Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 19

1879-03-28 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:16, Lag-Utskottets Utlåtande N;o 19

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 19.

I

N:o 16.

Ant. till Riksd, Kansli den SO Mars 1879, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande

af Kongl. förordningen angående gmnderne och

vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6

Augusti 1864 jemte andra dit hörande författningar.

Oinskränkt frihet att klyfva hemman i huru små delar som helst och följaktligen

upphäfvande af Kongl. förordningen angående grunderna och vilkoren

för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 18G4 jemte andra hit hörande

författningar har vid nu innevarande riksdag yrkats i tvenne till Lag-Utskottet

öfverlemnade motioner, väckta den ena i Första Kammaren af Herr N. S. von

Kock, N:o 11, den andra i Andra Kammaren af Herr Per Nilsson i Espö, N:o 81.

Herr von Kock hemställer, “att Riksdagen i underdånig skrifvelse hos Kongl.

Maj:t ville anhålla, att de stadganden, hvilka uti Kongl. förordningen den 6 Augusti

1864, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring,

samt särskildt för Stora Kopparbergs län uti Kongl. kungörelsen den 18

Februari 1859, jemte andre, ännu gällande författningar, äro meddelade i fråga

om besutenhet såsom vilkor för hemmans klyfvande, jemte rättighet att lösa sä

kallad “obesuten del“, måtte i nåder förklaras hafva upphört att vara gällande

och har Herr von Koch förklarat sig skola framdeles aflemna nödiga upplysningar

i den af honom sålunda väckta fråga, men hafva några sådana upplysningar icke

till Utskottet inkommit vidare, än att Herr von Koch aflemuat ett intyg från vederbörande

häradsskrifvare, att i Enviks socken funnes omkring 120 besutna och

Bih. till Riksd. Prof. 1879. 7 Sand. 9 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o W.

omkring 270 obesutna samt i Svärdsjö socken omkring 300 besutna och omkring 770

obesutna hommanslotter.

Herr Per Nilsson i Espö andrager, att ehuru på senare tiden utkomna författningar

lemnade större frihet i afseende å jordafsöndring än förr, dock ännu

många onödiga eller skadliga hinder qvarstode mot sträfvandet att få bo på egen

torfva, hvarföre och då välsignelserika följder för ett land uppstode deraf, att ett

större antal af dess invånare vore egare afjord och derigenom än mera beredde

till att försvara landet mot inre och yttre fiender, han föreslår “att Riksdagen

för sin del beslutar, att Kong). Maj:ts förnyade nådiga förordning angående grunderna

och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, gifven Stockholms

slott den 6 Augusti 1804, till all kraft och verkan upphäfves, och bestämmes, att

köp af jord, vare sig större eller mindre, må erhålla ett folium i fastighetsboken

till framtida säkerhet''4.

Nu gällande allmänna stadganden angående hemmansklyfning och jordafsöndring

torde vara för väl bekanta, att Utskottet skulle behöfva att derför redogöra.

Angående förhållandet i Stora Kopparbergs län med besutenhet och rätt

att lösa obesutenhet anser Utskottet sig böra lemna följande upplysningar.

I Kongl. brefvet till Kammarkollegium och Statskontoret den 9 Februari

1802 förklarade Kongl. Maj:t sig anse den oinskränkta klyfning afjorden, som i Dalarne

ju längre desto mer blifvit öflig, vara ibland de största och jemväl den

betydligast verkande orsaken till det nästan allmänna trångmål, hvari denna landsorts

allmoge såge sig stadd, samt att detta trångmål måste allt framgent blifva

hinderligt emot alla kraftigare företag till landets bättre odling, med mindre denna

då gränslöst utöfvade jordstyckning blefve i så måtto inskränkt och hämmad, att

den endast och allena finge bero af en vederbörligen utrönt och utstakad besutenhet,

hvarvid åbons nödiga bergning borde vara första afsigten, och att i öfrigt

hvar samfällighet eller socken måtte genom storskiften emellan jordegarne så fördelas,

att de erhölle sina egor på ett ställe, och denna delning äfven sträckas till

skog, kärr och utmarker, på det en hvar måtte derefter ega tillfälle att genom uppodlingar

göra sina erhållna besittningar brukbara och gagnande. I sådant afseende,

och då det, med grund af den år 1682 faststälda soldatroteringen, i Dalarne inkomna

bruk, att, i mån af jemväl den ringaste delaktighet uti den bestämda roteafgiften,

