Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1876 församlade revisorers berättelse angående granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1874.

1877-03-06 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1877:33, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1876 församlade revisorers berättelse angående granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1874.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

1

IV:o 33.

Ank. till Eiksd. Kansli den 6 Mars 1877, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1876 församlade revisorers

berättelse angående granskning af statsverkets samt

andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning under år 1874.

(I. A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse,

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och

myndigheter till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden och

förklaringar, blifvit hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa

handlingar och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga

upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de af revisorerne

gjorda framställningar, som från Utskottets sida ansetts påkalla

yttranden; följande Utskottet härvid den ordning, som är i revisionsberättelsen

iakttagen.

Kongl. Arméförvaltningen.

§ 1.

(Rev.-ber. pag. 34, Uti. pag. 269.)

Då till »Indelta arméns och Wermlands Fältjägareregementes vapen- gående iyföfningar»

under år 1874 anordnats ett sammanräknadt belopp af 1,477,008 TwUgtt°m

kronor 65 öre, under det att årsanslaget utgjort 1,200,000 kronor ochindeha arméns

särskilda uppbörden under anslaget endast stigit till 24,728 kronor 91 VegemllteTmi

följd deraf »skulder och anticipationer» å förevarande an- p*»0f™*g«r.

Bill. till Rikscl. Prof. 1877. 4 Sami. Afd. 21 Haft. 1

öre, samt

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

slag under år 1874 ökats med 252,279 kronor 74 öre, eller från 240,270

kronor 39 öre, som de vid 1873 års slut utgjort, till 492,550 kronor 13

öre, samt då denna post torde vara att anse såsom en anslagets sväfvande

skuld, hafva revisorerne funnit sig böra förhållandet omförmäla.

Uti den förklaring, som Arméförvaltningen å Intendents departementet

med anledning häraf afgifvit, är anfördt, att anmälda förhållandet

till större delen vore af skenbar beskaffenhet, då, enligt gällande

hufvudboksformulär för Arméförvaltningens redovisning af fjerde hufvudtitelns

anslag, alla under redogörelseårets lopp ifrån Arméförvaltningens

kassa utgifna medel i hufvudboken skola formelt afföras såsom

det årets utgifter, äfven om desamma rätteligen borde hänföras till kostnaderna

för ett föregående eller efterföljande år, hvaraf, när sistnämnda

fall inträffar, blefve en följd, att vederbörande anslag uti hufvudboken

redovisades antingen med en mindre behållning eller med en större

brist, än i verkligheten för redogörelseåret egde rum.

Då nu, efter erhållet nådigt medgifvande, de vanliga leveransauktionerna

för betingande af arméns årliga mötesförnödenheter fått under

senare åren, till befrämjande af billigare upphandlingspriser, anställas

redan innan slutet af året näst före det, då vapenöfningarne skojat

hållas, i stället att ske först under Januari månad sistberörda år, enligt

bestämmelsen härom i nådiga mötesunderhållsreglementet af den 14

September 1858, samt de vid dessa auktioner antagne leverantörer varit

berättigade, jemlikt nyssnämnda författning, att å den utfästade betalningen

för varorna få penningeförskott hos kronan uppbära, hafva sådana

förskott, som rätteligen tillhört det efterföljande årets mötesutgifter,

blifvit af departementet under flera år bestridda från ifrågavarande statsanslag,

hvilket derigenom, enligt Arméförvaltningens hufvudbok, kommit

att framstå i en långt ofördelaktigare ställning, än den verkliga.

Till ådagaläggande af detta förhållande hade departementet låtit upprätta

en vid förklaringen fogad tablå, innefattande en omarbetning af

hufvudbokens konti för berörda statsanslag åren 1872—1874, i ändamål

att utvisa hvad som årligen under denna tid blifvit förskottsvis anordnadt

för ett kommande års mötesbehof samt anslagets rätta ställning

under iakttagande häraf; och syntes af denna handling bland annat, att

under år 1873 utgifvits i förskott till bestridande af efterföljande årets

möteskostnader 338,000 kronor, hvilket belopp derföre öfverförts till

gäldande från 1874 års anslag, hvaremot det förra årets anslag j sig

sjelft egde en behållning af 97,729 kronor 61 öre, som äfven till år

1874 balanserats, samt att under sistnämnda år utgifvits såsom förskott

för 1875 års möten 407,000 kronor, genom hvilket belopps skiljande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande Å7:o 33.

från redogörelseårets egna möteskostnader rätteligen erhölles en brist i

det årets anslag af endast 85,550 kronor 13 öre.

Att åter en sådan anslagsbrist år 1874 kunnat uppkomma, oaktadt,

genom instälda allmänna fälttjenstöfningar under de tvänne nästföregående

åren, en behållning af nära 100,000 kronor från år 1873 varit

att tillgå, ansåge departementet ej från dess sida erfordra särskild förklaring,

enär, efter hvad departementet flera gånger hos Kongl. Maj:t

anmält, vapenöfningsanslaget numera vore för sitt ändamål otillräckligt,

hvaremot departementet trott sig böra erinra, hurusom anslagets natur

af reservationsanslag utgjorde hinder för beredande af ständig jemvigt

mellan anslagets tillgång och utgift, emedan den senare, såsom

beroende af vexlande prisförhållanden, icke kunde med nödig säkerhet

på förhand beräknas — en omständighet, som utgjorde grunden derför,

att andra jemförliga statsanslag på fjerde hufvudtiteln, t. ex. för »beväringsmanskapets

vapenöfning», för »manskapets mathållning vid garnisonsregementena»,

för »fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets

och fortifikationstruppernas hästar», alla ega naturen af »förslagsanslag»,

hvilket ock för indelta arméns vapenöfningsanslag tillförene varit begärdt

samt under åren 1858—1860 äfven medgifvet.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då, efter hvad Utskottet

inhemtat, bristen å ifrågavarande anslag nedgått, så att den till

innevarande år utbalanserats med ett belopp af endast omkring 23,000

kronor, får Utskottet hemställa,

att den af revisorerne gjorda anmälan ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

i 2-

(Rev.-ber. pag. 35.)

Vid det besök, revisorerne gjort vid Fredriksborgs fästningsverk, ^gående

hafva de anmärkt, att, ehuru, enligt det af 1867 års befästningskomité

uppgjorda, af Kongl. Maj:t sedermera år 1869 faststälda och Riks-^0^*»- dagen meddelade förslag, farleden genom dervarande sund, det så kal- ^Toppefuu''

lade Oxdjupet, skulle upptagas till 34 fots djup, samma farled dock en- s<ociAoimdäst

erhållit 26 fot, och hafva revisorerne med anledning häraf trott

sig böra erinra, att med det ringare djup farleden sålunda erhållit, eller

26 fot, kunde väl de pansarfartyg, som grannstaterna nu egde, derigenom

passera, hvaremot många af de engelska och franska pansarfartygen

gånge djupare än 26 fot, åtskilliga 28 och andra mer än 29

fot, hvarföre denna nya farled ännu vore stängd för alla dessa fartyg,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

med mindre de uttoge sina förråd och andra tyngder, en åtgärd som

endast i högsta nödfall tillgrepes och hvilken fordrade mycken tid.

Visserligen kunde djupet framdeles ökas, men det syntes revisorerne,

som hade det varit mera öfverensstämmande med god hushållning, om

det erforderliga djupet nu med ens upptagits, då dykeri- och minmaterielen

fans på stället och då man der egde en vid dylikt undervattensarbete

kunnig och öfvad arbetspersonal.

Beträffande vissa ändringar, som skulle komma att eg a rum i den

af ofvan omförmälda komité föreslagna plan för försänkningarne i

Stockholms skärgård, hafva revisorerne afgifvit ett yttrande, så lydande:

»Enligt denna plan skulle under fredstid för den allmänna sjöfarten

hållas öppen en 12 fot djup ränna i de båda försänkningslinierna, som

gå öfver Kodjupet. Rännornas bredd skulle nedtill blifva 30 fot och,

med 1% fots dossering, upptill något mer än 70 fot. Hvarje ränna

skulle ledas intill en närbelägen holme, så att det bestämda djupet af

12 fot erhölles af sundets naturliga djup, hvarigenom man undvek att

vid början och slutet af rännan få ett större djup, i hvilket fienden

kunde nedrulla den provisionella fyllning, som under krigstid i rännan

nedsänktes. Sundet emellan Hästholmen och Rågholmen, eller det så

kallade Finnhålet, skulle i likhet med andra sund helt och hållet stängas

medelst försänkning, bestående af en solid grusbank, förstärkt med

tvenne rader pålverk, och öfver alla försänkningarne skulle djupet vid

lägsta vattenstånd vara fem fot.

