Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majds proposition angående bildande af en jernväg shypoteksfond, dels väckta motioner angående beredande af öka,dt förlag skapital åt den inhemska, industrien, beviljande af räntegaranti för jernväg sobligationer samt inköp af enskilda, jernvägar, äf vensom angående verkställande af en utredning i f råga om förvärfvande för staten af med statsbanorna i samband stående enskilda jernvägar.

1879-04-27 · 96 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 84 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1879:46, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majds proposition angående bildande af en jernväg shypoteksfond, dels väckta motioner angående beredande af öka,dt förlag skapital åt den inhemska, industrien, beviljande af räntegaranti för jernväg sobligationer samt inköp af enskilda, jernvägar, äf vensom angående verkställande af en utredning i f råga om förvärfvande för staten af med statsbanorna i samband stående enskilda jernvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 46.

I

N:o 46.

Ånk. till Riksd. Kansli den 29 April 1879, kl. 8 e. in.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majds proposition angående

bildande af en jernväg shypoteksfond, dels väckta

motioner angående beredande af öka,dt förlag skapital åt

den inhemska, industrien, beviljande af räntegaranti för

jernväg sobligationer samt inköp af enskilda, jernvägar,

äf vensom angående verkställande af en utredning i f råga

om förvärfvande för staten af med statsbanorna i samband

stående enskilda jernvägar.

(R. A).

Till Stats-Utskottets behandling hafva remitterats:

l:o. Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 24 sistlidne Februari

(N:o 29), angående bildande af en jernvägshypoteksfond;

2:o. Herr C. A. Mamur skämt z’ inom Första Kammaren väckta

motion (N:o 14), om upptagande af ett utländskt amorteringslån å

30,000,000 kronor till förstärkande af den inhemska industriens förlagskapital;
3:o.

Herr Grefve E. Sparres inom Andra Kammaren väckta

motion (N:o 121), om bildande af ett utaf staten understödt. bolag eller

association för tillhandahållande af lån eller förlag åt kikare af jordbruk,

bergshandtering, bruks- och sågverksrörelse;

4:o. Herr A. O. Wallenbergs inom Första Kammaren väckta

motion (N:o 22), om beviljande af räntegaranti för amorteringsobligationer,

utfärdade af svenska jernvägsaktiebolag m. m;

5:o. Herr C. Hammarhjelms inom Första Kammaren väckta motion

(N:o 24) och

Bill. till Riksd Prot, 1879. 4 Sami. 1 Afd. 30 Haft

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

6:o. Herr Ch. Dicksons inom Andra Kammaren väckta motion

(N:o 108), båda dessa sistnämnda motioner angående anvisande af

30,000,000 kronor för inköp af enskilda jern vägar;

7:o. Herr Friherre G. af Ugglas’ inom Första Kammaren väckta

motion (N:o 28), angående inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg

; samt

8:o. Herr A. Hedins inom Andra Kammaren väckta motion (N:o

68), angående anhållan hos Korigl. Maj:t om förordnande af eu komité

till utredande af frågan om inköp af enskilda, med statsbanorna i förbindelse

stående jernvägar, samt om anslag för detta ändamål.

Utskottet har funnit de förslag, som framstälts i ofvan omförmälda

Kongl. proposition och väckta motioner, ega ett sådant sammanhang

sins emellan, att Utskottet trött Riksdagen vilja samtidigt företaga

desamma till afgörande, i följd hvaraf ock Utskottet ansett sig

böra i ett och samma utlåtande framlägga de förslag, hvartill berörda

Kongl. proposition och motioner synts föranleda.

I den nådiga propositionen angående, bildande af en jernvägshypoteksfond

har Kong] Maj:t föreslagit Riksdagen:

att under Riksgäldskontorets förvaltning bildas eu jernvägshypoteksfond

till belopp af högst trettio millioner kronor;

att medel till denna fonds utlåning måtte beredas hufvudsakligen

genom försäljning inom landet i mån af behof, eller öfverlemnande åt

låntagare till pris, som fullmäktige i Riksgäldskontoret bestämma, af

obligationer, lydande å svenskt mynt med evalvation i lämplig utländsk

myntsort;

att lån ur fonden måtte få på viss tid, dock ej längre än intill

slutet af år 1893, beviljas åt allmänna inrättningar, banker, sparbanker

och andra med af Kong]. Maj:t faststäld bolagsordning försedda

kreditanstalter, mot pant af obligationer, utfärdade af svenska jernvägsbolag,

som före utgången af år 1878 undfått koncession;

att utlåningen ur fonden måtte få af fullmäktige i Riksgäldskontoret

verkställas enligt reglemente, som, efter det förslag der tillaf

fullmäktige afgifvits, af Kongl. Maj:t fastställes;

samt att lånevilkoren må bestämmas med hänsyn dertill, att

staten, jemte betryggande säkerhet för de beviljade lånen, erhåller

full ersättning för de rånte- och öfriga utgifter, som det upptagna

statslånet medför.

Af det utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet den 24 sistlidne Februari, som finnes

nämnda Kong], proposition bilagdt, inhemtas, hurusom Statsrådet och

Chefen för Finansdepartementet vid ärendets föredragning anfört, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

3

den förlägenhet, som för närvarande tryckte näringslifvet och den allmänna

rörelsen, obestridligen hade sin väsentligaste grund i den försämrade

afsättningen för två af våra vigtigaste utförselvaror, nemligen

jern- och trävaror, men att åt de officiella uppgifter, som ansåges gifva

ledning för omdömet om landets ekonomiska ställning på det hela, en

gynsammare och mera lugnande föreställning vunnes än den, som

funnit sitt uttryck i de i pressen och inom representationen förebragta

skildringar af nämnda förlägenhet.

Efter att hafva angifvit utförselqvantiteten af tack- och stångjern,

bräder och bjelkar under åren 1865—1878, äfvensom de till grund

för Kommerskollegii uppskattning af exportvärdena lagda medelpris

för nämnda utförselvaror under åren 1870—1878, har Departementschefen

fästat uppmärksamheten derå, att exportvärdet för stångjern och

tackjern år 1878 uppgått till ungefär samma belopp som 1876 och

1877, men för hvartdera af dessa år blott till hälften af samma värde

åren 1872 och 1873, samt att exportvärdet för bjelkar och bräder nedgått

år 1878 till 56,5 procent af samma värde för 1877 och stält sig

betydligt lägre än under något år alltsedan 1871.

Härvid borde emellertid iakttagas, att landets vigtigaste hufvudnäring,

spanmålsproduktionen, så väl under flera föregående år som

särskild! år 18/8 varit egnad att lemna någon ersättning för den minskning

i produktionsvärde, hvilken lörsports i jern- och trävarunäringen.

Äfven spanmålen hade dock efter 1878 års skörd betingat så låga pris,

att verkningarne af den goda äringen icke kunnat framträda i det höga

exportvärde, som af skördens storlek kunnat förväntas. För att ådagalägga

i hvad mån minskning å det ena hållet under olika år varit motvägd

af ökning å det andra har Departementschefen vidare meddelat

det uppskattade exportvärdet under åren 1872—1878 af stångjern och

tackjern, bräder, plank och bjelkar samt spanmål, hvaraf framginge en

tillräcklig antydan om de svårigheter, hvarmed i synnerhet trävarurörelsen

under år 1878 haft att kämpa, och huru skördens vinster under

samma år ej förmått fylla de brister, som på annat håll uppstått.

Emellertid komme efter all sannolikhet den af 1878 års skörd föranledda,

på våren 1879 förestående spanmålsutförseln att för landet i dess

helhet bereda tillgångar, egnade att i någon mån motväga den minskning,

som inträdt och ytterligare kunde förestå i afsättningen af landets

öfriga produkter.

Hvad Departementschefen vidare anfört har synts Utskottet af

den vigt för ett rigtigt bedömande af ifrågavarande Kongl. proposition,

att Utskottet, i betraktande jemväl af frågans betydenhet, ansett sig

böra här nedan intaga den till grund för den Kongl. propositionen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46

sålunda liggande motivering. Efter meddelande af de ofvan omförmäida

uppgifter i afseende å exportvärdet af landets förnämsta utförselvaror

yttrar nemligen Departementschefen följande: .

»Af dessa förhållanden synes man berättigad till det antagandet,

att den förändring, som i konjunkturerna inträdt, ej inom näringslifvet

på det hela skulle hafva framkallat några mera betydande svårigheter,

om icke dertill kommit, att den under näst föregående tidrymd högt

uppdrifna företagsamheten hade uti anläggningar af allehanda slag

nedlagt alla tillgängliga produktionsöfverskott och, som det vill synas,

åtskilligt kapital derutöfver, och om ej dessa anläggningar till ovanligt

stor mängd varit af sådan art, att de endast långsamt och i förstone

endast under mycket gynsamma förhallanden kunnat lemna tillbörlig

afkastning å det nedlagda kapitalet. Jag tilltror mig icke att kunna

lemna någon pålitlig uppgift om värdet af de många och storartade

bruks- och sågverksanläggningar, som under åren 1871 1876 kommit

till stånd, men man vinner tillräcklig föreställning om vidden af denna

tidrymds ansträngningar genom en öfversigt af de för våra förhållanden

utomordentliga kostnader, som derunder nedlagts å enskilda jernvägar,

och hvartill för det; mesta användts inhemskt kapital. Enligt

till Finansdepartementet inkomna uppgifter, hvilka dock ännu icke

vunnit den fullständighet, att noggranna siffror kunna angifvas, har

under åren 1870—1878 i enskilda jernvägar fästats ett kapital af omkring

190 millioner kronor, hvaraf staten försträckt eller skänkt omkring

19,5 millioner kronor och aktieegare inbetalt omkring 79 millioner

kronor, under det af återstoden omkring 80 millioner kronor motsvaras

af obligat!onsskuld och omkring 11,5 millioner kronor af bolagens

sväfvande skulder.

Det är klart, att, då under nu rådande förhållanden icke alla

dessa företag kunna för tillfället eller för närmaste framtid lemna den

afkastning, som vid anläggningstiden beräknades, skall mången egendom

af fastighet eller värdepapper för ögonblicket befinnas ansenligt

förminskad, mången säkerhet, som förut ansetts fullgod, nu betraktas

med mindre förtroende, vissa enskildes inkomster nedsättas eller upphöra,

och för eu eller annan förete sig svårighet att bibehålla erforderlig

kredit eller fullgöra åtagna förbindelser. Sådana företeelser äro

icke alldeles egendomliga för nuvarande tidpunkt eller lör vårt land.

och kunna knappast sägas i och för sig innebära någon samhällsvåda

eller ingifva allvarliga farhågor för vår ekonomiska utvecklings framtid.

Man torde framför allt icke höra förbise, att för en verkligt svårartad

och allmänt ödeläggande industriel kris saknas här åtminstone tvenne

af de för en dylik vanliga förutsättningarne: så väl eu förutgående

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

5

verklig förstörelse af arbetskrafter och kapital, sådan som vållas genom

krig, epidemier eller missväxt, som en förutgående period af osund

och bedräglig svindel. Ty hvad än ur ekonomisk synpunkt må gälla

om öfverdrifterna uti de förflutna årens företagsamhet, lär icke kunna

bestridas, att den, med sällsynta undantag, varit utmärkt för allvarligt

och redligt arbete till stegrande af de enskildes och landets produktionskraft,

att af de mindre väl beräknade företagen knappt något varit

grundadt på afsigtlig^ bedrägliga förespeglingar, sådana som i andra

länder kännetecknat börsspelens svindel, hvarför ock, under inträffade

trångmål, förtroendet till enskildes redlighet och goda vilja visat, sig

vara ett kraftigt stöd för ett lugnt ordnande af förhållandena. Det

är sant, att den under den förflutna goda tiden stegrade konsumtionen

burit vittne om betydligt, i vissa fall öfverdrifvet, ökade lefnadsbehof

inom alla samhällsklasser, men då våra bankers och sparbankers redogörelser

visa, art under åren 1870 — 187t> behållningarne å dessas inlåningsräkningar

höjdes från 117 millioner till 378 millioner kronor

eller med i medeltal 18,4 procent om året, och då häruti till större

delen ingått besparingar inom de samhällsklasser, hvilka ej fästat sitt

kapital i industriella anläggningar, kan man deraf finna, att den goda

tiden visat sina verkningar icke allenast uti ökad vällefnad, utan äfven uti

ökning af verkliga tillgångar, hvilka visserligen icke kunna anses uttömda

dermed, att under sist förflutna år någon ringa minskning förekommit

å depositions- och upp- och afskrifningsräkningarne. Ännu

vigtigare är, att med den minskade afsättningen af våra produkter har

äfven inträdt eu ej ringa begränsning af konsumtionen, vittnande derom

att allmänheten efter tillgångarne lämpar sina behof, och likaså bör

iakttagas, att, om produktionens liflighet under de goda åren framkallade

en betydlig stegring i arbetslöner och varupris, hvilken menligt

återverkade på de vidtomfattande företagens framtida afkastningsförmåga,

så har nu inträdt eu långsam, men säker nedsättning i så väl

varupris som arbetslöner. Det är häraf man kan finna, att de förändrade

afsättningsvilkoren äro på god väg att ernå sin enda naturliga

och fullt verksamma reglering — genom en förändring i produktionens

vilkor.

Det är otvifvelaktigt af vigt, att en dylik reglering af mer eller

mindre känbara missförhållanden måtte fä hafva sin naturliga fortgång,

utan att afbrytas eller störas genom sådana konstlade medel, som kunna

framkalla ett förvillande och tillfälligt sken af väsentlig förändring i

produktionsvilkoren. Det lär icke heller kunna ifrågasättas att de

svårigheter, som derunder kunna för flere eller färre enskilde uppkomma,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 46.

skola afhjelpas genom sådana medel, som på staten öfverflytta dessas

lidna eller förestående förluster.

Hvad som i den nuvarande ekonomiska ställningen synes mig

egentligen egnad t att påkalla uppmärksamhet från statens sida är det

förhållandet, att under de föregående årens lifligt arbete, i synnerhet

för kommunikationsmedlens utvidgning, hafva icke blott staten, kommuner

och de enskilde täflat i förvånande ansträngningar för detta

lofvärda ändamål, utan äfven en stor del af landets kreditanstalter och

kassor af alla slag trädt i eu nära förbindelse med våra storartade

jernvägsforetag. Jag ifrågasätter ingalunda dessa inrättningars kraft

att för egen del bära tyngden af dessa förbindelser, men oafsedt att

flera af dem kunna blifva nödgade att för sin egen säkerhet till det

yttersta inskränka sina funktioner, anser jag att staten både kan och

bör låna sin medverkan till att förekomma den störande oro, som detta

kända förhållande kan till samhällets skada framkalla.

Härvid torde kunna framhållas, att, då det i allmänhet erfordras

ett eller annat tiotal af år för den fulla utvecklingen af den rörelse,

som skall tillföra eu jernväg dess trafik och sålunda bereda tillräcklig

afkastning å det i densamma nedlagda kapital, men tider af ekonomiskt

betryck hos de enskilde lätteligen väcka ett oberättigadt misstroende

till framtidens löften, är utan tvifvel staten berättigad att ådagalägga

sin tillförsigt till ett sådant hela landets framåtskridande i välstånd,

hvarpå jernvägarnes afkastning ytterst beror.

Det synes mig ur nu antydda synpunkter kunna anses ändamålsenligt

och ländande till allmänt väl, att staten åt sådane innehafvare

af redan befintliga jernvägsbolags obligationer, hvilkas förbindelser som

låntagare i allmänhet kunna med större trygghet mottagas, bereder

tillfälle att vid behof erhålla lån mot pant af dylika värdepapper, efter

ett belåningsvärde, som må bestämmas med hänsyn såväl till jernvägens

nuvarande nettobehållning, som till utsigterna för dess afkastning

under kommande tio eller femton år. Innehafvare af dessa obligationer

skulle sålunda, under eget ansvar för så väl kapital som ränta,

kunna, på vilkor som skydda staten mot all förlust, blifva i tillfälle

att frigöra det kapital, hvilket en allmän stämning af misstroende

gjort för dem och för landet mer eller mindre orörligt. Fördelen vid

en sådan åtgärd är, att nu bestående förhållande mellan jernväg^

bolagen och deras fordringsegare icke i någon män varder rubbadt,

att således ej heller undanrödjes något af de naturliga intressen, som

innebära en borgen för jern vägsföretagens ändamålsenliga bedrifvande,

men att jernvägsbolagens fordringsegare sättas i tillfälle att lugnare

afvakta gynsammare tider och att bevilja bolagen de lättnader i vilkor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande. N:o 4C>. 7

som af förhållandena må anses betingade. Derigenom torde ock möjliggöras

ett ändamålsenligt ordnande af jernvägarnes kreditförhållanden,

utan att staten för detta ändamål inledes i nämnvärda uppoffringar

eller oberäkneliga äfventyr. 1

-Jag anser mig icke böra förorda att för fyllande af ifrågavarande

uppgift, som måste vara af provisorisk och öfvergående natur och ej

bör utsträckas öfver en tidrymd af femton år, tillskapa en särskild statsinstitution.

Med hänsyn såväl till grundlagens stadgande om förvaltningen

af rikets gäld, som ock till ändamålsenligheten deraf, att alla

statens lån af samma myndighet upptagas, lärer icke annat böra ifrågasättas,

än att Riksgälskontoret får i uppdrag att ombesörja anskaffandet

af de medel, h vil ka för nu antydda ändamål erfordras. Jag föreställer

mig derför, att äfven förvaltningen och utlåningen af dessa medel

bör åt samma myndighet anförtros, om oek med hänsyn till de

särskilda förhållanden, som här äro i fråga, Eders Kongl. Maj:t torde

höra. förbehålla sig att rörande grunderna för denna utlåning ‘meddela

närmare bestämmelser.

Då ifrågavarande anordning icke medför något annat än ett tillfälle

för nämnde innehafvare af jernvägsobligationer att på vilkor, som

hålla staten skadeslös, mot hypotek af dylika värdepapper, vid behof

undfå lån, men ett sådant behof är väsentligen beroende af mera tillfälliga

omständigheter och således temligen oberäkneligt, möter det

naturligtvis någon svårighet att förutsäga, till hvilket belopp eu dylik

belåning kan ifrågakomma. Jag anser dock att, till undvikande af

misstag om behofvets storlek, beloppet af denna lånefond må kunna

fastställas till trettio millioner.

pen särskilda beskaffenheten af den ifrågavarande utlåningen bör

naturligtvis noga tagas i betraktande vid frågan om sättet och formen

för de erforderliga medlens anskaffande. Det torde således vara klart

att om fullmäktige i Riksgäldskontoret, för att möta väntade behof aföl

u tade ett lån om JO millioner med långifvare inom eller utom landet

hvilka, i likhet med hvad hittills vanligen förekommit, betingade sig

att få genast, eller efter behag, inbetala beloppet, skulle det lätt kunna

banda, att, sedan de 30 millionerna blifvit inbetalda, behof af lån ur

den ifrågavarande fonden anmäldes genast blott för en mindre del af

detta belopp, och att fonden sedermera endast småningom och kanske

aldrig till fullo komme till den dermed nu afsedda användning, hvarigenom

det för fullmäktige, som för medlen finge söka kortare tids placering,

måhända mot låg ränta, blefve svårt eller omöjligt att beräkna, hvilka

utlånings vilkor borde i hvarje fall bestämmas, för att ernå full visshet

att statens kostnader för hela upplåningen blefve betäckta, l någon

s. 8 Kontrollera mot PDF

I

8 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

mån kunde väl denna svårighet undvikas på det sätt, att fullmäktige

läte kungöra vissa tider, inom Indika lånebehofven skulle anmälas och

efter de inkomna anmälningarne, om så läte sig gorå, lämpade den

successiva upptagningen af statens lån. Men då de nu ifrågavarande

behofven antagligen äro af den art, att de svårligen pa förhand ens

af låntagare kunna till tid och storlek beräknas, skulle det utan tvifvel

vara bäst öfverensstämmande med denna lånefonds, egendomliga art,

om upp- och utlåning kunde i hvarje fall ske samtidigt. Och da hai

är fråga om låntagare, hvilka äro för sina behof nästan lika val betjente

med statsobligationer som med penningar, synes mig andamalet

bäst kunna vinnas derigenom, att fullmäktige i Riksgäldskontoret, sa

vida ej eljest successiv försäljning inom landet af obligationerna kan

åstadkommas, utbetalade de för hvarje gång beviljade lån uti statsobligationer,

till låntagaren försålda efter af fullmäktige bestämd kurs.

