Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående beviljande af ett låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren.
1877-04-27 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1877:64, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående beviljande af ett låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
1
N:o 04.
Ank. till Riksd. Kansli den 27 April 1877, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
beviljande af ett låneunderstöd för sänkning af
sjöarne Hjelmaren och Qvismaren.
(R. A.)
I en till Stats-Utskottets behandling remitterad proposition (N:o 29)
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för sänkning och reglering af
vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt utförande af dermed
sammanhängande arbeten enligt faststäld plan bevilja Hjelmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån af 2,000,000 kronor.
Af den Kongl. propositionen, till hvilken Utskottet beträffande alla
de närmare omständigheterna vid det ifrågasatta vattenaftappningsföretaget
tillåter sig hänvisa, jemte öfriga ärendet rörande, till Utskottet
öfverlemnade handlingar inhemtas hufvudsakligen, att, i anledning af
klagomål öfver den skada och de förluster, som genom nämnda sjöars
tidt och ofta inträffande öfversvämningar förorsakades kringboende jordägare,
undersökningar till afhjelpande af detta onda redan på 1600-talet
anstäldes. Derefter har under så väl adertonde som nittonde århundradet
detta ärende föranledt flerfaldiga framställningar från strandegarnes sida,
förnyade af Kongl. Maj:t. anbefalda undersökningar in. m.
Slutligen bildades år 1859 för sänkningens åstadkommande ett bolag,
hvilket, efter att år 1860 hafva i fråga om sjösänkningens utförande
gjort en underdånig framställning, som likväl af Kongl. Maj:t i nådig
resolution den 15 April 1864 på anförda orsaker förklarades icke kunna
bifallas, år 1864 inkom med förnyad underdånig ansökan att, som hufBih.
till Riksd. Prof. 1877. 4 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
vudfrågan icke genom sist omförinälda nådiga resolution förfallit, utan den
tillförene af boiaget ifrågasatta nedsättning af segeldjupet synts utgöra
enda hindret för lösningen af densamma, Kongl. Maj:t måtte meddela
bolaget tillstånd att, med bibehållande af 7 fots segeldjup i sjön Hjelmaren
och Hjelmare kanal, nedsätta vattenytan i sjön till sex fot under
medelhöjd i öfverensstämmelse med ett af öfversten J. A. Sundmark år
1851 upprättadt förslag för en sådan sänkning; och meddelade genom
resolution den 12 Maj 1865 Kongl. Maj:t, som fann detta ärende utgöra
föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning endast i afseende på frågan,
huruvida, med anledning af redan befintlig trafik å sjön Hjelmaren och
å Hjelmare kanal, minskning af vattnets dåvarande djuplek i segellederna
och ombyggnad, till en del, af den med betydliga statsbidrag anlagda
kanalen kunde från det allmännas sida medgifvas, det nådiga förklarande
att — enär genom utförandet af ifrågavarande plan till sänkning af
sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, i förening med vattenhöjdens reglerande
genom särskilda anstalter vid Hjelmarens utlopp, de öfverklagade vattenöfversvämningarne
å de bördiga stränderna kring dessa sjöar skulle förekomtnas
samt tillfällen till odling af dittills vattendränkt mark beredas å
ett område, hvilket, sammanräknadt med blifvande landvinningar, omfattade
mer än 30,000 tunnland, samt fördelarne häraf vore af sådan betydenhet,
äfven för det allmänna, att desamma skäligen icke borde åsidosättas,
äfven om sjöfarten, med bibehållande af de hufvudsakliga vilkoren
för dess fortsatta bedrifvande till alla vigtigare hamnar vid sjön Hjelmaren
med dåvarande segeldjup, likväl, under vissa förhållanden, skulle blifva
underkastad olägenheter, Indika vid sjöns dåvarande vattenstånd icke
inträffade — hinder från det allmännas sida icke mötte för Hjelmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag att, sedan frågan om vattenafloppets
förändring och sjöarnes sänkning till afsedt djup blifvit, i hvad enskild
rätt deraf vore beroende, efter förutgående laga undersökning afgjord
genom laga kraftvunnet utslag så, att de föreslagna åtgärderna äfven i
detta hänseende blifvit medgifna, få, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Öfverste Sundmark utarbetade plan, verkställa sänkning af
omförinälda sjöar jemte ombyggnad af kanalen så att, med beräkning
jemväl af tillräckligt djup för segelfarten vid sjögång å Hjelmaren, vattnet
sänktes sex fot under den antagna medelvattenhöjden, men sju fots
segeldjup till Hjelmarens hamnar fortfarande bibehölles; dock att, innan
arbetet finge komma till utförande, fullständig plan för verkställigheten
deraf och till de åtgärder, som för segeldjupets framtida vidmakthållande
kunde finnas nödiga och för det allmänna betryggande, skulle till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse öfverlemnas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
3
Samma dag, den 12 Maj 1865, blef ock af Kong! Maj:t faststäldt,
reglemente för Hjelrnarens och Qvismarens sjösänkningsbolag, som skulle
hafva till ändamål att genom sänkning och reglering af vattenhöjden i
nämnde sjöar, i öfverensstämmelse med den plan för arbetets utförande,
som af Kongl. Maj;t blefve faststäld, tillgodogöra den jord, som af samma
sjöar öfversvämmas eller skadas.
Sedan, till följd af föreskriften i nådiga resolutionen den 12 Maj
1865, sjösänkningsbolaget låtit, i öfverensstämmelse med nådiga förordningen
den 20 Januari 1824, genom landtmätare och gode män verkställa
vederbörliga undersökningar för utrönande af de rubbningar i nuvarande
förhållanden och deraf härflytande enskilda ersättningsanspråk, som genom
ifrågavarande sjösänkningar skäligen kunde för vattenverks- och strandegare
derstädes uppkomma, samt, efter det detta ärende blifvit i behörig
ordning af synerätt och Svea Hofrätt handlagdt, Kongl. Maj:t den 20
Mars 1873 utfärdat slutlig dom i saken, hvarmedelst alla, enskild rätt
berörande, tvistefrågor blifvit, så vidt de kunnat utgöra laga hinder för
sjösänkningen, afgjorda, anhöll år 1874 bolaget, att Kongl. Maj:t täcktes
meddela nådig fastställelse å en fullständig plan för sänkningsarbetets
verkställande och de åtgärder, som för vidmakthållande af 7 fots segeldjup
i Hjelmaren och Hjelmare kanal vore nödiga och för det allmänna
betryggande, hvilken plan jemte tillhörande ritningar och bilagor blifvit
af numera Öfverstelöjtnanten in. in. A. Grafströtn upprättad med ledning
af öfverste Sundmarks och synerättens särskilda förslag i ämnet samt
med iakttagande af de genom förut nämnda utslag och domar meddelade
föreskrifter.