Enligt nu förestående ändring skall i fredstid Finnhålet hållas helt

och hållet öppet samt de båda förstnämnda rännorna erhålla en bredd

af 200 fot, hvarigenom de komma utanför det ofvannämnda 12 fots

djupet ut på 30, 40 och 50 fots djup, då följaktligen vid början och

slutet af rännan djupet blifver betydligt större än sjelfva rännans djup.

Detta förhållande i förening med rännornas ökade bredd kommer att

utgöra en betänklig svaghet i försvarslinierna. Förutsatt att i granskapet

af rännorna sten blifvit upplagd, samt att vid hastigt påkommande

krigsförklaring tiden medgifver att anskaffa tillräckligt antal

roslagsskutor — hvilket för att fylla båda rännorna och Finnhålet måste

blifva ganska stort ■— och att man hinner lasta dem med sten och vidare

på rätta ställen sänka den, så blifver det dock ett jemförelsevis

lätt arbete för fienden att, sedan han med minor söndersprängt dessa

bräckliga roslagsskutor, i det större djupet vid sidorna af rännan nedstjelpa

desamma. De kanoner, som på holmarne äro uppstäda bakom

jordverk i afsigt att bestryka rännorna, lära ej kunna mycket uträtta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 33.

5

mot en fiende, som med dykare arbetar under vattnet och antagligen

är skyddad af pansarklädda fartyg.

För öfrigt synes den medgifna ändringen i försänkningar ne icke

blifva af något väsentligt gagn för sjöfarten. För fartyg, som komma

från Furusund, blifver den nya farleden genom Fredriksborgs-sundet

21,800 fot längre än genom Kodjupet, och för fartyg, som komma från

Sandhamn och Landsort, blifver den ökade våglängden 12,500 fot. Då

ett fartyg med t. ex. 10 knops fart nu behöfver tre timmar 24 minuter

för att från Furusund genom Kodjupet gå till Stockholm, så behöfver

det genom Fredriksborgs-sundet till Stockholm tre timmar 45 minuter,

och då med nämnda fart från Landsort till Stockholm genom Kodjupet

nu fordras en tid af sju timmar 24 minuter, så åtgå för samma segling

genom Fredriksborgs-sundet sju timmar och 36 minuter. Alltså

uppstår en tidsförlust af i ena fallet 21 minuter och i det andra 12 minuter,

eller knappast nämnvärd. Men den nya farleden genom Fredriksborgs-sundet

medför betydliga fördelar för sjöfarten. De större fartygen

få i denna farled ett rakt och djupt farvatten i stället för den krokiga

och trånga passagen genom Kodjupet och Tenösund, och i stället för

att hittills varit en farled, erhållas nu tvenne, hvarigenom trängsel och

sammanstötningar undvikas. Dertill kommer, att öfver alla försänkningarne

blifver, såsom förut är nämndt, fem fots vatten, hvarför så väl

mindre roslagsskutor som alla fisksumpar och timmerflottor fortfarande

kunna passera, der de hittills gått, äfven öfver försänkningarne i Finnhålet,

om desamma fått komma till stånd.

Sålunda synas ändringarne uti försänkningarne, utan att väsentligen

gagna den allmänna sjöfarten, hafva i ej ringa mån rubbat och försvagat

den befästningsplan, som Kongl. Maj:t år 1869 faststält.»

Efter hvad Utskottet inhemtat, hafva de af revisorerne sålunda omförmälda

åtgärder blifvit anbefalda genom särskilda af Kongl. Maj:t till

chefen för Fortifikationen aflåtna skrifvelse!- af den 31 Januari och den

22 September sistlidet år; och då det således tillkommer annat Utskott

att dessa frågor till granskning upptaga, har Stats-Utskottet af revisorernes

yttranden endast funnit sig föranledt att

ofvannämnda förhållanden för Riksdagen anmäla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Statens jernvägsbyggnader.

§ 3.

(Bev.-ber. pag. 80, Uti. pag. 277).

wt o/s{« I afseende å räkenskapen för bandelen Torpshammar—Riksgränsen

belopp i lä- hafva revisorerne anmärkt, att, då det i södra stambanans räkenskap

Unfalddln'''' s^Bom fordran hos Länsmannen G. A. Rydberg balanserade belopp,

Torpshnmmar 1,500 kronor, blifvit, i enlighet med derom af Kongl. Maj:t gifvet bemksgrän-

g]^ till förstnämnda räkenskap öfverfördt, detsamma genom någon

missföring kommit att dels påföras banan såsom en utgift, dels utbalanseras

såsom en banans skuld till gäldenären.

Kongl. Styrelsen för statens jernvägsbyggnader har med anledning

häraf sig förklarat och dervid andragit, att, enligt styrelsens åsigt,

beloppet skulle vara, i balanseradt konto, upptaget såsom eu stambanans

fordran hos Länsmannen Rydberg, hvilket i tydliga ordalag inhemtades

af den till grund för hufvudboken och generalräkningen liggande journalen,

som vid afförande af beloppet bland December månads utgifter

innehölle följande: »I följd af Kongl. Maj:ts dom den 19 April 1875

öfverföres från södra stambanans räkenskap den fordran, som nämnda

stambana hos Kronolänsmannen G. A. Rydberg eger, och påföres den
H

u. f* v u. d
-

Södra

År

Ingående

1874

Jan.

An. Kapitalkonto............................................................

24,655,197

66

Summa kronor

24,655,197

66

Kapital
-

1874

Dec.

An. Norra stambanan Torpshammar—Riksgränsen

1,500

» Södra stambanan.........................................................

24,653,697

66

Summa kronor

24,655,197

66

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

7

samma härigenom norra stambanan Torpshammar—Riksgränsen för att

hållas vid gällande kraft och der så ske kan indrifvas,» och yttermera

i den till år 1875 utgående balansen förklarades summan kronor 1,145: 93

utgöra »banans arbetskostnad jemte den från södra stambanan öfverförda

fordran hos Kronolänsmannen G. A. Rydberg.» Då, till följd af Kongl.

Maj:ts ofvanberörda nådiga bestämmande att meranämnda belopp, som

af styrelsen ansetts vara af beskaffenhet att böra afskrifvas, skulle från

södra stambanans räkenskap till annan stambanas räkning öfverföras,

styrelsen anbefalde sitt kammarkontor detsammas öfverförande till norra

stambanan Torpshammar—Riksgränsen, som således skulle med denna,

enligt den största sannolikhet, värdelösa fordran belastas, blef beloppet

bland 1874 års utgifter för den stambanan alfördt, emot det att detsamma

i generalräkningens debet balanserades såsom en fordran hos

Länsmannen Rydberg, tills i en framtid densamma komme att försvinna

antingen genom ju möjligen skeende inbetalning, i hvilket fall stambanans

anläggningskostnad blefve med det inbetalda beloppet förminskad,

eller ock genom afskrifning, i hvilket fall åter beloppet, som således

upphörde att vara en balanserad fordran, skulle öfverföras till

kapitalkonto och der föröka det kapital, som stambanan hade att redovisa.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, har Utskottet funnit

sig böra taga närmare kännedom af ofvan omförmälda räkenskaper, och

befinnas de hafva följande lydelse:

1> O h.

stambanan.

1874.

Balans-konto.

1874

Jan.

Per Kronolänsman G. A. Rydberg i Alfvesta......

1,500

—

» Södra stambanan......................................................

24,653,697

66

Summa kronor

24,655,197

66

1874

Jan.

Per Ingående balans-konto...........................................

24,655,197

66

Summa kronor

24,655,197

66

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Kronolänsman

1874

Jan.