vara berättigad till besittning af ett emot samma afgifts andel svarande

jordstycke, som ofta både finge och måste sökas på från hvarandra vida aflägsna

ställen, icke allenast vore stridande emot Kongl. förordningen af den 1 Maj 1693,

som tydligen föreskrefvé och utstakade, att en besutenhet uti Öster-och Vester-Dalarne

icke finge vara mindre än en sextondedel och i det öfriga af länet utgöra

en åttondedel af ett helt hemman, utan ock till sina följder förderfligt och alldeles

skildt från en eftertänksam hushållning, så förordnades, såsom grund och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

rättelse vid den storskiftesdelning, hvilken till ofvan anförda nyttiga ändamåls vinilande

borde så snart möjligt vore företagas och så skyndsamt som ske kunde

bringas till fullbordan, att den åbo skulle anses vara besuten uti Öfre Dalelaget

och Säters fögderi, hvars innehafvande besittning kunde föda eu häst och tvekor

jemte småkreatur af sex getter och lika många får, samt uti de öfiiga socknarne

eu häst, fyra kor och ett lika autal småkreatur med det nyss nämnda. De

då varande åbor, som efter denna utstakning kunde anses ofullsuttne, finge icke

emot deras vilja rubbas eller vräkas utur deras små jorddelar, utan skulle dessa,

vid skeende förändringar genom dödsfall, giften eller eljest, småningom så sammanläggas,

att deraf lagliga besittningar med tiden måtte uppkomma. Sedermera blef

genom 10 punkten i Kongl. brefvet till Kammarkollegium den 17 Augusti 1804

antalet får, som fordrades till hvarje besutenhet, nedsatt för hela länet till två eller

tre på besutenheten, samt förklarades följa af bestämmelserna i 1802 års bref,

dels att ingen dädanefter finge sälja eu obesutenhet till annan än den, som förut

egde jord, dels att, enär storskiftet vore verkstäldt, ingen egde rätt sälja eu obesutetibet

till annan än den, som egde jord i samma nummer, och skulle i händelse

annorlunda skedde, delegane i nummern ega samma obesutenhet lösa. Vidare och

såsom eu följd af nämnda förordning skulle iakttagas, att tvenne eller flere dädanefter

uti en, ehuru obesuten egares hand en gång sammaukomne obesutne kemmansdelar

sedermera icke finge åtskiljas; att lagfart och fasta å sådana smärie

jordadelar, som icke innefattade besutenhet, icke heller vidare finge ega ram; att

all hemmansklyfning eller skiftning af jord under full besutenhet, hvats pröfning,

såsom ett hushållsmål, endast skulle bero af landshöfdingen, skulle vara förbuden

för det tillkommande och ifrån den stund allmänna storskiftet i någon socken

begyntes eller remiss dertill utfärdats; att allt, hvad derifrån afveke, skulle anses

för eu nullitet, hvilken, utan afseende å hvad åtgärd domstolar och embetsman

kunnat deremot taga, af landshöfdingen borde försättas i sitt förra skick; samt att,

om flere genom arf, köp, giftermål eller annan laglig åtkomst tillfälligtvis sammanlagda

obesutna delar icke sammansmält till eu besutenhet inom eu tid af högst

tjugu år, räknad ifrån den dag, storskiftet blifvit af landtmätaren fulländadt, innehafvarne

af dylika obesutenheter, som vid storskiftet blifvit föreslagne att blifva

eu besutenhet, då borde lotta om besittningen af det hela, sedan likväl mätismän

förut pröfvat, hvad lösen den afträdande skulle erhålla; dock skulle de, som under

tiden genom odlingar och jordförbättringar åt eu obesutenhet beiedt en full

besutenhet, njuta eu sådan tillkommen full besutenhet till godo, äfvensom den besutne,

hvilken när som helst kunde visa sig på sådant sätt hafva af eu besutenhet

tilfskapat tvenne eller flere, jemväl skulle ega rättighet att dela den dubbla i tvenne

eller flera besutenhet^''; och skulle Konungens Befallningshafvande vid ofvannämnda

tids förlopp, sedan storskiftet blifvit fulländadt, göra sig uudeirättad,

hvilka obesutne hemmansdelar vid den tiden ännu ej blifvit förenade, samt då

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

besörja om verkställigheten deraf för dem, som han då, efter behörig undersökning

och pröfning, icke funne emellertid hafva genom odling blifvit så förbättrade,

att de hvar för sig kunde utgöra en besutenhet.

