Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

1876-04-07 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1876:4, Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4-

1

N:o 4.

Ank, till Riksd. Kansli den 8 April 1876, kl. 8 e. ra.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af

bränvin.

Sedan Bevillnings-Utskottet till pröfning förehaft. så väl de från

Karnrarne till Utskottet hänvisade motioner som åtskilliga inom Utskottet

väckta förslag rörande ändringar i nu gällande förordningar angående

vilkoren för tillverkning och för försäljning af bränvin; samt Utskottet derjemte

fått från Kongl. Maj:t emottaga, för att hos Utskottet komma under

öfvervägande, ett stort antal till Kongl. Maj:t inkomna petitioner om

ändringar i, bland annat, nuvarande bränvinslagstiftning, får Utskottet,

jemlikt 40 § Riksdagsordningen, afgifva betänkande uti omförmälda ämnen;

dervid Utskottet ansett lämpligt att först afhandla de frågor, som röra

mera speciela förändringar i ofvan berörda förordningar, och derefter

sådana, som afse ändringar, af mera omfattande art, uti gällande bränvinslagstiftning.

Enligt 5 § 1 mom. i nu gällande förordning angående vilkoren för

tillverkning af bränvin skall minst fjorton dagar före den, då bränvinstillverkning

är afsedd att begynna, densamma hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

skriftligen anmälas, samt dervid tillika uppgifvas så väl

stället för tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall taga

sin början.

Bill. till Bilcsd. Prat. 1870. f> Sami. 1 A/d. 4 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Dtskottets Betänkande N:o 4.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 53), som blifvit

till Utskottet hänvisad, har Herr Anders August Andersson hemstält att

vid berörda 5 § måtte fogas ett tillägg af innehåll att, i händelse anmäld

bränvinsbränning genom olycksfall af bry tes, den må kunna, å annat ställe

och under samma kontroll som förut, utan hinder, fortsättas, om tillfälle

dertill gifves, blott Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom ofördröjligen

underrättas.

Motionären anför till stöd för sitt förslag, hurusom den tolkning

af ifrågavarande stadgande egde rum, att, om redan anmäld och påbörjad

bränvinsbränning genom skada å afverkningsredskapen eller annat

olycksfall blefve afbruten, men tillfälle yppades att kunna fortsätta tillverkningen

å annat närbeläget ställe, sådant dock ej finge ske utan förnyad

anmälan. Häraf uppkoinme — på sätt motionären vidare yttrar

betydlig förlust för tillverkaren, som genom nämnda tidsutdrägt förlorade

hela den imäskade råvaran, uppgående vid medelstora brännerier till omkring

4,000 kannor utom maltberedningen. Fortsatt bränning borde derföre

enligt motionärens åsigt få ske på sätt han föreslagit, utan föregången

anmälan.

I den omfattning, hvarmed vid de flesta brännerier bränvinstillverkningen

numera bedrifvcs, lära väl de fall blifva ytterst sällsynta, då, efter

det en anmäld och på uppgifvet ställe påbörjad tillverkning blifvit genom

olycksfall afbruten, tillfälle skulle yppa sig att inom så kort tid derefter som

erfordras fortsätta tillverkningen å annat närbeläget ställe, der jemväl bostad

och kosthåll för kontrollör kunde beredas. Att för så sällsporda fall

införa i tillverkningslagen ett stadgande af det innehåll, som motionären

föreslagit, synes Utskottet ej vara lämpligt, helst ett sådant stadgande

tvifvelsutan skulle i tillämpningen medföra åtskilliga svårigheter. För

den händelse bränvinstillverkning skulle genom vådeld afbrytas, torde

väl ock tillverkaren kunnat genom försäkring trygga sig för förlust i

det af motionären uppgifna hänseende. Det bör ej heller lemnas utan

uppmärksamhet att vid olyckshändelse, som i § o af tillverkningslagen

omförmäles, återbäring kan beviljas af så stor del af förskottsvis erlagd

tillverkningsafgift, som ej motsvaras af tillverkadt och uppmätt äfvensom

befintligt ouppmätt bränvin.

Utskottet hemställer alltså,

Do.

att Herr Anders August Anderssons ifrågavarande förslag

icke måtte vinna Riksdagens bifall.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Uti 8 § af tillverkningslagen föreskrifves dels, i 1 inom., att, för

den händelse anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem dagar

efter den i anmälan uppgifna tid, det åligger bränvinstillverkaren att till

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inbetala kontrollörsarfvodet för hela

den tid, hvarunder anmäld bränvinstillverkning icke utöfvats, dels ock,

i mom. 2, att, om tillverkningen afbrytes, utan den i § 7 omförrnälda

anmälan eller utan att olyckshändelse, hvarom i § 3 säges, dertill varit

vållande, och ej inom fem dagar ånyo företages, tillverkaren är pligtig

att jemväl för den tid, hvarunder tillverkningen sålunda varit instäld,

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inbetala belöpande kontrollörsarfvodet.

Herr Anders August Andersson har i den af honom afgifna, förut

omnämnda motion, —• med förmälan att det i berörda 8 § förekommande

ordet »dagar» tolkats såsom liktydigt med kalenderdagar och icke, såsom

motionären rigtigast syntes, lika betydande med tillverkningsdagar, samt

att, med sådan tolkning, lätteligen ådroges tillverkaren en onödig tillökning

i utgifter, helst om tillverkningen instäldes mellan julens helgedagar,

— hemstält, att ordet »dagar» måtte för tydlighets skull utbytas

mot »tillverkningsdagar».

I § 40 af den för bränvinsbrännerierna i riket gällande ordningsstadga

föreskrifves, att kontrollören å den dag, då rättigheten att tillverka

bränvin vid bränneriet upphör, skall afsluta tillverkningsjournalen

med ett sammandrag, innehållande bland annat »derest tillverkningen

varit afbruten under fem eller flera omedelbart på hvarandra följande

tillverkning sdygn, uppgift derom». Journalen innehåller dessutom uppgift

om tiden så väl för tillverkningsrättens inträdande som för sjelfva tillverkningens

början. Nämnda tillverkningsjournal insändes till vederbörande

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, om det förutsatta fallet

inträffat, med ledning af kontrollörens ofvan nämnda anteckning hos tillverkaren

uttager det kontrollörsarfvode, hvarom i § 8 af tillverkningslagen

sägs.

Då sålunda bestämmelserna i tillverkningslagen och ordningsstadgan

verkligen synas kunna gifva anledning till olika tydning; då frågan om

denna tydning, efter hvad Utskottet inhemtat, äfven medelst besvär blifva

dragen under Kongl. Maj:ts pröfning, hvarvid Kongl. Maj:t tolkat

det här förekommande ordet »dagar» liktydigt med tillverkningsdygn,

hvarmed enligt 3 § 3 inom. i tillverkningslagen förstas tiden från klockan

12 på dagen den ena till samma timme å nästföljande helgfrici dag; och

då äfven billigheten synes tala derför att uti ifrågavarande tid ej äfven

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

inräknas sådana dagar, under hvilka, enligt gällande lag, tillverkning ej

får utöfvas, hemställer Utskottet,

2:o.

att, med utbyte af ordet »dagar» mot »tillverkningsdygn»,

8 § af tillverkningslagen måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

»§ 8.

1. Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom

fem tillverkningsdygn efter den i anmälan uppgifna tid,

åligger det bränvinstillverkaren att till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande inbetala kontrollörsarfvodet för hela

den tid, hvarunder anmäld bränvinstillverkning icke

utöfvats.

2. Skulle bränvinstillverkning afbrytas utan sådan

anmälan, som i § 7 omförmäles, eller utan att olyckshändelse,

hvarom i § 3 säges, dertill varit vållande,

och ej inom fem tillverkningsdygn ånyo företagas, åligger

det bränvinstillverkaren att jemväl för hela den tid,

hvarunder tillverkningen sålunda varit instäld, till Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande inbetala belöpande kontrollörsarfvodet.

»

Enligt 1855 års tillverkningslag skulle afgiften för bränvinstillverkning

ovilkorligen förskottsvis erläggas, och detta stadgande bibehölls oförändradt

ända till år 1871, då Riksdagen beslöt, att derest tillverkaren ej ville

förskottsvis inbetala större eller mindre del af tillverkningsafgiften och

derigenom förvärfva rätt att i mån af tillverkningens fortgång disponera

ett motsvarande belopp bränvin, han egde inlägga den del af det tillverkade

bränvinet, för hvilken skatt icke blifvit erlagd, i särskildt, på föreskrifvet

sätt inrättad!, och i närheten af bränneriet beläget förvarings- eller

nederlagsrum, att derstädes under kontrollörs lås förvaras; samt att tillverkare,

som efter slutad bränning ville fortfarande och utan tillverkningsafgifts

erläggande behålla sin vara på sådant nederlag, vore dertill

berättigad intill det nya bränningsårets början, eller den 1 Oktober, mot

erläggande af eu bestämd nederlagsafgift til! staten samt med vilkor att

nederlagsmagasinet förblefve under uppsigt af eu af Kong]. Maj:ts Befallningshafvande

förordnad tillsyningsman. De hit hörande bestäinmel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

5

serna finnas intagna i §§ 13-—17 af Kongl. Förordningen den 26 Juni

1871 angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Vid innevarande riksmöte hafva uti två till Utskottet hänvisade

motioner framstälts förslag om ändringar uti ifrågavarande föreskrifter.

Herr Anders August Andersson har i sin förut ornförmälda motion

hemstält, att bränvinstillverkare må förklaras berättigad att, vid försäljning

af bränvin, öfverlåta sin nederlagsrätt på annan person. Herr Sven Nilsson

i Efveröd har i en af honom inom Andra Kammaren afgifven motion

(N:o 132) föreslagit, att nederlagsrätten måtte utsträckas på obestämd

tid och nederlagsafgiften borttagas.

Hvad nu först angår berörda af Herr Anders August Andersson

väckta förslag, så lärer väl motionärens mening vara, att, på samma gång

sjelfva nederlagsrätten öfverlåtes, jemväl tillverkarens deremot svarande skyldigheter

och ansvar skulle öfverflyttas å den, till hvilken öfverlåtelsen sker.

Sålunda tänkt, innebär emellertid motionärens förslag en förändring

af ganska omfattande, och invecklad natur, till hvilken Utskottet för det

närvarande desto mindre ansett sig kunna förorda bifall, som Utskottet

befarar att, i händelse denna förändring vidtoges, säkerheten för statsverket

att utbekomma tillverkningsafgiften för det å nederlag upplagda

bränvinet i många fall komme att äfventyras eller åtminstone förminskas.

Utskottet hemställer derföre,

3:o.

att Herr Anders August Anderssons förslag om rättighet

för bränvinstillverkare att öfverlåta sin nederlagsrätt

å annan person icke måtte af Riksdagen bifallas.

