Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad reglering af skjutsväsendet.

1875-03-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1875:45, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad reglering af skjutsväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 45.

1

JST:o ±5.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Mars 1875, kl. 2 a. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad reglering

af skjutsväsendet.

(I. A.)

Uti särskilda, inom Andra Kammaren väckta och till Stats-Utskottets

behandling hänskjutna motioner är rörande ifrågavarande ämne

föreslaget:

l:o) af Herr Aug. Börjesson (i motion N:o 20):

a) att Riksdagen i underdånig skrifvelse måtte anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes till nästa Riksdag afgifva nådigt förslag till skjutsningsväsendets

ordnande på sådant sätt, att de nuvarande skjutsningsskyldige

icke vidare deraf särskildt betungas; och

b) att, intill dess skjutsningsväsendet kunde blifva ordnadt, skjutslegan,

från och med den 1 nästa Juli, för gästgifveri-, håll- och reservskjutsen

måtte höjas till 1 krona 20 öre milen.

2:o) af Herr Christen Assarsson, med hvilken tio af Kammarens ledamöter

instämt, (i motion N:o 52):

A. att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla det Kongl.

Maj:t täcktes, så fort ske kan, låta vidtaga åtgärder, ledande derhän, att

skjutsväsendet varder genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och landstingen

ordnadt på följande grunder:

1. att all skjuts blifver till entreprenörer upplåten, derigenom

gästgifveri-, håll- och reservskjutsen komme att upphöra;

2. att vid den årliga markegångssättningen för hvart län, eller,

der omständigheterna sådant föranleda, för särskilda distrikt derinom,

fastställes ett belopp, hvarmed legan per mil så väl för häst som åkdon

bör af resande erläggas;

Bih. till Riksd. Prof. 1875. 4 Samt. 1 Afd. 33 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 45.

3. att, derest sedermera sig visar, det vid anstäld entreprenadauktion

ej någon vill ensam mot bekommande af den sålunda bestämda

lega öfvertaga skjutsning^!, den ytterligare ersättning i ett för allt, som

för entreprenörs erhållande erfordras, blifver genom auktion bestämd;

4. att landstinget bör utgifva denna ersättning; och .

5. att, derest landstinget finner nödigt i och för berörda utgift

upptaga landstingsskatt, denna skall uttaxeras efter II Artikelns bevillning;

samt

B. att Riksdagen måtte besluta:

1. att hälften af hvad landstinget sålunda nödgats erlägga skall

detsamma af statsverket ersättas; och . . ,, ,

2. att för detta ändamål till Kongl. Maj:ts disposition ställes ett

anslag af två hundra tusen kronor. .

3:o) af Herr August Pettersson (i motion N:o 71): att reservskjutsen

måtte helt och hållet öfvertagas af staten, eller ock, derest detta

förslag ej ansåges utförbart, att, der entreprenad icke utan särskilda tillskott

från de reservskyldiges sida kan åstadkommas, skjutsersättningen

måtte höjas från 80 öre till 1 krona 20 öre pr mil;

4:oj af Herr P. Näsman (i motion N:o 95): att Riksdagen, med

tillkännagifvande af sin åsigt att gästgifveri-, håll- och reservskjutsskyldigheten

bör så väl för stad som land upphöra, måtte uti underdånig

skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, om möjligt, till nästa Riksdag

afgifva nådigt förslag till skjutsningsväsendets fullständiga ordnande pa

sådant sätt, att jordbruket icke vidare deraf betungas, samt att i regeln

den resande må betala skjutsens fidla värde;

5:o af Herr Olof Andersson (i motion N :o 103): att Riksdagen

måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna,

att, intill dess skjutsskyldigheten kan på något sått ordnas, gästgifveri-,

håll- och reservskjuts utgöres, der skjutsningen icke bestrides med entreprenad,

med 1 krona 50 öre för milen för hvarje häst, samt att legan

för entreprenadskjuts skall utgå med 2 kronor för milen för hvarje häst,

såväl på land som i stad, samt att vagnslegan skall utgöra 25 öre milen,

och slutligen 4 T T , i n

6:o) af Herr C. Treffenberg, med hvilken Herrar A. J. Lyth och R.

