Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående RiJcsgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1876 års riksdag.

1877-02-10 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1877:10, Utlåtande, angående RiJcsgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1876 års riksdag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ant till Riksd. Kansli den 10 Febr. 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, angående RiJcsgäldskontorets förvaltning under den tid,

som förflutit sedan början af 1876 års riksdag.

(R. A.)

Stats-Utskottet bär tagit kännedom om den utaf Riksdagens år

1876 församlade revisorer afgifna berättelse om granskningen af Riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse till Utskottet remitterats

och bland Kamrarnes ledamöter i tryck utdelats, samt genomläst

de protokoll, hvilka blifvit hos fullmäktige i Riksgäldskontoret förda

efter den 14 Augusti 1876, med hvilken dag revisorernes protokollsgranskning

slutade, till och med den 20 Januari 1877, å hvilken dag

fullmäktiges berättelse till innevarande års riksdag blifvit afgifven, och

får härmed meddela yttrande så väl öfver hvad revisorerne uti sin berättelse

i ett eller annat hänseende erinrat och föreslagit som ock öfver

de till Utskottet remitterade motioner, hvilka med granskningen af Riksgäldskontorets

förvaltning ega sammanhang, samt hvad i öfrigt vid berörda,

af Utskottet verkstälda granskning förekommit.

l:o.

Angående förhöjning af arfvodet för fullmäktige.

(Rev.-ber. sid. 43.)

Beträffande fullmäktiges godtgörande för det dem lemnade uppdrag

anföra revisorerne, att enligt det för Riksgäldskontoret gällande reglemente

fullmäktige såsom arfvode åtnjuta, ordföranden 3,200 kronor samt

Bill. till Riksd. Prat. 1S77. 4 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

hvar och en af de öfrige fullmäktige 1,600 kronor årligen; hvarförutom

fullmäktig, som ej är i Stockholm bosatt, eger att för en resa årligen

till och från hemorten uppbära kostnadsersättning, beräknad efter samma

grunder, som gälla för resekostnadsersättning åt Andra Kammarens ledamöter.

Derjemte uppbära de två fullmäktige, som äro deputerade, för

sina med detta uppdrag förenade åligganden arfvoden, som fullmäktige

ega att bestämma. Dessa sistnämnda arfvoden, som vanligen beräknats

per månad, hafva hittills varit sålunda bestämda, att den deputerad,

som utöfvat den närmaste tillsynen öfver det sätt, hvarpå tjenstemännen

fullgöra sina åligganden, tillagts 400 kronor och den andre deputeraden

200 kronor i månaden. Fullmäktige uppbära följaktligen följande arf
-

voden, för år räknadt:

Fullmäktiges ordförande ...... kronor 3,200: —

sex fullmäktige, hvardera........................................................ » 1,600: —

hvarförutom en deputerad åtnjuter....................................... » 4,800: —

och eu deputerad ........................................................................ » 2,400: —

Efter denna redogörelse för beloppet af ifrågavarande arfvoden anföra

revisorerrie vidare, att den hittills varande godtgörelsen till fullmäktige

såsom sådana redan förut icke kunnat annat än anses ganska

knapp i förhållande till de anspråk, som det allmänna stälde på och

hvilkas uppfyllande det egde rätt att fordra af dem, som erhölle och

mottoge förtroendet att ombesörja ett så maktpåliggande uppdrag som

styrelsen öfver Riksgäldskontoret. Under nuvarande förhållanden och

deraf betingade ökade fordringar på godtgörelse för så väl offentliga

som enskilda tjenster och förtroendeuppdrag måste det nuvarande arfvodet

anses allt för litet motsvara vigten och ansvaret af de åligganden,

för hvilka det skulle utgöra ersättning; och i synnerhet torde detsamma

vara ännu mindre tillfredsställande för de fullmäktige, som icke i alla

fall måste uppehålla sig i hufvudstaden. Ehuru revisorerne icke tilltrott

sig att framställa något förslag rörande det belopp, hvartill arfvodet

lämpligen borde förhöjas, hade de ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet

på billigheten och nyttan deraf att detsamma blefve sådant,

att den, som egnade tid och arbete åt så vigtiga ärenden, komme att

derför erhålla en deremot svarande ersättning.

Om det belopp, hvarmed fullmäktige skulle för det dem leinnade

uppdrag godtgöras, måste bestämmas efter måttet af det ansvar, som

med detsamma är förenadt, och efter betydenheten af de frågor, hvilkas

afgörande är åt fullmäktige öfverlemnadt, torde visserligen de anslagna,

ofvan uppgifna arfvodena af 3,200 kronor åt ordföranden och 1,600

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o JO.

3

kronor åt hvar och en af öfrige fullmäktige vara allt för ringa. De synas

ock, i likhet med arfvodena för flera andra liknande offentliga uppdrag, ej

egentligen vara att betrakta såsom en ur ofvan antydda synpunkt bestämd

ersättning för uppdragets fullgörande, utan fast hellre hufvudsakligen

afse att sätta den, som mottager uppdraget, i tillfälle att utan

uppoffring åt detsamma egna den tid, som erfordras. I öfverensstämmelse

härmed är det, beträffande godtgörandet af de dagliga bestyr,

hvilka på fullmäktige ankomma och genom deras deputerade utöfvas,

åt fullmäktige sjelfva öfverlemnadt att bestämma det belopp, hvarmed

dessa deputerade, utöfver deras arfvoden såsom fullmäktige, skola för

samma, mera tid kräfvande bestyr ersättas.

Beloppet af fullmäktigsarfvodena har ej heller, så vidt Utskottet

har sig bekant, inverkat på möjligheten att till fullmäktige erhålla personer,

lämplige att mottaga detta grannlaga offentliga uppdrag.

Vid sådant förhållande och med fästadt afseende jemväl derå att

något bestämdt förslag, af beskaffenhet att påkalla beslut, ej blifvit

väckt och till afgörande föreligger, hemställer Utskottet,

att revisorernes ifrågavarande framställning ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

2:o.

Angående suppleanter för fullmäktige.

(Rev.-ber. sid. 44. Fullm. uti. sid. 154.)

Efter en redogörelse för de i Riksgäldskontorets nu gällande reglemente

befintliga stadganden angående dels det för beslutmessighet bestämda

antal fullmäktige och dels suppleants inkallande erinra revisorerne,

att tillfällen kunde inträffa, såsom ock skett, då två fullmäktige

efter derom gjord anmälan från staden bortrest, och någon af de qvarvarande

fått tillfälligt förhinder, att endast fyra fullmäktige vore vid

sammankomst tillstädes. För att undanrödja de olägenheter, som deraf

möjligen kunde förorsakas, har det synts revisorerne lämpligt att för

den tid, fullmäktig åstundade vara borta från staden, suppleant i hans

ställe inkallades- Förutom den fördelen, ett dylikt stadgande skulle medföra,

att för besluts fattande erforderligt antal fullmäktige alltid komme

att vid sammankomst vara tillstädes, bereddes för suppleant, genom dess

deltagande i ärendenas behandling, lättare tillfälle att sätta sig in i

desamma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sta/s-Utskottets Utlåtande N:o 10.

I sammanhang härmed hafva revisorerne velat framhålla, att det

otvifvelaktigt skulle vara ej mindre för fullmäktige än för suppleanter

mera tillfredsställande, om föreskrift, som nu saknades, blefve meddelad

om beloppet af den ersättning, som tillkomme suppleant för den tid, han

varit i tjenstgöring.

På grund häraf hafva revisorerne hemstält, att lämpliga stadgande!!

i berörda hänseenden måtte varda införda i det nya reglemente, som af

Riksdagen komme att för Riksgäldskontoret fastställas.

I sitt häröfver afgifna utlåtande hafva fullmäktige till eu början

åberopat de nu gällande stadganden i afseende å suppleants inkallande,

innefattade i §§ 43 och 44 af det vid 1876 års riksdag för Riksgäldskontoret

utfärdade reglemente, Indika innehålla, § 43: »Uppkommer ledighet

bland fullmäktige, inträder suppleant enligt af Riksdagen bestämd

ordning», och § 44: »År styrelsen ej så fulltalig, som för besluts fattande

erfordras, enligt hvad här nedan föreskrifves, eger fullmäktiges ordförande

att inkalla erforderligt antal suppleanter.»

