Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående beviljande af ett låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren.

1877-04-27 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1877:64, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående beviljande af ett låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

1

N:o 04.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 April 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående

beviljande af ett låneunderstöd för sänkning af

sjöarne Hjelmaren och Qvismaren.

(R. A.)

I en till Stats-Utskottets behandling remitterad proposition (N:o 29)

har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för sänkning och reglering af

vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt utförande af dermed

sammanhängande arbeten enligt faststäld plan bevilja Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån af 2,000,000 kronor.

Af den Kongl. propositionen, till hvilken Utskottet beträffande alla

de närmare omständigheterna vid det ifrågasatta vattenaftappningsföretaget

tillåter sig hänvisa, jemte öfriga ärendet rörande, till Utskottet

öfverlemnade handlingar inhemtas hufvudsakligen, att, i anledning af

klagomål öfver den skada och de förluster, som genom nämnda sjöars

tidt och ofta inträffande öfversvämningar förorsakades kringboende jordägare,

undersökningar till afhjelpande af detta onda redan på 1600-talet

anstäldes. Derefter har under så väl adertonde som nittonde århundradet

detta ärende föranledt flerfaldiga framställningar från strandegarnes sida,

förnyade af Kongl. Maj:t. anbefalda undersökningar in. m.

Slutligen bildades år 1859 för sänkningens åstadkommande ett bolag,

hvilket, efter att år 1860 hafva i fråga om sjösänkningens utförande

gjort en underdånig framställning, som likväl af Kongl. Maj:t i nådig

resolution den 15 April 1864 på anförda orsaker förklarades icke kunna

bifallas, år 1864 inkom med förnyad underdånig ansökan att, som hufBih.

till Riksd. Prof. 1877. 4 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

vudfrågan icke genom sist omförinälda nådiga resolution förfallit, utan den

tillförene af boiaget ifrågasatta nedsättning af segeldjupet synts utgöra

enda hindret för lösningen af densamma, Kongl. Maj:t måtte meddela

bolaget tillstånd att, med bibehållande af 7 fots segeldjup i sjön Hjelmaren

och Hjelmare kanal, nedsätta vattenytan i sjön till sex fot under

medelhöjd i öfverensstämmelse med ett af öfversten J. A. Sundmark år

1851 upprättadt förslag för en sådan sänkning; och meddelade genom

resolution den 12 Maj 1865 Kongl. Maj:t, som fann detta ärende utgöra

föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning endast i afseende på frågan,

huruvida, med anledning af redan befintlig trafik å sjön Hjelmaren och

å Hjelmare kanal, minskning af vattnets dåvarande djuplek i segellederna

och ombyggnad, till en del, af den med betydliga statsbidrag anlagda

kanalen kunde från det allmännas sida medgifvas, det nådiga förklarande

att — enär genom utförandet af ifrågavarande plan till sänkning af

sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, i förening med vattenhöjdens reglerande

genom särskilda anstalter vid Hjelmarens utlopp, de öfverklagade vattenöfversvämningarne

å de bördiga stränderna kring dessa sjöar skulle förekomtnas

samt tillfällen till odling af dittills vattendränkt mark beredas å

ett område, hvilket, sammanräknadt med blifvande landvinningar, omfattade

mer än 30,000 tunnland, samt fördelarne häraf vore af sådan betydenhet,

äfven för det allmänna, att desamma skäligen icke borde åsidosättas,

äfven om sjöfarten, med bibehållande af de hufvudsakliga vilkoren

för dess fortsatta bedrifvande till alla vigtigare hamnar vid sjön Hjelmaren

med dåvarande segeldjup, likväl, under vissa förhållanden, skulle blifva

underkastad olägenheter, Indika vid sjöns dåvarande vattenstånd icke

inträffade — hinder från det allmännas sida icke mötte för Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag att, sedan frågan om vattenafloppets

förändring och sjöarnes sänkning till afsedt djup blifvit, i hvad enskild

rätt deraf vore beroende, efter förutgående laga undersökning afgjord

genom laga kraftvunnet utslag så, att de föreslagna åtgärderna äfven i

detta hänseende blifvit medgifna, få, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den af Öfverste Sundmark utarbetade plan, verkställa sänkning af

omförinälda sjöar jemte ombyggnad af kanalen så att, med beräkning

jemväl af tillräckligt djup för segelfarten vid sjögång å Hjelmaren, vattnet

sänktes sex fot under den antagna medelvattenhöjden, men sju fots

segeldjup till Hjelmarens hamnar fortfarande bibehölles; dock att, innan

arbetet finge komma till utförande, fullständig plan för verkställigheten

deraf och till de åtgärder, som för segeldjupets framtida vidmakthållande

kunde finnas nödiga och för det allmänna betryggande, skulle till Kongl.

Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse öfverlemnas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

3

Samma dag, den 12 Maj 1865, blef ock af Kong! Maj:t faststäldt,

reglemente för Hjelrnarens och Qvismarens sjösänkningsbolag, som skulle

hafva till ändamål att genom sänkning och reglering af vattenhöjden i

nämnde sjöar, i öfverensstämmelse med den plan för arbetets utförande,

som af Kongl. Maj;t blefve faststäld, tillgodogöra den jord, som af samma

sjöar öfversvämmas eller skadas.

Sedan, till följd af föreskriften i nådiga resolutionen den 12 Maj

1865, sjösänkningsbolaget låtit, i öfverensstämmelse med nådiga förordningen

den 20 Januari 1824, genom landtmätare och gode män verkställa

vederbörliga undersökningar för utrönande af de rubbningar i nuvarande

förhållanden och deraf härflytande enskilda ersättningsanspråk, som genom

ifrågavarande sjösänkningar skäligen kunde för vattenverks- och strandegare

derstädes uppkomma, samt, efter det detta ärende blifvit i behörig

ordning af synerätt och Svea Hofrätt handlagdt, Kongl. Maj:t den 20

Mars 1873 utfärdat slutlig dom i saken, hvarmedelst alla, enskild rätt

berörande, tvistefrågor blifvit, så vidt de kunnat utgöra laga hinder för

sjösänkningen, afgjorda, anhöll år 1874 bolaget, att Kongl. Maj:t täcktes

meddela nådig fastställelse å en fullständig plan för sänkningsarbetets

verkställande och de åtgärder, som för vidmakthållande af 7 fots segeldjup

i Hjelmaren och Hjelmare kanal vore nödiga och för det allmänna

betryggande, hvilken plan jemte tillhörande ritningar och bilagor blifvit

af numera Öfverstelöjtnanten in. in. A. Grafströtn upprättad med ledning

af öfverste Sundmarks och synerättens särskilda förslag i ämnet samt

med iakttagande af de genom förut nämnda utslag och domar meddelade

föreskrifter.

