Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag om dikning och annan afledning af vatten. Kong]. Maj:t har under den 24 sistlidne Januari till Riksdagen afiåtit en nådig proposition af följande lydelse: »Behofvet af omarbetning af lagstiftningen angående den så kallade vattenrätten har redan länge varit erkändt och jemväl föranledt särskilda af Riksdagen till Kongl. Maj:t gjorda underdåniga hemställanden.

1879-04-21 · 70 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 69 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:27, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag om dikning och annan afledning af vatten. Kong]. Maj:t har under den 24 sistlidne Januari till Riksdagen afiåtit en nådig proposition af följande lydelse: »Behofvet af omarbetning af lagstiftningen angående den så kallade vattenrätten har redan länge varit erkändt och jemväl föranledt särskilda af Riksdagen till Kongl. Maj:t gjorda underdåniga hemställanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

1

TV:o 2*7.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 April 1879, kl. 10 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga

proposition med förslag till lag om dikning och annan

afledning af vatten.

Kong]. Maj:t har under den 24 sistlidne Januari till Riksdagen afiåtit

en nådig proposition af följande lydelse:

»Behofvet af omarbetning af lagstiftningen angående den så kallade

vattenrätten har redan länge varit erkändt och jemväl föranledt särskilda

af Riksdagen till Kongl. Maj:t gjorda underdåniga hemställanden.

Med hänsyn härtill föreskref Kong! Maj:t i den för Nya Lagberedningen

vid dess inrättande utfärdade instruktion, att Beredningen, efter det lagförslag

rörande utsökningsväsendet blifvit afgifvet, skulle till behandling

företaga frågan om ordnandet af de privaträttsliga förhållandena mellan

jord- och strandegare eller andra i afseende å vattens afledande och begagnande

samt lagförslag i ämnet utarbeta. Sedan Beredningen, hvilken

funnit frågan om jords befriande från skadligt och för dess odling Underligt

vatten kunna särskiljas från öfriga delar af ämnet, afgifvit förslag

till förordning angående torrläggning af jord, har detta förslag underkastats

grundlagsenlig granskning i Högsta Domstolen och detsamma

derefter blifvit öfversedt och i några delar ändradt; och har Kongl.

Maj:t funnit godt att det sålunda öfversedda förslaget till Riksdagens

godkännande framlägga.

Bih. till Riksd. Prat. 1879. 7 Scml. 15 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Med bifogande af Högsta Domstolens och Statsrådets i ämnet hållna

protokoll vill Kongl. Maj:t fördenskull, jemlikt 87 § Regeringsformen,

till Riksdagens antagande öfverlemna närlagda förslag till

Lag om dikning och annan afledning af vatten.

Förslag till lag om dikning och annan afledning af vatten.

Med upphäfvande af 6 kap. 2 och 3 §§ htyggningabalken samt hvad

i 4 kap. 2 § samma balk är stadgadt rörande dikning, förordningen den

20 Januari 1824 angående ändring eller utrifning af vattenverk, som

genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling, Kongl. kungörelsen

den 14 Juli 1835 angående ändring uti nämnda förordning och

förordningen den 30 November 1841 angående vissa vilkor för vattenafledningar

till beredande af samfällig jords odling, så ock med ändring

af hvad andra lagens rum och författningar innehålla mot denna lag

stridande, stadgas som följer:

1 Kap.

Om dikning.

1 §•

Vill man för sin jords odling eller förbättring dike göra, och möter

jord, som hörer annan till; då må denne ej hindra vattnets aflopp; vare

ock, der för ändamålet dike å hans jord tarfvas, pligtig att deraf upplåta

livad till diket åtgår.

2 §•

Finnes dike, som någon för sin jord upptaga vill, blifva till nytta

jemväl för annans jord, och åsämjas de ej om dikningen; då hafve han

vitsord, som dike äskar; och vare en hvar, som för sin jord af diket

har nytta, skyldig att i mån deraf taga del i dikningen, dock att den,

som icke fordrat dike, ej må vidkännas större bidrag än som svarar mot

den nytta hans jord genom diket beredes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

3

3 §■

Kunna dikningsskyldige ej enas om dikets storlek, ege en hvar af

dem rätt fordra att diket så göres, att hans jord kan torrläggas till fyra

fots djup, der ej markens beskaffenhet eller läge det hindrar; dock må

ej någon med dikningsskyldighet betungas utöfver hvad för torrläggning

af hans egen jord till nämnda djup erfordras.

Större dike, än som för ofvanliggande jords torrläggning till fyra

fots djup tarfvas, vare den, som enligt 1 § mark till dike upplåta skall,

ej pligtig tåla.

4 §•

Är tvist om dikes läge eller sträckning, skall det så läggas, att

ändamålet med dikningen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta

olägenhet för den, å hvars mark diket upptagas bör. Kan utan väsentligen

ökad kostnad och svårighet för vattnets aflopp dike läggas i råskilnad,

varde det, om endera grannen det äskar, der lagdt. I råskilnad

tao-es halfva diket af hvardera grannens mark.

5 §•

I}ike må göras öppet eller täckt, efter ty lämpligast finnes.

A hvar sida om öppet dike räknas ren till högst två fots bredd.

Jord, som ur dike uppkastas, må läggas vid sidan af diket, dock

ej så att jorden hindrar vattnets afrinnande, eller ock föras till lämpligt

ställe i närheten. Vill markens egare göra sig dikesjorden till godo,

ege dertill rätt; vill han det ej, och kan genom jordens qvarlemnande

skada vållas, vare den, som dikar, pligtig att jorden bortföra eller gifva

ersättning som i 6 § sägs.

6 §.

För mark, som till dike åtgår, så ock för annat intrång, som af

dikningen orsakas, skall ersättning gäldas eller, der ersättningstaganden

sjelf dikningsskyldig är, honom vid dikningskostnadens fördelning till

godo räknas.

Tarfvas till följd af dikning att väg, bro, trumma eller dylikt bygges

eller ändras, dragé den, som dikar, derom försorg, der ej den, hvars

rätt är i fråga, hellre ersättning tager.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

7 §•

_ Vill den, å hvars mark dikning skall af annan verkställas, hellre

sjelf arbetet utföra, det må honom ej förmenas; vare dock, der han af

den rätt sig begagna vill, pligtig att inom tid och på sätt, som genom

åsämjande eller eljest i laga ordning bestämmes, arbetet fullgöra och

njute derför ersättning, efter ty skäligt pröfvas.

8 §•

Ej må någon förvägras att för sin jords odling eller förbättring

vatten till annans dike leda; vare dock skyldig att, der ökad kostnad för

underhållet af det äldre diket derigenom uppkommer, för den tillökning

svara. År för ändamålet nödigt, att det äldre diket utvidgas, fördjupas

eller annorledes förändras, vare i afseende å sådan förändring lag som

om upptagande af nytt dike.

9 §.

Tarfvas afloppsdike för oskift byamark eller annan samfäld jord,

kåfve den delegare vitsord, som dike fordrar; och tage en hvar del i

dikningen efter sin lott i samfälligheten.

10 §.

I fråga om skyldighet att underhålla dike, som enligt denna lag

upptaget varder, galle enahanda grunder som för dikets upptagande.

Pröfvas diket i följd af nytt dikes anläggande icke vidare vara för ändamålet

behöflig!,, upphöre skyldigheten att det underhålla.

Om underhåll af äldre dike skils i 82 §.

2 Kap.

Om vattenafledning.

11 §•

Vill man för sin jords odling eller förbättring afleda vatten ur

kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt mark; då hafve den vitsord,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande $:o 27.

som vatten afl edningen äskar, och vare en hvar, som af vattenafledningen

för sin jord tillskyndas nytta, skyldig att i mån deraf taga del i företaget,

der han ej gör sådan afsägelse som i 77 § sägs.

12 §.

Nu vill man för vinnande af odlingsbar mark eller eljest för sin

jords odling eller förbättring sänka eller uttappa sjö, upprensa, fördjupa,

utvidga eller räta eif, å eller annat vattendrag eller vatten derifrån

eljest afleda; kan det ske utan förnärmande af annans rätt öfver vattnet

och möter ej heller emot företaget hinder, efter ty i 13 § sägs; då vare

om jordegares rätt till sådant företag och skyldighet att deri deltaga

lag, som om vattenafledning ur kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt

mark i 11 § skils.

Om strömrensning för allmänt behof eller eljest för annat ändamål

än här ofvan nämnes, galle hvad särskildt är stadgadt.

13 §.

Till företag, hvarom i 12 § förmäles, hafve ej jordegare rätt, med

mindre tillstånd från det allmännas sida erhållits i fall, der sådant är

föreskrifvet.

År fråga om sänkning eller uttappning af sjö, och blifva icke alla

jordegarne derom ense; då ege ej heller den rätt nu sagd är rum, der

ej de, hvilka om företaget sig förena, ega mer än hälften af den jord,

som skall vinnas eller förbättras genom företaget.

14 §.

Varder vid vattenafledning, hvarom i detta kapitel sägs, nödigt att

till förekommande af olägenhet för nedanliggande jord, dit vattnet ledes,

vattenafledningen der sträckes utöfver hvad för samma jords torrläggning

eljest varit behöfligt; då skall kostnaden för tillökningen åligga den

jordegare, som af den vattendränkta markens torrläggning har nytta;

vare lian ock pligtig att ledningen så inrätta, att skada ej tillskjmdas

annan. Ej må vid aftappning så mycket vatten på en gång framsläppas,

att fara för öfversvämning kan uppstå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

15 §.

Hvad i o, 4, 5, 6, 7, 8 och 10 §§ är stadgadt i fråga om dikning

skall gälla i tillämpliga delar om vattenafledning.

3 Kap.

Om ändring eller utrifning af vattenverk, som utgör hinder mot

vattenafledning.

16 §.

Finnes vattenverk, som lagligen tillkommit och af laga beskaffenhet

är, vålla uppdämning eller eljest utgöra hinder mot vattenafledning,

hvarom i 2 kap. sägs, hafve under vilkor, som här nedan stadgas, jordegare

rätt fördra att sådan ändring af vattenverkets läge, vattentillgång

eller beskaffenhet i öfrigt vidtagas må, som för företaget är nödig,

eller att, om ändamålet ej kan genom dvlik åtgärd vinnas, verket alldeles

utrifves.

Till vattenverk, anlagdt för bedrifvande af större bruk och bergverk

eller större fabriksinrättning, inå dock den rätt, nu sagd är, sträcka

sig allenast i det fall, att ändamålet kan vinnas genom sådan åtgärd, att

vattenverket deraf ej försämras.

Slutes aftal om skyldighet för jordegare att uppdämning för vatten-,

verk tåla; då må af den, för hvilken aftalet är bindande, påstående om

verkets ändring eller utrifning ej väckas förr än femtio år förflutit efter

det aftalet slöts.

17 §•

Kan ändamålet med företaget ej vinnas utan att vattenverket alldeles

utrifves eller ock genom ändring för framtiden försämras; vare

sådan åtgärd ej tillåten, der ej värdet af den förbättring å jorden, som

erhålles genom vattnets afledande, tinnes stiga till dubbelt emot fulla

värdet af vattenverket, om det alldeles utrifves, eller till dubbelt emot

den del af värdet, som genom ändringen bortgår, om sådan göres. Aro

vattenverken flera, skall värdet af dem alla eller af deras försämring tagas

i beräkning emot värdet af jordens förbättring, efter hvad nu sagdt är.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

7

18 §.

Skall vattenverk ändras, gälde jordegaren fullt åter den förlust, som

uppstår under det verket ej drifvas kan; ersätte ock, om verket försämras,

den del af verkets värde, som för framtiden bortgår, med förhöjning

af hälften derutöfver. Ändringens verkställande åligge jordegaren;

vill vattenverksegaren sjelf arbetet utföra, vare om hans rätt i

ty fall lag som i 7 § om dikningsarbete sägs. ''

Kommer vattenverk att alldeles utrifvas, skall jordegaren det lösa

med fulla värdet och hälften derutöfver; besörje ock han om rifningen.

19 §.

Vill egare till vattenverk, som ändras skall, hellre hela verket

afstå, än ändringen tåla, vare jordegaren skyldig att verket lösa som i

18 § sägs.

Då verket jemlikt denna § löses, hafve jordegaren rätt att nödigt

utmål lösa med fulla värdet och hälften derutöfver.

20 §.

Hörer till vattenverk, som lösas skall, jord, hvarå åbo ej är besuten ;

då skall ock, der egaren det fordrar, den jord lösas efter den i 18 §

för lösen af vattenverk stadgade beräkningsgrund.

Då vattenverk löses, skall ock lös egendom, som för verkets drift

anskaffad är eller eljest till verket hörer, af jordegaren emot lösen efter

fulla värdet öfvertagas. Skall endast en del af verket ersättas, vare lag

samma om den lösa egendom, som i ty fall för egaren obehöflig varder.

Är med vattenverk, som lösas skall, förenad annan, fast eller lös,

egendom, för hvars tillgodogörande vattenverket är afsedt, och lider den

egendom minskning i värde för egaren, då vattenverket honom frångår,

njute han ersättning för skadan eller, der han hellre vill egendomen

afstå, lösen derför efter fulla värdet.

21 §.

I fråga om ersättning eller lösen, som enligt detta kapitel tillkommer

kronan, ege förhöjning öfver värdet ej rum.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

22 §.

Der genom vattenverks ändring eller utrifning skada, som ej är att

hänföra under de här ofvan meddelade bestämmelser, tillskyndas egaren

eller annan; varde den skada med fulla värdet ersatt.

23 §.

Kostnad, som, efter det egaren af vattenverk blifvit enligt 31 § till

syn kallad, å egendomen göres, må vid värdets eller ersättningens bestämmande

tagas i beräkning allenast så vidt kostnaden pröfvas hafva

varit nödig eller nyttig.

24 §.

Om fiskeverk, bevattningsansfalt samt annan dermed eller med vattenverk

jemförlig byggnad eller anläggning för vattnets nyttjande vare i

tillämpliga delar gällande hvad i denna lag om vattenverk stadgas;

dock må ej i fråga om byggnad eller anstalt för flottning eller eljest i

fråga om flottled nämnda stadganden vinna tillämpning med mindre

Konungen pröfvar öfvervägande nytta för det allmänna genom vattenafledningen

vinnas.

25 §.

Nu finnes eljest vattenafledning föranleda dertill, att strömfall, fiske,

vattenställe eller annan dylik förmån helt och hållet eller till någon del

går förlorad, och kan den förmån med afseende å läge eller andra förhållanden

skattas till något värde; då skall ersättning derför gifvas. Lag

samma vare, der i följd af vattenafledning brygga, bad- eller båthus

eller annan byggnad, som ej i 24 § afses, varder onyttig eller tager

I fråga om ersättning enligt denna § galle hvad i 23 § är stadgadt,

26 §.

För kostnad, som orsakas af åtgärd, hvarom i detta kap. stadgas,

skall en hvar, som för sin jord af åtgärden har nytta, i mån deraf svara,

der han ej gör sådan afsägelse, som i 77 § sägs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

9

4 Kap.

Om undersökning och rättegång i mål angående dikning

eller vattenafledning-,

27 §.

Uppstår, då fråga väckes om dikning eller vattenafledning, tvist

angående dikes eller annan anläggnings läge, storlek eller beskaffenhet i

öfrigt, jordegares rätt att till annans dike eller vattenafledning vatten

leda eller å annans mark anläggning göra eller skyldighet att i företaget

så ock i framtida underhållet deltaga, ersättning, som gäldas bör, eller

annat, som till arbetets utförande hörer; då skall utom i det fall, hvarom

i 28 § sägs, frågan företagas till pröfning vid syn å stället i den ordning

nedan stadgas.

Sådan pröfning skall ock ega rum, der jordegare vill begagna den

rätt honom i 3 kap. medgifven är, och alla sakegare ej ense varda.

28 §.

Vill någon vatten till annans dike leda eller dike å annans mark

upptaga, och är ej fråga om företag, hvarom i 2 eller 3 kap. skils; då

må, der den, som dika vill, ej yrkar annans förpligtande att i dikningen

deltaga, frågan till Rätten instämmas, utan att sådan pröfning, som i

27 § sägs, föregått.

29 §.

Till förrättande af syn, som i 27 § föreskrifven är, skall Konungens

Befallningshafvande på ansökan förordna statens landtbruksingeniör,

landtmätare eller annan, efter ty särskildt stadgas, dertill behörig tjensteman.

Uti ansökningen bör tillika, så vidt ske kan, fullständigt uppgifvas

företagets omfattning och beskaffenhet, de hemman, vattenverk

eller andra lägenheter, som saken förmenas angå, samt egarnes namn

och hemvist.

År fråga allenast om dikning, ege Konungens Befallningshafvande,

der ej företaget är af större omfattning, till förrättningsman förordna

annan person, hvilken dertill finnes lämplig, ändå att han ej eger den

behörighet, som nyss är sagdt.

Bill. till Riksd. Prot. 1879. 7 Sami. 15 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Har sökanden någon till förättningsman föreslagit, och linnes ej

förslaget godkändt af öfrige sakegare, förelägge Konungens Befallningshafvande

dem genom kungörelse, som uppläses i kyrkan för den eller

de församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

förmenas angå, är belägen, att inom viss kort tid, vid förlust af

rättighet att öfver förslaget höras, inkomma med yttrande huruvida de

hafva något emot den föreslagne att erinra. Yppas ej stridighet, varde

den föreslagne förordnad, der han finnes lämplig och laga hinder ej möter;

i motsatt fall, äfvensom då icke någon blifvit föreslagen, förordne

Konungens Befallningshafvande såsom skäligt pröfvas.

30 §.

Förrättningsmannen skall vid synen biträdas af två gode män,

hvilka af honom utses bland dem, som till ledamöter i egodelningsrätt

eller till gode män vid landtmäteriförrättning i orten valde äro.

År fråga om vattenverks ändring eller utrifning, efter ty i 3 kap.

sägs, skall förrättningsmannen biträdas af ytterligare en, för sakkunskap

och pålitlighet känd god man, hvilken af Konungens Befallningshafvande

dertill förordnas. Om förslag till sådan god man gälle hvad i 29 § om

förslag till förättningsman stadgas.

31 §•

Förrättningsmannen bestämme efter samråd med sökanden tid och

ställe för synen och underrätte derom de andre synemännen. Joixlegare,

mot hvilken påstående väckes om förpligtande att i det tillärnade företaget.

deltaga eller att dertill upplåta mark, så ock egare af vattenverk

eller annan lägenhet, hvarå företaget kan inverka, skola särskild! kallas.

Den som i anseende till nyttjanderätt har del i saken, skall jemväl

kallas; och vare förty egaren pligtig att sådan medpart uppgifva vid

äfventyr att eljest hålla honom skadeslös.