Kolmodin sig förenat, (i motion N;o 130): att Riksdagen matte, anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes, så snart ske kan, vidtaga sådana åtgärder, hvilka

leda derhän, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller landstingen må,

utan hinder af någon på förhand bestämd taxa för skjutslega!}., fa läns

eller distriktvis ordna skjutsväsendet på följande grunder, nemligen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

3

l:o) att vid den årliga markegångssättning^! för hvarje lan, eller,

der omständigheterna sådant föranleda, för särskilda distrikt derinom,

kostnaden i orten för skjuts, beräknad efter en häst och för en mil, uppskattas

till ett visst belopp, som under rubrik en skjutsmil i markegångs
taxan

utsättes; , , . .

2:o) att den resande må betala skjutsens fulla värde, uttryckt i

den vid skjutsentreprenadauktion betingade legans belopp, dei landstinget

icke finner skäligt bevilja medel för skjutslega^ nedsättande, ellei,

efter hvad i nästföljande moment sägs, är skyldigt att medel för samma

ändamål anslå; ,

3:o) att, der vid anstäld entreprenadauktion skjutslegan betmnes

hafva uppgått till högre belopp än medelvärdet af de fem närmast föregående

årens markegångspris å en skjutsmil i orten, den resande ic se

skall vara skyldig att i skjutslega utgifva mer än beloppet åt omförmälda

medelvärde, inen entreprenören deremot vara berättigad att för skilnaden

mellan samma medelvärde och skjutslegans hela belopp erhålla godtgö
relse

af landstingsmedel; , .

4:o) att, der landstinget, vare sig för fullgörandet åt den landstinget

sålunda åliggande skyldighet eller eljest för skjutslegans ytterligaie

nedsättande under det i nästföregående moment stadgade belopp, finnei

nödigt besluta uttaxering af landstingsskatt, sådan skatt skall i öfverensstämmelse

med 2alra punkten 47 § af Kongl. förordningen om landsting

den 21 Mars 1862 uttaxeras i förhållande till den allmänna bevillningen

enligt II Art. i bevillningsstadgan;

hvarjemte motionären föreslagit dels följande

Öfvergångsstadgande:

att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla, dels att värdet af en skjutsmil,

på sätt i 1 mom. här ofvan finnes föreslaget, skall första gången uppskattas

och i markegångstaxan utsättas under året näst före det, då författning

i ämnet träder i tillämpning; och dels att i afseende å de entreprenadauktioner,

som varda anstälda under de fem första åren etter det

författningen vunnit tillämpning, skall gälla, att om . skjutslega^ be™ues

hafva uppgått till högre belopp än värdet af en skjutsmil, sadant detta

första gången blifvit bestämdt, den resande icke skall vara skyldig att i

skjutslega utgifva mer än samma värde, men entreprenören deremot vara

berättigad att för skilnaden emellan detta värde och skjutslegans hela be

lopp erhålla godtgörelse af landstingsmedel, i afseende å hvilken godtgö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 45.

relse jemväl bestämmelserna i 4 mom. här ofvan skola lända till efterrättelse

;

dels ock, i händelse de af honom föreslagna grunder för ordnandet

af skjutsväsendet blefve af Riksdagen godkända, att Riksdagen måtte

besluta:

att, der landstinget funnit skäligt bevilja eller i följd af den landstinget

åliggande skyldighet, nödgats anslå medel för skjutslega^ nedsättande,

hälften af det sålunda utgifna beloppet skall landstinget af statsmedel

ersättas.

