas.

§ 10.

(Rev.-ber. pag. 239.)

Beträffande den vid flera föregående revisioner behandlade vigtiga

frågan om tidigare afslutande och granskning af allmänna räkenskaper,

derom 1871 års Riksdag till Kongl. Maj:t aflåtit underdånig skrifvelse,

hafva Revisorerne funnit sig böra tillkännagifva dels att, efter hvad de

inhemtat, det jemlikt Kongl. brefvet den 26 Augusti 1873 faststälda

nya formulär för Förvaltningens af sjöärendena räkenskap under år

1874 kommit under tillämpning, så att först i början af innevarande år

kunde bedömas, huruvida det vid upprättande af samma formulär följda

system vore för detta och andra embetsverks bokföring fullt ändamålsenligt,

dels ock att den för reglering af landtstatens löneförhållanden

m. in. tillsatta komité jemväl vore sysselsatt med utredning af frågan,

huruvida länsstyrelsernas redovisning må kunna så ordnas att, så vidt

på dem ankommer, rikshufvudboken må kunna för hvarje år under det

näst följande afslutas.

Utskottet, som i anledning häraf förskaffat sig upplysningar om

den punkt, hvarpå denna fråga, hvars vigt och betydenhet ej torde af

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

23

någon förbises, nu sig befinner, har dervid in bene tat, att, med anledning

af Riksdagens den 10 Maj 1871 afgifna skrifvelse, inom Kongl.

Finans-departementet utarbetats en promemoria rörande några åtgärder,

som, i afseende å bokföring ansetts kunna till befrämjande af det åsyftade

ändamålet iakttagas, hvilken promemoria jemte transsumt af Riksdagens

skrifvelse sedermera under November månad 1872 blifvit till

Statskontoret och Kongl. Kammarrätten för afgifvande af gemensamt

utlåtande öfverlemnad.

Enligt förenämnda promemoria, deraf Utskottet fått kännedom, hade

man i Finans-departementet tänkt sig, att det vigtiga önskningsmål,

som i Riksdagens skrifvelse åsyftats, skulle genom sjelfva bokföringen

kunna befrämjas, och hade man ansett de åtgärder, som i sådant hänseende

skulle finnas lämpliga, böra vara:

begränsning af bokens omfattning till hvad som vid den tid, då

man önskar dess afslutning, kan vara fullt utredt och bestämdt;

införande af hvad som rörer ett års förhållanden, men till följd af

förestående begränsning ej kan blifva i det årets bok intaget, på det

sätt i påföljande års bok, att det tydligen särskiljes från anteckningarne

om det sistnämnda årets transaktioner och det oaktadt ej stör

helgjutenheten af den bild, som hvarje års bok bör lemna öfver tillståndet

vid årets början och vid dess slut samt öfver hvad som under

året passerat; samt

öppet lemnadt tillfälle för bokföraren att under årets lopp utarbeta

de delar af bokföringen, som ej tillhöra sjelfva afslutningen eller äro

af densamma beroende; varande i afseende på sättet för dessa åtgärders

vidtagande åtskilliga med exempel belysta förslag uppgifna, men

tillika såsom ett väsendtligt vilkor för ändamålets ernående framhållet,

att bokföraren skall erhålla frihet från allt annat arbete och endast behöfva

sysselsätta sig med sin bok. Medgåfves detta och finge han således

ostörd året om egna sig åt bokföringen och den i sammanhang

dermed stående redovisningen af förskotten, borde han mycket tidigare,

än nu varit möjligt, kunna afsluta boken och alltså det af Riksdagen

framstälda syfte vara, för så vidt på bokföringen ankomme, tillgodosedt.