An. Ingående balans-konto.............................................

1,500

—

Summa kronor

1,500

Norra stambanan

1874

Dec.

An. Kronolänsman G. A. Rydberg i Alfvesta ......

1,500

—

Summa kronor

1,500

—

11 nfvu <1-

Norra stambanan

o

År

Kronolänsman

1874

Dec.

An. Utgående balans-konto............................................

1,500

—

Summa kronor

1,500

Norra stambanan

1874

Dec.

An. Byrå- och kontorsutgifter ...................................

43

70

» Tjenstemäns aflöning och reseersättning.........

736

25

» Tillverkningar och förrådets underhåll............

15,730

72

» Provisionella byggnader . ...............

640

)> Diverse arbeten och utgifter . .........

318

76

» Kongl. Styrelsen öfver statens jernvägsbygg-

nader ...........................................................................

176

50

» Krono!änsmannen G. A. Rydberg i Alfvesta

1,500

—

Summa kronor

19,145

93

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

9

G. A. Rydberg i Alfvesta.

1874

Dec.

Per Norra stambanan Torpshammar—Riksgränsen

1,500

—

Summa kronor

1,500

—

Torpshammar- Riksgränsen.

1874

Dec.

Per Kapitalkonto ... .........

1,500

_

Summa kronor

1,500

—

l> o lf.

Torpshammar—Riksgränsen.

1874.

G. A. Rydberg i Alfvesta.

1874

Dec.

Per Norra stambanan Torpshammar—Riksgränsen

1,500

—

Summa kronor

1,500

—

Torpshammar- Riksgränsen.

1874

Dec.

Per Utgående balans-konto .. ..

19,145

93

Summa kronor

19,145

93

Dill. till Rilssd. Prot. 1877. 4 Samt. 1 Afd. 21 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Då befogenheten af revisorernes anmärkning ur dessa räkenskaper

framgår, och förty rättelse af anmärkta förhållandet torde böra ega

rum, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t meddela Kongl. Styrelsen öfver

statens jernvägsbyggnader föreskrift att om rättelse

af den anmärkta missföringen uti ofvan omförmälda

räkenskap gå i författning.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 87 (§ 3), Uti. pag. 278.)

Ang. tidigare Med anledning deraf, att Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnaaf»lutande

af der den 25 Augusti 1875 ej kunnat meddela en, på räkenskaperna

staten^jern- grundad, tillförlitlig uppgift rörande kostnaden för anläggandet af samtväigsbygnader

Hga statens jernvägar, samt då, enligt revisorernes åsigt, detta förhålrakenshap.

jan(je t0rde hafva sin anledning i den föreskrift, som för räkenskapernas

upprättande och afsilande medger en tid af tolf månader, hafva

revisorerne, under uttalande af den mening, att, med en väl ordnad

bokföring, nämnda tidrymd borde kunna åtminstone till hälften förkortas,

och detta så mycket hellre, som Trafikstyrelsen med dess betydligt

större förvaltning fått sig förelagdt att inom den 15 April hvart år hafva

det föregående årets räkenskap till Kongl. Kammarrätten aflemnat, på

förhållandet velat fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Häröfver har Kongl. Styrelsen för statens jernvägsbyggnader sig

förklarat och dervid yttrat, att styrelsen för sin del ej kunde finna

någon särskild olägenhet förenad med den till det påföljande årets slut

faststälda tidpunkten för bokslutets för ett år afslutande, förutsatt att

den granskning deraf, som det ålåge Kammarrätten att göra, kunde

medhinnas före statsrevisorernes sammanträdande, hvithet ju alltid plägade

vara fallet, likasom ingen särskild fördel vunnen genom ett tidigare

afslutande; men att, för den händelse att ett tidigare färdigblifvande

af boksluten skulle af Kongl. Maj:t af någon anledning befinnas

önskligt, styrelsen, under förutsättning af erforderliga ökade arbetskrafter

så väl i styrelsen som vid arbetslinierna, hvilket naturligtvis

medförde ökad kostnad, så mycket större, som det torde blifva med

ganska mycken svårighet förenadt att vid arbetena i Norrland kunna

erhålla tillfälliga biträden, ansåge det kunna låta sig göra att hafva ett

gånget års bokslut färdigt något tidigare, än hvad nu är nådigst före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

11

skrifvet, dock, för så vidt af styrelsen på förhand kunde beräknas, icke

tidigare än medlet af Oktober månad.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört och då dertill kommer,

att, efter hvad Utskottet inhemta!, åtgärder lära vara vidtagna, åsyftande

att så vidt möjligt ernå det af revisorerne antydda mål, har Utskottet

funnit sig böra hemställa

att revisorernes anmälan ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 81 (§ 5), Uti. pag. 279.)

Ehuru, efter hvad räkenskaperna angifva, Styrelsen öfver statensArnp-^nteb^

jernvägsbyggnader under år 1874 haft åtskilliga affärsförbindelser med affZ7/örbit

bankinrättningar, dels medelst insättningar till betydliga belopp och Nelser emei^- dels medelst upptagande vid årets slut af tillfälliga lån, har något in- }nörSt’a‘en"

tressekonto i styrelsens hufvudböcker ej varit upplagdt, hvarföre ochjernvägsbyggdå

det i följd deraf ej varit revisorerne möjligt att inhemta, huruvida^Zåbanknämnda

affärsförbindelser medfört vinst eller förlust, revisorerne ansett inrättningar.

sig böra förhållandet för Riksdagen anmäla.

Med anledning häraf har styrelsen, jemte förmälan att de vid räkenskaperna

bilagda s. k. bankbeskeden — af hvilka, hvad år 1874 anginge,

de som gälde östra stambanan och statsbanan Sköfde—Karlsborg återfunnes

vid December månads af år 1874 kassaförslag, hvaremot de, som

anginge de öfriga stambanorna, vore bilagda kassaförslagen för Januari

månad 1875 — utvisade de ränteförhållanden, som i berörda afseende

egt rum, tillika upplyst, att i de överenskommelser, som med åtskilliga

banker afslutats angående insättande för stambanas räkning och för

vederbörandes tillhandahållande hos dem af jernvägsbyggnadsmedel,

det stadgande plägade intagas, att, om till följd af styrelsen tillförsäkrad

rätt att för kortare tid använda större belopp, än hvarför motsvarande

insättning funnes i banken, vid ränteberäkningens uppgörande

ett saldo till styrelsens last skulle uppstå, räkningen då skulle utjemnas,

hvarförutom styrelsen jemväl upplyst, att distrikts-ingeniörerne vid

de särskilda stambanedelarne erhållit befallning att draga försorg derom,

att ofvanberörda besked hädanefter, der sig så göra låter, skola

biläggas December månads kassaförslag, i hvilket den belöpande räntan

också skall i så fall uppdebiteras.

Af de mellan styrelsen för statens jernvägsbyggnader, å ena sidan,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

samt åtskilliga enskilda bankinrättningar, å den andra, i nu i fråga varande

hänseenden upprättade aftal har Utskottet varit i tillfälle att taga

kännedom, och har tredje punkten af ett med Sundsvalls enskilda bank

den 16 November 1874 slutet sådant följande lydelse:

»3:o. Om Kongl. Styrelsen för kortare tid skulle behöfva använda

ett större belopp, än hvarför motsvarande insättning finnes hos Sundsvalls

enskilda banks kontor i Stockholm, tillhandahåller Sundsvalls

enskilda bank Kongl. Styrelsen detta belopp mot en ränta af två procent

efter år räknadt; dock så att, om vid ränteberäkningens uppgörande

ett saldo till Kongl. Styrelsens last uppstår, räkningen utjemnas»

varande jemväl öfriga sådana aftal i berörda hänseende af enahanda

innehåll.

Då vid sådana förhållanden, och så länge de förblifva oförändrade,

någon förlust för statsverket ej kan ur ofvan nämnda affärsförbindelser

uppkomma, torde uppläggande af ett särskildt dem rörande räntekonto,

ehuru i formelt hänseende rigtigast, dock ej vara oundgängligen nödvändigt

eller af ett, mot det derigenom ökade arbetet svarande, gagn;

hvarföre Utskottet hemställer,

att revisorernes anmälan ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

§ 6.