Sedan vederbörande strandegare kring Mälaren lemnats tillfälle att

vid hållna sammanträden i frågan afgifva underdåniga yttranden, samt

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands, Westmanlands, Upsala

och Stockholms län inkommit med gemensamt underdånigt utlåtande

och de vid berörda sammanträden förda protokoll, äfvensom Styrelsen

för allmänna väg- och vattenbyggnader i särskildt afgifvet utlåtande

på anförda skäl förklarat sig instämma uti den af Öfverstelöjtnanten

Grafström uttalade åsigt, att Hjelrnarens sänkning icke borde komma

att inverka till ökning af Mälarens flodhöjder, faststälde, efter jemväl

samtliga öfriga vederbörandes hörande, Kongl. Maj:t den 2 Februari innevarande

år ofvanberörda af Grafström upprättade plan för Hjelrnarens

och Qvismarens sänkning att vid arbetenas utförande lända till efterrättelse,

uppå vilkor, bland andra, att fastställelsen af planen icke utgjorde

hinder för pröfning af möjligen under arbetets fortgång eller efter

detsammas fullbordan uppkommande frågor derom, att de genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

laga kraft egande beslut meddelade föreskrifter i afseende å vilkoren,

hvarunder ifrågavarande sjöar finge sänkas och vattenafloppet förändras,

icke blifvit behörigen iakttagna; att arbetet skulle påbörjas före utgången

af år 1878 samt derefter utan andra afbrott, än som möjligen kunde

af naturhinder förorsakas, fortgå, så att detsamma blefve i enlighet med

faststäld plan i alla delar fullbordadt samt afsynadt och godkändt före

utgången af år 1887; samt att första aftappningon af Hjelmaren medelst

framsläppande genom Hyndevadspasset af större vattenmängd, än som

nu kunde der framgå, icke finge påbörjas förr än kontrollerande ingeniören

dertill lemnat medgifvande, samt skulle försiggå då vattenståndet i

Mälaren vore lågt och, om möjligt, ega rum under hösten.

Enligt Grafströms år 1873 uppgjorda, på då gängse pris grundade

beräkningar skulle verkställigheten af de i den sålunda fastställa planen

afsedda åtgärder erfordra följande kostnadsbelopp, nemligen:

l:o) Samtliga erforderliga arbeten vid Hjel
marens

utlopp................................................ Kronor 335,298: —

2:o) Ombyggnaden af Hjelmare kanal............... » 354,291: —

3:o) Fördjupningen af farlederna i Hjelmaren » 284,133: —

4:o) Fördjupningen af hamnarne derstädes ... » 31,274: —

5:o) Qvismaredalens torrläggning ................... » 664,689: —

6:o) Diverse extra omkostnader......................... » 279,198: 34

eller sammanlagdt Kronor 1,948,883: 34

anseende Grafström, att, ehuru tidslängden för arbetets utförande vore

mycket beroende på vattenförhållandena, hela företagets fullbordande

dock skulle under gynsamma omständigheter medtaga 7 år.

Sedan uti eu till Kong!. Maj:t ingifven skrift sjösänkningsbolaget,

som, för att kunna erlägga stadgad lösen för vattenverk och anskaffa

erforderlig arbetsredskap in. in., anmälts vara vid arbetets påbörjande i

behof af omkring 600,000 kronor, anhållit om nådig framställning till

Riksdagen angående låneunderstöd af allmänna medel till belopp af

2,000,000 kronor på de vilkor, Kong]. Maj:t och Riksdagen kunde finna

för godt bestämma, har, i häröfver afgifvit utlåtande, Styrelsen för allmänna

väg- och vattenbyggnader, beträffande det sökta låneunderstödet,

yttrat, att, då kostnadsberäkningen, ehuru grundad på då gällande, i allmänhet

höga, arbets- och materialpris, icke uppginge till det belopp, som

af sökandena begärts såsom lån, och icke något aftappningsföretag dittills

undfått lånebidrag, som motsvarat ens hela den för verkställigheten beräknade

kostnaden, Styrelsen funne sig böra hemställa, huru vida Kongl.

Maj:t kunde finna lämpligt att hos Riksdagen äska beviljande af högre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6å,

5

låneunderstöd än 1,500,000 kronor till bidrag för det onekligen storartade

aftappningsföretaget samt alla dermed i samband stående, uti planen

upptagna och beräknade, anläggningar.

Kong!. Maj:t har derefter tagit bolagets framställning under öfvervägande;

och enär fördelarne af i fråga varande företag, hvarigenom omkring

30,000 tunnland för närvarande af öfversvämning lidande jord

skulle göras fruktbärande, vore af den vigt och betydelse, att icke allenast

för delegarne deri, utan äfven för staten, i dess helhet, syntes önskvärd^

att företaget komrne till utförande;

enär de flesta af delegarne, hvilka egde endast mindre hemmansdelar,

icke föi mådde att förskottsvis, innan ännu ökad jordafkastning

kunnat genom torrläggningen beredas, erlägga sina andelar i de för företagets

utförande beräknade kostnader, synnerligast som, för att företaget

skulle medföra dermed åsyftadt gagn, delegarne i detsamma måste

jemväl underkasta sig utgifter för den torrlagda jordens uppodlande och

försättande i full växtkraft;

enär vid sådant förhållande företaget antagligen måste öfvergifvas,

så vida icke det derför erforderliga kostnadsbeloppet kunde genom lån

beredas, men, enligt gällande lagbestämmelser, ingen annan långifvare

än staten kunde utan nära nog oöfvervinneliga svårigheter bereda sig nöjaktig

säkerhet för ett dylikt Iåns återgäldande;

enär de förberedande åtgärderna för företaget redan medfört kostnader,

hvilka, tillsammans med de i det den faststälda planen tillhörande

kostnadsförslaget beräknade, öfverstege det af bolaget ifrågasatta lånebelopp,

2,000,000 kronor;

och enär betänklighet mot beviljande af lån till hela nämnda belopp

syntes icke böra möta, så vida staten erhölle full räntegodtgörelse

och hufvudstolen blefve inom ej allt för aflägsen tid återbetald;

har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, för sänkning och reglering

af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren och utförande

af dermed sammanhängande arbeten enligt faststäld plan, bevilja Hjekmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån å två millioner kronor,

att utgå med 600,000 kronor under år 1878, 300,000 kronor under

hvarje af åren 1879, 1880, 1881 och 1882, och 200,000 kronor under

år 1883, under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till

slutet af år 1887 erlades fem procent ränta från lyftningsdagen; att för

tiden från och med år 1888 årligen erlades 8 procent å hela den lyftade

lånesumman, hvaraf ränta godtgjordes efter fem för hundra af det

obetalda kapitalbeloppet och det öfriga skulle utgöra afbetalning derå,

samt att i öfrigt de allmänna stadgande!! och bestämmelser, som vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskott ett Utlåtande N:o 64.

g

af Riksdagen meddelade i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning

eller annat odlingsföretag, skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jemväl för nu omförmälda lånebidrag.