Enligt dessa stadganden är således ovilkorlig föreskrift om suppleants

inträdande meddelad endast för det fall, att ledighet bland fullmäktige

uppkommer, i hvilken händelse suppleants inträdande nödvändiggöres af

grundlagens bud derom att fullmäktige skola vara sju. I öfrigt är

suppleants inkallande gjordt beroende deraf att styrelsen icke utan en sådan

åtgärd är »så fulltalig, som för besluts fattande erfordras». Då nu revisorernes

förslag afser att för den tid, fullmäktig åstundade vara borta

från staden, suppleant skulle i hans ställe inkallas, ehvad sådant för

besluts fattande erfordrades eller icke, innefattar detta förslag alltså en

ändring af ofvan citerade föreskrifter.

Efter att hafva erinrat derom, att dessa föreskrifter äro ordagrant

lika införda i alla för Riksgäldskontoret utfärdade reglementen ända från

och med år 1867, då i följd af representationsreformen de förut meddelade

dithörande bestämmelser omarbetades, anföra fullmäktige vidare:

»Någon olägenhet af desamma har, så vidt fullmäktige hafva sig

»bekant, ej försports, utan tvärtom hafva berörda föreskrifter visat sig

»ändamålsenliga. Såsom exempel på deras tillämpning få fullmäktige

»anföra, att vid förhandlingarne om det senaste statslånet, då tvenne

»fullmäktige voro frånvarande, eu till följd af sjukdom och en till följd

»af offentligt uppdrag på annan ort, men det i anseende till omförmäla

»ärendes stora vigt ej ansågs lämpligt att fullmäktiges antal vore inskränkt

»till det i reglementets 55 § för sådant fall medgifna minsta, af fem,

»blef suppleant af ordföranden inkallad. Deremot, då under tiden för

»nämnda låneaffärs afvecklande och i sammanhang dermed stående åt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

5

»gärder det någon gång undantagsvis inträffade, att fullmäktiges antal

»nedgick till det minsta fastställda, men deras förstärkande med suppleant

»ej lät sig göra utan inkallande till tjenstgöring af suppleant, som icke

»deltagit i den föregående handläggningen af de föreliggande, af lånets

»upptagande föranledda, med hvarandra sins emellan sammanhang egande

»frågor, ansågs det mindre lämpligt och mindre med reglementets anda

»öfverensstämmande att utan något behof påkalla ett sådant endast till»fälligt

deltagande i Riksgäldskontorets förvaltning än att, på sätt regle»mentet

uttryckligen förutsätter, fullmäktige, till det för beslutanderätt

»bestämda antal närvarande, utan suppleants inkallande fattade de beslut,

»som af omständigheterna påkallades och om hvilka någon meningsskilj»aktighet

icke bland fullmäktige förefans.

»Fullmäktige hafva anfört dessa omständigheter, emedan desamma

»synas lemna ett bidrag till bedömande deraf, huruvida, såsom fn 11- »mäktige anse, de nu gällande ifrågavarande stadgandena äro ändarnåls»enliga

och för säkerheten i verkets förvaltning tillfyllestgörande eller

»om de, såsom revisorer^ föreslagit, böra förändras. Bifall till reviso»rernes

förslag skulle naturligtvis medföra den påföljden, att suppleanter

»koinme att vida oftare än hittills och utan något i sakens natur

»grundadt behof i Riksgäldskontorets förvaltning deltaga. Men huruvida

»ett sådant deltagande skulle för styrelsen medföra ökad styrka, torde

»kunna på goda skäl betviflas.

»Revisorerne hafva för sitt förslag andragit två skäl. Det ena består

i den fördel, det föreslagna stadgandet skulle medföra, att för besluts

fattande erforderligt antal fullmäktige alltid komme att vid sammankomst

vara tillstädes. Fullmäktige hafva sig ej bekant, att motsatsen någonsin

inträffat, och i sjelfva verket synes den fordran på ett verks styrelse,

att den tillser och bevarar sin beslutmessighet, vara allt för ringa, att en

reglementsförändring skulle behöfva af densamma påkallas.

»Det andra skälet innefattas deri, att genom förslagets antagande

skulle för suppleant beredas lättare tillfälle att sätta sig in i ärendena.

Denna synpunkt vid meddelande af bestämmelser angående verkets styrelse

är en helt annan än den, fullmäktige vid ett föregående tillfälle

uttalat och hvilken vann Riksdagens bifall. Den synes ock väl underordnad

för att kunna tillmätas någon synnerlig betydelse.»

Fullmäktige fästa vidare Uppmärksamheten derpå, att stadgandena

angående suppleants inkallande för närvarande äro för Riksbanken och

Riksgäldskontoret af lika innehåll, om än den föreskrift, som i senaste

bankoreglementet influtit derom att ärenden i Riksbanken kunna afgöras

af. allenast fyra fullmäktige, derest tre af dem äro om beslutet ense, i viss

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

män, men i en revisorernes framställning motsatt riktning, inverkade äfven

på inkallande af suppleant. Som emellertid revisorerne framstält sitt

ifrågavarande förslag endast beträffande Riksgäldskontoret, skulle genom

bifall till detsamma uppkomma en ytterligare olikhet i grunderna för de

båda verkens styrelse.

Fullmäktige hafva alltså cj ansett sig kunna för sin del tillstyrka

detta revisorernes förslag.

Revisorernes i sammanhang härmed gjorda hemställan, att föreskrift,

som nu saknades, blefve meddelad om beloppet af den ersättning,

som tillkomma suppleant för den tid han varit i tjenstgöring, är, lika

med deras ofvan ornförmälda förslag angående suppleants inkallande, af

dem gjord endast för Riksgäldskontoret.

Fullmäktige hafva i sitt utlåtande upplyst, att i ifrågavarande afseende

hittills så förfarits, att det ansetts ankomma på den eller de

fullmäktige, som föranledt suppleants inkallande, att med honom uppgöra

om berörda ersättning.

Lika med fullmäktige finner Utskottet de nu gällande stadgande!!

i afseende på suppleants inkallande vara att föredraga framför den af

revisorerne föreslagna föreskrift. Ej heller i afseende å den af revisorerne

väckta frågan om ersättning åt suppleant kan Utskottet understödja deras

förslag. Det torde knappt vara möjligt att i detta hänseende meddela

någon bestämmelse, som i hvarje fall blefve med rättvisa och billighet

förenlig, enär af lätt insedda skäl hvarken den tid, för hvilken suppleant

varit till tjenstgöring inkallad, eller ens det antal sammanträden, han

bevistat, kunna anses utgöra en mätare å det arbete, som af honom

påkallats, eller städse motsvara någon viss andel af fulliriäktigsarfvodet,

som bestämts i ett för allt för hela året, utan hänsyn dertill att under

detsamma görornålen måste vara synnerligen ojemnt fördelade och således

upptaga än mera och än mindre tid. Något behof af en bestämmelse

i ifrågavarande afseende har, så vidt Utskottet känner, ej heller

visat sig.

Utskottet hemställer alltså,

att revisorernes ifrågavarande framställning ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

3:o.

Angående uthyrning af lägenheter i Riksdagens hus.

(Rev.-ber. sid. 45. Fullm. uti. sid. 156.)

1876 års revisorer hafva ånyo dragit under Riksdagens pröfning

en af 1875 års revisorer väckt, men af 1876 års Riksdag utan afseende

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

7

lemnad framställning angående uthyrning af några lägenheter i Riksdagens

hus, hvilken uthyrning af revisorerne ansetts olämplig.