För verkställande af kallelse ege förrättningsmannen anlita kronofogde

eller länsman i orten, der förrättningen hålles, eller ock, om den,

som kallas skall, är annorstädes boende, öfverlemna kallelsen till Konungens

Befallningshafvande, som om delgifningen drager försorg. I de fall,

då stämning får delgifvas genom anslag å husdörr eller kungörelse i

allmänna tidningarna, må kallelsen delgifvas på enahanda sätt, som om

stämning i ty fall är stadgadt.

Finner förrättningsmannen saken angå kronans eller allmän anstalts

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

rätt, anmäle han det i god tid hos Konungens Befallningshafvande för

allmänt ombuds förordnande. Då fråga väckes om företag, hvarom i 2

eller 3 kap. sägs, läte förrättningsmannen derjemte kungörelse om förrättningen

minst fjorton dagar förut uppläsas i kyrkan för den eller de

församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

förmenas angå, är belägen.

32 §.

Kommer ej förrättningsman eller af Konungens Befallningshafvande

utsedd god man tillstädes å den för förrättningen utsatta tid och infinner

han si" ej heller inom tre timmar derefter; då må de, som tillstädeskommR,

åtskiljas. Uteblifvcr god man, som af förrättningsman utsedd

är, kalle denne genast annan god man i stället. År sökanden borta,

vare ansökningen förfallen. Annan sakegares eller allmänt ombuds uteblifvande

må ej hindra förrättningens fortgång. Förrättningsman eller

god man, som utan laga förfall från förrättningen uteblifvcr, ersätte all

skada eller olägenhet, som deraf uppstår; förrättningsmannen ansvara

derjemte såsom för tjenstefel.

33 §.

Emot synemän gälle dessa jäf: om han är med part i den skyldskap

eller det svågerlag, som i. Rättegångsbalken om jäf emot domare

sägs, eller om han eller någon, som med honom sålunda i skyldskap

clier svågerlag är, eger i saken del eller eljest kan af förrättningen

vänta synnerlig nytta eller skada, eller om han såsom domare deltagit

i åtgärd eller beslut, som saken rörer, eller om han är parts vederdeloman

eller uppenbara ovän. Söker någon, sedan ärendet anhängig^ är,

sak med synemän eller tillfogar honom något med ord eller gerning i

uppsåt att honom dermed jäfvig göra, det skall ej för jäf räknas.

Amnäles vid förrättningen jäf, ege synemännen deröfver samfäldt

besluta; finna de jäfvet lagligen grundadt, åligge förrättningsmannen att,

om han eller af Konungens Befallningshafvande utsedd god man jäfvig

är, anmäla det hos Konungens Befallningshafvande, som förordnar annan

förrättningsman eller god man. Angår jäfvet god man, som blifvit åt

förrättningsman utsedd, kalle denne annan god man i stället.

Beslut, hvarigenom jäfsanmärkning gillad varder, skall ej medföra

någon verkan till rubbning eller upphäfvande af åtgärd eller beslut, som

tillkommit innan anmärkningen gjordes.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Ogillas jäfsanmärkning, må deremot anmäldt missnöje ej utgöra

hinder för förrättningens fortgång.

34 §.

. förrättningen hafva synemännen främst att tillse, huruvida

enligt de i denna lag stadgade grunder laga hinder emot företaget möter;

finna synemännen sådant hinder möta, gifve genast besked derom

och afslute förrättningen.

35 §.

Synemännen må ej inlåta sig i pröfning huruvida vattenverk, om

hvars ändring eller utrifning fråga väckes, lagligen tillkommit eller af

laga beskaffenhet är.

Lag samma vare om invändning, som vid synen göres, att på grund

af aftal jordegare är förbunden att uppdämning tåla eller förhindrad

att vatten från sin till annans jord afleda; yppas tvist derom, och

kan ej företaget bringas till stånd utan rubbning af det åberopade

rättsförhållandet; varde förrättningen instäld i afbidan på tvistens slutliga

pröfning.

36 §.

Möter ej emot företaget hinder, böra synemännen, efter det sakegarne

blifvit hörde och utredning skett angående de förhållanden, hvilka

kunna på frågan inverka, söka att emellan samtlige sakegare åstadkomma

förening i de delar, hvarom tvist yppas; och varde, der sådan

förening sker, särskild afhandling derom upprättad, af sakegarne underskrifven

samt medelst synemännens påskrift vitsordad.

Rörer förening kronans eller allmän anstalts rätt, skall, ändå att

dess ombud derå ingått, föreningen i afseende å sådan rätt ej gälla, med

mindre den af vederbörande myndighet godkänd varder.

37 §.

Vilja en eller flere jordegare i det fall, hvarom i 13 § skils eller

eljest med sökanden om företaget sig förena, skall afhandling derom

upprättas och bekräftas så, som i 36 § sägs; och vare den, som sålunda

med sökanden gjort gemensam sak, ansedd som hade han sjelf företaget

sökt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

38 §.

Kommer ej enligt 36 § föreningen till stånd emellan samtlige sakegare,

varde frågan i de delar, som tvistige äro, af synemännen pröfvad

jemlikt de i denna lag stadgade grunder.

39 §.

Det vattendrag med af- och tillopp, som saken angår, och den

jord, hvarpå företaget kan inverka, skola, om och i den mån sådant

synes nödigt, af förrättningsmannen afvägas, uppmätas, aftecknas och

beskrifvas.

40 §.

För utrönande af värdet å den jordförbättring, som af företaget

kan påräknas, skola synemännen efter undersökning af den jord,

hvarom fråga är, uppskatta jorden såväl i dess skick före företaget,

som ock i det skick, hvari den antages komma efter företagets fullbordan;

och hafva synemännen att med ledning deraf bestämma om

och i hvad mån hvarje särskild jordegare af företaget hemtar nytta

för sina egor och förty bör i företaget och dermed förenade kostnader

taga del.

41 §•

Vid uppskattning af jords förbättring bör afseende fästas å ena

sidan å jordens större eller mindre bördighet i dess af vatten besvärade

skick och den afkomst, som jorden i sådant skick kan under vanliga

förhållanden lemna, samt å andra sidan å den bördighet, hvilken, till

följd af jordens naturliga beskaffenhet till matjord och alf samt möjligheten

af dess mer eller mindre fullständiga torrläggning till bestämdt

djup, är efter företagets utförande att påräkna.

42 §.

Utgöres jord, hvarå uppskattning enligt 40 § ske bör, helt och

hållet eller till någon del af sjöbotten eller annan vatteridränkt mark,

och finnes uppskattningen af den blifvande nyttan ej kunna, innan före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

tagel, blifvit fullbordad!, så noggrant verkställas, att jordegarnes inbördes

delaktighet derefter kan tillförlitligen bestämmas; då ege synemännen

utsätta den slutliga uppskattning, som för sådant ändamål är af

nöden, att, efter ty i 63 § sägs, förrättas efter företagets fullbordan;

och vare i afbidan derå delaktigheten tills vidare bestämd efter jordvidden,

allenast med den jemkning, hvartill uppenbar olikhet i deri påräknade

förbättringen må föranleda.

43 §.

I fråga om företagets utförande hafva synemännen att bestämma:

hvarest och huru dike eller vattenafledning, som af sökanden yrkas

och af synemännen anses nödig, tjenligast göras skall, allt med hänsyn

till de i 3 och 4 §§ stadgade grunder, äfvensom vattenmängd, affall, jordens

sättning samt andra förhållanden, så ock dertill att största möjliga

jordförbättring må vinnas med minsta kostnad för deltagarne och minsta

intrång eller olägenhet för annan; börande, då vattenverk, som hindrar

företaget, måste ändras, ändringen så göras, att verket, såvidt ske

kan, ej försämras eller att, der försämringen ej kan undvikas, den i möjligaste

måtto inskränkes;

hvarest och huru bro, trumma eller dylikt skall göras eller ombyggas,

der sådant tarfvas;

hvad för vattenhöjdens reglering och förekommande af skada genom

öfversvämning eller annorledes bör iakttagas, så ock hvilka bland

jordegarne böra i följd af sin jords läge och beskaffenhet kostnaden härför

särskild! vidkännas;

huru i fråga om sättet för utförande af gemensamt arbete samt

framtida underhållet af gjorda anläggningar tjenligast förfaras bör, vare

sig att nödiga arbeten skola ombesörjas af deltagarne samfäldt eller ock

arbetet så fördelas, att viss sträcka att anlägga och för framtiden vidmakthålla

tilldelas hvarje deltagare; i hvilket senare fall afseende bör

fästas å markens olika beskaffenhet, så att, der kostnad eller svårighet

större är, skälig jemkning göres;

tiden då vattenverks ändring eller annat arbete för företaget må

begynna; tiden och sättet för fullgörande af samt betalningen för arbete,

hvarom enligt 7 eller 18 § jordegare eller vattenverksegare vill besörja;

så ock viss tid, då företaget i sin helhet bör vara bragt till slut;

samt i öfrigt allt hvad till företagets ändamålsenliga anordning

lända kan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

15

44 §.

Finna synemännen, att enligt 5, 6, 18, 19, 20, 22 eller 25 § lösen

eller ersättning för skada eller intrång gäldas bör, skall den uppskattas

till visst belopp i penningar att utgå på eu gång, der ej sakegarne annorledes

åsämjas.

Är jord, vattenverk eller annan lägenhet, som lösas eller ersättas

skall, af egaren upplåten åt annan till nyttjande, varde, om och i den

mån uti löseskillingen eller ersättningsbeloppet särskilt vederlag för

mistning eller inskränkning af nyttjanderätten blifvit inberäknadt, sådant

till sakegarnes kännedom utsatt.

Skall ersättning eller lösen utgå med förhöjning öfver värdet, böra

värdet och förhöjningen hvar för sig angifvas.

45 §.

Förrättningen skall, så vidt ske kan, utan uppskof fortsättas och afslutas.

Finnes för inkallande af sakegare eller af annan laga orsak nytt

sammanträde af nöden, skall underrättelse om tiden derför meddelas

innan sammanträdet afslutas; och vare särskild kallelse ej erforderlig å

annan än sakegare, som ej vederbörligen kallad blifvit, eller ny sakegare,

der sådan inkallas bör.

Kan till följd af laga hinder tiden för sammanträdet ej genast utsättas,

eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, värde tiden för det nya

sammanträdet kungjord minst fjorton dagar förut i kyrkan för den eller

de församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

angår, är belägen.

46 §.

Tvist om egande- eller besittningsrätt må ej föranleda uppehåll i

förrättningen, med mindre alla sakegare äro om sådant uppskof ense,

utan vare alltid innehafvare af egendom, hvarom tvistas, berättigad att

med laga verkan derför tala och svara, intill dess han varder derur lagligen

vunnen. Ej må den, som genom köp eller annorledes blifver egare

eller åbo innan ärendet blifvit till slut bragt, rubba hvad förre innehafvaren

samtyckt eller afgjort.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

47 §.

Stanna synemännen i olika meningar, då beslut eller utlåtande af

dem meddelas skall, gånge efter hvad de fleste säga, Äro rösterna å

ömse sidor lika, galle den mening förrättningsmannen biträder.

48 §.

Förrättningsmannen åligger att vid alla under synen förefallande

sammanträden föra protokoll, hvaruti paragraferna numereras i ordningsföljd

för hela förrättningen. Protokollet bör vid hvarje sammanträdes

slut uppläsas och med synemännens underskrift förses.

49 §.

Sedan alla vid synen anhängiga frågor blifvit genom förening afbörda

eller af synemännen utredda, gifve de på grund af hvad sålunda

förekommit utlåtande i saken och framlägge det skriftligen affattadt för

sakegarne innan synen afslutas.

Förrättningsmannen upprätte tillika, der två eller flere jordegare

skola i företaget deltaga och grunderna för delaktigheten blifvit enligt

40 § bestämda, särskild, i enlighet med utlåtandet eller förut ingången

förening affattad längd, upptagande för hvarje hemman, hemmansdel

eller annan lägenhet dess namn, nummer eller annan beteckning och

egare, de i företaget ingående egornas uppskattade värde före och efter

företaget samt värdet af den jordförbättring, för hvilken egaren sålunda

bör i företaget deltaga; har för bestämmande deraf gradering af egorna

skett, Skola jemväl deras naturliga beskaffenhet och värde inbördes i

längden intagas. Är i afbidan på slutlig uppskattning delaktigheten bestämd

enligt grunderna i 42 §, varde längden derefter inrättad.

Nöjas samtlige sakegare åt utlåtandet, teckne de sitt godkännande

derå, och varde intyg derom af synemännen meddeladt å utlåtandet och

den längd, hvarom nyss är nämndt.

Anmäler enligt 51 § sakegare missnöje med förrättningen, varde

det till protokollet taget.

Sist förklare förrättningsmannen synen afslutad och gifVe sakegarne

till känna vid hvilken Rätt talan emot förrättningen må anhängiggöras

samt hvad enligt 51 och 52 §§ för talans bevarande iakttagas

bör.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets , Utlåtande N:o 27.

17

50 §.

Afskrift af syneprotokollet, ofvannämnda längd, synemännens utlåtande

och de vid synen ingångna föreningar skall af förrättningsmannen

inom trettio dagar efter synens afsilande öfverlemnas till någon i

orten boende pålitlig person, som af sakegarne utses att samma handlingar

emottaga; och vare handlingarna hos honom tillgängliga för en

hvar, som åstundar att dem granska eller afskrift deraf taga.

51 §•

År sakegare, som sjelf syneförrättningen ej sökt, missnöjd med förrättningen,

göre derom anmälan vare sig hos synemännen innan förrättningen

afslutas eller ock medelst skriftlig inlaga, som senast före klockan

tolf å sextionde dagen efter afslutandet skall till Konungens Befallningshafvande

ingifvas.

Varder ej missnöje anmäldt såsom nyss är sagdt, skall, der ej sökanden

sjelf förrättningen klandrar, och med anledning deraf ändring i

synemännens utlåtande göres, vid samma, utlåtande bero; dock vare utlåtandet

utan all verkan emot sakegare, hvilken, efter ty i 31 § skils,

bort till synen särskild! kallas, men ej bevisligen af kallelsen undfått

del och ej heller vid synen kommit tillstädes.

52 §.

Då missnöje enligt 51 § anmäldt är, stämme sökanden, der han

sin talan fullfölja vill, saken i hela dess vidd till Rätten in. Varda de,

som missnöje anmält, ej instämde inom sex månader ifrån den dag, då

syneförrättningen afslöts, skall den af sökanden väckta frågan anses

förfallen.

Vill sökanden sjelf förrättningen klandra, instämme han saken till

Rätten inom den tid, som nu sagd är, eller hafve i afseende å sakegare,

som ej sålunda instämd blifvit, talan emot förrättningen förlorat; vänder

den som instämd blifvit något in, som på annan sakegares rätt inverka

kan, åligge sökanden att äfven honom till svaromål i saken instämma.

Bill. till Riksd. Prot. 1879. 7 Sami. Raft. 15.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

53 §.

Aro bland jordägare, hvilka vid förrättningen ansetts pligtige att

i företaget deltaga, flere än fem boende inom en församling, må stämningen

dem delgifvas genom dess uppläsande i församlingens kyrka.

Hvad nu är stadgadt ege dock ej tillämpning å jordegare, som enligt

51 § missnöje anmält, eller emot hvilken talan föres om ändring i uppskattningen

af förbättringen å hans jord eller om annat än hans delaktighet

i företaget.

54 §.

Sträcka sig vattendrag eller egor, om hvilka fråga är, genom två

eller flere Rätters domvärjo, höre målet under den Rätt, der största

delen af den jord, om hvars torrläggning fråga blifvit väckt, är

belägen.

55 §.

När mål jemlikt 28 eller 52 § till Rätten instämmes, ege i stad

Rätten och å landet domaren uti stämningen utsätta saken till syn på

stället, der sådant äskas af käranden eller eljest anses för målets pröfning

erforderligt; anmode ock, der det nödigt finnes, sakkunnig man att

lemna Rätten biträde.

56 §.

Har uti målet sådan pröfning, som i 27 § sägs, föregått, gifve

Rätten eller domaren genast förrättningsmannen till känna att stämning

utfärdad är; och åligge förrättningsmannen att konceptprotokollet,

kartor, planritningar och öfriga handlingar, som saken röra, till Rätten

insända.

År i målet fråga väckt om vattenverks ändring eller utrifning,

föranstalte derjemte Rätten eller domaren att, till underrättelse för inteckningshafvare

eller icke uppgifne sakegare, tiden och stället för ärendets

företagande kungöras såväl i kyrkan för den församling, der vattenverket

är beläget, som ock tre gånger i allmänna tidningarna, sista

gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till målets företagande

är utsatt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

19

57 §.

Blifver jordegare, å hvilken stadgandet i 53 § eger tillämpning, utan

anmäldt och styrkt laga förfall borta från Rätten då syn hålles, vare

hans uteblifvande ej hinder för synens fortgång.

58 §.

Yppas under målets handläggning tvist emellan egare, innehafvare

af nyttjanderätt eller andre om bättre rätt till hvad såsom ersättning

eller lösen skall utgå, varde den tvist hänvisad till särskild! utförande.

59 §.

För förrättning, hvarom i 27 § sägs, njute synemännen godtgörelse.

i enlighet med hvad särskildt är stadgadt. Kostnad, som nu sagd är,

så ock kostnad för kallelser eller annat, som för syneförrättningen är

af nöden, skall af sökanden genast förskjutas. Kommer företaget sedan

till utförande, varde den kostnad såsom all annan för företaget nödig

utgift å samtlige deltagarne fördelad.

60 §.

Uti de mål, hvarom i 3 kap. skils, ersätte jordegaren, ändå att

han saken vinner, all den kostnad vederparten för sin inställelse vid

syneförrättningen samt för sin talans bevakande och utförande vid första

domstolen vidkännas får.

61 §.

Förrättningsmannen åligger, der talan ej föres emot förrättningen,

att inom ett år efter dess afslutande insända det dervid förda protokoll

jemte öfriga i 56 § nämnda handlingar till länets landtmäterikontor för

att der förvaras. Varder målet till Rätten instämdt, skola handlingarna,

sedan målet blifvit afgjordt, till landtmäterikontoret från Rätten insändas.

62 §.

Nu är företag, hvarom i denna lag sägs, fullbordadt; menar någon

att sedermera sig visat att vid uppskattning, som enligt 40 § skett, jord
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

förbättringens värde till hans skada blifvit origtigt beräknadt, ege då

erhålla ny uppskattning af värdet, der han före utgången af kalenderåret

näst efter det, under hvilket företaget fullbordades, gör ansökan

derom hos Konungens Befallningshafvande. Sådan ny uppskattning skall

efter ansökningstidens slut så snart lämpligen ske kan verkställas af de

synemän, som den föregående uppskattningen förrättat, eller, om hinder

för dem möter, af andre, som dertill utses på sätt i detta kap. föreskrifves.