Beträffande förevarande fråga har vidare ledamoten af Riksdagens

Andra Kammare, Herr Grefve Erik Sparre, i egenskap af ordförande i

den af straridegarne vid ''sjön Mälaren utsedda komité för vidtagande

af åtgärder till reglerande af nämnda sjös vattenhöjd, till Utskottet afgifva

ett skriftligt anförande, deri han fäster uppmärksamheten på den

inverkan, som beredandet af större aflopp för sjön Hjelmaren, enligt

Grefvens åsigt, otvifvelaktigt måste utöfva på Mälarens periodiskt inträffande

öfversvämningar och, med åberopande af åtskilliga uppgifna lagbud,

påstår, att sänkningsarbetet ännu ej lagligen kan företagas, utan,

om det påbörjades, måste af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande på vederbörandes

ansökning förbjudas samt att, af dessa och flera skäl, betänkligheter

måste för Riksdagen förefinnas att bidraga till det af Mälarens

strandegare öfverklagade onda genom utvidgande af Hjelmarens utlopp,

utan motsvarande utvidgande af Mälarens; varande vid berörda anförande

fogadt ett yttrande af Professoren E. Edlund, innehållande den

slutsats att, innan Hjelmarens sänkning på allvar ifrågasattes, en undersökning

angående den höjning af Mälarens vattennivå, som enligt Professoren

Edlunds åsigt måste blifva en följd af Hjelmarens sänkning, nödvändigt

borde verkställas.

De betänkligheter mot låneunderstödets beviljande, hvilka i Grefve

Sparres omförmälda skrift anförts, äro sålunda af dels teknisk och dels

rättslig natur. I intetdera afseendet anser Utskottet sig befogadt att

afgifva utlåtande. Bedömandet så väl i tekniskt afseende af de verkningar,

hvilka må kunna af sjösänkningsföretagets utförande uppkomma,

som ock i rättsligt af de frågor, hvilka Grefve Sparre ansett böra i sammanhang

dermed lösas, måste bero på vederbörande ansvariga embetsmyndigheter.

Ur de Utskottet delgifna handlingarne får Utskottet meddela, att i

fråga om inflytandet på Mälarens flöden af Hjelmarens sänkning undersökningsförrättaren,

Ofverstelöjtnanten Grafström, som upprättat det af

Kong!. Maj:t faststälda förslaget till sänkningens utförande, dels i ett

till drätselnämnden i Stockholm på anmodan afgifvet. yttrande och dels

i ett utaf Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader från honom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 64.

7

infordradt utlåtande på anförda skäl förklarat, i det förra, »att Hjelmarens

föreslagna sänkning icke komtner att orsaka någon tillökning i Mälarens

flodhöjder utöfver dess nuvarande», och i det senare, »att Hjelmarens

och Qvismarens sänkning icke inverkar till ökande af sjön Mälarens

flodhöjder»; och Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

har i infordradt underdånigt utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

i Södermanlands, Westmanlands, Upsala och Stockholms län

ofvan berörda, efter Mälare-strandegarnes hörande, afgifna yttrande förklarat

föreställningen, att Mälarens flöden efter Hjelmarens sänkning tidtals

skulle blifva större än förut, för ett misstag samt förmält sig dela

den af Öfverstelöjtnanten Grafström i denna fråga uttalade, ofvan angifna

åsigt.

I rättsligt hänseende förekommer, att, såsom ofvan nämnts, Kongl.

Maj:t redan förklarat hinder från det allmännas sida icke möta för sänkningens

verkställande uppå stadgade vilkor och föreskrifvet sätt, samt att

alla, enskild rätt berörande tvistefrågor, så vidt de kunnat utgöra laga

hinder för sjösänkningen, blifvit i en af Kongl. Maj:t slutligen afdöind

rättegång afgjorda. I öfrigt synes det vara tydligt, att det begärda låneunderstödets

beviljande ej i någon mån hindrar framställande och genomdrifvande

af de rättsanspråk, hvilka lagligen kunna mot sjösänkningsbolaget

göras gällande. Det är i vissheten härom, och i betraktande

deraf att, huru än Riksdagens beslut, i denna fråga må utfalla,

detsamma icke kan inverka på enskild rätt eller i någon mån fritaga

bolaget från det lagligen bolaget åliggande ansvar för följderna af dess

företag, som Utskottet afgifver sin här nedan gjorda framställning.

Den synpunkt, ur hvilken ifrågavarande förslag närmast torde

böra af Riksdagen pröfvas, synes således vara den statsekonomiska.

I detta hänseende finner Utskottet sig ega goda skål att tillstyrka

bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Utförandet af ett företag, hvarigenom omkring 30,000 tunnland för

närvarande vattendränkt mark förvandlas till åkerjord, som i följd af

sin rikedom på hittills aldrig genom kultur framlockad växtkraft antagits

blifva af särdeles bördig beskaffenhet, måste naturligtvis vara af ej

ringa intresse äfven för staten. Men utan statens mellankomst kan företaget

antagligen ej till fördel för samtliga delegarne bringas till utförande.

Intressenterne i detsamma utgöra ett stort antal, enligt hvad

för Utskottet blifvit af Kommissions-landtmätaren C. W. Fröman, som

varit förordnad att verkställa gradering af den vattendränkta marken, i

en afgifven promemoria uppgifvet: 1,234, af hvilka 687 ega mindre än

10 tunnland och 316 endast mellan 10 och 20 tunnland af de sänka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

ängsmarkerna. Det allra största antalet delegare i företaget är, huru

vinstgifvande det än för dem kommer att blifva, ur stånd att med egna

förskott i de betydliga kostnaderna deltaga. Medel till dessa måste således,

såsom i den Kongl. propositionen omförmäles, genom lån anskaffas.

Men härvid möter den omständighet, att, med vår kreditlagstiftnings

nuvarande beskaffenhet i denna del, staten är den enda långifvare, som

är i tillfälle att, utan allt för öfverdrifna kostnader, allt för orimliga omvägar,

bereda sig realsäkerhet, och denna af allra yppersta beskaffenhet,

för lånets återbetalning. Äfven om åvägabringande af någon annan

säkerhet kunde, oaktadt lånebeloppets storlek och mängden af gäldenärer,

mot hvilka i sådant fall den personliga ansvarigheten måste upprätthållas

och bevakas, antagas vara möjligt, skulle likväl hvarje annan

form för säkerhetens åstadkommande än deri, som följer af ett bifall till

Kongl. Maj:ts förslag, verka så betungande på lånevilkoren, att utsigten

till företagets genomförande på sådana vilkor måste blifva ytterst ringa,

om ens någon.

Häri ligger ock ett enligt Utskottets åsigt kraftigt skäl för lånets

beviljande till hela det af Kongl. Maj:t, föreslagna belopp, enär med dess

nedsättning till hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

ifrågasatt, eller 1,500,000 kr., följer fortvaron för de återstående erforderliga

500,000 kr. af ofvan angifna svårigheter, endast i någon mån reducerade

genom det lägre beloppet af sist nämnda summa. Ett ytterligare

skäl mot ett sådant afdrag af 500,000 kr. förefinnes ock deri att, i motsats

mot hvad eljest vid dylika företag vanligen eger rum, i de för Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag beräknade kostnaderna till betydliga

belopp ingå utgifter, föranledda af arbeten, hvilka såsom vilkor för tillståndet

till sänkningens utförande blifvit bolaget ålagda, utan att bolaget

såsom sådant af dem har ringaste gagn. Sådana arbeten äro: ombyggnad

af en del af Hjelmare kanal, underhåll af segelrännan genom Essundet,

öfriga segelleders i Hjelmaren fördjupning och vidmakthållande vid stadgadt

djup, dragväg och bojar af jernplåt utmed allmänna segelleden, underhållande

för framtiden af bogsering å en del af Hjelmaren, arbeten

vid Hjelmarens utlopp afseende vattenståndets reglerande i och för seglationen,

med mera. Till dylika arbeten åtgår omkring hälften af hela

det beräknade kostnadsbeloppet, eller allt hvad som upptagits under 2:o,

3:o och 4:o af de här ofvan uppgifna kostnaderna samt en del af kostnaderna

under l:o och 6:o. Det skulle vid sådant förhållande ej vara fullt billigt

att nedsätta det begärda lånebeloppet, helst detsammas beviljande,

mot 5 procent ränta från lyftnings- till återbetalningsdagarne och obestridlig

säkerhet, ej synes för staten medföra någon uppoffring.