Då frågan om skjutsväsendets ordnande under sistlidna riksdag

var föremål för Stats-Utskottets behandling, utarbetades å Utskottets Inkomstafdelning

en kort redogörelse för detta ärendes uppkomst och utveckling

samt den behandling dithörande frågor under de senare åren

vunnit, hvilken redogörelse finnes, i form af reservation, vidfogad Utskottets

utlåtande N:o 83 af den 30 April 1874, och har Utskottet nu, hänvisande

till berörda redogörelse, velat, såsom ett tillägg dertill, i minnet

återkalla, att det af Stats-Utskottet vid sistlidna riksdag framlagda förslag,

hvilket utgick derpå: a) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

anhålla, att, med bibehållande af nu gällande bestämmelser rörande legal!

för gästgifveri-, håll- och reservskjuts, der skjutsningsbestyret icke är

stäldt på entreprenad, Kongl. Maj:t täcktes förordna, att legan för entreprenadskjuts

må, der den icke i följd af särskilda förhållanden är eller

varder till högre belopp bestämd, utgöras med högst 1 krona 60 öre mien

för hvarje häst; samt b) att det å sjette hufvudtiteln i gällande riksstat

uppförda reservationsanslag »till lättnad för skjutsningstungan, der

den genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande», måtte till

175,000 kronor förhöjas, endast blef af Första Kammaren godkändt, hvaremot

Andra Kammaren antog ett under öfverläggningarne af Herr Treffenberg

framstäldt nytt förslag till frågans lösning; att sedan Stats-Utskottet

uppgjort och till Kamrarne afgifvit förslag till sammanjemkning af de

olika meningarne, detta ej heller vann bifall, samt att Riksdagens slutligen

genom gemensam votering afgjorda beslut fattades i enlighet med

Utskottets ofvan omförmälda förslag.

Detta Riksdagens beslut afsåg endast en tillfällig åtgärd, hvilket

äfven skulle blifva förhållandet, om något af de förslag att, der entreprenad

ej eger rum, tills vidare höja skjutslegan, som nu äro väckta, blefve

af Riksdagen antaget. Också har Utskottet desto mindre kunnat förorda

något sådant, dessutom i strid mot den af de två senaste Riksdagarne

uttalade mening stående och frågaris slutliga lösning uppehållande, förslag,

som, efter Utskottets tanke, något vidare undanskjutande af skjuts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

5

väsendets skiljande från jordbruket och i sammanhang dermed omreglerande

ej bör ega rum, och Utskottet derföre ansett sig böra föreslå Riksdagen

att till Kongl. Maj:t ingå med anhållan om vidtagande af de till

berörda ändamål ledande åtgärder. Dervid har Utskottet jemväl trott sig

böra antyda de grunder, hvarpå enligt dess mening de för frågans tillfredsställande

lösning erforderliga föreskrifter skulle kunna byggas.

Innan Utskottet emellertid öfvergår till framställningen af dessa

grunder, har Utskottet först velat fästa Riksdagens uppmärksamhet på

svårigheten, för att ej säga omöjligheten, af att genom en för hela riket

gällande lagstiftning, derest den skall ingå i detaljerade bestämmelser,

nå det åsyftade målet. Eu blick på vårt lands stora utsträckning torde

vara tillräcklig att, äfven om man ej kände, det i afseende å så väl samfärdsel

som prisförhållanden och lokala omständigheter olikheter förefinnas,

öfvertyga en hvar, det så måste vara fallet. Under sådana omständigheter

torde lämpligare sätt för ordnandet af ifrågavarande angelägenhet

ej finnas än att åt de myndigheter, som kunna antagas bäst känna

förhållendena inom de olika lånen, eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

och landstingen, öfverlemna att, efter de i den allmänna lagstiftningen

faststälda grunder, hvar inom sitt län meddela de närmare bestämmelser,

som för ett fullstädigt ordnande af denna angelägenhet kunna

finnas erforderliga.

I afseende å förut omförmälda grunder vill Utskottet i främsta

rummet och såsom hufvudregel framhålla, att den resande bör för sitt

fortskaffande erlägga verkliga värdet inom den ort, der han färdas, af

den tjenstbarhet, som den skjutsande genom fortskaffandet honom lemnar.