De skäl, hvilka förmått 1876 års revisorer att återupptaga denna

fråga, bestå hufvudsakligen dels deri att veduppköp någon gång måst

ske i slutet af vintern till högre priser, hvilket skulle genom de uthyrda

lägenheternas användande till någon del till upplagsplats för ved förekommas,

och dels i den eldfara, som skulle uppkomma ej mindre

genom uthyrningen i och för sig sjelf, än genom det sätt för

förvaring af brandredskapen, som af revisorerne omförinäles, men

hvilket genom de uthyrda lägenheternas användande till sistnämnda

ändamål skulle kunna lämpligare ordnas; hvarförutan revisorerne påpekat,

att i det för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente stadgande

tinnes meddeladt endast om hyresfritt upplåtande för tillfälligt begagnande

af rum och lägenheter i Riksdagens hus.

Fullmäktige hafva i sistnämnda hänseende i, sitt utlåtande genmält,

hurusom den omständigheten, att reglementet tillåter fullmäktige att

för vissa fall, då Riksdagen icke är församlad, medgifva hyresfritt begag
nande

åt rum och lägenheter i Riksdagens hus med tillhörande möbler

och inventarier, för ingen del torde kunna tolkas såsom ett förbud för

fullmäktige att mot hyra upplåta för Riksdagen obehöfliga lägenheter i

ett hus, som står under fullmäktiges inseende.

I afseende åter å veduppköpen hafva fullmäktige anfört, att den

anmärkta uthyrningen ej med frågan om dessa har något sammanhang,

emedan, då veduppköp någon gång skett i slutet af vintern, sådant aldrig

förorsakats af, brist på utrymme, utan af andra anledningar. Under de

senaste tre åren hade i öfrigt sådana ved uppköp om vintern ej förekommit

mera än eu enda gång, år 1875, då 10 famnar björkved och 2

famnar barrved — en i förhållande till hela den årliga vedåtgången,

vanligen 160 a 170 famnar björkved och 60 och 70 famnar barrved,

ganska ringa qvantitet — inköptes i April och Maj af anledning, att under

den stränga vintern 1874—1875 mera ved åtgått än på hösten kunnat

beräknas.

Beträdande vidare eldfaran och brandanordningarne i Riksdagens

hus, hafva fullmäktige meddelat, att de i berörda ämne låtit höra brandchefen

i Stockholm och arbetschefen för Stockholms vattenledning samt

beslutit vidtaga samtliga de åtgärder, hvilka af nämnda sakkunniga personer,

efter hållen besigtning, föreslagits; hvarjemte fullmäktige slutligen

i fråga om den anmärkta uthyrningen förklarat det knappt behöfva

nämnas, att, så snart något Riksdagens behof af lägenheterna uppkomma,

fullmäktige utan dröjsmål kornme att uppsäga hyreskontraktet; men då

något sådant behof ännu ej vore för handen, saknade fullmäktige till

en dylik åtgärd all anledning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottds Utlåtande N:o 10.

Utskottet har ej funnit något skäl att i denna mindre vigtiga fråga

tillstyrka Riksdagen att ingripa i fullmäktiges förvaltning af riksdagshuset

samt frångå sitt i samma ämne under sistlidna år fattade beslut och

hemställer alltså.

att revisorernes ifrågavarande framställning må af

Riksdagen lernnas utan afseende.

4:o

Angående beredande af- ökadt utrymme för Riksdagens bibliotek.

(Rev.-ber. sid. 46. Fulim. uti. sid. 157.)

I skrifvelse till Stats-Utskottet den 27 April nästlidet år hemstälde

fullmäktige, för beredande af ökadt utrymme åt Riksdagens bibliotek,

om framställning till Riksdagen derom att, mot det föreståndaren för

Riksdagens bibliotek till fullmäktiges disposition afträdde de för närvarande

åt honom upplåtna, till biblioteket angränsande rum samt afstode

från den honom tillerkända rätt till fri vedbrand, honom måtte beviljas

en hyres- och vedbrandsersättning af 750 kronor, för år räknadt.

Till svar härå yttrade, i skrifvelse till fullmäktige den 12sistlidne

Maj, Stats-Utskottet att, enär samtliga de i riksdagshuset befintliga lägenheter,

för så vidt de ej vore för Riksdagens eget behof bestämda,

stode under fullmäktiges disposition, vore fullmäktige således i tillfälle

att bereda biblioteksföreståndaren annan bostad i ersättning för den åt

honom för närvarande upplåtna, äfven om en sådan åtgärd skulle föranleda

utgående af det motsvarande belopp, som i Riksgäldskontorets reglemente

och aflöningsstat funnes för mistad bostad vederbörande tillerkänd

t; och enär ett sådant sätt för frågans lösning medförde ej blott en

minskad utgift i jemförelse med den af fullmäktige ifrågasatta, utan äfven

den fördel, att biblioteksföreståndaren fortfarande komrne att vara i

riksdagshuset boende, ansåg Utskottet sig ej böra hos Riksdagen göra

den af fullmäktige föreslagna framställningen.

I sin berättelse hafva nu revisorerne andragit, att genom det år

1875 af Riksdagen till mera än dubbla beloppet mot förut ökade anslaget

till biblioteket och genom det utbyte af handlingar, som numera

egde rum med representationerna i 10 af Europas länder, vore det

otvifvelaktigt, att det obetydliga utrymme, som för närvarande funnes i

biblioteket, inom en mycket kort tid skulle blifva upptaget. För beredande
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

9

elände af det ökade utrymme, som sålunda vore af behofvet påkalladt.

syntes, enligt revisorernes uppfattning, ingen lokal vara lämpligare än

den åt bibliotekarien nu upplåtna, såsom liggande bredvid och genom

två dörrar stående i samband med bibliotekslokalen.

Riksdagens bibliotek innehölle, enligt bibliotekariens uppgift, mera

än 9,300 volumer. Då till vårdandet och förökandet af eu sådan samling

naturligtvis fordrades eu derför lämplig person, och böckernas tillhandahållande

under riksdagarne stälde ännu större fordringar på honom,

både revisorerne icke kunnat förbise, att det vore af vigt att bibliotekarie

sällan ombyttes, och följaktligen att hans ställning blefve sådan,

att han kunde finna sin uträkning vid att bibehålla befattningen.

Då revisorerne till fullo delade den af Stats-Utskottet uttalade åsigt, attdetvore

en fördel för Riksdagen, att bibliotekarien vore boende i riksdagshuset,

och således att bostad borde honom der beredas; då vidare ingen annan

passande lägenhet till bostad åt bibliotekarien inom nämnda hus torde

finnas att tillgå än den, som vore upplåten åt vice värden; då denne

enligt tjenstgöringsordningens 45 § åliggande göromål icke syntes vara

af större eller vidsträcktare beskaffenhet, än att de kunde fullgöras af

den, som innehade bibliotekariebefattningen, och då slutligen de egenskaper,

som för berörda göromåls bestridande erfordrades, måste förutsättas

vara till finnande hos den, som vore bibliotekarie, så hade revisorerne

icke tvekat att för sin del uttala, det vice värdskap^ för Riksdagens

hus borde förenas med bibliotekariebefattningen, hvarigenom,

för beredande af ökadt utrymme för biblioteket, hvarken någon ny bostad

behöfde inredas eller någon hyresersättning ifrågakomma.