I fråga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 64.

9

I fråga om sättet för lånets utgående, om det af Riksdagen beviljas,

innehåller Kongl. Maj:ts proposition ej något bestämdt förslag. Då

befattningen med alla vattenaftappningslånens utbetalning och förvaltande

tillhör Statskontoret, torde skäl ej vara för handen att särskildt för detta

lån, som endast till beloppet, men ej till sin natur skiljer sig från de

öfriga, göra någon undantagsbestämmelse, i synnerhet som sättet för återbetalningen,

sedan lånet blifvit, enligt Kong!, kungörelsen den 13 Juni

1845, på de betalningsskyldiga hemmanen fördeladt och den på hvarje

hemman belöpande andel af annuiteterna till beloppet bestämts, att i

sammanhang med de till Statskontoret ingående kronoutskylderna uppbäras,

just betingar annuiteternas inbetalning till Statskontoret.

Denna statsutgift kan derjemte så mycket hellre på Statskontoret

anvisas, som statens nuvarande ställning gör det möjligt att bestrida åtminstone

den andel deraf, som bör under nästa år utgå och således skall

nu, vid uppgörandet af statsregleringen för år 1878, tagas i betraktande,

utan upplåning af de derför behöflig^. medel. Såsom bekant, kunna i

1878 års riksstat bland tillgångar och inkomster uppföras ej mindre än

8,000,000 kronor, utgörande behållning från ett föregående års statsreglering,

och till den del af ifrågavarande låneunderstöd, som skall under

år 1878 utgå, synes ett motsvarande belopp af berörda behållning

lämpligen kunnat tagas i anspråk.

Utskottet hemställer alltså,

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, för sänkning

och reglering af vattenhöjden i sjöarna Hjelmaren

och Qvisinaren och utförande af dermed sammanhängande

arbeten enligt faststäld plan, må beviljas Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån å två

millioner kronor, att från Statskontoret utgå med 600,000

kronor under år 1878, 300,000 kronor under hvarje

af åren 1879, 1880, 1881 och 1882, och 200,000 kronor

under år 1883, under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp

af lånet årligen till slutet af år 1887 till nämnda

kontor erlägges fem procent ränta från lyftningsdagen;

att för tiden från och med år 1888 årligen till samma

kontor erlägges 8 procent å hela den lyftade lånesuminan,

hvaraf ränta godtgöres efter fem för hundra

af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör

afbetalning derå, samt att i öfrigt de allmänna stadganden

och bestämmelser, som äro af Riksdagen medBih.

till IliJcsd. Prof. 1877. 4 Sami. 1 Afd. 36 Hä/t. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

delade i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning

eller annat odlingsföretag, skola i tillämpliga delar lända

till efterrättelse jemväl för nu omförmälda lånebidrag.

Stockholm den 27 April 1877.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

l:o af Herrar C. Ekman, Grefve G. Beck-Friis, L. M. Nordenfelt,

C. Fetre, F. Hederstjerna och Grefve S. Lagerberg, hvilka yrkat, att

så väl den del af motiveringen i Utskottets utlåtande, som förekommer

i sista stycket, börjande med orden: »Denna statsutgift kan derjemte»

och slutande med orden: »tagas i anspråk», som ock, i öfverensstämmelse

med den af dem sålunda påyrkade förändrade motivering, jemväl Utskottets

hemställan borde erhålla följande förändrade lydelse och innehåll:
»Af

lånets utgående från Statskontoret samt inbetalning dit af an»nuiteterna

å detsamma följer dock ingalunda, att Statskontoret skall

»nödgas vidkännas lånebeloppet eller, med andra ord, att detta belopp

»skall af skattemedel utgå. Framför en beskattning för ändamålet till så

»jemförelsevis betydliga belopp samt uppförande på budgeten af eu dylik,

»mot återbetalningsskyldighet utgående statsutgift anser Utskottet, i detta

»fall och med afseende jemväl å lånets storlek, den utväg vara att före»draga,

att staten med sin kredit förmedlar mellan långifvare och lån»tagare

och medel till lånet således genom upplåning anskaffas af Riks»gäldskontoret

samt, i mån af behof, på reqvisition tillhandahållas Stats»kontoret.

För statens kredit bör ett sådant låns upptagande så mycket

»mindre kunna vara menligt som denna, för staten likasom för hvarje

»annan gäldenär, ytterst lärer bero af betalningsförmågan, och det ända»mål,

för hvars ernående ifrågavarande lån komme att upptagas, obestridligen

skulle i sin mån omedelbart öka denna betalningsförmåga».

»Ej heller kan den omständigheten, att lånet jemte ränta bör till

»Statskontoret återbetalas, utgöra något hinder för medlens anskaffande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

11

»af Riksgäldskontoret. Såsom bekant, är numera Statskontoret skyldigt

»godtgöra Riksgäldskontoret alla dess utgifter för annuiteter å statsskul»den,

hvarför ock ett motsvarande anslag å riksstaten uppföres. Om så»ledes,

å ena sidan, Statskontoret får tillgodonjuta inbetalningarne å ifrå»gavarande,

af Hjelinarens och Qvismarens sjösänkningsbolag begärda lån,

»blifver, å andra sidan, Statskontoret skyldigt godtgöra Riksgäldskontoret

»ränta och amortering å de medel, som till lårsets bestridande upplånats,

»och vid sådant förhållande synes någon föreskrift för Statskontoret om

»de å detta vattenaftappningslån ingående betalningars redovisande för

»Riksgäldskontoret eller annan dylik bestämmelse ej vara erforderlig.»

»Utskottet hemställer alltså,

»att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, för sänk»ning

och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelma»ren

och Qvismaren och utförande af dermed samman»hängande

arbeten enligt faststäld plan, må beviljas

»Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån

»å två millioner kronor, att från Statskontoret utgå

»med 600,000 kronor under år 1878, 300,000 kronor

»under hvarje af åren 1879, 1880, 1881 och 1882 och

»200,000 kronor under år 1883, under vilkor: att å

»hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till slutet af

»år 1887 till nämnda kontor erlägges fem procent

»ränta från lyftningsdagen; att för tiden från och med

»år 1888 årligen till samma kontor erlägges 8 procent

»å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godt»göres

efter fem för hundra af det obetalda kapital»beloppet

och det öfriga utgör afbetalning derå, samt

»att i öfrigt de allmänna stadgande!! och bestämmel»ser,

som äro af Riksdagen meddelade i fråga om låne»understöd

för vattenaftappning eller annat odlings»företag,

skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

»jemväl för nu omförmälda lånebidrag; skolande dock

»Statskontoret ega att, i mån af behof, af Riksgälds»kontoret

uppå reqvisition erhålla de till omförmälda

»lånebelopps bestridande nödiga medel».