Riktigheten af denna regel i och för sig lärer ej af någon bestridas,

men mot dess tillämpning, i afseende å skjutsväsendet, har man anmärkt,

att derigenom skjutslegan en eller annorstädes skulle komma att stiga

till så högt belopp, att det skulle, om ej förhindra framfärdseln, åtminstone

i hög grad försvåra all sådan. Det antagande, hvarpå denna anmärkning

är stödd, är emellertid helt och och hållet obevisadt, hvaremot,

och då ej torde förnekas, att hvarje till den resandes förmån påbjuden

nedsättning af skjutslegan under dess verkliga värde är en honom på

andra skattdragande medborgares bekostnad tillskyndad vinst, man skulle

med £ag kunna ifrågasätta, huru vida ett upprätthållande, medelst nedtvingande

af priset, af samfärdseln inom orter, i afseende å hvilka anmärkningen

skulle kunna gälla, verkligen kan vara af den vigt, att man

dermed bör i strid mot rättvisa och billighet fortfara.

Vid tillämpning af nämnda regel kan eller bör man emellertid af

lätt insedda skäl ej öfverlemna utrönandet af skjutsens värde, eller, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 45.

vore detsamma, bestämmandet för hvart särskildt fall af skjutslega^

belopp, till eu öfverenskommelse mellan den resande och den som skall

fortskaffa honom, utan måste ett annat sätt härför utfinnas. I sådant

hänseende har Utskottet tänkt sig anställande af entreprenadauktioner

såsom den lättaste och enklaste utvägen, dervid man dock tillika och för

att vinna säkerhet, det någon öfverdrift ej skulle kunna ega rum, kunde

åt landstinget eller åt dem, som med den årliga markegångens sättande

hafva befattning, uppdraga att för lånet, eller, der omständigheterna sadant

föranleda, för särskilda delar deraf, fastställa ett belopp, hvarutöfver

legal! ej finge vid entreprenadauktion stegras.

Utskottet antager, att med nu föreslagna sätt för. skjutslega^ bestämmande

och sedan de nya förhållanden, som antagligen med den af

Utskottet tänkta genomgripande förändring af skjutsväsendet uppstå,

vunnit tillräcklig stadga för att tillåta nödiga beräkningar, entreprenörer,

de der äro villige att endast mot erhållande af den sålunda^ bestämda

ersättning ombestyra resandes fortkomst, icke skola uteblifva, åtminstone

ej i de orter, der skjutsen någorlunda jemnt anlitas och förty beräkningar

ne kunna med större grad af visshet göras, samt att alltså i framtiden

samfärdselns upprätthållande medelst skjuts skall helt och haflet

på den enskilda företagsamheten ankomma, dertill äfven skulle_ i ej ringa

män bidraga, om större lättnad, än som nu förefinnes, bereddes i möjligheten

af skjutsstationers förflyttning.

För den närmaste tiden efter förändringens, genomförande, likasom

äfven i sådana landsändar, der begagnande af skjuts endast sällan förekommer,

jemväl för en längre tid derefter, torde dock den enskilda tö

retagsamhetens uteslutande användande för ändamålet ej vara att i allmänhet

påräkna, hvadan dervid, och på det ej ett alltför stort hinder i

samfärdseln skall uppstå, understöd från landstingets och statens sida

torde blifva af nöden.

I afseende å sättet för bestämmande af detta understöds belopp

har Herr Treffenberg föreslagit att, derest vid entreprenadauktion skjutsle°an

öfverstege det värde, som enligt hans förslag skulle af den resande

eidäggas, entreprenören skulle vara berättigad att för skilnaden mellan

samma värde och legans belopp erhålla godtgörelse af allmänna medel;

Herr Assarsson åter har föreslagit, att eu ersättning i ett för allt skall

(renom auktion bestämmas och tillfalla entreprenören. Båda dessaflprslag

äro förtjenta af uppmärksamhet, men vid val dem emellan torde, efter

Utskottets mening, företrädet böra lemnas åt det senare, då Herr Trefienbergs

förslag företer den olägenhet, att, om vid dess tillämpning miss

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

7

bruk skulle förekomma, sådant endast med svårighet skulle kunna sedermera

bevisas.