Beträffande härefter de af Herr Sven Nilsson i Efveröd framstälda

förslag om nederlagsrättens utsträckning på obestämd tid och borttagande

af nederlagsafgiften, håller bemälde motionär före, aft genom de sålunda

föreslagna åtgärderna bränvinstillverknings-handteringen skulle i ej obetydlig

mån underlättas. De välgörande verkningar, som enligt motionärens

åsigt nederlagsrätten åstadkommit för berörda näring, skulle —

på sätt motionären vidare anför —■ utan tvifvel »känts ännu mera till

nytta för densamma och på samma gång till landets gemensamma gagn»,

om nederlagsrätten icke varit inskränkt till en bestämd tid; förmälande

motionären slutligen, att, då staten droge en så stor inkomst af en näring,

som i afseende å bränvinstillverkningen vore fallet, alla de lättnader,

som medgifvas för industriens utveckling, skäligen borde lemnas kostnadsfritt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o i.

Vidkommande utsträckning af tiden för nederlagsrättens åtnjutande,,

tillåter sig Utskottet till eu början att erinra, huruledes frågan härom

visserligen ej är ny, om ock densamma förut ej förekommit i fullt samma

vidd, som den nu erhållit. Redan vid 1871 års riksdag, då nederlagsrätten

vid brännerierna först medgafs, ansåg då varande Bevillningsutskott

att en ytterligare utsträckning i tiden, hvarunder bränvin, som

blifvit inom landet tillverkadt, finge å nederlag qvarligga, borde medgifvas,

med vilkor att bränvinet förflyttades från brännerierna till tullnederlag.

Utskottet ansåg likväl nödigt att, innan en sådan nederlagsrätt

med deraf föranledd förflyttning af bränvin från ett nederlag till

annat af Riksdagen medgåfves, Kongl. Maj:t efter inhemtande af vederbörande

myndigheters yttranden först måtte pröfva om och på hvilka

vilkor en sådan nederlagsrätt kunde, med bibehållande af tillbörlig trygghet

för statsverket, tillåtas; hvarföre Utskottet tillstyrkte aflåtande till

Kongl. Maj:t af skrifvelse i ämnet. Riksdagen biföll likväl hvarken detta

skrifvelseförslag eller ett annat i likartadt syfte, hvarom Bevillningsutskottet

följande året 1872 gjorde framställning.

Emot utsträckning af tiden för nederlagsrättens åtnjutande kunna

för visso flera skäl anföras och ej minst att derigenom skulle försvåras

möjligheten att beräkna den inkomst, som af tillverkningsafgiften må

vara för statsverket att årligen påräkna. Huru nu än åsigterna i detta

ämne i allmänhet må gestalta sig, torde dock svårligen kunna förnekas,

att i hvarje fall den närvarande tidpunkten ej är tjenlig för vidtagande

af omförmälda åtgärd. Af lätt insedda anledningar torde nemligen kanske

snart nog, till beredande af ökade inkomster för statsverketj jemväl

bränvinstillverkningsafgiften behöfva höjas. Den öfverproduktion, som i

afvaktan härå möjligen kommer att inträffa, skulle tvifvelsutan än mera

stegras och befordras, om en utsträckning af nederlagsrätten nu komme

till stånd. Utskottet anser sig således för det närvarande icke under

några förhållanden kunna ens i någon mån biträda Herr Sven Nilssons

förslag i förevarande hänseende.

Då det medgafs bränvinstillverkare att, sedan han med bränvinstillverkningen

upphört, fortfarande och utan tillverkningsafgiftens erläggande

behålla bränvinet å nederlagsmagasin vid bränneriet intill den 1

Oktober, under uppsigt af särskild tillsyningsman, afsågs naturligen att

kostnaderna för denna uppsigt, ehuru direkte af staten bestridda, likväl

borde statsverket ersättas genom nederlagsafgifterna, hvilka bestämdes

till 10 riksdaler för hvarje helt tusental kannor bränvin af normalstyrka,

som vid tillverkningens upphörande å nederlaget qvarlåge. Att nu, på

sätt Herr Sven Nilsson vidare yrkat, borttaga dessa afgifter och således

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.

7

låta statsverket ensamt draga omförmälda kostnader, har Utskottet ansett

sig icke kunna förorda.

Utskottet hemställer:

4:o.

a) att Herr Sven Nilssons i Efveröd förslag om nederlagsrättens

utsträckning icke måtte vinna Riksdagens

bifall;

b) att samme motionärs förslag om nederlagsafgiftens

borttagande icke heller måtte bifallas.

Uti 17 § 1 mom. af Kongl. Förordningen den 26 Juni 1871 angående

vilkoren för tillverkning af bränvin föreskrefs, att, om tillverkare

önskade uttaga bränvin ur nederlag, han skulle göra anmälan derom hos

kontrollören eller tillsyningsmannen, som egde utlemna det belopp, för

hvilket tillverkningsafgift blifvit till länets ränteri inbetald, dock endast

helt eller hela kärl och för hvarje gång ej mindre än tusen kannor af normalstyrka.

Dagen för uttagriingen och kärlens nummer skulle antecknas

i nederlagsjournalen, med införande deri af ränteriqvittensets datum och

bifogande af tillverkarens qvitto å det uttagna beloppet.

Nämnda lagrum blef genom Kongl. Kungörelsen den 24 Maj 1872

i så måtto ändradt, att efter orden »helt eller hela kärl» inskötos orden

»eller deras innehåll». Andamålet med denna ändring var att för bränvinstillverkare

möjliggöra användandet af så kallade cisterner, äfvensom

af större liggare för förvaring af bränvin i nederlagsmagasinen.

Sedan man allt mera begynt att i nederlagsmagasinen vid större

brännerier förvara bränvinet i fasta metallcisterner af stor rymd, uppgående

understundom till 50,000 kannor och deröfver, har det synts Utskottet

af billighet påkalladt, att i ofvan berörda 17 §:s lista mom. en

förändring vidtages i syfte att den tillverkare, som i nederlagsmagasin

begagnar omförmälda fasta cisterner, må kunna af deruti förvaradt bränvin,

— allt efter som tillverkningsafgift erlägges och i likhet med hvarje

annan tillverkare, som på mindre kärl har bränvinet inlagdt, — utbekomma

belopp, ej understigande 1,000 kannor af normalstyrka.

I sammanhang med sålunda ifrågasatta förändring, torde den i slutet

af berörda l:a mom. af § 17 förekommande bestämmelse, att »dagen

för uttagriingen och kärlens nummer antecknas i journalen, med införande

deri af ränteriqvittensets datum och bifogande af tillverkarens qvitto å

det uttagna beloppet», lämpligen kunna ur tillverkningslagen utgå och de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 4.

i dessa hänseenden erforderliga föreskrifter i stället uti ordningsstadgan

intagas.

Utskottet hemställer alltså,

5:o.

att 1 mom. af § 17 i nu gällande förordning angående

vilkoren för tillverkning af bränvin må erhålla följande

förändrade lydelse:

»Önskar tillverkare bränvin ur nederlaget uttaga,

göre derom anmälan hos kontrollören eller tillsyningsraannen,

som eger utlemna det belopp, för hvilket tillverkningsafgift

blifvit till länets ränteri inbetald, dock

för hvarje gång ej mindre än tusen kannor af normalstyrka,

samt endast helt eller hela kärl eller deras innehåll

såvida ej fasta cisterner begagnas, i hvilket fall

uttag derifrån må ske till belopp af minst tusen kannor

af normalstyrka; skolande i (ifrigt i afseende å uttagningarne

till efterrättelse lända de föreskrifter, som

i sådant hänseende kunna varda i ordningsstadgan meddelade.

.»

Då vid 1853—1854 årens riksdag det för bränvinsfrågans behandling

tillsätta särskilda Utskott föreslog anställande vid de större brännerierna

af kontrollörer, hvilka skulle öfvervaka, att »hvad, som tillverkades, blefve

till mängd rigtigt utrönt, så att intet kunde undandragas skatt», anförde

bemälda Utskott äfven, att erfarenheten från vissa närbelägna länder visade,

huru nödvändigt det vore att underhålla eu tillräcklig och duglig

kontroll-personal. »Både folkets moralitet och statens inkomster vunne

derpå; hvaremot de bäst uttänkta lagar och strängaste straffbestämmelser

förblefve overksamma, i fall icke tillräcklig bevakning underhölles.»

Särskilda Utskottet föreslog för omförmälda kontrollörer ett arfvode, åt

högst 3 rdr 16 skillingar banko om dagen; men Rikets Ständer höjde

maximibeloppet till 6 rdr 32 skillingar banko: Och i Kongl. Förordningen

den 18 Januari 1855 angående vilkoren för bränvins tillverkning,

§ 50, bestämdes kontrollörsarfvodet till minst 3 riksdaler 16 skillingar och

högst 6 riksdaler 32 skillingar om dagen. Förutom detta arfvode, som

utgick från staten, skulle kontrollör erhålla af bränvinstillverkaren, utan

ersättning, kost och ett eget, möbleradt, eldadt och städadt boningsrum.

Kontrol
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

9

Kontrollörsarfvodet har sedermera blifvit nedsatt. Det sattes år

1860 till minst 4 högst 8 riksdaler riksmynt om dagen, år 1866 till minst

4 högst 6 riksdaler och bestämdes år 1867 för kontrollör, som hade tillsyn

vid 1 bränneri, till minst 3 högst 5 riksdaler, för kontrollör, som

utöfvade tillsyn å 2 bränneri, till minst 5 högst 7 riksdaler och för kontrollör,

som hade tillsyn å 3 bränneri, till minst 7 högst 9 riksdaler

om dagen.

Slutligen blef genom § 23 mom. 2 i Kongl. Förordningen den 26

Juni 1871 berörda arfvode satt till dess nuvarande belopp

4 riksdaler om dagen vid tillsyn å 1 bränneri

6 » » » » » » 2 brännerier

8 » » » » » » 3 »

På senare tiden hafva gång efter annan från olika delar af landet

klagomål försports derom, att kontrollen öfver bränvinstillverkningen ej

vid alla brännerier handhades på tillfredsställande sätt och att anledningen

dertill vore synnerligen att söka deri att, till följd af för lågt arfvode,

tillräcklig tillgång på dugliga och lämpliga personer ej funnes bland de

till kontrollörsbefattningar sökande.

Redan dessa till Utskottets kunskap komna klagomål hade gjort

Utskottet betänkt på att taga under allvarligt öfvervägande, huruvida icke

eu skålig förhöjning i kontrollörsarfvodena borde af Utskottet föreslås.

