Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt, förslag om upphäfvande i viss män af den sä kallade indigenatsrätten.

1876-03-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:21, Utlåtande, i anledning af väckt, förslag om upphäfvande i viss män af den sä kallade indigenatsrätten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

1

N:o 21.

Ante. till Eiksd. Kansli den 7 .Mars 1876, kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt, förslag om upphäfvande i viss

män af den sä kallade indigenatsrätten.

I syfte att uti indigenatsrätten, hvarigenom de män, som ingå i kyrkans tjenst,

äro till tjenstgöring och befordran fastade vid det stift, de genom födseln tillhöra,

åvägabringa den inskränkning, att prestkandidater måtte berättigas att, der tillfälle

till deras användande gåfves, vinna anställning till tjenstgöring inom hvilket stift,

de helst finska, har Herr IL Schönbeck uti eu inom Första Kammaren väckt, till

Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 24) föreslagit, “att Riksdagen ville för sin del,

med upphäfvande af hvad som deremot nu kan finnas stridande i 19 kap. 1 § kyrkolagen,

besluta om införande i samma § af följande ord:

Ansökan om inträde i prestembetet skall ingifvas till domkapitlet i det stift,

inom hvilket sökanden vill blifva anstäld".

Indigenatsrätten har i gällande lag sitt egentliga stöd uti en jemförelse emellan

ofvannämnda lagrum och 21 § af presterskapets privilegier den 1G Oktober 1723;

varande dessa lagbud af följande innehåll:

Kyrkolagen 19 kap. 1 §: “Ingen må träda till predikoembete!, som icke

är lagligen och ordentligen kallad och begärad, och af sin biskop eller superintendent

skickelig befunnen, god känd och vigder“, samt

Presterskapets åberopade privilegier 21 §: “ej —----må någon i det

ena stiftet tränga de dersammastädes ordinerade prester, i högre eller mindre grad,

inpå ett annat stift, der de hvarken äro födde eller ordinerade, utan till bättre skilsmessa

och riktighet skola stiftets barn helst och framför andra, hvar efter lärdom,

merit och lefverne blifva försörjde. Dock att ej någon annan välförtjent och väl

Bill. till Likså. Prat. 187(1. 7 Sami. 10 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 21.

meriterad, fastän ej i stiftet född eller ordinerad, alldeles uteslutes, eftersom VI OSS

och dem, som jus patronatus ega, såväl som församlingarna all rätt och frihet i det

målet vele hafva förbehållen11.

Frågan om upphäfvande af indigenatsrätten i dess helhet har många gånger

tillförene utgjort föremål för representationens uppmärksamhet och föranledde Riksdagen

att uti skrifvelse den 14 Maj 1867, under uttalande af den åsigt, att det för

prestkandidater, som fullgjort de för ordinationen föreskrifna prof, borde vara öppet

lemnadt att söka anställning och varda ordinerade i hvilket stift inom riket de

helst åstundade och tillfälle till deras användande gåfves, dock med enahanda skyldighet

att i samma stift tjenstgöra, som hittills ålegat obefordrad prestman, samt

att önskvärdt vore, det rättigheten att söka prestsysslor öfver hela riket kunde hvarje

prest medgifvas, utan hänsyn till hvilket stift han tillhörde, hos Kongl. Maj:t i underdånighet

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga detta ärende i nådigt öfvervägande

och för Riksdagen framlägga förslag till de lagförändringar, som för upphäfvande af

den så kallade jus indigenatus kunde af Riksdagens medverkan bero.