Emellertid hade, redan innan revisorerne gjorde sin ofvan omförmälda

framställning, fullmäktige fattat beslut i berörda, till deras afgörande

öfverlemnade fråga. Af protokollet vid det sammanträde, hvarunder

ifrågavarande ärende af fullmäktige afgjordes, inhemtas, att af de

lägenheter, till hvilkas begagnande för beredande af ökadt utrymme åt

Riksdagens bibliotek Stats-Utskottet i dess ofvan omförmälda skrifvelse

hänvisat fullmäktige, hade ingen synts fullmäktige vara lämpligare än

den i våningen under biblioteket belägna, åt eu vaktmästare upplåtna,

bestående af ett större och ,ett mindre rum, eu förstuga, ett kallrum och

ett kök, emedan denna lägenhet vore från bibliotekslokalen skild endast

medelst en kort trappa, till hvilken omedelbar utgång förefunnes från

ett af biblioteksrummen. De anmärkningar beträffande berörda lägenhet,

livilka af biblioteksföreståndaren i ett till fullmäktige afgifvet memorial

blifvit uttalade, rörde endast dess möjliga användande såsom bostad åt biblioteksföreståndaren,

men ett sådant användande vore ej af behofvet

Bill. till Riksd. Prof.. 1811. 4 Sami. 1 Afd. 4 ljuft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

påkalladt, och genom lägenhetens begagnande omedelbart för bibliotekets

behof vunnes jemväl, utom ett ganska betydligt ökadt utrymme,

den fördelen, att det ej blefve erforderligt att skilja biblioteksföreståndaren

från hans, invid den egentliga bibliotekslokalen och således särdeles

lämpligt belägna bostad, hvilken han sedan länge innehaft. Ifrågavarande

lägenhets användande till bibliotekslokalens utvidgning vore ock, helst om den

till densamma ledande trappnedgång under den kallare årstiden uppvärmdes

och belädes med mattor, ej förenad med någon nämnvärd svårighet,

enär kommunikationen mellan densamma och den nuvarande bibliotekslokalen

vore ytterst lätt, samt bibliotekets samlingar till eu ej

ringa del bestode af sådana arbeten, hvilkas begagnande mycket sällan

ifrågakomme, t. ex. tio främmande länders riksdagshandlingar, äldre upplagor

af böcker, utaf hvilka nya upplagor utkommit och anskaffats, vissa

tidskrifter med mera, hvilka arbeten alltså borde i främsta rummet till

den nya delen af bibliotekslokalen förflyttas; hvarförutan en sådan förflyttning

i allt fall ej behöfde ske annat än i den män, den påkallades

af ett knappare utrymme i den nuvarande bibliotekslokalen.

På dessa skäl och i enlighet med ett af Herr Ordföranden såsom

inspektor för Riksdagens bibliotek gjordt förslag hafva fullmäktige beslutat,

att ofvannämnda lägenhet skall från den 1 nästkommande April

användas till utvidgning af lokalen för Riksdagens bibliotek i den mån

sådant erfordrades; hvarjemte fullmäktige i sammanhang härmed fattat

beslut om åtskilliga verkställighetsåtgärder, hvarom fullmäktiges vid deras

utlåtande öfver revisionsberättelsen tryckta protokoll den 12 Oktober

1876 innehåller närmare upplysning.

I sammanhang med handläggningen af revisionsberättelsen i ifrågavarande

del har Utskottet till behandling förehaft eu inom Andra Kammaren

af Herr Christen Assarsson med hvilken Herrar A. Andersson från

Göteborgs och Bohus län samt P. Engman instämt, väckt, till Stats-Utskottet

remitterad motion (N:o 62), deruti, med upptagande af revisorernes

ofvan omförraälda yttrande, hemstälts, att bibliotekarie- ock vicevärdsbefattningarne

i riksdagshuset skulle sammanslås och förenas i en persons

hand och att denne finge till bostad begagna den af nuvarande vice

värden innehafvande våning i Riksdagens hus,,samt att de af bibliotekarien

nu begagnade rum skulle användas till bibliotekets utvidgning.

Genom fullmäktiges ofvannämnda beslut har det ökade utrymme,

som kan för riksdagsbiblioteket erfordras, blifvit biblioteket beredt, på

ett sätt, som, så vidt Utskottet kan finna, icke är fbrenadt med någon

olägenhet och som står i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den utväg

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

11

till frågans lösning, hvartill Utskottet med sin ofvan omförmälda skrifvelse

den 12 Maj 1876 afsåg att hänvisa fullmäktige.

Ur denna synpunkt torde således något skäl ej förefinnas att bifalla

den i revisorernes berättelse och ifrågavarande motion gjorda framställning.

Beträffande åter frågan i och för sig om förening i en persons

hand af vice värds-befattningen i Riksdagens hus och biblioteksföreståndarebefattningen,

kan Utskottet ej underlåta erinra derom, att afgörandet

af denna fråga måste vara i hög grad beroende derpå, att en person,

lämplig att bekläda dessa båda, sins emellan ganska olikartade befattningar

kan vara att tillgå. Utskottet är förvissadt derom, att fullmäktige

i Riksgäldskontoret, under hvilka dessa befattningar lyda, visserligen icke

lära underlåta att hopslå desamma, om och när någon fördel för det

allmänna skulle af en sådan hopslagning beredas.

Deremot anser Utskottet sig ej kunna tillstyrka Riksdagen att i

en i sig sjelf ganska underordnad förvaltningsfråga, hvars lösning enligt

sakens natur måste vara af rent personliga förhållanden beroende, fatta

ett beslut, som må hända ej lämpligen utan dröjsmål läte sig verkställa.

Ej heller bör Utskottet lemna oanmärkt, att af den ifrågasatta föreningen

i en persons hand af omförmälda befattningar ingalunda såsom ovilkorlig

slutsats följer att, såsom i Herr Christen Assarssons med fleres motion

föresloges, den af nuvarande vice värden i riksdagshuset innehafvande

lägenhet skulle upplåtas åt den person, som kornme att bestrida begge

befattningarne. Om nemligen en sådan förening korame att ega rum på

det sättet, att begge befattningarne blefve åt biblioteksföreståndaren uppdragna,

erfordrades naturligtvis för hans lämplighet att dessa befattningar

bestrida ingalunda, att åt honom anvisades en annan bostad, utan

kunde vid sådant förhållande biblioteksföreståndaren utan olägenhet bibehållas

vid den för närvarande åt honom upplåtna, invid biblioteket och

således särdeles lämpligt belägna bostad samt ofvan berörda, nu åt vice

värden upplåtna lägenhet ställas till Riksdagens disposition.

Då det ökade utrymme, som kan för riksdagsbiblioteket erfordras,

nu blifvit detsamma beredt och en hopslagning af vice värds- och biblioteksföreståndarebefattningarne

således ej af denna orsak är behöflig, samt

ett beslut om en sådan hopslagning i allt fall, af ofvan antydda skäl, ej

lämpligen torde böra af Riksdagen fattas, hemställer Utskottet,

att revisorernes ifrågavarande framställning samt Herrar

Christen Assarssons, A. Anderssons och P. Engmans

motion ej för närvarande må till någon vidare åtgärd

föranleda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

5:o.

Angående bevillning för ett fideikommiss.

(Rev.-ber. sid. 50.)

o

A sid. 50 och 51 af sin berättelse om riksgäldsverket redogöra

revisorerne för nuvarande förhållandet med det mot fideikommissarie!!

till egendomen Leufsta anhängiggjorda mål angående utbekommande af

bevillning för nämnda fideikommiss.

Härjemte har i en inom Andra Kammaren väckt och till Utskottet

remitterad motion (Nio 59) Herr C. A. Larsson, med ornförmälande af

1875 års Riksdags beslut att åt fullmäktige i Riksgäldskontor uppdraga

att,, när den förlust blefve känd, som genom ofvanberörda ärendes fördröjda

behandling uppkommit, hos dem, som densamma föranleda derför

utsöka ersättning, föreslagit, att Riksdagen ville genom Stats-Utskottet

infordra och i sammanhang med det lofvade utlåtandet angående

Riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, meddela upplysning jemväl

derom, huruvida fullmäktige vidtagit några åtgärder, som kunde vara

betryggande, ej mindre mot krafvets preskription, än ock mot bristande

tillgång till gäldande af den förlust som, efter all sannolikhet, komme att

drabba statsverket genom att fideikommissarie!) befriades från utgifvande

af upplupna räntan.

Utskottet har öfver omförmälda motion begärt och erhållit fullmäktiges

yttrande, af följande innehåll:

»Fullmäktige få i minnet återkalla, hurusom Riksdagen i skrifvelse

»den 8 Mars 1875 uppdrog åt fullmäktige att, när den förlust blefve känd,

»som genom ifrågavarande ärendes fördröjda behandling uppkommit, der»för

utsöka ersättning hos dem, som föranledt denna förlust. För full»görande

af detta uppdrag afläto fullmäktige under den 11 i samma må»nad

till Kongl. Statskontoret en skrifvelse med anhållan, att detta em»betsverk,

efter det ärendet blifvit slutligen afgjordt, behagade gifva full—

»mäktige del af ej mindre den slutliga resolutionen i berörda bevillnings»mål

än ock de öfriga handlingar, af hvilka fullmäktige, för ofvan om»förmälda,

dem gifna uppdrags fullgörande, kunde behöfva kännedom.