Sedan emellertid Rikets Ständer i ämnet aflatit underdåniga framställningar,

under den 30 Augusti 1851 derom, att med bibehållandet af stadgandet om skyldighet

för innehafvare af obesutenhet i Dalarne att för den samma taga lösen, då

påstående derom väcktes af den, som enligt då gällande bestämmelser vore till

obesutenhets inlösande berättigad, de i Kongl. brefvet den 17 Augusti 1804 förekommande

stadganden derom, dels att ingen finge sälja obesutenhet till annan,

än den, som förut egde jord, och, sedan storskifte blifvit verkstäldt, icke till annan

än den, som egde jord i samma nummer, och dels att lagfart och fasta å sådana

smärre jorddelar, som icke innefattade besutenhet, icke finge ega rum, måtte i

nåder upphäfvas, samt under den 12 September 1857, dels derom, att i öfra Dalelaget

och Säthers fögderi, jemte Svärdsjö socken, vilkoren för besutenhet måtte

nedsättas till hälften, sa att å eu besutenhet derstädes borde kunna födas minst

två kor och fyra får eller getter, dels ock derom, att de jordbesittningar, som vid

de verkstälda storskiftena icke uppgått till besutenhet och funnes å kartan utmärkte,

icke, emot egarens vilja, skulle vara lösen underkastade, samt Konungens Befallningshafvande^

i Stora Kopparbergs län lemnat upplysning, att den i 10 punkten

af 1804 års Kongl. bref föreskrifna sammanläggning af obesutenheter ingenstädes

egt rum eller kunnat, i anseende till rådande brist på medel till utlösen, bringas

till verkställighet, och att förbudet mot fastigheters styckning till mindre än medgitna

besittningar ej heller varit verksamt, i strid med folkets lynne och gamla

sedvanoi, föiordnades i Kongl. Majrts nadiga kungörelse, om förändrade föreskrifter

i afseende å besutenhets- och skiftesväseudet i Stora Kopparbergs län den 18

Februari 1859, a t de för riket i allmänhet gällande författningar om grunderna

och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter

från hemman och om behandling vid allmän domstol af tvister i dylika mål skulle

jemväl för Störa Kopparbergs län vara gällande, dock att, när storskifte egt rum,

talan om lösen af obesuten hemmansdel icke i annat fall, än att denna under

liden kommit i ny egares hand, fiuge väckas förr än efter förloppet af tjugu år,

eller annan vid storskiftesförrättning särskild! bestämd tid från storskiftes afskräde;

äfvensom att i de socknar, dervid företaget storskifte ett visst besuteuhetsmått

redan blifvit bestämdt, endast de hemmansdelar skulle vara lösen underkastade,

som icke motsvarade hälften af detta mått och ej heller uppfylde de

vilkor för besutenhet, nämnda förordningar stadgade; och ville Kongl. Maj:t för

de socknar inom länet, der besutenhetsiudelning i sammanhang med storskifte

komme att ega ruin, uppå Konungens Befallningshafvandes, sedan vederbörande

blifvit hörde, afgifvande förslag i nåder bestämma hvad som för besutenhet i dessa

socknar skulle erfordras; i följd hvaraf 10:de punkten af Kongl. brefvet den 17

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16. 5

Augusti 1804, med deruti gifna förbud emot köp, lagfart och fasta af obesuten

hemmansdel samt stadgande!! angående obesutna delars ovilkorliga sammanläggning,

skulle upphöra att vidare vara gällande.

Utskottet erkänner obetingadt vigten för ett land deraf, att ett större antal

af dess inbyggare äro jordegare, men Utskottet finner i nu gällande stadganden

angående hemmansklyfning och jordafsöndring väsentligt hinder icke möta

för någon att förskaffa sig ett, om äfven aldrig så litet, eget jordområde. Det

är nemligen endast vid hemmansklyfning, som visst minimum af jord erfordras, så

att åbon derå enligt närmare gifna föreskrifter blir besuten, men jordafsöndring,