En sådan anordning torde väl ej behöfva utesluta, att för någon mindre

del af behofvet anskaffas medel genom utsläppandet af sådan andel i

äldre lån, som Riksgäldskontoret för egen disposition Sig förbehållit,

så vida en dylik åtgärd af hänsyn till äldre långifvare skulle anses

påkallan! ^ re(Jan gökt framhålla, hvarför staten, så vidt möjligt, bor

undvika att genom konstlad! tillskapande af ny kapitaltillgang frambringa

skenet af förändring i produktionsvilkoren. Den uppgift, som

nu föreligger, är också egentligen att städja misstroendet och, sa vidt

staten det förmår, återställa tillförsigten till vår framtid hvaremot de

för statsmakten torde vara omöjligt att bedöma, huruvida och i hvad

mån rörelsen för närvarande eller närmaste framtid har verkligt behof

af förstärkning genom utländskt kapital. Jag föreställer mig derför

ock att de till ifrågavarande lån hörande statsobligationer bola u - ställas i svenskt mynt, med vidfogande af evalvation i något lämpligt

utländskt myntslag, hvarigenom åt obligationerna skulle beredas lätt

tillträde till svensk marknad, på samma gång som de kunde, om denna

mot förmodan icke skulle för dem ega utrymme, genom lantagarnes

försorg söka sig naturlig placering i utlandet. _ „

Då ifrågavarande lån skola återbetalas senast inom femton ar,

kan väl ur "vissa synpunkter ifrågasättas, att ^ de utgifna statsobligationerna

måtte ställas på amortering inom utgången af 18ifö, men da

det ur den svenska statskreditens synpunkt möjligen kan anses onskvärdt

att de i detta hänseende stäldes i närmare öfverensstämmelse

med ’de hittills förekommande statslånen, antager jag, att de af en

sådan anordning befarade olägenheter skulle kunna undanrödjas genom

den bestämmelsen, att, derest de inom loppet af femton ar åter mtiy
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

9

tand© utlånta medlen ej finnas erforderliga för, vare sig fortsättning af

stambanebyggnaderna eller nybyggnader vid stats] er n vägar ne, desamma

skola användas för att påskynda amorteringen af statens skuld.«:

Uppå de sålunda anförda skäl bär Departementschefen tillstyrkt

Kongl.. Maj:t att till Riksdagen aflåta den här ofvan omförmälda nådiga

proposition.

Då det i ifrågavarande Kongl. proposition väckta förslag i flera

delar borör Riksgäldskontor verksamhet, har Utskottet deröfver inhemta!''

Fullmäktiges i Riks gälds kontor et yttrande. Utskottet anser sig

höra bringa till Riksdagens kännedom Fullmäktiges i anledning häraf

den 10 sistlidne Mars till Utskottet afgifna utlåtande, hvilket är af

följande innehåll:

cd skrifvelse den 7 dennes har Stats-Utskottet behagat öfver

Kongl. Majrts nådiga proposition den 24 sistlidne Februari angående

bildande af en jernvägshypoteksfond begära Fullmäktiges i Riksgäldskontoret

yttrande, hvilket Fullmäktige, för så vidt den Kongl. propositionen

berör Riksgäldskontorets verksamhet och särskild! vidkommande

sättet för de erforderliga medlens anskaffande, nu få afgifva.

I detta afseende föreslås i den Kongl. propositionen, “att medel

till denna londs utlåning måtte beredas hufvudsakligen genom försäljning

inom landet i mån af behof eller öfverlemnande åt låntagarne till

pris, som fullmäktige i Riksgäldskontor bestämma, af obligationer,

lydande å svenskt mynt med evalvation i lämplig utländsk myntsort,u

Fullmäktige kunna ej undgå att uttala sina betänkligheter beträffande

det sålunda föreslagna hufvudsakliga sätt för de erforderliga

medlens anskaffande. Om äfven det vore möjligt att med en sådan

bestämdhet, som i detta fall är af nöden, antaga, det medel skulle

kunna till erforderligt belopp och inom behöflig tid upplånas inom

landet, så skulle i allt fall ett dylikt upplåningssätt ej för staten medföra

någon fördel, emedan de vilkor, på hvilka en sådan upplåning

kunde åvägabringas, troligen, för vinnande af visshet om medlens erhållande

utan allt för stor tidsutdrägt, och med afseende å i allmänhet

här . gällande högre ränta, måste göras ej obetydligt gynsammare

för långifvaren än vid en upplåning i utlandet vore erforderligt. Om

således statens börda för den nu ifrågasatta upplåningen ingalunda

kan antagas blifva lindrigare endast derigenom att upplåningen skedde

inom landet, så skulle, enligt Fullmäktiges åsigt, under nuvarande förBih.

till Riksd. Prot. 1879. 4 Sami. 1 Afd. 30 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 46.

hållanden ej heller de fördelar, som i öfrig''! kunna vara med en inhemsk

upplåning förenade, vinnas genom det föreslagna sättet för lånets upptagande.

Utan tvifvel är det önskvärd!, att en stat må kunna på eget

lands penningemarknad fylla sina lånebehof, men för att detta upplåningssätt

skall kunna medföra de afsedda fördelarne, erfordras, att upplåningen

skall vara inhemsk ej blott till namnet eller genom det i obligationerna

utsatta myntslaget, utan äfven i verkligheten, sålunda att

landets egna besparingar i lånet placeras. Om i betraktande tages det

ändamål, hvarför de nya obligationerna skulle komma att utsläppas,

torde man svårligen kunna hoppas, att upplåningen, äfven om deri i

första hand kunde inom landet försiggå, jemväl slutligen och i verkligheten

skulle förblifva inhemsk. Och om detta mål således ej vunnes,

om de nya obligationerna genom enskilda mellanhänder måste i utlandet

försäljas, blefve ju statens skuldsättning i verkligheten fullt lika utländsk

som om staten omedelbart, och på billigare vilkor för sig samt med

större gagn för landet, på den utländska, rikare penningemarknaden

fylt detta sitt lånebehof.

Häremot torde visserligen kunna invändas, att medel inom landet

finnas disponibla, hvilkas egare kunna för dem önska en placering i

svenska statspapper. Om än så må vara förhållandet, torde i den nu

föreliggande frågan denna omständighet ej böra tillerkännas ett afgörande

inflytande. I det den nådiga propositionen bifogade protokoll

öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den

24 nästlidne Februari, omförmäles den årliga ökningen i besparade

tillgångar under åren 1870—1876. Men högst tvifvelaktigt lärer vara,

om förhållandena äfven sedan denna tid och fortfarande

fortsatt kapitalbildning. Fullmäktige hålla för sin del före, att i stället,

åtminstone tills vidare, den förändring inträdt att landets under den

goda tiden gjorda besparingar, långt ifrån att kunna under den närmaste

tiden i nämnvärd mån ökas, måste tagas i anspråk för nödvändiga

utgifter. Vid sådant förhållande skulle medels'' nedläggande, i nya

inhemska statsobligationer ej kunna grunda sig på en ny kapitalbildning

inom landet i dess helhet, utan endast innefatta en förändrad

kapitalplacering, en omflyttning, som tvifvelsutan komme att i väsentlig

mån öka nödvändigheten för landets penninginrättningar att än

ytterligare inskränka sina funktioner och således leda till ett resultat,

motsatt det åsyftade. De medel, som, anskaffade genom eu dylik inhemsk

upplåning, kunde till de ifrågavarande penninginrättningarne

utlemnas, komme nemligen att, möjligen till största delen, motsvaras

af belopp, som, hittills hos dem innestående, blefve dem affordrade för

att i de nya obligationerna placeras; och då dessa senare belopp till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 46.

11

stor del draga eu ränta, understigande den, som måste erläggas å de

medel, staten komme att enligt den nådiga propositionen såsom lån

utlemna, kunde häraf blifva en följd, att åtskilliga penninginrättningar,

långt ifrån att sättas i tillfälle att kraftigare underlätta den allmänna

rörelsen, endast nödgades utbyta billigare penningar mot dyrare.

I sammanhang härmed tillåta Fullmäktige sig fästa uppmärksamheten

derå, att våra näringar lida ej blott åt brist på rörelsekapital,

utan äfven, kanske i lika hög grad, af det befintliga förlagskapitale.ts

dyrhet och att det alltså måste vara af vigt att tillse, att en upplåning,

sådan som den nu ifrågavarande, och i följd deraf den af nämnda

upplåning beroende utlåningen, göres så billig som möjligt kan vara.

Fullmäktige hafva här ofvan yttrat sig om den, enligt Fullmäktiges

åsigt, antagliga verkan under nuvarande förhållanden af en försäljning

genom Biksgäldskontoret inom landet af inhemska statsobligationer

och de sålunda anskaffade medlens utlånande till penninginrättningar.

Äfven ett annat alternativ är i den Kongl. propositionen

föreslaget, nemligen sj elfva obligationernas öfverlemnande åt låntagarne

såsom valuta till pris, som af Fullmäktige skulle bestämmas.

Endast imdantagsvis skulle det, enligt Fullmäktiges förmenande,

kunna inträffa, att eu kreditanstalt funne sin fördel i att, såsom valuta

för upptaget lån, på detta sätt öfvertaga obligationer blott för att låta

dem i portföljen qvarligga. I de flesta fall komme dessa sålunda

öfvertagna obligationer förmodligen att antingen användas såsom säkerhet

för utländska krediter eller af öfvertagarne försäljas.

Hvad det förra sättet för obligationernas användande beträffar,

skulle erhållandet af papper, som ega ett obestridligt och fullgodt belåningsvärde,

naturligtvis för våra penninganstalter medföra eu betydande

fördel. Likväl torde det vara tvifvelaktigt, om för den jemförelsevis

långa tid, hvarunder den nådiga propositionen afser att bereda våra

kreditanstalter ett varaktigt gagn, utvägen af utländska krediters anlitande

i större omfång ur det allmännas synpunkt kunde vara att önska.

Antagligen skulle de flesta låntagande kreditanstalterna sjelfve, måhända

just för beredande af tillgång till betalning af utländska krediter, föredraga

att sälja de till dem öfverlemnade obligationerna, och omsorgen

om deras eget intresse skulle vid en sådan försäljning hänvisa dem

företrädesvis till utlandet. Obligationerna skulle då, såsom i ofvan

åberopade statsrådsprotokoll yttras, “genom låntagarnes försorg söka

sig naturlig placering i utlandet.“

Ur statens synpunkt kan ett dylikt utbjudande af dess papper

ej gerna vara annat än ofördelaktigt. Den göda kredit, svenska staten

åtnjuter, beror i ej ringa män på enheten i dess statsskuldsförvaltning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 46.

Eu åtgärd åter, som lätteligen kunde komma att medföra utbjudande

i utlandet genom eu mängd enskilde obligationsinnehafvare, på flera

olika marknader samtidigt och till olika försäljningskurser samt betydliga

belopp, af svenska statspapper, förskrifna i svenskt mynt och

betalbara i Sverige, skulle utan tvifvel verka skadligt på de ''svenska

statsobligationernas nu så tillfredsställande notering i utlandet. Om än

staten skulle anse sig utan våda kunna uppoffra den fördel, som legat

deri, att dess papper i utlandet emitterats endast genom statens egen

åtgärd och med begagnande af de bättre och lämpligare utvägar, som

i detta afseende stå staten till buds, torde i allt fall hänsynen till de

förutvarande obligationsinnehafvarne, statens äldre utländske fordringsegare,

påkalla, att ett förfaringssätt, som kan nedtrycka kursen å deras

papper, så vidt möjligt undvikes.

Härvid torde ej heller böra lemnas utan uppmärksamhet, att ett möjligt

prisfall å svenska statspapper sträcker sin verkan äfven till allmänna

hypoteksbankens obligationer och således i sin mån utöfvar inflytande

på denna banks förmåga att på billiga vilkor anskaffa de medel, hypoteksbanken

har att till .förlag för landets modernäring tillhandahålla.

Till de skäl, Fullmäktige här ofvan anfört för sin åsigt, att ett

anskaffande hufvudsakligen i utlandet genom Riksgäldskontor^ sjelft

af de erforderliga lånemedlen syntes vara att föredraga framfor en

upplåning inom landet eller utlemnande till låntagarne af obligationer

såsom valuta, fa h ullmäktige lägga ännu ett. Den Kong], propositionen

förutsätter och medför uppläggandet af ett nytt lån, en åtgärd,

som det skulle vara önskvärdt att nu kunna undvika. En hufvudsakligen

utländsk upplåning åter kunde, under förutsättning af att Riksdagens

beslut angående medlens anskaffande och användning sådant medgifva,

verkställas utan dylikt uppläggande af ett nytt lån, enär nemligen

Riksgäldskontoret i qvarvarande osålda andelar af äldre lån eger

tillgång, inom den i den Kong] propositionen angifva summa, till beredande

åt medel för utgifter, som kunna af Riksdagen på Riksg’äldskontoret

anvisas. Dessa disponibla låneandelar uppgå till följande

nominella belopp, nemligen: af 1872 års 4 procent lån 3,867,50()''riksdaler,

af 1875 ars 41/., procent lån 18,000,000 tyska riksmark och af

1878 års 4 procent lån 500,000 pund sterling eller 12,550,000 francs.

Om härtill skulle läggas det belopp, som redan upplånats för konvertering,

men ännu ej hunnit till detta ändamål användas, erhålles antagligen

en tillgång, motsvarande den i den nådiga propositionen föreslagna

summa af 30,000,000 kronor.

Då samtliga ofvannämnda lån redan äro upplagda och till betyd
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 46.

13

ligare delen af deras hela belopp utsläppta, erfordras för begagnande

af de återstående disponibla låneandelarne intet låneaftal, med dermed

sammanhängande rätt för långifvaren till torskottsinbetalningar, ingen

subskription, ingen åtgärd för erhållande af notering med mera. Dessa

låneandelar kunna — Fullmäktige äro derom förvissade — försäljas

successivt och endast i den mån de för desamma påräknade belopp

blifva för Riksgäldskontoret behöfliga. Vid sådant förhållande förfaller

det skäl för en hufvudsakligen inhemsk upplåning eller för utlemnande

till låntagarne af obligationer såsom valuta, som kan hemtas ur vigten

deraf, att i detta fall upp- och utlåning må ske så vidt möjligt samtidigt,

likasom ock ingen anledning finnes till den farhåga, att ofvan

angifna låneandelars försäljning skulle medföra den betydliga olägenheten

deraf, att större belopp på en gång måste af Riksgäldskontoret

indragas innan deras användning i bestämdt syfte kunde ifrågakomma.

Beträffande de utlånta medlens användande sedan desamma blifvit

till Riksgäldskontoret återbetalda, torde ingen bestämmelse vara lämpligare

än den, som finnes i ofvan åberopade statsrådsprotokoll angifven,

eller att, derest dessa medel ej finnas erforderliga för vare sig fortsättning

af stambanebyggnaderna eller nybyggnader vid statsjernvägarne,

desamma skola användas för att påskynda amorteringen af

statens skuld. I detta afseende skulle i öfrigt, efter återbetalningen

af utlemnade lånebelopp, hvarje dernäst sammanträdande Riksdag blifva

i tillfälle att om sättet för dessa belopps behöriga användande meddela

bestämda föreskrifter.

I afseende å sättet för utlåningen ur den ifrågasatta fonden har

Kongl. Maj:t föreslagit, att utlåningen »måtte få af fullmäktige i Riksgäldskontoret

verkställas enligt reglemente, som, efter det förslag dertill

af Fullmäktige afgifvits, af Kongl. Maj:t fastställes.»

Angående denna del af Riksgäldskontorets styrelse och förvaltning

skulle således'' de grunder, som komme att tjena till rättesnöre

vid utförande åt ifrågavarande uppdrag och vid handhafvandet af den

under Riksgäldskontorets förvaltning stälda fonden, fastställas, icke af

Riksdagen, utan af Kongl. Maj:t, å hvilken från hvad öfligt är afvikande

föreskrift Fullmäktige slutligen ansett sig böra fästa StatsUtskottets

uppmärksamhet.))

Beträffande beloppet af de jernvägsobligationer, de enskilda penninginrättningarne

innehafva, har Utskottet af Kong!. Finansdeparte
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

mentet erhållit den uppgift, att de enskilda solidariska bankerna den

1 sistlidne Februari egde enskilda jernvägsaktiebolags obligationer till

ett nominelt belopp af .......................................... kronor 19,403,874: 50.

att aktiebankerna och kreditaktiebolagen vid

samma tidpunkt egde dylika obligationer till

ett nominelt belopp af ............................................. » 8,277,200: —

Summa kronor 27,681,074: 50.

varande dessa obligationer utfärdade af 22 särskilda

jernvägsbolag; samt

att i nämnda summa ej vore mberäknad den

behållning af dylika obligationer, som egdes af

Aktiebolaget Göteborgs Handelskompani, å nyssnämnda

dag uppgående till ett bokfördt värde

af ................ ..... .................................................. » 7,400,615: 44.

Om beloppet af de allmänna inrättningar, sparbanker och dylika

penninganstalter tillhöriga jernvägsobligationer har ej någon uppgift

kunnat Utskottet meddelas.

Utskottet anser det vara utom allt tvifvel, att under den lifliga

företagsamhet, som föranleddes af de goda åren i början af detta årtionde,

i anläggningar af ‘alla slag, och särskildt i vidt utsträckta enskilda

jernvägsbyggnader, bundits en allt för stor del af det kapital,

som varit erforderligt till beredande af förlag på skäliga vilkoi åt just

de näringar, af hvilka nämnda anläggningar skolat hemta sin afsedda

egenskap att vara produktiva. Det måste likaledes anses vara obestridligt,

att fortvaron af ett sådant förhållande är egnad att försvåra, i

längden kanske omöjliggöra äfven den produktion, af hvars uppehållande

staten sjelf har det största intresse, samt till sist kan komma att medföra

verkningar, skadliga ej blott för vissa klasser, hvilkas verksamhet

närmast lider af den nuvarande förlägenheten, utan jemväl för samhället

i dess helhet.

Lika med Kong!. Maj:t finner derföre Utskottet, att »staten både

kan och bör låna sin medverkan till att förekomma den störande oro,

som detta kända förhållande kan till samhällets skada framkalla». Fn

sådan medverkan från statens sida synes i detta fall så mycket mera

befogad som, på sätt i ofvan intagna statsrådsprotokoll yttras, det icke

lärer kunna bestridas, att de förflutna årens företagsamhet, med sällsynta

undantag, vant-utmärkt för allvarligt och redligt arbete till steg
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

15

rande af de enskildes och landets produktionskraft, ett förhållande, som

utan tvifvel förtjenar att vid denna frågas bedömande väl beaktas.