»Något svar å denna skrifvelse har ännu icke följt, hvadan det måste an»tagas,

att slutlig resolution i berörda bevillningsmål ännu icke blifvit

»meddelad, hvilket antagande jemväl vinner bekräftelse af hvad Riksda»gens

senast församlade revisorer uti deras afgifna berättelse angående

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

13

»granskning af Riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning sid. 50—51

»rörande detta ärende omförmäla. Då det således ännu icke är känd!,

»om eller till hvad belopp förlust må hafva tillskyndats det allmänna ge»nom

ifrågavarande ärendes ofvan omförmälda fördröjda behandling, hafva

»fullmäktige hvarken uti ordalydelsen af det dem lemnade särskilda upp»drag

eller i andra dem gifna föreskrifter funnit stöd för vidtagande redan

»nu af de utaf motionären ifrågasatta åtgärder, hvilka dessutom synts

»fullmäktige icke ännu vara behöfliga för krafvets bevarande mot pre»skription,

då den ifrågasatta försummelsen måste anses innefatta fortsätt»ning

af en och samma förseelse, samt rättigheten att utsöka skadestånd

»enligt gällande lag bibehållas utan hinder deraf, att tid till åtals anstäl»lande

för tjenstefel må vara försuten; lärande det, innan utredning vun»nits,

om eller till hvad belopp förlust genom berörda förfarande må hafva

»det allmänna tillskyndats eller hvilken eller hvilka dertill varit vållande,

»vara för tidigt att, på sätt motionären ifrågasatt, vidtaga några åtgärder

»till det allmännas betryggande mot bristande tillgång hos vederbörande

»att gälda den befarade förlusten;»

Hvilket Utskottet till svar å nämnda motion härmed

får meddela.

6:o.

Angående Gefle-Dala jernväg saktiebolag.

(Rev.-ber. sid. 68. TJtl. sid. 161.)

Den af flera föregående års statsrevisorer behandlade fråga, huruvida

ofvan nämnda bolag kontraktsenligt har skyldighet att underkasta

sig en ökad amortering af sin skuld till staten, har äfven utgjort föremål

för 1876 års statsrevisorers begrundande. Statsrevisorerne hafva

dervid stannat uti samma åsigt, som tillförene inom revisionen gjort sig

gällande, grundad på tolkningen af 5 och 6 paragraferna i det mellan

staten och bolaget gällande kontrakt, hvilka paragrafer hafva följande

lydelse:

»§ 5.

»Afgifterna för passagerare- och varutrafiken skola utgå enligt af

»Kongl. Maj:t, efter dertill af bolaget afgifvet förslag, i nåder faststäld

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

»taxa, hvilken i allmänhet synes hvart femte år böra lämpas efter sig då

»företeende förhållanden.»

»§ 6.

»Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af den årliga

»inbetalningen å det af staten erhållna lån, öfverstiga 6 procent å det be»lopp,

aktieegarne tillskjutit, ankommer på Kong!. Maj:t att. utom begag»nandet

af den i näst ofvan stående punkt Kongl. Maj:t förbehållna rätt

»att pröfva och bestämma de enligt taxor utgående afgifter, föreskrifva

»huru stor del af detta öfverskott skall afsättas, för att framdeles använ»das

till jern vägens förbättring eller vidare utsträckning. Uppgår den år»liga

behållningen ändock till åtta procent ä aktieegarnes tillskott, eger

»Kongl. Maj:t bestämma om och med hvad belopp den stadgade amorte»ringen

å sagde lån bör ökas.»

Med anledning af en utaf bolagsdirektionen i dess öfver 1874 års

statsrevisorers framställning afgifna förklaring uttalad önskan, att saken

måtte betraktas såsom en ren kontraktsfråga och icke lösas på mer eller

mindre antagliga billighetsskäl, hafva stat srevisor erne nu sökt åstadkomma

en juridisk utredning i ifrågavarande afseende, till hvilken Utskottet.

härmed får hänvisa. Enligt densamma borde ökandet af den

stadgade amorteringen kontraktsenligt af Kongl. Maj:t bestämmas »i följd

af hvarje års affärsresultat. år från år, med ett bestämdt belopp», och

således ske icke »genom en på förhand bestämd tillökning i annuiteten,

utan medelst användande af ett hvarje gång till siffran bestämdt belopp.»

Den omständighet, att bolaget medelst bifall till dess egna i afseende

å amorteringens ökande gjorda framställningar hittills undvikit

berörda, enligt revisorernes åsigt rigtiga kontraktstillämpning, syntes ur

strängt rättslig och följaktligen kontraktsenlig synpunkt icke innefatta

något hinder för en sådan tillämpning, då ined-kontrahenten derom framstäide

anspråk, och att ett sådant anspråk vore fullt befogadt, torde, enligt

revisorernes åsigt, så mycket mindre kunna ifrågasättas, som, i händelse

tillämpning af kontraktbestämmelsen egt rum allt från den tid, då

bolagsmännen erhöllo 8 procent å aktiekapitalet, och är från år fortgått,

staten längesedan skulle hafva återfått hela sin kapitalfordran. Då tiden

nu nalkades för en ny pröfning af trafiktaxan, syntes allt skäl vara för

handen att den omtvistade frågan komme till slutligt afgörande, helst

bolagets utdelning, som enligt direktionens uppgifter år 1871 utgjorde

20 procent och sedermera enligt revisionsberättelserna för hvart och ett

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

15

af de följande åren 1872—1875 uppgått till 25 procent, betydligt öfverstege

den antagna utdelningsprocenten af 8.

Hvad statsrevisorerne sålunda yttrat grundade sig på den af direktionen

sjelf uttryckligen uttalade åsigt om sättet för frågans bedömande.

Deremot arisågo äfven revisorerne det ej kunna förnekas att,

sedan den ökade amorteringen, vid sidan af kontraktet, under flera år

utgått efter en helt annan metod, än kontraktet förutsatte, det skulle för

bolaget och dess aktieegare medföra ganska väsentliga olägenheter, om

amorteringssättet plötsligen förändrades. A andra sidan och då staten,

som sjelf finge vidkännas en ränta af omkring 5 procent å de lån, staten

i senare tider upptagit, med all rätt borde kunna fordra, att den återstående

amorteringstiden för ett lån, som endast löpte med 2 procent

årlig ränta, sä vidt i enlighet med'' gällande aftal ske kunde, väsentligen

förkortades eller att staten på annat sätt förminskade sin ränteförlust,

har det synts statsrevisorerne, som skulle i afseende å statens återstående

fordran, utgörande, efter den år 1875 verkstälda amortering,

1,548,926 kronor 26 öre, statens och bolagets ömsesidiga anspråk i någon

mån kunna sarnmanjemkas och derigenom denna under flera år omtvistade

fråga bringas till ett slutligt afgörande. Om t. ex. den nu varande

annuiteten, 6 procent å ursprungliga lånebeloppet 2,400,000 kronor, eller

144,000 kronor, under återstoden af amorteringstiden finge oförändrad

utgå, men bolaget derutöfver åtoge sig att å återstående lånebeloppet i

stället för nuvarande 2 procent gälda 4 procent ränta, eller samma ränta,

som erlägges för alla de lån, staten från år 1858 till år 1871 lemnat till

understödjande af enskilda jernvägsanläggningar, efter hvilken tid räntan

för sedermera beviljade dylika understöd höjdes till 5 procent, så komme

ä ena sidan bolaget att, med ändring af kontraktsföreskriften, bereda sig

fördelen af visshet derom, att under i öfrigt oförändrade förhållanden utdelningsprocenten

icke behöfde att underkastas någon annan nedsättning än den

obetydliga, som föranleddes af räritetillökningen, hvilken dessutom år för

år minskades, under det å andra sidan statens ränteförlust icke blefve

särdeles betydande.