(Rev.-ber. pag. 81 (§ 6), Uti. pag. 280.)

styreifel för „ Emedan ett mellan Kongl. Styrelsen för statens jernvägsbyggnader,

statens jern- å ena sidan, samt the Rhymney Iron Company limited, å den andra,

dTbträffadt under ar 1874 träffadt aftal om inköp af ett betydligt belopp jernvägsaftai

om le- skenor med tillbehör, att under åren 1875—1880 levereras till ett vid

v‘Täier.af aftalets slutande för hela tiden bestämdt pris, synts revisorerne egnadt

att påkalla Riksdagens uppmärksamhet, hafva revisorerne låtit vid sin

berättelse foga en bestyrkt öfversättning af det i berörda hänseende

uppgjorda kontrakt.

Till upplysande af de med denna åtgärd förknippade omständigheter

har styrelsen sig på följande sätt utlåtit:

»Då 1874 års Riksdag i sin till Eders Kongl. Maj:t den 4 April aflåtna

underdåniga skrifvelse, angående beviljade anslag til fortsättande

af statens jernvägsbyggnader, rörande den af 1873 års Riksdag beslutade

jernvägsanläggningen från Storvik till Riksgränsen anför:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

13

»Då det är af vigt icke allenast för sjelfva jernvägsarbetena och

deras jemna bedrifvande, utan äfven för industrien inom de delar af

landet, som stambanan kommer att genomlöpa, samt särskildt för den

inhemska tillverkningen af jernvägsmateriel, äfvensom för möjligheten

att erhålla billiga pris å de för jernvägsbyggnader erforderliga materialier,

att byggnaden bedrifves efter en på förhand uppgjord plan, upptagande

såväl tiden för banans fullbordande, som det anslagsbelopp,

hvilket årligen bör för jernvägsbyggnaden användas, är Riksdagen förvissad

derom, att den plan, i afseende på de årliga anslagsbeloppen för

stambanearbetenas fortsättande, hvilken chefen för Civildepartementet

föreslagit, blir under hela arbetstiden noggrant föl jd; och det är under

förutsättning deraf, att Eders Kongl. Maj:t icke framdeles medgifver

någon afvikelse härifrån, som Riksdagen för fortsättande under år 1875

af arbetena å de delar af beslutade jernbanorna från Storvik till Riksgränsen

mot Norge, hvilkas sträckning såsom ostridig blifvit godkänd,

å extra stat för nämnda år anvisat tre millioner kronor»,

har Riksdagen följaktligen antagit den af Eders Kongl. Maj:t i nåder

föreslagna plan för ifrågavarande stambanas utförande, så väl hvad arbetstiden

som de årliga anslagsbeloppen beträffar; hvilket ännu tydligare

framgår af de skäl Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till

1874 års Riksdag derför anför, och af Stats-Utskottets utlåtande i ämnet;

och Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader har således icke allenast

befogenhet, utan äfven skyldighet att, då det är med statens fördel förenligt,

afsluta köp om till jernvägsbyggnaden erforderliga material i

större partier, än som för hvarje år särskildt kunna erfordras.

Då. nu således styrelsens befogenhet att afsluta den ifrågavarande

affären icke rätt gerna, enligt styrelsens åsigt, kan ifrågasättas, återstår

det endast att närmare undersöka, huruvida det ifrågavarande kontraktet

varit för staten fördelaktigt eller förlustbringande. Men innan styrelsen

öfvergår härtill, torde det i nåder tillåtas att erinra derom,

att styrelsen i främsta rummet vid skeende upphandlingar för jernvägsbyggnadens

behof har att tillse, det erforderliga material blifva af

god och ändamålsenlig beskaffenhet, hvilket i synnerhet är af vigt då

frågan gäller räler, hvilka erfarenheten visat vara af mycket olika beskaffenhet,

hvarföre ett pris af en eller ett par shillings sterling lägre

för ton icke i denna affär utgör hufvudsak, då det är allmänt kändt,

att den billiga eller den så kallade godtköpsmaterielen för jernvägar,

vare sig det gäller räler eller rörlig materiel, är i längden genom sin

kortare uthållighet den dyraste. Styrelsen har derföre i fråga om rälsuppköpet

för norra stambanan ansett sig böra endast anlita välkända

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

producenter, som använda goda och tjenliga rudimaterie^ hvaraf de

sjelfva äro i besittning, samt i öfrigt äro kända för redbarhet och förmåga

att punktligt uppfylla åtagna förbindelser. Styrelsen har jemväl

sökt påakta, att staten i denna affär icke måtte äfventyra någon förlust,

och derför icke ansett sig böra lemna något förskott på skeende leveranser,

utan fäst som vilkor att betalning skulle erläggas, i den mån

rälslasterna ankomme i svensk hamn, i svenskt mynt efter dagens kurs

för korta vexlar, äfvensom att frakt- och assuranskostnaderna skulle

vara inbegripna i inköpspriset.

Då nu, såsom ofvanför är nämndt, Riksdagen antagit den af Eders

Kongl. Maj:t afgifna nådiga planen för denna bana, hvarigenom så väl

tiden för banans utförande, som de årliga anslagsbeloppen vore på förhand

bestämda, kunde styrelsen således i det närmaste beräkna den

qvantitet räler, som årligen under byggnadstiden skulle komma att erfordras.

För anskaffandet af detta behof förelågo således tvenne sätt

att gå till väga, antingen att för hvarje år uppköpa det derunder erforderliga

partiet efter de pris, som då kunde betingas för sådana räler,

som kunde komma i fråga att användas, eller att sluta kontrakt för hela

det erforderliga rälspartiet till ett visst bestämdt pris, att årligen i man

af behofvet levereras.

Styrelsen har beslutat sig för det senare förfaringssättet på de skäl,

hvilka styrelsen nedanför får i underdånighet närmare utveckla.

Statens jernvägsbyggnader hafva pågått från och med år 1855, utan

att under denna tid någon på förhand uppgjord plan, beträffande tiden

för de särskilda stambanornas utförande eller för de årliga anslagsbeloppen,

blifvit antagen, utan hafva de derför beviljade anslagen blifvit

riksdag efter riksdag anvisade, ofta till ganska olika belopp. De för

jernvägsbyggnaderna erforderliga räler hafva derför år för år måst uppköpas,

och något kontrakt, afseende längre tids leveranser, har således

icke kunnat afslutas. Innan norra stambanan genom Norrland beslöts,

förelåg således 20 års erfarenhet, utvisande huru dessa rälsköp, hvad

prisen beträffar, utfallit, och styrelsen har, för att närmare redogöra

härför, i bifogade förteckning, bilagan Ditt. A, upptagit alla de från

och med år 1855 till December månad 1874 i särskilda poster eller

efter särskilda kontrakt i utlandet upphandlade partier räler, så väl till

tiden, då köpen afslutades, som qvantiteten äfvensom prisen derför, levererade

fritt om bord i utländsk hamn.

Det framgår af denna förteckning, att sammanräknade qvantiteten

räler uppgått till 109,600 engelska tons, och att kostnaden derför belöpt

sig till 821,066 P:d, samt att medelpriset således utgjort 7 P:d 9 sh.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

15

10 p. för ton. Till detta medelpris bör läggas 16 sh. för frakt och

assurans från utländsk hamn till svenska hamnar söder om Stockholm,

så att medelpriset för i svensk hamn levererade räler uppgått, med

tillägg häraf, till 8 P:d 5 sh. 10 p. Men om man närmare granskar

förteckningen, så finner man att, med undantag af ett mindre parti af

endast 400 tons, som under år 1868 händelsevis kunnat betingas till 5

P:d 14 sh., och af tvenne partier af tillsammans 2,100 tons, hvilka kunnat

erhållas till 6 P:d 9 sh., 6 P:d 10 sh. varit det lägsta pris, som

under hela tiden förekommit; att inalles 31,200 tons kunnat för detta

pris erhållas, samt att det högsta priset år 1873 uppgått till 11 P:d 6 sh.