År någon med den nya uppskattningen missnöjd, stämme då in

sitt klander till Rätten inom nittio dagar ifrån den dag, då förrättningen

afslöts, eller hafve talan emot uppskattningen förlorat. I öfrigt galle

angående dylik förrättning i tillämpliga delar hvad ofvan är stadgadt.

Hafva sakegarne träffat förening om ny uppskattning i andra fall

eller om annan tid eller ordning för ny uppskattnings förrättande, än

nu är sagdt; vare det gilt.

Sker genom uppskattningen ändring i hvad förut blifvit bestämdt,

varde fördelningen af kostnad och utgift för företaget, så ock af underhållsskyldigheten

jemkad derefter. Göres ej ändring, gälde den, som

påkallat den senare uppskattningen, ensam kostnaden derför.

63 §.

Har, efter ty i 42 § förmäles, slutlig uppskattning af påräknad

jordförbättrings värde blifvit utsatt att ega rum efter företagets fullbordan,

ege en hvar jordegare, hvars rätt är af frågan beroende, att

inom tid, som i 62 § sägs, hos Konungens Befallningshafvande anmäla

ärendet för uppskattningens verkställande; men försummas det, vare all

fråga om dylik uppskattning förfallen.

Om sådan slutlig uppskattning, som här afses, galle hvad om ny

uppskattning i 62 § stadgas; dock skall kostnaden för förrättningen alltid

å samtlige deltagarne fördelås.

5 Kap.

Särskilda bestämmelser.

64 §.

Synemäns utlåtande, hvarvid enligt 51 § skall bero, gånge i verkställighet

i den ordning, som för laga kraft egande dom är stadgad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

21

65 §.

Afser syneförrättning allenast dikning, hvarom i 1 kap. sägs, må,

utan hinder deraf att missnöje blifvit i målet anmäldt, dikningen i enlighet

med synemännens utlåtande verkställas, der ej Rätten finner skäligt

annorledes förordna; gälde dock sökanden dessförinnan'' den ersättning,

som jemlikt utlåtandet utgifvas bör, och ställe hos utmätningsmannen

i orten pant eller borgen för det ytterligare skadestånd, som kan

varda vederparten i följd af dikningen tillerkändt.

Under enahanda vilkor, som här ofvan stadgade äro, må ock dikning

i enlighet med Rättens dom verkställas, ändå att ändring i domen

sökes.

66 §.

Vattenverk, som lösas skall, så ock annan fast eller lös egendom,

som det åligger jordegaren att jemte verket öfvertaga, skall, der ej annorlunda

öfverenskommet är, afträdas å laga fardag, sedan lösens belopp

blifvit slutligen faststäldt och derefter uppsägning i rätt tid skett. Uppsägning

må ej med laga verkan ske, med mindre lösen för vattenverket

och annan fast egendom, som skall afträdas, blifvit hos Konungens Befallningshafvande

i ränteriet nedsatt. Sker ej sådan uppsägning inom

sex månader, sedan lösens belopp faststäldes, vare den då väckta frågan

förfallen; varder ej, sedan uppsägningen skett, lösen för den lösa egendomen,

så ock skadeersättning, som vattenverksegaren tillkommer, före

tillträdesdagen erlagd, skall frågan ock anses förfallen, der vattenverksegaren

det yrkar.

Medel, som jemlikt denna § skola nedsättas i ränteriet, må, der

jordegaren det äskar, insättas i bankinrättning, som af Konungens Befallningshafvande

godkännes, för att der emot ränta innestå under den tid

Konungens Befallningshafvande bestämmer; och kommer räntan intill

tillträdesdagen jordegaren till godo.

67 §.

Har, sedan värde sattes å egendom, som lösas skall, egaren gjort

nödig eller nyttig kostnad derå, vare han berättigad att härför undfå

ersättning. Tvist härom varde af Rätten särskildt pröfvad, och må

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

emellertid egendomen tillträdas, der den, som ersättningen gifva skall,

hos Konungens Befallningshafvande ställer pant eller borgen för det,

hvarom tvistas.

68 §.

Skall i andra fall, än i 66 § sägs, ersättning gäldas för skada eller

intrång, som någon tillskyndas genom företag, hvilket enligt denna lag

tillåtet är; då må ej någon åtgärd till rubbning af vattenverk vidtagas

eller arbete å annans mark eller eljest till förfång för annan verkställas,

innan den ersättning, som derför utgå bör, blifvit till ersättningstagaren

gulden eller, der fråga är om ersättning för skada å vattenverk, som är

med inteckning besväradt, hos Konungens Befallningshafvande i ränteriet

nedsatt. Varder ej ersättningen gulden eller nedsatt inom tid, som genom

aftal eller eljest i laga ordning blifvit bestämd, eller, om sådan bestämmelse

saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp faststäldes,

vare den då väckta frågan förfallen.

69 §.

A ersättning, som ej på en gång gäldas skall, ege hvad i 66 och

68 §§ stadgadt är ej tillämpning.

70 §.

Är enligt 66 § lösen för fast egendom nedsatt, skall, sedan egendomen

blifvit afträdd, det egaren tillkommande belopp af Konungens Befallningshafvande

fördelas i den ordning, som för fördelning af köpeskilling

för utmätningsvis såld fast egendom stadgad är; skolande kungörelse

om sammanträde för fördelningen i allmänna tidningarna införas

ochTsärskild^underrättelse om sammanträdet egaren och innehafvare af

fordran, hvarför egendomen häftar, meddelas på enahanda sätt, som i

fråga om auktion å utmätt fast egendom är föreskrifvet.

Ersättning, som enligt 68 § blifvit nedsatt, varde af Konungens Befallningshafvande

utbetalad till vattenverksegaren, der han visar, att inteckningshafvarne

medgifvit honom rätt att beloppet lyfta. Eljest fördele

Konungens Befallningshafvande ersättningen i den ordning, som för fördelning

af lösen här ofvan är stadgad.

Är ej lösens eller ersättningens belopp af Rätten pröfvadt och faststäldt,

och förmenar innehafvare af fordran, hvarför egendomen häftar,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

att värdet blifvit för lågt beräknadt, vare han berättigad att, der ej full

betalning för hans fordran honom lemnas, äska att värdet, så vidt på

hans eller annan sådan fordringsegares rätt inverkar, varder af Rätten

bestämdt.

71 §•

Har, efter ty i 58 § sägs, tvist yppats om bättre rätt till hvad såsom

lösen eller ersättning skäll utgå, eller skall lösen eller ersättning

gäldas för egendom, som innehafves såsom fideikommiss, varde beloppet

nedsatt i länets ränteri; och stånde sedan, i afbidan på tvistens slutliga

afgörande eller Konungens föreskrift angående fideikommissmedlen, beloppet

i qvarstad, der ej enligt 70 § utdelning bör ega rum.

72 §.

År fast egendom i följd af de i 3 kap. gifna bestämmelser afträdd,

och vill han, som egendomen inlöst, få den frigjord från inteckning fölfordran,

som icke kunnat ur löseskillingen gäldas; vare efter erhållen

lagfart dertill berättigad, ändå att han ej kan inteckningshandlingen i

hufvudskrift förete. Vill han af sådan rätt sig begagna, gifve till Rätten

eller domaren in gravationsbevis angående egendomen, så ock handling,

som visar löseskillingens fördelning, samt intyg att fördelning blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft; och varde sedan så förfaret, som i 23 §

i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875

stadgas.

l

73 §.

Har företag, hvarom i denna lag sägs, icke blifvit inom föreskrifven

tid bragt till slut, må, der någon, hvars rätt deraf är beroende,

sådant yrkar, frågan om företaget kunna förklaras förfallen, så vida icke

giltigt skäl för dröjsmål visas, eller genom företagets inställande synnerligt

men skulle deltagarne tillskyndas. I dessa fall sätte Rätten ut ny

tid. Lider någon genom dröjsmålet skada, skall ersättning gäldas af

deltagarne.

74 §.

Varder ej, sedan vattenverk, som ändras eller utrifvas skall, blifvit

af egaren afträdt, ändringen eller utrifningen verkstäld inom fem år

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

efter afträdande^ och vill förre egaren verket återlösa; stämme då talan

derom in till Rätten inom tio år sedan verket afträddes. Pröfvas sådana

omständigheter för handen, att det tillärnade företaget må anses såsom

öfvergifven varde talan bifallen; eljest ege Rätten förordna att med

pröfningen bör på viss af Rätten bestämd tid anstå. Godkännes anspråket,

och kunna ej parterne sämjas om löseskillingens belopp, varde detta

af Rätten bestämdt till verkets fulla värde vid den tid återlösen sker;

ej må dock värdet sättas högre än det belopp, för hvilket verket blifvit

afträda

År vattenverk enligt denna lag utrifvet, må det ej ånyo upptagas.

75 §.

Åro deltagare i gemensamt företag flere än fem, och har ej delaktigheten

i arbetets första verkställande och det framtida underhållet

blifvit så bestämd, att en hvar står i ansvar för viss sträckning å marken;

då skola de utse syssloman att tala och svara i mål, som företaget

röra; göre ock derom anmälan hos Konungens Befallningshafvande. Ej

må, innan hvad sålunda föreskrifvet är blifvit iakttaget, arbete å annans

mark eller åtgärd till rubbning af annans vattenverk verkställas. Då

anmälan skett, hvarom nu är sagdt, skall underrättelse derom i länskungörelserna

intagas.

Vid val af syssloman kåfve deltagare, der ej annorledes åsämjes,

rösträtt efter som han har del i företaget.

Har syssloman afgått, och är ej anmälan gjord om val af annan i

den afgångnes ställe, ege Konungens Befallningshafvande eller domstol

att, der i förekommande fall sådant yrkas af någon, hvars rätt är i

fråga, förordna syssloman att i målet svara.

76 §.

Hafva vid utförande af företag, som enligt denna lag tillåtet är,

stadgade försigtighetsmått ej blifvit iakttagna, och lider någon deraf

skada; eller uppstår eljest i följd af företaget skada, som ej blifvit förutsedd

och på förhand ersatt; gälde deltagarne ersättning efter Rättens

bepröfvande.

77 §.

Nu vill någon, som enligt 11, 12 eller 26 §§ är skyldig att deltaga

i der nämnda företag, vinna befrielse från sagda skyldighet; afsäge sig

då den båtnad, som genom företaget beredes hans jord. Rätt till sådan

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

afsägelse tillkomme dock ej den, som företaget sökt eller enligt 37 § är

att såsom sökande anse eller i målet fört talan, som enligt 3 och 15 §§

föranledt större anläggning, än sökanden äskat.

Afsägelsen skall, för att giltig anses, sist före utgången af kalenderåret

näst efter det, under hvilket företaget blef fullbordadt, anmälas antingen

vid sammanträde i målet inför syneinännen eller domstolen, eller

ock skriftligen hos Konungens Befallningshafvande. Har någon gjort

sådan afsägelse, fälle den delaktighet i företaget, hvarifrån han sålunda

befrias, dem till last, som i företaget qvarstå; och vare han, som befrielsen

vunnit, i stället pligtig att, sedan frågan om jordförbättringens värde

blifvit enligt 40, 62 eller 63 §§ slutligen afgjord, låta af sin genom företaget

förbättrade jord utbrytas och de qvarstående deltagarne tillskiftas

lika stor del, som, enligt den i målet verkstälda uppskattning, jordförbättringens

belopp utgör af jordens hela värde i dess skick efter företagets

fullbordan. Är enligt 63 § frågan om slutlig uppskattning af jordförbättringens

värde förfallen, ege skyldighet att afträda jord ej rum.

78 §.

Intill dess vid företag, som afses i 77 §, afsägelse skett, svare jordegaren

för gäldande af den å hans jord enligt laga kraft egande beslut

belöpande andel i kostnad, som till företaget åtgått; men efter afsägelsen

må dylikt bidrag ej hos honom uttagas, ändå att kostnaden tidigare

gjord blifvit. Har han före afsägelsen verkstält arbete för det gemensamma

företaget eller fått vidkännas bidrag dertill; det allt skall honom

godtgöras; och vare han ej skyldig att dessförinnan afträda den jord,

som emot båtnaden svarar.

79 §.

Vid utbrytning af, jord enligt 77 § skola i fråga om landtmätares

förordnande, tillträde af den utbrutna jorden, så ock i öfrigt de för laga

skifte och egoutbyte gifna bestämmelser i tillämplige delar lända till

efterrättelse; dock må gradering, som vid föregående uppskattning för

bestämmande af jordförbättringens värde skett, ej rubbas; och drage

den, hvilken utbrytningen äskat, ensam kostnaden för förrättningen.

BO §.

Har ej jordegare, efter ty i 77 § är sagdt, vunnit befrielse från

skyldigheten att i företaget deltaga, vare jemväl ny egare af jorden

Bill. till Riksd. Prof. 1879. 7 Sarnl. 15 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

pligtig att taga del i företaget, men svare ej för bidrag, som förfallit

till betalning innan han egare blef.

81 §.

Försummar den, som är skyldig att dike underhålla, hvad honom

derutinnan åligger, svare för all skada, som genom försummelsen tillskyndas

annan, hvars rätt är beroende deraf att diket hålles vid magt.

Bättrar ej den försumlige skyndsamt bristen, då han derom tillsagd varder,

och vill den, som af försummelsen men lider, bristen sjelf bota,

kalle då två ojäfvige män att syn hålla och ege, sedan bristen af dem

vitsordad är, att arbetet på den försumliges bekostnad verkställa.

Hvad nu är stadgadt om dike gälle ock om vattenafledning.

82 §.

Dike, som, då denna lag träder i kraft, linnes upptaget, skall af

den, hvilken dittills varit dertill pligtig, fortfarande hållas, intill dess

fråga om upptagande af nytt eller förändring af gammalt dike blifvit

väckt och med tillämpning af de i denna lag gifna föreskrifter dikningsskyldigheten

blifvit annorledes bestämd. Försummas underhåll af äldre

dike, vare lag som i 81 § sägs.

År någon på grund af bestämmelse vid laga skifte eller eljest enligt

gällande aftal förbunden att åt annan dike hålla, och yppas i sammanhang

med väckt fråga om förändrad dikesläggning tvist om och i

hvad mån den, som det äldre diket hållit, bör vidkännas underhållet af

det nya eller förändrade diket; deraf må ej dikningsskyldighetens bestämmande

jemlikt de i denna lag stadgade grunder uppehållas, utan

ankomme tvisten på särskild pröfning.

De om dike nu gifna stadgande!) skola ock gälla om vattenafledning.

Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1 Januari

1880; dock skola mål, som vid nämnda tid redan äro vid domstol anhängiga,

behandlas enligt äldre lag.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

På grund af remiss från båda Kamrarne åligger det Lag-Utskottet

att öfver denna nådiga proposition afgifva utlåtande.

Kongl. Maj:ts förslag utgår från den allmänna grundsatsen, att till

följd af naturförhållandena beredandet af aflopp åt vatten, som hindrar

jords odling, bör anses utgöra eu gemensam angelägenhet för dem, hvilkas

egor af samma naturliga orsak äro af vattnet besvärade. Ur denna

grundsats härledes vidare,

att en hvar delegare i den med vatten besvärade jorden har —- utom

i vissa undantagsfall, såsom vid sjösänkning — vitsord att påkalla afledningens

företagande;

att alla de, åt hvilkas jord ett hittills saknadt, men för odlingen

gagneligt aflopp beredes, skola i kostnaden deltaga, utan afseende å läget

af jorden i förhållande till det ställe, der det arbete, som afser undanrödjande

af ett hittills befintligt hinder emot afloppet, skall verkställas,

och att denna skyldighet för jordegaren inträder oberoende så väl af

olikbeten i egoslag eller markens naturliga beskaffenhet af att vara i

större eller mindre grad besvärad af vatten, som ock af den olika beskaffenheten

af de arbeten, som verkställas, såsom upprensning eller

förändring af naturliga eller konstgjorda vattenaflopp eller upptagande

af nya dylika;

att delningsgrunden för skyldighetens utskiftande emellan flere delegare

är den nytta, en hvar för sin jord vinner, jemförd med de öfriges;

samt att slutligen, såsom ett korrektiv mot missbruk af den sålunda

stadgade tvångsrätten, vid dikning isföretag den, som icke fordrat dike, ej

må vidkännas större bidrag än som svarar mot den nytta, hans jord

genom diket beredes, och vid annan afledning af vatten ----- hvartill räknas

afledning ur kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt mark, sänkning

eller uttappning af sjö, upprensning, fördjupning, utvidgning eller

rätning af eif, å eller annat vattendrag eller eljest afledning af vatten

derifrån — den, som vill vinna befrielse från skyldighet att deltaga i

företaget, kan, för vinnande af sådan befrielse, inom viss tid afsäga sig

den båtnad, som genom företaget beredes hans jord, och förty låta af

sin genom företaget förbättrade jord utbrytas och de qvarstående delegarne

tillskiftas så stor del, som, enligt verkstäld uppskattning, jordförbättringens

belopp utgör af jordens hela värde i dess skick efter

företagets fullbordan.

Utskottet finner de hufvudgrunder, på hvilka det Kongl. förslaget

sålunda är bygdt, böra godkännas, och särskildt principen af hvars och

ens deltagande i mån af den nytta, genom företaget beredes hans jord,

vara stödd på rättvisa. Det Kong!, förslaget begränsar emellertid i § 3

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

deltagandet derhän, att ingen må med dikningsskyldighet betungas utöfver

hvad för torrläggning af hans egen jord till fyra fots djup erfordras,

och Nya Lagberedningen utvecklar närmare i motiven till sitt förslag i

ämnet de speciella reglerna för dikningsarbetets eller dikningskostnadens

fördelning emellan flere intressenter sålunda, att ingen är skyldig att

deltaga i dikning, som göres å mark, som ligger ofvanför hans egen;

att den jordegare, hvilken vid sin egogräns erhåller det för jordens torrläggning

till fyra fots djup nödiga fall för vattnet, icke i allmänhet,

utan allenast vid afdikning af vattensamlingar, som kunna vålla öfversvämning,

har någon förpligtelse att biträda grannen nedanför med vattnets

vidare fortskaffande; att, om det nödiga fallet icke erhålles vid rålinien

samt följaktligen diket, för att uppfylla sitt ändamål, måste dragas

vidare in på nedan liggande egor till den punkt å jordytan, der tillräckligt

fall erhålles, arbetet å sträckan emellan rålinien och nämnda

punkt skall, om jemväl den, å hvars egor samma sträcka faller, kan

anses hafva nytta af diket med det djup, det sålunda erhållit, fördelas

emellan den öfre och den nedre grannen; att, om nämnda djup är otillräckligt

för den senares behof, han måste sjelf bekosta dikets fördjupande

; att på enahanda sätt för den intressent, hvars egor icke omedelbart

genomskäras af eller stöta intill det gemensamma afloppsdike^

hans delaktighet deri bestämmes; att denna delaktighet vidtager ifrån den

punkt, der hans enskilda dike träffar eller, om det ej genast upptages,

beräknas skola vid dess framtida upptagande träffa det gemensamma afloppsdiket,

och fortfar till den punkt å det sistnämnda, der det för hans

jord nödiga fall slutligen erhålles; och skulle dessa regler i tillämpliga

delar äfven vara gällande beträffande andra vattenafledningsföretag.