Sedan vederbörande strandegare kring Mälaren lemnats tillfälle att
vid hållna sammanträden i frågan afgifva underdåniga yttranden, samt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands, Westmanlands, Upsala
och Stockholms län inkommit med gemensamt underdånigt utlåtande
och de vid berörda sammanträden förda protokoll, äfvensom Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader i särskildt afgifvet utlåtande
på anförda skäl förklarat sig instämma uti den af Öfverstelöjtnanten
Grafström uttalade åsigt, att Hjelrnarens sänkning icke borde komma
att inverka till ökning af Mälarens flodhöjder, faststälde, efter jemväl
samtliga öfriga vederbörandes hörande, Kongl. Maj:t den 2 Februari innevarande
år ofvanberörda af Grafström upprättade plan för Hjelrnarens
och Qvismarens sänkning att vid arbetenas utförande lända till efterrättelse,
uppå vilkor, bland andra, att fastställelsen af planen icke utgjorde
hinder för pröfning af möjligen under arbetets fortgång eller efter
detsammas fullbordan uppkommande frågor derom, att de genom
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
laga kraft egande beslut meddelade föreskrifter i afseende å vilkoren,
hvarunder ifrågavarande sjöar finge sänkas och vattenafloppet förändras,
icke blifvit behörigen iakttagna; att arbetet skulle påbörjas före utgången
af år 1878 samt derefter utan andra afbrott, än som möjligen kunde
af naturhinder förorsakas, fortgå, så att detsamma blefve i enlighet med
faststäld plan i alla delar fullbordadt samt afsynadt och godkändt före
utgången af år 1887; samt att första aftappningon af Hjelmaren medelst
framsläppande genom Hyndevadspasset af större vattenmängd, än som
nu kunde der framgå, icke finge påbörjas förr än kontrollerande ingeniören
dertill lemnat medgifvande, samt skulle försiggå då vattenståndet i
Mälaren vore lågt och, om möjligt, ega rum under hösten.
Enligt Grafströms år 1873 uppgjorda, på då gängse pris grundade
beräkningar skulle verkställigheten af de i den sålunda fastställa planen
afsedda åtgärder erfordra följande kostnadsbelopp, nemligen:
l:o) Samtliga erforderliga arbeten vid Hjel
marens
utlopp................................................ Kronor 335,298: —
2:o) Ombyggnaden af Hjelmare kanal............... » 354,291: —
3:o) Fördjupningen af farlederna i Hjelmaren » 284,133: —
4:o) Fördjupningen af hamnarne derstädes ... » 31,274: —
5:o) Qvismaredalens torrläggning ................... » 664,689: —
6:o) Diverse extra omkostnader......................... » 279,198: 34
eller sammanlagdt Kronor 1,948,883: 34
anseende Grafström, att, ehuru tidslängden för arbetets utförande vore
mycket beroende på vattenförhållandena, hela företagets fullbordande
dock skulle under gynsamma omständigheter medtaga 7 år.
Sedan uti eu till Kong!. Maj:t ingifven skrift sjösänkningsbolaget,
som, för att kunna erlägga stadgad lösen för vattenverk och anskaffa
erforderlig arbetsredskap in. in., anmälts vara vid arbetets påbörjande i
behof af omkring 600,000 kronor, anhållit om nådig framställning till
Riksdagen angående låneunderstöd af allmänna medel till belopp af
2,000,000 kronor på de vilkor, Kong]. Maj:t och Riksdagen kunde finna
för godt bestämma, har, i häröfver afgifvit utlåtande, Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, beträffande det sökta låneunderstödet,
yttrat, att, då kostnadsberäkningen, ehuru grundad på då gällande, i allmänhet
höga, arbets- och materialpris, icke uppginge till det belopp, som
af sökandena begärts såsom lån, och icke något aftappningsföretag dittills
undfått lånebidrag, som motsvarat ens hela den för verkställigheten beräknade
kostnaden, Styrelsen funne sig böra hemställa, huru vida Kongl.
Maj:t kunde finna lämpligt att hos Riksdagen äska beviljande af högre
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6å,
5
låneunderstöd än 1,500,000 kronor till bidrag för det onekligen storartade
aftappningsföretaget samt alla dermed i samband stående, uti planen
upptagna och beräknade, anläggningar.
Kong!. Maj:t har derefter tagit bolagets framställning under öfvervägande;
och enär fördelarne af i fråga varande företag, hvarigenom omkring
30,000 tunnland för närvarande af öfversvämning lidande jord
skulle göras fruktbärande, vore af den vigt och betydelse, att icke allenast
för delegarne deri, utan äfven för staten, i dess helhet, syntes önskvärd^
att företaget komrne till utförande;
enär de flesta af delegarne, hvilka egde endast mindre hemmansdelar,
icke föi mådde att förskottsvis, innan ännu ökad jordafkastning
kunnat genom torrläggningen beredas, erlägga sina andelar i de för företagets
utförande beräknade kostnader, synnerligast som, för att företaget
skulle medföra dermed åsyftadt gagn, delegarne i detsamma måste
jemväl underkasta sig utgifter för den torrlagda jordens uppodlande och
försättande i full växtkraft;
enär vid sådant förhållande företaget antagligen måste öfvergifvas,
så vida icke det derför erforderliga kostnadsbeloppet kunde genom lån
beredas, men, enligt gällande lagbestämmelser, ingen annan långifvare
än staten kunde utan nära nog oöfvervinneliga svårigheter bereda sig nöjaktig
säkerhet för ett dylikt Iåns återgäldande;
enär de förberedande åtgärderna för företaget redan medfört kostnader,
hvilka, tillsammans med de i det den faststälda planen tillhörande
kostnadsförslaget beräknade, öfverstege det af bolaget ifrågasatta lånebelopp,
2,000,000 kronor;
och enär betänklighet mot beviljande af lån till hela nämnda belopp
syntes icke böra möta, så vida staten erhölle full räntegodtgörelse
och hufvudstolen blefve inom ej allt för aflägsen tid återbetald;
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, för sänkning och reglering
af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren och utförande
af dermed sammanhängande arbeten enligt faststäld plan, bevilja Hjekmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån å två millioner kronor,
att utgå med 600,000 kronor under år 1878, 300,000 kronor under
hvarje af åren 1879, 1880, 1881 och 1882, och 200,000 kronor under
år 1883, under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till
slutet af år 1887 erlades fem procent ränta från lyftningsdagen; att för
tiden från och med år 1888 årligen erlades 8 procent å hela den lyftade
lånesumman, hvaraf ränta godtgjordes efter fem för hundra af det
obetalda kapitalbeloppet och det öfriga skulle utgöra afbetalning derå,
samt att i öfrigt de allmänna stadgande!! och bestämmelser, som vore
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskott ett Utlåtande N:o 64.
g
af Riksdagen meddelade i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning
eller annat odlingsföretag, skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse
jemväl för nu omförmälda lånebidrag.