Tager man nu särskildt i betraktande prisförhållandena under de

senare åren af den tidsperiod, som förteckningen omfattar, eller under

tiden från år 1871 till och med December månad 1874, under hvilken

tid östra och norra stambanorna byggdes, och hvarunder, såsom kändt

är, alla pris å material i allmänhet högst betydligt stegrades, så visar

den bifogade bilagan Litt. B, hvilken särskildt upptager de under denna

tid upphandlade räler från utlandet, med tillägg af frakt- och assuranskostnaden

för leverans i svensk hamn, upptagen till 16 sh. för ton,

men utan de s. k. rälstillbehören, att, då lägsta priset år 1871 var 7

P:d 15 sh. för ton, det år 1873 steg till 12 P:d 2 sh. och nedgick år

1874 till 10 P:d 5 sh. för ton, och att medelpriset för de 23,800 tons

räler, som under denna tid upphandlades, således uppgått till 10 P:d

9 sh. 3 p. för ton.

Men erfarenheten under den förflutna tiden har jemväl visat, att

dessa årliga uppköp af räler i smärre partier varit förenade med stora

svårigheter och olägenheter, enär prisen icke allenast årligen, utan äfven

under loppet af ett och samma år vexlat, och det således varit svårt

att förutse och bestämma sig för den lämpligaste tiden för uppköpen,

hvarjemte det äfven liändt att de fabrikanter, till hvilka man helst skulle

vändt sig för att erhålla den bästa tillverkningen, varit så upptagne af

andra beställningar, att de måst vägra gjorda erbjudanden, äfvensom

att man af brist på medel och i ovisshet om det belopp, en kommande

Riksdag skulle komma att bevilja till jernvägsbyggnaderna, varit nödsakad

att afslå fördelaktiga anbud af räler. Hade år 1871, då norra

stambanans fortsättning emellan Dpsala och Storvik och den östra stambanans

emellan Norrköping och Nässjö beslöts, en sådan plan varit af

Riksdagen antagen, som bestämde såväl arbetstiden som beloppen af

de årliga anslagen för dessa båda stambanor, och styrelsen således varit

i tillfälle att nämnda år kunna afsluta kontrakt om hela det för dessa

banor erforderliga partiet räler, som uppgick till 23,800 tons, samt sty
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

relsen afslutat ett sådant kontrakt till samma pris som det, hvilket det

senaste kontraktet för de norrländska stambanorna bestämmer, eller till

8 P:d för leverans i svenska hamnar söder om Stockholm, som motsvarar,

när afseende fästes på den dyrare frakten för leveranser i hamnar

norr om Ålands haf, 8 P:d 5 sh., hvilket efter all sannolikhet skulle

kunnat låta sig göra, då rälspriset i Maj månad 1871 stod i 7 P:d 15

sh., så hade staten på ett sådant kontrakt, då, såsom af nyss åberopade

bilaga visas, medelkostnaden för dessa årligen upphandlade räler uppgått

till 10 P:d 9 sh. 3 p., gjort en vinst eller rättare en besparing af

icke mindre än 58,607 P:d, eller, efter endast 18 kronor kurs å 1 P:d,

af kronor 1,054,926.

Men denna 20 års erfarenhet har derjemte gifvit vid handen, att

betydligare prisfall i rälsmarknaden äro af jemförelsevis kort varaktighet,

och då obetydligt under flera års medelpris, hvilket kan inhemtas

af bilagorna Lutt. A och B, hvaraf det framgår att, då medelpriset under

de 20 åren utgjort för räler, levererade i utländska hamnar, 7 P:d

9 sh. 10 p., lägsta priset varit 6 P:d 9 sh., då deremot det högsta varit

11 P:d 6 sh.; och om man nu icke fäster sig vid det allra högsta priset,

som staten betalt, ehuru styrelsen har sig bekant att enskilda bolag

fått betala ett ännu högre pris, utan lägger medelpriset under åren 1872

och 1873 till grund, hvilket utgjort 10 P:d 10 sh. 6 p., så synes det

att det lägsta priset endast varit 1 P:d 0 sh. 10 p. under medelpriset,

men det högsta priset 3 P:d 0 sh. 8 p. öfver medelpriset, eller prisstegringen

nära tre gånger större än prisfallet. Det skulle således under

den tidrymd af 6 år, som det ifrågavarande kontraktet omfattar,

icke fordrats mer än lVj års så höga pris, som de nyssnämnda, att

motväga 4 ''h års prisfall, för att resultatet af derunder gjorda rälsköp

skulle reducera sig till ett medelpris.

Det enda sättet att draga fördel af ett prisfall i rälsmarknaden hade

varit, att under det att sådant egde rum upphandla hela det för norrländska

stambanan erforderliga partiet. Men äfven om det skulle lyckats

att år 1875 uppköpa det ifrågavarande partiet af 34,000 tons till

ett så lågt pris som 7 P:d 7 sh. 7 p. för leverans i norrländska hamnar,

hvilket pris motsvarar medeltalet af de lägsta pris, som under de

20 åren betalts för endast trenne poster af tillsammans endast 2,500

tons, upphandlade under åren 1866, 1867 och 1868, men med tillägg

af frakt- och assuranskostnader till norrländska hamnar, hvilket dock

icke skulle låtit sig göra hvarken under år 1874 eller under år 1875,

så har styrelsen, för att visa huru en sådan affär skulle utfallit, i bifogade

bilaga Ditt. C uppgjort en beräkning deröfver. Då statens jern
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

17

vägar byggas för upplånade penningar, så måste man taga i beräkning

den betydliga ränteförlust, som skulle uppkomma genom att på en gång

eller under ett år uppköpa och betala hela det erforderliga partiet, då

man endast kunde använda omkring 6,000 tons årligen; och då nu till

uppköpet häraf skulle erfordrats ett kapital af icke mindre än kronor

4,516,050, så visar bilagan, att ränteförlusten kommit att uppgå till

811,710’ sh. st., hvilka, fördelade på 34,000 tons, göra 1 P:d 3 sh. 10

p. för ton och, tillagda det antagna priset af 7 P:d 7 sh. 7 p., göra

8 P:d 11 sh. 5 p., och således 6 sh. 5 p. mer för ton än det i det nu

ifrågavarande kontraktet bestämda priset af 8 P:d 5 sb.; och om man

från sistnämnda pris drager så väl fraktkostnaden och ränteförlusten som

den prisförhöjning af 10 sh. st., som för statens strängare specifikation

och kontroll fordras, tillsammans utgörande 2 P:d 14 sh. 10 p., så skulle,

för att medföra någon vinst för staten, det i England noterade priset

för räler, hvilket afser sådana af s. k. common size, utan afseende på

sektionen, materialens beskaffenhet eller tillverkningsstället, hafva understigit

5 P:d 10 sh. 2 p. (motsvarande i svenskt mynt och vigt endast

4 kronor 15 öre för center), hvilket under loppet af 20 år, enligt de

uppgifter styrelsen derom eger, inträffat endast en eller högst två gånger,

och då för ganska kort tid. Men ett sådant förfaringssätt hade

erfordrat tillgång till den förstnämnda summan af kronor 4,516,050 redan

under år 1875, hvilken då icke var att tillgå, enär hela statsanslaget

för norrländska stambanan för året uppgick till endast kronor 3,000,000

och Riksdagen icke fästat annat vilkor för planens antagande för denna

stambana än det, att de årligen beräknade statsanslagen icke finge

öfverskridas. Det skulle derförutom medfört en tidsförlust i banans fullbordan

af mera än ett år, emedan ej några medel skulle hafva blifvit

öfriga för sjelfva byggnadsarbetena under 1875, samt medfört icke obetydliga

extra kostnader för upplagen af denna betydliga mängd räler

på flera olika ställen, äfvensom haft den olägenhet, att man på förhand

måst bestämma så väl upplagsställena som de qvantiteter, hvilka på

hvarje sådant ställe skulle läggas, hvarigenom lätteligen förluster genom

ökad kostnad för transporter derifrån till arbetsställena skulle kunnat

uppstå.