Fn än kraftigare maning härtill har Utskottet erhållit genom officiela

handlingar, som Kongl. Maj:t låtit till Utskottet öfverlemna och för

hvilkas innehåll Utskottet nu går att redogöra.

I den ena af dessa handlingar, en skrifvelse af den 15 sistlidne

februari från Kongl. Maj.-ts Befallningshafvande i Blekinge län till Herr

statsrådet och chefen för Kongl. Finans-departementet, har bemälde Kongl.

Majds Befallningshafvande, efter erinran hurusom, för ernåendet af det

med anställandet af särskilda kontrollörer vid bränvinsbrännerierna i riket

afsedda ändamål, erfordrades att till dessa platser icke användes andra

ån fullt tillförlitliga och äfven för öfrigt lämpliga personer, vidare anfört

att tillgången på sålunda qvalificerade sökande till berörda platser

under senare åren alltjemnt minskats inom Blekinge län; att under innevarande

tillverkningsperiod bristen på lämplige sökande till och med nödvändiggjort

att såsom brännerikontrollörer använda personer, hvilkas anställning

såsom sådana icke ifrågakomma, om tillfälle till val förefunnits;

att på senaste tiden och synnerligast under slutet af förra och tilländalupna

delen af innevarande år äfven inträffat att åtskillige af de till tjenstgöring

inkallade kontrollörerne mast entledigas för, af förekommande anBih.

till Rilcsd. Prot. 1876. 5 Sand. 1 Afd. 4 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

ledningar, betvifiad redlighet, eller liknöjdhet eller oordentlighet; salut

att det syntes Kongl. Maj:ts Befallningshafvande som skulle orsaken till

minskningen uti tillgången på lämpliga sökande till berörda platser vara

att finna förnämligast deruti, att det arfvode, som enligt nu gällande föreskrifter

bestodes brännerikontrollör, vore alltför lågt, men möjligen äfven

uti den omständighet att svårigheter numera skulle möta för officerare

vid åtskilliga af arméens regementen att erhålla ledighet för emottagande

af brännerikontrollörsplatser.

Vid nu omförmälda handling var fogad en af öfverkontrollören

vid brän vinstill verkningen inom Blekinge län till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

aflåten, jemväl den 15 sistlidne Februari daterad skrifvelse,

deri bemälde öfverkontrollör förmäler, att i synnerhet under senaste 5

eller 6 åren han sett sig nödsakad dels att afskeda oredlige eller oduglige

kontrollörer, dels ock att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åi

ligen anmäla flera, som visat sig för tjensten olämplige; hvarvid häri

tillika anhållit att desamma icke vidare måtte blifva använde; att antalet

tjenliga sökande till dessa befattningar vid Blekinge brännerier, alltsedan

kontrollörsarfvodet nedsattes till fyra kronor för dag, år från år pa ett

betänkligt sätt minskats, så att öfverkontrollören, å det till Kongl. Majtts

Befallningshafvande sistlidet års höst ingifna förslag till besättande af

dessa fenster, till och med måst uppföra personer, hvilka förut blifvit

såsom olämplige utgallrade; att den skedda betydliga nedsättningen i

arfvodesbeloppet hade till följd, att redlige och duglige män kunde egna

sig åt ifrågavarande tjenst endast då de tillfälligtvis saknade annan sysselsättning;

samt att snart nog sålunda qvalificerade personer äfven torde

blifva obenägne att söka anställningar, som om ock af nödtvång

ofta bortgåfves åt personer af annan halt
Under

sålunda skildrade förhållanden, som tyvärr ej lära sakna all

motsvarighet äfven å andra orter inom landet, om ock officiel anmälan

derom ej ingått, bär Utskottet ej tvekat att tillstyrka en sådan förhöjning

i kontrollörsarfvodena att flera redbare och duglige män, än nu synes

vara fallet, måtte finna med sin fördel förenligt att söka anställning

såsom bränneri-kontrollörer. Utskottet har trott att för sådana kontiollörer,

som hafva tillsyn å 1 bränneri, arfvodet kunde bestämmas till 6

kronor om dagen (i stället för nuvarande 4) samt för dem, som utöfva tillsyn

öfver 2 brännerier, till 7 kronor (i stället för 6). Arfvodet för kontrollör,

som har tillsyn öfver 3 brännerier, torde deremot, åtminstone

tills vidare, kunna bibehållas vid 8 kronor om dagen.

Genom den sålunda föreslagna förhöjningen förökas visserligen i

någon mån kontrollkostnaderna; men Utskottet tillåter sig att i afseende

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

11

derå åter upprepa följande ord af Särskilda Utskottet vid 1853—1854 årens

riksdag: »både folkets moralitet och statens inkomster vinna härpå».

Utskottet hemställer,

6:o.

att 2:dra inom. af § 23 i nn gällande förordning angående

vilkoreri för tillverkning af bränvin måtte förändras

till följande lydelse:

»2. Kontrollör erhåller under tiden af staten arfvode

till följande belopp, nemligen:

vid tillsyn å 1 bränneri 6‘ kronor om dagen.

» tillsyn å 2 brännerier 7 » » »

» tillsyn å 3 d:o 8 » » »

Uti förenämnda af Herr Sven Nilsson i Efveröd väckta motion

har jemväl föreslagits, »att de i bränvinstillverkningslagen för lättande af

kontrollen öfver tillverkningen omnämnda särskilda instrument för bestämmande

af det tillverkade kannetalet bränvin skola, så fort ske kan,

på statens bekostnad vid brännerierna i riket anbringas».

Motionären erinrar, att en del sådana instrument redan under några

år varit begagnade i vårt land och att derigenom vunnits erfarenhet

derom att de för sitt ändamål vore noggranna och tillförlitliga. De borde

derför — på sätt motionären vidare anför — så snart som möjligt allmännare

begagnas. Genom införande af desamma skulle enligt motionärens

åsigt ett ej obetydligt antal kontrollörer kunna indragas, ej ringa

kostnader inbesparas för staten samt en för alla tillverkare noggrann och

lika beskattning vinnas. Men då berörda instrument vore särdeles dyrbara

samt det ej vore möjligt att på en gång utan först om flera år

kunna anskaffa sådana till alla brännerier i riket, och då alltså kostnaden

dels skulle drabba olika och således orättvist, dels ock blifva högst känbar

för den enskilde, ansåge motionären att staten, helst då den komme att

af dessa instrument draga en ej obetydande fördel, ock borde vidkännas

kostnaden för deras anskaffande och underhåll.

Ehuru Utskottet, lika med motionären, visserligen skulle anse

önskvärdt att nu ifrågavarande eller andra likartade instrument för

bränvinets uppmätning blefve vid brännerierna använda, enär derigenom

ej blott någon minskning i kontrollkostnaden kunde vara att

förvänta utan äfven och framför allt en säkrare och likformigare kontroll

borde åstadkommas, så synes det dock Utskottet ej vara skäl att — då

enligt § 28 tillverkningslagen det åligger tillverkaren att på egen be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 4.

kostnad anskaffa och underhålla dylika instrument, i fall Kong]. Maj:t

skulle finna för godt förordna om deras anbringande å redskapen —

åtminstone för närvarande och annorlunda än i sammanhang med en

ökad beskattning, som i alla fall måste påkalla skärpta kontrollåtgärder,

tillstyrka det statsverket skulle iklädas denna kostnad, som, enligt hvad

Utskottet inhemtat, komme att för samtliga brännerierna uppgå till omkring

250,000 kronor; och då slutligen Utskottet antager, att Kongl.

Maj:t, i fall omständigheterna dertill föranleda, nog skall förordna om

instrumentens införande, hemställer Utskottet,

7:o.

att ifrågavarande förslag måtte lemnas utan afseende.

Herr Sven Nilsson i Efveröd har i sin meranämnda motion föreslagit

ändring i bränvinstillverkningsförordningen jemväl i det syfte »att staten,

i vidsträcktare mån än hvad hittills skett, måtte bereda tillfälle till undervisning

uti rätta sättet för bränvinstillverkningens bedrifvande». Såsom

i sådant hänseende vigtiga åtgärder har motionären framhållit inrättande

af undervisningsanstalter för bildande af skicklige bränneriteknici eller

brännmästare, samt anläggande af mönsterbrännerier för bibringande af

praktisk skicklighet i näringens rätta bedrifvande.

Då likväl föreskrifter i nyss berörda, af motionären angifna syfte

icke lämpligen torde böra i bränvinstillverkningslagen intagas, får Utskottet,

med hänsyn jemväl till den utgång, frågan om anvisande af

anslag till en kringresande undervisare i sprittillverkning m. in., vid

innevarande riksmöte erhållit, och till de skäl, som hufvudsakligen torde varit

för denna utgång bestämmande, hemställa,

8:o.

att hvad Herr Sven Nilsson i Efveröd uti förevarande

hänseende föreslagit icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet öfvergår nu till behandling af de i afgifna motioner framstälda

förslag till förändringar, af mera speciel natur, i gällande förordning-

angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller

distillerare spirituösa drycker.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven motion (N:o 110) har Herr

F. Malmberg föreslagit »att landthandlande må förbjudas försäljning af

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

13

bränvin och andra spritdrycker, äfvensom vin och maltdrycker, så vida

icke kommunalstyrelse och Konungens Befallningshafvande i länet dertill

gifva särskildt tillstånd»; varande af motionären till stöd för detta

förslag anfördt, bland annat, att på landet landthandlandena, med få

undantag, utgjorde »de mest farliga och framstående lönnkrögare» och

att klagan i detta hänseende öfverallt förspordes.

Motionen har först varit till Lag-Utskottet hänvisad, men af bemälda

Utskott till Andra Kammaren återlemnats; hvarefter, sedan motionären

på begäran fått återtaga sin framställning i hvad den rörde »vin

och maltdrycker», Kammaren, med godkännande af Lag-Utskottets åtgärd

att återlemna motionen, beslutat att hänvisa densamma i öfriga delar

till behandling af Bevillnings-Utskottet.

Såväl vid 1868 som 1869 års riksdag väcktes af enskilde motionärer

förslag om förbud lör landthandlande att idka någon slags handel

med bränvin; vid 1873 års riksmöte yrkades till och med, att all handel

med bränvin måtte ovilkorligen förbjudas eu hvar som -—- vare sig å

landet eller i stad —- idkade handel med andra varor.

Alla dessa framställningar blefvo af Bevillnings-Utskottet afstyrka,

under erinran vid 1868 och 1873 årens riksdagar, bland annat, hurusom

redan, enligt 5 § i då gällande försäljningslagar, utskänkning af bränvin

ej Unge utöfvas af den, som idkade annan handel, till hvars bedrifvande

särskild anmälan erfordrades; samt att å landet utom köpingar lag samma

vore för minuthandel med bränvin. De af Utskottet afstyrkta framställningarne

vunno ej heller Riksdagens bifall. Landthandlandena fingo alltså

fortfarande försälja bränvin ända till ett minimibelopp af 15 kannor.