»I händelse Riksdagen bifaller hvad sålunda beträffande Riksgälds*

»kontorets skyldighet att tillhandahålla Statskontoret ifrågavarande låne
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ståts-Utskottets. Utlåtande N:o 64.

»belopp blifvit af Utskottet föreslaget, kommer Utskottet framdeles att

»föreslå den bestämmelse i Kiksgäldskontorets reglemente, som häraf kan

»blifva en följd».

2:o af Herrar Liss Olof Larsson och P. Olsson, hvilka, med afseende

å företagets för delegarne särdeles vinstgifvande beskaffenhet, ansett

det ej vara erforderligt att i detta fall genom ungefärligen hela

kostnadsbeloppets beviljande frångå den grundsats, som eljest vid statsunderstöds

meddelande för så väl vattenaftappnings- som andra företag

städse gjorts gällande, eller att delegarne sjelfve genom egna tillskott

borde ådagalägga ett intresse för företaget, som kunde innefatta på

samma gång ett bevis om dess gagnelighet och en garanti för dess

genomförande. Den andel af kostnadsbeloppet, som lämpligen borde af

staten såsom lån tillsläppas, hafva dessa reservanter funnit kunna bestämmas

till ungefärligen tre fjerdedelar, eller det belopp af 1,500,000

kronor, som Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, efter granskning

af kostnadsförslaget, ansett i sådant afseende vara tillräckligt, att

utgå med 450,000 kronor under år 1878; 225,000 kronor under hvarje

af åren 1879, 1880, 1881 och 1882 samt 150,000 kronor under år 1883;

hvarjemte nämnde reservanter yrkat tillägg af det ytterligare vilkor,

»att bolaget, före utbetalning af lånet eller någon del deraf, skall ställa

säkerhet, som af Kongl. Maj:t godkännes, för ersättandet af de utaf sjösänkningsföretaget

föranledda skador och kostnader, hvilka det lagligen

kan åläggas bolaget att godtgöra».

3:o af Herr Gustaf Jonsson, hvilken förenat sig med Herrar Liss

Olof Larsson och P. Olsson i deras yrkande om lånebeloppets bestämmande

till 1,500,000 kronor, men icke i deras yrkande om tillägg af

ofvan angifna ytterligare vilkor.

Vidare har

4:o Herr Nordenfelt inom Utskottet afgifvit följande

särskilda yttrande:

»Oaktadt jag delar Utskottets åsigt derom, att Riksdagen icke bör

ingå i pröfning af de tekniska och rättsenliga delarne af frågan, anser

jag mig likväl, emedan några af Riksdagens ledamöter möjligen kunna

frukta, att skada Mälarens strandegare, genom att understödja Hjelmarens,

böra meddela några bidrag till utredning af frågan om hvad inflytande

Hjelmarens sänkning och reglering kunna utöfva på Mälarens flöden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

13

Öfverste-löjtnanten Grafström, hvilken haft officielt uppdrag att

undersöka denna fråga och fördenskull tagit kännedom om de lokala och

tekniska förhållanden, som derå inverka, har afgifvit följande yttrande:

(Afskrift.)

Till Kongl. Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader.

Uti ordres af den 23 sistlidne November har Kongl. Styrelsen infordrat

mitt yttrande öfver den skrifvelse af den 20 sistlidne Oktober,

som Kongl. Maj:ts Befallningshafvanden uti Stockholms, Yestmanlands

och Södermanlands län gemensamt afgifvit öfver af Direktionen för Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag sökt tillstånd sänka nämnde

sjöar, och får jag, efter tagen del af bilagda handlingar, härmed vördsamt

lemna följande

Utlåtande.

Utaf ofvannämnda skrifvelse finner man, att Mälarens strandegare

hemställa och yrka:

»en del, att ökadt vattentillopp till Mälaren icke bör medgifvas förr

än motsvarande förstoradt utlopp blifvit beredt;

en del att vatten från Hjelmaren icke må utsläppas annorlunda än

att en viss vattenhöjd i Mälaren vid slusströskeln i Stockholm icke öfverskrides;

och att sjösänkningsbolaget må tillförbindas att vid de för sänkningen

upptagne nya eller föreslagna aflopp vid Hjelmaren hålla med

nuvarande medelhöjd af vattenståndet i denna sjö lika höga dammar med

bottenluckor, hvilka skola tillslutas i mån som vattenhöjden i Mälaren

nalkades den bestämda punkten vid slusströskeln i Stockholm, med förbehåll

tillika att strandegarne hade sin talan öppen vid bestämmande af

sistnämnda punkt eller af det förstorade afioppet från Mälaren; samt

en del, att Hjelmarens aftappning bör ske småningom och vid lågt

vattenstånd i Mälaren, och strandegarne inom Yesterås fögderi särskildt

att vattnet från Hjelmaren utsläppes samtidigt genom Eskilstuna å och

Hjelmare kanal och ej endast genom sistnämnda kanal till förekommande

af öfversvämning vid stränderna af den vik af Mälaren, som benämnes

Galten, hvarjemte samtlige strandegarne gjort förbehåll om ersättning för

nyuppkommen skada och olägenhet.»

Såsom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes gemensamma utlåtande

öfver strandegarnes yrkanden finner man uti berörda skrifvelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stals- Utskottets Utlåtande N:o 64.

»Större och mindre öfversvätnningar hafva ock vid särskilda tillfällen

inträffat i Mälaren och en reglering af vattenståndet i denna stora

sjö är följaktligen, oberoende af frågan om Hjelmarens sänkning, i hög

grad önsklig.

Vid lågt vattenstånd i Mälaren, hvilket för närvarande eger rum,

torde ett förökadt aflopp för Hjelmarens öfverflödsvatten sannolikt icke

föranleda skada för Mälarens strandegare, men antagligt synes vara att,

vid högt vattenstånd i Mälaren och samtidigt ökadt vattentillopp i Hjelmarens

område, der största tillflödet är afsedt att upprensas, ytterligare

förhöjning i Mälarens vattenstånd, åtminstone i närmare intill Hjelmaren

belägna delar, skall uppkomma, om, under det Målarens utlopp blifvit

oförändradt, Hjelmarens naturliga utlopp betydligt förstorats och någon

uppdämning på detta ställe för tillfället icke sker.

Derest föreskrift meddelas, att den första aftappningen af Hjelmarens

öfverflödsvatten sker under tillsyn af offentlig person och att

aftappningen icke får ega rum under andra förhållanden än att en viss

vattenhöjd i Mälaren icke öfverskrides, synes Mälarens strandegares

anspråk i detta hänseende vara skäligen uppmärksammadt.»

Rörande Hjelmarens första aftappning hafva Kongl. Majffs Befallningshafvande

uti sin gemensamma skrifvelse uppstält för Mälarens strandegare

fullt betryggande vilkor, och som aftappningen bör ske efter vårflödets

afgång och under ett af Mälarens lägre vattenår, så bör för Mälarens

strandegare vara till fyllest och för sjösänkningsarbetet icke hinderligt

om Mälarens medelvattenstånd antages såsom den höjd, hvaröfver

Mälaren genom tappningen icke får stiga.