Med stöd af denna mångåriga erfarenhet och med hänsyn till de

förhållanden, för hvilka styrelsen ofvanför i underdånighet redogjort,

har styrelsen efter moget öfvervägande ansett det vara mera förenligt

med statens sanna fördel att försäkra sig om att till ett billigt pris erhålla

de för de förestående jernvägsbyggnaderna erforderliga rälspartierna,

än att inlåta sig i spekulationer på möjligen inträffande prisfall

Bill. till Riksd. Prof. 1877. 4 Sami. 1 Afd. ''21 Hd fl. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

i rälsmarknaden, hvarigenom, såsom ofvanför är visadt, en ringa vinst

står att skörda i förhållande till de stora förluster, som genom de fluktuerande

prisen lätteligen kunde blifva en följd; och styrelsen beslöt

derföre att, sedan 1874 års Riksdag antagit Eders Kongl. Maj:ts nådiga

proposition rörande norra stambanans fortsättning genom Norrland, inleda

underhandlingar med några välkända jernverk i Wales om leverans

af hela det för norra stambanan och statsbanan Sköfde—Karlsborg erforderliga

rälsbehofvet, att levereras år 1875 och påföljande åren. Men

då nu dessa underhandlingar, Indika alltjemt pågingo, icke ledde till

något resultat, alldenstund fabrikanterne fordrade högre pris, än styrelsen

ansåg vara antagligt, helst rälsprisen voro i fallande, så att de

mot slutet af året nedgingo till 8 P:d 15 sh. för leverans i norrländska

hamnar, så ansåg styrelsen sig sjelf böra bestämma priset och öfriga

vilkoren för leveransen.

Då man nu icke rimligtvis kunde fordra att någon fabrikant, med

afsigt att punktligt fullgöra sina åtaganden, skulle för en tidrymd af 6

år binda sig vid det lägsta pris, som under 20 års tid betalts för räler

af sådan beskaffenhet, som staten fordrar, ansåg styrelsen sig böra till

grund för sitt erbjudande lägga ett pris, som icke allenast understeg

då gällande pris, utan äfven det medelpris, som staten under de föregående

20 åren betalt för räler, men med tillägg af den fraktskilnad

af 5 sb., som eger rum för leverans i norrländska hamnar, och då, såsom

förut är visadt, nämnda medelpris uppgått till 8 P:d 5 sh. 10 p.,

således med 5 sb. förhöjning til 8 P:d 10 sb. 10 p., förklarade styrelsen

sig villig att till ett pris af 8 P:d 5 sh. afsluta köp om räler, fritt

levererade i norrländska hamnar och Throndhjem i Norge, men utan

tillbehör af skärjern och skarfbultar; hvilket erbjudande endast tlie

Rhymney Iron Company limited i Wales ville antaga.

Då, med undantag af 3,000 tons så kallade tunga räler för Sköfde

—Karlsborgs-banan, det öfriga partiet af omkring 34,000 tons utgjorde

lätta räler, understigande 56 engelska tf för yard, förband sig styrelsen

att dessutom för de sistnämnda rälerna erlägga den vanliga tillökningen

af 1 sh. för hvarje engelskt tf, för yard, som vigten komme

att understiga 56 tf för yard, hvilket vilkor blef sedermera så modifieradt,

att fabrikanterne mot en förhöjning af 2 sh. för ton åtogo sig

leverera räler af ända ned till 50 $:s vigt för yard.

För tillbehören af skarf]ern och skarfbultar skulle det derför vanliga

tillägget i rälspriset af 5 sh. för ton beräknas.

Af hvad styrelsen ofvanför i underdånighet anfört synes det klart,

att det ifrågavarande kontraktet, då alla omständigheter och förhållan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

19

deri, som dermed stå i sammanhang, tagas i noga öfvervägande, icke

kan anses annorlunda än för staten fördelaktigt, oberoende deraf att

rälspriset under innevarande år står ovanligt lågt, emedan, för att det

för staten skulle blifva förlustbringande, det skulle fordras att rälspriset

fortfarande, under de ännu återstående fyra åren af den tid kontraktet

omfattar, skulle komma att hålla sig lika eller i det närmaste lika lågt

som nu; ett förhållande som visserligen ingen kan förutse, men som,

då det aldrig tillförene egt rum under så lång tid, efter all sannolikhet

icke kommer att inträffa.

De under de senaste åren allt oftare inträffande arbets-))strikes» vid

de engelska verkstäderna, hvilka icke kunnat förhindras, utan endast

genom för kortare tid träffade öfverenskommelser kunnat biläggas, äfvensom

de flera fallissement och arbetsinställelser vid de engelska jernverken,

som varit en följd af de tryckta jernprisen, synas nogsamt vittna

derom, att ovanligt låga och förlustbringande pris icke kunna länge

blifva bestående.

Men äfven om det skulle lyckats att genom årliga uppköp åstadkomma

någon minskad kostnad för staten, så hade denna säkerligen

icke blifvit så betydlig, att den kunnat motväga de högst afsevärda fördelar,

man genom ofta nämnda kontrakt vunnit, nemligen att derigenom

från en och samma verkstad med en välkänd tillverkning erhålla alltid

lika goda räler af samma beskaffenhet för i allmänhet ganska billigt

pris, som icke allenast, såsom förut är visadt, understiger medelpriset

af hvad förut blifvit betaldt, utan äfven är icke obetydligt lägre än det

som i kostnadsförslagen derför är beräknadt, samt att förebygga förluster

för staten genom stegring i rälsprisen.

Då redan år 1874 6,000 tons räler måste uppköpas för Sköfde—

Karlsborgs-banan äfvensom för norrländska stambanan, och rälspriset

då mot slutet af året stod i 8 P:d 15 sh., har således första årets leverans

lemnat en vinst af 10 sh. för ton. Hvad de redan levererade rälerna

beträffar, hafva de visat sig vara af särdeles god beskaffenhet,

och att döma efter de prof, man hittills varit i tillfälle dermed anställa,

hafva de visat sig bättre än de förut från England bekomna rälerna.»

Visserligen torde å ena sidan lämpligheten deraf, att, på sätt som

skett, ett statens förvaltande verk, å statens vägnar, för en tidrymd af

flera år och då medel till betäckande af den staten ådragna framtida

utgift ännu ej blifvit i vederbörlig ordning beviljade, träffar aftal sådana,

som det i fråga varande, med allt fog kunna ifrågasättas, men

å den andra torde ej heller kunna förnekas, det ju Styrelsen öfver statens

jernvägsbyggnader uti Riksdagens år 1874 aflåtna skrifvelse kun
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

nät finna stöd för den af styrelsen vidtagna åtgärd; och då härtill kommer,

att något bestämdt omdöme, rörande affärens beskaffenhet af fördelaktig

eller icke, ej gerna kan fällas förr, än den utsatta kontraktstiden

tilländalupit, har Utskottet ansett sig böra hemställa,

att det anmärkta förhållandet ej för närvarande

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Statens j ernvägstrafik.

§ 7.

(Rev.-ber. pag. 83 (§ 1, l:o), Uti. pag. 290.)

«ande^affn Sedan de af Kongl. Maj:t särskildt förordnade komiterade för

fuWständigartgranskning af Jernvägstrafikstyrelsens förvaltning framhållit önskvärdkapit

air åkning heten deraf, att, då resultatet af stambanornas samfälda trafikverksam^föfTatens

het i viss män måste bedömas efter afkastningens förhållande till det

jemvägsbygc,-kapital, som är vordet på anläggningen användt, men dettas storlek

na eu jcke me(j noggrannhet kan utrönas, så länge kostnaden för till trafik

upplåtna stambanor uppskattas i förhållande till hvad den för hela banan

är beräknad, Trafikstyrelsen måtte anbefallas att upprätta och föra

en så i detalj gående fullständig kapitalräkning, att verkliga kostnaden

för hela stambanor eller delar af sådana måtte deraf framgå, så hafva

statsrevisorerne funnit sig böra i detta komiterades yttrande instämma;

Och har Styrelsen för statens jernvägstrafik i särskilda utlåtanden af''

den 9 Augusti och den 9 November sistlidet år öfver så väl de särr

skilda komiterades som revisorernes framställningar sig yttrat, till

hvilka, vid revisionsberättelsen fogade, yttranden Utskottet får hänvisa.