Beträffande förevarande fråga har vidare ledamoten af Riksdagens
Andra Kammare, Herr Grefve Erik Sparre, i egenskap af ordförande i
den af straridegarne vid ''sjön Mälaren utsedda komité för vidtagande
af åtgärder till reglerande af nämnda sjös vattenhöjd, till Utskottet afgifva
ett skriftligt anförande, deri han fäster uppmärksamheten på den
inverkan, som beredandet af större aflopp för sjön Hjelmaren, enligt
Grefvens åsigt, otvifvelaktigt måste utöfva på Mälarens periodiskt inträffande
öfversvämningar och, med åberopande af åtskilliga uppgifna lagbud,
påstår, att sänkningsarbetet ännu ej lagligen kan företagas, utan,
om det påbörjades, måste af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande på vederbörandes
ansökning förbjudas samt att, af dessa och flera skäl, betänkligheter
måste för Riksdagen förefinnas att bidraga till det af Mälarens
strandegare öfverklagade onda genom utvidgande af Hjelmarens utlopp,
utan motsvarande utvidgande af Mälarens; varande vid berörda anförande
fogadt ett yttrande af Professoren E. Edlund, innehållande den
slutsats att, innan Hjelmarens sänkning på allvar ifrågasattes, en undersökning
angående den höjning af Mälarens vattennivå, som enligt Professoren
Edlunds åsigt måste blifva en följd af Hjelmarens sänkning, nödvändigt
borde verkställas.
De betänkligheter mot låneunderstödets beviljande, hvilka i Grefve
Sparres omförmälda skrift anförts, äro sålunda af dels teknisk och dels
rättslig natur. I intetdera afseendet anser Utskottet sig befogadt att
afgifva utlåtande. Bedömandet så väl i tekniskt afseende af de verkningar,
hvilka må kunna af sjösänkningsföretagets utförande uppkomma,
som ock i rättsligt af de frågor, hvilka Grefve Sparre ansett böra i sammanhang
dermed lösas, måste bero på vederbörande ansvariga embetsmyndigheter.
Ur de Utskottet delgifna handlingarne får Utskottet meddela, att i
fråga om inflytandet på Mälarens flöden af Hjelmarens sänkning undersökningsförrättaren,
Ofverstelöjtnanten Grafström, som upprättat det af
Kong!. Maj:t faststälda förslaget till sänkningens utförande, dels i ett
till drätselnämnden i Stockholm på anmodan afgifvet. yttrande och dels
i ett utaf Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader från honom
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 64.
7
infordradt utlåtande på anförda skäl förklarat, i det förra, »att Hjelmarens
föreslagna sänkning icke komtner att orsaka någon tillökning i Mälarens
flodhöjder utöfver dess nuvarande», och i det senare, »att Hjelmarens
och Qvismarens sänkning icke inverkar till ökande af sjön Mälarens
flodhöjder»; och Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
har i infordradt underdånigt utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Södermanlands, Westmanlands, Upsala och Stockholms län
ofvan berörda, efter Mälare-strandegarnes hörande, afgifna yttrande förklarat
föreställningen, att Mälarens flöden efter Hjelmarens sänkning tidtals
skulle blifva större än förut, för ett misstag samt förmält sig dela
den af Öfverstelöjtnanten Grafström i denna fråga uttalade, ofvan angifna
åsigt.
I rättsligt hänseende förekommer, att, såsom ofvan nämnts, Kongl.
Maj:t redan förklarat hinder från det allmännas sida icke möta för sänkningens
verkställande uppå stadgade vilkor och föreskrifvet sätt, samt att
alla, enskild rätt berörande tvistefrågor, så vidt de kunnat utgöra laga
hinder för sjösänkningen, blifvit i en af Kongl. Maj:t slutligen afdöind
rättegång afgjorda. I öfrigt synes det vara tydligt, att det begärda låneunderstödets
beviljande ej i någon mån hindrar framställande och genomdrifvande
af de rättsanspråk, hvilka lagligen kunna mot sjösänkningsbolaget
göras gällande. Det är i vissheten härom, och i betraktande
deraf att, huru än Riksdagens beslut, i denna fråga må utfalla,
detsamma icke kan inverka på enskild rätt eller i någon mån fritaga
bolaget från det lagligen bolaget åliggande ansvar för följderna af dess
företag, som Utskottet afgifver sin här nedan gjorda framställning.
Den synpunkt, ur hvilken ifrågavarande förslag närmast torde
böra af Riksdagen pröfvas, synes således vara den statsekonomiska.
I detta hänseende finner Utskottet sig ega goda skål att tillstyrka
bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Utförandet af ett företag, hvarigenom omkring 30,000 tunnland för
närvarande vattendränkt mark förvandlas till åkerjord, som i följd af
sin rikedom på hittills aldrig genom kultur framlockad växtkraft antagits
blifva af särdeles bördig beskaffenhet, måste naturligtvis vara af ej
ringa intresse äfven för staten. Men utan statens mellankomst kan företaget
antagligen ej till fördel för samtliga delegarne bringas till utförande.
Intressenterne i detsamma utgöra ett stort antal, enligt hvad
för Utskottet blifvit af Kommissions-landtmätaren C. W. Fröman, som
varit förordnad att verkställa gradering af den vattendränkta marken, i
en afgifven promemoria uppgifvet: 1,234, af hvilka 687 ega mindre än
10 tunnland och 316 endast mellan 10 och 20 tunnland af de sänka
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
ängsmarkerna. Det allra största antalet delegare i företaget är, huru
vinstgifvande det än för dem kommer att blifva, ur stånd att med egna
förskott i de betydliga kostnaderna deltaga. Medel till dessa måste således,
såsom i den Kongl. propositionen omförmäles, genom lån anskaffas.
Men härvid möter den omständighet, att, med vår kreditlagstiftnings
nuvarande beskaffenhet i denna del, staten är den enda långifvare, som
är i tillfälle att, utan allt för öfverdrifna kostnader, allt för orimliga omvägar,
bereda sig realsäkerhet, och denna af allra yppersta beskaffenhet,
för lånets återbetalning. Äfven om åvägabringande af någon annan
säkerhet kunde, oaktadt lånebeloppets storlek och mängden af gäldenärer,
mot hvilka i sådant fall den personliga ansvarigheten måste upprätthållas
och bevakas, antagas vara möjligt, skulle likväl hvarje annan
form för säkerhetens åstadkommande än deri, som följer af ett bifall till
Kongl. Maj:ts förslag, verka så betungande på lånevilkoren, att utsigten
till företagets genomförande på sådana vilkor måste blifva ytterst ringa,
om ens någon.
Häri ligger ock ett enligt Utskottets åsigt kraftigt skäl för lånets
beviljande till hela det af Kongl. Maj:t, föreslagna belopp, enär med dess
nedsättning till hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
ifrågasatt, eller 1,500,000 kr., följer fortvaron för de återstående erforderliga
500,000 kr. af ofvan angifna svårigheter, endast i någon mån reducerade
genom det lägre beloppet af sist nämnda summa. Ett ytterligare
skäl mot ett sådant afdrag af 500,000 kr. förefinnes ock deri att, i motsats
mot hvad eljest vid dylika företag vanligen eger rum, i de för Hjelmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag beräknade kostnaderna till betydliga
belopp ingå utgifter, föranledda af arbeten, hvilka såsom vilkor för tillståndet
till sänkningens utförande blifvit bolaget ålagda, utan att bolaget
såsom sådant af dem har ringaste gagn. Sådana arbeten äro: ombyggnad
af en del af Hjelmare kanal, underhåll af segelrännan genom Essundet,
öfriga segelleders i Hjelmaren fördjupning och vidmakthållande vid stadgadt
djup, dragväg och bojar af jernplåt utmed allmänna segelleden, underhållande
för framtiden af bogsering å en del af Hjelmaren, arbeten
vid Hjelmarens utlopp afseende vattenståndets reglerande i och för seglationen,
med mera. Till dylika arbeten åtgår omkring hälften af hela
det beräknade kostnadsbeloppet, eller allt hvad som upptagits under 2:o,
3:o och 4:o af de här ofvan uppgifna kostnaderna samt en del af kostnaderna
under l:o och 6:o. Det skulle vid sådant förhållande ej vara fullt billigt
att nedsätta det begärda lånebeloppet, helst detsammas beviljande,
mot 5 procent ränta från lyftnings- till återbetalningsdagarne och obestridlig
säkerhet, ej synes för staten medföra någon uppoffring.