De sålunda angifna grunder för nyttans beräknande kan Utskottet

icke i allo godkänna. Med dem skulle den ofvan liggande, hvilken kanske

ofta, t. ex. vid laga skifte, bekommit sin jord utan att dervid med

gällande lagstadganden om dikning anledning förefunnits att fästa något

afseende vid det i och för beredande af fullständigt vattenaflopp ofördelaktiga

läget af jorden, kunna komma att blifva öfver höfvan betungad,

särdeles der erforderligt fall först på en längre sträcka kan vinnas.

Vidare och då på jords bördighet det skick, hvari den omgifvande jorden

befinner sig, i betydlig mån inverkar, samt det för den nedanliggande

alltid måste innebära en fördel, att vattnet från den ofvan liggandes

jord nedkommer å hans egor i regleradt lopp, skulle det i Utskottets

tanke för den nedan liggande innebära en oberättigad lättnad att

obetingadt fritagas från hvarje deltagande i torrläggning af ofvan liggande

jord. Utskottet har derföre trott det stå mera i öfverensstämmelse med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

den i förslaget uttalade hufvudprincip, att hvar och en skall deltaga i

företaget i mån af den nytta, genom detsamma beredes hans jord, om

med afseende å kostnadsfördelningen företaget betraktas såsom ett

helt och sålunda hvar och en deltagare förklaras skyldig deltaga i hela

dikesanläggningen i mån af den nytta, han genom densamma för sin

jord vinner, dock med den begränsning, vid dikning, i stället för afsägelserätt,

på sätt ock det Kongl. förslaget innehåller, att den, som icke

fordrat dike, ej må vidkännas större bidrag än som svarar mot den

nytta, hans jord genom dikningsföretaget beredes, samt vid samtliga

vattenafledningsföretag, att icke någon må med större kostnad i och för

företaget betungas, än som skulle erfordras för torrläggning af hans

egen jord till fyra fots djup, till följd hvaraf bestämmelsen i § 3, jemförd

med § 15, af Kongl. Maj:ts förslag derom, att ej någon må med

skyldighet att i företaget deltaga betungas utöfver hvad för torrläggning

af hans egen jord till fyra fots djup erfordras, skulle utgå; och hemställer

Utskottet om redaktionsändringar i öfverensstämmelse härmed uti

§§ 2, 3 och 15.

Beträffande § 53 i Kongl. Maj:ts förslag, som för visst fall medgifver

delgifvande af stämning genom uppläsande i församlingens kyrka,

så gjordes vid granskningen inom Högsta Domstolen emot motsvarande

§ i det remitterade förslaget af Högsta Domstolen enhälligt anmärkningar

i den retning, att de jordegare, hvilka ansetts pligtige att

deltaga i ett företag af den beskaffenhet, förslaget afsåge, icke på

sådan grund kunde såsom en menighet betraktas; att ej heller det föreslagna

stämningssättet syntes, äfven om detsamma i fråga om en verklig

menighet kunde antagas gifva tillräcklig trygghet derför, att''menigheten

ej dömdes ohörd, i fråga om enskilda personer innebära nödiga garantier

för upprätthållande af detta första och oundgängliga vilkor för hvarje

rättegång, enär, med användande af detta stämningssätt, det lätteligen

skulle kunna inträffa, att enskilde jordegare koinme att sakna kännedom

om målets instämmande; att den omständighet, det antalet af dem, som

skulle instämmas, i vissa fall kunde blifva ganska betydligt, lika litet

kunde åberopas såsom något giltigt skäl, att eftergifva hvad till betryggande

af den enskildes rätt i förenämnda hänseende erfordrades; samt

att något trängande behof icke syntes vara för handen att, med ändring

af nu gällande stadgande, medgifva, det i mål af förevarande beskaffenhet

ett annat och för käranden mera beqvämt stämningssätt, än i öfriga

civila rättstvister, finge användas. Ifrågavarande stämningssätts användande

har nu visserligen, enligt lydelsen af denna § i Kongl. Majrts

proposition, blifvit i ej obetydlig mån inskränkt, men äfven beträffande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

de fall, der det enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle vara raedgifvet, finner

Utskottet Högsta Domstolens anmärkningar i oförminskad kraft qvarstå,

hvarföre Utskottet hemställer om uteslutande af omförmälda §, hvaraf

betingas en redaktionsändring i § 56 (57) samt ändring i nummerföljden

å efterföljande §§.

I öfrigt har Utskottet icke funnit Kongl. Maj:ts förslag föranleda

andra anmärkningar, än att uti § 6 det i Utskottets tanke derstädes i

sammanhanget oegentligt begagnade uttrycket »mark» torde böra utbytas

mot det egentligare »upplåtelse af mark» och uti §§ 23 och 66 (67), i

öfverensstämmelse med hvad § 15 i Förordningen om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 April 1866 innehåller, bestämmelse

böra tilläggas, att den i nämnde §§ omförmälda ersättning för nödig

eller nyttig kostnad, som under viss tid nedlagts å vattenverk

eller annan fast egendom, hvilken i och för vattenafledning skall inlösas,

icke skall utgå för det fall, att denna kostnad blifvit gjord i uppenbar

afsigt att vinna högre ersättning.

O C c5

För sitt tillstyrkande i öfrigt af bestämmelserna i det Kongl. förslaget

får Utskottet åberopa de vid Nya Lagberedningens förslag till förordning

angående torrläggning af jord fogade motiv äfvensom Hans Excellens

Herr Statsministerns och Chefens för Kongl. Justitiedepartementet

yttrande till det den Kongl. propositionen bilagda statsrådsprotokoll

för den 24 sistlidne Januari.

På grund af hvad sålunda anförts, får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts

föreliggande nådiga proposition icke kan i oförändradt

skick bifallas, måtte för sin del besluta följande

Lag om dikning och annan afledning af vatten.

Med upphäfvande af 6 kap. 2 och 3 §§ Byggningabalken samt hvad

i 4 kap. 2 § samma balk är stadgadt rörande dikning, förordningen den

20 Januari 1824 angående ändring eller utrifning af vattenverk, som

genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling, Kongl. kungörelsen

den 14 Juli 1835 angående ändring uti nämnda förordning och

förordningen den 30 November 1841 angående vissa vilkor för vattenafledningar

till beredande af samfällig jords odling, så ock med ändring

af hvad andra lagens rum och författningar innehålla mot denna lag

stridande, stadgas som följer:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

31

1 Kap.

Om dikning.

1 §•

Vill man för sin jords odling eller förbättring dike göra, och möter

jord, som hörer annan till; då må denne ej hindra vattnets aflopp; vare

ock, der för ändamålet dike å hans jord tarfvas, pligtig att deraf upplåta

hvad till diket åtgår.

2 §•

Finnes dike, som någon för sin jord upptaga vill, blifva till nytta

jemväl för annans jord, och åsämjas de ej om dikningen; då hafve han

vitsord, som dike äskar; och vare en hvar, som för sin jord af diket

har nytta, skyldig att i mån deraf taga del i hela dikesanläggningen,

dock att den, som icke fordrat dike, ej må vidkännas större bidrag än

som svarar mot den nytta hans jord genom diket beredes.

Ej må någon med större dikning skostnad betungas än som skulle erfordras

för torrläggning af hans egen jord till fyra fots djup.

3 §•

Kunna dikningsskyldige ej enas om dikets storlek, ege en hvar af

dem rätt fordra att diket så göres, att hans jord kan torrläggas till fyra

fots djup, der ej markens beskaffenhet eller läge det hindrar.

Större dike, än som för ofvanliggande jords torrläggning till fyra

fots djup tarfvas, vare den, som enligt 1 § mark till dike upplåta skall,

ej pligtig tåla.

4 §■

Är tvist om dikes läge eller sträckning, skall det så läggas, att

ändamålet med dikningen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta

olägenhet för den, å hvars mark diket upptagas bör. Kan utan väsentligen

ökad kostnad och svårighet för vattnets aflopp dike läggas i råskilnad,

värde det, om endera grannen det äskar, der lagdt. I råskilnad

tages halfva diket af hvardera grannens mark.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande iV:o 27.

32

5 §•

I)ike må göras öppet eller täckt, efter ty lämpligast finnes.

A hvar sida om öppet dike räknas ren till högst två fots bredd.

Jord, som ur dike uppkastas, må läggas vid sidan af diket, dock

ej så att jorden hindrar vattnets afrinnande, eller ock föras till lämpligt

ställe i närheten. Vill markens egare göra sig dikesjorden till godo,

ege dertill rätt; vill han det ej, och kan genom jordens qvarlemnande

skada vållas, vare den, som dikar, pligtig att jorden bortföra eller gifva

ersättning som i 6 § sägs.

6 §•

För upplåtelse af mark, som till dike åtgår, så ock för annat intrång,

som af dikningen orsakas, skall ersättning gäldas eller, der ersättningstaganden

sjelf dikningsskyldig är, honom vid dikningskostnadens

fördelning till godo räknas.

Tarfvas till följd af dikning att väg, bro, trumma eller dylikt bygges

eller ändras, drage den, som dikar, derom försorg, der ej den, hvars

rätt är i fråga, hellre ersättning tager.

7 §•

Vill den, å hvars mark dikning skall af annan verkställas, hellre

sjelf arbetet utföra, det må honom ej förmenas; vare dock, der han af

den rätt sig begagna vill, pligtig att inom tid och på sätt, som genom

åsämjande eller eljest i laga ordning bestämmes, arbetet fullgöra och

njute derför ersättning, efter ty skäligt pröfvas.

8 §•

Ej må någon förvägras att för sin jords odling eller förbättring

vatten till annans dike leda; vare dock skyldig att, der ökad kostnad för

underhållet af det äldre diket derigenom uppkommer, för den tillökning

svara. År för ändamålet nödigt, att det äldre diket utvidgas, fördjupas

eller annorledes förändras, vare i afseende å sådan förändring lag som

om upptagande af nytt dike.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

9 §•

Tarfvas afloppsdike för oskift byamark eller annan samfäld jord,

kåfve den delegare vitsord, som dike fordrar; och tage en hvar del i

dikningen efter sin lott i samfälligheten.

10 §.

I fråga om skyldighet att underhålla dike, som enligt denna lag

upptaget varder, galle enahanda grunder som för dikets upptagande.

Pröfvas diket i följd af nytt dikes anläggande icke vidare vara för ändamålet

behöflig!,, upphöre skyldigheten att det underhålla.

Om underhåll af äldre dike skils i 81 §.

2 Kap.

Om vattenafledning.

11 §•

Vill man för sin jords odling eller förbättring afleda vatten ur

kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt mark; då hafve den vitsord,

som vattenafledningen äskar, och vare en hvar, som af vattenafledningen

för sin jord tillskyndas nytta, skyldig att i mån deraf taga del i företaget,

der han ej gör sådan afsägelse som i 76 § sägs.

12 §.

Nu vill man för vinnande af odlingsbar mark eller eljest för sin

jords odling eller förbättring sänka eller uttappa sjö, upprensa, fördjupa,

utvidga eller räta eif, å eller annat vattendrag eller vatten derifrån

eljest afleda; kan det ske utan förnärmande af annans rätt öfver vattnet

och möter ej heller emot företaget hinder, efter ty i 13 § sägs; då vare

om jordegares rätt till sådant företag och skyldighet att deri deltaga

lag, som om vattenafledning ur kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt

mark i 11 § skils.

Om strömrensning för allmänt behof eller eljest för annat ändamål

än här ofvan nämnes, galle hvad särskild! är stadgadt.

Bih. till Rilesd. Prot. 187.9. 7 Sami. 1.7 Haft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 57.

13 §.

Till företag, hvarom i 12 § förmäles, hafve ej jordegare rätt, med

mindre tillstånd från det allmännas sida erhållits i fall, der sådant är

föreskrifvet.

År fråga om sänkning eller uttappning af sjö, och blifva icke alla

jordegarne derom ense; då ege ej heller den rätt nu sagd är rum, der

ej de, livilka om företaget sig förena, ega mer än hälften af den jord,

som skall vinnas eller förbättras genom företaget.

14 §.

Varder vid vattenafledning, hvarom i detta kapitel sägs, nödigt att

till förekommande af olägenhet för nedanliggande jord, dit vattnet ledes,

vattenafledningen der sträckes utöfver hvad för samma jords torrläggning

eljest varit behöflig!; då skall kostnaden för tillökningen åligga den

jordegare, som af den vatténdränkta markens torrläggning har nytta;

vare han ock pligtig att ledningen så inrätta, att skada ej tillskyndas

annan. Ej må vid aftappning så mycket vatten på en gång framsläppas,

att fara för öfversvämning kan uppstå.

15 §.

Hvad i 2 § 2 mom. samt 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 10 §§ är stadgadt i

fråga om dikning skall gälla i tillämpliga delar om vattenafledning.

3 Kap.

Om ändring eller utrifning af vattenverk, som utgör hinder mot

vattenafledning.

16 §.

Finnes vattenverk, som lagligen tillkommit och af laga beskaffenhet

är, vålla uppdämning eller eljest utgöra hinder mot vattenafledning,

hvarom i 2 kap. sägs, hafve under vilkor, som här nedan stadgas, jordegare

rätt fordra att sådan ändring af vattenverkets läge, vattentillgång

eller beskaffenhet i öfrigt vidtagas må, som för företaget är nödig,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27. 85

eller att, om ändamålet ej kan genom dylik åtgärd vinnas, verket alldeles

utrifves.

Till vattenverk, anlagdt för bedrifvande af större bruk och bergverk

eller större fabriksinrättning, må dock den rätt, nu sagd är, sträcka

sig allenast i det fall, att ändamålet kan vinnas genom sådan åtgärd, att

vattenverket deraf ej försämras.

Slutes aftal om skyldighet för jordegare att uppdämning för vattenverk

tåla; då må af den, för hvilken aftalet är bindande, påstående om

verkets ändring eller utrifning ej väckas förr än femtio år förflutit efter

det aftalet slöts.

17 §.

Kan ändamålet med företaget ej vinnas utan att vattenverket alldeles

utrifves eller ock genom ändring för framtiden försämras; vare

sådan åtgärd ej tillåten, der ej värdet af den förbättring å jorden, som

erhålles genom vattnets afledande, finnes stiga till dubbelt emot fulla

värdet af vattenverket, om det alldeles utrifves, eller till dubbelt emot

den del af värdet, som genom ändringen bortgår, om sådan göres. Aro

vattenverken flera, skall värdet af dem alla eller af deras försämring tagas

i beräkning emot värdet af jordens förbättring, efter hvad nu sagdt är.

18 §.

Skall vattenverk ändras, gälde jordegaren fullt åter den förlust, som

uppstår under det verket ej drifvas kan; ersätte ock, om verket försämras,

den del af verkets värde, som för framtiden bortgår, med förhöjning

af hälften derutöfver. Ändringens verkställande åligge jordegaren;

vill vattenverksegaren sjelf arbetet utföra, vare om hans rätt i

ty fall lag som i 7 § om dikningsarbete sägs.

Kommer vattenverk att alldeles utrifvas, skall jordegaren det lösa

med fulla värdet och hälften derutöfver; besörje ock han om rifningen.

19 §.

Vill egare till vattenverk, som ändras skall, hellre hela verket

afstå, än ändringen tåla, vare jordegaren skyldig att vei''ket lösa som i

18 § sägs.

Då verket jemlikt denna § löses, hafve jordegaren rätt att nödigt

utmål lösa med fulla värdet och hälften derutöfver.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

20 §.

Hörer till vattenverk, som lösas skall, jord, hvarå åbo ej är besuten;

då skall ock, der egaren det fordrar, den jord lösas efter den i 18 §

för lösen af vattenverk stadgade beräkningsgrund.

Då vattenverk löses, skall ock lös egendom, som för verkets drift

anskaffad är eller eljest till verket hörer, af jordegaren emot lösen efter

fulla värdet öfvertagas. Skall endast en del af verket ersättas, vare lag

samma om den lösa egendom, som i ty fall för egaren obehöflig varder.

År med vattenverk, som lösas skall, förenad annan, fast eller lös,

egendom, för hvars tillgodogörande vattenverket är afsedt, och lider den

egendom minskning i värde för egaren, då vattenverket honom frångår,

njute han ersättning för skadan eller, der han hellre vill egendomen

afstå, lösen derför efter fulla värdet.

21 §.

I fråga om ersättning eller lösen, som eldigt detta kapitel tillkommer

kronan, ege förhöjning öfver värdet ej rum.

22 §.

Der genom vattenverks ändring eller utrifning skada, som ej är att

hänföra under de här ofvan meddelade bestämmelser, tillskyndas egaren

eller annan; varde den skada med fulla värdet ersatt.

23 §.

Kostnad, som, efter det egaren af vattenverk blifvit enligt 31 § till

syn kallad, å egendomen göres, må vid värdets eller ersättningens bestämmande

tagas i beräkning allenast så vidt kostnaden pröfvas hafva

varit nödig eller nyttig samt icke blifvit gjord i uppenbar afsigt att vinna

högre ersättning.

24 §.

Om fiskeverk, bevattningsanstalt samt annan dermed eller med vattenverk

jemförlig byggnad eller anläggning för vattnets nyttjande vare i

tillämpliga delar gällande hvad i denna lag om vattenverk stadgas;

dock må ej i fråga om byggnad eller anstalt för flottning eller eljest i

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

fråga om flottled nämnda stadgande!! vinna tillämpning med mindre

Konungen pröfvar öfvervägande nytta för det allmänna genom vattenafledningen

vinnas.

25 §.

Nu finnes eljest vattenafledning föranleda dertill, att strömfall, fiske,

vattenställe eller annan dylik förmån helt och hållet eller till någon del

går förlorad, och kan den förmån med afseende å läge eller andra förhållanden

skattas till något värde; då skall ersättning derför gifvas. Lag

samma vare, der i följd af vattenafledning brygga, bad- eller båthus

eller annan byggnad, som ej i 24 § afses, varder onyttig eller tager

skada.

1 fråga om ersättning enligt denna § galle hvad i 23 § är stadgadt.

26 §.

För kostnad, som orsakas af åtgärd, hvarom i detta kap. stadgas,

skall en hvar, som för sin jord af åtgärden har nytta, i mån deraf svara,

der han ej gör sådan afsägelse, som i 76 § sägs.

4 Kap.

Om undersökning och rättegång i mål angående dikning

eller vattenafledning.

27 §.