Öfver denna Riksdagens hemställan hördt, har kyrkomötet uti underdånig

skrifvelse den 1 Oktober 1868 dels, hvad först anginge Riksdagens åsigt att frihet borde

prestkandidater beredas att vinna anställning i hvilket stift de helst åstundade och

tillfälle till deras användande gåfves, yttrat, att kyrkomötet visserligen icke kunde

förbise, att genom en sådan frihet de af naturen och andra förhållanden mindre

gynnade stiften kunde beröfvas presterliga biträden, hvilka de i händelse af indigenatsrättens

fullständiga bibehållande hade att påräkna, och att således genom rubbning

i indigenatsrätten förlägenhet kunde i ett eller annat stift vållas; men att,

då, enligt kyrkomötets åsigt, rättigheten och skyldigheten att tillhöra ett visst stift

måste stå i sammanhang icke blott med den tillfälliga omständigheten, att ordinanden

vore inom samma stift född, utan jemväl med andra förhållanden, och då det

icke syntes billigt, att presten mer än andra medborgare skulle, om tillfälle till hans

användande å annor ort gåfves, vid inträdet i embetet vara till ett visst område

hänvisad, samt då dessutom Kongl. dispens i detta hänseende alltid vunnes, så snart

ordinanden kunde inom annat stift, än det han efter födseln tillhörde, finna anställning,

kyrkomötet ansåge sig böra tillkännagifva, att det till Riksdagens berörda

förslag lemnade sitt samtycke, dock med vilkor att prestexamen skulle afläggas inför

domkapitlet inom det stift, i hvilket anställning och ordination söktes; samt dels,

beträffande den ifrågasatta utsträckningen af ansökningsrätten för prester, fästat uppmärksamheten

derpå, att det hvarken för presten eller församlingsvården kunde vara

gagneligt, att för presterskapet i allmänhet utsigter öppnades till presterlig befordran

inom ett allt för stort område, alldenstund derigenom utan tvifvel transportsökandet

skulle blifva vida allmännare, än nu vore händelsen; att, då icke vore fråga om församlingarnes

kallelserätt, utan om presternes ansökningsrätt, genom rättigheten att

söka prestsysslor öfver hela riket, fördelarne för presterskapet i sjelfva verket icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

blefve större än för närvarande, enär vid hvarje lägenhet ansökniugarne, om de blefve

från hela riket tillåtna, skulle blifva i samma mån talrikare; att den vigtiga kontinuiteten

vid uppsigten från stiftsstyrelsernas sida öfver prestens lära och lefverne

skulle i väsendtlig mån rubbas och i följd häraf samma styrelser komma att sakna

den närmare personliga kännedom, hvilken, genom föreskriften att vid förslags upprättande

afseende skall fästas å personernas nit och försigtighet i embetets handhafvande,

vore af synnerlig vigt och betydelse; och slutligen att derigenom grunden för

hela den närvarande stift.sindelningen blefve rubbad och församlingarne möjligen

kunde komma att till stor del betjenas af församlingslärare, livilka vore främmande

för de särskilda orternas egendomliga förhållanden; hvarföre, och då dessa olägenheter

icke syntes motvägas af några synnerliga fördelar hvarken för församlingarne

eller presterskapet, kyrkomötet förklarade sig icke kunna lemna samtycke till upphäfvande

af jus indigenatus, såvidt dermed afsåges medgifvande för hvarje prestman

att söka prestsysslor öfver hela riket.

I öfverensstämmelse med de åsigter, som sålunda blifvit af kyrkomötet uttalade,

hafva de komiterade, som haft nådigt uppdrag att utarbeta förslag till ny

kyrkolag, affattat 3 och 4 §§ i 13 kap. af det underdåniga dylika förslag, som

blifvit af dem den 2 Oktober 1873 afgifvet; och af konsistorierna i riket, hvilkas

yttrande öfver detta förslag blifvit infordradt, hafva, enligt hvad Utskottet inhemtat,

blott tre haft något att mot förslaget i denna del erinra, under det de öfriga elfva

icke deremot gjort någon anmärkning.

Genom Kongl. brefvet den 24 Augusti 1786 är stadgadt, att konsistorierna

hafva att “noga tillse och allvarsam hand deröfver hålla, att icke flere prester vigas,

än som nödtorfteligen behöfvas, samt att de redan vigde prester, livilka ej innehafva

ordentliga eller på stat uppförda sysslor, genast eiter behof inäga fördelas mellan

församlingarne, så att desse under hvarjehanda sken icke kunna förnöta sin tid i

lättja eller med sådana göromål, livilka ej egentligen höra till prestembetets utöfning".