I fråga
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 64.
9
I fråga om sättet för lånets utgående, om det af Riksdagen beviljas,
innehåller Kongl. Maj:ts proposition ej något bestämdt förslag. Då
befattningen med alla vattenaftappningslånens utbetalning och förvaltande
tillhör Statskontoret, torde skäl ej vara för handen att särskildt för detta
lån, som endast till beloppet, men ej till sin natur skiljer sig från de
öfriga, göra någon undantagsbestämmelse, i synnerhet som sättet för återbetalningen,
sedan lånet blifvit, enligt Kong!, kungörelsen den 13 Juni
1845, på de betalningsskyldiga hemmanen fördeladt och den på hvarje
hemman belöpande andel af annuiteterna till beloppet bestämts, att i
sammanhang med de till Statskontoret ingående kronoutskylderna uppbäras,
just betingar annuiteternas inbetalning till Statskontoret.
Denna statsutgift kan derjemte så mycket hellre på Statskontoret
anvisas, som statens nuvarande ställning gör det möjligt att bestrida åtminstone
den andel deraf, som bör under nästa år utgå och således skall
nu, vid uppgörandet af statsregleringen för år 1878, tagas i betraktande,
utan upplåning af de derför behöflig^. medel. Såsom bekant, kunna i
1878 års riksstat bland tillgångar och inkomster uppföras ej mindre än
8,000,000 kronor, utgörande behållning från ett föregående års statsreglering,
och till den del af ifrågavarande låneunderstöd, som skall under
år 1878 utgå, synes ett motsvarande belopp af berörda behållning
lämpligen kunnat tagas i anspråk.
Utskottet hemställer alltså,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, för sänkning
och reglering af vattenhöjden i sjöarna Hjelmaren
och Qvisinaren och utförande af dermed sammanhängande
arbeten enligt faststäld plan, må beviljas Hjelmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån å två
millioner kronor, att från Statskontoret utgå med 600,000
kronor under år 1878, 300,000 kronor under hvarje
af åren 1879, 1880, 1881 och 1882, och 200,000 kronor
under år 1883, under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp
af lånet årligen till slutet af år 1887 till nämnda
kontor erlägges fem procent ränta från lyftningsdagen;
att för tiden från och med år 1888 årligen till samma
kontor erlägges 8 procent å hela den lyftade lånesuminan,
hvaraf ränta godtgöres efter fem för hundra
af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör
afbetalning derå, samt att i öfrigt de allmänna stadganden
och bestämmelser, som äro af Riksdagen medBih.
till IliJcsd. Prof. 1877. 4 Sami. 1 Afd. 36 Hä/t. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
delade i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning
eller annat odlingsföretag, skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse jemväl för nu omförmälda lånebidrag.
Stockholm den 27 April 1877.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Reservationer:
l:o af Herrar C. Ekman, Grefve G. Beck-Friis, L. M. Nordenfelt,
C. Fetre, F. Hederstjerna och Grefve S. Lagerberg, hvilka yrkat, att
så väl den del af motiveringen i Utskottets utlåtande, som förekommer
i sista stycket, börjande med orden: »Denna statsutgift kan derjemte»
och slutande med orden: »tagas i anspråk», som ock, i öfverensstämmelse
med den af dem sålunda påyrkade förändrade motivering, jemväl Utskottets
hemställan borde erhålla följande förändrade lydelse och innehåll:
»Af
lånets utgående från Statskontoret samt inbetalning dit af an»nuiteterna
å detsamma följer dock ingalunda, att Statskontoret skall
»nödgas vidkännas lånebeloppet eller, med andra ord, att detta belopp
»skall af skattemedel utgå. Framför en beskattning för ändamålet till så
»jemförelsevis betydliga belopp samt uppförande på budgeten af eu dylik,
»mot återbetalningsskyldighet utgående statsutgift anser Utskottet, i detta
»fall och med afseende jemväl å lånets storlek, den utväg vara att före»draga,
att staten med sin kredit förmedlar mellan långifvare och lån»tagare
och medel till lånet således genom upplåning anskaffas af Riks»gäldskontoret
samt, i mån af behof, på reqvisition tillhandahållas Stats»kontoret.
För statens kredit bör ett sådant låns upptagande så mycket
»mindre kunna vara menligt som denna, för staten likasom för hvarje
»annan gäldenär, ytterst lärer bero af betalningsförmågan, och det ända»mål,
för hvars ernående ifrågavarande lån komme att upptagas, obestridligen
skulle i sin mån omedelbart öka denna betalningsförmåga».
»Ej heller kan den omständigheten, att lånet jemte ränta bör till
»Statskontoret återbetalas, utgöra något hinder för medlens anskaffande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
11
»af Riksgäldskontoret. Såsom bekant, är numera Statskontoret skyldigt
»godtgöra Riksgäldskontoret alla dess utgifter för annuiteter å statsskul»den,
hvarför ock ett motsvarande anslag å riksstaten uppföres. Om så»ledes,
å ena sidan, Statskontoret får tillgodonjuta inbetalningarne å ifrå»gavarande,
af Hjelinarens och Qvismarens sjösänkningsbolag begärda lån,
»blifver, å andra sidan, Statskontoret skyldigt godtgöra Riksgäldskontoret
»ränta och amortering å de medel, som till lårsets bestridande upplånats,
»och vid sådant förhållande synes någon föreskrift för Statskontoret om
»de å detta vattenaftappningslån ingående betalningars redovisande för
»Riksgäldskontoret eller annan dylik bestämmelse ej vara erforderlig.»
»Utskottet hemställer alltså,
»att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, för sänk»ning
och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelma»ren
och Qvismaren och utförande af dermed samman»hängande
arbeten enligt faststäld plan, må beviljas
»Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån
»å två millioner kronor, att från Statskontoret utgå
»med 600,000 kronor under år 1878, 300,000 kronor
»under hvarje af åren 1879, 1880, 1881 och 1882 och
»200,000 kronor under år 1883, under vilkor: att å
»hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till slutet af
»år 1887 till nämnda kontor erlägges fem procent
»ränta från lyftningsdagen; att för tiden från och med
»år 1888 årligen till samma kontor erlägges 8 procent
»å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godt»göres
efter fem för hundra af det obetalda kapital»beloppet
och det öfriga utgör afbetalning derå, samt
»att i öfrigt de allmänna stadgande!! och bestämmel»ser,
som äro af Riksdagen meddelade i fråga om låne»understöd
för vattenaftappning eller annat odlings»företag,
skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
»jemväl för nu omförmälda lånebidrag; skolande dock
»Statskontoret ega att, i mån af behof, af Riksgälds»kontoret
uppå reqvisition erhålla de till omförmälda
»lånebelopps bestridande nödiga medel».