Af alla de väckta förslagen i förevarande syfte intager, enligt

Utskottets åsigt, Kong]. Maj:ts det främsta rummet. Till sitt omfång

noga begränsad^ eger detta förslag det företräde, att de medel, med

hvilka enligt detsamma staten skulle underlätta den allmänna rörelsen,

komma denna till godo nästan omedelbart, på de mest naturliga vägar

som stått till buds; hvaraf åter följt den fördel, att det belopp, som

Riksdagen kan komma att bevilja till användning enligt Kong!. Maj:ts

förslag, åstadkommer en kraftigare och mera gagnande verkan än den

allmänna rörelsen kunnat hemta af ett lika belopp, användt på ett sätt,

som endast medelbart skulle kommit den allmänna rörelsen till godo.

Det sätt, hvarpå enligt Kongl. Maj:ts förslag den allmänna penningställningen

skulle komma att underlättas, uppfyller ock det för en

sådan åtgärd oeftergifliga vilkor, att statens säkerhet ej dermed äfventyras,

och att enskildes lidna eller förestående förluster ej derigenom

på staten öfverflyttas.

Utskottet har alltså ansett sig böra tillstyrka, att Kongl. Majrts

förevarande proposition må läggas till grund för det beslut, Riksdagen

kan vilja fatta i det syfte, som afses i så väl berörda proposition som

flertalet af de här ofvan omförmälda enskilda motioner.

Då svårigheten för de enskilda penninginrättningarne att, så

som önskvärdt och behöfligt vore, tillgodose rörelsens kraf utan tvifvel

i ej ringa mån härleder sig deraf att det kapital, de i jernvägsobligationer

nedlagt, ej för det närvarande kan vid behof åter göras disponibelt,

torde det vara en nära till hands liggande utväg för den af bankerna

beroende rörelsens underlättande att, på sätt Kongl. Maj:t, föreslagit,

genom dylika obligationers belåning redan nu för bankerna frigöra

den i dessa papper inneliggande valuta. Att dervid, i afseende å

beskaffenheten af de jern vägsobligationer, som finge på sådant sätt belånas,

göra någon inskränkning utöfver den af Kongl. Maj:t föreslagna,

att obligationerna borde vara utfärdade af svenska jernvägsbolag, som

före utgången af år 1878 undfått koncession, har synts Utskottet hvarken

vara lämpligt eller behöfligt, enär dels genom en sådan ytterligare

inskränkning lätteligen kunde komma att uteslutas obligationer, hvilkas

tryck på den allmänna rörelsen det kunde vara angeläget att lindra,

dels ock, till följd af det sätt för ifrågavarande utlåning, som Kongl.

Maj:t föreslagit, statens säkerhet för beviljad försträcknings återbetalande

kan göras fullt betryggande utan att det, för vinnande häraf, är nödigt

att inskränka belåningsrätten endast till vissa slag af jernvägsobligationer,

helst som ihågkommas bör, att ett dylikt uteslutande ej

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

kunde grundas på annat än det nuvarande förhållandet med ett och

annat slag af jernvägsobligationer, under det att Kong], Maj:ts förslag

just synes afse att sätta vederbörande obligationsinnehafvare i tillfälle

att, utan allt för stor olägenhet och rubbning i förhållandena, afvakta

de öfvertagna obligationernas blifvande värde.

Deremot har Utskottet funnit en, om ock ej väsentlig, utsträckning

i fråga om de värdepapper, som kunde på det föreslagna sättet

belånas, böra ega rum och med syftet i Kongl. Maj:ts förslag till fullo

öfverensstämma, i det Utskottet nemligen ansett under lånerätten böra

inbegripas äfven skuldförbindelser, utfärdade af jernvägsbolag, som före

utgången af år 1878 undfått koncession, enär dylika, i bankernas portföljer

liggande skuldförbindelser i sjelfva verket, om ock tidigare förfallna

eller uppsägbara, dock äro af samma natur och utöfva samma

tryck på rörelsen som de af jernvägsbolagen i obligationsform utgifna

förbindelser, och derför torde böra i det nu ifrågavarande hänseende

lika med dessa betraktas.

Beträffande det belopp, 30,000,000 kronor, som Kongl. Maj:t föreslagit

att till ifrågavarande utlåning högst få användas, har, vid ärendets

föredragning inför Kong]. Maj:t, Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet

erinrat, hurusom det mötte svårighet att förutsäga, till

hvilket belopp belåningen kunde ifrågakomma. Med afseende derå att

af de utaf jernvägsbolag utfärdade obligationer och skuldförbindelser,

som de enskilda penninginrättningarne innehafva, en ej ringa del icke

torde behöfva eller komma att af dem belånas, samt att belåningsvärdet

å de obligationer, som komma att Riksgäldskontoret erbjudas,

naturligtvis måste betydligt nedgå under de här ofvan angifna nominella

obligationsbelopp, har Utskottet funnit beloppet af ifrågavarande

utlåning skäligen kunna till tjugutre millioner kronor nedsättas.

I fråga om sättet för anskaffande af de erforderliga medlen samt

beträffande förslaget att till låntagarne öfverlemna statsobligationer

såsom valuta, instämmer Utskottet i hvad Fullmäktige i Riksgäldskontoret

anfört i sitt här ofvan intagna utlåtande.

Det är sant, att sålunda till de enskilda penninginrättningarne

öfverlemnade statsobligationer skulle kunna af dem användas såsom

hypotek för utländska krediter, men ur det allmännas synpunkt torde

dessa krediters betalning vara mera att önska än deras användande i

vidsträckt omfång under en längre tid; och då, för beredande af kontant

penningetillgång till ifrågavarande utlåning, en obligationsförsäljning

måste ega rum, bör den, enligt Utskottets åsigt, ske genom

statens egen försorg samt på ett sätt, som leder till de billigaste möj
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

17

liga lånevilkor och bäst befrämjar vinnandet af det syftemål, som med

åtgärden afses. I detta afseende anser Utskottet någon vidare utredning

ej erfordras än den, som innefattas i Fullmäktiges nyssnämnda

utlåtande, till hvilket Utskottet anhåller att få hänvisa.

Att meddela en ovilkorlig föreskrift om medlens upplåning inom

landet, skulle, enligt Utskottets förmenande, endast föga öfverensstämma

med det afsedda ändamålet att bereda den allmänna rörelsen erforderligt

förlagskapital. Om åter detta ändamål bäst vunnes genom medlens

anskaffande hufvudsakligen i utlandet, torde en dylik upplåning

lämpligast och på de billigaste lånevilkor kunna försiggå genom användande

af de i Fullmäktiges utlåtande omförmälda osålda andelarne

af 1872, 1875 och 1878 års statslån. Något hinder för dessa låneandelars

användande vid ifrågavarande upplåning kan, enligt Utskottets

åsigt, ej heller förefinnas, då i betraktande tages dels beskaffenheten

af de värdepapper, hvilkas belånande med ifrågavarande upplåning

afses, dels ock den omständighet att, enligt den här nedan föreslagna

bestämmelse, de upplånta och derefter utlånta medlen efter deras

återbetalning till Riksgäldskontoret skola, derest de då ej finnas

erforderliga vare sig för fortsättning af stambanebyggnaderna eller för

nybyggnader vid statsjernvägarne, användas till påskyndande af amorteringen

af statens skuld.

I sammanhang härmed får Utskottet fästa uppmärksamheten derå

att, ehuru 1875 och 1878 års lån äro i utländska myntslag förskrift^,

äro dock så väl obligationer som räntekuponger af nämnda lån betalbara

ej blott i utlandet, utan äfven i Stockholm i Riksgäldskontoret;

hvartill kommer, att i de till 1875 års lån hörande obligationer och

räntekuponger beloppet är evalveradt, jemväl i svenska kronor. Vid

sådant förhållande inses lätt, att ett användande af 1875 och 1878 års

obligationer ingalunda utesluter upplåning inom landet, utan att fast

hellre äfven dessa obligationer kunna inom landet försäljas, om i vissa

fall ett sådant upplåningssätt befinnes lämpligt och för staten fördelaktigt.

Af vigt torde vara, att vid medels anskaffande för ifrågavarande

ändamål upplåningen sker i hvarje fall såvidt möjligt samtidigt med

den utlåning, för hvilken de upplånta medlen behöfvas. Till vinnande

af säkerhet i de beräkningar, som af denna upp- och utlåning förorsakas,

synes det nödigt, att en viss tid, som Utskottet föreslår till den

1 Juni 1880, utsättes, inom hvilken såväl utlåningen bör vara till belopp

och beskaffenhet som återbetalningen till tiden bestämd.

I fråga om de inrättningar, som skulle ega att af den föreslagna

BiU. till Riksd. Prof,. 1876. 4 Sami. 1 Afä. SO Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 46.

utlåningen sig begagna, torde böra iakttagas, att för de låntagare,

hvilkas verksamhet är grundad å på viss tid beviljad oktroj, tiden för

återbetalningen ej kan utöfver denna oktrojtid utsträckas, dock med

rätt för sådan låntagare att, om ny oktroj erhålles, omsätta lånet till

den slutliga återbetalningstid, inom utgången af år 1893, som kan

vara under sådan förutsättning vid lånets beviljande bestämd.

Då sparbanker ej ega annat afsevärdt kapital än insättningar,

som kunna dem affordra^, har Utskottet ansett den afvikelse från

Kongl. Maj:ts förslag böra ega rum, att sparbanker uteslutas från rättigheten

att erhålla lån ur ifrågavarande anslag.

Mot hvad Kongl. Maj:t i öfrig! föreslagit har Utskottet ej någon

att erinra. Hvad särskild! beträffar den Kongl. Maj:t förbehållna rätten

att meddela bestämmelser angående grunderna för ifrågavarande

utlåning, finner Utskottet inrymmandet åt Kongl. Maj:t af en sådan

rättighet — som i öfrig! ej afviker från hvad vid beviljande åren 1871

och 1876 af anslag å tillhopa 20,000,000 kronor till understödjande af

enskilda jernvägsanläggningar stadgats — vara motiveradt genom

ifrågavarande utlåningsåtgärds undantagsbeskaftenhet. I fråga om bestämmandet

af erbjudna jernvägsobligationers belåningsvärde lärer ock

Kongl. Maj:t säkrast kunna vinna kännedom om de på jernvägarnes

såväl nuvarande som blifvande trafik och afkastning inverkande förhållanden,

hvilka vid bedömande af obligationernas belåningsvärde

böra tagas i betraktande. 1 följd häraf och då Kongl. Maj:t, likasom

Fullmäktige i Riksgäldskontoret, ingalunda lärer underlåta att, med

skäligt afseende fästadt såväl å jernvägsobligationernas belåningsvärde

som ock jemväl å låntagarnes vederhäftighet, tillse, det statens säkerhet

vid ifrågavarande utlåning blir bevarad, har Utskottet ej funnit nödigt

föreslå Riksdagen att bestämma några särskilda grunder för jernvägsobligationernas

belåningsvärde, utan har Utskottet ansett meddelandet

af den här nedan under mom. e införda bestämmelse göra tillfyllest

för beredande af visshet om utlåningens verkställande på ett

för staten fullt betryggande sätt.

På grund af hvad ofvan anförts hemställer Utskottet,

l:o.

att Kongl. Majrts ifrågavarande förslag må på

det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar:

a) att bemyndiga Fullmäktige i Riksgäldskontoret

alt, i den mån ansökningar derom inkomma, emot

förbindelser af allmänna inrättningar, banker och andra

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

19

med af Kongl. Maj:t fästs tåld bolagsordning försedda

kreditanstalter, mot pant af obligationer eller skuldförbindelser,

utfärdade af svenska jernvägsbolag som

före utgången af 1878 undfått koncession, utlemna

lån på viss tid, dock ej längre än till slutet af år

1893, och till sammanräknadt belopp af högst tjugutre

millioner kronor;

b) att medel till ofvannämnda utlåning skola beredas

genom försäljning af återstående osålda obligationer,

tillhörande vare sig 1872 års i riksdaler riksmynt

förskrifna statslån eller 1875 års i tyska Riksmark

förskrifna statslån eller 1878 års i Pund Sterling

och Francs förskrifna statslån;

c) att upplåning enligt nästföregående moment

ej må ega rum annorledes än i den mån de af ofvannämnda

utlåning föranledda utgifter göra sådan upplåning

nödig; skolande Fullmäktige i öfrigt vid upplåningen

tillvägagå på sätt de finna lämpligast och

bäst befrämja statens fördel;

d) att lånesökande skola inom den 1 Juni 1880

hos Fullmäktige i Riksgäldskontoret anmäla, ej allenast

hvilka jernvägsobligationer eller af jernvägsaktiebolag

utfärdade skuldförbindelser, de önska att

såsom pant erbjuda, samt beloppet af det sökta lånet,

utan ock inom hvilken tid, före utgången af år

1893, de vilja återbetala det lån, som erhålles ; börande

i fråga om återbetalningstiden iakttagas, att, der

den lånesökandes verksamhet grundar sig på oktroj,

meddelad för viss tid, återbetalningstiden ej må utöfver

oktrojtiden utsträckas, dock med rätt för sådan

låntagare att, om ny oktroj erhålles, få omsätta lånet

till senare, vid lånets beviljande under sådan förutsättning

bestämd tid inom utgången af år 1893;

e) att lånevilkoren skola bestämmas sålunda att

staten, jemte fullt betryggande säkerhet för de bebeviljade

lånens återbetalning på utfästa tider samt

för behörigt gäldande af den å lånen betingade ränta,

erhåller full ersättning för de ränte- och öfriga utgifter,

som statens för ifrågavarande ändamål gjorda

upplåning medför;

f) att utlåningen må af Fullmäktige i Riksgälds
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Siats-Utskottets Utlåtande JS'':o 46.

kontoret verkställas enligt de närmare, bär ofvan ej

angifna bestämmelser, som, efter det förslag dertill af

Fullmäktige afgifvits, af Kongl. Maj:t fastställas;

samt

g) att de sålunda utlånta medlen efter deras

återbetalning, till Riksgäldskontor skola, derest de

då ej finnas erforderliga vare sig för fortsättning af

stambanebyggnaderna eller för nybyggnader vid statsjernvägarne,

användas till påskyndande af amorteringen

af statens skuld.

Herr Mannerskantz bar i sin motion föreslagit Riksdagen att

besluta:

l:o att, till förstärkning af landets, genom användning för enskilda

jernvägsbyggnaders utförande, allt för mycket minskade tillgång

å för den industriella verksamhetens ostörda bedrifvande erforderligt

förlagskapital, genom Riksgäldskontoret i utlandet upptaga ett amorteringslån

af trettio millioner kronor samt dervid föreskrifva:

2:o att de på detta sätt anskaffade förlagsmedlen skulle användas,

antingen

a) för öfvertagande af obligationer, som blifvit utfärdade för anläggning

af sådana jernvägsbyggnader, som stode i samband med statens

banor eller tillförde dessa banor ökad trafik, och som kunde inköpas

till ett sådant pris, att räntan å det för obligationsköpet använda

kapitalet genom jern vägens skäligen beräknade behållna trafikinkomst

kunde motsvaras; eller

b) att till bolag, som bildats för jernvägsanläggningar af förutnämnda

beskaffenhet, lemna förs träck n inga r af sådant belopp, som erfordrades

för att under bestämdt antal år betänka den brist, hvarmed

den behållna trafikinkomsten understege annuiteten å för jern vägsbyggnadens

utförande upptagna amorteringslån; eller

c) genom tillhandahållande, i för den större rörelsen gagnelig

form, af på viss längre tid och emot fullgod säkerhet lemnadt förlag,

eller användning på något annat verksamt, nyttigt och utförbart sätt,

som kunde anses Renligt att återföra stadga inom den rubbade allmänna

krediten och förebygga ett långvarigt, skadligt verkande afbrott

i den stadigt fortgående kraftens utveckling inom landets näringar,

hvaraf icke blott hela samhällets, utan ock statshushållets framtida

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 46.

21

välbefinnande vore beroende; men med förbehåll att på viss tid för

annan användning utlemnade förlagsmedel, i den mån de återstäldes,

skulle i jernvägsföretag nedläggas.

Herr Grefve Sparre har föreslagit, att, derest under innevarande

år ett bolag eller association med ett kapital af minst två millioner

kronor samt med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd kunde komma i verksamhet,

som hade till hufvudsakligt ändamål att genom upplåning mot

obligationer på längre tid anskaffa penningar för att användas, dels

till utlåning mot pant af spanmål, metaller, trävaror och andra sådana

lösören, som kunde lämpa sig för belåning, dels att gifva förlag åt

idkare af jordbruk, bergshandtering, bruks- och sågverksrörelse, dels

att köpa eller belåna aktier och andra värdepapper, en sådan inrättning

måtte på det sätt understödjas, att staten såsom grundfond öfverlemnade

af Riksgäldskontoret utfärdade ouppsägbara obligationer, löpande

med procent ränta, till belopp af åtta millioner kronor, hvilka

obligationer dock icke finge begagnas till anskaffande af medel för

utlåning, utan endast till större eller mindre del försäljas, i händelse

sådant, vid inrättningens upplösning, till infriande af dess förbindelser

oundvikligen erfordrades.

Herr Wallenberg har hemstält, det Riksdagen behagade besluta

att öfverlemna till Kongl. Magt att i de fall, Kongl. Maj:t funne lämpligt,

för en tid af högst tjugu år bevilja räntegaranti för amorteringsobligationer,

utfärdade af de svenska jern vägsaktiebolag, som derom

gjorde underdånig anhållan; och har motionären ansett, att bland vilkor eu,

dem Kongl. Maj:t skulle ega närmare bestämma, borde ingå:

a) att räntegarantien för hvarje år begränsades till skilnaden

mellan jernvägens nettobehållning af trafiken och jernvägsbolagets uti

obligationerna förskrift^ ränta till högst fem procent;

b) att såväl jern vägsaktiebolaget som obligationsinneliafvarne

skulle tillerkänna staten, för dess med anledning af räntegarantien

gjorda utlägg, första inteckning i jernvägen såsom säkerhet framför

redan upptagna obligationslån; hvaremot staten icke skulle beräkna

ränta på sina utlägg i och för den lemnade garantien;

c) att det eller de jernvägsaktiebolag, som komme i åtnjutande

af denna fördel, skulle vara underkastade den särskilda kontroll å trafiken,

som Kongl. Maj: t kunde finna nödig, och skulle jemväl Kongl.

Magt förbehållas rättighet att, med jernvägsaktiebolagets uteslutande

under den tid räntegarantien fortfore, genom Kongl. Trafikstyrelsen

låta besörja trafiken å sådan jernväg; och

d) att till bestridande af‘ kostnaderna för ifrågakommaude utgifter

med anledning af den räntegaranti, Kongl. Maj:t kunde firma för godt

opaginerad Kontrollera mot PDF

>79

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

att bevilja, Riksdagen skulle bemyndiga Riksgäldskontor^ att såsom

tillfälligt lån mot obligationer på fem å tio år upptaga och på Kong!.

Maj:ts reqvisition tillhandahålla erforderliga belopp.

De af nämnde tre motionärer framlagda förslag hafva med Kong].

Maj:ts proposition gemensamt syftet att genom de föreslagna åtgärderna

minska den förlägenhet, som för närvarande trycker näringslifvet

och den allmänna rörelsen. Då Utskottet här ofvan, med liufvudsakligt

tillstyrkande af Kong!. Maj:ts förslag, föreslagit vidtagande af

en åtgärd, hvarigenom den allmänna rörelsen komme att underlättas

och det till grund för omförmälda tre motioner liggande syfte således

i väsentlig mån uppnås, följer redan häraf, att Utskottet saknar skäl

att tillika förorda bifall till någondera af nämnda motioner.

