Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 1 i Kongl. Kungörelsen den 12 Juli 1861 angående skatt för hundar.

1877-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1877:5, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 1 i Kongl. Kungörelsen den 12 Juli 1861 angående skatt för hundar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

1

%

5T:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Febr. 1877, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 1 i Kongl.

Kungörelsen den 12 Juli 1861 angående skatt för hundar.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 28) som

blifvit till Bevillnings-Utskottet hänvisad, har Herr E. Clairfelt föreslagit,

att Riksdagen ville för sin del besluta, det skall 1 § i Kongl. kungörelsen

den 12 Juli 1861 angående skatt för hundar erhålla följande förändrade

lydelse:

»Saväl i stad, som inom församling å landet måge, på förra stället

stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas, allmän rådstuga och på landet

kommunalstämma icke allenast besluta huruvida för hundar eller särskilda

slag af dem skatt årligen bör utgöras, utan äfven bestämma beloppet af

den skatt, dock ej öfverstigande 15 kronor, som en hvar inom kommunen

boende person, hvilken eger eller innehar hund, skall för hvarje sådant

djur erlägga.

Statens skogs- och jägeribetjente äro dock för de hundar, som de i

och för sina tjenster underhålla, frie från beskattning.»

Såsom bekant, var det vid 1859—1860 årens riksdag som nu gällande

beskattning för hundar här i riket infördes. Inom samtliga riksstånden

väcktes då motioner i ämnet.

Rikets Ständer, som — lika med deras Bevillnings-Utskott, till hvars

förberedande handläggning motionerna varit hänvisade — ansågo nämnda

beskattning lämpligast böra tilläggas kommunal egenskap, beslöto, på Utskottets

hemställan, att icke blott hvarje särskild stad, ehvad den bestode

af en eller flera församlingar, utan ock hvarje församling å landet skulle

ega rätt bestämma, huruvida, till hvad belopp och för hvilka slag af

hundar kommunen för längre eller kortare tid ville ålägga hvar och en

inom kommunen boende person, som innehade hund, ehvad han deraf

Bill. till Riksd. Prof.. 1877. 5 Sami. 1 Afl. 4 Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

vore egare eller icke, en årlig, till kommunen ingående skatt, hvilken dock

icke finge öfverstiga fem r:dr r:mt för hvarje sådan hund och hvilken skatt

kommunen egde använda för sina egna behof.

I underdånig skrifvelse af den 9 Juni 1860 anmälde Rikets Ständer

för Kongl. Maj:t detta sitt beslut samt anhöllo, det Kongl. Maj:t täcktes

utfärda nådig författning i ämnet och dervid meddela de närmare föreskrifter,

som kunde finnas vara af beliofvet påkallade.

Med gillande af Rikets Ständers beslut, lät Kongl. Maj:t sedermera

den 12 Juli 1861 utfärda nådig kungörelse angående skatt för hundar.

Uti denna kungörelse har den af Herr Clairfelt i hans ofvanberörda

motion åberopade § 1 följande lydelse:

»Såväl i stad, som inom församling å landet, mage der röstegande

invånare, på förra stället inför Magistraten i den ordning, som för bestämmande

af utskylder till staden finnes stadgad, och inom landtförsamling

vid behörigen utlyst sockenstämma, icke allenast besluta, huruvida för

hundar eller särskilda slag af dem skatt årligen bör utgöras, utan äfven

bestämma beloppet af den skatt, dock ej öfverstigande fem riksdaler riksmynt,

som enhvar inom kommunen boende person, hvilken eger eller innehar

hund, skall för hvarje sådant djur erlägga.

Statens skogs- och jägeribetjente äro dock för de hundar, som de i

och för sina tjenster underhålla, frie från beskattning.))

Såsom af motiveringen i Herr Clairfelts motion inhemtas, har bemälde

motionär med sitt förslag egentligen afsett att få det för ifrågavarande

skatt nu safta maximum höjdt till 15 kronor.

I sådant hänseende anför motionären hurusom, enär penningevärdet i

högst betydlig mån fallit sedan år 1S61 och det skattebelopp, som då

ansågs tillfyllestgörande, numera visade sig overksamt, motionären funnit

sig böra väcka omförmälda ändringsförslag för att i någon män söka stäf] a

det, företrädesvis i städerna, allt mer tilltagande oskicket att hålla en mängd

onyttiga hundar, hvarigenom ej allenast ett stort och nogsamt insedt obehag

vållades, utan äfven faran ökades för uppkommande och spridande af

den fruktansvärda sjukdomen »rabies canina», deraf vårt grannland Danmark

under sistlidet år varit så svårt hemsökt.

