Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt till lyftning af de till begrafningshjelp af sedda innehållning ar å löner.

1877-05-04 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1877:74, Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt till lyftning af de till begrafningshjelp af sedda innehållning ar å löner.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.

13

N:o 74.

A»k. til] Rik*d. K»h«H ds» t 1877, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt till lyftning af de

till begrafningshjelp af sedda innehållning ar å löner.

(lista U. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare Täckt, till Stats-Utskottets behandling

remitterad motion (N:o 116) har Herr Ad. Hedin af anförda skäl föreslagit, att

de embets- eller tjensteman, hvilka för sina efterlefvande grundlagt begrafningshjelp,

måtte förklaras berättigade att efter godtfinnande uppbära sina löneinnehållniugar

eller låta dem innestå att uppbäras af sterbhusen, vid bifall till hvilket förslag någon

tillökning i allmänna indragningsstatens förslagsanslag, från hvilket ersättning för

aftjent begrafningshjelp för närvarande utgår, kunde för ett mindre antal år blifva

erforderlig.

Genom Kongl. kungörelsen den 17 September 1851 förordnades bland annat:

“att de genom nu gällande författningar, under namn af vakans- och förylagsliggetids-

samt begrafningshjelps- eller nådårsbesparing, bestämda innehållningar

af embets- och tjenstemäns löner skola upphöra, så att alle, som efter den vid sednaste

riksdag uppgjorda statsregleringens inträdande i verkställighet, emottaga ordinarie

beställning å stat, eller som derefter till annan tjenst förflyttas, må från

och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde eller förordnade,

tillträda och uppbära de löner, arfvoden eller andra löningsförmåner, hvartill de, på

grund af erhållna fullmakter, konstitutorial eller förordnanden, äro berättigade, med

undantag endast af sådane inkomster af boställen, som äro af fardag beroende: äfvensom

dylika innehållningar ej heller må ega rum å lönetillökningar, hvilka embetsoch

tjensteman genom förrberörde statsreglering eller framdeles tillfalla; i följd

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.

hvaraf sterbliuseu efter sådane löntagare icke skola ega att så kallad begrafningshjelp

af de i nämnde ordning tillträdda löner eller lönetillökningar utbekomma*;

samt

“att, rid frågor om utbetalning till i tjensten afliden embets- eller tjenstemans

sterbhus af de löneinnehållningar, som, i egenskap af nådårsbesparing, redan

iakttagits eller ytterligare, intill dess skyldigheten att aftjena begrafningshjelp upphört,

varda iakttagna, nu gällande föreskrifter böra fortfarande tjena till efterrättelse,

lamt de utgifter, hvilka i sådant hänseende komma att ega rum, af statsverket

förskjutas, emot ersättning från Rikets Ständers Riksgäldskontor på det sätt, att de

gjorda utbetalningarne upptagas i de föreskrifna årliga liqviderna med nämnda

kontor".

Enligt dittills gällande stadganden hade vid embets- och tjenstemans tillträde

till ordinarie beställning å rikets stat lönen för sex månader blifvit såsom begrafningshjelps-

eller nådårsbesparing innehållen, hvaremot ett motsvarande belopp till

hans sterbhus, så framt han i tjensten aflede, af statsmedel utbetaldes och betraktades

i detta hänseende de på indragningsstat öfverflyttade såsom ännu i tjenst

qvarstående; varande jemlik! Riksdagens underdåniga skrifvelse den 11 Maj 1876 och

Kongl. Brefvet den 21 Juli samma år förordnadt, att ersättning för dylika innehållningar

å embets- och tjenstemans löner hädanefter skulle från allmänna iudragningsstatens

anslag utgå.

Det är visserligen obestridligt, att de embets- och tjensteman, hvilka eiter

1852 års ingång tillträdt sina befattningar, uti ifrågavarande hänseende kommit i eu

förmånligare ställning, än de, som före nämnda tid blifvit anstälde; men hvarken

denna omständighet eller det förhållande, att nyss berörda förfaringssätt, att för

tjenstemannens efterlefvande reservera en del af hans aflöning, icke öfverensstämmer

med senare tiders åsigter och derför redan för länge sedan öfvergifvits, synas

böra föranleda, att fortfarande tillämpningen af de vilkor, hvarunder äldre embetsoch

tjensteman tillträdt sina befattningar, kan såsom eu obillighet betraktas.