äfven för alltid, kan ske till huru ringa egovidd som helst. Mellan hemmansklyfning

och jordafsöndring för alltid förefinnes emellertid beträffande eganderätten

till eu utklufven hemmansdel eller en afsöndrad lägenhet ingen skilnad: skilnaden

mellan båda består deri, att vid hemmansklyfning det klufna hemmanets mantal

och grundränta blifva, i mån af inbördes storlek och godhet, fördelade å de olika

lotterna, hvilka sålunda hvardera få sig visst hemmantal och viss grundskatt åsätta,

hvaremot vid jordafsöndring den afsöudrade lägenheten hvarken åsättes mantal

eller grundränta, utan stamheminauet fortfarande behåller båda till oförändradt

belopp. Den vidare bestämmelsen, att afsöndring ej obetingadt må ske utöfver

viss del af egovidden, beträffande jord af säteri-, rå- och rörs-, samt insockne

frälse natur eu femtedel och beträffande jord af annan natur en tiondedel, kan

visserligen understundom innefatta en svårighet för den, som är fäst vid just en

viss jordlott, att med egarens bifall få denna med sjelfständig eganderätt afsöndrad;

men Utskottet vill med afseende härå erinra, att, äfven der afsöndring

utöfver den i allmänhet tillåtna delen af egovidden begäres, Konungens Befallningshafvande

eger att dertill lemna bifall, i den mån sådant finnes förenligt

med Kronans säkerhet för hemmansräntans och öfriga skyldigheters framtida

utgörande.

Såsom betungande för den, som ville förvärfva eu afsöudrad lägenhet, har

framhållits kostnaden för erhållande af Konungens Befalluingshafvandes afsöndringsresolution

samt den undersökning, hvilken vanligen anses böra föregå den samma;

men denna kostnad, som med rigtig tillämpning af förordningen, icke torde kunna

komma att uppgå till något i förhållande till afsöndringens värde oskäligt belopp,

motsvaras i fråga om hemmansklyfning af de för klyfningens verkställande erforderliga

utgifter. Nämnda kostnad är icke heller, på sätt den ene motionären

förutsatt, nödvändig för att genom lagfart få eganderätten betryggad, såsom framgår

ej mindre deraf, att, ehuru uti Kongl. förordningeu den 13 Juli 1853, angående

tillägg till då gällande föreskrifter i afseende på hemmansklyfning och jord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

afsöndring, uttryckligen fans stadgadt, att lagfart eller inteckning för afsöndringens

bestånd icke fick beviljas, innan afsöndringen visades vara vederbörligen

godkänd, något dylikt stadgande icke upptogs i 1864 års förordning, än äfven af

Kongl. Maj:ts utslag den 14 December 1877, hvaraf inhemtas, att, sedan ansökning

om lagfart å köp, hvarigenom jord från hemman för alltid afsöndrats, blifvit

med afseende å stadgandet i 9 § 2 mom. och 17 § 1 mom. i 1864 års förordning

och enär sökanden icke visat, att afgäld för jordafsöndringen blifvit af Konungens

Befallningshafvande faststäld, hvarförinnan afsöndringen icke blefve i jordebokens

afsöndringsbilaga intagen, af underrätt och hofrätt förklarad hvilande, Kongl. Maj:t

funnit de sålunda åberopade skäl och lagrum ej hafva utgjort laga anledning att

förklara ansökningen hvilande.

Utskottet, som sålunda icke anser de om hemmansklyfning och jordafsöndring

i allmänhet gällande bestämmelser innebära några väsentliga olägenheter,

finner dem deremot innefatta vissa garantier för de till kronan utgående grundskatters

rigtiga utgörande och frågan om upphörande af den gamla skilnaden

mellan hemmansklyfning och jordafsöndring derföre först i sammanhang med ifrågasatt

upphäfvande eller omreglering af gruudskatterna böra förekomma till slutligt

afgörande.

Då Utskottet sålunda anser sig icke kunna för det närvarande förorda

upphäfvande af ifrågavarande 1864 års förordning, finner Utskottet sig dels på sådan

grund, dels ock enär Herr von Kock icke förebragt någon utredning om och i

hvad mån de särskildt för Dalarne i ämnet gällande stadganden visat sig olämpliga,

samt Utskottet i öfrigt derom saknar säkra upplysningar, icke heller böra

till Herr von Kochs motion i denna del tillstyrka bifall; och får Utskottet derföre,

under erinran, att 1864 års förordning af Kongl. Maj:t utfärdats i administrativ

väg, vördsamt hemställa,

att de förevarande motionerna icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 Mars 187''J.