»I händelse Riksdagen bifaller hvad sålunda beträffande Riksgälds*
»kontorets skyldighet att tillhandahålla Statskontoret ifrågavarande låne
-
12
Ståts-Utskottets. Utlåtande N:o 64.
»belopp blifvit af Utskottet föreslaget, kommer Utskottet framdeles att
»föreslå den bestämmelse i Kiksgäldskontorets reglemente, som häraf kan
»blifva en följd».
2:o af Herrar Liss Olof Larsson och P. Olsson, hvilka, med afseende
å företagets för delegarne särdeles vinstgifvande beskaffenhet, ansett
det ej vara erforderligt att i detta fall genom ungefärligen hela
kostnadsbeloppets beviljande frångå den grundsats, som eljest vid statsunderstöds
meddelande för så väl vattenaftappnings- som andra företag
städse gjorts gällande, eller att delegarne sjelfve genom egna tillskott
borde ådagalägga ett intresse för företaget, som kunde innefatta på
samma gång ett bevis om dess gagnelighet och en garanti för dess
genomförande. Den andel af kostnadsbeloppet, som lämpligen borde af
staten såsom lån tillsläppas, hafva dessa reservanter funnit kunna bestämmas
till ungefärligen tre fjerdedelar, eller det belopp af 1,500,000
kronor, som Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, efter granskning
af kostnadsförslaget, ansett i sådant afseende vara tillräckligt, att
utgå med 450,000 kronor under år 1878; 225,000 kronor under hvarje
af åren 1879, 1880, 1881 och 1882 samt 150,000 kronor under år 1883;
hvarjemte nämnde reservanter yrkat tillägg af det ytterligare vilkor,
»att bolaget, före utbetalning af lånet eller någon del deraf, skall ställa
säkerhet, som af Kongl. Maj:t godkännes, för ersättandet af de utaf sjösänkningsföretaget
föranledda skador och kostnader, hvilka det lagligen
kan åläggas bolaget att godtgöra».
3:o af Herr Gustaf Jonsson, hvilken förenat sig med Herrar Liss
Olof Larsson och P. Olsson i deras yrkande om lånebeloppets bestämmande
till 1,500,000 kronor, men icke i deras yrkande om tillägg af
ofvan angifna ytterligare vilkor.
Vidare har
4:o Herr Nordenfelt inom Utskottet afgifvit följande
särskilda yttrande:
»Oaktadt jag delar Utskottets åsigt derom, att Riksdagen icke bör
ingå i pröfning af de tekniska och rättsenliga delarne af frågan, anser
jag mig likväl, emedan några af Riksdagens ledamöter möjligen kunna
frukta, att skada Mälarens strandegare, genom att understödja Hjelmarens,
böra meddela några bidrag till utredning af frågan om hvad inflytande
Hjelmarens sänkning och reglering kunna utöfva på Mälarens flöden.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
13
Öfverste-löjtnanten Grafström, hvilken haft officielt uppdrag att
undersöka denna fråga och fördenskull tagit kännedom om de lokala och
tekniska förhållanden, som derå inverka, har afgifvit följande yttrande:
(Afskrift.)
Till Kongl. Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader.
Uti ordres af den 23 sistlidne November har Kongl. Styrelsen infordrat
mitt yttrande öfver den skrifvelse af den 20 sistlidne Oktober,
som Kongl. Maj:ts Befallningshafvanden uti Stockholms, Yestmanlands
och Södermanlands län gemensamt afgifvit öfver af Direktionen för Hjelmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag sökt tillstånd sänka nämnde
sjöar, och får jag, efter tagen del af bilagda handlingar, härmed vördsamt
lemna följande
Utlåtande.
Utaf ofvannämnda skrifvelse finner man, att Mälarens strandegare
hemställa och yrka:
»en del, att ökadt vattentillopp till Mälaren icke bör medgifvas förr
än motsvarande förstoradt utlopp blifvit beredt;
en del att vatten från Hjelmaren icke må utsläppas annorlunda än
att en viss vattenhöjd i Mälaren vid slusströskeln i Stockholm icke öfverskrides;
och att sjösänkningsbolaget må tillförbindas att vid de för sänkningen
upptagne nya eller föreslagna aflopp vid Hjelmaren hålla med
nuvarande medelhöjd af vattenståndet i denna sjö lika höga dammar med
bottenluckor, hvilka skola tillslutas i mån som vattenhöjden i Mälaren
nalkades den bestämda punkten vid slusströskeln i Stockholm, med förbehåll
tillika att strandegarne hade sin talan öppen vid bestämmande af
sistnämnda punkt eller af det förstorade afioppet från Mälaren; samt
en del, att Hjelmarens aftappning bör ske småningom och vid lågt
vattenstånd i Mälaren, och strandegarne inom Yesterås fögderi särskildt
att vattnet från Hjelmaren utsläppes samtidigt genom Eskilstuna å och
Hjelmare kanal och ej endast genom sistnämnda kanal till förekommande
af öfversvämning vid stränderna af den vik af Mälaren, som benämnes
Galten, hvarjemte samtlige strandegarne gjort förbehåll om ersättning för
nyuppkommen skada och olägenhet.»
Såsom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes gemensamma utlåtande
öfver strandegarnes yrkanden finner man uti berörda skrifvelse.
14
Stals- Utskottets Utlåtande N:o 64.
»Större och mindre öfversvätnningar hafva ock vid särskilda tillfällen
inträffat i Mälaren och en reglering af vattenståndet i denna stora
sjö är följaktligen, oberoende af frågan om Hjelmarens sänkning, i hög
grad önsklig.
Vid lågt vattenstånd i Mälaren, hvilket för närvarande eger rum,
torde ett förökadt aflopp för Hjelmarens öfverflödsvatten sannolikt icke
föranleda skada för Mälarens strandegare, men antagligt synes vara att,
vid högt vattenstånd i Mälaren och samtidigt ökadt vattentillopp i Hjelmarens
område, der största tillflödet är afsedt att upprensas, ytterligare
förhöjning i Mälarens vattenstånd, åtminstone i närmare intill Hjelmaren
belägna delar, skall uppkomma, om, under det Målarens utlopp blifvit
oförändradt, Hjelmarens naturliga utlopp betydligt förstorats och någon
uppdämning på detta ställe för tillfället icke sker.
Derest föreskrift meddelas, att den första aftappningen af Hjelmarens
öfverflödsvatten sker under tillsyn af offentlig person och att
aftappningen icke får ega rum under andra förhållanden än att en viss
vattenhöjd i Mälaren icke öfverskrides, synes Mälarens strandegares
anspråk i detta hänseende vara skäligen uppmärksammadt.»
Rörande Hjelmarens första aftappning hafva Kongl. Majffs Befallningshafvande
uti sin gemensamma skrifvelse uppstält för Mälarens strandegare
fullt betryggande vilkor, och som aftappningen bör ske efter vårflödets
afgång och under ett af Mälarens lägre vattenår, så bör för Mälarens
strandegare vara till fyllest och för sjösänkningsarbetet icke hinderligt
om Mälarens medelvattenstånd antages såsom den höjd, hvaröfver
Mälaren genom tappningen icke får stiga.