I afseende å den utredning af en del af frågan, hvarmed, såsom

Revisorerne omförmält, den för reglering af landtstatens löner m. in.

tillsatta komité för närvarande är sysselsatt, har för Utskottet uppgifva,

att ett förslag i ämnet från komitéen snart nog vore att förvänta,

och då Utskottet ej kan föreställa sig annat än att de förarbeten, som

inom Statskontoret och Kong]. Kammarrätten möjligen ansetts erfor
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

Ang. aflemnande

till Revisorerne

af räkenskapssammandrag

frän de

olika verken.

derliga, innan det .af Kongl. Maj:t äskade utlåtande kunde afgifvas,

numera torde vara undangjorda, så att med insändandet till Kongl.

Maj:t af berörda utlåtande ej torde komma att särdeles dröja; alltså och

då, med anledning af hvad sålunda förekommit, antagas kan, det frågan

i hela dess omfattning inom kort blifver föremål för Kongl. Maj:ts

nådiga pröfning, har Utskottet velat detta

för Riksdagen tillkännagifva.

§ 11.

(Eev.-ber. pag. 240.)

Då större delen af berättelsen öfver verkstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning, utgöres af kortfattade, i tabellform uppstälda

redogörelser för allmänna verks och inrättningars inkomster och utgifter

under revisionsåret samt deras ställning vid början och vid slutet

af samma år, och sammanfattningen och utskrifningen af dessa redogörelser

sysselsätter under revisionstiden en stor del af Statsrevisionens

kanslipersonal samt påtagligt vore att en betydlig minskning i

denna personals arbete skulle åvägabringas, om vederbörande verk och

inrättningar erhölle föreskrift att vid sina för Statsrevisionen afgifvande

berättelser foga räkenskapsutdrag i den form, som för revisionsberättelserna

antagits, då för Revisorernes kansli endast återstode att kontrollera,

det dessa utdrag vore med räkenskaperna öfverensstämmande,

hafva Revisorerne till Riksdagen hemställt, huruvida skäl funnes vara

för handen att hos Kongl. Maj:t anhålla, det samtliga embetsverk och

inrättningar måtte åläggas att vid de berättelser, som af dem för Statsrevisionen

afgifvas, foga räkenskapssammandrag, affattade i samma form,

som i berättelsen angående näst föregående Statsrevision begagnats;

Och enär Utskottet för sin del funnit sig böra till alla delar gilla Revisorernes

i berörda hänseenden gjorda framställning, föreslår Utskottet,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t måtte anbefalla vederbörande att vid

de berättelser, som af dem för Statsrevisionen afgifvas,

foga räkenskapssammandrag, affattade i samma

form, som i berättelsen angående nästföregående Statsrevision

begagnats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 15. 25

Hvad Revisorerne i öfrigt anmält eller erinrat, har Utskottet funnit

dels vara i afgifna förklaringar nöjaktigt besvaradt, dels ej varit af den

vigt att, om än fullt tillfredsställande förklaring ej ingått, någon åtgärd

från Riksdagens sida af förhållandet påkallats, dels ock slutligen ej fi ån

Utskottets sida erfordra yttrande.

Stockholm den 22 Februari 1875.

På Stats-Utskottets vägnar:

ARV. FR-.SON POSSE.

Reservationer:

vid § 2 (angående Fångvårdsstyrelsen) af Herr Grefve A. Mörner;

vid § 4 (angående länens landsböcker) af Herrar Friherre J. St jer ilbud,

Grefve L. af Ugglas, Friherre C. Skogman, Grefve A. Mörner, F,

Brusewitz, F. Reder stjerna, R. Montgomery Cederhielm, L. Nordenfät,

Grefve G. Sparre och J. Widén; _

vid § 10 (angående åtgärder för ett tidigare bokslut) åt Herr Carl

Anders Larsson: »Då den i 10:de punkten intagna förmodan om. föi
beredande

åtgärders vidtagande, från auktoriteternas sida, i verklighe

ten icke förefinnes, utan utgör från början till slut en uppenbar »ironi»

mot de ifrågavarande embetsvorken; så tager jag mig friheten fästa

Riksdagens uppmärksamhet på nödvändigheten att vidtaga kraftigaie

åtgärder för vinnande af detta, på flera statsrevisioner upprepade, önskningsmål.