De årliga flödena antagas af strandegarne att efter sänkningen

blifva större och för att förekomma den verkan på Mälarens flodhöjder,

som skulle inträffa, om de afbördas till Mälaren samtidigt med dennes

högfloder, så hafva strandegarne påyrkat (och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

uti sin skrifvelse antydt) behofvet af en fördämning eller hålldamm

med bottenluckor uti Hjelmarens förstorade utlopp, för att derigenom

kunna innehålla en del af Hjelmarens flodvatten, så att detsamma

icke verkade på flodvattnets i Mälarens stigande öfver en viss höjd å

slusströskeln i Stockholm, samt yrka derjemte, att dammens höjd skulle

blifva lika med Hjelmarens nuvarande medelvattenstånd.

Att medelst en damm i Hjelmarens utlopp innehålla en del af

sjöns flodvatten är under en högflod omöjligt, emedan vattenytan i sjön

måste höja sig till dess sektionsarean i utloppet svarar mot flödets

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

15

storlek och kan derigenom slutligen komma att stå öfver dammen, till

fara för denne och nedom liggande vattenverk, och afgår flödet då till

Mälaren i alla fall med sin fulla kraft.

Att åter bestämma en viss höjd för Mälarens flodvatten och söka

åstadkomma detta genom innehållande af en del af Hjelmarens flodvatten

vore visserligen ett behändigt sätt reglera Mälarens flodvatten, men detta

låter sig icke göra, emedan Mälarens strandegare hvarken kunna bestämma

öfver alla de öfriga och mycket större vattentilloppen till Mälaren eller

öfver nederbörden i Mälarens flodområde.

Enligt plan för sjösänkningen skall Hjelmarens högsta vattenyta

sänkas 6 fot, och i utloppet skall anbringas en regleringsdamm, för att

trafiken i sjön och nedomliggande vattenverk icke skola lida skada

genom sjösänkningen, men om dammhöjden enligt strandegarnes yrkande

bestämmes lika med nuvarande medelvattenstånd, eller till 2 fot under

Hjelmarens nuvarande högsta vattenstånd, så skulle nämnda hålldamm

blifva 4 fot högre än reglering sdammen och Hjelmaren sålunda blott

komma att sänkas 2 fot och dermed vore äfven hela plan för sjösänkningen

förfelad.

Att flödena efter sänkningen blifva större än förut är icke att

frukta, ty erfarenheten från andra verkstälda sjösänkningar visar, att

sänkningen af en sjö har en mycket ringa inverkan på fiodvattenhöjderna

uti en nedomliggande vattenbassin, och beror detta derpå att genom

regleringen och utloppets förstorande kan flodvattnet genast börja afgå

i större massa än förut och blir afbördandet derigenom jemnare fördeladt;

men deremot förorsaka skogarnes uthuggande och odlingarnes

fortgång hastigare och våldsammare flöden.

Hvad flödenas i Hjelmaren och Mälaren samtidighet beträffar, så

får jag hänvisa till den i afskrift bifogade skrifvelse, som den 13sistlidne

September af mig lemnades till Stockholms Drätselnämnd, och på grund

af hvad deri och här ofvan är anfördt så anser jag att Hjelmarens och

Qvismarens sänkning icke inverkar till ökande af sjön Mälarens flodhöjder.

Stockholm den 14 December 1875.

C. A. Graf ström.

Chef i Östra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet.

Vidimeras ex officio

0. I. Aberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 64.

(Afskrift af afskrift.)

Till Drätselnämnden i Stockholm.

Uti skrifvelse af den 29 Juli 1874 har Drätselnämnden anmodat

mig afgifva yttrande öfver den verkan, som sjön Hjelmarens föreslagna

sänkning möjligen kan hafva på sjön Mälarens flöden, och får jag härmed

delgifva min åsigt.

Flödet från en ofvanliggande vattenreservoir verkar synnerligast

till ökande af en nedomliggande reservoirs flodhöjd, då den förres högflod

inträffar samtidigt med den senares egen högflod eller dennes öfriga

hufvudtillopps högfloder; men har en ofvanliggande reservoir sitt flöde

tidigare eller senare, så blir flodvattnets afbördande till och ifrån den

nedomliggande reservoiren mera fördeladt och dennes flodhöjd lägre.

Enligt bilagda uppgifter om Mälarens och Hjelmarens högvattensflöden

under loppet af åren till exempel 1846—67, hvilka erhållits ur dels

Major Nermans tidskrift för år 1868 och dels från Hjelmare kanals slusskontor,

finner man att Mälarens och Hjelmarens högre flod höjder (utmärkta

med röda siffror) *) i de flesta fall inträffa nära samtidigt för hvarje

år; men då alla vattendrag, som från Hjelmaredalen med dess sydligare

läge och mindre skogbeväxta samt mera odlade trakter utfalla i fijelinaren,

hafva sina flöden mycket tidigare än de rika vattendrag, som

komma från Nerikes, Vestmanlands och Dalarnes bergslager och utfalla

i Mälaren, så borde äfvenledes Hjelmarens högfloder inträffa tidigare än

Mälarens. Orsaken hvarföre ej så sker beror derpå, att arean uti Hjelmarens

utlopp vid Hyndevad nu är för liten, hvarigenom flodvattnet

uti Hjelmaren magasineras och hopar sig tills utloppets vattensektionsarea

motsvarar flödets storlek, och derigenom blifva högfloderna uti Hjelmaren

försenade och nära samtidiga med Mälarens.

Yattenvariationen eller största skilnaden mellan Hjelmarens lågoch

högvatten är nu cirka 4 fot men blir enligt sänkningsplan endast 2

fot, och som Hjelmarens bassin äfven minskas genom sänkningen, så,

då sjöns utlopp enligt sänkningsplanen skall betydligt utvidgas, måste flodvattnet

efter sänkningen med ökad massa genast börja afgå från denna

sjö och mycket tidigare komma till Mälaren än under nuvarande förhållanden

och följaktligen äfven hinna från Mälaren till större delen afrinna

innan flödena från bergslagsvattendragen komma ner till denna sjö.

*) Dessa röda siffror äro i den härefter tryckta bilaga med fetstil utmärkta.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 64.

17

På grund af nu anförda är det min fulla öfvertygelse, att Hjelmarens

föreslagna sänkning icke kommer att orsaka någon tillökning i Mälarens

flodhöjder utöfver dess nuvarande.

Motala den 13 September 1875.

C. A. Gr af ström,

Major i Kongl. Väg- och Vattenhyggnadscorpsen.

Hälare n.

Hjelmaren.

År.

Flodtid.

Flodtid.

fot.

fot.

Högsta flodvattnet circa

7,oo

Högsta flodvattnet circa

4,oo

1846

20, 28 April.........................

4,7 5

19, 26 April........................

3,80

47

23, 30 Maj .........................

3,75

23, 30 Maj ........................

2,60

48

29, 30 April; 2, 4, 7 Maj 21/12

4 å 4,17 1

30 April..............................

2,60

49

1 Januari ..........................

3,75

7, 14 Januari ........................

2,30

1850

26, 28 Maj .........................

3,50

5 12, 19 Maj; 2, 9 Juni......