Härtill kommer att de i dessa enskilda motioner framlagda förslag

äro synnerligen vidtgående, nästan helt och hållet sakna nödig

utredning och, framför allt, långt ifrån innebära någon visshet att deras

genomförande kunde utan ganska stora äfventyr och uppoffringar

för staten eg a rum.

Herr Mannerskantz har ock förmält anledningen till hans motion,

som afgifvits innan Kongl. Maj:ts proposition om bildande af en jernvägshypoteksfond

blifvit till Riksdagen aflåten, vara den att han önskat

dermed rigta uppmärksamheten å den vigtiga angelägenhet, som

sedermera föranledt just nämnda Kongl. propositions afgifvande.

Vid Herr Grefve Sparres motion får Utskottet särskildt erinra,

att, då staten med ett lika obligationsbelopp som det, han föreslagit,

understödde den af honom åberopade Allmänna Hypoteksbanken, erhöll

denna bank samtidigt en på fasta grundvalar hvilande organisation;

hvaremot det bolag eller association, hvars understödjande han

föreslagit och hvars verksamhetsområde synes ganska obestämdt, ännu

ej med någon grad af visshet kan antagas ens komma till stånd, äfven

om Riksdagen bifölle ifrågavarande motion.

Genomförandet åter af Herr Wallenbergs förslag skulle tvifvelsutan

bidraga att betydligt höja värdet af de jernvägsobligationer, å

Indika enligt detsamma ränta för eu lång tid blefve af staten garanterad,

men jemväl i en för det närvarande knappt beräknelig grad

öka statens af skattemedel utgående, redan nu stora utgifter. Då härtill

kommer, att äfven i andra afseende!! verkningarne af ett bifall till

Herr Wallenbergs förslag, i det skick hvari frågan nu föreligger, ej

kunna beräknas, har Utskottet ej ansett sig kunna till bifall förorda

ifrågavarande motion.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer Utskottet:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

23

2:o.

a) att Herr Mannerskantz’ ifrågavarande motion

ej må vinna Riksdagens bifall;

b) att Herr Grefve Sparres förevarande motion

må af Riksdagen lemna» utan afseende; och

c) att Herr Wallenbergs omförmälda motion ej

må af Riksdagen bifallas.

Herrar Hammar hjelm och Dickson hafva i sina ofvanom förmälda

motioner hemstält, att Riksdagen måtte till Kong!. Maj:ts disposition

ställa en summa af 30 millioner kronor för att dermed på det sätt,

med de vilkor och i den ordning, som Kongl. Maj:t funne lämpligt,

för statens räkning inköpa sådana enskilda fullbordade jern vägar, hvilka

Kongl. Maj:t efter pröfning af hvarje särskildt fall funne vara af fördel,

vare sig i politiskt eller ekonomiskt hänseende, för staten att ega

och trafikera i sammanhang med de af staten för egen räkning anlagda

stambanor.

Vid sistlidna års riksdag väcktes af Herr Hammarhjelm en

motion af helt och hållet lika innehåll med nyssnämnda motioner.

Utskottet yttrade derom, äfvensom angående en vid samma riksdag

väckt motion om inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg, i sitt

då afgifna utlåtande N:o 63 följande:

»Statens förhållande till det enskilda jernvägsbyggandet har hitintills

hufvudsakligen bestått deri, att staten, för befrämjande af de

enskilda jernvägsanläggningar, hvilkas utförande ansetts vara af vigt

för det allmänna, beviljat dels anslag, dels, och förnämligast, lån till

dessa anläggningars utförande. I följd af denna grundsats har staten

varit i tillfälle att på förhand undersöka, hvilka jern vägsbolag ur statens

synpunkt varit förtjenta att understödjas.

Utskottet anser det ej vara välbetänkt att, med frångående af

den ställning, staten hittills funnit med sin fördel förenligt att intaga

till de enskilda jernvägsbolagen, likasom till den enskilda företagsamheten

i allmänhet, samt med ett ytterligare ökande af statens skuldsättning

för jernvägsföretag, nu besluta ett ingripande, som både för

det närvarande och för framtiden kunde leda till följder, hvilka ur

statskreditens synpunkt samt med afseende å ett önskvärd!,, väl af
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets inlåtande JV.-o 46.

24

vägdt förhållande mellan statens inkomster och utgifter kunde blifva

att beklaga.

De åtgärder, hvilka i omförmälda motioner ifrågasättas och hvilka

afse redan fullbordade jernvägar, kunna nemligen ej genomföras utan

en betydligt ökad statens skuldsättning, och, för så vidt de affärer, på

hvilka staten skulle med de enskilda jernvägsbolagen inlåta sig, ej

komme att medföra tillräcklig inkomst, jemväl en ökad beskattning,

hvilken Utskottet ej ansett böra för detta ändamål påläggas.»

Uppå de sålunda anförda skäl afstyrkte Utskottet bifall till Herr

Hammarhjelms vid sistlidna års riksdag väckta enahanda motion; och

då Utskottets berörda utlåtande blef af Riksdagen bifallet och Utskottet

så mycket mera saknar skäl föreslå Riksdagen att frångå sitt år 1878

sålunda fattade beslut som det till grund för förslaget jemväl liggande

motiv, att penningeställningen skulle genom den föreslagna åtgärdens

vidtagande underlättas, redan under punkten l:o här ofvan beaktats,

hemställer Utskottet,

3:o.

att Herrar Hammarhjelms och Dicksons ifrågavarande

motioner ej må vinna Riksdagens bifall.

Friherre af Ugglas har, af anledning att Hallsberg—Motala —

Mjölby jernvägsaktiebolag nödgats afträda sin egendom till konkurs,

i sin inom Första Kammaren väckta och af nämnda Kammare till Utskottet

remitterade motion föreslagit inköp för statens räkning af nämnda

bolags jernväg och i sådant afseende hemstält,

att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts förfogande, för att, på

sätt och i den ordning, Kongl. Maj:t skulle ega att närmare bestämma,

användas till inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg tillika med

allt hvad dertill hörde så väl fast som löst, såsom husbyggnader, rörlig

materiel, reservdelar till lokomotiv och vagnar, verkstadsinventarier

och redskap, telegraf- och signaleringsinrättning, ställa ett belopp

af högst 5,000,000 kronor i af svenska staten utfärdade obligationer,

förskrifna med 3 procent årlig ränta och, enligt faststäld amorteringsplan,

förfallna till betalning inom 1899 års utgång;

att köpeskillingen skulle erläggas med ofvannämnda obligationer

al pari, utan att något kontant tillskott å statens sida egde rum; och

s. 25 Kontrollera mot PDF

/

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 46. 25

att Fullmäktige i Riksgäldskontoret skulle erhålla uppdrag att

utfärda och Kongl. Maj:t tillhandahålla dylika obligationer till högst

nyssnämnda belopp.

Beträffande denna framställning anhåller Utskottet att få åberopa

de skäl, Utskottet här ofvan under punkten 3:o anfört beträffande

Herrar Hammarhjelms och Dicksons motioner och hvilka Utskottet så

mycket hellre anser ega tillämpning äfven på Friherre af Ugglas’ förevarande

förslag, som sistlidna års Riksdag medelst i båda Kamrarne

fattadt sammanstämmande beslut, på grund af desamma, afslog de

vid nämnda riksdag väckta motioner jemväl om inköp af Hallsberg—

Motala—Mjölby jernväg. Friherre af Ugglas’ nu gjorda framställning

afser visserligen, i motsats mot Herrar Hammarhjelms och Dicksons

nyssnämnda motioner, en viss bestämd jernväg; men då Utskottet är

af den åsigt, att staten ej skulle haft anledning att sjelf bygga denna

jernväg och således ej heller nu bör inköpa densamma, samt de förhållanden

af enskild beskaffenhet, hvilka, på sätt motionären omförmält,

kunna beröra ifrågavarande bolags aktieegare och obligationsinnehafvare,

ej i och för sig torde innefatta giltig anledning till statens

mellankomst genom banans inköpande, hemställer Utskottet,

4:o.

att Friherre af Ugglas’ förevarande motion ej

må vinna Riksdagens bifall.

Slutligen har Herr Hedin i sin motion fästat uppmärksamhet på

angelägenheten af en utredning derom, huruvida staten borde göra

sig till herre öfver en betydligare del af privatbanesystemet, för att

kunna i den allmänna rörelsens intresse bättre ordna godstrafiken,

och för att kunna för landets försvar bättre tillgodogöra sigjernvägsförbindelserna.

Om denna fråga jakande besvarades, uppkomme spörsmål

om hvilka privatbanor borde i främsta rummet .inköpas; hvilka

förändringar till spårvidd, öfverbyggnad, stationsplaner m. m. åtskilliga

bland dem borde undergå för att fullt passa in och göra tjenst i statsbanesystemet,

och hvilken kostnad dessa förändringar skulle medföra.

När en af opartiske och sakkunnige män utförd undersökning beredt

ett material till svar på dessa m. fl. frågor; då men icke förr vore

Riksdagen i tillfälle att rätt öfverväga bärvidden af det beslut, den

Bill. till Jliksd. Prof. 1879. 4 Sami. 1 Afd. 30 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

kunde komma att fatta med anledning af de framställningar om jernvägsinköp,

af hvilka man hittills måhända endast sett förtruppen, ''samt

att fixera det pris, till hvilket staten kunde inlåta sig på en erbjuden

affär af detta slag.

En grundlig undersökning af detta ämne måste lända till gagn,

ehvad den utfölle till stöd för den ena eller andra meningen, och borde

derför ofördröjligen företagas.

Herr Hedin har- fördenskull föreslagit, att Riksdagen måtte besluta

en anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes, så skyndsamt ske kunde,

låta genom sakkunnige män verkställa en utredning, huruvida, i hvilken

utsträckning och på hvilka vilkor det kunde anses för staten fördelaktigt

att förvärfva med statsbanorna i samband stående enskilda

jern vägar, samt vidtaga de åtgärder, hvartill en sådan utredning kunde

föranleda, samt att Riksdagen måtte ställa till Kong], Maj:ts förfogande

de för ändamålet nödiga medel, hvilkas belopp motionären hemstält,

att Stats-Utskottet måtte föreslå.

Vid sistlidna års riksdag väckte samme motionär förslag derom,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om verkställande af eu

så väl ekonomisk som teknisk utredning i samma hänsenden, som i

hans nu i detta ämne ånyo väckta motion angifvits. I afgifvet utlåtande

N:o 63 hemstälde angående detta förslag Utskottet, att, dåden

sålunda ifrågasatta undersökningen måste antagas åsyfta ett blifvande

inköp af enskilda banor, och Utskottet ej ansåge Riksdagen böra uttrycka

eller antyda en önskan i sådant afseende, Riksdagen måtte

lemna motionen utan afseende; och blef denna hemställan af Riksdagen

bifallen.

Då de skäl, som föranledde nämnda, af sistlidna års Riksdag fattade,

i båda Kamrarne sammanstämmande beslut, synas Utskottet ännu

ega giltighet, hemställer Utskottet,

5:o.

att Herr Hedins ifrågavarande motion må af

Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 27 April 1879.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

27

Reservationer:

A) vid punkten Ro (angående Kongl. Maj:ts proposition om bildande

af en jernvägshjpoteksfond):

af Herr L. M. Norden/elt, som dels yrkat beloppets bestämmande

till det af Kongl. Maj:t föreslagna, eller 30 millioner kronor, dels anfört

följande:

“Åtskilliga enskilda jernvägsbolag, .Indika dels alldeles icke, dels

till jemförelsevis ringa belopp erhållit statslån, hafva förbundit sig att

betala vida högre ränta och hastigare amortering, än de förmå, och

häruti ligger enligt min mening den väsentligaste orsaken till det för

tillfället nedtryckta värdet af svenska jernvägarnes obligationer.

Om jernvägsbolagens ställning så ordnades, att deras annuiteter

bestämdes till belopp, som motsvarade deras säkert påräkneliga nettoinkomster,

skulle denna svårighet väsentligen förminskas. För detta

ändamål bör staten kunna med fullkomlig säkerhet lemna dessa bolag

amorteringslån till den jemförelsevis låga ränta, till hvilken staten kan

anskaffa penningar, och dessutom medgifva uppskjutande af lånens

amortering under fem år, efter hvilken tid tillväxten af jernvägarnes

nettobehållning säkerligen skulle motsvara en skälig amortering.

Med beloppen af sådana lån jemte nya preferensaktier skulle säkerligen

de flesta jernvägsbolagen kunna, med fördel jemväl för fordringsegarne,

inlösa både sina nu utfärdade obligationer och sina sväfvande

skulder.

Den allmänna rörelsen så väl som jernvägsbolagen och innehafvarne

af deras obligationer skulle genom en sådan anordning vinna

varaktiga fördelar, och statskassan kunde genom det sätt, på hvilket

lånevilkoren uppstäldes, fullt betryggas emot förlust.

Om deremot jernvägsbolagen ytterligare öka sina skulder utan

att väsentligen öka sina nettoinkomster, torde flera af dem icke kunna

undgå att gorå konkurs. Enär det kan vara ganska osäkert, huruvida

fordringsegarne, eller andra personer, kunna bilda nya bolag, för att

öfvertaga jernvägarne, skulle, vid sådan händelse, så väl allmänna

rörelsen som obligationsinnehafvarne genom dylika konkurser komma

att lida stora förluster.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

Jag anser för den skull, att tillfället icke bör försummas att

redan nu försöka att rädda åtminstone några af jernvägsbolagen, och

föreslår, att till Utskottets förslag må tilläggas följande:

h) att i särskilda fall, då Kongl. Maj:t så pröfvar

lämpligt, af de i mom. a) till utlåning anvisade högst

23 millioner kronor större eller mindre belopp må,

såsom amorteringslån till enskilda jernvägsbolag,

livilkas jernvägar blifvit för allmän trafik upplåtne

före utgången af år 1876 och uti hvilka minst hälften

af aktieegarne äro svenske medborgare, utlemnas efter

nedanstående grunder:

1. Med följande inskränkningar och förbehåll

må dessa lån utgifvas till belopp af högst två tredjedelar

af bokförda anläggningskostnaden afjernvägen

„ med tillbehör, enligt räkenskap, som fullmäktige

godkänt;

2. Till de jernvägsbolag, hvilka förut erhållit

lån eller anslag af staten, må icke medgifvas större

lån, än att detsamma -tillika med ursprungliga beloppet

af förut meddelade statslån och statsanslag

icke må öfverstiga två tredjedelar af jernvägens anläggningskostnad

;

3. Dessutom må ifrågavarande amorteringslån

icke öfverstiga det belopp, som erhålles genom att

medeltalet af bolagets årliga nettoinkomst af jernvägstrafiken,

under de tre närmast före lånets utgifvande

förflutna kalenderåren, enligt räkenskap, som

af fullmäktige godkännes, kapitaliseras efter en räntefot,

som bestämmes på grund af statens högsta antagliga

eller verkliga kostnader för anskaffande och

förräntande af dessa medel, oberäknad! deras amortering

;

4. Förmånsrätt uti jernvägen med dertill hörande

lös och fast egendom erfordras för ifrågavarande

amorteringslån, och om icke förmånsrätt kan erhållas

före all annan jernvägsbolagets skuld, så måste förutvarande

lån med samma eller bättre rätt afdragas från

den summa, som annars skulle hafva kunnat såsom

amorteringslån utlemnas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

29

Härvid skall, om räntan å förutvarande skuld

är högre än den, som, enligt hvad ofvan är sagdt, beräknas

för statslånet, den summa, som bör afdragas

från statslånets beräknade högsta belopp, förhöjas i

förhållande till den högre räntan för bolagets öfriga

qvarstående skuld.

5. Intill dess lag om inteckning uti jern vägar

med dertill hörande lös och fast egendom varder utfärdad,

må sådant amorteringslån utlemnas endast såvida

jernvägsbolagets samtliga skulder, det ifrågasatta

amorteringslånet inberäknadt, men oberäknadt skuld

till egare af aktier eller preferansaktier, icke öfverstiga

det belopp, som uppkommer genom att, såsom

ofvan är sagdt, kapitalisera medeltalet af bolagets

nettoinkomst af jernvägstrafiken under de senaste

tre kalenderåren.

Bolaget skall dessutom före lånets utbekommande

förbinda sig att, intill dess lag om inteckning ijernvägar

varder utfärdad, icke annat än för löpande utgifter,

utan Kongl. Maj:ts medgifvande åtaga sig nya

skulder.

6. Amortering af dessa lån må uppskjutas

högst fem år.

Den årliga räntan, som under dessa år skall erläggas,

så väl som den annuitet, hvilken skall utgå,

sedan amorteringen påbörjats, bestämmas af fullmäktige

med hänsyn till hvad här ofvan stadgas uti mom. e.)

7. I händelse räntor eller annuiteter icke å

bestämd tid erläggas, skall amorteringslånet vara förfallet

till inbetalning.

8. Fullmäktige i Riksgälskontoret ega att för

dessa amorteringslån i öfrigt bestämma de vilkor,

hvilka fullmäktige finna nyttiga. “

af Herrar Grefve N~. G. A. Sparre, F. L. S. Hederstjerna och G.

de Hare, hvilka yttrat (vid mom. a):

»Vi anse för vår del Utskottet hafva bort föreslå, att rättigheten

till låns erhållande ur det ifrågavarande anslaget må utsträckas jemväl

•fåll en annan klass af låntagare än den, Kongl. Maj:t närmast afsett.

Såsom bekant är, häfta åtskilliga jernvägsbolag i en ganska betydlig

sväfvande skuld till enskilda banker, för hvilken skuld de hafva pant
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

satt egna obligationer, som de ej lyckats afyttra. Om nu dessa obligationer

ur det ifrågavarande anslaget belånas af jernvägsbolagen omedelbart

eller af bankerna, synes vara för staten såsom långifvare likgiltigt,

om blott i båda fallen lånevilkoren bestämmas så, att statens säkerhet

blir fullt betryggande. Deremot måste det för jernvägsbolagen vara

allt annat än likgiltigt, om åt dem lemnas tillfälle att sjelfva, på drägliga

vilkor, belåna dessa obligationer eller om eu sådan belåning måste

ske genom bankerna såsom mellanhand. I senare fallet nödgas nemligen

jernvägsbolagen att fortfarande, kanske i stegrad grad, vidkännas

lånevilkor, som äro för deras existens betungande, i vissa fall kanske

vådliga. Ur statens synpunkt torde det vara högeligen önskvärdt, att

jernvägsbolagens existens genom drägliga lånevilkor underlättas, och

vi hafva derför hållit före, att äfven jernvägsbolag böra inbegripas bland

de låntagare, hvilka skulle ega att ur ifrågavarande anslag undfå lån.

Vi yrka fördenskull,

att i klämmen, punkten Do, mom. a), efter ordet

»kreditanstalter» må tilläggas orden: “äfvensom med

af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning försedda jernvägsbolag.