Uppstår, då fråga väckes om dikning eller vattenafledning, tvist

angående dikes eller annan anläggnings läge, storlek eller beskaffenhet i

öfrigt, jordegares rätt att till annans dike eller vattenafledning vatten

leda eller å annans mark anläggning göra eller skyldighet att i företaget

så ock i framtida underhållet deltaga, ersättning, som gäldas bör, eller

annat, som till arbetets utförande hörer; då skall utom i det fall, hvarom

i 28 § sägs, frågan företagas till pröfning vid syn å stället i den ordning

nedan stadgas.

Sådan pröfning skall ock ega rum, der jordegare vill begagna den

rätt honom i 3 kap. medgifven är, och alla sakegare ej ense varda.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

28 §.

Vill någon vatten till annans dike leda eller dike å annans mark

upptaga, och är ej fråga om företag, hvarom i 2 eller 3 kap. skils; då

må, der den, som dika vill, ej yrkar annans förpligtande att i dikningen

deltaga, frågan till Rätten instämmas, utan att sådan pröfning, som i

27 § sägs, föregått.

29 §.

Till förrättande af syn, som i 27 § föreskrifven är, skall Konungens

Befallningshafvande på ansökan förordna statens landtbruksingeniör,

landtmätare eller annan, efter ty särskildt stadgas, dertill behörig tjensteman.

Uti ansökningen bör tillika, så vidt ske kan, fullständigt uppgifvas

företagets omfattning och beskaffenhet, de hemman, vattenverk

eller andra lägenheter, som saken förmenas angå, samt egarnes namn

och hemvist.

År fråga allenast om dikning, ege Konungens Befallningshafvande,

der ej företaget är af större omfattning, till förrättningsman förordna

annan person, hvilken dertill finnes lämplig, ändå att han ej eger den

behörighet, som nyss är sagdt.

Har sökanden någon till förättningsman föreslagit, och finnes ej

förslaget godkändt af öfrige sakegare, förelägge Konungens Befallningshafvande

dem genom kungörelse, som uppläses i kyrkan för den eller

de församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

förmenas angå, är belägen, att inom viss kort tid, vid förlust af

rättighet att öfver förslaget höras, inkomma med yttrande huruvida de

hafva något emot den föreslagne att erinra. Yppas ej stridighet, varde

den föreslagne förordnad, der han finnes lämplig och laga hinder ej möter;

i motsatt fall, äfvensom då icke någon blifvit föreslagen, förordne

Konungens Befallningshafvande såsom skäligt pröfvas.

30 §.

Förrättningsmannen skall vid synen biträdas af två gode män,

hvilka af honom utses bland dem, som till ledamöter i egodelningsrätt

eller till gode män vid landtmäteriförrättning i orten valde äro.

År fråga om vattenverks ändring eller utrifning, efter ty i 3 kap.

sägs, skall förrättningsmannen biträdas af ytterligare en, för sakkunskap

och pålitlighet känd god man, hvilken af Konungens Befallningshafvande

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

dertill förordnas. Om förslag till sådan god man galle hvad i 29 § om

förslag till förättningsman stadgas.

31 §.

Förrättningsmannen bestämme efter samråd med sökanden tid och

ställe för synen och underrätte derom de andre synemännen. Jordegare,

mot hvilken påstående väckes om förpligtande att i det tillärnade företaget

deltaga eller att dertill upplåta mark, så ock egare af vattenverk

eller annan lägenhet, hvarå företaget kan inverka, skola särskilt kallas.

Den som i anseende till nyttjanderätt har del i saken, skall jemväl

kallas; och vare förty egaren pligtig att sådan medpart uppgifva vid

äfventyr att eljest hålla honom skadeslös.

För verkställande af kallelse ege förrättningsmannen anlita kronofogde

eller länsman i orten, der förrättningen hålles, eller ock, om den,

som kallas skall, är annorstädes boende, öfverlemna kallelsen till Konungens

Befallningshafvande, som om delgifningen drager försorg. I de fall,

då stämning får delgifvas genom anslag å husdörr eller kungörelse i

allmänna tidningarna, må kallelsen delgifvas på enahanda sätt, som om

stämning i ty fall är stadgadt.

Finner förrättningsmannen saken angå kronans eller allmän anstalts

rätt, anmäle han det i god tid hos Konungens Befallningshafvande för

allmänt ombuds förordnande. Då fråga väckes om företag, hvarom i 2

eller 3 kap. sägs, läte förrättningsmannen derjemte kungörelse om förrättningen

minst fjorton dagar förut uppläsas i kyrkan för den eller de

församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

förmenas angå, är belägen.

32 §.

Kommer ej förrättningsman eller af Konungens Befallningshafvande

utsedd god man tillstädes å den för förrättningen utsatta tid och infinner

han sig ej heller inom tre timmar derefter; då må de, som tillstädeskommit,

åtskiljas. Uteblifver god man, som af förrättningsman utsedd

är, kalle denne genast annan god man i stället. År sökanden borta,

vare ansökningen förfallen. Annan sakegares eller allmänt ombuds uteblifvande

må ej hindra förrättningens fortgång. Förrättningsman eller

god man, som utan laga förfall från förrättningen uteblifver, ersätte all

skada eller olägenhet, som deraf uppstår; förrättningsmannen ansvare

derjemte såsom för tjenstefel.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lag-Utshottets Utlåtande N:o 27.

33 §.

Emot synemän gälle dessa jäf: om han är med part i den skyldskap

eller det svågerlag, som i Rättegångsbalken om jäf emot domare

sägs, eller om han eller någon, som med honom sålunda i skyldskap

eller svågerlag är, eger i saken del eller eljest kan af förrättningen

vänta synnerlig nytta eller skada, eller om han såsom domare deltagit

i åtgärd eller beslut, som saken rörer, eller om han är parts vederdeloman

eller uppenbare ovän. Söker någon, sedan ärendet anhängigt är,

sak med synemän eller tillfogar honom'' något med ord eller gerning i

uppsåt att honom dermed jäfvig göra, det skall ej för jäf räknas.

Anmäles vid förrättningen jäf, ege synemännen deröfver samfäldt

besluta; finna de jäfvet lagligen grundadt, åligge förrättningsmannen att,

om han eller af Konungens Befallningshafvande utsedd god man jäfvig

är, anmäla det hos Konungens Befallningshafvande, som förordnar annan

förrättningsman eller god man. Angår jäfvet god man, som blifvit af

förrättningsman utsedd, kalle denne annan god man i stället.

Beslut, hvarigenom jäfsanmärkning gillad varder, skall ej medföra

någon verkan till rubbning eller upphäfvande af åtgärd eller beslut, som

tillkommit innan anmärkningen gjordes.

Ogillas jäfsanmärkning, må deremot anmäldt missnöje ej utgöra

hinder för föirättningens fortgång.

34 §.

Vid förrättningen hafva synemännen främst att tillse, huruvida

enligt de i denna lag stadgade grunder laga hinder emot företaget möter;

finna synemännen sådant hinder möta, gifve genast besked derom

och afslute förrättningen.

35 §.

Synemännen må ej inlåta sig i pröfning huruvida vattenverk, om

hvars ändring eller utrifning fråga väckes, lagligen tillkommit eller af

laga beskaffenhet är.

Lag samma vare om invändning, som vid synen göres, att på grund

af aftal jordegare är förbunden att uppdämning tåla eller förhindrad

alt vatten från sin till annans jord afleda; yppas tvist derom, och

kan ej företaget bringas till stånd utan rubbning af det åberopade

rättsförhållandet; varde förrättningen instäld i afbidan på tvistens slutliga

pröfning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

41

36 §.

Möter ej emot företaget hinder, böra synemännen, efter det sakegarrxe

blifvit hörde och utredning skett angående de förhållanden, hvilka

kunna på frågan inverka, söka att emellan samtlige sakegare åstadkomma

förening i de delar, hvarom tvist yppas; och varde, der sådan

förening sker, särskild afhandling derom upprättad, af sakegarne undei’- skrifven samt medelst synemännens påskrift vitsordad.

Rörer förening kronans eller allmän anstalts rätt, skall, ändå att

dess ombud derå ingått, föreningen i afseende å sådan rätt ej gälla, med

mindre den af vederbörande myndighet godkänd varder.

37 §.

Vilja en eller flere jordegare i det fall, hvarom i 13 § skils eller

eljest med sökanden om företaget sig förena, skall afhandling derom

upprättas och bekräftas så, som i 36 § sägs; och vare den, som sålunda

ined sökanden gjort gemensam sak, ansedd som hade han sjelf företaget

sökt.

38 §.

Kommer ej enligt 36 § förening till stånd emellan samtlige sakegare,

varde frågan i de delar, som tvistig^ äro, af synemännen pröfvad

jemlikt de i denna lag stadgade grunder.

39 §.

Det vattendrag med af- och tillopp, som saken angår, och den

jord, hvarpå företaget kan inverka, skola, om och i den mån sådant

synes nödigt, af förrättningsmannen afvägas, uppmätas, aftecknas och

beskrifvas.

40 §.

För utrönande af värdet å den jordförbättring, som af företaget

kan påräknas, skola synemännen efter undersökning af den jord,

hvarom fråga är, uppskatta jorden såväl i dess skick före företaget,

som ock i det skick, hvari den antages komma efter föi''etagets full
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1870. 7 Sami. lä Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

bordan; och hafva synemännen att med ledning deraf bestämma om

och i hvad mån hvarje särskild jordegare af företaget hemtar nytta

för sina egor och förty bör i företaget och dermed förenade kostnader

taga del.

41 §.

Vid uppskattning af jords förbättring bör afseende fästas å ena

sidan å jordens större eller mindre bördighet i dess af vatten besvärade

skick och den afkomst, som jorden i sådant skick kan under vanliga

förhållanden lemna, samt å andra sidan å den bördighet, hvilken, till

följd af jordens naturliga beskaffenhet till matjord och alf samt möjligheten

af dess mer eller mindre fullständiga torrläggning till bestämdt

djup, är efter företagets utförande att påräkna.

42 §.

Utgöres jord, hvarå uppskattning enligt 40 § ske bör, helt och

hållet eller till någon del af sjöbotten eller annan vattendränkt mark,

och finnes uppskattningen af den blifvande nyttan ej kunna, innan företaget

blifvit fullborda^, så noggrant verkställas, att jordegarnes inbördes

delaktighet derefter kan tillförlitligen bestämmas; då ege synemännen

utsätta den slutliga uppskattning, som för sådant ändamål är af

nöden, att, efter ty i 62 § sägs, förrättas efter företagets fullbordan;

och vare i afbidan derå delaktigheten tills vidare bestämd efter jordvidden,

allenast med den jemkning, hvartill uppenbar olikhet i den påräknade

förbättringen må föranleda.

43 §.

I fråga om företagets utförande hafva synemännen att bestämma:

hvarest och huru dike eller vattenafledning, som af sökanden yrkas

och af synemännen anses nödig, tjenligast göras skall, allt med hänsyn

till de i 3 och 4 §§ stadgade grunder, äfvensom vattenmängd, affall, jordens

sättning samt andra förhållanden, så ock dertill att största möjliga

jordförbättring må vinnas med minsta kostnad för deltagarne och minsta

intrång eller olägenhet för annan; börande, då vattenverk, som hindrar

företaget, måste ändras, ändringen så göras, att verket, såvidt ske

kan, ej försämras eller att, der försämringen ej kan undvikas, den i möjligaste

måtto inskränkes;

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

hvarest och huru bro, trumma eller dylikt skall göras eller ombyggas,

der sådant tarfvas;

hvad för vattenhöjdens reglering och förekommande af skada genom

öfversvämning1 eller annorledes bör iakttagas, så ock hvilka bland

jordegarne böra i följd af sin jords läge och beskaffenhet kostnaden härför

särskild! vidkännas;

huru i fråga om sättet för utförande af gemensamt arbete samt

framtida underhållet af gjorda anläggningar tjenligast förfaras bör, vare

sig att nödiga arbeten skola ombesörjas af deltagarne samfäld! eller ock

arbetet så fördelas, att viss sträcka att anlägga och för framtiden vidmakthålla

tilldelas hvarje deltagare; i hvilket senare fall afseende bör

fästas å markens olika beskaffenhet, så att, der kostnad eller svårighet

större är, skälig jemkning göres;

tiden då vattenverks ändring eller annat arbete för företaget må

begynna; tiden och sättet för fullgörande af samt betalningen för arbete,

hvarom enligt 7 eller 18 § jordegare eller vattenverksegare vill besörja;

så ock viss tid, då företaget i sin helhet bör vara bragt till slut;

samt i öfrigt allt hvad till företagets ändamålsenliga anordning

lända kan.

44 §.

Finna synemännen, att enligt 5, 6, 18, 19, 20, 22 eller 25 § lösen

eller ersättning för skada eller intrång gäldas bör, skall den uppskattas

till visst belopp i penningar att utgå på en gång, der ej sakegarne annorledes

åsämjas.

Är jord, vattenverk eller annan lägenhet, som lösas eller ersättas

skall, af egaren upplåten åt annan till nyttjande, varde, om och i den

mån uti löseskillingen eller ersättningsbeloppet särskilt vederlag för

mistning eller inskränkning af nyttjanderätten blifvit inberäknadt, sådant

till sakegarnes kännedom utsatt.

Skall ersättning eller lösen utgå med förhöjning öfver värdet, böra

värdet och förhöjningen hvar för sig angifvas.

45 §.

Förrättningen skall, så vidt ske kan, utan uppskof fortsättas och afslutas.

Finnes för inkallande af sakegare eller af annan laga orsak nytt

sammanträde af nöden, skall underrättelse om tiden derför meddelas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

innan sammanträdet afslutas; och vare särskild kallelse ej erforderlig å

annan än sakegare, som ej vederbörligen- kallad blifvit, eller ny sakegare,

der sådan inkallas bör.

Kan till följd af laga hinder tiden för sammanträdet ej genast utsättas,

eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, varde tiden för det nya

sammanträdet kungjord minst fjorton dagar förut i kyrkan för den eller

de församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

angår, är belägen.

46 §.

Tvist om egande- eller besittningsrätt må ej föranleda uppehåll i

förrättningen, med mindre alla sakegare äro om sådant uppskof ense,

utan vare alltid innehafvare af egendom, hvarom tvistas, berättigad att

med laga verkan derför tala och svara, intill dess han varder derur lagligen

vunnen. Ej må den, som genom köp eller annorledes blifver egare

eller åbo innan ärendet blifvit till slut bragt, rubba hvad förre innehafvaren

samtyckt eller afgjort.

47 §.

Stanna synemännen i olika meningar, då beslut eller utlåtande af

dem meddelas skall, gånge efter hvad de fleste säga. Äro rösterna å

ömse sidor lika, galle den mening förrättningsmannen biträder.

48 §.

Förrättningsmannen åligger att vid alla under synen förefallande

sammanträden föra protokoll, hvaruti paragraferna numereras i ordningsföljd

för hela förrättningen. Protokollet bör vid hvarje sammanträdes

slut uppläsas och med synemännens underskrift förses.

49 §.

Sedan alla vid synen anhängiga frågor blifvit genom förening afgärda

eller af synemännen utredda, gifve de på grund af hvad sålunda

förekommit utlåtande i saken och framlägge det skriftligen affattadt för

sakegarne innan synen afslutas.

Förrättningsmannen upprätte tillika, der två eller flere jordegare

skola i företaget deltaga och grunderna för delaktigheten blifvit enligt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

40 § bestämda, särskild, i enlighet med utlåtandet eller förut ingången

förening affattad längd, upptagande för hvarje hemman, hemmansdel

eller annan lägenhet dess namn, nummer eller annan beteckning och

egare, de i företaget ingående egornas uppskattade värde före och efter

företaget samt värdet af den jordförbättring, för hvilken egaren sålunda

bör i företaget deltaga; har för bestämmande deraf gradering af egorna

skett, skola jemväl deras naturliga beskaffenhet och värde inbördes i

längden intagas. År i afbidan på slutlig uppskattning delaktigheten bestämd

enligt grunderna i 42 §, varde längden derefter inrättad.

Nöjas samtlige sakegare åt utlåtandet, teekne de sitt godkännande

derå, och varde intyg derom af synemännen meddeladt å utlåtandet och

den längd, hvarom nyss är nämndt.

Anmäler enligt 51 § sakegare missnöje med förrättningen, varde

det till protokollet taget.

Sist förklare förrättningsmannen synen afslutad och gifve sakegarne

till känna vid hvilken Rätt talan emot förrättningen må anhängiggöras

samt hvad enligt 51 och 52 §§ för talans bevarande iakttagas

bör.

50 §.

Afskrift af syneprotokollet, ofvannämnda längd, synemännens utlåtande

och de vid synen ingångna föreningar skall af förrättningsmannen

inom trettio dagar efter synens afslutande öfverlemnas till någon i

orten boende pålitlig person, som af sakegarne utses att samma handlingar

emottaga; och vare handlingarna hos honom tillgängliga för en

hvar, som åslundar att dem granska eller afskrift deraf taga.

51 §•

År sakegare, som sjelf syneförrättningen ej sökt, missnöjd med förrättningen,

göre derom anmälan vare sig hos synemännen innan förrättningen

afslutas eller ock medelst skriftlig inlaga, som senast före klockan

tolf å sextionde dagen efter afslutandet skall till Konungens Befallningshafvande

ingifvas.

Varder ej missnöje anmäl dt såsom nyss är sagdt, skall, der ej sökanden

sjelf förrättningen klandrar, och med anledning deraf ändring i

synemännens utlåtande göres, vid samma utlåtande bero; dock vare utlåtandet

utan all verkan emot sakegare, hvilken, efter ty i 31 § skils,

bort till synen särskildt kallas, men ej bevisligen af kallelsen undfått

del och ej heller vid synen kommit tillstädes.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

52 §.

Då missnöje enligt 51 § anmäldt är, stämme sökanden, der han

sin talan fullfölja vill, saken i hela dess vidd till Rätten in. Varda de,

som missnöje anmält, ej instämde inom sex månader ifrån den dag, då

syneförrättningen afslöts, skall den af sökanden väckta frågan anses

förfallen.

Vill sökanden sjelf förrättningen klandra, instämme han saken till

Rätten inom den tid, som nu sagd är, eller hafve i afseende å sakegare,

som ej sålunda instämd blifvit, talan emot förrättningen förlorat; vänder

den som instämd blifvit något in, som på annan sakegares rätt inverka

kan, åligge sökanden att äfven honom till svaromål i saken instämma.

53 §.

Sträcka sig vattendrag eller egor, om hvilka fråga är, genom två

eller flere Rätters domvärjo, höre målet under den Rätt, der största

delen af den jord, om hvars torrläggning fråga blifvit väckt, är

belägen.

54 §.

När mål jemlikt 28 eller 52 § till Rätten instämmes, ege i stad

Rätten och å landet domaren uti stämningen utsätta saken till syn på

stället, der sådant äskas af käranden eller eljest anses för målets pröfning

erforderligt; anmode ock, der det nödigt tinnes, sakkunnig man att

lemna Rätten biträde.

55 §.