De årliga flödena antagas af strandegarne att efter sänkningen
blifva större och för att förekomma den verkan på Mälarens flodhöjder,
som skulle inträffa, om de afbördas till Mälaren samtidigt med dennes
högfloder, så hafva strandegarne påyrkat (och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uti sin skrifvelse antydt) behofvet af en fördämning eller hålldamm
med bottenluckor uti Hjelmarens förstorade utlopp, för att derigenom
kunna innehålla en del af Hjelmarens flodvatten, så att detsamma
icke verkade på flodvattnets i Mälarens stigande öfver en viss höjd å
slusströskeln i Stockholm, samt yrka derjemte, att dammens höjd skulle
blifva lika med Hjelmarens nuvarande medelvattenstånd.
Att medelst en damm i Hjelmarens utlopp innehålla en del af
sjöns flodvatten är under en högflod omöjligt, emedan vattenytan i sjön
måste höja sig till dess sektionsarean i utloppet svarar mot flödets
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
15
storlek och kan derigenom slutligen komma att stå öfver dammen, till
fara för denne och nedom liggande vattenverk, och afgår flödet då till
Mälaren i alla fall med sin fulla kraft.
Att åter bestämma en viss höjd för Mälarens flodvatten och söka
åstadkomma detta genom innehållande af en del af Hjelmarens flodvatten
vore visserligen ett behändigt sätt reglera Mälarens flodvatten, men detta
låter sig icke göra, emedan Mälarens strandegare hvarken kunna bestämma
öfver alla de öfriga och mycket större vattentilloppen till Mälaren eller
öfver nederbörden i Mälarens flodområde.
Enligt plan för sjösänkningen skall Hjelmarens högsta vattenyta
sänkas 6 fot, och i utloppet skall anbringas en regleringsdamm, för att
trafiken i sjön och nedomliggande vattenverk icke skola lida skada
genom sjösänkningen, men om dammhöjden enligt strandegarnes yrkande
bestämmes lika med nuvarande medelvattenstånd, eller till 2 fot under
Hjelmarens nuvarande högsta vattenstånd, så skulle nämnda hålldamm
blifva 4 fot högre än reglering sdammen och Hjelmaren sålunda blott
komma att sänkas 2 fot och dermed vore äfven hela plan för sjösänkningen
förfelad.
Att flödena efter sänkningen blifva större än förut är icke att
frukta, ty erfarenheten från andra verkstälda sjösänkningar visar, att
sänkningen af en sjö har en mycket ringa inverkan på fiodvattenhöjderna
uti en nedomliggande vattenbassin, och beror detta derpå att genom
regleringen och utloppets förstorande kan flodvattnet genast börja afgå
i större massa än förut och blir afbördandet derigenom jemnare fördeladt;
men deremot förorsaka skogarnes uthuggande och odlingarnes
fortgång hastigare och våldsammare flöden.
Hvad flödenas i Hjelmaren och Mälaren samtidighet beträffar, så
får jag hänvisa till den i afskrift bifogade skrifvelse, som den 13sistlidne
September af mig lemnades till Stockholms Drätselnämnd, och på grund
af hvad deri och här ofvan är anfördt så anser jag att Hjelmarens och
Qvismarens sänkning icke inverkar till ökande af sjön Mälarens flodhöjder.
Stockholm den 14 December 1875.
C. A. Graf ström.
Chef i Östra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet.
Vidimeras ex officio
0. I. Aberg.
16
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 64.
(Afskrift af afskrift.)
Till Drätselnämnden i Stockholm.
Uti skrifvelse af den 29 Juli 1874 har Drätselnämnden anmodat
mig afgifva yttrande öfver den verkan, som sjön Hjelmarens föreslagna
sänkning möjligen kan hafva på sjön Mälarens flöden, och får jag härmed
delgifva min åsigt.
Flödet från en ofvanliggande vattenreservoir verkar synnerligast
till ökande af en nedomliggande reservoirs flodhöjd, då den förres högflod
inträffar samtidigt med den senares egen högflod eller dennes öfriga
hufvudtillopps högfloder; men har en ofvanliggande reservoir sitt flöde
tidigare eller senare, så blir flodvattnets afbördande till och ifrån den
nedomliggande reservoiren mera fördeladt och dennes flodhöjd lägre.
Enligt bilagda uppgifter om Mälarens och Hjelmarens högvattensflöden
under loppet af åren till exempel 1846—67, hvilka erhållits ur dels
Major Nermans tidskrift för år 1868 och dels från Hjelmare kanals slusskontor,
finner man att Mälarens och Hjelmarens högre flod höjder (utmärkta
med röda siffror) *) i de flesta fall inträffa nära samtidigt för hvarje
år; men då alla vattendrag, som från Hjelmaredalen med dess sydligare
läge och mindre skogbeväxta samt mera odlade trakter utfalla i fijelinaren,
hafva sina flöden mycket tidigare än de rika vattendrag, som
komma från Nerikes, Vestmanlands och Dalarnes bergslager och utfalla
i Mälaren, så borde äfvenledes Hjelmarens högfloder inträffa tidigare än
Mälarens. Orsaken hvarföre ej så sker beror derpå, att arean uti Hjelmarens
utlopp vid Hyndevad nu är för liten, hvarigenom flodvattnet
uti Hjelmaren magasineras och hopar sig tills utloppets vattensektionsarea
motsvarar flödets storlek, och derigenom blifva högfloderna uti Hjelmaren
försenade och nära samtidiga med Mälarens.
Yattenvariationen eller största skilnaden mellan Hjelmarens lågoch
högvatten är nu cirka 4 fot men blir enligt sänkningsplan endast 2
fot, och som Hjelmarens bassin äfven minskas genom sänkningen, så,
då sjöns utlopp enligt sänkningsplanen skall betydligt utvidgas, måste flodvattnet
efter sänkningen med ökad massa genast börja afgå från denna
sjö och mycket tidigare komma till Mälaren än under nuvarande förhållanden
och följaktligen äfven hinna från Mälaren till större delen afrinna
innan flödena från bergslagsvattendragen komma ner till denna sjö.
*) Dessa röda siffror äro i den härefter tryckta bilaga med fetstil utmärkta.
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 64.
17
På grund af nu anförda är det min fulla öfvertygelse, att Hjelmarens
föreslagna sänkning icke kommer att orsaka någon tillökning i Mälarens
flodhöjder utöfver dess nuvarande.
Motala den 13 September 1875.
C. A. Gr af ström,
Major i Kongl. Väg- och Vattenhyggnadscorpsen.
Hälare n.
Hjelmaren.
År.
Flodtid.
Flodtid.
fot.
fot.
Högsta flodvattnet circa
7,oo
Högsta flodvattnet circa
4,oo
1846
20, 28 April.........................
4,7 5
19, 26 April........................
3,80
47
23, 30 Maj .........................
3,75
23, 30 Maj ........................
2,60
48
29, 30 April; 2, 4, 7 Maj 21/12
4 å 4,17 1
30 April..............................
2,60
49
1 Januari ..........................
3,75
7, 14 Januari ........................
2,30
1850
26, 28 Maj .........................
3,50
5 12, 19 Maj; 2, 9 Juni......