2,00

51

18, 20, 24 Maj; 1 Juni.........

6,1 7 å 5,92

18 Maj....................................

3,90

52

1 Januari; 30,” 31 December

4,20 å 4,45

26 December ....................

3,3 0

53

15 Januari

5,75

13, 14 Januari.......................

4,10

54

1, 5, 6 December; 26 Oktober

1,85 a 1,95

1, 8 Januari...........................

0,80

55

10, 12 Januari; 26, 27 Maj

2,10 å 2,50

17, 24 Juni; 1 Juli ...............

0,40

i 56

31 Maj; 6 Juni ....................

2,50 å 2 60

26 Oktober; 2 November ...

1,90

57

1, 6 Januari; 28 December

2,10 å 2,5 0

19, 26 April; 3, 10 Maj ......

2,00

1 58

1, 2 Januari........................

2,ou

3, 10 Januari; 30 Maj .......

0,9 0

59

24, 26 Mars; 23 April ........

2,30 å 2,35

17, 24 April; 8, 15, 22 Maj

1,00

1860

24, 25 Maj; 1, 4 Juni ........

5,20 ä 5,35

13, 20 Maj ...........................

3,80

61

21 Maj................................

3,7 5

14, 21 April..........................

3,40

62

21, 26 Juli ...................

2,20

11, 18 Maj ........................

2,00

63

13 Februari.........................

2,75

12, 19, 26 April.....................

2,30

64

5, 7, 11 Maj..........................

2,2

8, 15, 22 Maj.......................

1,80

65

8, 10, 12, 13, 17,18,20 April

1,35

14, Maj ................................

1,70

66

6 Maj .............................

4,20

13 Maj ................................

3,40

67

19, 20, 23 Maj ..................

4,80

12 Maj..................................

4,0 0

C. A. Grafström.

Vidimeras

C. J. Knös.

Vidimeras ex officio

O. I. Åberg.

Bih. till Riksd. Prot. 1877. 5 Sami. 1 Afd. 36 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

Vidare har Kongl. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

afgifvit^ett underdånigt yttrande till Kongl. Maj:t den 31 December 1875,

hvaraf jag här bifogar utdrag.

»Angående dessa af strandegarne och länsstyrelserna frarnstälda

påståenden får Styrelsen för sin del i underdånighet anföra och upplysa:

På grund af Hushållnings-sällskapets i Upsala län underdåniga framställning

om angelägenheten att, till förminskande af de i sjön Mälaren tid

efter annan återkommande flöden och deraf för strandegarne inträffande

förluster, större utlopp, än det dåvarande, måtte från nämnda sjö beredas,

behagade Eders Kongl. Maj:t bland annat, i nådigt bref af den 15

Februari 1853, anbefalla Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,

att, genom sakkunnig man, föranstalta om utsättande af vattenmärke till

rättelse för bestämmandet af de tider, vid hvilka flodluckorna i gamla

slussgrafven vid Stockholm böra öppnas för högt vattens afförande från

Mälaren.»

»Under omkring 20 år, som förflutit sedan förut beskrifna bestämmelser

beträffande vattenregleringen i sjön Mälaren uppgjordes, hafva

flodluckorna endast tvenne särskilda somrar på 1850-talet behöft, för

högt vattenstånds afledande, hållas öppna någon tid och Styrelsen anser

derföre, att icke några andra eller särskilda föreskrifter i och för Hjeltnarens

ifrågavarande aftappning nu äro påkallade, för att ånyo göra försök,

att på annat sätt reglera Mälarens vattenstånd, medelst ytterligare

utvidgningar i sjöns aflopp till Saltsjön, dertill tjenlig lokal dessutom ej

förefinnes.»

»Att, såsom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, icke

endast första aftappningen utaf Hjelmarens öfverflödsvatten bör verkställa^

under tillsyn och bevakning af fullt sakkunnig ingeniör, utan att

stadgande härom i nåder utsträckes till alla arbeten, som sammanhänga

med detta vigtiga och i många afseenderi grannlaga företag, får Styrelsen

i underdånighet tillstyrka; och föreslår derföre det Eders Kongl. Maj:t

måtte i nåder besluta, att, om eller när sjösänkningen kommer till verkställighet,

utförandet bör kontrolleras och tillses af sakkunnig ingeniör,

som Eders Kongl. Maj:t då kommer att förordna. Då följaktigen alla arbeten

i detalj komma att af sakkunnig ingeniör noga bevakas, följer

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 64.

19

deraf ock, att vattnet vid Hjelraarens sänkning ej afsläppes till Mälaren

vid andra tider, än när vattenståndet der nedgått till medelvattenyta eller

derunder, enligt det å Stockholms sluss befintliga och för 20 år sedan

inhuggna märket.

Så val länsstyrelserna, som mälarestrandegarne synas föreställa

sig, att flödena skola tidtals blifva större efter Hjelmarens sänkning, än

de varit förut. Denna föreställning är dock ett misstag, ty efter torrläggningen

af de till en areal af omkring 30,000 tunnland uppgående

jordvidder, som hittills varit öfversväminade och vattendruckna, blir denna

betydliga areal i tillfälle att dels insupa, dels afdunsta eu betydlig del

af nederbörden, hvilken alltså i vida mindre grad, än förut, bidrager till

att öka vattenflödena; — observeras bör äfven, att, som afloppet blir utvidgadt

och försedt med eu ändamålsenlig regleringsdam med bottenluckor,

kommer Hjelmarens flodvatten att årligen börja afrinna tidigare

än under fordna förhållanden samt kan följaktigen jemnare fördelas och

kommer ej att förardeda till sådana skador och äfventyr för lägre belägna

trakter, som ofta inträffa vid oreglerade sjöars flöden.

Som ett ytterligare stöd, för den af Major Grafström uttalade och

af styrelsen delade åsigten, att Hjelmarens sänkning icke bär komma att

inverka till ökning i sjön Mälarens flodhöjder, vidfogar Styrelsen en af

Major Grafström meddelad tabell, som visar, att Hjelmarens och Mälarens

högvattenstånd gemenligen inträffa ungefär samtidigt, oaktadt Hjelmaren,

med sydligare belägna och från skoglösa trakter kommande tillflöden,

borde uttömma sig årligen tidigare, än de från bergslagsskogarne till

Mälaren nedrinnande nordligare vattendragen. Detta förhållande kan

emellertid förklaras deraf, att det nuvarande afloppet från Hjelmaren

vid Hyndevad är så sammanträngdt och ofullständigt, att det uppehåller

Hjelmarens flöden och försenar desammas afrinnande, hvarigenom dessa

hittills inträffat i Mälaren just på den för sistnämnda sjö ogynnsam in aste

tidpunkt.» — — — — — — — — — — — — — —

Professoren Edlund har visserligen, på uppmaning af Grefve E.

Sparre i ett utlåtande af den 31 Mars 1877, med stöd af några allmänna

satser, men utan att, på så vidt yttrandet angifver, hafva tagit kännedom

om de lokala och tekniska förhållanden, hvilka i detta särskilda fall förekomma,

uttalat den åsigten, att Hjelmarens sänkning kommer att föröka

Mälarens flöden.