Har uti målet sådan pröfning, som i 27 § sägs, föregått, gifve

Rätten eller domaren genast förrättningsmannen till känna att stämning

utfärdad är; och åligge förrättningsmannen att konceptprotokollet,

kartor, planritningar och öfriga handlingar, som saken röra, till Rätten

insända.

År i målet fråga väckt om vattenverks ändring eller utrifning,

föranstalte derjemte Rätten eller domaren att, till underrättelse för inteckningshafvare

eller icke uppgifne sakegare, tiden och stället för ärendets

företagande kungöras såväl i kyrkan för den församling, der vattenverket

är beläget, som oek tre gånger i allmänna tidningarna, sista

gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till målets företagande

är utsatt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

56 §.

Blifver annan instämd jordägare, än den, som enligt Öl § missnöje

anmält, eller emot hvilken talan föres om ändring i uppskattningen af förbättringen

å hans jord eller om annat än hans delaktighet i företaget, utan

anrnäldt och styrkt laga förfall borta från Rätten då syn hålles, vare

hans uteblifvande ej hinder för synens fortgång.

57 §.

Yppas under målets handläggning tvist emellan egare, innehafvare

af nyttjanderätt eller andre om bättre rätt till hvad såsom ersättning

eller lösen skall utgå, varde den tvist hänvisad till särskildt utförande.

58 §.

För förrättning, hvarom i 27 § sägs, njute synemännen godtgörelse

i enlighet med hvad särskildt är stadgadt. Kostnad, som nu sagd är,

så ock kostnad för kallelser eller annat, som för syneförrättningen är

af nöden, skall af sökanden genast förskjutas. Kommer företaget sedan

till utförande, varde den kostnad såsom all annan för företaget nödig

utgift å samtlige deltagarne fördelad.

59 §.

Uti de mål, hvarom i 3 kap. skils, ersätte jordegaren, ändå att

han saken vinner, all den kostnad vederparten för sin inställelse vid

syneförrättningen samt för sin talans bevakande och utförande vid första

domstolen vidkännas får.

60 §.

Förrättningsmannen åligger, der talan ej föres emot förrättningen,

att inom ett år efter dess afsilande insända det dervid förda protokoll

jemte öfriga i 55 § nämnda handlingar till länets landtmäterikontor för

att der förvaras. Varder målet till Rätten instämdt, skola handlingarna,

sedan målet blifvit afgjordt, till landtmäterikontoret från Rätten insändas.

61 §•

Nu är företag, hvarom i denna lag sägs, fullbordadt; menar någon

att sedermera sig visat att vid uppskattning, som enligt 40 § skett, jord
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

förbättringens värde till hans skada blifvit origtigt beräknadt, ege då

erhålla ny uppskattning af värdet, der han före utgången af kalenderåret

näst efter det, under hvilket företaget fullbordades, gör ansökan

derom hos Konungens Befallningshafvande. Sådan ny uppskattning skall

efter ansökningstidens slut så snart lämpligen ske kan verkställas af de

synemän, som den föregående uppskattningen förrättat, eller, om hinder

för dem möter, af andre, som dertill utses på sätt i detta kap. föreskrifves.

År någon med den nya uppskattningen missnöjd, stämme då in

sitt klander till Rätten inom nittio dagar ifrån den dag, då förrättningen

afslöts, eller hafve talan emot uppskattningen förlorat. I öfrigt galle

angående dylik förrättning i tillämpliga delar hvad ofvan är stadgadt.

Hafva sakegarne träffat förening om ny uppskattning i andra fall

eller om annan tid eller ordning för ny uppskattnings förrättande, än

nu är sagdt; vare det gilt.

Sker genom uppskattningen ändring i hvad förut blifvit bestämdt,

varde fördelningen af kostnad och utgift för företaget, så ock af underhållsskyldigheten

jemkad derefter. Göres ej ändring, gälde den, som

påkallat den senare uppskattningen, ensam kostnaden derför.

62 §.

Har, efter ty i 42 § förmärs, slutlig uppskattning af påräknad

jordförbättrings värde blifvit utsatt att ega rum efter företagets fullbordan,

ege en hvar jordegare, hvars rätt är af frågan beroende, att

inom tid, som i 61 § sägs, hos Konungens Befallningshafvande anmäla

ärendet för uppskattningens verkställande; men försummas det, vare all

fråga om dylik uppskattning förfallen.

Om sådan slutlig uppskattning, som här afses, galle hvad om ny

uppskattning i 61 § stadgas; dock skall kostnaden för förrättningen alltid

å samtlige deltagarne fördelas.

5 Kap.

Särskilda bestämmelser.

63 §.

Synemäns utlåtande, hvarvid enligt 51 § skall bero, gånge i verkställighet

i den ordning, som för laga kraft egande dom är stadgad.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

64 §.

49

Afser syneförrättning allenast dikning, hvarom i 1 kap. sägs, må,

utan hinder deraf att missnöje blifvit i målet anmäldt, dikningen i enlighet

med synemännens utlåtande verkställas, der ej Rätten finner skäligt

annorledes förordna; gälde dock sökanden dessförinnan den ersättning,

som jemlikt utlåtandet utgifvas bör, och ställe hos utmätningsmannen

i orten pant eller borgen för det ytterligare skadestånd, som kan

varda vederpart^ i följd af dikningen tillerkändt.

Under enahanda vilkor, som här ofvan stadgade äro, må ock dikning

i enlighet med Rättens dom verkställas, ändå att ändring i domen

sökes.

65 §.

Vattenverk, som lösas skall, så ock annan fast eller lös egendom,

som det åligger jordegaren att jemte verket öfvertaga, skall, der ej annorlunda

öfverenskommet är, afträdas å laga fardag, sedan lösens belopp

blifvit slutligen faststäldt och derefter uppsägning i rätt tid skett. Uppsägning

må ej med laga verkan ske, med mindre lösen för vattenverket

och annan fast egendom, som skall afträdas, blifvit hos Konungens Befallningshafvande

i ränteriet nedsatt. Sker ej sådan uppsägning inom

sex månader, sedan lösens belopp faststäldes, vare den då väckta frågan

förfallen; varder ej, sedan uppsägningen skett, lösen för den lösa egendomen,

så ock skadeersättning, som vattenverksegaren tillkommer, före

tillträdesdagen erlagd, skall frågan ock anses förfallen, der vattenverksegaren

det yrkar.

Medel, som jemlikt denna § skola nedsättas i ränteriet, må, der

jordegaren det äskar, insättas i bankinrättning, som af Konungens Befallningshafvande

godkännes, för att der emot ränta innestå under den tid

Konungens Befallningshafvande bestämmer; och kommer räntan intill

tillträdesdagen jordegaren till godo.

66 §.

Har, sedan värde sattes å egendom, som lösas skall, egaren gjort

nödig eller nyttig kostnad derå, vare han berättigad att härför undfå

ersättning, derest icke kostnaden blifvit gjord i uppenbar afsigt att vinna

högre ersättning. Tvist härom varde af Rätten särskilt pröfvad, och må

Bill. till Riktsd. Prof. 187.9. 7 Sami. 15 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

emellertid egendomen tillträdas, der den, som ersättningen gifva skall,

hos Konungens Befallningshafvande ställer pant eller borgen för det,

hvarom tvistas.

67 §.

Skall i andra fall, än i 65 § sägs, ersättning gäldas för skada eller

intrång, som någon tillskyndas genom företag, hvilket enligt denna lag

tillåtet är; då må ej någon åtgärd till rubbning af vattenverk vidtagas

eller arbete å annans mark eller eljest till förfång för annan verkställas,

innan den ersättning, som derför utgå bör, blifvit till ersättningstagaren

gulden eller, der fråga är om ersättning för skada å vattenverk, som är

med inteckning besväradt, hos Konungens Befallningshafvande i ränteriet

nedsatt. Varder ej ersättningen gulden eller nedsatt inom tid, som genom

aftal eller eljest i laga ordning blifvit bestämd, eller, om sådan bestämmelse

saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp faststäldes,

vare den då väckta frågan förfallen.

68 §.

A ersättning, som ej på en gång gäldas skall, ege hvad i 65 och

67 §§> stadgadt är ej tillämpning.

69 §.

År enligt 65 § lösen för fast egendom nedsatt, skall, sedan egendomen

blifvit afträdd, det egaren tillkommande belopp af Konungens Befallningshafvande

fördelas i den ordning, som för fördelning af köpeskilling

för utmätningsvis såld fast egendom stadgad är; skolande kungörelse

om sammanträde för fördelningen i allmänna tidningarna införas

och särskild underrättelse om sammanträdet egaren och innehafvare af

fordran, hvarför egendomen häftar, meddelas på enahanda sätt, som i

fråga om auktion å utmätt fast egendom är föreskrifvet.

Ersättning, som enligt 67 § blifvit nedsatt, varde af Konungens Befallningshafvande

utbetalad till vattenverksegaren, der han visar, att inteckningshafvarne

medgifvit honom rätt att beloppet lyfta. Eljest fördele

Konungens Befallningshafvande ersättningen i den ordning, som för fördelning

af lösen här ofvan är stadgad.

År ej lösens eller ersättningens belopp af Rätten pröfvadt och faststäldt,

och förmenar innehafvare af fordran, hvarför egendomen häftar,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

att värdet blifvit för lågt beräknadt, vare han berättigad att, der ej full

betalning för hans fordran honom lemnas, äska att värdet, sa vidt pa

hans eller annan sådan fordringsegares rätt inverkar, varder af Rätten

bestämdt.

70 §.

Har, efter ty i 57 § sägs, tvist yppats om bättre rätt till hvad såsom

lösen eller ersättning skall utgå, eller skall lösen eller ersättning

"äldas för egendom, som innehafves såsom fideikommiss, varde beloppet

nedsatt i länets ränteri; och stånde sedan, i afbidan på tvistens slutliga

afgörande eller Konungens föreskrift angående fideikommissmedlen, be

loppet i qvarstad, der ej enligt 69 § utdelning bör ega rum.

71 §•

Är fast egendom i följd af de i 3 kap. gifna bestämmelser af trädd,

och vill lian, som egendomen inlöst, få den frigjord från inteckning för

fordran, som icke kunnat ur löseskillingen gäldas; vare efter erhållen

lagfart dertill berättigad, ändå att han ej kan inteckningshandlingen i

handskrift förete. Vill han af sådan rätt sig begagna, gifve till Rätten

eller domaren in gravationsbevis angående egendomen, så ock handling,

som visar löseskillingens fördelning, samt intyg att fördelningen blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft; och varde sedan så förfaret, som i 23 §

f förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875

stadgas.

72 §.

Har företag, hvarom i denna lag sägs, icke blifvit inom föreskrifven

tid bragt till slut, må, der någon, hvars rätt deraf är beroende,

sådant yrkar, frågan om företaget kunna förklaras förfallen, sa vida icke

giltigt skäl för dröjsmål visas, eller genom företagets inställande synnerfigt

men skulle deltagarne tillskyndas. I dessa fall sätte Rätten ut ny

tid. Lider någon genom dröjsmålet skada, skall ersättning gäldas af

deltagarne.

73 §.

Varder ej, sedan vattenverk, som ändras eller utrifvas. skall, blifvit

af egaren afträdt, ändringen eller utrifningen verkstäld inom fem år

efter afträdande^ och vill förre egaren verket återlösa; stämme då talan

derom in till Rätten inom tio år sedan verket afträddes. Pröfvas sådana

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

omständigheter för handen, att det tillärnade företaget må anses såsom

öfvergifvet, varde talan bifallen; eljest ege Rätten förordna att med

pröfningen bör på viss af Rätten bestämd tid anstå. Godkännes anspråket,

och kunna ej parterne sämjas om löseskillingens belopp, varde detta

af Rätten bestämdt till verkets fulla värde vid den tid återlösen sker;

ej må dock värdet sättas högre än det belopp, för hvilket verket blifvit

afträda

År vattenverk enligt denna lag utrifvet, må det ej ånyo upptagas.

74 §.

. Äro deltagare i gemensamt företag flere än fem, och har ej delaktigheten

i arbetets första verkställande och det framtida underhållet

blifvit^ så bestämd, att en hvar står i ansvar för viss sträckning å marken,

då skola de utse syssloman att tala och svara i mål, som företaget

röja;, göre ock derom anmälan hos Konungens Befallningshafvande. ÖEj

må, innan hvad sålunda föreskrifvet är blifvit iakttaget, arbete å annans

mark eller åtgärd till rubbning af annans vattenverk verkställas. Då

anmälan skett, hvarom nu är sagdt, skall underrättelse derom i länskungörelserna

intagas.

\id val åt syssloman kåfve deltagare, der ej annorledes åsämjes,

rösträtt efter som han har del i företaget.

Har syssloman afgått, och är ej anmälan gjord om val af annan i

den afgångnes ställe, ege Konungens Befallningshafvande eller domstol

att, der i förekommande fall sådant yrkas af någon, hvars rätt är i

fråga, förordna syssloman att i målet svara.

75 §.

Hafva vid utförande af företag, som enligt denna lag tillåtet är,

stadgade försigtighetsmått ej blifvit iakttagna, och lider någon deraf

skada; eller uppstår eljest i följd af företaget skada, som ej blifvit förutsedd

och på förhand ersatt; gälde deltagarne ersättning efter Rättens

bepröfvande.

76 §.

Nu vill någon, som enligt 11, 12 eller 26 §§ är skyldig att deltaga

e näinnda företa^, vinna befrielse från sagda skyldighet; afsäge sig

då den båtnad, som genom företaget beredes hans jord. Rätt till sådan

afsägelse tillkomme dock ej den, som företaget sökt eller enligt 37 § är

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

att såsom sökande anse eller i målet fört talan, som enligt 3 och 15 §§

föranledt större anläggning, än sökanden äskat.

Afsägelsen skall, för att giltig anses, sist före utgången af kalenderåret

näst efter det, under hvilket företaget blef fullbordadt, anmälas antingen

vid sammanträde i målet inför synemännen eller domstolen, eller

ock skriftligen hos Konungens Befallningshafvande. Har någon gjort

sådan afsägelse, fälle den delaktighet i företaget, hvarifrån han sålunda

befrias, dem till last, som i företaget qvarstå; och vare han, som befrielsen

vunnit, i stället pligtig att, sedan frågan om jordförbättringens värde

blifvit enligt 40, 61 eller 62 §§ slutligen afgjord, låta af sin genom företaget

förbättrade jord utbrytas och de qvarstående deltagarne tillskiftas

lika stor del, som, enligt den i målet verkstälda uppskattning, jordförbättringens

belopp utgör af jordens hela värde i dess skick efter företagets

fullbordan. År enligt 62 § frågan om slutlig uppskattning af jordförbättringens

värde förfallen, ege skyldighet att afträda jord ej rum.

77 §.

Intill dess vid företag, som afses i 7 6 §, afsägelse skett, svare jordegaren

för gäldande af den å hans jord enligt laga kraft egande beslut

belöpande andel ! kostnad, som till företaget åtgått; men efter afsägelsen

må dylikt bidrag ej hos honom uttagas, ändå att kostnaden tidigare

gjord blifvit. Har han före afsägelsen verkstält arbete för det gemensamma

företaget eller fått vidkännas bidrag dertill; det allt skall honom

godtgöras; och vare han ej skyldig att dessförinnan afträda den jord,

som emot båtnaden svarar.

78 §.

Vid utbrytning af jord enligt 76 § skola i fråga om landtmätares

förordnande, tillträde af den utbrutna jorden, så ock i öfrigt de för laga

skifte och egoutbyte gifna bestämmelser i tillämplige delar lända tall

efterrättelse; dock må gradering, som vid föregående uppskattning för

bestämmande af jordförbättringens värde skett, ej rubbas; och drage

den, hvilken utbrytningen äskat, ensam kostnaden för förrättningen.

79 §.

Har ej jordegare, efter ty i 76 § är sagdt, vunnit befrielse från

skyldigheten att i företaget deltaga, vare jemväl ny egare af jorden

pligtig att taga del i företaget, men svare ej för bidrag, som förfallit

till betalning innan han egare blef.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

80 §.

Försummar den, som är skyldig att dike underhålla, hvad honom

derutinnan åligger, svare för all skada, som genom försummelsen tillskyndas

annan, hvars rätt är beroende deraf att diket hålles vid magt.

Bättrar ej den försumlige skyndsamt bristen, då han derom tillsagd varder,

och vill den, som af försummelsen men lider, bristen sjelf bota,

kalle då två ojäfvige män att syn hålla och ege, sedan bristen af dem

vitsordad är, att arbetet på den försumliges bekostnad verkställa.

Hvad nu är stadgadt om dike galle ock om vattenafledning.

81 §•

Dike, som, då denna lag träder i kraft, finnes upptaget, skall af

den, hvilken dittills varit dertill pligtig, fortfarande hållas, intill dess

fråga om upptagande af nytt eller förändring af gammalt dike blifvit

väckt och med tillämpning af de i denna lag gifna föreskrifter dikningsskyldigheten

blifvit annorledes bestämd. Försummas underhåll af äldre

dike, vare lag som i 80 § sägs.

Är någon på grund af bestämmelse vid laga skifte eller eljest enligt

gällande aftal förbunden att åt annan dike hålla, och yppas i sammanhang

med väckt fråga om förändrad dikesläggning tvist om och i

hvad mån den, som det äldre diket hållit, bör vidkännas underhållet af

det nya eller förändrade diket; deraf må ej dikningsskyldighetens bestämmande

jemlikt de i denna lag stadgade grunder uppehållas, utan

ankomme tvisten på särskild pröfning.

De om dike nu gifna stadgande!! skola ock gälla om vattenafledning.

Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1 Januari

1880; dock skola mål, som vid nämnda tid redan äro vid domstol anhängiga,

behandlas enligt äldre lag.

Stockholm den 21 April 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

55

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt: »Ifrågavarande lagförslag hvilar på den

grundsats, att en hvar skall deltaga i dikningskostnaden i den mån han

för sin jord kan af dikningen hemta nytta. Mig synes denna grundsats,

hvilken jemväl Utskottet godkänt, vara följdrigtigt tillämpad i omförmälda

lagförslag, men deremot de af Utskottet tillstyrkta ändringar i

2, 3 och 15 §§ innefatta en betänklig afvikelse från densamma. Derest

Utskottets i berörda hänseende framstälda förslag blefve bifallet, komme

den dikningsskyldige att, ehuru han af dikningen å ofvanliggande mark

har jemförelsevis ringa och i de flesta fall ingen nytta, likväl nödgas i

kostnaden derför deltaga i lika mån som e gar eu af samma mark deltager

i den för dess torrläggning oundgängliga dikning å nedanföre belägna

marken. Att den ofvanliggande jorden i förevarande hänseende

har ett ofördelaktigare läge, synes mig icke kunna grunda giltigt anspråk

för dess egare att derför af den bättre belägna markens egare

hållas skadeslös.