Statsrevisorerne hafva emellertid i nu omförmälda hänseenden icke

velat framlägga några bestämda förslag, utan öfverlemnat frågan till Riksdagens

pröfning.

Jernvägsbolagets direktion har uti afgifvet och jemte revisionsberättelsen

tryckt utlåtande, till hvithet Utskottet får hänvisa, sökt vederlägga

den af revisorerne utvecklade åsigt samt, beträffande den af revisorerne

antydningsvis omförmälda sammanjemkning, hvarigenom staten

skulle, emot kontraktet, beredas en förhöjd ränteafkomst å sin ännu åter
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

stående kapitalfordran, samt bolaget åter förvärfva sig visshet om en

temligen orubbad utdelningsprocent, förklarat det icke tillkomma direktionen

att diskutera den sålunda framkastade frågan i dess nuvarande form.

Utskottet finner en ytterligare förhöjning af amorteringen öfverensstämmande

ej blott med billighet, utan ock med innehållet af de i

kontraktet meddelade stadganden. Då Kongl. Maj:t antagligen under

innevarande år kommer att taga under nådig pröfning fastställande af

ny taxa för bolaget, torde ej heller någon tid vara mera lämplig än den

närvarande för bestämmande, huruvida amorteringen af bolagets statslån

må ytterligare ökas eller icke.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes taga i ompröfning, huruvida skäl

må förefinnas — att med begagnande af den i 6 § af kontraktet

mellan staten och Gefle—Dala jernvägsaktiebolag

Kongl. Maj:t förbehållna rätt att, då den årliga behållningen

öfverstiger åtta procent å aktieegarnes tillskott,

bestämma med huru stort belopp den stadgade amorteringen

å statslånet bör ökas — föreskrifva en i förhållande

till den öfver nämnda procenttal uppgående behållningen

ytterligare ökad årlig amortering af sagda lån.

7:o.

Angående åtskilliga med statslån understödda jernvägsaktiebolag.

(Rev.-ber. sid. 90, 92, 96, 100 och 116. Uti. sid. 165—170)

Förutom den framställning angående Gefle—Dala jernvägsaktiebolag,

öfver hvilken Utskottet i nästföregående punkt meddelat yttrande, hafva

revisorerne jemväl beträffande Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag,

Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag, Wexiö—Alf vesta jernvägsaktiebolag

och Norbergs nya jernvägsaktiebolag erinrat om de stadganden i

med samma bolag afslutade kontrakt, enligt hvilka det skulle på Kongl.

Maj:t ankomma att, utom begagnande af sin rätt att pröfva och bestämma

de enligt taxa utgående afgifterna, föreskrifva, huru stor del af bolagets

öfverskott skall afsättas till underhålls- och ombyggnadsfond eller ock

användas till ökande af den för de bolagen beviljade statslån stadgade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtsJcottets Utlåtande N:n 10.

17

amortering; hvarjemte revisorer^, beträffande Helsingborg—Landskrona

■—Eslöfs jernväg saktiebolag samt nyssnämnda Norbergs nya jernväg saktiebolag,

påpekat det sätt, hvarpå nämnda bolags reservfonder blifvit af

dem använda.

Med afseende å hvad ofvannämnda fem bolags styrelser i afgifna

och revisionsberättelsen bifogade förklaringar anfört, finner Utskottet sig

•sakna skäl att beträffande dem göra någon hemställan till Riksdagen om

besluts fattande, helst redan sistlidne års riksdag i underdånig skrifvelse

den 4 Mars 1876 — i och för åvägabringande af tillsyn om och huru

de kontraktsbestämmelser, som reglera de med statslån understödda jernvägsaktiebolagens

förhållande till staten, blifvit iakttagna samt för möjliggörande

af ett rigtigt bedömande om och i hvad mån skäl må förefinnas

till begagnande af här ofvan omförmälda, enligt kontrakten Kongl.

Maj:t tillerkända rätt — hos Kongl. Maj:t anhållit om åtgärders vidtagande

i syfte att till Kongl. Maj:t måtte afgifvas sådana uppgifter, att

vederbörande bolags ställning deraf kunde fullständigt bedömas, i hvilket

afseende Riksdagen ansåg det ej vara nog att känna ett bolags ställning

för ett enstaka år, utan nödigt vara att ega kännedom om bolagets

inkomster, utgifter in. in. under så lång tid i ett sammanhang, att ett

mera stadigvarande förhållande deraf kunde utrönas.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t anbefalt Styrelsen

för allmänna väg- och vattenbyggnader att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i Riksdagens berörda skrifvelse uttalade grundsatser,

afgifva fullständigt förslag till instruktion för de ombud, som å statens

vägnar deltaga i granskningen af jernvägsaktiebolagens förvaltning och

räkenskaper.

Åtgärder i samma syfte, som revisorerne med sina framställningar

om ifrågavarande bolag torde hafva afsett, äro således dels redan beslutade,

dels under förberedande behörig handläggning; och det kan vid

sådant förhållande äfven af denna anledning ej vara behöfiigt eller lämpligt

att nu, med ledning af endast ett års räkenskaper, om samma bolag

fatta några särskilda beslut. Utskottet hemställer fördenskull,

att revisorernes framställningar angående Landskrona

—Eslöfs jernvägsaktiebolag, Helsingborg—Landskrona—

Eslöfs jernvägsaktiebolag, Kristianstad—Idessleholms jernvägsaktiebolag,

Wexiö—Alfvesta jernvägsaktiebolag och

Norbergs Nya jernvägsaktiebolag ej må till någon

åtgärd föranleda.

Bill. till Riksd. Prot. 1877. 4 Sami. 1 Åfd. 4 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Ut, stcottets Utlåtande N:o 10.

8:o.

Angående Karlskrona—Wexiö jernväg saktiebolag.

(Rev.-ber. sid. 120.)

Revisorerne hafva i sin berättelse upplyst, att Karlskrona—Wexiö

jernvägsaktiebolag, som försummat att infordra serien B af sitt aktiekapital

och i stället till jernvägsanläggningen användt ett ganska betydligt

belopp influtna trafikinkomster, uppå härom af fullmäktige framstäf

anmärkning förklarat sådana inkomster hafva blifvit använda endast till

arbeten utöfver nådigst faststäld plan och kostnadsförslag.

Fullmäktige hafva med anledning häraf i underdånig skrifvelse den 24

Augusti 1876 hos Kong]. Maj:t anhållit, det Kong]. Maj:t täcktes anbefalla

vederbörande embetsmyndighet att föranstalta om en besigtning af jernvägsanläggningen

i ändamål att få behörigen utrönt, huruvida, och, i sådant

fall, till hvilket belopp de å jernvägsanläggningen i dess helhet

nedlagda arbeten och kostnader rätteligen må anses öfverstiga hvad bolaget

enligt faststälda planen med kostnadsförslag samt under iakttagande

af de föreskrifter, som för arbetets utförande för öfrigt meddelats,

varit skyldigt att utföra och vidkännas.

Vid läsningen af fullmäktiges protokoll har Utskottet inhemtat,

att fullmäktige ytterligare den 14 sistlidne December till Kong!. Maj:t

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i samma ämne.

Då ifrågavarande ärende ännu är på handläggning beroende, saknar

Utskottet anledning att nu derom meddela något yttrande.

9:o.

Angående utlåning af liqvidations- och amortissementsfondernas kontanta

behållningar.

(Rev.-ber. sid. 128. Fullm. uti. sid. 158.)