2,00
51
18, 20, 24 Maj; 1 Juni.........
6,1 7 å 5,92
18 Maj....................................
3,90
52
1 Januari; 30,” 31 December
4,20 å 4,45
26 December ....................
3,3 0
53
15 Januari
5,75
13, 14 Januari.......................
4,10
54
1, 5, 6 December; 26 Oktober
1,85 a 1,95
1, 8 Januari...........................
0,80
55
10, 12 Januari; 26, 27 Maj
2,10 å 2,50
17, 24 Juni; 1 Juli ...............
0,40
i 56
31 Maj; 6 Juni ....................
2,50 å 2 60
26 Oktober; 2 November ...
1,90
57
1, 6 Januari; 28 December
2,10 å 2,5 0
19, 26 April; 3, 10 Maj ......
2,00
1 58
1, 2 Januari........................
2,ou
3, 10 Januari; 30 Maj .......
0,9 0
59
24, 26 Mars; 23 April ........
2,30 å 2,35
17, 24 April; 8, 15, 22 Maj
1,00
1860
24, 25 Maj; 1, 4 Juni ........
5,20 ä 5,35
13, 20 Maj ...........................
3,80
61
21 Maj................................
3,7 5
14, 21 April..........................
3,40
62
21, 26 Juli ...................
2,20
11, 18 Maj ........................
2,00
63
13 Februari.........................
2,75
12, 19, 26 April.....................
2,30
64
5, 7, 11 Maj..........................
2,2
8, 15, 22 Maj.......................
1,80
65
8, 10, 12, 13, 17,18,20 April
1,35
14, Maj ................................
1,70
66
6 Maj .............................
4,20
13 Maj ................................
3,40
67
19, 20, 23 Maj ..................
4,80
12 Maj..................................
4,0 0
C. A. Grafström.
Vidimeras
C. J. Knös.
Vidimeras ex officio
O. I. Åberg.
Bih. till Riksd. Prot. 1877. 5 Sami. 1 Afd. 36 Häft.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
Vidare har Kongl. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
afgifvit^ett underdånigt yttrande till Kongl. Maj:t den 31 December 1875,
hvaraf jag här bifogar utdrag.
»Angående dessa af strandegarne och länsstyrelserna frarnstälda
påståenden får Styrelsen för sin del i underdånighet anföra och upplysa:
På grund af Hushållnings-sällskapets i Upsala län underdåniga framställning
om angelägenheten att, till förminskande af de i sjön Mälaren tid
efter annan återkommande flöden och deraf för strandegarne inträffande
förluster, större utlopp, än det dåvarande, måtte från nämnda sjö beredas,
behagade Eders Kongl. Maj:t bland annat, i nådigt bref af den 15
Februari 1853, anbefalla Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,
att, genom sakkunnig man, föranstalta om utsättande af vattenmärke till
rättelse för bestämmandet af de tider, vid hvilka flodluckorna i gamla
slussgrafven vid Stockholm böra öppnas för högt vattens afförande från
Mälaren.»
»Under omkring 20 år, som förflutit sedan förut beskrifna bestämmelser
beträffande vattenregleringen i sjön Mälaren uppgjordes, hafva
flodluckorna endast tvenne särskilda somrar på 1850-talet behöft, för
högt vattenstånds afledande, hållas öppna någon tid och Styrelsen anser
derföre, att icke några andra eller särskilda föreskrifter i och för Hjeltnarens
ifrågavarande aftappning nu äro påkallade, för att ånyo göra försök,
att på annat sätt reglera Mälarens vattenstånd, medelst ytterligare
utvidgningar i sjöns aflopp till Saltsjön, dertill tjenlig lokal dessutom ej
förefinnes.»
»Att, såsom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, icke
endast första aftappningen utaf Hjelmarens öfverflödsvatten bör verkställa^
under tillsyn och bevakning af fullt sakkunnig ingeniör, utan att
stadgande härom i nåder utsträckes till alla arbeten, som sammanhänga
med detta vigtiga och i många afseenderi grannlaga företag, får Styrelsen
i underdånighet tillstyrka; och föreslår derföre det Eders Kongl. Maj:t
måtte i nåder besluta, att, om eller när sjösänkningen kommer till verkställighet,
utförandet bör kontrolleras och tillses af sakkunnig ingeniör,
som Eders Kongl. Maj:t då kommer att förordna. Då följaktigen alla arbeten
i detalj komma att af sakkunnig ingeniör noga bevakas, följer
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 64.
19
deraf ock, att vattnet vid Hjelraarens sänkning ej afsläppes till Mälaren
vid andra tider, än när vattenståndet der nedgått till medelvattenyta eller
derunder, enligt det å Stockholms sluss befintliga och för 20 år sedan
inhuggna märket.
Så val länsstyrelserna, som mälarestrandegarne synas föreställa
sig, att flödena skola tidtals blifva större efter Hjelmarens sänkning, än
de varit förut. Denna föreställning är dock ett misstag, ty efter torrläggningen
af de till en areal af omkring 30,000 tunnland uppgående
jordvidder, som hittills varit öfversväminade och vattendruckna, blir denna
betydliga areal i tillfälle att dels insupa, dels afdunsta eu betydlig del
af nederbörden, hvilken alltså i vida mindre grad, än förut, bidrager till
att öka vattenflödena; — observeras bör äfven, att, som afloppet blir utvidgadt
och försedt med eu ändamålsenlig regleringsdam med bottenluckor,
kommer Hjelmarens flodvatten att årligen börja afrinna tidigare
än under fordna förhållanden samt kan följaktigen jemnare fördelas och
kommer ej att förardeda till sådana skador och äfventyr för lägre belägna
trakter, som ofta inträffa vid oreglerade sjöars flöden.
Som ett ytterligare stöd, för den af Major Grafström uttalade och
af styrelsen delade åsigten, att Hjelmarens sänkning icke bär komma att
inverka till ökning i sjön Mälarens flodhöjder, vidfogar Styrelsen en af
Major Grafström meddelad tabell, som visar, att Hjelmarens och Mälarens
högvattenstånd gemenligen inträffa ungefär samtidigt, oaktadt Hjelmaren,
med sydligare belägna och från skoglösa trakter kommande tillflöden,
borde uttömma sig årligen tidigare, än de från bergslagsskogarne till
Mälaren nedrinnande nordligare vattendragen. Detta förhållande kan
emellertid förklaras deraf, att det nuvarande afloppet från Hjelmaren
vid Hyndevad är så sammanträngdt och ofullständigt, att det uppehåller
Hjelmarens flöden och försenar desammas afrinnande, hvarigenom dessa
hittills inträffat i Mälaren just på den för sistnämnda sjö ogynnsam in aste
tidpunkt.» — — — — — — — — — — — — — —
Professoren Edlund har visserligen, på uppmaning af Grefve E.
Sparre i ett utlåtande af den 31 Mars 1877, med stöd af några allmänna
satser, men utan att, på så vidt yttrandet angifver, hafva tagit kännedom
om de lokala och tekniska förhållanden, hvilka i detta särskilda fall förekomma,
uttalat den åsigten, att Hjelmarens sänkning kommer att föröka
Mälarens flöden.