Till följd häraf och då de öfriga af Utskottet föreslagna ändringar

i lagförslaget icke efter mitt omdöme äro af den vigt och betydelse, att

de böra föranleda afslag å Kongl. Maj:ts proposition, har jag ansett

Utskottet böra tillstyrka desnamma i oförändradt skick»;

af Herr Thomasson: »Det Kongl. förslaget sträcker tvångsrätterna

utöfver hvad enligt nu gällande lagstiftning är förhållandet och, efter min

mening, längre än för ändamålet — jordbrukets utveckling — varit

nödigt. Mera än med rättvisans kraf torde vara förenligt ingriper förslaget

i den enskildes sjelfbestämningsrätt och egendomsförhållanden; det

är, såsom en ledamot i Högsta Domstolen yttrat, affattadt ur synpunkten,

att mennisleans rätt viker för lagstiftarens föreställning om flertalets materiella

nytta och att lagen i ämnet är till mera för jordbrukets än jordbrukarens

skull. Särskilt synes mig med den väl numera allmänt erkända

åsigten, att skyddandet af eganderätten och den enskildes frihet

i skötandet af sin egendom säkrast främjar näringslifvets utveckling och

det allmänna välståndet, icke stå väl tillsamman, att egare till nedan

liggande jord skall kunna, på sätt förslaget innehåller, tvinga egare till

ofvan liggande jord att deltaga i dikning, som den förre påkallar, endast

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

på den grund, att dikningen bereder möjlighet af högre kultur å den

ofvan liggande marken och äfven om egaren till denna ofvan belägna

mark, i följd af bristande förmåga eller vilja, aldrig bringar denna möjlighet

till verklighet. Målet hade, efter min tanke, kunnat vinnas utan

denna nog våldsamt ingripande tvångsrätt, genom att bygga lagen om

dikning på de tre rättsgrundsatser, ene ledamoten i Nya Lagberedningen,

Herr Revisionssekreteraren Annerstedt uppstält och som återfinnas å sid.

174 i Nya Lagberedningens förslag.

I saknad af nödig sakkännedom och praktisk erfarenhet vågar jag

emellertid icke på grund af denna min uppfattning afstyrka vare sig

förslaget i dess helhet eller den del deraf, som angår dikning, men

anser, att såsom korrektiv mot tvångsrätten vid dikning bör, på sätt

Nya Lagberedningen också föreslagit, medgifvas enahanda rätt till afsägelse

af båtnaden, som Kongl. Maj:ts förslag stadgar i fråga om andra

vattenafledningsföretag. Deremot gifver jag i öfrigt företräde åt Kongl.

Maj:ts förslag till §§ 2, o och 15 framför den lydelse Utskottet åt dessa

§§ gifvit»;

af Herr Grefve Mörner: »För min del har jag ansett 2 § böra hafva

följande lydelse

En hvar, som för sin jord erhåller nytta genom

dikningsföretag, vare sig diket framgår öfver hans

egen eller annans mark, vare pligtig att i mån af

■ samma nytta i dikningskostnaden taga del, dock att

den, som icke fordrat dike, ej må vidkännas större

bidrag än som svarar mot den nytta hans jord genom

diket beredes.

Vidare har jag trott, att i 23 § bort stadgas, att der omförmäld

ersättning endast borde utgå för sådan kostnad, som varit nödig och

derför blifvit gjord, och gäller denna anmärkning äfven i hvad 66 §

vidrör samma förhållande»;

af Herr Ribbing: »Vid nedanstående punkter af föreliggande betänkande

hyser jag en från Lag-Utskottets yttrande och förslag afvikande

åsigt.

l:o) § 2, angående skyldighet att deltaga i dikning. Enligt Nya

Lagberedningens af Kongl. Maj:t gillade och i den nådiga propositionen

upptagna förslag är om denna skyldighet stadgadt, att en hvar, som af

§ 2.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

dike har nytta för sin jord, är skyldig att i mån deraf taga del i dikningen.

Tänker man sig nu detta stadgande användt till en början

på dem, hvilkas mark ligger nedanför dens mark, som fordrat dike,

och genom hvilkas sagda mark diket skall dragas för att åstadkomma

vattnets afförande, så eger, med tillämpning af stadgandet stricte efter

de begagnade orden, den stadgade skyldigheten till deltagande i dikningen,

i den mån eller för så vidt hvar och en af de nyss nämnde

för sin jord af diket har nytta, för hvar och en af dessa rum tydligen

endast i anseende till den del af diket, som detta för hans jord medför

någon nytta. Eller, med andra ord, mättet för bestämmandet af hvars

och ens, bland de ifrågavarande, bidrag utgöres af förhållandet mellan

diket och nyttan för hans jord, hvadan der intet sådant — eller intet

bestämbart — förhållande finnes, ej heller någon skyldighet finnes, och

följaktligen om t. ex. en för sin jord har nämnvärd nytta endast af en

tredjedel af diket, han ock blott har skyldighet att till denna tredjedel

bidraga i proportion till hans med de öfrigas jemförda nytta. I full

öfverensstämmelse härmed anförer derför ock Nya Lagberedningen, i

»motiverna» till sitt förslag, hvad angår de »speciela reglerna för dikningsarbetets

eller dikningskostnadernas fördelning mellan flera intressenter»,

bland annat, att ingen är skyldig att deltaga i dikning, som göres

d mark, som ligger ofvanför hans egen. — Med ändring af § 2 i denna

del har deremot Utskottet föreslagit, att hvars och ens deltagande i dikningen

skall bestämmas med afseende på den genom diket vunna jordförbättringen

allena och utan hänsyn till om denna förbättring uppstår af

hela eller af blott någon del af diket, så att alltså, så snart någon af dikningen

har nytta, han skall vara skyldig att i mån af denna, jemförd med

de andras, pro parte rata deltaga i kostnaden för hela diket. •—• I nu

omhandlande hänseende: beträffande omfattningen af skyldigheten att deltaga

i dikning för den eller dem, genom hvilkas nedanför liggande mark

vatten medelst dike skall afledas, eger Kongl. Maj:ts föreslagna stadgande,

enligt mitt omdöme, ett afgjordt företräde framför Utskottets.

Jag kan icke erkänna såsom rättvist eller billigt, att den af lag bestämda

tvångsförpligtelsen att deltaga i dikning, i fråga om nedanför

liggande mark, utsträckes så, som Utskottet föreslagit, och anser den

begränsning, Utskottet, genom ett tillägg till § 2, velat gifva sitt stadgande

i förevarande afseende, icke göra till fyllest.

Men ehuru jag, afvikande från Lag-Utskottet, biträder Kongl. Maj:ts

förslag hvad angår omfattningen af den skyldighet att deltaga i dikesföretag,

som må åläggas egare till jord, genom hvilken dike skall framföras;

har jag deremot icke kunnat ansluta mig till samma, af Lägst^.

till Rilescl. Prof. 1879. 7 Samt. 15 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Utskottet tillstyrkta förslag i fråga om hvilka jordägare, som böra åläggas

tvångsskyldighet att i ett dikningsföretag deltaga. Så som § 2 i

Nya Lagberedningens förslag och i Kongl. Maj:ts nådiga proposition är

affattad, åligger förpligtelse!! att deltaga i kostnaden eller arbetet vid

ett dike, som någon för sin jords odling eller förbättring vill upptaga,

ej blott den eller de, genom hvilkas, nedanför liggande, mark diket,

för vinnande af aflopp, måste dragas, och hvilka för sin jord af diket

hafva gagn. Förpligtelse!! till deltagande i dikningsföretaget utsträckes

— enligt hvad i Nya Lagberedningens »motiver» närmare utföres -—

derutöfver äfven till egare af jord, belägen ofvanför dens, som vill dika,

och till egare af jord, pa sidan af den, genom hvilken diket framdrages,

så vida egaren af sådan jord, utan att denna af diket beröres, men

dock i granskapet af diket är belägen, kan komma att af diket hemta

gagn, om eller när han vill odla densamma. Utrönandet af denna möjliga

nytta samt omfattningen af den på denna grundade förpligtelse!!

till deltagande höra derför ock till föremålen för den förberedande undersökning

och planläggning, hvarom i senare §§ af förslaget stadgas.

— Till ett sådant lagstadgande af rättslig förpligtelse, att i ett dikningsföretag

deltaga för egare af ofvanför och pa sidan liggande jord, med

hänsyn till den för dem möjliga båtnaden af företaget, har jag ej kunnat

finna tillräckliga anledningar. Enligt min öfvertygelse bör tvångsskyldigheten

till deltagande i ett dikningsföretag inskränkas till egare af

jord, genom hvilken diket måste dragas för vinnande af affall, och hvilka

af detsamma för sin jord hemta nytta. Denna min från Utskottets afvikande

mening är densamma, som i förevarande afseende af eu ledamot

i Nya Lagberedningen, Revisionssekreteraren Annerstedt, i afgifvet »särskilt

yttrande» vid Nya Lagberedningens förslag, blifvit framstäld och

motiverad, samt af Justitieråden Wedberg, Olivecrona och Carleson, vid

Högsta Domstolens yttrande öfver Nya Lagberedningens förevarande förslag,

på anförda skäl gillad och förordad.

Grunderna för min skiljaktiga mening i båda nu ornförmälda afseenden

äro, vid båda fallen, desamma. Det lider visserligen intet tvifvel,

att eu begränsning eller inskränkning rättsligen kan och bör i staten

ske af den enskildes rätt, utöfver hvad af denna hans rätt, i och för sig

betraktad eller af dess egen natur såsom sådan, följer. Befogenheten af

eu sådan begränsning eller inskränkning är en oafvislig följd deraf, att

de enskilde i staten lefva tillsammans och bilda ett helt, hvadan hvars

och ens rätt måste bestämmas så, att den kan finnas och utöfvas jemte

alla andras och statens egen. Till dylika rättsinskränkningar hör nu

ock den tvångsrätt vid dikning, som här är i fråga; och denna tvångs
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

rätt har derföre i sin nämnda betydelse sin grund, men ock sin gräns.

Det är nemligen, hvad nyssnämnda gräns angår, klart, att då inskränkningar

i den enskildes rätt äro följder af det oafvisliga afseendet på

andra — enskilda eller staten —, som ock ega rättigheter, hvilkas verkliga

åtnjutande och utöfning medföra fordran af inskränkningen i den

andres rätt, så blir häraf ett sjelf klar t corollarium, att den sistnämnda

inskränkningen eller tvångsskyldigheten aldrig rättvisligen kan åläggas i

större omfattning, än som för uppfyllande af det rättsliga behof, hvari

den har sin grund, är föranledd, eller med andra ord, att rättsinskränkningen,

åliggandet, endast så vidt är berättigad, som den länder till dens

fördel, nemligen i och för utöfvandet af hans rätt, som fordrar den, men

deremot, utöfver denna gräns, blir en kränkning af dens rätt, som fått

den sig påförd.

Till denna konstitutiva grund för stadgande af rätt att vid dikning

tvinga andra att deltaga, såväl som för bestämmandet af gränsen för

denna tvångsrätt, kommer derjemte eu omständighet af praktisk betydelse,

men derföre, vid en lagstiftningsåtgärd, ej mindre vigtig. Om det

i allmänhet må anses såsom en rigtig regel, att ej vidtaga flera eller större

ändringar i bestående lagar och rättsförhållanden, än nödigt är; så torde

denna regel företrädesvis ega användning i sådana ärenden, som det nu

ifrågavarande, der tillämpningen af lagen ständigt i det alldagliga lifvet

förekommer och af menige man, i skötandet af sina enskilda angelägenheter,

skall ske. I sådana fall hafva nemligen bestående positiva lagar

till viss grad i folkets medvetande öfvergått till likbetydenhet med hvad

som i sig är rätt, och hvarje förändring i de förra medförer derför alltid

den olägenhet, att till en viss grad åstadkomma förvirring och osäkerhet

i det allmänna rättsmedvetandet. Vid eu lagstiftning af nämnda

art blir det derför alltid eu gifven fördel, ju mindre den nya lagen kommer

att innehålla stadganden, motsatta eller främmande för dem, som

förut varit gällande, ju mer de förra framträda såsom allenast en naturlig

och lättfattlig utveckling af de sistnämnda.

Af det sagda följer, för det första, att, der för afförande genom dikning

af vatten från någons jord tarfvas, att diket fortsättes äfven in på

annans egor, den, som vill göra diket, icke eger rätt att tvinga andra,

som jemväl af diket hafva nytta, till deltagande i större omfattning, än

denna nytta verkligen för dem tinnes till, följaktligen icke till deltagande

i större del af diket, än som för förbättring af deras jord behöfves.

Utsträckes deremot tvångsrätten härutöfver och stadgas, att så snart

några hafva nytta af dike, de skulle kännas skyldiga att i hela dikningsföretaget,

såsom ett odelbart helt, deltaga eller i afseende derå bilda eu

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

samfällighet, i hvilken hvarje deltagares skyldighet pro rata parte blefve

lika med hvarje annans, äfven om den ene eller den andre för sin jords

förbättring endast behöfde en del af det hela: så innebär sådant helt

enkelt, att en eger rätt att tvinga andra till arbete och kostnad för ett

företag, af hvilket •—- såsom ett helt — han, men icke de hade fördel.

Ett sådant stadgande vore derjemte främmande för hittills gällande lagstiftning

i ämnet.

Men af det ofvan anförda, och om detta är rigtigt, följer jemväl och

för det andra, att, på sätt Revisionssekreteraren Annerstédt i sitt, Nya

Lagberedningens förslag bifogade särskilda yttrande yrkat, skyldigheten

att deltaga i dikning endast bör ålcigg.as den eller dem, genom hvitkål mark

diket upptages. Då de rättigheter och förpligtelse^ som i afseende på

ett dikningsföretag kunna komma i fråga, i en jordegares berättigade

åtgärd att för sin jords förbättring upptaga dike ega sin förutsättning

och anledning — så kunna, om man från rättssynpunkt vill bestämma dessa

ifrågakommande rättigheter och förpligtelser, rättigheter endast så vida

tillerkännas den, som vill dika, och mot dessa svarande förpligtelser för

andra åläggas, som båda utgöra vilkor för ett ändamålsenligt utförande

af den förres nyss nämnda berättigade vilja och beslut, eller åtminstone

med dessa vilkor äro förenade. Deraf följer då ock, att om omförmälda

förpligtelser, enligt Nya Lagberedningens och Kongl. Maj:ts föreliggande

förslag, bestå i upplåtande af mark för dikets fortsättning, der sådant

för vattnets afledning tarfvas, samt i deltagande i dikningen, i mån af

nytta deraf, samma förpligtelser icke kunna träffa andra, än den eller

dem, hvilkas mark ligger nedanföre dens, som vill dika, och genom hvilkas

mark vattnet skall afledas från den ofvanför liggande. Endast med

egare till sådan mark behöfver nemligen den, som vill dika, i och för

dikningens utförande, träda i rättsförhållande. I öfverensstämmelse härmed

står ock nu gällande lag och derur utvecklad rättslig praxis, att

nedanför liggande jords egare är skyldig att dika undan der ofvanför

liggandes dike möter hans mark, hvaremot någon laga skyldighet derigenom,

att en å sin mark upptager dike, lika litet uppstår för ofvanföre,

som för på sidan liggande marks egare. Möjligt är visserligen, att den

dikande kan ega behof af bidrag till dikningen äfven af dessa sistnämnda,

nemligen i den mening, att en kan vinna lättnad i utförande

af ett företag, om andra deri äro honom behjelpliga, men ur befintligheten

af ett dylikt ekonomiskt behof af hjelp lärer, ur rättens synpunkt, en

tvångsrätt att utkräfva hjelpen, i förevarande fall lika litet, som i andra,

kunna anses följa. Likaledes är, å> andra sidan, att erkänna, det nytta af ett

dike kan uppstå äfven med afseende på ofvanför och på sidan liggande

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

jord — om eller när dess egare vill å densamma upptaga dike och dervid

möjligen kan hafva fördel af att inleda det i det förra, redan upptagna,

äfvensom någon gång omedelbart, om det upptagna diket är beläget

nära intill en ofvan eller på sidan liggande mark. Men mot härledande

ur denna nytta — som för öfrigt i de flesta fall ej ens är verklig

utan blott möjlig —• af laga skyldigheter möter samma anmärkning, som

den ofvan i afseende på den skyldigheten motsvarande tvångäTätten blifvit

anförd. Väl kan man betrakta en sådan, jord egare, på grund af eventuel

eller möjlig nytta för hans ofvanför eller på sidan liggande jord

af ett dike, ålagd, juridisk förpligtelse för en legal inskränkning i eganderätten,

och äfven såsom eu sådan i positiv lag fastställa den. Men med att

sålunda stadga laga förpligtelse!'', som hvarken äro servituter eller med

sådana förenade och af dem föranledda, blott på grund af nyttan — det

vare sig den enskildes vid ett praesumeradt dikningsföretag, eller den

allmänna, af jordens större odling — skulle staten emellertid öfverskrida

gränserna för sitt ändamål såsom rättssamhälle — för att ej, annat än i

förbigående, erinra derom, att tvångsstadganden i afseende på den materiella

kulturens höjande eller till förmån för den s. k. allmänna nyttan,

äfven i det fåll, hvarom nu är fråga, endast alltför lätt kunna medföra

den enskildes ekonomiska ruin, vare sig till följd af det mindre välbetänkta

vid ett företag, i hvilket han intvingas, eller af bristande kapitaltillgång

hos honom för dess utförande.

Mot inskränkning af skyldigheten att i dikning deltaga till den

eller dem, genom hvilkas mark diket upptages, har blifvit anmärkt, att

dymedelst nytta af dike kunde tillskyndas någon, utan att han i dikningsföretaget

deltagit. Består denna nytta deri, att ofvanför eller på

sidan liggande jords egare får i redan upptaget dike afleda vatten, om

eller när han vill dika för sin jords förbättring; så inträder naturligen

och med tillämpning af samma grundsats, som vid anläggning af nytt

dike, för honom samma skyldighet till deltagande i dikets underhåll och,

om sådant till följd af inledandet blir nödigt, i dess utvidgning, som

gäller i afseende på deltagande i dikes upptagande genom nedanför liggande

mark. Att, i alla fall och äfven med nyss nämnda skyldighet,

redan sjelfva befintligheten af ett upptaget dike för den, som i detsamma

eger att afleda vatten från sin mark, medförer en lättnad vid detta hans

företag, är visserligen ej att neka, då deltagande i det förut upptagna

dikets underhåll och utvidgning i de flesta fall innebär mindre besvär,

än deltagande i dess anläggning. Men den omständigheten allena, att

en persons åtgärd med sin egendom medförer en ekonomisk fördel —- denna fördel må i förevarande fall för öfrigt vara den nyss nämnda, eller

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

1 jag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

bestå i eu omedelbar nytta af ett befintligt dike för en ofvan eller på

sidan liggande jord — för en annan, som icke egt rätt att af den förre

fordra åtgärdens vidtagande: en sådan omständighet utgör i och för sig

lika litet någon giltig grund att ålägga honom, åt hvilken sålunda en

fördel tillskyndas, någon särskild juridisk förpligtelse, som den olägenhet,

hvilken, genom en persons utöfvande af sin rätt, kan uppstå för en

annan, hos denne grundlägger några särskilda rättsanspråk mot den förre.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med åberopande af

hvad i ämnet blifvit utveckladt såväl af Revisionssekreteraren Annerstedt

i »Särskild!, yttrande» vid Nya Lagberedningens »förslag till förordning

angående torrläggning af jord», som af Justitieråden Wedberg, Olivecrona

och Carleson till Högsta Domstolens protokoll den 25 Oktober

1878, har jag ej kunnat underlåta att yrka, det § 2 i Lag-Utskottets

föreliggande förslag till lag om dikning och annan afledning af vatten

måtte erhålla följande, af Revisionssekreteraren Annerstedt i hans nyss

nämnda särskilda yttrande formulerade och af åberopade Justitieråd

godkända lydelse:

Finnes dike, som någon för sin jord upptaga vill,

blifva till nytta jemväl för annan, genom hvilkens jord

diket upptages, skall skyldigheten att i dikningen deltaga

dcin emellan fördelas, efter ty hvardera för sin

jord af diket nytta hemtar; dock må ej den, som icke

fordrat diket, betungas med dikningsskyldighet utöfver

nyttan för sin jord.