Deremot kan det å andra sidan ej förnekas, att det för statsverket skulle i

visst hänseende vara en fördel, om bestyret med utbetalning af begrafningshjelp

snarast möjligt kunde upphöra. Då nemligen begrafningshjelp numera endast utbetalas

till sterbhusen efter de embets- och tjensteman, hvilka före utgången af år

1851 tillträdt sina befattningar, men äfven desse efter nämnda tid icke vidare aftjena!

begrafningshjelp å de löneförhöjningar eller nya löner, som de genom befordran

till högre tjenster fått uppbära, följer deraf, att uträkningarna öfver begrafningshjelpens

belopp i hvarje fäll måste grunda sig på äldre förhållanden, enär det måste

utrönas, i hvilken tjenstegrad den aflidne senast aftjenat begrafningshjelp, beloppet

af hans dåvarande lön med sedermera skedda förändringar o. s. v. Dessa uträkningar

äro, enligt hvad Utskottet inhemta!, redan nu af eu ganska invecklad beskaffenhet

och erfordra, då den aflidne tjenstemannen uppnått högre ålder, mödosamma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.

forskningar i äldre räkenskaper, hvilka icke ens alltid innehålla de upplysningar,

som äro nödiga för att kunna på föreskrift sätt styrka, om och till hvad belopp

begrafningshjelp blifvit i hvarje särskild lönegrad aftjenad. Det ligger äfven i sakens

natur att ju längre tid, som förflutit från det tjenstemannen inträdde i statens

tjenst, desto större svårighet måste eu dylik utredning medföra. Dessutom synes

det antagandet ligga nära till hands, att, i den mån äldre tjensteman, hvilka under

den första tiden af sin tjenstgöring blifvit med tillämpningen af hithörande stadganaen

förtrogne, ur tjenst afgå, hos vederbörande redogörare snart nog ej kan

förutsättas den grundliga kännedom om det stora antal äldre författningar och prejudikat,

som för en rätt pröfning al dessa allt mera sällan förekommande frågor

bör ligga till grund och att således antingen staten eller den enskilde dervid lätteligen

kan blifva lidande.

På grund af hvad sålunda förekommit, skulle Utskottet, med hänseende till

den fördel, som skulle tillskyndas det allmänna derigenom, att bestyret med pröfning

af frågor om begrafningshjelp snarast möjligt kunde upphöra, ej hafva tvekat

att tillstyrka bifall till motionärens förslag om berättigande för alla, som för sina

sterbhus äro till begrafningshjelp berättigade, att redan nu de aftjenta beloppen

återlyfta; men Utskottet har ej ansett sig kunna med visshet antaga, att denna

fråga lagligen kan på sadant sätt ordnas, att staten på en gång ifrån ifrågavarande

bestyr befrias. Skulle det, såsom motionären förutsatt, helt och hållet bero

på den enskilde tjenstemannens godtfinnande att nu lyfta medlen eller låta dem

innestå såsom en tillgång för hans sterbhus, så blefve statens fördel ej af synnerlig

betydelse, helst då den sammanställes med den ej obetydliga uppoffring,

som af den föreslagna åtgärden måste för staten uppkomma. Under åren 1866

—1875 hafva utgifterna för begrafningshjelp uppgått till:

för år 1866: 27,722: 50; för år 1871: 18,621: 60;

» 1867: 24,305: 14; „ 1872: 28,040: 65;

„ 1868: 21,226: 74; „ 1873: 20,894: 41;

„ 1869: 40,182: Öl; „ 1874: 17,797: 60;

„ 1870: 21,566: 11; „ 1875: 22,475: 09.

Visserligen synes det antagligt, att det stora flertalet af dem, som å högre

befattningar aftjenat begrafningshjelp, nu mera med döden afgått, men någon

tillförlitlig ledning för bedömande, huru stort belopp, som ännu kan hos statsverket

innestå, har ej varit för Utskottet tillgänglig; och äfven i denna omständighet

har Utskottet funnit ett hinder för bifall till motionärens förslag.

Då emellertid på grund af ofvan åberopade förhållanden det otvifvelaktigt

skulle leda till förenkling och minskadt arbete inom förvaltningen, om det med

pröfningen åt frågor^ rörande begrafningshjelp förenade arbete och besvär snarast

s. 16 Kontrollera mot PDF

St*U-Ut*h»iteU Utlåtande N:$ 74.

16

möjligt kunde upphöra, äfven om eu sådan anordning skulle föranleda för den

närmaste framtiden ökade utgifter, har Utskottet ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta utreda, dels huruvida så kunde anordnas,

att, genom utbetalning på en gång af all begrafningshjelp,

bestyret med pröfning af dylika frågor kunde för framtiden

upphöra, dels ock Indika uppoffringar från statens sida

skulle af en sådan åtgärd påkallas, samt att Kongl. Maj:t

ville till eu kommande Riksdag göra den framställning i ämnet,

hvartill den gjorda utredningen möjligen kunde finna*

föranleda.

SUekholm den 4 Maj 1877.

På Stats-Utskottets vägnar:

Carl Ekman.

Stockholm, tryckt ho« Å. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1877:75 Skrifvelse, i anledning af väckt fråga om rätt till lyftning af de till begrafningshjelp af sedda innehållning ar å löner. s. 10 i texten