Skilnaden mellan den större och mindre partihandeln hade då ej ännu

kommit till stånd.

Under nuvarande förhållanden är, enligt Utskottets åsigt, det förbud,

Herr Malmberg afsett, än mindre af behof påkalladt, sedan, på grund

af beslut vid 1874 års riksdag, den mindre partihandeln med bränvin

— afseende försäljning af belopp från och med 15 till 100 kannor —

icke lagligen kan inom landtkommun utöfvas utan bifall af kommunalstämma

samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, och då tillstånd till sådan

mindre partihandel ej heller meddelas för mera än ett år i sender. Att

förbjuda för landthandlande jemväl handeln med bränvin till belopp af 100

kannor och deröfver, så framt ej rätt till sådan handel af kommunalstyrelse

och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande medgifves, kan Utskottet

desto _ mindre förorda, som dels ett dylikt förbud skulle göra äfven tillverkning

af bränvin beroende af kommunalstämmans medgifvande, dels

förbudet enligt Utskottets förmenande allt för lätt skulle kunna kringgås.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

Utskottet hemställer derföre,

9:o.

att Herr Malmbergs ifrågavarande förslag icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 9) har Herr

J. Smedberg uttalat den åsigt, att hvad som i synnerhet befordrade fyllerilasten

på landsbygden vore »de så kallade privilegierade krogarne, nemligen

gästgifverierna med utskänkningsrätt, hvilken kommunerna med bästa

vilja och enhällighet ej förmådde sig afskudda, då deremot andra utskänknings-

och minuteringsställen ej komme till stånd utan kommunernas

önskan». »Kommunen egde äfven vid utdelande af sådana rättigheter

tillse att fullt lämplige personer dertill antoges, hvilken makt kommunen

ej egde i afseende på gästgifveriernas personal och föreståndare, hvadan

vid åtskilliga gästgifverier denna rörelse bedrefves af personer, som vore

allt annat än tjenligen

Med förmälan vidare hurusom det torde »vara fruktlöst göra ett

försök att gästgifveriernas utskänkningsrätt måtte afskaffas», men att

deremot lagstiftaren torde kunna, utan någon rättskränkning, inskränka

nämnda utskänkningsrätt, har motionären föreslagit »att den vissa gästgifverier

å landet nu medgifna utskänkningsrätt icke må utöfvas annorledes

än vid måltider åt resande eller andra spisande gäster samt att försäljning

till afhemtning från stället ej må understiga en half kanna». Och

har motionären i sammanhang härmed jemväl hemstält, »att särskilt

ansvar måtte stadgas för den, som öfverlåter sin utskänkningsrätt pa

annan person, hvarom nu gällande författning saknade bestämmelse».

Herr Lins Olof Larsson har uti en inom Andra Kammaren afgifven

motion (N:o 71) förmält, hurusom af det i § 12 uti gällande förordning

angående försäljning af bränvin m. m. intagna stadgande om den vissa

gästgifverier å landet tillkommande utskänkningsrätt det förefölle motionären

som om den, hvilken innehade sådan utskänkningsrätt, icke skulle

vara berättigad att öfverlåta densamma på annan person vare sig genom

köp eller utarrendering, samt att, der utskänkning egde rum, sådan alltid

skulle ske på gästgifveriegarens ansvar och risk. Lika otvetydiga syntes

motionären ej de påföljder vara, som drabbade den gästgifvare, hvilken

på detta sätt öfverläte sin rättighet till annan person. Erfarenheten

hade nemligen — på sätt motionären vidare anför — gifvit vid handen

att gästgifvare, som på grund af 1873 års bränvinsförsäljningslag inne
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 4.

15

både utskänkningsrättighet för sin och sin hustrus lifstid, till andra

personer utarrenderat samma rättighet för flera år utan att ansvar kunnat

honom ådömas. För att få undanröjd den tvetydighet eller brist, hvilken,

erdigt motionärens förmenande, förefunnes i berörda hänseende, hade

motionären ansett sig böra fästa uppmärksamheten härå, och förty hemstält,

att Bevillnings-Utskottet måtte uppgöra förslag till sådana tillägg

uti ifrågavarande förordning, att de brister, motionären påpekat, måtte

varda undanröjda; samt att sådant förslag måtte för Riksdagen framläggas.

Uti 1855 års bränvinsförsäljningslag § 12 stadgades, att gästgifveri

å landet, för hvithet, vid den tid då nämnda lag blef till efterlefnad

gällande, utskänkningsrättighet utöfvades, skulle vid rättigheten fortfarande

bibehållas, intill dess densamma upphörde genom (af gästgifvare gjord)

uppsägning eller förverkades. På sätt Rikets Ständers underdåniga

skrifvelse den 30 November 1854 angående vilkoren för bränvins försäljning

utvisar, hade Rikets Ständer funnit berörda stadgande böra i författningen

intagas »för att ej rubba häfdvunna rättigheter och derpå

grundade förhållanden». Man ansåg nemligen onekligt, att de flesta

hemman, som varit till gästgifverier anslagna, förvärfvat ett högre värde

genom den dittills ovilkorligt medföljande utskänkningsrättighet, samt att,

»om densamma skulle med ett penndrag upphäfvas», mången, som köpt

eller i arfskifte öfvertagit ett dylikt hemman efter ett högre värde, kunde

komma att lida en oförskyllad förlust.

Omförmälda stadgande, som i oförändrad lydelse återfinnes i de

åren 1857 och 1860 utfärdade bränvinsförsäljningslagar, blef i försäljningslagen

af år 1863 uttryckt sålunda, att gästgifveri å landet, för hvilket,

vid den tid, då nådiga förordningen den 18 Januari 1855, angående vilkoren

för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa

drycker, blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvades

och sedermera icke upphört, skulle vid rättigheten fortfarande

bibehållas, intilldess densamma upphörde genom uppsägning eller förverkades.

Efter det emellertid vid åtskilliga riksmöten fråga förevarit om upphäfvande

af eller inskränkning uti omförmälda utskänkningsrätt, blef, i anledning

af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 14 Maj 1872 gjorda framställning

och sedan deröfver samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samt

Kongl. Kammarkollegium blifvit hörda och underdåniga utlåtanden afgifvit,

den i förutvarande bränvinsförsäljningslag vissa gästgifverier å

landet medgifna utskänkningsrätt genom Kongl. Förordningen den 26

Augusti 1873 inskränkt derhän, att densamma finge tillgodonjutas endast

af dåvarande egaren till sådant gästgifveri och hans hustru, så länge nå
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bsvillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

gon af dem lefde och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri, sjelf

eller genom annan behörig person, besörjde; och vidtogs sedermera år

1875 eu ändring uti 12 § af nu gällande försäljningslag för att tjAligen

utmärka, att berörda utskänkningsrätt finge tillgodonjutas endast af den,

som, då förena inrida Kong]. Förordningen den 26 Augusti 1613 blef till

efterlefnad gällande, var egare till ifrågavarande slags gästgifveri, samt

af hans hustru.

Att, sedan den genom 1855 års bränvinsförsäljningslag för gästgifverier

medgifna utskänkningsrätt blifvit så betydligt inskränkt, nu, såsom

Herr Smedberg föreslagit, vidtaga den ytterligare inskränkning, att,

der rättigheten fortfarande qvarstå!’, utskänkning ej må ske annorledes

än vid måltider åt resande eller andra spisande gäster, samt försäljning

till afhemtning från stället ej understiga en half kanna, anser Utskottet

ej vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande. I anledning af

nyssbemälde motionärs yttranden, att fyllerilasten på landsbygden i synnerhet

befordrades af »de så kallade pri vilegierade krogarne, nemligen gästgifverierna

med utskänkningsrätt», samt att vid åtskilliga gästgifverier utskänkningsrörelsen

bedrefves af personer, som vore allt annat än tjenlige,

får Utskottet jemväl erinra att, derest å gästgifveri på landet vid särskilda

tillfällen förekomma oordningar af den art, att irmehafvaren af

utskänkningsrätten icke kan anses fortfarande ega den för densammas utöfvande

erforderliga frejd, ordentlighet eller öfriga egenskaper, Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, enligt § 26 mom. 3 i nuvarande försäljningslag, eger,

på anmälan af socknens eller angränsande sockens kommunalnämnd, efter

vederbörlig undersökning, att rättigheten inskränka eller indraga.

Hvad vidare angår Herr Smedbergs hemställan »att särskildt ansvar

måtte stadgas för den, som öfverlåter sin utskänkningsrätt på annan

person, hvarom nu gällande författning saknade bestämmelse»; samt Herr

Låss Olof Ivarssons om sådana tillägg i gällande bränvinsförsäljningslag,

hvarigenom bestämdt angåfves påföljderna, som drabbade den gästgifvare,

hvilken öfverläte sin utskänkningsrätt till annan person, tillåter sig Utskottet

till en början att fästa uppmärksamheten derå, hurusom enligt 21 §

i bränvinsförsäljningslagen, sådan denna § lyder jemlikt Kongl. Förordningen

den 15 Oktober 1875, för viss tid beviljad eller på auktion inropad

utskänkningsrätt kan på annan person öfverlåtas, då denne i stad

af magistrat och å landet af kommunalnämnd pröfvas tjenlig och i öfrigt

behörig; att bolag i stad, som öfvertagit all utskänkning af bränvin, kan

få, med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bifall, åt annan upplåta »någon

af de utaf bolaget öfvertagna utskänkningsrättigheter»; men att deremot
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4. 17

emot i andra fall, än som nu uppgifvits, öfverlåtelse af utskänkningsrätt

ej får ega rum.

2:dra mom. i 21 § lydde i Kong]. Förordningen den 18 September

1874 sålunda:

»Öfverlåtelse af annan rättighet till minuthandel med eller iskänkning

af bränvin vare ej medgifven, dock utan inskränkning af den vissa

gästgifverier i § 12 mom. 1 tillerkända rätt.»

Men genom ofvanberörda Kong!. Förordningen den 15 Oktober

1875 uteslöts ur momentet den här med kursiv stil utmärkta slutmeningen.

Anledningen till denna förändring inhemtas af Riksdagens underdåniga

skrifvelse den 8 Maj 1875 N:o 82, der i sådant afseende yttras:

»Sedan de vissa gästgifverier tillerkända utskänkningsrättigheter i

följd af den genom Eders Kong!. Majs nådiga förordning den 26 Augusti

1873 angående vilkoren för försäljning af bränvin vidtagna förändring

uti § 12 lidit eu sådan inskränkning, att samma utskänkningsrättigheter

icke vidare kunna tillika med gästgifveriet på annan person

öfverlåtas, förefinnes numera, hvad dessa gästgifverier angår, intet undantag

från det förbud momentet 2 i denna (21:sta) § innehåller mot

öfverlåtelse af sådana bränvinsförsäljningsrättigheter, som icke äro upplåtna

för viss tid.»