Professor Edlund påstår, att afdunstningen vid Hjelmaren blifver i

betydlig mån förminskad, dels genom att sjöns yta blifver mindre, dels genom

att de sänka markerna blifva torrlagda. Hvad först beträffar sjöns yta, så

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

minskas densamma, som nu utgör omkring 4 *|2 qvadratmil, med endast

omkring 2,000 tunnland, förutom den yta af de sänka markerna som

stundom kan vara öfversvämmad. Hvad angår afdunstningen från de

torrlagda sänka markerna, så medgifver jag, att denna under sommaren

blifver mindre efter sänkningen, än före densamma, men här gäller

frågan endast om afdunstningen straxt före och under vårflödena, hviika

äro de enda för Mälarens vattenstånd farliga, emedan denna sjös höstflöden

aldrig varit särdeles höga. Under våren, då is ännu täcker vattnen,

samt snön håller på att smälta och jorden ännu är mycket fuktig,

är afdunstningen från torrlagda marker tvärtom större än från sänka

eller från vattenytor.

Metereologiens första grunder af A. Buchan, i öfversättning af H.

H. Hildebrandson, innehåller sidan 105 följande:

»Om luftens temperatur är högre än markens,^gå drager dräneradt

land en större fördel af den högre temperaturen, än odräneradt,

alldenstund mindre värme förloras genom afdunstning» ■— — — —

»Temperaturen af dräneradt land stiger ofta under sommaren 1

till 1 1|a grad öfver det odränerade och verkningen af dräneringen blir

sålunda stundom densamma,o som om landet blifvit förflyttadt omkring

20 svenska mil mot söder. År 1847 gjorde Professorn James Elliot ett

antal experimenter, hviika i viss mån belysa denna fråga. Han visade

att torfmossa insuper två gånger sin egen vigt vatten, torr lera i det

närmaste sin egen vigt, torr jord eller trädgårdsmylla mera än hälften

och torr sand litet mer än tredjedelen af sin egen vigt. Om de finge

torka under lika tid och samma förhållanden, så förlorade torfmossan

två tredjedelar af allt vatten, som den innehöll, lera och jord båda mera

än tre fjerdedelar och sand mera än nio tiondelar. Afdunstningen var

större från ytan af lös jord än från en vattenyta, tills dess att jorden

blef så pass torr, att den antog eu ljus färg.» — — — — — —

Landtbruksakademiens handlingar, häftet 1 år 1877, sidan 7 innehåller’

en berättelse om undersökningar, som bekräfta ofvannämnda försök

och hvaraf följande utdrages:

»Hvad beträffar undersökningarne å vattenhalten i dy och mossjorden,

så steg densamma ända till 53 k 54 procent under Juni månad,

men sjönk sedan under den fortfarande torra väderleken i Augusti ned

till 34 procent» — — — — — — — — — — — — —

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

21

Det af Professorn Edlund anförda exempel af en liten sjö utan

aflopp, soin utdikas och sedan åter uppdämmes, bevisar intet angående

Mälarens flöden, t}- dels gäller detta exempel afdunstningen under hela

året, dels måste detsamma utfalla olika allt efter sjöns djup och förhållandet

emellan tillopp och afdunstning under olika årstider. Om en vattenyta

under alla årstider verkligen afdunstade mera, än den torrlagda

marken, så skulle sjön snarast sänkas genom afdunstningen och öfvergå

till ett kärr. De anförda undersökningarne af Professor Ekman omfatta

endast tiden från medio af Juni till slutet af Oktober och äro dessutom

gjorda å en helt annan del af landet. Professor Edlunds slutledning

med stöd af dessa undersökningar eller att, emedan nederbörden (öfver

hela landet) under hela året är mindre, än afdunstningen från en vattenyta

under sommaren, våra vattendrag skulle torka ut, om afdunstningen

från jordytan vore lika stor med afdunstningen från fria vattenytor, synes

mig origtig, emedan afdunstningen från jordytan vexlar med dess

fuktighetsgrad och är nästan ingen då jordytan är torr samt emedan,

efter hvarje regn eller snösmältning ifrån en fjerdedel till tre fjerdedelar

af vattnet nedrinner i sjöar och åar, innan det hinner att insupas af jorden

eller afdunsta. De af Professor Edlund anförda skälen synas mig

fördenskull alls icke tillämpliga på frågan om hvad inverkan Hjelmarens,

sänkning kan utöfva på Mälarens flöden. Herr Adelsköld har i Första

Kammaren vid remissen af den Kong], propositionen uttalat sin åsigt

att Hjelmaresänkningen skulle föröka Mälarens flöden, men han har

dervid meddelat origtiga uppgifter angående planen för nämnda sjösänkning.

Do) är det icke föreslaget, att afklappa 2,300 kubikfot i sekunden

mera än förr, utan endast 1,700 kubikfot;

2:o) ingår det icke i planen, att verkställa regleringen med en skibordsdamm

utan med en damm, försedd med grundluckor;

3:o) är det icke antaget, att största vattenmängden från Hjelmaren

skulle afsläppas samtidigt med Mälarens högsta flod, utan tvärtom

att Hjelmarens största vattenmängd skall afföras innan Mälarens största

flod inträffar.

Jag anser mig dervid böra erinra, att Hjelmarens regleringsdamm

skall skötas af en särskild person under befäl af Styrelsen för allmänna

väg- och vattenbyggnader och att det icke synes möta någon svårighet,

att i tid aftappa så mycket vatten från Hjelmaren, att man, då Mälarens

flöden står högst, kan inskränka afloppet från Hjelmaren till den vattenmängd,

som förut derifrån högst framgått. Dessutom gifva 1,700 kubikfot

i sekunden, under trettio dygn, hvilken tid enligt hittills gjorda

Bill. till Riksd. Prof. 1877. 4 Sami. 1 Afd. 36 Raft. '' 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

iakttagelser är den längsta under hvilken en större vattenmängd, än som

förut framgått, någonsin skulle behöfva framsläppas fördelade på Mälarens

yta,ä 10 qvadratmil, en förhöjning af endast tre decimaltum och

fyra linier.

Angående det af Grefve E. Sparre anförda yttrandet, af Öfverste

Ericson vill jag endast anmärka, att detta yttrande afgafs den 8 Juli

1851 och att Öfverste Ericson då icke kände den nu föreliggande planen

för Hjelmarens sänkning.

Jag förstår väl att det för Mälarens strandegare skulle vara fördelaktigt,

om de af Hjelmarens strandegare kunde erhålla något bidrag

för reglering af Mälaren, men jag kan icke inse, att det finnes hvarken

billighets- eller rättsgrund, för sådant bidrag eller för de förstnämnde

att qvarhålla vatten på de sistnämndes egor.

På grund af hvad jag sålunda anfört instämmer jag uti Öfverstelöjtnant

Grafströms yttrande:

att Hjelmarens och Qvismarens sänkning icke inverkar till ökande af

sjön Målarens flodhöjder, om den verkställes efter nu föreliggande plan.

Slutligen hafva

5:o. Herrar R. Montgomery-Cederhielm och Grefve A. E. K. Mörner

låtit anteckna, att de icke deltagit i detta ärendes afgörande i Utskottet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1877:57 Skrifvelse, angående beviljande af låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren. s. 12 i texten