))

af Herrar Grefve C. Beck-Friis, L. M. Norden/eif, F. L. S. Hederstjerna,

A. R. von Krcemer och Friherre C. F. L. Hochshild (vid mom. f}:

»Då det synes öfverflödigt att, sedan Riksdagen enligt de förestående

momenten, derest de antagas, sjelf bestämt de hufvudsakliga

grunderna för den ifrågavarande utlåningen, föreskrifva, att närmare

bestämmelser derför skola af Fullmäktige i Riksgäldskontoret föreslås

och af Kongl. Majt fastställas, och vida lämpligare att öfverlemna åt

Fullmäktige att i hvarje särskildt fall pröfva, och med fästadt afseende

å så väl det erbjudna bypotekets värde som låntagarens vederhäftighet,

bestämma det sökta lånets belopp; och då det dessutom synes vara

stridande mot föreskriften i § 111 Regeringsformen att åt Kongl. Maj:t

öfverlåta fastställandet af Fullmäktiges förslag, för så vidt dermed afses

rättighet att i förslaget göra förändringar och sålunda för Fullmäktige

utfärda instruktion, hafva vi ansett oss bära mot detta moment anmäla

vår reservation.))

af Herr Grefve A. Mörner: »Ofvertygad att »den förlägenhet, som,

efter hvad från flera orter förspörjes, för närvarande trycker näringslifvet

och den allmänna rörelsen», beror af sådana förhållanden, som

icke kunna afhjelpas eller undanrödjas genom upptagande af statslån,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

31

och att en sådan upplåning och derefter följande utlåning, som här är

ifrågasatt, icke ligger inom området för statens åtgöranden och icke

är för staten gagnelig, har jag ansett mig böra yrka af slag å Kongl.

Maj:ts i ärendet afgifna nådiga proposition N:o 29 äfvensom å Statsutskottets

af nämnda Kongl. proposition föranledda förslag i punkten

l:o af förestående utlåtande.»

af Herrar E. Keij, C. Ifvarsson, P. O. Hörnfeldt, Jan Andersson

och J. E. Johansson, hvilka yttrat:

»Att utsträcka lånerätten så långt som Utskottets majoritet gjort

torde icke kunna anses vara rätt välbetänkt. Icke heller lärer afsigten

att bilda ett inhemskt fondsystem — detta vare bäste finansmäns hittills

oupphunna önskemål — kunna vinnas blott genom ett Riksdagens beslut

att medlen ovilkorligen böra upplånas inom landet, och att obligationer

skola utfärdas, lydande enbart å svenskt mynt. Så lätt och ledigt

torde icke ett dylikt system kunna anordnas, allra minst nu och

i det låneomfång det närvarande behofvet anses kräfva. Emellertid om

det derför måste finnas olämpligt att besluta en ensidig åtgärd, som till

största delen skulle stanna på papperet allena, lärer det få anses ej

mindre betänkligt att, på sätt Utskottet föreslagit, genom begagnande

af Riksgäldskontorets äldre obligationer, sammanblanda ett tillfälligt

statsunderstöd •— beslutadt på grund af öfvergående rubbningar i den

enskilda företagsamheten — med Riksgäldskontorets egentliga upplåningar

i och för våra statsjernv ägare regelbundet planlagda utveckling. Vi

förbise ingalunda att uppläggandet af ett nytt lån på kortare tid och

lydande å svenskt mynt med evalvation i lämplig utländsk myntsort,

på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, antagligen kommer att för staten ställa

sig dyrare än en slutförsäljning af återstående obligationer tillhörande

1872, 1875 och 1878 årens statslån, äfvensom att detta lånesätt skall

föröka den redan förut mer än ensidigt långa listan af svenska statslån;

men denna förlust torde å andra sidan mer än uppvägas af den

vinst, som innebäres deruti att det tillfälliga förblir det tillfälliga, att

hjelpen fortfarande derom erinrar behofvet, och att icke glömskan af

det nuvarande finansiella betryckets orsaker allför mycket befrämjas

genom ett framtida, måhända lyckadt försök af statshjelpens uppgående

på ett eller annat sätt i den långa amorteringstid de ofvannämnda lånen

omfatta.

Men, enär, i allt fall, kraftiga åtgärder torde vara nödiga för den

allmänna rörelsens underlättande, och för stärkande af den kredit, som

måhända i någon mån kan rubbas i följd af föreställningar om de enskilda

sedelulgifvande bankernas minskade förmåga att fullgöra, i samma

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

omfattning som förut, sina åligganden, i fall deras rättighet att utgifva

sedlar å 5 och 10 kronors valör kommer att, på sätt Kongl. Maj:t tillkännagifvit

dess afsigt vara, med snaraste upphöra, anse vi att Utskottet

bort — under förutsättning att Riksdagen i hufvudsak beslutar

sådana åtgärder rörande Riksbanken, som Kongl. Maj:t ifrågasatt såsom

vilkor för upphäfvande af berörde sedelutgifning — tillstyrka Riksdagen

att antaga Kongl. Maj:ts proposition angående den ifrågavarande

hypoteks-lånefonden, likväl med den förändring, att beloppet nedsättes

till högst 23,000,000 kronor, att sparbankerna uteslutas från lånerätt, såsom

äfven utskottsmajoriteten tillstyrkt, och att tillägg göres derom att

de obligationer, hvilka Riksgäldskontoret för detta ändamål utfärdar,

skola inlösas i samma mån som de beviljade lånen återbetalas.))

af Herrar Liss O. Lavsson, O. B. Olsson, Sven Nilsson, Ola Andersson

och Sven Andreasson, hvilka ansett, att Utskottets utlåtande och förslag

i denna punkt l:o bort erhålla följande lydelse och innehåll:

»Utskottet anser det sätt, hvarpå Kongl. Maj:t föreslagit statens

medverkan för underlättande af den allmänna rörelsen, ega det företräde

framför öfriga i sådant afseende väckta förslag, att dels ej derigenom

från enskilde på staten öfverflyttas en vare sig befarad eller

redan gjord förlust, dels ock den hjelp, som allmänna rörelsen kan

hafva att hemta af en åtgärd, sådan som Kongl. Maj:t föreslagit, kommer

denna rörelse till godo så godt som omedelbart.

Om, såsom antagligt torde vara, landets enskilda penninginrättningar

för det närvarande ej kunna tillgodose rörelsens verkliga och

giltiga behof så som önskvärdt vore, torde detta förhållande icke så

mycket hafva sin grund i brist på penningar inom landet,, utan lärer

enligt Utskottets åsigt, orsaken dertill mera vara att söka i andra, på

dessa penninginrättningars ställning inverkande omständigheter, främst

den, att en del af deras kapital är bundet i öfvertagna jernvägsobligationer,

hvilkas för det närvarande svårafsättliga beskaffenhet betager

dem egenskapen att vara en påräknelig tillgång för mötande af utgifter,

och dertill, kanske i lika hög grad, den omständighet att bankerna

begagnat sig af Utländska krediter, hvilka hastigt kunna till återbetalning

uppsägas och derför nödga till en stor, eljest ej behöflig återhållsamhet

i deras utlåning.

Då emellertid de af bankerna öfvertagna jernvägsobligationer böra

stiga i värde och deraf följande afsättlighet allt efter som trafiken å

de banor, för hvilka de utfärdats, hinner upparbetas, lärer den allmänna

rörelsen obestridligen kunna utan risk för staten underlättas derigenom,

att staten sätter penninginrättningarne i tillfälle att, under afvaktan af

ett sådant resultat, genom belåning af dessa papper göra den i dem

s. 33 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

33

inneliggande valuta för rörelsens behof disponibel. Den öfvergångstid,

för hvilken en sådan åtgärd må vara behöflig, finner Utskottet, lika

med Kongl. Maj:t, ej behöfva öfver femton år utsträckas.

Da således statens åtgärd i förevarande afseende lämpligen bör

inskränkas till belåning af de utaf enskilda penninginrättningar öfverögna

jernvägsobligationer, bör också det belopp, staten för sådant ändamål

vill anslå, kunna bestämmas med ledning af dels summan utaf

dylika, i penning™rättningarne inneliggande obligationer, hvilkas belåning

kan ifrågakomma, dels det belåningsvärde, dessa obligationer

kunna ega.

I detta senare afseende hyserUtskottet den åsigt, att, om än vederbörande

jernvägsbolags skuld i förhållande till dess egna kapital med flera dylika

omständigheter i ej oväsentlig mån inverkar på obligationernas

belåningsvärde, bör detta dock hufvudsakligen, med skäligt afseende

fästad t jemväl å låntagarens vederhäftighet, bestämmas på grund af

jernvägens påräkneliga behållna trafikinkomst, sådan den, med ledning

af den redan lemnade nettobehållningen, kan beräknas. Denna den

säkraste eller måhända enda säkra beräkningsgrund för eu jernvägsobligations

verkliga värde saknas likväl helt och hållet beträffande sådana

jernvägar, som ännu ej äro för trafik öppnade och om hvilka man ej

ens med visshet kan veta, om och när de blifva det. Utskottet anser

ej heller med bevarande af nödig säkerhet för staten förenligt att belåna

dylika jernvägars obligationer.

()m härnäst i betraktande tages beloppet af de enskilda penninginrättningarnes

egande jernvägsobligationer, befinnes, att, såsom bär

ofvan meddelats, de enskilda solidariska bankerna, aktiebankerna och

kreditaktiebolagen den 1 sistlidne Februari egde dylika obligationer till

ett belopp af nominell omkring 27,600,000 kronor. Då antagas kan,

att häri ingå dels åtskilliga obligationer af den säkra beskaffenhet och

redan nu förvärfvade samt erkända värde, att deras belåning ur den

nu ifrågasätta fonden ej kan vara behöflig, dels ock, till betydligt belopp,

obligationer hvilka, i likhet med de af Aktiebolaget Göteborgs Handelskompani

till ett bokfördt värde af omkring 7,400,000 kronor innehafda,

ej ^ kunna enligt ofvan angifna grunder till belåning ur samma fond

ifrågakomma, blir häraf — helst då »allmänna inrättningar» endast i

ytterst ringa mån torde komma att af ifrågavarande utlåning sig begagna

— en gifven följd, att belåningsvärdet af de obligationer, hvilka

enligt ofvan föreslagna bestämmelser kunna ifrågakomma att, till belåning

hos Riksgäldskontoret erbjudas, nedgår betydligt under den af

Kongl. Magt, föreslagna summa af 30,000,000 kronor och ej ens lärer

Bdi. till Riksd. Prof. 1879. 4 Samt. 1 Afd. SO Höft, '' 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 46

kunna till 20,000,000 kronor beräknas under annan förutsättning än

den, att en ej obetydlig del af jern vägsbolagens sväfvande skuld komme

att i obligationer förvandlas och i följd deraf till belåning ifrågakomma.

Under denna förutsättning anser likväl Utskottet beloppet af den föreslagna

fonden skäligen kunna till 20,000,000 kronor bestämmas.

Hvad beträffar sättet för den upplåning, som af ifrågavarande

fonds bildande föranledes, delar Utskottet Kongl. Maj:ts åsigt, afl penni

nginrättningarne skulle vara för sina behof nästan lika väl betjenta

med statsobligationer som med penningar, och får Utskottet i detta

afseende endast erinra om den stadga och säkerhet, som, der så erfordras,

för dessa penninginrättningars rörelse stå att vinna genom utlemnade

statsobligationers användande såsom hypotek för utländska

krediter.

Men äfven i de fall, der lånen komme att kontant utgå och statsobligationerna

således borde för medels anskaffande af Riksgäldskontoret

försäljas, anser Utskottet en sådan försäljning böra inom landet ega

ruin. Det särskilda ändamålet med ifrågavarande upplåning gör det,

ur synpunkten af statens kredit, synnerligen önskvärd! att undvika anlitandet

af den utländska penningemarknaden, och Utskottet har redan

här ofvan uttalat den öfvertygelse, att inom landet ej saknas penningar,

som utan olägenhet kunna i ifrågavarande statsobligationer placeras,

i följd hvaraf ock Utskottet ansett det ej vara behöflig! att, på sätt

Kongl. Magt föreslagit, i lämplig utländsk myntsort evalvera obligationernas

i svenskt mynt förskrift^ belopp.

Eu inhemsk upplåning skulle dessutom medföra den afsevärda

fördelen, att bördan af landets årligen till utlandet utgående annuitetsliqvider

ej behöfde med den nu ifrågasatta skuldsättningen ytterligare

ökas; hvarjemte Utskottet, i fråga om möjligheten att, med iakttagande

af redan ingångna kontraktsbestämmelser, för nu ifrågavarande ändamål

använda de ännu till Riksgäld skontorets disposition stående osålda andelarne

af 1872, 1875 och 1878 års lån, hyser en tvekan, som icke

ens kan un danrödj as genom en bestämmelse derom, att de medel, som

kunna genom försäljning af sistnämnda låneandelar inflyta och derefter

utlånas, ovilkorligen skola efter deras återbetalning användas vare sigill

fortsättning af stambanebyggnaderna eller till amortering af statens

skuld.

För underlättande af ett på faktiska förhållanden grundadt bedömande

af möjligheten att, utan men för penningeställningen, inom

landet upplåna ifrågavarande belopp, får Utskottet här nedan meddela

följande tabell, upprättad enligt från Kongl. Finansdepartementet och

Statistiska centralbyrån erhållna uppgifter:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 46.

35

Utdrag af uppgifter angående Riksbankens, enskilda sedelutgifvande

bankers samt filialbankers, aktiebankers och kreditaktiebolags

ställning m. m. (000 uteslutna).

Vid slutet af

Innestå- ende på

upp- och

afs’< rif- ning.

Innestå- ende på

deposi- tion och

sparkasse- räkning

hos

banker.

Delegar- nes i spar- banker

innestå- ende be- hållningar.

Summa af

de tre

föregående

kolum- nerna.

Kassa i

guld, silf- ver och

sedlar

samt kop- par- och

brons- mynt.

Bankernas

obegag- nade sedel- utgifnings- rätt.

Diskon- terade vex- lar, lån

och å kre- ditiv ute- stående.

Skulder

till ut- ländska

banker m.

fl.; efter

afdrag af

fordringar.

År 1869 ..........

22,257

51,726

47,128

121,111

33,527

22,457

140,413

cz>

1870 ...........

28,502

58,305

57,376

144,183

43,657

22,305

141,403

„ 1871 ..........

31,083

74,253

71,694

177,030

54,247

20,638

156,122

c? 1

» 1872.........

40,648

103,285

87,739

231,672

61,966

12,171

186,973

B !

.. 1873 ...........

43,584

128,057

106,255

277,896

72,539

16,916

236,964

•-i

t*r

, 1874 ..........

32,397

165,689

124,897

322,983

66,298

17,770

283,487

p

>-*• i

, 1875 ...........

35,945

164,635

134,119

334,699

51,793

28,897

290,720

CT5

„ 1876............

39,335

195,907| 144,296

379,538

42,050

30,899

319,303

LO 1

• 1

.. 1877 .........

34,928

200,021

- -

- -

37,050

40,256

331,440

- 29,499

- 1878...........

35,931

193,903

- -

- -

35,936

41,516

322,343

21,618

Id. 31 Jan. 1879* 36,634

192,455

- -

- -

38,651

48,437

318,656

16,451

|d. 28 Febr. 1879*| 39,230

196,438

—

39,433

49,061

320,591

10,400

* 1 uppgifterna för den 31 Januari och 28 Februari 1879 är aktiebolaget Göteborgs Handelskompani

uteslutet.

Anm. ). I kolumnen för “kassa" äro, beträffande .Riksbanken, införda dess behållningar jemväl i kopparoch

bronsmynt men deremot “utrikes vexlar“ uteslutna, samt, beträffande de enskilda bankinrättningarne,

alla de särskilda slags valutor, som i bankuppgifterna äro inbegripna under den gemensamma

rubriken “kassabehållning", inräknade.

Anm. 2. Då de till Kongl. Finansdepartementet inkomna öfversigter af de enskilda bankinrättningarnes

ställning för tiden till och med 1876 års slut under en gemensam rubrik upptaga fordringar och

skulder af och till in- och utländska banker och bankirer m. fl., så kan beloppet af skulder till

utländska banker och bankirer m. fl. särskilt för sig icke utrönas för tiden före 1877 åra början.

Af dessa uppgifter framgår, att de medel, hvilka landets samtliga

penninginrättningar hafva till sitt förfogande, äro så betydliga,

att, när genom den af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärd de enskilda

penninginrättningarne sättas i tillfälle att med större säkerhet än för

det närvarande röra sig med sina för utlåning egande medel och an
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 46.

lita de utvägar, som i sådant afseende stå dem till buds, det ingalunda

behöfver befaras, att eu upplåning inom landet skulle kunna på den

allmänna rörelsen och bankernas förmåga att tillgodose denna hafva

eu menlig inverkan.

Med afseende å den föreslagna upplåningens beskaffenhet att vara

en undantagsåtgärd, som noga bör hållas inom de för densamma utstakade

gränser, finner Utskottet det vara af vigt, ej blott att uppoch

utlåning sker i hvarje fall samtidigt, utan äfven att, sedan de utlåna

medlen blifvit till staten återburna, staten ej heller vidare må

häfta i någon af denna utlåning förorsakad skuld. För sådant ändamål

och för vinnande af säkerhet i de beräkningar, som af denna uppoch

utlåning förorsakas, synes det nödigt, att en viss tid, som Utskottet

föreslår till den 1 Juni 1880, utsattes, inom hvilken såväl utlåningen

bör vara till belopp och beskaffenhet som återbetalningen till

tiden bestämd. På det staten vidare må kunna i mån af återbetalningen

frigöra sig från ifrågavarande skuld, är det nödigt, att Riksgälskontoret

förbehåller sig rätt till ifrågavarande statsobligationers

amortering på sådant sätt, att berörda ändamål må kunna uppfyllas.

Räntefot, valörer och öfriga de nya statsobligationerna rörande bestämmelser

torde lämpligen böra öfverlemnas åt Fullmäktiges i Riksgäldskontoret

afgörande.

I fråga om de inrättningar, sorn skulle ega att ur den föreslagna

fonden undfå lån, torde böra iakttagas att för de låntagare, hvilkas

verksamhet är grundad å på viss tid beviljad oktroj, tiden för återbetalningen

ej utöfver denna oktrojtid utsträckes, dock med rätt för

sådan låntagare att, om ny oktroj erhålles, omsätta lånet till den slutliga

återbetalningstid inom utgången af år 1893, som kan vara under

sådan förutsättning vid låuets beviljande öfverenskommen.

Då sparbanker ej ega annat egentligt kapital än insättningar,

som kunna dem afifordras, har Utskottet ansett den afvikelse från

Kongl. Maj:ts förslag böra ega rum, att sparbanker uteslutas från rättigheten

att ur ifrågavarande fond erhålla lån.

Mot hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit har Utskottet ej något

att erinra. Hvad särskildt beträffar den Kongl. Maj:t förbehållna rätten

att meddela bestämmelser angående grunderna för ifrågavarande utlåning,

finner Utskottet inrymmandet åt Kongl. Maj:t af eu sådan rättighet

— som i öfrigt ej afviker från hvad vid beviljande åren 1871 och

1876 af anslag å tillhopa 20,000,000 kronor till understödjande af enskilda

jernvägsanläggningar stadgats — vara fullt motiveradt genom

ifrågavarande utlåningsåtgärds undantagsbeskaffenhet.

Då här således är fråga om att staten skall bereda lättnad i det

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

betryck, som råder uti vissa grenar af industri och rörelse, genom att

sätta de penninginrättningar, hvilka till betydligare del öfvertagit

obligationer, utfärdade af jernvägsbolag, i tillfälle att frigöra de häri

nedlagda summor medelst belåning af samma obligationer; då staten

sålunda skall träda emellan till förmån för enskild verksamhet och till

HöVe Pande enskild förlägenhet, hvilket säkerligen endast i mycket

sällsynta. fall bör ifrågakomma, så måste staten ock vara angelägen

att, så vidt möjligt är, söka förebygga att liknande rubbningar af samma

ellei andra orsaker återupprepas. Ett medel, bland andra, i denna rigtning

är att Riksbanken mer och mer beredes ett större inflytande på

den allmänna penningställningen och lånerörelsen i landet, och detta

anser Utskottet af den vigt, att, om ej Riksdagen beslutar sådana åtgärder,

staten ej bör beträda den här ifrågasatta vägen.