_ Nu förefinnes visserligen ej någon straffbestämmelse för den, som

olagligen öfverlåter sin utskänkningsrätt å annan person; men sådan

straffbestämmelse har utan tvifvel — och detta med rätta — ansetts

obehöflig, i ty att, om utskänkningsrätten olagligen öfverlåtits, öfverlåtaren

fortfarande inför lag anses såsom utskänkningens rätte innehafvare

ocli såsom sådan är ansvarig för att rörelsen bedrifves i enlighet med

hvad bränvinsförsäljningslagen stadgar. Deri torde ligga en tillräckligt

skarp påföljd af utskäukningsrättens olagliga öfverlåtande.

Åberopande hvad Utskottet nu anfört, hemställer Utskottet:

10:o.

_ a) att Herr Smedbergs förslag om inskränkning i den

vissa gästgifverier å landet nu tillkommande rätt till

utskänkning af bränvin icke måtte vinna Riksdagens

bifall;

b) att Herr Liss Olof Larssons ofvanberörda motion,

samt Herr Smedbergs motion i hvad den afser stadgande

om särskildt ansvar för den, som öfverlåter sin

utskänkningsrätt på annan person, icke heller måtte

till någon vidare åtgärd föranleda.

Bill. till Iliksd. Prat. 1876. 5 Sami. 1 Afä. 4 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

] Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående vilkoren för försäljning

af bränvin med mera af den 18 September 1874 bär mom. 1 § 14 följande

lydelse:

»Vill någon väcka fråga, att annan utskärning än den, som kan

gästgifveri tillkomma, må i socken å landet idkas, göre derom framställning

hos kommunalnämndens ordförande inom första hälften af Mars det

är, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden skall innan slutet

af'' samma månad deröfver afgifva yttrande och deri, om bifall till utskänkningen

för högst tre år tillstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom det

må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden i kommunalstämman.

Denne inhemta, innan April månads utgång, pa kommunalstämma

som blifvit två söndagar ä rad pålyst, socknemännens utlåtande

i ämnet. Varder framställningen af både kommunalnämnd och kommunalstämma

ogillad, förfalle frågan. Har åter endera eller begge bifall tillstyrkt,

sände, inom tre veckor från det kommunalstämma blifvit hållen,

ordföranden kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens yttrande,

jemte eget utlåtande i ämnet, till Vår Befallningshafvande in. Vår Befallningshafvande

fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalnämndens

ordförande tillkänna».

Uti detta stadgande äro ändringar föreslagna genom tvenne motioner,

afgifila i Första Kammaren den ena (N:o 25) af Herr Wallemm,

den andra (N:o 16) af Herr von Kock.

Herr Wallcnius förmäler, bland annat, att »den stora vinst, som

bränvinsförsäljare skörda, gör att de, med alla till buds stående, medel,

söka att på landet uppsätta krogar, derigenom utbredande superiet i en

förfärande grad»; och, för att förstärka deras makt som.på landet vilja

bekämpa superiet, föreslår motionären förändringar , uti ifrågavarande

moments nuvarande lydelse dels derutinnan att 2|3:delar af de afgifna

rösterna skola vara för bifall, om kommunalstämman skall anses hafva

för sin del medgifvit bränviiisutskänkningen; då deremot för närvarande

endast enkel pluralitet erfordras; dels ock deri, att, derest den om utskänkningen

gjorda framställning af kommunalstämma ogillas, frågan skall

komma att anses förfallen; då deremot enligt momentets nuvarande lydelse,

för att frågan skall anses förfallen och således ej till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvandes pröfning öfverlemnas, fordras att framställningen skall

hafva blifvit ogillad af både kommunalnämnd och kommunalstämma.

1 sammanhang med åtskilliga mera omfattande, längre fram i detta

betänkande afhandlade förslag, hvaribland jemväl om ny lag för försäljning

af bränvin och andra spirituösa drycker, har Herr von Kock i sin

ofvanberörda motion äfven ifrågasatt sådan ändring uti förevarande stad
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

19

gande, att bifall till utskänkningen ej må kunna ske för mera än högst

ett är i sender; att, derest den gjorda framställningen icke varder af både

kommunalnämnd och kommunalstämma genom bifall med minst 5|6:delar

af alla der närvarandes röstetal gillad, frågan förfaller; samt att, innan

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fattar beslut uti ifrågavarande ämne,

kommunalnämnd i angränsande kommuner skall höras.

Vid 1873 års riksdag framstäldes af Herr von Kock förslag om

ändring uti ifrågavarande moment af § 14 så väl i de af honom nu anförda

hänseenden som ock uti ett annat afseende, men detta förslag, af

Utskottet afstyrka vann ej Riksdagens bifall. Utskottet höll då före, i

afseende å den föreslagna inskränkningen i tiden, för hvilken utskänkningsrätten

kunde beviljas, att den större osäkerhet, som för dylika rättigheters

innehafvare härigenom skulle uppstå, antagligen komine att leda

dertill att för rättigheterna erbjödes mindre betalning än hvad som för

det dåvarande vore fallet, äfvensom att bränvinet sådant oaktadt skulle

blifva dyrare, enär försäljaren måste tillse, att han af ett års vinst kunde

göra sig betäckt för alla sina kostnader och besvär i och för rörelsens

förvärfvande och bedrifvande.

Utskottet anmärkte vidare, att den af Herr von Koch föreslagna

förändring, att för bifall till framställning om utskänknings inrättande

minst 5[6:delar af de närvarandes röstetal så väl inom kommunalnämnden

som vid kommunalstämman skulle erfordras, komine att högst betydligt

försvåra möjligheten för kommunerna att — der sådant kunde till motverkande

af lönnkrögeriet eller af annan orsak finnas behöfligt — inrätta

lagliga utskänknings- eller utminuteringsställen; och fann Utskottet ej

heller af nöden att kommunalnämnderna i angränsande socknar skulle

höras öfver gjord framställning om bränvinsutskänkning.

De betänkligheter, Utskottet vid 1873 års riksmöte hyste emot

bifall till Herr von Kochs förslag, vidhåller Utskottet fortfarande och

vill beträffande den ifrågasatta inskränkningen i tiden, för hvilken utskänkning

kan beviljas, ytterligare erinra, att Utskottet anser sådan inskränkning

desto mindre behöflig, som enligt 26 § 3 mom. i bränvinsförsäljningslagen,

derest vid särskilda tillfällen oordningar af den i sistnämnda

moment angifna art skulle å utskänkningsställe förekomma, Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande eger, i stadgad ordning, att utskänkningsrätten

inskränka eller indraga eller ock innehafvare!! derifrån skilja. Derjemte

torde ej böra lemnas oafsedt den större svårighet, som måste förefinnas,

att för blott ett år i sender anskaffa och ordna lämpliga lokaler för rörelsens

bedrifvande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

Hvad Herr Wallenius föreslagit, finner Utskottet deremot vara förtjent

af Riksdagens uppmärksamhet. Genom antagande af hans förslag

att, derest gjord framställning om utskänkning ogillas af kommunalstämma,

frågan anses förfallen, förhindras att, genom en möjligen ringa röstöfvervigt

inom kommunalnämnden, emot socknemännens vid kommunalstämman

uttryckta önskan, kommunen skall kunna påtvingas en krogrörelse.

Och genom att bestämma det en pluralitet af 2j3-delar utaf de afgifna

rösterna erfordras för att kommunalstämma skall anses hafva tillstyrkt

bifall till utskänkningen, beredes ett kraftigare stöd för dem inom kommunen,

som vilja bekämpa fyllerilastens utbredning derstädes.

I händelse 14 § 1 inom. ändras i det af Herr Wallenius angifna

syfte, torde ock — genom bibehållande af inom. 2 vid dess nuvarande

lydelse — der fråga uppstår att rättighet till minuthandel med bränvin

i socken må beviljas, höra förfaras på lika sätt som i fråga om utskänkning.

Utskottet hemställer alltså

ll:o.

att, utan afseende å hvad Herr von K och uti förevarande

hänseenden ifrågasatt, mom. 1 i § 14 af nu gällande

förordning angående vilkoren för försäljning af

bränvin och andra brända eller distillerande spirituösa

drycker må erhålla följande förändrade lydelse:

»Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än

den, som kan gästgifveri tillkomma, må i socken å

landet idkas, göre derom framställning hos kommunalnämndens

ordförande inom första hälften af Mars det

år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden

skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva

yttrande och deri, om bifall till utskänkningen för högst

tre år tillstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom det

må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden

i kommunalstämman. Denne inhemte, innan April

månads utgång, på kommunalstämma, som blifvit två

Söndagar å råd pålyst, socknemännens utlåtande i ämnet;

dervid minst två tredjedelar af de afgifna rösterna

erfordras för att kommunalstämman skall anses hafva

tillstyrkt bifall till utskänkningen. I annat fall förf alle

frågan. Hav kommunal stäm nia med ofvan bestå,rada,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

21

ro stäf v er vigt tillstyrkt bifall, sände, inom tre veckor

från det kommunalstämma blifvit hållen, ordföranden

kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens

yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Kong!.

Maj:ts Befallningshafvande in. Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalnämndens

ordförande tillkänna».

§„25 i nu gällande bränvinsförsäljningslag har följande lydelse:

»A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbjuden

på eller inom eu åttondedels mil från ställe, der auktion, marknad,

torgdag eller mönstring med beväringsmanskap hålles, eller der

menighet för kronoskjutsning eller skallgång samlad är.

Vid annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting eller

annan till folksamling föranledande förrättning må ej bränvin försäljas

annorlunda, än vid måltider åt spisande gäster.

Ej må någon i landsbygd fara med bränvin från by till by eller

från gård till gård, att dermed köpslaga».

Herr von Kock har, uti sin förut omnämnda motion, i sammanhang

med förslag om ny försäljningslag, äfven ifrågasatt att åt de i denna §

intagna stadganden borde gifvas följande af Herr von Koch jemväl vid

1873 års riksmöte föreslagna lydelse:

»A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin på

eller inom 1|8 mil från ställe:

a) der auktion, marknad eller mönstring med beväringsmanskap

hålles eller der menighet för kronoskjuts eller skallgång samlad är, alldeles

förbjuden;

b) der annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting

eller annan till folksamling föranledande förrättning hålles, icke tillåten

annorlunda än vid måltid åt spisande gäster».