På Utskottets vägnar:

II. O. v. Gegerfelt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

i

Reservationer:

af Herr Sundeil: “Genom Kongl. kungörelsen den 18 Februari 1859, angående

förändrade föreskrifter i afseende på besutenhet^- och skiftesväsendet i Stora

Kopparbergs län, är, på sätt i betänkandet finnes omförmäldt, med upphäfvande af

10 punkten i det, angående storskiften i Dalarne, den 17 Augusti 1804 utfärdade

Kongl. bref och det deruti gifna förbud emot köp, lagfart och fasta af obesuten

hemmansdel samt med undanrödjande af stadgaudena angående obesutna delars

ovilkorliga sammanläggning, föreskrifvet, utom annat, att, när storskifte egt nim,

talan om lösen af obesuten hemmansdel icke i annat fall än att denna under tiden

kommit i ny egares hand, finge väckas förr än efter förloppet af tjugo år, eller

annan vid storskiftesförrättning särskildt bestämd tid, från storskiftets afsilande;

och bestämdes besutenhetsmåttet i de då storskiftade socknarne, hvilket matt, utgörande

vissa reducerade snesland jord, är olika i ett hvart af de områden hvarje

storskiftesförrättning omfattat, till hälften af hvad i detta afseende för ut varit

stadgadt. De tjugo" åren äro nu tilländalupna; och obesutenheterna äro på långt,

långt när icke, eller kanske rättare, icke alls sammanförda till besutenheter. De

blifva det aldrig. I underdånigt memorial af den 12 December 1842 förmäler

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, att sammanläggning af obesutenheter

ingenstädes egt rum eller, i anseende till brist på lösningsmedel, kunnat framtvingas;

att den för sådan framtvingad lösning i nåder beviljade anståndstid för särskilda

socknar äfven förflutit utan att stadgandet härutinnan kunnat bringas till

verkställighet, och att förbudet mot fastigheters styckning till mindre än lagligen

medgifna besittningar ej heller varit verksamt, i strid med folkets lynne och gamla

sedvanor. Förhållandena härutinnan äro oförändrade. Lösningstvister, obesutenheter

angående, förekomma till mycket litet antal; knappast någon vill bringa

annan ur besittningen af den, om ock lilla jordadel han ärft eller ärligen förvärf*

vat; lagstiftningen i denna del är föga annat än eu lagstiftning på papperet endast.

Att bibehålla en sådan, som är så godt som utan all verkan och intet gagn gör,

lärer väl icke vara tillrådligt; och är det derföre och då ofvan omförmälda Kong!,

kungörelse den 18 Februari 1859 utfärdats såsom administrativ författning, jag

vördsamt hemställer, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t, efter vederbörandes hörande, täcktes i nåder förklara, att i de på det allmäunas

bekostnad eller med bidrag af statsmedel storskiftade socknar i Dalarne

talan om lösen af obesuten jordadel icke vidare får vid domstol Täckas, utan

att sådan lösen hädanefter ankommer på aftal vederbörande emellan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Jag anser vidare, att Herr von Kochs och Herr Per Nilssons motioner böra

på det sätt bifallas, att Riksdagen auderdånigst hemställer om upphäfvande af

hvad i Kongl. förordningen, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning

och jordafsöndring, den 0 Augusti 1864, finnes stadgadt om besutenhet, så att

klyfning af hemman medgifves till hvad hemmantal som helst, utan det i 1 § af

den Kongl. förordningen stadgade vilkor";

af Herrar Lindgren och Anders Persson.

Herrar Thomasson och Johannes Jonson hafva begärt få antecknadt, den

förre, att han ej öfvervarit dessa ärendens behandling i Utskottet, och deri senare,

att han efter undfången ledighet varit från riksdagen frånvarande, då utlåtandet

justerats.

N:o 11.

Ant. till Rik*d. Kansli den 30 Mars 1879, kl. 12 rnidd.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande

eller ändring af Kongl. förordningen angående

hvad bolag iakttaga böra, som, under sd kallad firma,

eller särskild antagen handteckning, vilja handels- och

fabriksrörelse idka, den 28 Juni 1798.

Uti ifrågavarande förordning finnes stadgadt, att hvart och ett enskildt bolag,

det vare sig i handels- eller fabriksrörelse, som antingen består af flere eller

andre i lifvet varande personer, än de, hvilkg i bolagets antagna firma, eller

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1879:55 Skrifvelse, angående ändring i gällande stadganden om hemmansklyfning och jordafsöndring. s. 7 i texten