Af sådan anledning, och då Kongl. Maj:t samtidigt med detta förslag

uti eu annan proposition för Riksdagen tillkännagifvit sin afsigt att

förordna om upphörande af de enskilda bankernes rätt att utgifva femkronesedlar,

under innevarande år, och tiokronesedlar, senast inom

1882 års utgång, hvadan Riksbanken borde sättas i tillfälle att kunna

motsvara de ökade fordringar på densamma, som häraf blifva en följd,

så synes det Utskottet vara Riksdagens oafvisliga pligt — såsom den

hvilken enligt grundlagen har Riksbankens vard, likasom Rikets gäld

under sitt ansvar — att vid detta tillfälle noga tillse att ej staten

skuldsättes för att lindra eu tillfällig rubbning i rörelsen, med mindre

äfven åtgärder vidtagas till beredande af större trygghet för framtiden.

Det är af dessa skäl, som Utskottet, då det i hufvudsak tillstyrker

Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande proposition, gör detta endast under den

bestämda förutsättning, att denna Riksdag beslutar sådana åtgärder,

hvarigenom indragningen af förutnämnda femkronesedlar under detta

ar möjliggöres, samt förklarar sig vilja vidtaga anordningar, erforderlig?''1,

från den allmänna rörelsens synpunkt, för indragningen före utgången

af år 1882 utaf de enskilda bankernas tiokronesedlar, hvilket

förklarande bör kunna ske medelst åt Fullmäktige i Riksbanken lemnadtuppdrag

att till nästa ar inkomma med förslag i detta afseende.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag må

på det sätt bifallas, att Riksdagen — under* vilkor och

förutsättning att de åtgärder, som för den allmänna

rörelsens behof kunna anses erforderliga vid indragning

under innevarande år af de enskilda bankernas

femkronesedlar, nu vidtagas, äfvensom att Riksdagen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Siats-Utskottets Utlåtande N:o i6.

i sammanhang dermed förklarar sig vilja vidtaga de

anordningar, som ur samma synpunkt kunna erfordras

vid indragningen senast före utgången al år 1882 af

enskilda bankernas tiokronesedlar — beslutar:

a) att under Riksgäldskontorets förvaltning bildas

en fond till belopp af högst tjugu millioner kronor;

b) att medel till utlåning från denna fond skola

beredas genom försäljning inom landet i män af behof,

eller öfverlemnande åt låntagarne till pris, som

Fullmäktige i Riksgäldskontor^ bestämma, af statsobligationer,

lydande å svenskt mynt; skolande Fullmäktige

vid de nya obligationernas utfärdande och

försäljning tillvägagå på sätt de finna lämpligast och

bäst befrämja statens fördel, samt underställa Kongl.

Maj ds nådiga fastställelse de beslut, som rörande berörda

nya obligationer komma att fattas, med underdånig

anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes å lånet meddela

sin nådiga garanti;

c) att de obligationer, hvilka Riksgäldskontoret

för detta ändamål utfärdar, skola inlösas i samma

män, som de beviljade lånen återbetalas;

d) att lån ur fonden må erhållas på viss tid,

dock ej längre än intill slutet af ar 1893, af allmänna

inrättningar, banker och andra med af Kongl. Maj:t

faststäld bolagsordning försedda kreditanstalter, mot

pant af obligationer, utfärdade af svenska j omväga - bolag, hvilkas jernvägar äro öppnade för allmän trafik;

e) att lånesökande skola före den 1 Juni 1880

hos Fullmäktige i Riksgäldskontoret anmäla, icke

allenast hvilka jernvägsobligationer såsom pant erbjudas

och beloppet af det sökta lånet, utan ock inom

hvilken tid, före utgången af år 1893, lånesökariden

vill återbetala det lån som erhålles; börande i

fråga om återbetalningstiden iakttagas, att, der den

lånesökandes verksamhet grundar sig på oktroj, meddelad

för viss tid, återbetalningstiden ej må utöfver

oktrojtiden utsträckas, dock med rätt för sådan låntagare

att, om ny oktroj erhålles, få omsätta lånet

till senare vid lånets beviljande under sådan förutsättning

bestämd tid inom utgången af år 1893 ;

f) att jernvägsobligationernas belåningsvärde huf
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46,

39

vudsakligen skall, med skäligt afseende fästadt jemväl

å låntagarens vederhäftighet, bestämmas på grund

af jernvägens påräkneliga behållna trafikinkomst, sådan

den med ledning af den redan lemnade nettobehållningen

kan beräknas;

g) att lånevilkoren skola bestämmas sålunda,

att staten, jemte fullt betryggande säkerhet för lånens

återbetalning på utfästa tider samt för behörigt gäldande

af den å lånen betingade ränta, erhåller full

ersättning för de rånte- och öfriga utgifter, som det

upptagna statslånet medför; samt

h) att utlåningen ur fonden skall verkställas af

Fullmäktige i Riksgäld skontoret enligt de närmare,

här ofvan ej angifna bestämmelser, som, efter det förslag

dertill af Fullmäktige afgifvits, af Kong!. Mai:!

fastställas.»

af Herrar A7. Petersson och C. A. Larsson.

B) vid punkt en 2:o, mom b) (angående Herr Grefve E. Sparres

motion):

af Herrar Grefve C. Beck-Friis, L. M. Nordenfelt, Grefve L. af

Ugylas, Grefve A7. G. A. Sparre, F. L. S. Fl eder stjerna, Grefve C. S.

A. Lagerberg, G. de Afart'', A. R. ron Kr annor, Friherre C. F. L. Ffochschild,

E. Key och P. O. ff(imfeld t, hvilka, upptagande ett inom Utskottet

af Herr Hörnfeldt väckt förslag, förenat sig om följande yttrande

och hemställan:

»Herr Grefve Sparre har i sin motion anfört, att, enligt hans

åsigt, en hufvudorsak till den nuvarande förlägenheten i vårt land

vore att söka i bristen på tillräckligt och billigt kapital för utvecklandet,

af vår industri samt deraf föranledd svårighet att, äfven under i

öfrig!, gynsamma förhållanden, kunna konkurrera på verldsmarknaden.

Bankerna hade visserligen sökt tillhandahålla näringarne rörelsemedel,

men det kunde betvifla om deras organisation och egentliga ändamål

tilläte dem att vara förläggare åt den större industrien. Motionären

har derför, åberopande exemplet af allmänna hypoteksbankens inrättande,

ansett, att en institution borde komma till stånd, hvilken hade

till ändamål att mot obligationer på längre tid skaffa förlag åt våra

hufvudnäringar samt såmedelst befria bankerna från en stor del af

detta bestyr, hvilket icke rätt väl kunde besörjas af anstalter, som upplånade

penningar på kort tid. Genom den högst betydliga utveckling,

hvilken såväl jordbruk, bergshandtering, bruks- och trävarurörelse som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

all slags annan större industri under de senaste åren tagit, vore behofvet

af förlag allt mera känbar!. För tillfredsställande af detta behof

erfordrades, enligt motionärens förmenande, en stark penninginstitution,

hvilken, på ungefär enahanda sätt som hypoteksbanken,

kunde anskaffa det för dylikt förlag erforderliga kapital samt i möjligaste

mån befria från behofvet af dyrbara och äfventyrlig^ utländska

krediter. Men om ock en sådan inrättning genom enskildes bemödanden

komme till stånd, skulle densamma dock svårligen kunna på

någorlunda drägliga vilkor i utlandet upplåna penningar, derest icke

institutionen på ett mera verksamt sätt understöddes af statsmakterna.

Herr Grefve Sparre har derför föreslagit, att, derest under innevarande

år ett bolag eller association med ett kapital af minst två

millioner kronor samt med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd kunde komma

i verksamhet, som hade till hufvudsakligt ändamål att genom upplåning

mot obligationer på längre tid anskaffa penningar för att användas

dels till utlåning mot pant af spanmål, metaller, trävaror och

andra sådana lösören, som kunde lämpa sig för belåning, dels att gifva

förlag åt idkare af jordbruk, bergshandtering, bruks- och sågverksrörelse,

dels att köpa eller belåna aktier och andra värdepapper, eu

sådan inrättning måtte på det sätt understödjas, att staten såsom grundfond

öfverlemnade af Riksgäldskontoret utfärdade ouppsägbara obligationer,

löpande med 4 1/2 procent ränta, till belopp af åtta millioner

kronor, hvilka obligationer dock icke finge begagnas till anskaffande

af medel för utlåning, utan endast till större eller mindre del försäljas,

i händelse sådant, vid inrättningens upplösning, till infriande af dess

förbindelser oundvikligen erfordrades.

Såsom synes, är detta Herr Grefve Sparres förslag synnerligen

omfattande. Det bolag eller association, han omförmält, skulle enligt

nämnda förslag erhålla ett alltför obestämdt och vidt utsträckt verksamhetsområde

för att kunna fylla den bolaget tilltänkta uppgiften att

utgöra en fast stödjepunkt för vår industri. Det torde ock knappt vara

antagligt, att eu sådan penninginrättning kunde komma till stånd,

äfven om Riksdagen bifölle ifrågavarande motion. Vi hafva derför, lika

med Utskottet, ej ansett förslaget kunna understödjas i hela det omfång,

detsamma af motionären erhållit.

Deremot finnas enligt vår åsigt omständigheter för handen, som

göra ett bifall till förslaget i någon de! deraf synnerligen önskvärdt,

och äfven utan äfventyr för staten möjligt, nemligen i hvad det afser

trävarurörelsen.

I det statsrådsprotokoll, som finnes bifogadt den Kongl. propositionen

angående bildande af en jernväghypoteksfond, finnes medde
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

41

ladt, att exportvärdet af bräder, plank och bjelkar nedgått från omkring

99 millioner år 1877 till omkring 56 millioner år 1878 samt

under sistnämnda år stält sig betydligt lägre än under något år alltsedan

1871. De nu gällande pris utvisa ett ytterligare nedgående.

Detta förhållande har i dessa dagar utgjort föremål för vederbörande

yrkesidkares allvarliga öfverläggningar, och det har blifvit för

Stats-Utskottet tillkännagifvet, att en association, benämd sågverksegarnes

garantiförening, är under bildande i ändamål att söka ''förekomma

de förluster, en nödtvungen försäljning nu skulle medföra. För

Utskottet har uppgifvits, att skilnaden mellan nu rådande pris och

förlidet års uppgår till omkring 36 kronor per standard, motsvarande

å hela trävaruexporten eu kapitalförlust af omkring 25,400,000 kronor.

Man har ansett, och såsom oss synes på goda skäl, att det inträffade

prisfallet till hufvudsaklig del skulle hafva undvikits, såvida ej åtskilliga

sågverksegare sett sig nödsakade att, för penningars anskaffande,

sälja varan till hvad pris som helst. Om deremot innehafvare af trävaror

sattes i tillfälle att erhålla lån på längre tid, blefve deraf den

naturliga följden, att betydliga q vantite ter trävaror, som under ett. motsatt

förhållande måste kastas in på den redan öfverfylda marknaden,

då kunde hållas tillbaka i afvaktan på stigande konjunkturer. Eu sådan

prisstegring komme antagligen icke länge att låta vänta på sig,

allra helst skogsafverkningen för export denna vinter varit högst obetydlig.

Nyssnämnda under bildning varande förening, för hvilken förslag

till reglemente redan blifvit uppgjordt, afser att lemna lån åt sågverksegare,

vare sig enskilda personer eller bolag, mot säkerhet af så-väl

sågadt som osågadt, vid sågverk, hamn eller upplagsplats varande trävarulager

eller annan realsäkerhet. Förfallotiden för dessa lån finge

ej utsträckas längre än till den 1 Oktober 1881, och föreningen skulle

upplösas i April månad år 1882. Föreningens grundfond skulle utgöra

minst en, högst tre millioner kronor och bildas af de delaktighetsbelopp,

för hvilka delegarne anmälde sig till inträde i föreningen. Af

dessa belopp skulle föreningens styrelse ega infordra tio procent genast

och ytterligare femton procent när styrelsen funne föreningens ställning

sådant kräfva, samt återstoden, om styrelsen funne föreningen vid tiden

för dess upplösning ej derförutan kunna fullgöra sina förbindelser.

Föreningen skulle anskaffa erforderliga penningemedel antingen genom

direkt upplåning eller utfärdande af obligationer, förfallande till betalning

senast den 31 December 1881 och hvilkas sammanlagda belopp

skulle få uppgå till högst tio gånger den tecknade grundfonden, men

i intet fall öfverstiga femton millioner kronor. Någon vinst- eller

Bih. till Riksd. Prot. 1879. 4 Sami. 1 Afd. 30 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

ränteutdelning till d elegans skulle ej få ega rum förr än föreningen

upplöstes. Härjemte äro, för åstadkommande af offentlig kontroll, åtskilliga

bestämmelser i det uppgjorda reglementet föreslagna, såsom

att ordförande i styrelsen skulle utses af Kongl. Maj:t; att Fullmäktige

i Riksgäldskontoret skulle utse en revisor; att föreningens räkenskaper

och handlingar skulle hållas tillgängliga för nämnde revisor samt för

den särskilda undersökning, som Kongl. Maj:t eller Chefen för Finansdepartementet

kunde finna för godt att låta anställa; att en öfversigt

af föreningens ställning skulle genast efter hvarje qvartals slut i närvaro

af den utaf Fullmäktige i Riksgäldskontoret utsedde revisor upprättas

och ofördröjligen till Finansdepartementet insändas ; att jemväl

i öfrigt alla de upplysningar rörande föreningen, som af Chefen för

Finansdepartementet kunde äskas, skulle honom meddelas; samt att

efter verkstad revision exemplar af revisionsberättelsen skulle till Finansdepartementet

och Fullmäktige i Riksgäldskontoret .insändas.

Omförmälda reglemente har ännu ej af Kongl. Maj:t pröfvats. Med

anförandet af ofvanberörda, derur tagna bestämmelser hafva vi endast

velat meddela upplysning om de föreslagna hufvudsakliga grunder, på

hvilka föreningens verksamhet skulle hvila.

Det statsunderstöd, som för föreningen ifrågasatts och hvarförutan

den ansetts ej kunna komma till stånd eller med tillbörlig kraft

fylla sin uppgift, ''skulle, på sätt reglementet vidare innehåller, bestå

deri att staten genom Riksgäldskontoret åt densamma öfverlemnade

obligationer å nominelt 3,000,000 kronor, hvilka borde sättas i allmänt

förvar och bilda en understödsfond. Dessa obligationer finge ej till

betäckande af föreningens skulder försäljas, förr än full betalning för

de till grundfonden hörande förbindelser blifvit infordrad, hvilket åter

ej skulle kunna ske i annat fall än att styrelsen funne föreningen vid

tiden för dess upplösning ej derförutan kunna fullgöra sina förbindelser.

Innan föreningen upplöstes, borde dessa statsobligationer genom

styrelsens försorg återställas till Riksgäldskontoret; men vore de i pin

helhet eller till någon del försålda, skulle styrelsen till Fullmäktige

lemna betalning för desamma så till kapital som ränta, så långt föreningens

tillgångar dertill försloge.

Den uppgift, ifrågavarande förening sig förelagt, att skydda en

af landets hufvudsakliga näringar för betydliga förluster, som genom

föreningens verksamhet kunna förebyggas, synes oss vara af den för

landet gagnande beskaffenhet, att giltig anledning förefinnes att tillstyrka

statens medverkan. I betraktande deraf att delegarne sjelfva, genom

den tecknade grundfonden, ikläda sig ett betydligt ansvar, torde ock

grundade skäl förefinnas för det antagande, att föreningen kommer att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 46.

43

handhafva utlåningen på ett sådant sätt, att de begärda statsobligationernas

användande ej må blifva behöfligt, helst denna utlånings ändamål,

att befria från nödvändigheten att till förlustbringande pris sälja

afverkade trävaror, låter sig väl förena med ett synnerligen lågt belåningsvärde

å dessa trävaror.

Om Riksdagen beviljar föreningen statens understöd på det föreslagna

sättet, följer naturligtvis häraf att, vid reglementets fastställande

af Kongl, Maj:t, grunderna för föreningens verksamhet komma

att underkastas en så omsorgsfull granskning, att statens säkerhet

blir fullt betryggad; i hvilket afseende vi för vår del hafva funnit

önskvärd!, att de här ofvan angifna inbetalningar å grundfonden af

10 och 15 procent höjdes till respektive 20 och 25 procent samt att

såsom vilkor för statsobligationernas försäljning stadgades, att betalning

för de till grundfonden hörande förbindelser skulle vara icke blott

infordrad, utan äfven erlagd.

Då den föreslagna åtgärden eger eu viss likhet med öfverlemnandet

år 1861 åt Allmänna Hypotheksbanken af Riksgäldskontorets

obligationer å 8,000,000 riksdaler såsom grundfond, få vi meddela den

upplysning, att dessa den 1 Juli 1861 utfärdade obligationer äro förskrifna

med 4V2 procent årlig, lialfårsvis förfallande ränta; att det i

dem förskrifna kapitalbelopp är å obligationsinnehafvarens sida ouppsägbart;

samt att obligationerna äro stälda att infrias sex månader efter

af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning. Vi hafva ansett de nu

ifrågavarande statsobligationerna böra vara af hufvudsakligen enahanda

beskaffenhet som de till Allmänna Hypotheksbanken öfverlemnade, och

få härvid fästa uppmärksamheten derå, att dessa senare obligationer

i Riksgäldskontoret bokföras inom linien samt att, med ett liknande

bokföringssätt för de obligationer, hvilkas utfärdande vi föreslå, statens

skuld icke i någon mån komme att genom dessas utfärdande

ökas i annan händelse än att, mot förmodan, obligationerna måste till

betäckande af föreningens skulder försäljas.

Yi hemställa:

a) att Herr Grefve Sparres förevarande motion

må på det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar att

genom Riksgäldskontoret ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

räntebärande obligationer till nominelt belopp

af tre millioner kronor, af hufvudsakligen enahanda

beskaffenhet som de till Allmänna Hypotheksbanken

såsom grundfond öfverlemnade, för att lemnas såsom

reservfond till en Sågverksegares garantiförening,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

byggd på sådana af Kongl. Maj:t godkända grunder

och stäld under sådan offentlig kontroll, att staten

icke kan befaras komma att lida någon förlust på

den sålunda lemnade reservfonden, och att föreningen

kan antagas väl uppfylla det med densamma

afsedda ändamålet; samt

b) att åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret må

uppdragas att utfärda och enligt Kongl. Maj:ts disposition

tillhandahålla de under nästföregående moment

omförmälda statsobligationer/1

C) vid punkten 3:o (angående Herrar Hammarhjelms och Dicksons

motioner): af Herrar C. Ekman, L. M. Norden]''eif. Grefve N. G. A. Sparre,

F. L. S. Hederstjerna, G. de Maré och A. R. von Kr annor, hvilka ansett,

att Utskottet bort motivera sin hemställan i denna punkt dels

dermed att i Herrar Hammarhjelms och Dicksons förslag i ej ringa

mån inginge det syfte, hvars tillgodoseende föranledt det under punkten

Do gjorda förslag; dels ock dermed att ett möjligt beslut i den af

Herrar Hammarhjelm och Dickson angifna rigtning borde vara grundadt

på en utredning, sådan som Herr Hedin i sin under punkten 5:o omförmälda

motion föreslagit.