Vid granskningen af låne- och säkerhetshandlingarne för de till

förräntande af Riksgäldskontorets kontanta medel utlemnade lån hafva

revisorerne funnit, att ett lån blifvit år 1875 utaf liqvidations-och amorteringsfondernas

kontanta behållningar beviljadt och utlemnadt mot säkerhet

af aktier i ett bolag. I anledning häraf hafva revisorerne erinrat, att

den paragraf i Riksgäldskontorets reglemente, som afhandlade fruktbargörande

af kontorets kontanta tillgångar, icke uppräknar aktier bland de

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

19

värdehandlingar, hvilka finge såsom säkerhet vid utlåning mottagas, och

att, enligt revisorernes uppfattning, stadgandet i berörde paragraf vore

gällande för utlåning af alla Riksgäldskontorets kontanta tillgångar, således

äfven af de behållningar, som kunde förefinnas å liqvidations- och

amorteringsfonderna. Men vid det förhållande att, efter hvad revisorerne

erfarit, fullmäktige för sitt förfarande skulle velat hemta stöd af det uti

flera för Riksgäldskontoret utfärdade reglementen förekommande stadgande,

att de till liqvidations- och amorteringsfonderna influtna medel borde,

så vidt ske kunde och de för fonderade lånen föreskrifna amorteringsoch

ränteliqvider medgåfve, städse göras fruktbärande på det sätt, fullmäktige

ansåge mest ändamålsenligt och med statens säkerhet förenligt,

hafva revisorerne, med hemtadt stöd jemväl af sista paragrafen i det år

1875 och flera föregående äfvensom innevarande år utfärdade reglemente,

så lydande: »några tillförene meddelade och mot det nu utfärdade reglementet

stridande stadganden angående Riksgäldskontorets förvaltning och

dermed gemenskap egande ämnen få icke vidare åberopas och tillämpas»,

trott sig böra förhållandet för Riksdagen anmäla med hemställan, det

Riksdagen vid utfärdande af nytt reglemente för Riksgäldskontoret må

meddela den bestämmande föreskrift, som må anses erforderlig.

1 sitt häröfver afgifna utlåtande hafva fullmäktige till en början

andragit, att den af revisorerne åberopade reglementsparagraf angående

Riksgäldskontorets utlåning innehåller, att »de till Riksgäldskontoret influtna

medel eller aflemnade behållningar, äfvensom de för jernvägsbyggnaderna

upplånta medel samt detta verks» (d. v. s. Riksgäldskontorets)

»öfriga kontanta tillgångar skola, så vidt och så länge de icke behöfva

användas för samma verk åliggande utbetalningar», på i reglementsstadgandet

föreskrifvet. sätt göras räntebärande.

Fullmäktige anföra vidare, att, enligt Riksdagens beslut, i Riksgäldskontoret

föras tvenne särskilda böcker, den ena: »Riksgäldskontorets

hufvudbok», och den andra: »Redovisning öfver de fonderade jernvägslånens

liqvidations- och amortissementsfonder». I öfverensstämmelse härmed

hade ock Riksgäldskontoret två särskilda räkningar å sina behållningar

i Riksbanken: bankoräkningen n:o 1 (Riksgäldskontorets) och

bankoräkningen n:o 3 (liqvidations- och amortissementsfondernas). Den

senares medel hade ej ansetts för Riksgäldskontorets medel eller kontanta

tillgångar, utan tvärtom utgjorde de belopp, som skulle till liqvidations-

och amortissementsfonderna utbetalas, Riksgäldskontorets skulder

till dess liqviden blifvit fullgjord; och denna skilnad mellan Riksgäldskontorets

samt liqvidations- och amortissementsfondernas medel vore så

litet en endast formel eller på bokföring beroende, att, när någon gång

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

liqvidations- och amortissementsfondernas behållningar tillfälligtvis måst

för Riksgäldskontoret åliggande uttbetalningar anlitas, detta endast skett

såsom lån och mot ränta. I enlighet härmed hade ock det af revisorerne

åberopade reglementsstadgandet angående kontorets utlåning ej ansetts

på liqvidations- och amortissementsfondernas behållningar tillämpligt, utan

endast afse de på bankoräkningen n-o 1 innestående medel, och denna

uppfattning syntes ända hitintills varit delad äfven af revisorerne, enär

samma slag af aktier, som nu omförmälts, under en följd af år ofta blifva

antagne såsom hypotek vid förräntning af fondernas behållningar,

utan att revisorerne, förr än nu, funnit sådant anmärkningsvärd!.

Då emellertid revisorerne anfört, att, »efter hvad revisorerne erfarit,

fullmäktige för sitt förfarande velat hemta stöd af» något tillförene

meddeladt, men nu ej längre gällande reglementsstadgande, hafva fullmäktige

erinrat, att detta ej vore förhållandet. Utlåningen från liqvidations-

och amortissementsfonderna grundade sig nemligen ej på något

reglementsstadgande, utan på den angående de svenska statslånen meddelade,

i Kongl. Maj:ts nådiga kungörelser om desamma offentliggjorda

bestämmelse, att de till lånens liqvidations- och amortissementsfonder influtna

medel, så vidt ske kunde och de fonderna åliggande liqvider medgåfve,

städse skulle på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.

Detta stadgande, som vore af kontrakts natur och, utan att behöfva i

hvarje för Riksgäldskontoret utfärdadt reglemente intagas, egde bestånd

så länge de respektive lånen vore oguldna, innefattade, såsom syntes, ej

några närmare föreskrifter än att förväntningen skulle ske »på säkert och

ändamålsenligt sätt»; och i detta afseende hade revisorerne ej, beträffande

förevarande fall, framstäf någon anmärkning.

I sammanhang härmed hafva fullmäktige i sitt utlåtande gjort eu

framställning, åsyftande någon ändring i beröi''da, angående Riksgäldskontorets

utlåning meddelade reglementsstadgande. Utskottet ämnar vid

uppgörande af förslag till det nya reglemente för Riksgäldskontoret, som

af innevarande Riksdag kominer att utfärdas, taga fullmäktiges berörda

framställning under öfvervägande och har nu endast att meddela yttrande

öfver det af revisorerne anmärkta förhållande, för så vidt det med granskningen

af Riksgäldskontor^ förvaltning eger sammanhang. I detta afseende

synas fullmäktige hafva till fullo ådagalagt, att det ifrågavarande,

ej från Riksgäldskontorets, utan från de fonderade lånens liqvidationsoch

amortissementsfonder utbetalda lånets beviljande icke varit mot gällande

stadgande!! stridande; på grund hvaraf Utskottet hemställer,

att revisorernes ifrågavarande framställning, så vidt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

21

den med granskningen af Riksgäldskontorets förvaltning

eger sammanhang, icke må til! någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

10:o.

Angående ett förändradt sätt för förande af Ombudsmannens diarium.

(Rev.-ber. sid. 129. Fullm. uti. sid. 159.)

Vid granskningen af det diarium, som det enligt gällande tjenstgöringsordning

åligger ombudsmannen att föra öfver alla för någon åtgärds

vidtagande till honom öfverlemnade handlingar, hafva revisorerne

funnit, att de föreskrift^ diariianteckningarne blifvit år från år fortsatta

i samma bok. Som det, med afseende å den årliga granskningen af

detta diarium, synts revisorerne vara särdeles lämpligt och ändamålsenligt,

att ett nytt diarium för hvarje år upplades och dit öfverfördes alla de

ärenden, som från föregående år funnes oafgjorda, hafva revisorerne

härpå fästat fullmäktiges uppmärksamhet.

Fullmäktige hafva i sitt utlåtande med anledning häraf meddelat,

att de inkommande ärendena jemte de till desamma hörande handlingar

i diariet antecknades under ny nummerföljd för hvarje år och att således

i sjelfva verket nytt diarium för hvarje år upplades, om ock för flera år

i ett och samma band, hvilket betydligt underlättade diariets användning,

då, såsom ofta vore fallet, anteckningar för den förflutna tiden skulle uppletas,

helst enär detta diariiband vore försedt med alfabetiskt register i

början af detsamma, i hvilket register ärendena vore, jemväl hvart och

ett under sitt särskilda år, antecknade. Diariet vore nu fördt i enlighet

med stadgandet i tjenstgöringsordningens 10 §, att detsamma skulle vara

så inrättadt, att det på ett ställe innehölle upplysning om all den handläggning,

hvarje särskildt mål erhållit. Att under nya nummer in- och

utbalarisera ärendena med dem tillhörande akter hade ej synts fullmäktige

lämpligt; men för att underlätta den årliga granskningen af diariet

hade fullmäktige, med anledning af revisorernes framställning, beslutat

den ändring i de hittills gällande föreskrifterna om sättet för förande af

ifrågavarande diarium, att de ärenden, hvilka vid utgången af ett år ej

blifvit bragta till slut, skulle, dock med bibehållande af sina ursprungliga

diariinummer, främst för det följande året i diariet antecknas och

således diariet för hvarje år innehålla anteckning om ej blott de under

året inkomna, utan äfven de under föregående år inkomna, men vid årets

början ej till slut bragta ärenden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

Genom detta fullmäktiges beslut hafva fullmäktige ansett revisorernes

syftemål vara till fullo uppnådt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må härvid låta bero.

ll:o.