Professor Edlund påstår, att afdunstningen vid Hjelmaren blifver i
betydlig mån förminskad, dels genom att sjöns yta blifver mindre, dels genom
att de sänka markerna blifva torrlagda. Hvad först beträffar sjöns yta, så
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
minskas densamma, som nu utgör omkring 4 *|2 qvadratmil, med endast
omkring 2,000 tunnland, förutom den yta af de sänka markerna som
stundom kan vara öfversvämmad. Hvad angår afdunstningen från de
torrlagda sänka markerna, så medgifver jag, att denna under sommaren
blifver mindre efter sänkningen, än före densamma, men här gäller
frågan endast om afdunstningen straxt före och under vårflödena, hviika
äro de enda för Mälarens vattenstånd farliga, emedan denna sjös höstflöden
aldrig varit särdeles höga. Under våren, då is ännu täcker vattnen,
samt snön håller på att smälta och jorden ännu är mycket fuktig,
är afdunstningen från torrlagda marker tvärtom större än från sänka
eller från vattenytor.
Metereologiens första grunder af A. Buchan, i öfversättning af H.
H. Hildebrandson, innehåller sidan 105 följande:
»Om luftens temperatur är högre än markens,^gå drager dräneradt
land en större fördel af den högre temperaturen, än odräneradt,
alldenstund mindre värme förloras genom afdunstning» ■— — — —
»Temperaturen af dräneradt land stiger ofta under sommaren 1
till 1 1|a grad öfver det odränerade och verkningen af dräneringen blir
sålunda stundom densamma,o som om landet blifvit förflyttadt omkring
20 svenska mil mot söder. År 1847 gjorde Professorn James Elliot ett
antal experimenter, hviika i viss mån belysa denna fråga. Han visade
att torfmossa insuper två gånger sin egen vigt vatten, torr lera i det
närmaste sin egen vigt, torr jord eller trädgårdsmylla mera än hälften
och torr sand litet mer än tredjedelen af sin egen vigt. Om de finge
torka under lika tid och samma förhållanden, så förlorade torfmossan
två tredjedelar af allt vatten, som den innehöll, lera och jord båda mera
än tre fjerdedelar och sand mera än nio tiondelar. Afdunstningen var
större från ytan af lös jord än från en vattenyta, tills dess att jorden
blef så pass torr, att den antog eu ljus färg.» — — — — — —
Landtbruksakademiens handlingar, häftet 1 år 1877, sidan 7 innehåller’
en berättelse om undersökningar, som bekräfta ofvannämnda försök
och hvaraf följande utdrages:
»Hvad beträffar undersökningarne å vattenhalten i dy och mossjorden,
så steg densamma ända till 53 k 54 procent under Juni månad,
men sjönk sedan under den fortfarande torra väderleken i Augusti ned
till 34 procent» — — — — — — — — — — — — —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
21
Det af Professorn Edlund anförda exempel af en liten sjö utan
aflopp, soin utdikas och sedan åter uppdämmes, bevisar intet angående
Mälarens flöden, t}- dels gäller detta exempel afdunstningen under hela
året, dels måste detsamma utfalla olika allt efter sjöns djup och förhållandet
emellan tillopp och afdunstning under olika årstider. Om en vattenyta
under alla årstider verkligen afdunstade mera, än den torrlagda
marken, så skulle sjön snarast sänkas genom afdunstningen och öfvergå
till ett kärr. De anförda undersökningarne af Professor Ekman omfatta
endast tiden från medio af Juni till slutet af Oktober och äro dessutom
gjorda å en helt annan del af landet. Professor Edlunds slutledning
med stöd af dessa undersökningar eller att, emedan nederbörden (öfver
hela landet) under hela året är mindre, än afdunstningen från en vattenyta
under sommaren, våra vattendrag skulle torka ut, om afdunstningen
från jordytan vore lika stor med afdunstningen från fria vattenytor, synes
mig origtig, emedan afdunstningen från jordytan vexlar med dess
fuktighetsgrad och är nästan ingen då jordytan är torr samt emedan,
efter hvarje regn eller snösmältning ifrån en fjerdedel till tre fjerdedelar
af vattnet nedrinner i sjöar och åar, innan det hinner att insupas af jorden
eller afdunsta. De af Professor Edlund anförda skälen synas mig
fördenskull alls icke tillämpliga på frågan om hvad inverkan Hjelmarens,
sänkning kan utöfva på Mälarens flöden. Herr Adelsköld har i Första
Kammaren vid remissen af den Kong], propositionen uttalat sin åsigt
att Hjelmaresänkningen skulle föröka Mälarens flöden, men han har
dervid meddelat origtiga uppgifter angående planen för nämnda sjösänkning.
Do) är det icke föreslaget, att afklappa 2,300 kubikfot i sekunden
mera än förr, utan endast 1,700 kubikfot;
2:o) ingår det icke i planen, att verkställa regleringen med en skibordsdamm
utan med en damm, försedd med grundluckor;
3:o) är det icke antaget, att största vattenmängden från Hjelmaren
skulle afsläppas samtidigt med Mälarens högsta flod, utan tvärtom
att Hjelmarens största vattenmängd skall afföras innan Mälarens största
flod inträffar.
Jag anser mig dervid böra erinra, att Hjelmarens regleringsdamm
skall skötas af en särskild person under befäl af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader och att det icke synes möta någon svårighet,
att i tid aftappa så mycket vatten från Hjelmaren, att man, då Mälarens
flöden står högst, kan inskränka afloppet från Hjelmaren till den vattenmängd,
som förut derifrån högst framgått. Dessutom gifva 1,700 kubikfot
i sekunden, under trettio dygn, hvilken tid enligt hittills gjorda
Bill. till Riksd. Prof. 1877. 4 Sami. 1 Afd. 36 Raft. '' 4
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
iakttagelser är den längsta under hvilken en större vattenmängd, än som
förut framgått, någonsin skulle behöfva framsläppas fördelade på Mälarens
yta,ä 10 qvadratmil, en förhöjning af endast tre decimaltum och
fyra linier.
Angående det af Grefve E. Sparre anförda yttrandet, af Öfverste
Ericson vill jag endast anmärka, att detta yttrande afgafs den 8 Juli
1851 och att Öfverste Ericson då icke kände den nu föreliggande planen
för Hjelmarens sänkning.
Jag förstår väl att det för Mälarens strandegare skulle vara fördelaktigt,
om de af Hjelmarens strandegare kunde erhålla något bidrag
för reglering af Mälaren, men jag kan icke inse, att det finnes hvarken
billighets- eller rättsgrund, för sådant bidrag eller för de förstnämnde
att qvarhålla vatten på de sistnämndes egor.
På grund af hvad jag sålunda anfört instämmer jag uti Öfverstelöjtnant
Grafströms yttrande:
att Hjelmarens och Qvismarens sänkning icke inverkar till ökande af
sjön Målarens flodhöjder, om den verkställes efter nu föreliggande plan.
Slutligen hafva
5:o. Herrar R. Montgomery-Cederhielm och Grefve A. E. K. Mörner
låtit anteckna, att de icke deltagit i detta ärendes afgörande i Utskottet.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1877.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1877:57 Skrifvelse, angående beviljande af låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren. s. 12 i texten