D) vid punkten 4:o (angående inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby

jernväg), af Herrar C. Ekman och G. de Maré, hvilka ansett, att Utskottets

yttrande och förslag i denna punkt bort hafva följande lydelse

och innehåll:

»Friherre af Ugglas har i sin inom Första Kammaren väckta och

af nämnda Kammare till Utskottet remitterade motion till en början

omförmält, att sedan styrelsen för Hallsberg—Motala—Mjölby jernvägsaktiebolag

hos Kong]. Maj:t gjort framställning om nådig proposition

till denna Riksdag rörande inköp, på angifna vilkor, af bolagets

jernväg med allt hvad dertill i fast och löst hörde, hade Kongl. Maj:t,

enligt hvad numera kändt vore, funnit sig icke kunna bifalla en sådan

framställning. Sedan detta ärende af Kongl. Maj:t pröfvats, hade emellertid

nya förhållanden uppstått, hvilka icke af Kongl. Maj:t kunnat

tagas i öfvervägande, men hvilka syntes motionären vara af den beskaffenhet,

att de borde föranleda till vidtagande af någon åtgärd från

Riksdagens sida.

De nya förhållanden, som sålunda åsyftades, bestode deruti, att

styrelsen för Hallsberg—Motala—Mjölby jernvägsaktiebolag tvungits

att afträda bolagets egendom till konkurs, och att sålunda ifrågavarande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

45

jernväg ovilkorligen, och sannolikt innan Riksdagen nästa år sammanträdde,

komme att försäljas.

Tidpunkten vore sålunda inne att afgöra, huruvida staten antingen

borde, möjligen för alltid, afstå från tanken att med sitt eget stambanesystem

införlifva denna jernväg, eller, då tillfälle nu erbjöde sig att på

sannolikt fördelaktiga vilkor kunna blifva egare till denna jernväg, inköpa

densamma.

En blick på jern vägskartan, likasom den fullständiga utredning

i detta ämne, som under ärendets handläggning bos Kongl. Maj:t blifva

verkstäld, en utredning, som motionären anhållit att få åberopa,

visade, efter hans uppfattning, till fyllest de fördelar, som genom ett

inköp af denna bana för staten skulle uppstå.

Men andra skäl talade äfven, efter motionärens förmenande, för

ett sådant inköp.

Jemlikt 17 § i den för detta jernvägsaktiebolag af Kongl. Maj:t

faststälda bolagsordning hade nemligen aktieegarne åtagit sig den förpligtelse

att, utöfver tecknadt och inbetaldt aktiebelopp, göra tillskott,

derest icke inkomsten af jernvägen lemnade tillgång till räntor och

afbetalning å bolagets obligationsskuld. Och på grund af sådan förpligtelse

hade aktieegarne redan nödgats tillskjuta medel, uppgående

för alla till 64 procent och för en del ända till 84 procent af det ursprungliga

aktiekapitalet. Under nuvarande tryckta ekonomiska förhållanden

hade denna förpligtelse känts till den grad betungande, att

icke allenast enskilda personer, utan åtminstone ett stort industrielt

bolag och en stor kommun, för att undgå vidare tillskott och med begagnande

af en utväg, mot hvilken bolagsordningen icke syntes lägga

hinder i vägen, afhändt sig sina aktier och öfverlemnat dem åt personer,

hvilka uppenbarligen saknade förmåga att fullgöra ofvanberörda,

med aktierätten förknippade förbindelse. . En sådan åtgärd måste dock

icke allenast föranleda till ändlösa förvecklingar, utan kunde jemväl i

sin mån ganska menligt inverka på hela landets anseende och kredit,

två saker, hvilka ett mäktigt intresse bjöde staten att synnerligen under

närvarande tid söka väl bevara, allra helst när sådant kunde ske utan

nämnvärd ekonomisk uppoffring.

Då nu emellertid jernvägsbolaget afträdt sin egendom till konkurs,

följde deraf, att med denna egendoms försäljning måste komma att förhållas

enligt konkurslagens föreskrifter, och sålunda torde Riksdagen i

afseende å ett inköp al denna bana nu icke böra fatta något annat

beslut än att för detta ändamål ställa erforderliga medel till Kongl.

Maj:ts disposition och dervid endast för sin del bestämma dels stor
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 46.

leken af den köpeskilling, som för jernvägen högst finge betalas, dels

sättet för denna köpeskillings liqviderande.

Köpeskillingen har motionären ansett böra bestämmas till högst

5,000,000 kronor, och stödjer han sin åsigt härutinnan på den värdering

af jernvägen, som på föranstaltande af Trafikstyrelsen verkstälts,

och liqviden har motionären ansett böra ske medelst öfverlemnande

till säljaren al pari af obligationer, utfärdade af svenska staten och

löpande med 3 procent ränta. Eu sådan räntesats å den sålunda högst

ifrågasatta köpeskilling motsvarade en årlig utgift af 150,000 kronor,

och då jernvägens nettoafkastning under åren 1874—1877 i medeltal

uppgått i det allra närmaste till 2,58 procent å ofvannämnda högsta

köpeskilling, skulle den förlust, som staten i sämsta fall genom inköp

af banan äfventyrade, inskränka sig till 0,42 procent eller till 21,000

kronor om året, en förlust, som efter all antaglighet skulle, allt eftersom

jernvägen hunne upparbetas, försvinna och i stället lemna rum för

en vinst, som gåfve staten god ränta på dess i detta företag nedlagda

penningar.

Deremot och då räntan å de obligationer, som för jernvägen skulle

utgöra köpeskilling, af motionären blifvit antagen till endast 3 procent,

syntes honom all billighet tala för, att dessa obligationer blefve af staten

inlösta inom en jemförelsevis kort tid, och kunde denna tid lämpligen

bestämmas till 20 år, eller till 1899 års utgång.

På grund af hvad sålunda anförts har Friherre af Ugglas föreslagit:

att Riksdagen måtte till Kongl. Majrts förfogande, för att, på sätt

och i den ordning, Kongl. Maj:t egde att närmare bestämma, användas

till inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg tillika med allt hvad

dertill hörde, såväl fast som löst, såsom husbyggnader, rörlig materiel,

reservdelar till lokomotiv och vagnar, verkstadsinventarier och redskap,

telegraf- och signaleringsinrättning, ställa ett belopp af högst 5,000,000

kronor i af svenska staten utfärdade obligationer, förskrifna med 3

procent årlig ränta och, enligt faststäld amorteringsplan, förfallna till

betalning inom 1899 års utgång;

att köpeskillingen skulle erläggas med ofvannämnda obligationer

al pari, utan att något kontant tillskott å statens sida egde rum; och

att Fullmäktige i Riksgäldskontoret måtte erhålla uppdrag att utfärda

och Kongl. Maj:t tillhandahålla dylika obligationer till högst nyssnämnda

belopp.

Den utredning i förevarande ämne, motionären åberopat, innelatfas

i Kongl. Jernvägstrafikstyrelsens underdåniga utlåtande den 11

sistlidne Januari, Kongl. Väg- och Vattenbyggnadstyrelsens underdåniga

utlåtande den 28 i samma månad samt Kongl. Jernvägstrafikstyrelsens

s. 47 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

47

underdåniga utlåtande don 4 sistlidne Februari. Då nämnda handlingar

äro för frågans bedömande synnerligen upplysande, bär Utskottet,

för att bringa dem till Riksdagens kännedom, fogat dem såsom bilagor

till detta Utskottets utlåtande; hvarvid Utskottet dock ansett obeliöfligt

att tillika aftrycka de i nämnda underdåniga utlåtanden såsom bilagor

åberopade vidlyftiga tabeller, värderingsinstrument in. m., enär de af

dessa bilagor framgående resultat finnas i sjelfva utlåtandena hufvudsakligen

angifna.

Utskottet delar till fullo motionärens med Kongl. Jernvägstrafikstyrelsens

åsigt öfverensstämmande uppfattning om angelägenheten deraf

att Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg nu varder för statens räkning

inköpt. Förslag härom blef visserligen vid sistlidna års riksdag afslaget;

men denna fråga föreligger nu i ett vida förändradt skick, dels

derigenom att en då nästan helt och hållet saknad utredning nu blifvit,

af vederbörande embetsmyndigheter på Kongl. Maj:ts föranstaltande

åstadkommen, dels ock genom jernvägsbolagets derefter inträffade och

pågående konkurs, som haft till följd att frågan om banans inlösen nu

framställer sig med det största tänkbara eftertryck.

Ifrågavarande jernvägsanläggning bär bragts till stånd utan något

understöd från det allmännas sida; midt inne i landet sammanbinder

den stambanesystemet och förkortar betydligt afståndet mellan de norra

och södra landsdelarne. I enskild egares hand utgör den en konkurrensbana

med statens jernvägar; de olika fraktsatser, den splittring

och de olägenheter i förvaltningen, som häraf äro en följd, leda mycken

trafik, som eljest skulle gå öfver den raka linie, hvaraf denna jernbana

utgör en dei, in på andra mindre naturliga vägar, allt till men såväl

för trafikanterne som för statens intresse af en naturligt ordnad jernvägstrafik.

Till dessa omständigheter, som i Kongl. Jernvägstrafikstyrelsens

bifogade utlåtanden blifvit fullständigt utvecklade, kommer nu ytterligare,

att, såsom bekant, de uppoffringar, hvilka till följd af bestämmelser

i bolagets ordning redan drabbat och ytterligare kunna komma att

drabba jernvägens intressenter, vare sig aktieegare eller obligationsinnehafvare,

äro så betydliga och kunna medföra så beklagliga verkningar,

att äfven ur denna synpunkt och för åstadkommande af ett

slut på dessa förvecklingar statens inköp af banan måste vara högeligen

önskvärdt; hvarjemte ytterligare är att besinna, att, då i följd

af bolagets konkurs banan med det snaraste måste ovilkorligen försäljas,

det med afseende å dess läge och anknytning till stambanorna måste

vara staten allt annat än likgiltigt i hvems hand banan kommer och

huru den kommer att trafikeras.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

På dessa och de af motionären i (ifrigt anförda skäl anser Utskottet

sig böra understödja hans förslag om denna jern vägs inköpande.

Mot den föreslagna högsta köpeskillingen, 5,000,000 kronor i af

staten utfärdade 3 procent-obligationer, beräknade al pari, har Utskottet

ej något att erinra, och får Utskottet i detta afseende hänvisa till den

värdering af banan och öfriga utredning, som i Kongl. Jernvägstrafikstyrelsens

bifogade utlåtande den 11 sistlidne Januari förekommer.

Med afseende å nämnda statsobligationers låga räntefot torde det

jemväl vara nödigt, att kapitalet någorlunda snart kommer obliga tionsinnehafvarne

till godo, och Utskottet har derför, lika med motionären,

ansett amorteringstiden ej böra öfver tjugu år utsträckas.

Deremot har Utskottet i afseende å sättet för amorteringen funnit

skäl föreslå en närmare bestämmelse än som i motionen finnes an gifven.

Om det föreslagna statslånet komme att, såsom vanligt, gäldas

med en lika annuitet, fördelad på de tjugu åren af lånets löptid, skulle

denna årliga annuitet, omfattande såväl ränta som, till ett äfven under

de första åren betydligt belopp, kapitalamortering, komma att uppgå till

6,72157 procent eller 336,078 kronor 50 öre. Särskild! under de första

åren, innan trafiken å banan hunnit af staten upparbetas, blefve en sådan

amortering för staten förenad med någon uppoffring. Utskottet har

derför funnit amorteringen ej böra utfästas att taga sin början förr än

efter fem år eller från och med år 1885. Som likväl, med afseende

å detta särskilda statslåns jemförelsevis mindre betydliga belopp och

andra möjligen inträffade förhållanden, det kan vara önskvärd! att staten

eger rätt att under nyssnämnda fem år, eller intill år 1885, infria

hela lånet, torde en sådan rätt böra staten förbehållas, hvarvid inlösningskursen

dock bör sättas, icke till pari, utan till det verkliga värde,

obligationerna vid inlösningstiden för innehafvaren ega.

En aritmetisk uträkning i detta afseende utvisar, att, om det i

obligationerna nedlagda kapital antages böra afkasta 5 procent ränta,

blir det närvarande verkliga värdet af hela den ifrågavarande obligations- .

serien 83,76 procent af det nominella beloppet. Detta procenttal utvisar

ock medelvärdet eller det sannolika värdet af hvarje, denna obligationsserie

tillhörande särskild obligation. Det verkliga värdet åter af hvarje

sådan särskild obligation beror helt och hållet af den på utlottning

beroende tiden för dess förfallande till betalning och inlösen. I gynsammaste

fall, då obligationen genast inlöses, utgör detta värde pari,

eller 100 procent; i ogynsammaste fall, då obligationen först vid

amorteringsstidens slut inlöses, utgör detta värde 75,os procent.

Under förutsättning af obligationernas inlösen med det beräkneliga

värde, de för obligationsinnehafvarne ega, motsvaras under hvarje

s. 49 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

49

särskild! år af amorteringstiden detta värde af ett kapital, som är lika

med deras ursprungligen antagna värde 83,76 procent förökadt med

ränta på ränta intill den tid då inlösningen verkställes, och minskadt

med dåvarande värdet af de räntor, obligationsinnehafvarne redan uppburit.

För de första fem åren af ifrågavarande obligationslåns löptid

blir, vid början af hvarje år, detta värde följande, nemligen:

första året, 1880 ........................................................... 83,76 procent

84,95

86,20

87,51

88,88

och

allt å

andra lt 1881 ...................................................

tredje “ 1882 .......................................................

fjerde “ 1883 .......................................................

femte “ 1884 .....................................................

det nominella beloppet.

Förenämnda sålunda angifna värden har Utskottet ansett böra

läggas till grund för inlösningsbeloppet vid ett eventuel! begagnande

af statens rätt att under hvilket af nämnda fem år som helst infria

ifrågavarande obligationer. Under hvarje särskild! år stiger naturligtvis

detta värde så småningom i den proportion, som utvisas vid eu

jemförelse mellan de här ofvan angifna värden vid årets början och

vid det påföljande årets ingång. Utskottet har likväl ej funnit lämpligt

att föreslå föränderliga inlösningskurser under ett. och samma

löpande år, utan anser det beräknade värdet vid hvarje års början

böra läggas till grund för inlösningskursen för hela året, när helst

under detsamma en inlösning ifrågakommer. Utskottet har vidare ansett

statens rätt att infria ifrågavarande obligationer böra inträda sex

månader efter af Riksgäldskontoret medelst kungörelse i allmänna

tidningarne verkstäld uppsägning.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer Utskottet,

4:o.

att Friherre af Ugglas’ förevarande motion må

på det sätt bifallas att Riksdagen beslutar:

a) att till Kongl. Maj:t,s förfogande, för att, på

sätt och i den ordning, Kongl. Maj:t eger att närmare

bestämma, användas till inköp af Hallsberg—Motala

—Mjölby jernväg tillika med allt hvad dertill hörer,

såväl fast som löst, såsom husbyggnader, rörlig materiel,

reservdelar till lokomotiv och vagnar, verkstadsinventarier

och redskap, telegraf- och signaleringsinrättning,

skall ställas ett belopp af högst 5,000,000

Bih. till Riksd. Frat. 1879. 4 Sami. 1 Afd. .10 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Stats-Utskottets Utlåtande N-o 46.

kronor i af svenska staten utfärdade obligationer,

förskrifna med 3 procent årlig ränta;

b) att köpeskillingen skall erläggas med ofvannämnda

obligationer till öfverenskommet belopp al

pari, utan att något kontant tillskott å statens sida

egen rum;

c) att staten ej skall vara skyldig verkställa

någon amortering af dessa obligationer under åren

1880, 1881, 1882, 1883 och 1884, men deremot ega

rätt att när som helst under nämnda fem år, efter

föregången, medelst kungörelse i allmänna tidningarna

af Riksgäldskontoret verkstäld, sex månaders

uppsägning, inlösa samtliga dessa obligationer efter

en kurs af 83,76 procent år 1880; 84,95 procent år

1881; 86,20 procent år 1882; 87,61 procent år 1883

samt 88,8 8 procent år 1884, allt å nominella obligationsbeloppet,

med tillägg af upplupen, ogulden tre

procent ränta; samt att, derest staten ej kommer att

begagna sig af den staten sålunda förbehållna inlösningsrätt,

amortering af obligationerna skall från

och med år 1885 vidtaga medelst erläggande af eu

årlig annuitet, så stor att hela lånet år 1899 blifver

slutbetaldt, af hvilken annuitet tre procent årlig ränta

beräknas å oguldna kapitalbeloppet och återstoden

utgör kapitalafbetalning; samt

d) att åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret uppdrages

att utfärda och Kongl. Magt tillhandahålla

dylika obligationer till högst ofvannämnda belopp;

skolande Fullmäktige vid de nya obligationernas utfärdande

tillvägagå på sätt de finna lämpligast och

bäst befrämja statens fördel, samt underställa Kongl.

Maj:ts nådiga fastställelse de beslut, som rörande

berörda nya obligationer komma att fattas, med underdånig

anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes å lånet meddela

sin nådiga garanti.»

af Herr F. L. S. Hederstjerna, med hvilken instämt Herrar Grefve

C. Beek-Friisy Grefve L. af Ugglas, Grefve N. G. A. Sparre, A. R. von

Krepiner och Friherre C. F. L. Hochschild:

__ »Instämmande uti näst förestående reservation derutinnan, att Staten

bör på de af motionären anförda skäl inköpa Hallsberg—-Motala—

s. 51 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

51

Mjölby jernväg, skiljer jag mig från densamma i afseende å det föreslagna

liqvidationssättet, alldenstund jag icke anser välbetänkt, att låta

upplägga och i allmänna rörelsen utsläppa ett nytt amorteringslån å

detta jemförelsevis ringa belopp, helst under nu rådande förhållanden

sannolikt åtminstone en del deraf skulle söka sig väg till den utländska

penningmarknaden och der kunna menligt inverka på den i punkten 1

af detta betänkande föreslagna upplåning och på statens kredit i allmänhet,

hvaremot jag anser det vara både lämpligare och enklare, om

Riksdagen beslutar åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret uppdraga att

genom försäljning af återstående osålda obligationer af de äldre statslånen

anskaffa ätven det belopp, som för inköp af denna jernväg

erfordras.

Uti förestående reservation är anfördt, att, om det i de föreslagna

obligationerna nedlagda kapital antages böra afkasta 5 procent ränta,

en aritmetisk uträkning utvisar, att det verkliga värdet af hela den

ifrågasatta obligationsserien skulle å utgifningsdagen utgöra 83,76 procent

af det nominella beloppet; utgår man från denna, här åberopade, uträkning

och från motionärens förslag i afseende å det nominella beloppet,

skulle den effektiva köpeskillingen utgöra 4,188,000 kronor; men

då det för obligationsinnehafvaren må kunna anses som en fördel, att

erhålla liqvid kontant, oberoende af alla utlottningschancer, torde denna

köpeskilling kunna ytterligare nedsättas till jemnt 4,000,000 kronor;

och får jag i enlighet härmed hemställa,

att Friherre af Ugglas’ förevarande motion må

på det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar:

a) att till Kongl. Maj:ts förfogande, för att, på sätt

och i den ordning, Kongl. Maj:t eger att närmare

bestämma, användas till inköp af Hallsberg—Motala

—Mjölby jernväg tillika med allt hvad dertill hörer,

såväl fäst som löst, såsom husbyggnader, rörlig materiel,

reservdelar till lokomotiv och vagnar, verkstadsinventarier

och redskap, telegraf- och signaleringsinrättning,

skall ställas ett belopp af högst 4,000,000

kronor;

b) att bemyndiga Fullmäktige i Riksgäldskontoret

att genom försäljning af återstående osålda

obligationer, tillhörande vare sig 1872 eller 1875 eller

1878 års statslån, anskaffa de härför nödiga medlen,

för att i enlighet med Kongl. Maj:ts beslut utbetalas.»