Den lydelse, Herr von Koch ifrågasatt, skiljer sig från den nuvarande

deruti att dels förbudet mot minuthandel med eller utskänkning" af

bränvin på eller inom en åttondedels mil från ställe, der torgdag hålles,

är borttaget;

dels den i paragrafens 2:dra mom. gjorda inskränkning i afseende å

bränvinsförsäljning vid de i nämnda moment omförmälda förrättningar blifvit

utsträckt äfven till ställe inom 1|8 mil från det, der dessa förrättningar

hållas;

dels ock mom. 3 uti ifrågavarande § blifvit uteslutet.

Vid 1873 års riksdag afstyrkte Utskottet Herr von Kochs då afgifna

förslag i ämnet, under anmärkning:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

att torgdagar flerestädes ä landet liölles i stället för marknader

och föranledde ganska betydliga folksamlingar, hvarföre samma skäl, som

läge till grund för förbudet mot utskänkning af bränvin vid öfriga i

mom. 1 omförmälda tillfällen, syntes ega full tillämplighet äfven i fråga

om torgdagar;

att, så vidt Utskottet kunnat inhemta, det i allmänhet icke visat

sig behöfligt att utsträcka förbudet mot utskänkning vid de i mom. 2

nämnda förrättningar utöfver hvad stadgadt vore i fråga om utskänkningen

på sjelfva stället, der dessa förrättningar hölles; men

att giltiga skäl deremot förefunnes för bibehållande af förbudet

mot gårdfarihandel med bränvin.

Då motionären nu lika litet som år 1873 anfört några skäl för

sitt ändringsförslag, får Utskottet, med åberopande af hvad sålunda redan

deremot blifvit anfördt, hemställa

12:o.

att Herr von Kochs motion, i hvad den afser ändring

i de föreskrifter, som finnas intagna uti § 25 af nu

gällande förordning, angående vilkoren för försäljning

af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa

drycker, icke måtte bifallas.

§ 28 i bränvinsförsäljningslagen lyder sålunda:

»Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom

parti- eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.

Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

1 stad kan utskänkning af bränvin under sön- och helgedagar än

vidare inskränkas eller helt och hållet förbjudas, derest beslut derom fattas

af kommunalstyrelsen, samt beslutet af Vår Befallningshafvande,

efter magistratens hörande, godkännes.

På landet vare å sön- eller helgedag all annan utskänkning förbjuden,

än på gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest Arår Befallningshafvande

ej, på grund af särskilda omständigheter, undantag

meddelat».

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 38) har Herr

Salomon Larson, med förmälan hurusom det i synnerhet, vore sön- och

helgedagarna, som missbrukades till dryckenskapslastens utöfning, särskildt

i städerna, der krogarna dessa dagar vore mest talrikt besökta, vidare

anfört att till nämnda förhållande, enligt motionärens förmenande, i icke

ringa mån bidroge ett stadgande uti ifrågavarande 28 § af bränvinsför
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

23

säljningslagen, enligt hvilket stadgande utskakning af bränvin under

sön- och helgedagar vore tillåten i städerna, då den deremot i allmänhet

vore förbjuden å landet. »Dels för att söka något utjemna förhållandena

mellan stad och land, dels och i synnerhet för att söka motverka dryckenskapslastens

utöfvande under sön- och helgedagarna», har motionären

föreslagit att Riksdagen för sin del ville besluta, att ofvannämnda 28:de

§ må få följande förändrade lydelse:

»Under sön- och helgedag etc. (lika med nuvarande 1 moment).

»All utskänkning vare under sön- och helgedagar så väl i stad som på

landet förbjuden, dock kan den i stad tillåtas, så vida kommunalstyrelsen

derom fattar beslut, som af Vår Befallningshafvande, efter magistratens

hörande, godkännes.»

»Har, i den ordning nästföregående moment stadgar, i stad utskärikning

under sön- och helgedagar blifvit tillåten, skall dock alltid under

gudstjenst utskänkningsställe vara tillstängdt».

Herr von Kock har i sin förberörda motion äfven ifrågasatt, att de

i nu omförmälda § intagna stadgande]! skulle förändras till följande

lydelse:

»Under — — — — — — — — utlemnas».

»All utskänkning af bränvin skall under sön- och helgedag, från

klockan 6 om aftonen föregående söckendag, vara alldeles förbjuden, derest

icke, efter vederbörande kyrkostämmas hörande, Konungens Befallningshafvande,

på grund af särskilda omständigheter, meddelat undantag,

hvilket dock icke för hvarje gång får utsträckas till öfver 6 månaders tid».

Utskottet misskänner ingalunda det välmenande syftet med dessa

förslag men anser sig dock ej böra tillstyrka Riksdagens bifall till desamma,

enär Utskottet befarar, att alltför stränga åtgärder i denna rigtning

skola komma att motverka sig sjelfva. Det torde nemligen svårligen

kunna förväntas, att den, som gjort förtärandet af bränvin och andra

dermed likartade drycker till en vana eller nära nog ett dagligt behof,

skall afstå från detta bruk under helgdagen, derföre att utskänkningen

då är förbjuden; utan förbudet skulle sannolikt på mångfaldiga sätt komma

att kringgås och derigenom sabbaten dubbelt ohelgas. Särskilda Utskottet

vid 1853—1854 årens riksdag yttrar äfven i allmänhet att »om man

söker hindra offentlig och loflig försäljning af en vara, som man icke

kan hindra att flnnas i landet, så tillskapar man endast eu hemlig och

oloflig handel dermed; och följden af försöket blifver, enligt Utskottets

öfvertygelse, ingen annan än att det egna behag, som förbjudna njutningar

ofta hafva för sinnen, hvilka icke vaktas af ovanligt starka grundsatser,

retar till Krigare eftersträfvande af den otillåtna varan». Att erfa
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 4.

renheten äfven inom v’art land vid flerfaldigt tillfällen bekräftat riktigheten

af denna åsigt lärer ej kunna bestridas.

Motionärerne hufva visserligen föreslagit att utskänkning äfven under

helgdagarne skulle, på grund af särskilda omständigheter, kunna af

Kongl. Majtts Befallningshafvande medgifvas, ett stadgande som redan

förefinnes, hvad landsbygden beträffar, der äfven dess tillämpning bör

möta mindre svårigheter, helst utskänkningen derstädes i allmänhet är

jemförelsevis ringa.

Annorlunda blefve dock otvifvelaktigt förhållandet i städerna, särdeles

de större. Möjligen skulle der tillämpningen af stadgandet blifva

sådant, att utskänkning å ställen, afsedde blott för de förmögnare samhällsklasserna,

hvilka företrädesvis hade utgörandet i sin hand, komme

att medgifvas; och möjligen skulle äfven vid dylikt medgifvande utskänkningsafgiften

komma att utöfva ej ringa inflytande; och Utskottet betvifiar

att i sådant fall åtgärden i längden skulle visa sig hafva varit

välbetänkt.

Då dessutom för närvarande å sön- och helgdagar — jemte det

under gudstjenst utskänkningsställe alltid skall vara tillstängdt så i stad

som på landet — på landet all annan utskänkning är förbjuden än på

gästgifvaregårdar vid måltider till resande, så framt ej Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

på grund af särskilda omständigheter meddelat undantag;

och i stad, utöfver gudstjensttiderna, utskänkning än vidare kan inskränkas

eller helt och hållet förbjudas, derest beslut derom fattas af

kommunalstyrelsen, samt beslutet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

efter magistratens hörande, godkännes; så synes det Utskottet som om

nuvarande bestämmelser i ämnet vore tillräckligt inskränkande sa vida vederbörande

kraftigt handhafva och tillämpa dessa bestämmelser tillika

med andra föreskrifter i bränvinsförsäljningslagen, bland hvilka Utskottet

tillåter sig att ånyo erinra om det flera gånger omförmälda stadgandet i

26 § 3 inom., att, i fall vid särskilda tillfällen å utskänkningsställe förekomma

oordningar af den art att innehafvare!! af rättigheten icke kan anses

fortfarande ega den för densammas utöfvande erforderliga frejd, ordentlighet

eller öfriga egenskaper, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kan,

på anmälan i stad af magistrat eller stadsfullmäktige och på landet af

socknens eller angränsande sockens kommunalnämnd, förenärnnda rättighet

inskränka eller indraga.

Hvad angår den af Herr Salomon Larson anmärkta olikhet uti

ifrågavarande 28:de § emellan stad och land, för hvilken olikhet, enligt

hans förmenande, något rimligt skäl ej förefunnes, så lärer väl en sådan

olikhet kunna förklaras redan af den större svårighet som i de allra flesta

fall

s. 25 Kontrollera mot PDF

BevillningsUtskottets Betänkande N:o 4.

25

fall skulle möta för landtpolisen att öfvervaka ordning och skick å utskänkningsställena,

om utskänkning å landet under sön- och helgedagar i

allmänhet vore likstäld med utskänkningen i städerna. Herr Salomon Larson

har ock i sitt eget förslag gjort en skilnad emellan stad och land.

Beträffande Herr von Kochs förslag vill Utskottet vtterligare endast

erinra, att dess antagande förutsätter ändringar jemväl i de för Stockholms

stad och för rikets öfriga delar gällande särskilda författningar

angående kyrkostämma. Enligt Herr von Kochs förslag skulle nemligen

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter vederbörande kyrkostämmas hörande,

få på grund af särskilda omständigheter meddela undantag från förbud

mot bränvinsutskänkning under sön- och helgdagar. Men enligt nuvarande

kyrkostämmoförfattningar kunna dylika frågor ej blifva föremål

för kyrkostämmas handläggning.

På grund af hvad Utskottet anfört, hemställer Utskottet,

Uti förenämnda, af Herr J. Smedberg inom Andra Kammaren väckta

motion (N:o 9), har jemväl blifvit föreslaget att »böterna för förbrytelse

eller öfverträdelse af (bränvinsförsäljnings-)författningen måtte fördubblas

mot hvad nuvarande författning i hvarje fall bestämmer».

Enligt de i Justitie-statsministerns embetsberättelse!’ för åren 1871,

1872 och 1873 intagna uppgifter om antalet brott och förseelser, för

hvilka här i riket personer blifvit sakfälda under nämnda år, utgjorde

antalet öfverträdelser emot föreskrifterna rörande försäljning af bränvin

och andra brända eller distillerade sprituösa drycker:

l:o. Försäljning af sådana drycker utan att vara dertill lagligen

13:o.

att ifrågavarande, af Herrar Salomon Larson och von

Koch väckta förslag icke måtte bifallas.

berättigad.

år 1871

» 1872

» 1873

1,802.

1,699.

1,699.

2:o. Försäljning å förbjuden tid.

år 1871

» 1872

» 1873

130.