Vidkommande sättet för utgörande af den till entreprenörerne utfående

ersättning, bär Utskottet, som ofvan är antydt, ansett ej. vara

lämpligt att helt och hållet lägga denna utgift på statsverket. Möjligen

skulle derigenom saken komma att på en eller annan ort ej omfattas

med det intresse, hvari man skulle hafva att söka en motvigt mot ersättningsbeloppens

obilliga stegrande. Uti ett deltagande från länets eller

dess representation landstingets sida i ersättningens utgifvande har Utskottet

trott sig finna ett särdeles tjenligt medel att åstadkomma beröi da

för saken nödvändiga intresse, och vill Utskottet derföre i afseende å

verkställigheten af här angifna grunder såsom en hufvudsaklig bestämmelse

framhålla, att ifrågavarande ersättning skall, med halfva beloppet

af hvardera, af landstinget och staten utgöras, dervid efter Utskottets

åsigt borde så tillgå, att landstinget i första hand erlade hela ersättningssumman,

men sedermera af statsmedel undfinge godtgörelse för hälften

af hvad det sålunda utgifvit.

Hvad slutligen beträffar grunden för utdebitering åt den skatt,

landstinget möjligen kan finna nödigt att för ändamålet upptaga, har

Utskottet i likhet med mot.ionärerne ansett, att, i enlighet med stadgandet

i § 47 mom. 2 af Kongl. förordningen om landsting den 21 Mars

1862, fördelningen bör ske i förhållande till den bevillning, som efter

Art. II bevillningsstadgan utgår.

Med tillämpning af här antydda grundsatser, skulle etter Utskottets

tanke den sedan många år städse återkommande frågan om skjutsväsendets

ordnande vinna en på rättvisa och billighet hvilande lösning. 1 å

emellertid möjligt är, att särskilda, för Utskottet okända omständigheter

å en eller annan ort delvis lägga hinder i vägen för eu sådan tillämpning,

och då dessutom för ärendets slutliga afgörande en utredning, så vi t

den kan ske, angående ungefärliga beloppet af den kostnad för statsver

ket, som skulle vara med ifrågavarande reglering förenad, synes vara

erforderlig, har Utskottet funnit sig böra hemställa:

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t, efter vederbörandes hörande och den vidare

utredning, som kan finnas erforderlig, täcktes vidtaga

åtgärder, ledande dertill, att skjutsväsendet varder

hufvudsakligen på de här ofvan angifna grunder för

framtiden ordnadt, samt i sadant hänseende låta ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 45.

arbeta och för Riksdagen framlägga förslag i de delar

af ämnet, der Riksdagens medverkan erfordras.

Stockholm den 27 Mars 1875.

På Stats-Utskottets vägnar:

ARVID FR.-SON POSSE.

Reservation:

af Herrar P. O. Hörn/tidt och C. A. Larsson: »Emot Stats-Utskottets

betänkande, i fråga om förändrad reglering af skjutsväsendet, har jag

varit af olika mening och får fördenskull anmäla min reservation på följande

grunder: Att i underdånig skrifvelse anhålla det Kongl. Maj:t

skulle vidtaga åtgärder, ledande dertill, att skjutsväsendet varder för

framtiden ordnadt, samt i sådant hänseende låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag i de delar af ämnet, der Riksdagens medverkan

erfordras, anser jag vara detsamma som att, till en oviss framtid, undanskjuta

denna vid så många riksdagar omtuggade fråga, hvilken ingen

kan vara bättre, än Riksdagen sjelf, i tillfälle att lösa på ett praktiskt

och ingens rätt förnärmande sätt.