Då af dessa styrelsens yttranden framgår, att den ifrågasatta åtgärden

skulle, åtminstone för närvarande, vara förenad med icke ringa

svårigheter, men deremot icke oantagligt är, att, då i en framtid dessa

svårigheter blifva, om ej helt och hållet undanröjde, dock i väsentlig

mån minskade, styrelsen kommer att vidtaga någon åtgärd i den retning,

revisorerne påpekat, har Utskottet funnit sig böra hemställa,

att revisorernes anmärkning ej må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

21

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 84 (§ 1, 3:o), Uti. pag. 264, 320—330.)

I afseende å den godtgörelse, som från Postverket kommer Trafik- Ang. Postverstyrelsen

för verkställande af transporter till del, hafva så väl de af^mTrafikKongl.

Maj:t särskildt förordnade komiterade som statsrcvisorerne fram- styrdon för

hållit, att den ingalunda motsvarade den verkliga kostnaden för be-;,^”“* bU

fordrandet af alla Postverkets försändelser, än mindre lemnade behörigt statens j«mbidrag

till förräntande och amortering af det i jernvägarne nedlagda vd9ar''

kapital, och hafva revisorer^, som förestält sig, att framgången af

en statsinstitutions verksamhet ej bör på en annans bekostnad höjas, å

förhållandet fästat Riksdagens uppmärksamhet.

Denna anmärkning har Styrelsen för statens järnvägstrafik uti sitt

till Kongl. Maj:t den 9 Augusti sistlidet år afgifna utlåtande biträdt, samt

dervid anhållit att framdeles få inkomma med underdånig framställning

i ämnet.

Utskottet, som delar den åsigt, att för transporter, som för statens

räkning verkställas, full ersättning bör beräknas, har dock vid det förhållande,

att, enligt hvad ofvan omförmäles, Styrelsen för statens jernvägstrafik

har för afsigt att inkomma med en underdånig framställning

i ämnet, och då det sålunda torde få antagas, att frågan inom kort varder

föremål för särskild pröfning, funnit sig nu böra hemställa,

att hvad revisorerne andragit ej måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 9.

(Rev.-ber. pag. 84 (§ 1, 6:o), Uti. pag. 291.)

Angående frågan om en noggrannare bestämning af jernvägsperso- Ang. tjmstenalens

förseende med inqvarteringsersättningar eller bostäder, hafva ™Z7en7jert

revisorerne fästat Riksdagens uppmärksamhet på önskvärdheten deraf, vägar förseatt

angående dessa förhållanden bestämdare föreskrifter lemnades. mdb07täderW

Med hänvisande till 11 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga aflöningsreglemente

för embets- och tjenstemän samt betjente vid statens jernvägstrafik,

af den 23 Oktober 1874, har Styrelsen för nämnda trafik

anfört, att, beträffande inqvarteringsersättningar, torde anförda § innehålla

allt, som derom kan vara att säga, samt att, hvad åter bostäder

anginge, sådana, då styrelsen år 1863 trädde i verksamhet, redan funnos,

ehuru till otillräckligt antal, i statens hus anordnade för personer

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 33.

tillhörande hvarje tjenstegrad, äfvensom att beträffande utrymmet i hvart

slag af bostad eu praxis vore rådande, som blifvit af styrelsen följd så

väl med hänsyn till de i statens som i enskildes byggnader beredda

bostäder.

Den af styrelsen åberopade 11 § af ofvan omförmälda reglemente

innehåller, beträffande nu omhandlade fråga:

»att embete- och tjensteman samt betjente vid distrikten, hvilka ej

in natura erhålla bostad med vedbrand i jernvägens egna eller för ändamålet

hyrda lägenheter, skola åtnjuta inqvarteringsersättning, beräknad

till tjugu procent af årliga arfvodet, tjenstgöringspenningar deri inbegripna,

för dem som äro stationerade i Stockholm, Göteborg eller Malmö,

men för de öfrige till femton procent;

att lokomotivförare, eldare och smörjare samt konduktörer och packmästare

åtnjuta sådan ersättning med tjugu procent af arfvodet, oberoende

af den ort, der de tidtals äro kommenderade och hafva sina bostäder;

och

att bostad i förhyrd lägenhet må, derest styrelsen pröfvar sådant

lämpligt, beredas den tjensteman eller betjent, hvilken till följd af sin

befattning bör bo i jernvägens närmaste granskap, börande sådan lägenhet

vara till beskaffenheten och utrymmet ungefärligen lika med

hvad i sådant afseende åt tjensteman eller betjent i samma grad bestås

i statens jernvägstrafik tillhörande boställslägenheter».

Några bestämda föreskrifter, rörande hvilka tjenstebefattningar vid

statens jernvägstrafik böra vara med fördelen af bostad förenade, eller

rörande beskaffenheten af dessa bostäder finnas dock, så vidt Utskottet

kunnat inhemta, ej någonsin meddelade, och då den af styrelsen omförmälda

praxis, derom jemväl närmare upplysningar saknas, äfven om

den möjligen kan för närvarande anses tillfredsställande, dock torde

böra medelst i vederbörlig ordning faststälda regler ersättas, har Utskottet

jemväl för sin del ansett bestämda föreskrifter i ämnet vara

önskvärda, hvarföre Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om och

till hvilken utsträckning tjenstebefattningar vid statens

jernvägstrafik böra vara med fördelen af fri bostad,

vare sig i statens egna eller förhyrda lokaler, förenade,

samt derefter så väl i berörda hänseende som

i de med denna fråga sammanhänganda öfriga omständigheter

i nåder meddela de föreskrifter, Kongl.

Maj:t kan finna vara för ändamålet tjenliga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

23

Ultima Landtbruksinstitut.

§ 10.

(Rev.-ber. pag. 87 (§ 2), Uti. pag. 299.)

Bland de skulder, hvari Ultima landtbruksinstitut häftat, och til\Ang.»mberghvilkas

betäckande Riksdagen år 1874 anvisat ett belopp af 80,000 kronor, ^{kafmdé

var äfven en till den af enskild person stiftade så kallade »Gillbergska från minna

fonden», hvarmed afses, att medelst räntan å ett dertill doneradt kapital

årligen till en vid institutet studerande elev utdela ett premium,

svarande mot det belopp, som af betalande elev vid institutet erlägges,

skolande fonden af institutets styrelse förvaltas, men i öfrigt utgöra en

fristående inrättning, hvilken desto mindre får med institutets affärer förblandas,

som i det af stiftaren utfärdade gåfvobref särskildt är förordnadt,

huru med fondens medel skall förfaras för det fall, att institutet

skulle komma att alldeles upphöra. Då institutets styrelse vid betalningen

af ofvan omförmälda skuld gått så till väga, att den låtit i Upsala

läns ränteri för »Ultima Landtbruksinstitut» deponera räntebärande

obligationer till skuldens belopp, hafva revisorerne med anledning deraf

funnit sig böra påpeka, att genom ett slikt deponerande för institutets

räkning skulden ej kan anses vara gulden.

Institutets styrelse har i anledning häraf dels upplyst, att allt sedan

Glillbergska fonden år 1858 stiftades, de fonden tillhörande obligationer

varit för »Ultuna Landtbruksinstitut» i Upsala läns ränteri deponerade,

utan att detta förhållande gifvit anledning till anmärkning från

föregående revisioners sida, samt anfört att, då fonden skall af institutets

styrelse förvaltas, och styrelsen alltså är för dess säkerhetshandlingar

ansvarig, samt då dessa handlingar äro, enligt gifvarens föreskrift, i

institutets räkenskaper särskildt bokförda, någon olägenhet ej synts

styrelsen kunna uppstå derigenom, att de blifvit för »Ultima Landtbruksinstitut»

deponerade, kunnande styrelsen icke föreställa sig, att den af

revisorerne gjorda anmärkning vid berörda förhållanden bör gifva anledning

till någon ändring, för att skulden till Gillbergska fonden genom

depositionen skall kunna anses hafva blifvit af styrelsen »gulden».

Utskottet, som delar revisorernes åsigt om lämpligheten deraf, att

Gillbergska fondens medel för fondens räkning särskildt deponeras,

hemställer alltså,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t förständiga Ultuna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 33.