107.

78.

Bih till liiksd. Prof. 1876. 5 Samt. 1 Afd.

4 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

3:o. »Annan öfverträdelse af författningar angående bränvinsförsäljning».

år 1871 ........................................ 371.

» 1872 .......................................... 162.

» 1873 ......................................... 169.

Dessa uppgifter utvisa sålunda i allmänhet för åren 1872 och 1873

en förminskning i antalet af ifrågavarande slags förseelser. Då någon

berättelse för tiden efter år 1873 ej ännu blifvit från Justitie-departementet

utgifven, är Utskottet ej i tillfälle att meddela hurudant förhållandet

uti ifrågavarande hänseenden varit efter sistnämnda år. Att

berörda slags öfverträdelser under åren 1874 och 1875 varit i tilltagande,

har dock motionären icke uppgifvit, likasom motionären ej heller

i öfrigt förebragt den ringaste utredning rörande behöfligheten af bötesbeloppens

förhöjning.

Vid sådant förhållande och då Utskottet för sin del ej kunnat inse

nödvändigheten af en sådan förhöjning, åtminstone för närvarande, hemställer

Utskottet

14:o.

att Herr Smedbergs ifrågavarande förslag måtte lemnas

utan afseende.

Utskottet har slutligen att yttra sig i anledning af de vid riksdagen

gjorda framställningar, som afse förändringar af mera omfattande

natur uti nuvarande lagstiftning rörande vilkoren för tillverkning och

försäljning af bränvin. Sådana framställningar hafva blifvit gjorda:

Inom Första Kammaren:

af Herr von Kock, som i sin förutnämnda motion föreslagit att

Riksdagen ville besluta:

a) att, i stället för nuvarande minuterings- och utskänkningsafgifter

för spritdrycker skall utgå en komraunal-tilläggsafgift, under namn af t. ex.

för brukning saf gift, med 40 öre för hvarje kanna af normalstyrka, som

förbrukas inom landet, från den dag beslutet trcidt i kraft, dock med bibehållande

af det i § 26 mom. 3 af nu gällande tillverkningslag medgifna

afdrag;

b) att nämnda förbrukningsafgift dels upptages allt framgent, i

sammanhang med tillverkningsafgiften på allt efter nämnda dag inom

landet produceradt bränvin, dels i den ordning, som uti momentet c)

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 4.

bestämmes, för en gång uttages förr än försäljning får ske af det bränvin,

hvarpå dylik afgift eller motsvarande högre tullafgift icke blifvit erlagd;

c) att från och med den dag, detta beslut af Kongl. Maj:t förklaras

skola träda i kraft, intet derförinnan tillverkadt eller förtulladt bränvin,

vid äfventyr af böter och att varan är förbruten, må försäljas inom

landet, förrän försäljaren, på sätt Kongl. Maj:t i nåder bestämmer, visat

att ett berörda förbrukningsafgift motsvarande belopp derför blifvit vederbörligen

erlagdt;

d) att utaf förbrukningsafgifterna, sedan med afseende å deras

belopp, vid jemförelse med tillverkningsafgifterna, proportionerligt afdrag

för uppbörden skett, bildas eu särskild fond, som utan sammanblandning

med statsmedel tills vidare förvaltas af den myndighet, Kongl. Maj:t

bestämmer;

e) samt att berörda förbrukningsafgifter fördelas

antingen

efter folkmängden år 187— emellan rikets särskilda landstingsområden

och, der sådant ej utgöres af endast en stad, då vidare fördelas så att

landstinget och hushållningssällskapet hvardera få 1|5 och öfrige sj6 skiftas

efter folkmängden emellan alla områdets lands- och stadskommuner,

att användas främst till säkerhetspolis, folk- och slöjdskolor;

eller

så att först full ersättning för minskad inkomst genom utminuteringsocii

utskänkningsafgifternas borttagande anslås åt vederbörande landsting,

hushållningssällskaper och kommuner, efter hvad de visat sig i medeltal

under åren 1871—1875 hafva, omedelbarligen eller medelbarligen, från

bolag eller annorledes genom minutering eller utskänkning af bränvin

lagligen åtnjutit, eller efter andra grunder, dem Bevillnings-Utskottet

uppgifver, samt derefter återstoden fördelas efter folkmängden år 187—- emellan rikets särskilda landstingsområden, samt, der sådant ej utgöres

af endast en stad, då vidare fördelas så, att landstinget och hushållningssällskapet

hvardera få 1|s och öfrige 3j5 skiftas efter folkmängden emellan

alla områdets lands- och stadskommuner att användas främst till säkerhetspolis,

folk- och slöjdskolor; börande dock härvid iakttagas, att

kommun, landsting eller hushållningssällskap, som erhåller ersättning för

minskad inkomst af bränvinsförsäljning, icke får mer än fyllnaden uti

hvad den eller det skulle fått, derest hela förbrukningsafgiften (till exempel

7 millioner kronor) fördelats på hela Sveriges befolkning (till exempel å

41!, million, då ungefär 12|3 krona belöper sig på hvar person);

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

i sammanhang'' hvarmed hemstälts, att Riksdagen måtte »dels, i hvad

på densamma ankommer, besluta, dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet

anhålla»:

a) att Kongl. Maj:t ville till näst sammanträdande Riksdag aflåta

ett, efter föregående utredning, upprättadi förslag till ersättningar åt kommuner,

landsting och hushållningssällskap för de inkomster, som hittills

på grund af stadgandena i § 24 af gällande försäljningslag dem tillkommit;

samt

b) att Kongl. Maj:t täcktes utfärda TTy lag för försäljning af bränvin

och alla andra spirituösa drycker, »hvilka innehålla öfver 00 procent

alkohol», och att dervid jemväl §§ 14, 25 och 28 i nu gällande försäljningslag

»eller de dem i den nya lagen motsvarande paragrafer» må erhålla

i vissa uppgifva hänseenden förändrad lydelse;

Inom Andra Kammaren

af Herr J. A. Sjö, hvilken i motion N:o 41 föreslagit att Riksdagen

måtte besluta:

att tillverkningsskatten å bränvin och andra spritvaror af 50 procent

alkoholhalt vid -f- 15 0 C. bestämmes till 2 kronor per kanna;

att »utskänknings- och försäljningsskatten må upphöra och försäljaren

endast derför skatta till staten och kommunen enligt andra artikelns

bevillning»;

att kommunerna inom sig lemnas rättighet att efter godtfinnande

ordna och besluta om b rån vinsförsäljning; och

att staten till hvarje län inom riket efter folkmängd skall afstå 50

öre för hvarje Jnorn riket tillverkad och beskattad kanna bränvin, hvilka

medel landstingen sedan skulle ega rätt att uppbära och använda till

länets bästa;

af Herr J. Sandstedt i motion N:o 74, deruti Herrar C. I. Bengtsson,

Carl Magni, J. Jonasson, alla från Kronobergs län, samt Herrar

Johannes Andersson och Carl Mejenqvist från Jönköpings län instämt, och

hvaruti hemställes att Riksdagen måtte besluta:

att de hittills för tillverkning och försäljning af bränvin stadgade

särskilda afgifter sammanslås till eu enda skatt, att utgå med 1 krona

50 öre per kanna bränvin, som i landet tillverkas, samt att denna skatt

till statsverket ingår;

att ^-del af den inflytande bränvinsskatten användes att ersätta

landsting, hushållningssällskap och kommuner för den inkomst, de af för
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

29

säljningsafgifterna haft, hvilken sjettedel först fördelas mellan länen efter

folkmängd och sedan hvarje läns andel deraf med 1|6-del till landsting,

^o-del till hushållningssällskapen och sj5-delar till kommunerna tillfördelning

dem emellan efter folkmängden; samt

att all handel med bränvin lemnas fri från särskild skatt och kommunerna

lemnas rätt att inom sig ordna all bränvinshandel, som afser

försäljning i mindre parti än 15 kannor;

af Herr Pehr Benjaminsson, som i motion N:o 98 föreslagit, att

Riksdagen måtte besluta:

att de hittills för tillverkning och försäljning af bränvin stadgade

särskilda afgifter sammanslås till eu enda skatt, att utgå med 1 krona

20 öre per kanna bränvin, af 50 procent styrka vid 15 grader, som

tillverkas, samt att, denna skatt ingår till statsverket;

att de hittills till landsting, hushållningssällskap och kommuner utgående

bränvinsförsäljningsafgifter ersättas af statsmedel, att utgå med

en femtedel af den inflytande bränvinsskatten, deraf bör tillkomma landstingen

och hushållningssällskapen två femtondedelar och eu femtondedel

stads- och landtkoininuner, att fördelas efter folkmängd; och

att all handel med bränvin lemnas fri från särskild skatt och kommunerna

inom sig lemnas rättighet att efter godtfinnande ordna densamma;
samt

af Herr E Dofsén uti motion N:o 153, deri föreslås att Riksdagen

måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med hemställan

det täcktes Kongl. Maj:t till nästa riksdag framlägga förslag till skärpt

lagstiftning i fråga om så väl tillverkning som försäljning af bränvin och

andra brända eller distillerade spirituösa drycker, afseende inskränkning

af dylika dryckers förbrukning.

De framställningar, för hvilka Utskottet nu redogjort, åsyfta utan

tvifvel förnämligast att genom lagstiftningsåtgärders vidtagande bekämpa

ett, efter hvad man förmenat, inom landet allt mer och mer tilltagande

missbruk af starka drycker. I enahanda syfte hafva ock under senast

föregående åren, riksdag efter riksdag, framkommit förslag till mer eller

mindre genomgripande förändringar i bränvinslagstiftningen; och har dervid

likasom nu bland föreslagna förändringar främst förekommit frågan

om sammanslagning af de för tillverkning samt minuthandel och utskänkning

af bränvin utgående särskilda afgifter till en enda å tillverkningen

lagd skatt.

Då sålunda så väl inom som utom representationen den åsigt synes

blifva allt mer och mer allmän att genomgripande förändringar i gällande

bränvinslngstiftning äro, till hämmande af dryckenskapslasten, afbehofvet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

påkallade; och då beklagligen ej lärer kunna bestridas, att missbruket af

rusdrycker på senare tider i ej ringa grad tilltagit, har det synts Utskottet

som om frågan om en revision af nämnda lagstiftning ej längre borde

undanskjutas, utan åtminstone ett försök till denna ständigt återkommande

frågas lösning göras, ehuru Utskottet dock vill erinra om att ej någon

lagstiftning härvid lag kan synnerligen mycket uträtta, om den ej understödes

af en god och kraftig vilja hos kommunalstyrelserna samt framför

allt af en stigande sann upplysning hos befolkningen.