Detta sätt skulle, enligt mitt förmenande, vara att fatta följande

definitiva beslut:

l:o att alla de, som vilja betjena sig af så kallad gästgifvareskjuts,

skola vara skyldige att sjelfve vidkännas hela kostnaden för en

sådan tjenstbarhet;

2:o att denna kostnad, eller värdet af skjutsen, utrönes genom fri täflan

i de olika orterna, der skjutsanstalter anses behöfliga, genom entreprenadauktioner,

der en hvar eger göra anbud, som sedermera af

Konungens Befallningshafvande i länen pröfvas och fastställes;

3:o

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

9

3:o att fri rättighet för täflande entreprenör lemnas att flytta skjutsstation

till den plats, der detta faller honom beqvämast, och att

gästgifverihållningen dermed förenas, så vida detta kan ske utan

att resandes anspråk på herbergerande och förplägning äfventyras;

och

4:o att all den jorden hittills åliggande skjutsningsskyldighet upphör

från och med den tid, då Riksdagens beslut i denna fråga vinner

Kongl. Maj:ts stadfästelse samt nödiga entreprenadauktioner hunnit

förrättas i de särskilda orterna.

Skjutsfrågan kan, eldigt mångas förmenande, icke nöjaktigt lösas på

annat än nu föreslagna sätt; ty ingen må inbilla sig, att landstingen

skola finnas beredvilliga att ikläda sig en så orimlig börda som att bekosta

största delen af den skjutslega, som det kan fålla hvilken resenär som

helst in att landstingen påbörda, ännu mindre må man tro att de olika kommunerna

skulle vilja öka sina redan, ofta nog, rätt känbara kontributioner

för ett sä främmande ändamål som resandes fortskaffning. Äfven

om man antager att statsverket i sin ordning skulle finnas benäget att

åtaga sig en återbetalningsskyldighet för större eller mindre del af de

tillskott, landsting eller kommuner blefve skyldiga att betala; så fruktar

jag att saken icke ändå skulle låta reglera sig på detta sätt. Så villig

som den svenska allmänheten är att betala en nödig, nyttig och rättmätig

utgift, så obenägen blir den att deltaga i utgifter, dem han anser

obilliga och orättvisa.

Den grundsats som redan under en mängd af är varit tillämpad vid

de nya skjutsstationer, som blifvit inrättade utmed jernvägarne, den nemligen,

att skjutslega!! beror på fri täflan utan ringaste bidrag af andra

än den resande sjelf, borde numera utgöra en säker borgen för att samfärdseln

icke blir hämmad genom skjutslegans frigifvande jemväl på de

äldre skjutsstationerna. Det skulle sålunda endast vara i de norra orterna,

som ännu icke hafva några jernvägar, man befarade att skjutslegan skulle

i någon betydligare mån stegras; men jag frågar då: kan det vara rätt

och billigt att en hemmansegare i Norrland skall betala ända till 480

kronor om året, från ett enda mantal, derföre att en skogsåverkare, som

på sin rörelse förtjenar millioner, eller en arbetare som tjenar fem ä

sex kronor om dagen skall resa inom orten utan högre skjutslega än 1

krona 60 öre per milen, då skjutsarens granne möjligen för en virkestransport

kan tjena ända till tio kronor om dagen för ök och karl?

Är detta rättvist? Jag tror nästan hvarenda riksdagsman skall härpå

svara ett bleklagdt nej! Men icke dess mindre skall man skjuta ifrån sig

Bill. till Biksd. Prof. 1875. 4 Sami. 1 Åfd. 23 Uäft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 45.

lagstiftningen, i fråga om rättelsen häraf, på regeringen, som redan förut

är belastad med en sådan massa skrifvelseförslag, deraf en del legat

flera år och väntat på sin lösning, att ingen utsigt finnes för densammas

behandling på ännu många år.»

Herrar Grefve L. af Ugglas och E. af Klint hafva begärt få antecknadt,

att de hos Utskottet icke deltagit i behandlingen af förevarande

ärende.

*

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1875:57 Skrifvelse, i anledning af väckt förslag om förändrad reglering af skjutsväsendet. s. 1 i texten