Angående de till jernväg sanläggning av utbetalda belopp samt de för verkställande

aj dessa utbetalningar till Riksgäldskontor et influtna medel.

(Rev.-ber. sid. 32 och 132.)

Revisorerne hafva vid sin senast afgifna, likasom vid liera föregående

berättelser fogat en bilaga, innefattande beräkning öfver de till

statens och enskilda jernvägsanläggningar utbetalda belopp samt de medel,

som genom upptagna statslån med flera inkomster för verkställande af

dessa utbetalningar till Riksgäldskontoret influtit intill den 1 Oktober

det år, då berättelsen afgifvits.

Den vid 1875 års revisionsberättelse fogade berörda beräkning, omfattande

tiden till den 1 Oktober 1875, utvisade, att af för handen varande

tillgångar, utöfver upptagna lån samt vissa andra uppgifna inkomster å

1,070,000 kronor, då verkstälts utbetalningar för ofvannämnda ändamål

till belopp af 23,219,791 kronor 47 öre.

Den senast af revisorerne uppgjorda enahanda beräkning, omfattande

tiden till den 1 Oktober 1876, slutar åter med ett saldo, utvisande,

att upptagna statslån jemte ofvanberörda inkomster å 1,070,000 kronor

öfverstiga de vid samma tid verkstälda utbetalningarne med 6,128,504

kronor 55 öre.

Med anledning häraf anser Utskottet sig böra erinra, att den betydliga

skilnad, som sålunda mellan de begge beräkningarnes saldon förefinnes,

hufvudsakligen härrör deraf att i den senaste beräkningen upptagits

hela det för 1876 års lån influtna belopp 25,481,826 kronor 89 öre,

hvilket dock den 1 Oktober var till största delen oanvändt, ett förhållande,

som bland annat utvisas deraf, att Riksgäldskontoret, i hvars behållningar

visserligen till någon mindre del ännu ingå öfverskott å statsverkets

inkomster, å nämnde dag hade medel till förräntning utlemnade

till ett belopp af 26,238,704 kronor 39 öre.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

23

12:o.

Angående ansvarsfrihet för Riksgäldskontorets styrelse.

Då Stats-Utskottet, vid den nu verkställa granskningen af Riksgäld

skontorets styrelse och förvaltning, funnit fullmäktige i nämnda

kontor hafva med nit och omsorg uppfylt sitt vigtiga och ansvarsfulla

kall, tillstyrker Utskottet,

att fullmäktige må tillerkännas full ansvarsfrihet för

alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti

deras protokoll från den 21 Januari 1876 till och med

den 20 Januari 1877.

Stockholm den 10 Februari 1877.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

vid lista punkten: (angående förhöjning af arfvodet för fullmäktige)
af

Herrar (Jarl Ifvarsson, P. O. Hörnfeldt, Jöns Rundhäck, O. B.

Olsson, Jan Andersson, Jonas Andersson och Sven Nilsson i Efveröd.

vid 4:de punkten (angående beredande af ökadt utrymme för

Riksdagens bibliotek):

af Herrar Tass Olof Larsson, Jöns Rundbäck, Jonas Andersson och

Sven Nilsson i Efveröd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o JO.

vid 6:te punkten (angående Gefle—Dala jernvägsaktiebolag):

dels af Herrar C. Ekman, Grefve C. Beck-Friis, L. M. Nordenfelt,

F. Heder stjerna och Grefve L. af Ugglas, hvilka ansågo, att Utskottets

yttrande i denna del af utlåtandet bort hafva följande innehåll:

»Ehuru Utskottet finner en ytterligare förhöjning af amorteringen

öfverensstämmande ej blott med billighet, utan ock med innehållet af de

i kontraktet meddelade stadgande!), anser dock Utskottet, vid det förhållande

att Riksdagen öfverlemnat åt Kongl. Maj:t att pröfva om och

med hvad belopp den stadgade amorteringen å det ifrågavarande lånet

skall ökas, samt att Kongl. Maj:t antagligen redan under innevarande år

kommer att taga under nådig pröfning frågan om tillämpning af de uti

5 § af kontraktet intagna bestämmelser och dervid icke lärer underlåta

att, på grund af kontraktets 6 §, tillse, det statens rätt och fördel varder

behörigen iakttagen, någon framställning i ämnet icke vara af behofvet

påkallad, utan hemställer,

att revisorernes ifrågavarande framställning icke må

till någon åtgärd föranleda.»

och dels af Herr Jöns Rundbäck, med hvilken instämt Herrar O.

B. Olsson, J. Andersson J. E. Johansson samt Sven Nilsson och som

anfört:

»Delande den uppfattning som senaste och flera föregående statsrevisorer

uttalat samt Stats-Utskottet gillat, i fråga om skyldighet för

Gefle—Dala jernvägsaktiebolag att öka amorteringen af det bolaget beviljade

statslån, har jag dock så till vida skilt mig från Utskottets mening

att jag anser att, då fullmäktige i Riksgäldskontoret eg a att öfvervaka

tillämpningen af de kontrakt, hvilka emellan staten och enskilda jernvägsbolag

afslutats om för jernvägsanläggningar lemnade försträckningar,

och att staten kommer i åtnjutande af all den rätt, som enligt dylika

kontrakt blifvit åt staten inrymd, Riksdagen icke bör omedelbart hos

Kongl. Maj.t göra den af Utskottet tillstyrkta framställningen om amorteringens

ökande, utan i sådant hänseende uppdraga åt fullmäktige i

Riksgäldskontoret att vidtaga erforderliga åtgärder.

I anledning häraf får jag vördsammast föreslå,

att Riksdagen måtte åt fullmäktige i Riksgäldskontoret

uppdraga vidtagande af alla de åtgärder, som

kontraktsenligt erfordras för att bereda åt staten en

ökad amortering af det till Gefle—Dala jernvägsaktiebolag

lemnade lån å ursprugligt belopp 2,400,000 kronor.

Härjemte

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.

25

Härjemte har Herr C. Petre begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i behandlingen af det i denna punkt omförmälda ärende.

vid lille punkten (angående de till jern vägsanläggningar utbetalda

belopp):

af Herr L. M. Norden/eif:

»Då ändamålet med den ifrågavarande tabellen, har varit att åskådligt

utvisa, att lida de upplånade beloppen användas för jernvägar samt

dessutom huru stora belopp af andra tillgångar som blifvit för samma

ändamål anvisade, så har det synts mig att Utskottet hade bort låta

utreda huru mycket af 1875 och 1876 årens lån den 1 Oktober 1876

ännu icke vore användt för jernvägar; men då så icke skett, vill jag söka

åstadkomma en utredning härom.

1875 års lån inbringade ..................... kronor 17,143,823: 53.

1876 års lån............................................. » 25,481,826: 89.

Summa kronor 42,625,650: 42.

Deraf utbetalades för jernvägar:

före den 1 Oktober 1875 .................... kronor 4,442,354: 40.

från nämnde dag till 1 Oktober 1876 » 11,500,000: —

Summa kronor 15,942,354: 40.

Alltså återstod den 1 Oktober 1876 kronor 26,683,296: 02.

Bill till Riksd. Prat. 1877. 4 Sand. / A/d. 4 Illift.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1877:5 Skrifvelse till Fullmäktige i Riksgäldskontor et, angående Riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af ISIG års riksdag. a1 i texten