Vid riksdagarne 1870 och 1871 uttalade Bevillnings-Utskottet sig

emot de särskilda försäljningsafgifterna samt för deras förening med tillverkningsafgiften

till eu enda skatt; denna åsigt har äfven sedermera

flera gånger åter framträda och den återfinnes nu i flera af ofvan angifna

motioner. Att en sådan förening af ifrågavarande afgifter skulle i

derå hänseenden vara till gagn, torde ej kunna förnekas. Då nemligen

för närvarande allt bränvin, som säljes i myckenhet af 15 kannor eller

derutöfver, är fritt från försäljningsafgift; och då på grund af auktioner

och taxering minuthandels- och utskänkningsrättigheter upplåtas under

antagande af en försäljning, som i allmänhet är betydligt lägre än den,

som sedan verkligen eger rum, samt fördenskull de försäljningsafgifter,

som inflyta, motsvara endast eu del af det genom utskänkning och minuthandel

föryttrade bränvinet, så synes genom de nuvarande försäljningsafgifternas

förening med tillverkningsafgiften till en enda skatt, lagd å

allt inom riket tillverkadt bränvin, vinnas en hittills saknad, med rättvisa

och billighet öfverensstämmande likformighet i bränvinsbeskattningen;

likasom ock den prisstegring, som en sådan åtgärd skulle föra med sig, åtminstone

i någon mån torde verka stafvande på förbrukningen. Lönnkrögeriet,

mot hvilket ej nog kraftiga åtgärder kunna vidtagas, skulle

ock genom omförmälda åtgärd förlora det premium, som de särskilda

försäljningsafgifterna nu utgöra.

Skall en revision af gällande bränvinslagstiftning ske, bör således

enligt Utskottets åsigt till utgångspunkt tagas att tillverknings- och försäljningsafgifterna

sammanföras till eu enda å tillverkningen lagd och till

statsverket ingående skatt.

Men, med antagande af denna utgångspunkt, framställa sig då vidare

till lösning, bland annat, de frågorna, huru i sådant fall försäljningen

borde ordnas samt i hvad mån ersättningar borde tilldelas kommuner,

landsting och hushållningssällskap för de dem nu tillkommande andelar

i bränvinsförsäljningsafgifterna. Hvad försäljningen angår, torde

kunna ifrågasättas, huruvida åt kommunerna kunde öfverlemnas en större

frihet än hittills att, med nödig kontroll från statens sida, inom sig

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottcts Betänkande N:o 4.

31

ordna nämnda försäljning, i hvilket fall ersättningar till kommunerna för

andelar i nuvarande bränvinsförsäliningsafgifter, åtminstone endast i ringare

mån, kunna ifrågakomma. Skulle åter kommunerna ej vidare få

draga någon inkomst af starka dryckers försäljning, synes det både af

rättvisa och af billighet påkalladt, att kommunerna för de inkomster, de

hitintills af nämnda försäljning upphemtat, erhölle skälig ersättning åtminstone

för så lång tid som de lämpligen behöfde för att frigöra sina

ekonomiska angelägenheter från deras nuvarande beroende af omförmälda

inkomster.

Huru än försäljningen ordnades — och utan tvifvel gifves det flera

sätt att lösa den frågan — borde väl i hvarje fall åt landsting och hushållningssällskap

beredas ersättning för de dem nu tillkommande andelar

af försäljningsafgifterna; hvarvid dock förtjenade uppmärksammas huruvida

ej möjligen eu jemnare fördelning borde ega rum. I sammanhang

med nu afhandlade frågor kunde säkerligen äfven böra tagas under öfvervägande,

om ej försäljningen af vin och maltdrycker borde, till förekommande

af missbruk, i mer eller mindre mån omgestaltas. Upphöra nemligen

de särskilda försäljningsafgifterna för bränvin, så upphör med detsamma

en bland de väsentligaste omständigheter, som betingat olikheterna

i lagstiftning för försäljning af bränvin å ena samt vin och maltdrycker

å andra sidan.

I anseende till den jemförelsevis korta, äfven af andra vigtiga ärenden

upptagna tiden för ett riksmöte, samt i saknad af den förberedande

utredning, som ett så maktpåliggande arbete kräfver, lära emellertid så

väl ett Utskott som Riksdagen sjelf vara ur stånd att omedelbart företaga

en revision af gällande lagstiftning i omförmälda ämnen. Det är af

sådan anledning och med kännedom om de större krafter, som för ett

sådant arbete stå till Kongl. Maj:ts förfogande, som Utskottet ansett sig

böra hemställa

15:o.

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till näst sammanträdande

Riksdag afgifva förslag till nya lagar

angående tillverkning och försäljning af bränvin m. in.,

i syfte att åstadkomma dels ett kraftigare motverkande

af rusdryckers missbruk, dels en lika beskattning

på allt bränvin, som inom landet tillverkas och

förbrukas, under hvilken form och benämning denna

beskattning ock må komma att utgå; samt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillnings-1 dskottets Betänkande N:o 4.

att, i händelse genom en ny försäljningslags antagande

landsting, hushållningssällskap och kommuner skulle

komma att gå miste om de inkomster, hvilka de hittills

upphemtat, af bränvinsförsäljningsafgifterna, Kong]. Maj:t

då äfven täcktes taga i öfvervägande till hvilken omfattning

och på hvad sätt ersättning härför lämpligen

må kunna beredas.

På sätt förut är näinndt, hafva Herrar Sjö och Sandstedt föreslagit

förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften, den förre till 2 kronor och

den senare till en krona 50 öre kannan; hvilka belopp icke ensamt betingas

af försäljningsafgifternas boi’ttagande eller sammanslagning med

nuvarande tillverkningsafgift.

Då likväl, enligt Utskottets förmenande, tillverkningsafgiftens höjande

— för närvarande ej af något statens behof påkalladt — lämpligen

bör ske först i sammanhang med revision af gällande bränvinslagstiftning,

hemställer Utskottet

16:o.

att hvad Herrar Sjö och Sandstedt uti ifrågavarande

hänseende föreslagit icke måtte bifallas.

Uti den af Herr Sandstedt väckta, ofvan omförmälda motion har

jemväl blifvit ifrågasatt att, med upphäfvande af de, på grund af beslut

vid 1874 års riksdag, nu gällande stadganden angående den så kallade

mindre partihandeln, återgång måtte ske »till hvad som förut härutinnan

gälde, eller att 15 kannor blir det minsta en hvar får fritt försälja».

Då emellertid — hvad motionären ock uppenbarligen afsett -— fråga

om förändring af berörda, så nyligen tillkomna stadganden endast i sammanhang

med revision af gällande försäljningslag i dess helhet torde böra

förekomma, hemställer Utskottet

17:o.

att Herr Sandstedts förevarande förslag nu ej måtte

till vidare åtgärd föranleda.

Enligt hvad förut är anfördt, har Herr von Kock i sin meranämnda

motion äfven hemstält, att Riksdagen måtte dels, i hvad på densamma

ankommer, besluta, dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att vid

utfärdande af ny lag för försäljning af bränvin in. m. jemväl §§ 14, 25

och

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

33

och 28 i nuvarande försäljningslag »eller de dem i den nya lagen motsvarande

§§» måtte erhålla i vissa uppgifna hänseenden förändrad lydelse.

Utskottet har redan under punkterna 11, 12 och 13 i detta Betänkande

uttalat sin åsigt derom, att någon ändring i nämnda §§ uti de af

Herr von Ivoch anförda hänseenden nu ej borde ske. Under förutsättning

att denna åsigt af Riksdagen gillas, och då väl i allt fall ej torde

vara lämpligt att fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å dessa §§,

såsom framför andra vid en revision af försäljningslagen påkallande förändring,

hemställer Utskottet

18:o.

att hvad Herr von Koch uti förevarande hänseenden föreslagit

icke måtte till någon ytterligare åtgärd föranleda

Stockholm den 7 April 1876.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Reservationer:

mot 6:te punkten:

af Herr J. F. Fredricson;

mot 13:de punkten, i hvad den angår afstyrkande af Herr Salomon

Larsons motion:

af Herr Hammar;

mot 15:de punkten:

af Herr Friherre A. H. Fock;

af Herr Hedlund: »Det var, efter min uppfattning, en mycket lycklig

åtgärd, när, vid införandet af den nya ordningen på bränvinstillverkBih.

till Riksd. Prat. 1876. 5 Sand. 1 Afd. 4 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

ningens och försäljningens område, den fördelning gjordes åt de härmed

förbundna nya afgifter, hvilken man nu vill upphäfva. Genom denna fördelning

vardt, nemligen lockelsen till lönbränning och smuggling mycket

minskad, men faran derför torde dock icke vara så aflägsnad, särdeles

vidkommande smugglingen, att man nu bör genom afgifternas sammanslagning

öka premierna för nämnda lagbrott.

Det var nyttigt tillika, i min tro, att kommunerna i och med försälj

ningsafgifterna rönte fördelar af den nya ordningen, och om också

beklagliga missbruk förekommit i fråga om redovisningen af de så kallade

bränvinsmedlen från en och annan stadskommuns sida, så torde man

icke deraf böra låta hänföra sig att återgå från en ordning, som eljest

burit många goda frukter, helst missbruken böra kunna på lagstiftningens

väg motverkas, såsom de också redan utan tvifvel blifvit genom de

senaste föreskrifterna i ämnet väsendtligen rättade.

Under inga omständigheter kan jag vara med om att tillstyrka ersättning

åt kommunerna för de inkomster de komma att mista genom

den nu af Utskottet förordade åtgärden. Systemet att af staten utfå ersättning

för hvad man kan mista, genom ny lagstiftning, af tillfälliga

förmåner, som genom föregående lagstiftning vunnits, kan icke af mig

gillas, och detta så mycket mindre uti förevarande fall, som kommunerna,

derest de få fortfarande fritt ordna sin bränvinshandel, kunna draga stora

inkomster af denna rörelse, äfven då de särskilda försäljningsafgifterna

upphört.

Att under sådana omständigheter staten skulle gifva kommunerna

vederlag för de inkomster de uppburit af bränvinsförsäljningsafgifterna

vore, synes mig, dålig statshushållning och obefogadt undseende för intressen,

som icke alltid visat sig vara deraf förtjent^;»

af Herr vice Talmannen Wijk samt Herrar Fredricson och Biesert.

Herr Bennicli har anhållit att få antecknadt, att han icke deltagit

i afgörandet af punkterna 7—18.

Herrar Nils Larson i Tullus, Per Nilsson i Kulhult och C. A.

Jönsson hafva velat få anmäldt, den förstnämnde att han icke öfvervarit

detta ärendes handläggning, samt de båda senare att de icke deltagit i

ärendets slutliga behandling.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1876.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1876:63 Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin. s. 8 i texten