Under förutsättning att, på sätt motionären jemväl åsyftat, detta stadgande

bibehölles oförändradt, komme att, genom bifall till motionen, å ena sidan för dem,

som egna sig åt det presterliga kallet, beredas den rättmätiga fördel, att de, såvidt

möjligt vore utan att framkalla de olägenheter, som af upphäfvande åt iudigenatsrätteu

i dess helhet förorsakades, skulle genom den valfrihet vid inträde i embetet,

dem sålunda förunnades, blifva uti ifrågavarande hänseende likstälde men andra

tjenstemän; under det att å andra sidan genom den inskränkning i denna valfrihet,

som betingades deraf, att deras anställning i ett stift vore af tillfälle till deras

användande derstädes beroende, komme att åtminstone i någon mån motverkas, hvad

man befarat, att genom samma valfrihet de af naturen och andra förhållanden mindre

gynnade stiften skulle beröfvas det presterliga biträde, som för dem vore af

nöden och, i händelse af indigenatsrättens fullständiga bibehållande, skulle kunna

påräknas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag- UtshotteW Utlåtande N:o 21.

På sätt ofvan blifvit aufördt, är frågan om eu förändrad kyrkolagstiftning beroende

på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, men Utskottet anser nu förevarande frågas

skyndsamma afgörande vara af den vigt, att den desto mindre bör uppehållas i

afbidan derpå att kyrkolagstiftningens öfriga delar må erhålla sin slutliga lösning,

som tidpunkten härför, vid det förhållande att kyrkomötet ej ännu blifvit öfver det

derutinnan afgifna förslag hördt, torde vara temligen aflägsen; och med fästadt afseende

jemväl derpå, att de ojemförligt fleste vederbörande, hvilka afgifvit yttrande

öfver berörda förslag, icke haft något att deremot, i hvad deri finnes i öfverensstämmelse

med motionen förordadt, erinra, samt kyrkomötet, i ämnet särskilt hördt,

uttalat sig i samma syfte som motionären, så att icke synes antagligt, att i den

ifrågasatta lagförändringen, der den vidtoges, någon väsendtlig rubbning skulle i

sammanhang med antagandet af ny kyrkolag framdeles komma att ega rum, anser

sig Utskottet böra vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att hvad lag och

särskilda författningar innehålla derom, att ej någon må vinna

inträde i prestembetet inom annat stift, än der han är född,

skall upphöra att vara gällande.

Stockholm den 6 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herrar Ribhing, Asplund och Torpadie, hvilka ansett, att Utskottet

i anledning af motionen bort tillstyrka fullständigt upphäfvande af indigenatsrätten.

af Herr Lyth: “Det föråldrade medeltidsstadgande, som benämnes jus indi
genatus,

innehåller egentligen 2:ne bestämmelser. Den ena: förbud för teologie

studerande att söka ordination till prestembete i annat stift än det, hvari han är

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

5

född eller der han blifvit uppfostrad, den andra: förbud för prest att söka befordran

utom det stift, för hvars räkning lian blifvit ordinerad. Af dessa begge

förbud, hvilka för alla dem, som egna sig åt det presterliga kallet, i sjelfva verket

utgöra, ingalunda en rättighet (jus) utan ett orättvist och hämmande band på deras

sjelfbestämningsrätt, vill nu motionären och med honom Utskottet borttaga endast

det förstnämnda, men låta det senare qvarstå.

Då jag anser, att genom en sådan halfmesyr ingenting skulle vinnas, utan

olägenheterna af nuvarande förhållande snarare komma att ökas, samt då jag dertill

fruktår att lösningen af hufvudfrågan, som är ansökningsrätteus frigifvande, skulle

derigenom för en längre framtid undanskjutas, så får jag, med fasthållande af 1867

års Riksdags uttalade åsigt om borttagandet af hela den s. k. infödingsrätten,

reservera mig emot Utskottets beslut samt yrka afslag å motionen".

Herrar Friherre Åkerhielm, Pliilipsson och Magnus Jonsson hafva begärt få

antecknadt, att de icke i behandlingen af motionen deltagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1876:29 Skrifvelse, om upphäfvande i viss måv af den s. k. indigmatsrätten. s. 19 i texten