Hvad motionären sålunda till stöd för den af honom föreslagna förhöjning

af omförmälda skatts maximum anfört, synes Utskottet vara väl

grundad! Anledningen till införandet af ifrågavarande beskattning valutan

tvifvel att söka förekomma de olägenheter, som det stora antalet

hundar, särskilt i sanitärt hänseende, förorsakar. Att på flera orter inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o o.

3

landet, med nuvarande penningevärde, en skatt af högst 5 kronor icke utgör

något verksamt medel för omförmälda syftemåls vinnande, torde erfarenheten

ådagalägga.

För Utskottet tillgängliga statistiska uppgifter bestyrka ock detta.

I sådant afseende, och såsom äfven i öfrigt upplysande för bedömande

af förevarande fråga, må hvad Stockholm angår nämnas följande.

År 1862, då hundskatten derstädes — införd i Maj månad nämnda

år — utgjorde allenast 3 r:dr 33 öre, var antalet »skattlagda hundar»

3,394. Från och med år 1863 sattes skatten till 5 r:dr. Antalet skattlagda

hundar nedgick då, år 1863 till 2,603 och år 1864 till 2,016.

År 1865 höjde det sig åter till 2,445, men nedgick år 1866 till 2,396

och år 1867 till 2,297. Sedermera har det varit i ständigt stigande och

utgjorde

o

ar

1868 ..................

.................. 2,299.

»

1869 .................

.................. 2,623.

»

1870 .................

.................. 2,640.

»

1871 .................

.................. 2,780.

l»

1872 ..................

.................. 2,900.

)>

1873 ..................

..................3,110.

»

1874 ..................

.................. 3,506.

Äfven några andra statistiska uppgifter, som ej torde vara utan allt

intresse i ämnet, må här återgifvas.

Enligt de i Kong! Sundhetskollegii underdåniga berättelser förekommande

sammandrag af vederbörande veterinärers uppgifter om antalet insjuknade

husdjur, som varit föremål för veterinärernes uppmärksamhet,

utgjorde uppgifna antalet sådana hundar åren 1862—1864 och 1872—1874

följande:

1862 .......................................... 410.

1863 .......................................... 287.

1864 .......................................... 345.

1872 .......................................... 544.

1873 .......................................... 804.

1874 .......................................... 750.

eller i medeltal:

1862—1864 .............................. 347.

1872—1874.............................. 699.

Till jemförelse med förhållandet här i landet i afseende å ifrågavarande

beskattning må jemväl anföras, hurusom i Norge redan genom Lov

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

den 11 Juni 1857 tilläts att i »kjöbstsederne» och. vissa »ladesteder» upptaga

en årlig kommunal afgift af högst 3 speciedaler för hvarje hund.

Under erinran slutligen, att det ju alltid står vederbörande kommuner

fritt att bestämma ej blott om någon hundskatt skall utgöras, utan

äfven huruvida den endast för vissa särskilda slag af hundar bör utgå,

tillåter sig Utskottet hemställa,

l:o

att det belopp, hvartill den i ofvan åberopade

Kongl. kungörelsen den 12 Juli 1861 omförmälda årliga

skatt för hund högst må uppgå, varder af Riksdagen

förhöj dt till 15 kronor.

I det föregående är omförmäldt, hurusom Rikets åren 1859—1860

församlade Ständer, då de för Kongl. Maj:t anmälde sitt beslut om ifrågavarande

beskattning, tillika anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes utfärda nådig

författning i ämnet och dervid meddela de närmare föreskrifter, som kunde

finnas vara af behofvet påkallade.

För den händelse nu Riksdagen bifaller hvad Utskottet ofvan under

Osta punkten hemstält, torde, vid den ändring i förenämnda Kongl. kungörelsen

den 12 Juli 1861, som deraf föranledes, berörda författning böra —

utan annan rubbning i sjelfva grunderna — uti flera speciella hänseenden

undergå revision för att bringas i öfverensstämmelse med vissa senare utkomna

allmänna författningar, hvaribland särskildt gällande lagar angående

kommunalstyrelse på landet och i stad; och föranlåtes Utskottet derföre,

under antydda förutsättning, hemställa,

2:o

att Riksdagen, vid underdånig anmälan om sitt

beslut rörande förhöjning af det belopp, dertill skatten

för hund högst må uppgå, tillika måtte i underdånighet

anhålla att Kongl. Maj:t, med bibehållande i öfrigt af

nu gällande grunder för ifrågavarande beskattning,

täcktes förnyad författning i ämnet utfärda.

Stockholm den 27 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

STOCKHOLM, CENTIM AL-TRYCKERIET, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1877:14 Skrifvelse, angående skatten för hundar. s. 22 i texten