Ang. en särskild

komité

för revision

af förvaltning

gen vid Ultuna

landtbruksinstitut.

landtbruksinstituts styrelse att i afseende å de, Gillbergska

fonden tillhörande, säkerhetshandlingar vidtaga

sådan åtgärd, att för framtiden någon sammanblandning

af fondens tillgångar med de institutet tillhörande

medel ej må ega rum.

§ 11.

(Rev.-ber. pag. 89 (§§ 3—6), Uti. pag. 399.)

Uti särskilda paragrafer hafva revisorerne rörande förvaltningen

af Ultuna landtbruksinstitut hufvudsakligen anmärkt:

att det belopp, hvartill under revisionsåret (omfattande tiden från

den 30 Juni 1874 till den 1 Juli 1875) kostnaden för bränsle vid institutet

uppgått, eller 11,334 kronor 72 öre, föreföll anmärkningsvärd!

högt och egnadt att framkalla allvarliga bemödanden för åstadkommande

af ett gynsammare förhållande;

att ett redan af 1874 års revisorer såsom mindre lämpligt anmärkt

förhållande, bestående deruti, att institutet för sin hushållning använde

ett af enskild person vid institutet uppsatt och honom tillhörigt stamholländeri

ännu fortfore, oaktadt styrelsen i sin nämnda år afgifna förklaring

otvetydigt förbundit sig att med de af Riksdagen till betäckande

af institutets skulder anvisade medel inlösa samma stamholländeri;

och

att, beträffande så väl ladugårdshushållningen som det egentliga

jordbruket vid denna betydande statsdomän, resultatet af dessa näringsgrenar

ej varit tillfredsställande, eller motsvarade de fordringar, som

kunde ställas på ett landtbruk, hvilket rätteligen borde vara en föresyn

i fullkomlighet för landtbrukare i hela riket.

I anledning af dessa anmärkningar har institutets styrelse afgifvit,

en, af flera bilagor åtföljd, förklaring, till hvilken, då den varit för vidlyftig

att här införa, Utskottet får hänvisa.

Då ej mindre de nu af revisorerne anmärkta omständigheter än

äfven de flera gånger förut, så väl vid föregående statsrevisioner som

ock af de särskilda revisorer, dem chefen för Civil-departementet förordnat,

gjorda framställningar tydligen gifva vid handen, att förhållandena

vid Ultuna landtbruksinstitut tarfva en fullständig utredning, och

då, efter hvad Utskottet inhemtat, institutets styrelse uti en till Kongl.

Maj:t den 16 December sistlidet år särskildt afgifven skrifvelse anhållit,

att, »enär de upprepade och af statsrevisorerne med mycken skärpa fram
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

25

hållna anmärkningarne mot styrelsens förvaltning af institutets angelägenheter

lätteligen kunde framkalla ett allmännare misstroende mot

institutet, till stor men för denna läroanstalt, Kongl. Maj:t ville för

ordna en undersökning, om de öfverklagade bristerna i'' förvaltning

och hushållning verkligen förefinnas», får Utskottet, med anledning af hvad

sålunda förekommit, härmed hemställa,

att Riksdagen måtte uti skrifvelse i underdånighet

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t åt särskildt förordnade

sakkunnige män uppdraga att verkställa en undersökning

om förvaltningen och hushållningen vid

Ultima landtbruksinstitut samt framställa förslag till

afhjelpande af de brister och olägenheter i ena eller

andra hänseendet, hvilka vid den sålunda anbefalda

utredning kunna varda af dem iakttagna.

§ 12.

(Rev.-ber. pag. 239, Uti. pa g. 318.)

Revisorerne, som vid räkenskapernas granskning funnit, att i all- /%. dagtecb

mänhet de såsom verifikationer å utbetalningar bilagda qvittenser ickGanser åailinnehålla

anteckning om dagen, då beloppen lyftats, samt ansett att manna medel.

dylika anteckningar skulle innebära en ej ovigtig kontroll å vederbörande

kassaförvaltare, hafva af sådan anledning funnit sig böra hemställa,

huruvida ej föreskrift borde meddelas derom, att vid utbetalningar

af allmänna medel emottagarens qvitto skall vara försedt med anteckning

om dagen, då liqvid erhållits.

Kongl. Statskontoret, som fått sig anbefaldt att häröfver afgifva

utlåtande, har i detta anfört, bland annat, att en åtgärd, sådan som den

af Revisorerne föreslagna, egentligen endast kunde vara gagnelig för

bestyrkande af tiden då medel till en allmän kassa influtit, då det nemligen,

när ett embetsverk fått från ett annat mottaga något större belopp,

men från den dag, då beloppet å det ena verkets bankoräkning

assignerats, till den, då det å det andras bankoräkning blifvit insatt,

någon tid förflutit, kunde vara af vigt att få utredt, huruvida detta berott

endast derpå, att assignationen ej uttagits eller derpå, att vederbörande

kassör fördröjt insättningen. Då emellertid i dylika fall anordningen

alltid utfärdas till disposition af vederbörande embetsverk,

som på kassören disponerar densamma och således noga känner, när

beloppet bör inflyta, är tillsynen derå, att detsamma å bankoräkning

ofördröjligt insättes, särdeles lätt, men skulle i allt fall en särskild

Bih. till Riksd. Prof. 1877. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft. i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stcits-Utskottets Utlåtande N:o 33.

kontroll i detta hänseende vara önskvärd, kunde den på ett både enklare

och säkrare sätt åstadkommas derigenom, att medlens öfverflyttande

från den ena bankoräkningen till den andra verkställes genom det utbetalande

verkets kassör.

För den händelse åter med revisorernes förslag afsåges att kontrollera

eller hindra, det vederbörande kassaförvaltare skulle kunna sig

till nytta fördröja utbetalningar, för hvilka medel af dem innehafvas,

syntes förslaget grunda sig på ett antagande, hvilket, så vidt statens

penningeförvaltning rörer, icke i för handen varande förhållanden egde

något stöd, enär så väl i de centrala embetsverken som hos länsstyrelserna

utbetalningarne verkstäldes genom andra än dem, som med

beslutande af dessa utbetalningar hafva befattning, genom hvilken anordning

kassaförvaltarne i sjelfva verket äro underkastade en kontroll,

vida verksammare än den, som genom qvittensernas dagtecknande

skulle åstadkommas.

På grund häraf har det synts Utskottet, som skulle, derest någon

åtgärd borde af revisorernes förslag blifva en följd, denna bestå uti en

föreskrift rörande öfverflyttning af medel de särskilda embetsverkens

bankoräkningar emellan på det af Statskontoret föreslagna sätt, men

då revisorerne ej synas hafva med sin hemställan hufvudsakligen afsett

en sådan åtgärd, har Utskottet saknat anledning att densamma

föreslå, hvarföre Utskottet hemställer,

att revisorernes förslag ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Ang. rev,so- Hvad i öfrig! blifvit af revisorerne anmäldt och erinradt, har Ut
r‘T-amsfäii3a

sk°ttet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfverZngar.

vägande vid behandling af de utgifts anslag, revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes

afgifna utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt

att, oaktadt förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels ock slutligen icke hafva

varit af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 6 Mars 1877.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.

27

Reservationer:

vid § 6 (ang. ett af Styrelsen för statens jernvägsbyggnader träffad

t aftal om leverans af räler) i afseende å den för Utskottets hemställan

begagnade motivering, af Herrar E. Key, Piss Olof Larsson, P. 0. Hörnfeldt,

Peter Olsson, Jöns Rundbäck, Ola Bosson Olsson, Jan Andersson,

Jonas Andersson, J. E. Johansson, Sven Nilsson i Efveröd, Gustaf Jonsson

och ./. E. Billström.

vid § 8 (angående Postverkets godtgörelse till Trafikstyrelsen för

posternas befordran på statens jernvägar) af Herr Sven Nilsson i Efveröd,

som ansåg den i detta hänseende gjorda anmärkning vara nöjaktigt

förklarad och ''alltså böra förfalla.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1877:29 Skrifvelse, i anledning af den år 1816 verkställa granskning af statsverkets med flera allmänna fonders förvaltning under år 1874. s. 17 i texten