— Revisorerne, som icke vågade misstänka de muntliga upplysningar

som lemnades, saknade anledning att foimulera anmärknin

gen på annat sätt än som berättelsen innehåller; men sedan handlino-arne

blifvit inom Stats-Utskottet tillgängliga, så ställer sig saken helt

O

olika. . . . ,

Af dessa handlingar framgår: Att Riksdagen i underdånig skrif
velse

den 10 Maj 1871 anhållit, det Kong!. Maj:t täcktes anbefalla sådana

åtgärder som ledde till räkenskapernas afslutande ett år förr än

som hittills egt rum; att Kongl. Maj:t den 18 Oktober 1872 genom nå
Bih.

till Riksd. Prof. 1815. 4 Sand. 1 Afd. 12 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utslcoltets Utlutande N:o 15.

dig resolution anbefallt Statskontoret och Kammarrätten afgifva gemensamt

underdånigt utlåtande öfver Riksdagens framställning i fråga om

tidigare, afsilning och revision af allmänna räkenskaper; att Kongl.

Maj:t vid remissen bifogat en i Finans-departementet uppgjord promemoria

rörande några åtgärder som ansetts kunna till befrämjande af

ändamålet vidtagas; att dessa handlingar, som ankommit till Kammarrätten

den 5 och der föredragits den 6 November 1872, hvarvid beslutats.

att handlingarne skulle till Statskontoret öfverlemnas, jemväl

kommit detta embetsverk till hända den 8 i samma månad, och att Statskontorets

alla hittills vidtagna åtgärder synas bestå deruti, att Kongl.

remissen Nm 100 den 19 November 1872 remitterats till Riksbokslutskontorets

utlåtande, på sätt en vid remissen fastsatt papperslapp utvisar.

—- Att Kongl. Maj:t fördröjt ärendet närmare ett och ett hälft år, innan

resolution derå meddelades, kan förklaras af de mångfaldiga skrifvelse1''

hvarmed regeringen öfverhopas; men att tvänne bland våra förnämsta

embetsverk vågat, under mera än två hela år, trotsa Kongl.

Maj:ts nådiga befallning, detta är i och för sig så anmärkningsvärdt, att

man knappast vågar eu gissning om det innersta motivet derför. — Att

detta motiv icke kan vara sådant som vid revisionen muntligt meddelats,

nemligen: nya formulärets för Förvaltningen af sjöärendena praktiska

tillämpning samt komiténs för reglering af landtstatens löner m. m.

väntade utlåtande, detta framgår af den nådiga remissen, ty Kongl.

Maj:t. har deruti icke nedlagt någon rätt för embetsverken att egenmäktigt.

försinka frågans lösning, utan ålagt dem att afgifva utlåtande

öfver Riksdagens skrifvelse samt den dervid bifogade promemorian.

Det . är med anledning häraf och på det att denna fråga må, snarast

möjligt, bringas till. ett önskvärdt slut, jag vågar vördsamt föreslå,

att Riksdagen, med anledning af hvad numera upplyst

blifvit, ville i underdånig skrifvelse anhålla det

Kongl. Maj:t täcktes j nåder vidtaga de mera kraftiga

åtgärder som må erfordras för att förmå ofvannämnda

embetsverk att genast afgifva det af Kongl. Maj:t infordrade

utlåtande, samt derefter företaga frågan till

slutligt afgörande.))

Herr E. eif Klint har begärt få antecknadt, att han inom Utskottet

icke deltagit i behandlingen af 1—7 §§ af förevarande utlåtande.

Stockholm, Ivar Hceggströms Boktryckeri, 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1875:51 Skrifvelse, i anledning af den år 1873 ''verkställa granskning af statsverkets in. fl. allmänna fonders förvaltning år 1872. s. 8 i texten