2:o) såsom oafvisliga konseqvenser af ofvanstående formulering af

§ 2, böra jemte tillägg af en § följande modifikationer (genom kursivering

betecknade) vidtagas af nedanstående §§.

§ 2 b,

Tarfvas dike mellan grannars egor; dä skall halfva

diket af hvarderas jord tagas och dikning sskyldigheten

dem, emellan -fördelas efter ty i 2 § säges.

§ 3.

Större dike, än som för ofvan liggande jords torrläggning

till fyra fots djup tarfvas, vare den, som mark

till dike upplåta skall, ej pligtig tåla.

Kunna dikningsskyldige ej enas om dikets storlek,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

63

ege en hvar af dera rätt fordra att diket så göres, att

hans jord kan torrläggas till fyra fots djup, der ej

markens beskaffenhet eller läge det hindrar; dock må

ej någon med dikningsskyldighet betungas utöfver hvad

för torrläggning af hans egen jord erfordras.

§ 4.

År tvist om dikes läge eller sträckning, skall det

så läggas, att ändamålet med dikningen må utan oskälig

kostnad vinnas med minsta olägenhet för den, å

hvars mark diket upptagas bör. Kan utan väsentligen

ökad kostnad och svårighet för vattnets afledande dike

läggas i råskilnad, varde det, om endera grannen

det äskar, der lagd t.

§ 8.

Vill någon för sin jorcls odling eller förbättring afleda

vatten till redan upptaget dike å annans mark, vare

då skyldig att i dikets underhållande deltaga i den män

lian deraf för sin jord nytta hemtar. År för ändamålet

af nöden, att diket utvidgas eller fördjupas, gånge

dermed som i 1 och 2 §§ om anläggning af nytt dike

säges.

§ 11-

Vill man —--— — — — — *--— —

—--som i 77 § säges.

Tarfvas för afledning af vatten från dylik mark, att

dike upptages å jord, som nedanför ligger, vare om skyldighet

för egaren till sådan jord att upplåta mark och

deltaga i företaget lag som i fråga om dikning i 1 kap.

stadgas.

3:o) i enlighet med hvad Revisionssekreteraren Annerstedt i sitt

ofvan åberopade särskilda yttrande föreslagit, samt Justieråden Wedberg,

Olivecrona, Carleson och Almqvist och Statsrådet Lagerstråle i

anförande till statsrådsprotokollet af den 24 Januari detta år hemstält, håller

äfven jag före, att de i kap. 4 innehållna stadganden om förberedande

undersökning kunna inskränkas till att gälla endast i fråga om vatten
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Lav-Utskottets Utlåtande N:o 27.

afledningsföretag. Deremot torde en sådan undersökning vid vanliga

dikningsfrågor, i samma mån den vid dessa, som vanligen äro mindre invecklade,

synes mindre af behofvet påkallad — särdeles i fall skyldigheten

att i dikningen deltaga inskränkes till egare af nedanför liggande

jord, hvarigenom dikningstvisterna blefve ännu mera förenklade — vara

egnad att försena och fördyra det slutliga afgörandet utan fullt motsvarande

nytta. Inskränkas föreskrifterna om förberedande undersökning

på nämnda sätt, medförer detta följande, af Statsrådet Lagerstråle,

i öfverensstämmelse med Revisionssekreteraren Annersteats förslag formulerade,

förändringar och angifna uteslutningar af nedanstående §§ i

Kongl. Maj:ts och Lag-Utskottet föreliggande förslag.

§ 27.

Uppstår, dä fråga är om vattenafledning enligt

2 kaj)., tvist angående anläggningens läge, storlek och

beskaffenhet i öfrigt — — — — — — — — — —

— — — stadgas.

Sådan pröfning — — — — — •— — __ —

— — — ej ense varda.

§ 28 utgår.

§ 29 mom. 2 utgår.

§ 31.

Förrättningsmannen bestämme —- — —----

— — — hålla honom skadeslös.

För verkställande — — — — — — — — —

— — — är stadgadt.

Finner förrättningsmannen saken angå kronans

eller allmän anstalts rätt, anmäle han det i god tid

hos Konungens Befallningshafvande för allmänt ombuds

förordnande. Förrättning smärt läte derjemte kungörelse

om förrättningen minst fjorton dagar förut

uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, der

hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

förmenas angå, är belägen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

§ 43.

I fråga om företagets utförande hafva synemännen

att bestämma:

hvarest och huru vattenafledning, som af sökanden

yrkas och af synemännen anses nödig, tjenligast göras

skall med hänsyn till de i 3 och 4 §§ stadgade grunder,

äfvensom vattenmängd, affall, jordens sättning

samt andra förhållanden, så ock dertill, att största

möjliga jordförbättring må vinnas med minsta kostnad

för deltagarne och minsta intrång eller olägenhet för

annan; börande, då vattenverk, som hindrar företaget,

måste ändras, ändringen så göras, att verket, så vidt

ske kan, ej försämras eller att, der försämringen ej

kan undvikas, den i möjligaste måtto inskränkes;

hvarest och huru -— — — — — — — — —

-- — tarfvas;

hvad för vattenhöjdens----— — — —

— — — vidkännas;

huru i fråga — — — — — — — — — — —

--— — jemkning göres;

tiden då vattenverks — — — — —--—

— — bragt till slut;

samt i öfrigt — — — — — —--— — —

— — — lända kan.

§ 55 (Lag-Utskottet § 54).

När mål angående dikning till Rätten instämmes,

ege i stad Rätten och å landet domaren att uti stämningen

utsätta saken till syn på stället, der sådant

äskas af käranden eller eljest anses för målets pröfning

erforderligt; anmode ock, der det nödigt finnes,

sakkunnig man att lemna Rätten biträde. Lag samma

vare, när mål jemlikt 52 § till Rätten instämmes.

I mål angående dikning, der saken icke utsattes till

syn ''på stället, ege domaren, der han finner det nödigt,

infordra på afvägning och utredning grundadt utlåtande

af landtmätare eller landtbruksingeniör, hvilken Konungens

Befallningshafvande på anmälan af domaren förBib.

till Rilcsd. Prof. 1879. 7 Sami. 15 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

ordnar, att med biträde af gode män utredningen verkställa.

§ 62 (Lag-Utskottet § 61).

Nu är företag, hvarom i 2 kap. sägs, fullbordadt,

menar någon att sedermera —--— —--- —

Hafva sakegare — — — —------

— — — vare det gildt.

Sker genom uppskattningen--— — — —

---kostnaden derför.

§ 65 (Lag-Utskottets § 64) uteslutes»;

af Herr Lindgren: »Med herr Professoren Ribbing är jag ense i den

åsigt han uttalat angående omfattningen af den skyldighet att deltaga i

dikningsföretag, som må åläggas egare eller innehafvare af jord, genom

hvilken diket skall framdragas, hvadan jag, i likhet med Professoren

Ribbing, härutinnan biträder Kongl. Maj:ts förslag; men öfriga anmärkningarne,

som Professoren framstält mot Utskottets 2:dra §, kunna ej af

mig godkännas; och inskränker sig derföre mitt ändringsförslag, beträffande

samma §, dertill, att jag önskade de af Utskottet använda orden

»hela dikesanläggningen» förändrade till hvad Kongl. Maj:ts förslag innehåller

»dikningen; dock att» etc.

Vidare skiljer jag mig från Utskottet i fråga om stadgandena i fjerde

kapitlet, rörande undersökning i vissa fall vid domstol, derutinnan jag

ansluter mig helt och hållet till Professoren Ribbings mening och föreslår

derföre i öfverensstämmelse härmed dels ändring och dels borttagande

af följande §§ i Utskottets förslag, nemligen: 27, 28, 29, 31, 43,

54 och 61, jemte 64 § i femte kapitlet.

I alla öfriga delar instämmer jag uti Utskottets förslag»;

af Herrar Friherre Hamilton och Lothigius, hvilka på de skäl, det vid

Nya Lagberedningens förslag fogade särskilda yttrande af Revisionssekreteraren

Annerstedt innehåller, samt dem, som utaf Herr Statsrådet Lagerstråle

blifvit i Statsrådet anförda, instämde i det slut, hvartill Herr Ribbing

kommit;

af Herr Widmark: »Då jag ej i alla delar kunnat instämma i det slut,

hvartill Utskottet kommit, får jag härmed angifva min särskilda mening

i nedanstående punkter:

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Lag-lJtskottets Utlåtande N:o 27.

Vid § 13.

Den ändring mot gällande författning, som här föreslås, eller att

pluralitet erfordras för erhållande af rätt till sjösänkning, synes i flera

hänseenden blifva till hinder för nyttiga företags åstadkommande, och

åtminstone bör icke detta hämmande ega rum då allenast sådan sänkning

af sjö ifrågasattes, som är nödvändig för jords torrläggning till fyra

fots djup, hvartill rätt i nu föreslagna lag annars jordegare tillerkännes,

och får jag derföre föreslå att senare momentet af denna § må erhålla

följande lydelse:

År fråga om sänkning eller uttappning af sjö i

vidsträcktare mån, än som erfordras för omgifvande

jords torrläggning till fyra fots djup, och blifva icke

alla jordegare derom ense, då ege ej heller den rätt

nu sagd är rum, der ej de, som om företaget sig förena,

ega mer än hälften af den jord, som skall vinnas

eller förbättras genom företaget.

Vid §§ 18, 23 och 66 (67).

Om man måste medgifva billigheten deraf att vattenverksegare tillerkännas

ersättning för den nödiga och nyttiga kostnad, som nedlägges

å vattenverk efter det fråga om dess rifning .blifvit. väckt eller värdering

derå skett, torde dock å andra sidan icke vara med rättvisa öfverensstämmande,

att sådan kostnad med hälften utöfver värdet skall vattenverksegaren

återgäldas, hvarigenom honom tillskyndas oskälig vinst. Med

anledning häraf föreslås följande tillägg till

§ 18.

»Ä den tillökning i vattenverks värde, som enligt 23

och 66 §§ ersättas skall, ege nu sagda förhöjning ej

rum.»

Genom sådant stadgande försvinner ock all frestelse för vattenverksegare

att genom reparationer och förbättringar fördyra sitt verk, och då

dessutom någons »uppsåt» svårligen kan utrönas, hemställes, att Kong!.

Maj:ts nådiga förslag till lydelse af §§ 23 och 67 (66) måtte oförändradt

och utan tillägg antagas»;

af Herr Torpadie, som ansett att §§ 2, 3 och 15 bort af Utskottet

tillstyrkas med den lydelse de ega i Kongl. Maj:ts proposition;

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Herrar Johannes Jonson, Smedberg och Gunnar Eriksson: »Emot Utskottets

beslut att tillstyrka bifall till 18 och 19 §§ i Kongl. Maj:ts proposition,

hvarigenom egare af vattenverk, som för jords odling måste

förändras eller alldeles utrifvas, skulle ej allenast erhålla fulla värdet

utan äfven hälften derutöfver, få vi anmäla reservation.

Det torde vara allmänt kändt att värde''t å sådana verk, som måste

utrifvas i följd af sjösänkningar eller vattenledningar, uppskattas till högsta

möjliga belopp. Att derutöfver tillägga en förhöjning af 50 procent

skulle bereda vattenverksegaren eu oskälig vinst på jordegarens bekostnad

och det skulle i många fall, till skada för jordbruksnäringen, tillbakahålla

jordegare att inlåta sig på ett jordförbättringsföretag, som

medförde så dryga lösningsbelopp utöfver de oundvikliga arbets- och

undersökningskostnaderna. Vi anse derför att 20 procent förhöjning utöfver

verkliga värdet är det högsta som bör ifrågakomma, och till stöd

för denna åsigt kan åberopas auktoriteter, sådana som 1870 års Vattenrättskomité

och Nya Lagberedningen, för att icke tala om den äldre

Lagkomitén och förra Lagberedningen, hvilka ansett att icke någon förhöjning

borde ega rum. Vi föreslå således,

att i 18 § ordet »hälften» utbytes mot orden »en

femtedel», och att i 19 § 2 mom. likaledes ordet »hälften»

utbytes mot orden »en femtedel»;

hvarjemte Herr Johannes Jonson mot § 79 i Utskottets förslag anmält

följande reservation: »Emot Utskottets beslut att oförändradt tillstyrka

antagande af 79 §, sådan den lyder i Kongl. Maj:ts proposition, får jag

härigenom anmäla min reservation.

Om man antager t. ex., att en jordegare har fått bidraga med hälften

eller mera i kostnaden för ett vattenafledningsföretag, och dennes

hemman sedermera säljes antingen på exekutiv eller vanlig konkursauktion,

så skulle derigenom kunna inträffa, att andra med en mindre andel

i företaget kändes skyldiga att få betala för den förstnämnde, och

detta ehuru dennes jord måhända beredts större fördel af företaget än

de sistnämndas. En sådan betalningsskyldighet bör alltid åtfölja den

förbättrade jorden, hvarföre jag vågar föreslå antagande af denna § sådan

den lyder i Nya Lagberedningens förslag, så lydande:

Har ej jordegare, efter ty i 76 § är sagdt, vunnit

befrielse från skyldigheten att i företaget deltaga, häfte

samma skyldighet vid jorden, ändå att den'' kommer i

annans hand»;

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

af Herr Magnus Jonsson: »Mot det i §§ 18 och 19 samt 20 mom.

1 intagna förslag, att lösen för vattenverk, som ändras eller alldeles utrifvas,

skall erläggas med fulla värdet och hälften derutöfver, enär, enligt

reservantens åsigt, sagda ersättning utöfver fulla värdet borde minskas

till en tjugondedel af samma värde.

Mot de i §§ 23 och 66 förekommande orden »eller nyttig», hvilka

borde utgå; samt att den i nämnda §§ föreskrifna ersättning endast borde

utgå med fulla värdet.

Mot § 79, hvarå reservanten yrkade afslag, och i stället hemstälde,

att Riksdagen ville för sin del, i enlighet med Nya Lagberedningens

förslag, i § 83, antaga följande lydelse af denna §: »Har ej jordegare,

efter ty i § 76 är sagdt, vunnit befrielse från skyldigheten att i företaget

deltaga, häfte samma skyldighet vid jorden, ändå att den kommer

i annans hand»;

af Herr Svensén: »18 §. Att bibehålla den i 1824 års författning

stadgade förhöjning, af hälften utöfver värdet för vattenverk som lösas

skall, det förslaget bär jag ej kunnat biträda. Asigterna i dylika fall hafva

mycket ändrats under senare tiden, och expropriationslagen af år 1866

bröt helt och hållet med premicringssystemet, då den bestämde, att

exproprierad egendom skulle lösas med högsta skäliga belopp utan förhöjning.

I förevarande fråga • har lagkomitén och beredningen hyllat

samma grundsats och föreslagit, att lösningssumman skulle sättas endast

till det belopp, som egendom af samma slag och godhet i orten högst

gäller. 1870 års komité och Nya Lagberedningen hafva deremot båda*

hemstält, att dylik lösen skall utgå med tjugo procent utöfver fulla

värdet, men Kongl. Maj:t har likväl föreslagit bibehållande af de grunder,

som för ifrågavarande fall nu äro gällande, och Utskottet bär biträdt

denna mening.

Ehuru jag anser att stadgandet om förhöjning, såsom, på sätt Landtbruksakademien

sagt, hinderligt för landets odling, kunde ur författningen

bortgå, har jag likväl anslutit mig till den meningen, som påyrkat,

att förhöjningen af lösesumman nedsattes till en femtedel.

19 §. Derom har jag enahanda yrkande som i 18 §.

30 §. Att förrättningsmannen skall vid syn, som rörer undersökning

om utrifning eller ändring af vattenverk, biträdas af två gode män,

hvilka af honom utses, har jag icke ansett lämpligt och fördenskull föreslagit

bibehållande åt sakegare af rätten att sjelfva fa utvälja hvar å sin

sida de gode män, som jemte den eller de af Konungens Befallningshafvande

förordnade skola handlägga ärendet. För den meningen har, bland andra,

Bill. till Jliksd. Prof. 7 Sami. 15 Haft. 10

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 27.

Landtbruksakademien uttalat sig, och jag hemställer, att Riksdagen ville

besluta i det af mig angifna syftet.

I följd af ett sådant beslut måste iakttagas, att redaktionsändringar

göras i några följande paragrafer.

53 §. I fråga om stämnings delgifvande vill jag antaga Kongl.

Maj:ts förslag oförändradt.

57 §. Skulle följaktligen ej undergå någon förändring.

77 §. På sätt 1870 års komité föreslagit har jag velat bestämma

tiden, att afsåga sig delaktighet i vattenafledningsföretag, till tvä månader

efter förrättningens af slutande. Att utsträcka tiden så långt som Utskottet

föreslagit, leder otvifvelaktigt till stora svårigheter för sådana

arbetens utförande, helst som utläggandet af för arbetets genomförande

nödiga förskott uteslutande drabbar dem, som förenat sig om företaget.»

Herrar Samzelius och Anders Persson hafva begärt få antecknadt,

den färre, att lian, i följd af annat honom af Riksdagen lemnadt uppdrag,

varit frånvarande under den slutliga behandlingen inom Utskottet

af lagförslagets 22 första §§, och den senare, att han varit förhindrad

närvara, då Utskottet till slutlig behandling förehaft detta ärende.

Herr Sundeil har anhållit om den anteckning å utlåtandet, att han

i Utskottets handläggning af ärendet icke deltagit.

Stockholm, tvär Hseggströms Boktryckeri, 1879.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1879:57 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag om dikning och annan afledning af vatten. s. 11 i texten