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Stals-Utskottets Utlåtande N:o 46.

af Herr L. M. Nordenfelt; som yttrat:

»Under förutsättning att det pris, som erbjudes för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby

jernväg, icke ställes så högt, att någon afsevärd

utgift derigenom kunde komma att påföras riksstaten, delar jag den

åsigt Kongl. Styrelsen för statens jernvägstrafik uttalat derom, att

nämnda bana bör inlösas för statens räkning.

Deremot kan jag, i likhet med Kongl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

icke dela Trafikstyrelsens antaganden, hvarken angående de

besparingar i utgifter, som i dess hand skulle komma att göras vid

banans trafikerande, ej heller angående den tillväxt i inkomster, som

skulle erhållas genom denna banas förvärfvande för statens räkning.

För mig framstår otvifvelaktigt, att fordringarne, så väl i afseende

på tågens antal och hastighet, som på tjenstepersonaleus antal,

aflöningar och bostäder, samt på beqvämlighet för den trafikerande allmänheten,

ställas vida högre vid statsbanorna, än vid de enskilda,

hvarjemte vid de senare afgifterna hållas högre, än vid statsbanorna,

synnerligen hvad beträffar lokaltrafiken.

Ett för sin tillvaro kämpande jernvägsbolag synes mig både böra

och kunna åstadkomma en vida skarpare hushållning, än statens jernvägstrafikstyrelse,

hvilken tager väsentlig hänsyn till många andra omständigheter,

än att, under nödig säkerhet för trafiken, vinna den största

möjliga nettobehållning.

De förändringar och förbättringar i stationer, bostäder och rörlig

materiel, hvilka, om staten inköpte banan, otvifvelaktigt komme att

göras, skulle efter min förmening föröka räntorna å det använda kapitalet

utöfver hvad, åtminstone under de första åren, afkastningen derigenom

komme att tillväxa. Äfven det sannolikt betydliga utbytet af

räler och sliper till följd af banans ålder torde i högre grad, än Trafikstyrelsen

antagit, komma att öka utgifterna för banans underhåll.

Jag medgifver visserligen, att några besparingar kunna göras i

administration och byråkostnader, men deremot skulle denna bana komma

att lida af samma olägenhet, som öfriga af staten trafikerade banor,

nemligen ett allt för skarpt särskiljande af förvaltningen uti tre hufvudafdelningar

och en allt för långt drifven centralisation uti hvar och

eu af dessa förvaltningsgrenar, hvilken anordning försvårar skötandet

af hvarje banas ekonomi både i afseende på inkomster och utgifter.

Den ifrågavarande banan förmedlar visserligen trafiken från betydande

områden, men olyckligtvis hafva dessa, åtminstone för närvarande,

med hvarandra icke betydligt utbyte, hvarken af passagerare

eller gods.

Såsom ett exempel på att statsbanor, som förbinda betydliga

s. 53 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande JS!:o 46.

53

trafikområden, kunna vara föga lönande, vill jag erinra om banan

Arvika—Norska gränsen, hvilken varit öppnad för allmän trafik sedan

år 1867 och ännu knappt betäcker sina driftkostnader, oaktadt denna

bana år 1877 uppnått en bruttoinkomst per banmil af 46,752 kronor.

Jag kan för den skull icke instämma uti Kong]. Trafikstyrelsens

antagande, att Hallsberg—Motala—Mjölby-banan redan om tio år kommer

att lemna eu nettoafkastning af 300,000 kronor årligen, utan finner

vida sannolikare, att banan efter fem år kommer att lemna omkring

160.000, efter tio år omkring 200,000 och efter femton år omkring

240.000 kronor årligen i nettobehållning, sedan räntan blifvit fråndragen

å det kapital, som blifvit användt till förbätttringar.

Sistnämnda tal 240,000 kronor förutsätter en årlig tillväxt af

nettobehållningen per banmil af nära 900 krono]-. På grund häraf

finner jag banans nuvarande inköpsvärde böra bestämmas till högst

4.000. 000 kronor.

Det vore naturligtvis enklast och sannolikt äfven billigast, att

vid tillträdet med upplånade medel betala det belopp, hvartill Riksdagen

ville bestämma banans inköpspris, men då måste ock i riksstaten

upptagas en summa, som motsvarar ränta och amortering af detta

belopp.

Under förutsättning af ett inköpspris af 4,000,000 kronor, med

annuitet af 5 procent, blefve årliga utgiften 200,000 kronor och med

annuitet af 4V2 procent 180,000 kronor.

Banans nettoafkastning borde deremot upptagas ibland inkomsterna

och kan skäligen skattas till 125,000 kronor under år 1880, alltså den

skilnad, som bör betäckas med skattemedel, i den förra händelsen,

75.000 kronor, och i den sistnämnda 55,000 kronor.

Det synes vid sådant förhållande ganska lämpligt att uppskjuta

liqviden till dess ett billigt nytt lån kan komma att upptagas för

statens jernvägsbyggnader.

Med ett inköpspris af 4,000,000 kronor och fem procent räntefot

låter sig väl förena, att, på sätt motionären föreslagit, såsom liqvid

lemna statens obligationer, löpande med tre procent ränta till belopp

af 5,000,000 kronor, likväl med det förbehåll, att obligationerna, i stället

för att, såsom motionären föreslagit, småningom amorteras under 20 år,

samtliga skola inlösas till nominella värdet, efter en tid af 14 år 2%

månad, eller att, om de tidigare inlösas, detta skall ske efter en kurs,

som motsvarar 80 procent på utgifningsdagen, med tillägg, vid en

senare tidpunkt, af skilnaden emellan den förskrift^ räntan och 5

procent årligen på det förstnämnda värdet, 80, jemte ränta på ränta

efter 5 procent på denna skilnad.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Stats Utskottets Utlåtande N:o 46.

Enär den förskrift^ räntan, å ett nominelt belopp af 100, skulle

vara 3, och 5 procent på 80 är lika med 4, blefve alltså detta tillägg

till kursen utöfver 80 procent lika med slutliga värdet på inlösningsdagen,

efter 5 procent räntefot, af en annuitet af 1, hvilken utginge

vid slutet af hvarje år, räknadt från obligationernas utgifningsdag.

Att, såsom äfven blifvit föreslaget, uppskjuta amortering af ifrågavarande

tre procent-obligationer under 5 år och derefter amortera

kapitalet under de 15 följande åren, skulle under dessa 15 år erfordra

en annuitet af 8,3766 procent, 3 procentsräntan inbegripen, eller en årlig

utgift af 418,830 kronor och synes mig fördenskull icke böra

bifallas.

Om Riksdagen finner sig böra köpa banan till ett pris af 4,000,000

kronor och betala med 3 procent-obligationer, till belopp af 5,000,000

kronor, synes mig för den skull lämpligast, att bestämma obligationernas

inlösen på det sätt, att de, utan förutgående amortering, skola samtliga,

efter förutgången sex månaders uppsägning, när som helst inom

14 år 2 V2 månad efter deras utgifvande, inlösas enligt ofvan anförda

grund för bestämmande af deras kurs.

Jag föreslår fördenskull''att Riksdagen, med antagande af de öfriga

momenten i Herrar Ekmans och de Marés förslag oförändrade, må besluta

följande förändrade lydelse af inom. c):

c) att staten ej skall vara skyldig att verkställa

någon amortering af dessa obligationer, men deremot

att inlösa hela obligationsbeloppet inom fjorton år

och två och en half månad ifrån utgifningsdagen och

ega rätt att när som helst inom nämnda tid, efter

föregången, medelst kungörelse i allmänna tidningarne

af Riksgälds kontoret verkstäld sex månaders uppsägning,

inlösa samtliga dessa obligationer efter en kurs,

som på utgifningsdagen motsvarar 80 procent af det

nominella obligationsbeloppet, med tillägg, vid eu

senare tidpunkt, af slutliga värdet den dag obligationerna

skola inlösas, af en annuitet af en procent af

nominella obligationsbeloppet, antagen att utgå vid

slutet af hvarje år efter obligationernas utgifningsdag,

jemte ränta på ränta å dessa annuiteter efter fem

procent, hvarförutom upplupen ogulden tre procent

ränta skall betalas å obligationernas nominella belopp.);

af Herr Grefve C. S. A. Lagerberg;

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

af Herr R. N~. G. Montgomery Cederhielm;

af Herr C. A. Larsson, hvilken yrkat att inköp för statens räkning

af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg måtte ske med tillämpning

af de grunder, som finnas angifna i följande promemoria:

»För jern vägsbolag,

som finner sig ej kunna uppfylla sina förbindelser och

som är villigt till staten afträda sina tillhörigheter

uträknas

sammanlagda beloppet af utelöpande obligationer och andra skulder

samt

den behållning jernvägens rörelse kan efter redan vunnen erfarenhet

antagas lemna.

Staten utfärdar obligationer i svenskt guldmynt motsvarande skuldbeloppet

och med den ränta, hvartill årliga behållningen af trafiken

lemnar tillgång.

Obs. Obligationer utges ej på lägre ränta än tre procent samt

endast på fulla eller half procent, (högst 41 /2 procent).

Staten förbinder sig att föra särskild räkenskap för bolagets jernväg

och att hvad densamma kan komma att lemna utöfver den beräknade

behållningen skall användas

l:o. att godtgöra de tillskott staten möjligen kan få göra derest

behållningen skulle för något år understiga hvad som fordras för

räntan;

2.o. att sa snart afsättningen uppgått t. ex. till minst eu procent

af obligationsbeloppet verkställa utlottning och samtidigt med

räntebetalning för året inlösa de utlottade obligationerna.

Anm. Vid verkställigheten måste naturligtvis beloppen jemkas

efter förhållandena. Ger trafiken till exempel 3% procent å skulden,

kunna obligationerna ej sättas till högre ränta än 3 procent, men desto

säkrare bör staten alltid få räntan fullt och slippa att sjelf fylla räntebeloppet,

och desto hastigare blir antagligen utlottningen.

Fördelarne synas vara

att staten befrias från utgift och äfventyr samt egentligen icke

påtager sig annat än att träda emellan med sitt namn eller sin kredit

och att påtaga sig en ökad förvaltning;

att innehafvare af obligationer, som genom instäld räntebetalning

äro nedsatta i värde, få en visserligen till räntan lägre valuta, men

få papper af bästa anseende, och hvilkas inlösen med fulla*beloppet

tilläfventyrs ej synnerligen behöfves fördröjas öfver förra beräkningarne,

. samt hvilka alltid äro användbara såsom. säkerheter och till

sitt pris realisabla.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46''.

att de fördelar, som må vara förenade med statens eganderätt till

jernvägarne, nppnås.

Svårigheterna vid verkställigheten bero på om vederbörande äro

så hågade för uppgörelsen, att alla aktier och obliga tioner in. m.

kunna aflemnas i utbyte mot de nya papperen. Årsstämning skall

naturligtvis försiggå, men för hvad dervid kan yppas torde väl

säkerhet kunna ställas.

När åter gamla förbindelserna ej kunna lemnas, bör väl bolaget

sättas i konkurs, då gamla styrelsen eller andra ombud för borgenärerna

böra kunna få träffa aftal med riksgäldskontoret om en öfverlåtelse,

som i form af ackordsanbud kan af massan antagas och dermed

konkursen snart afslutas.»

E) vid punkten 5:o (angående Herr Hedins motion):

af Herrar C. Ekman, Grefve C. Beck-Friis, L. M Norden felt,

Grefve N. G. A. Sparre, F. L. S. Hederstjerna, Grefve C. S. A. Lagerberg,

G. de Åkare, A. R. von Krcemer, Friherre C. F. L. Hochschild och

./. '' P. F. O. von Strokirch, hvilka ansett, att Utskottet i denna punkt

bort afgifva följande yttrande och förslag:

»Utskottet delar motionärens åsigt om angelägenheten af en opartiskt

verkstäld utredning i ofvannämnda afseende. I dera länder bär

förhållandet mellan statsbanorna och de enskilda jernvägarne varit föremål

för de mest omfattande undersökningar, och behofvet af en dylik

utredning torde ingalunda vara mindre i vårt land, der det forcerade

iernvägsbyggandet gjort de härmed sammanhängande förhållanden till

en af våra vigtigare samhällsfrågor, samt ådagalägges bäst deraf att

de mest olika åsigter i detta ämne äro, äfven bland sakkunnige i vårt

land, rådande och att det ej lärer vara möjligt att förutsäga, om en

sorgfällig och opartisk undersökning kommer att utfalla till stöd för

den ena eller den andra meningen; hvarför ock den fruktan torde vara

ogrundad, att ett eljest ej ifrågakommande inköp af enskilda jern vägar

skulle blifva eu gifven följd af eu undersökning, sådan som den af

Herr Hedin föreslagna.

Då Kongl. Maj:t ej lärer sakna medel till bestridande af kostnaderna

för den ifrågasatta utredningen, har Utskottet ej ansett nödigt

att, på sätt Herr Hedin hemstält, föreslå beviljande af ett särskilt

anslag för detta ändamål; och hemställer Utskottet,

att Herr Hedins ifrågavarande motion må på

det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar hos Kongl.

Maj: t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täck
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

57

tes, så skyndsamt ske kan, låta genom sakkunnige

män verkställa en utredning, huruvida, i hvilken utsträckning

och på hvilka vilkor det må kunna anses

för staten fördelaktigt att förvärfva med statsbanorna

i, samband stående enskilda jernvägar, samt vidtaga

de åtgärder, hvartill en sådan utredning må kunna föranleda.

))

Bill. till liiksd. Prof. 1879. 4 Sami. 1 Afd. 30 Höft.

s. 1 Kontrollera mot PDF

I.

Kongl. Jemväffstrafikstyrehens

underdåniga utlåtande den 11 Januari

1879 angående inköp af Hallsberg—

Motala Mjölby jernväg.

Stor raäk tigs te, A ller nåd i gs te Konung!

Genom nådig remiss af den 6 sistlidne Augusti har Eders Kongl.

Maj:t anbefalt Styrelsen för statens järnvägstrafik att afgifva underdånigt

utlåtande med anledning af styrelsens för Hallsberg—Motala—

Mj ölby jern vägs-aktiebolag underdåniga ansökning derom,

att Eders Kongl. Magt täcktes för sin del besluta och till nästsammanträdande

Riksdag aflåta nådig proposition om inköp för

statens räkning af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg, med allt

livad dertill i fast och löst hörer, efter ett pris af 590,000 kronor

per mil af jern vägens längd eller inalles 5,310,000 kronor för hela

banan, att betalas på det sätt, att staten, som skulle anses tillträda

jern vägen från och med den 1 Januari 1879 från och med

samma dag ikläder sig betalningsansvar för bolagets då återstående

obligationsskuld, 4,806,000 kronor, jemte derå efter samma

dag upplöpande räntor, samt till bolaget vid köpets afsilande

kontant erlägger 504,000 kronor jemte ränta derå från tillträdesdagen,

äfvensom godtgör bolaget möjligen under tiden af bolaget

förskjuten ränta och kapitalafbetalning å den obligationsskuld, som

af staten vid tillträdesdagen öfvertagits; hvarjemte bolagsstyrelsen

anhållit att, om andra vilkor och bestämmelser än de här föreslagna

af Eders Kongl. Maj:t skulle finnas erforderliga och lämpliga för

hufvudfrågans bringande till slutlig lösning, bolagsstyrelsen nådigst

. måtte beredas tillfälle att deröfver å bolagets vägnar afgifva vidare

yttrande.

Till underdånig åtlydnad af denna nådiga befallning utbeder sig

Trafikstyrelsen att få anföra följande:

Sill. till Riksd. Prof. 1879. 4 Sand. 1 Afä.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Efter det att vid 1853—1854 års riksdag- beslut blifvit fattadt om

anläggning af jernvägar för statens räkning och medel till såväl arbetenas

begynnelse med utgångspunkter från Göteborg och Malmö som

till fortsatta undersökningar beviljats, uppstod naturligtvis frågan om

upprättande af ett system eller en sammanhängande plan för dessa så

kallade stambanors vidare sträckning genom landet. Efter det en dertill

utsedd komité framlagt förslag i ämnet och frågan ytterligare varit

föremål för såväl Kongl. Maj:ts som Rikets Ständers pröfning, tillsattes

år 1857 den så kallade jernvägsundersökningskomitén med uppdrag

att anställa tekniska, topografiska och ekonomiska undersökningar rörande

vissa antagna hufvudsträckningar för de blifvande stambaneanläggningarne,

nemligen: för vestra, södra, östra, norra och nordvestra

stambanorna, sammanbindningsbanan genom Stockholm, eu föreningsbana

mellan Örebro och Askersund samt en dylik från trakten af

Sala i sydvestlig rigtning till vestra stambanan. Denna komité framlade

år 1859 sin på dessa undersökningar grundade plan, hvilken'' väl

ej lyckades att på eu gång i sin helhet vinna Rikets Ständers bifall,

men det oaktadt sedermera blifvit till alla sina delar i sjelfva verket

utförd för statens räkning med undantag af allenast förbindelsen emellan

norra och vestra stambanorna ifrån Brovallen i trakten af Krylbo

öfver Frö vi och Örebro till Hallsberg samt emellan vestra stambanan

och Askersund.

Om man utan afseende på de särskilda stambanornas benämningblott

betraktar deras läge och sträckning, så är det ögonskenligt, att

systemet egentligen omfattade 2:ne hufvudlinier, nemligen från Stockholm

genom Södermanland, Östergötland, Småland och Skåne till

Malmö, samt från Gefle—Dala jernväg vid Storviks station genom delar

af Gestrikland och Dalarne, Vestmanlands bergslag, Nerike och

Vestergötland till Göteborg, förenade sins emellan medelst tvärlinierna

Krylbo—Sala—Upsala—Stockholm, Hallsberg—Katrineholm och Falköping—Nässjö

samt med norska jernvägsnät.et genom nordvestra stambanan

Laxå—Charlot.tenberg.

Detta öfverensstämde och med de hufvudregler för de svenska

stambanornas anordning, som återfinnas uti Eders Kongl. Majrts nådiga

proposition till Rikets Ständer den 28 November 1856, hvaruti såsom

grundprincip fastställes, att stambanorna böra såsom hufvudkommunikationslinier

från landets inre delar leda till de större handelsplatserna

vid hafvet och hvarje särskild bana dervid så vidt möjligt närma

sig den kortaste linien emellan dess. ändpunkter men tillika dels undvika

de störa inre segelledernas granskap, dels beröra mellanliggande

orter af större industriel betydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Emellertid Idel'', såsom förut är antydt, planen ej helt och hållet

fullföljd, i det att dels föreningsbanan emellan norra och vestra stambanorna

ifrån trakten af Krylbo genom Vestmanlands bergverksdistrikt

till Örebro, dels banan emellan vestra Stambanan och Askersund icke

kommo till utförande genom statens försorg. Derigenom förfelades ej

mindre den afsedda omedelbara och korta statsbaneförbindelsen från

norra Sverige och bergslagen till Göteborg än ock den af jernväg och

sjöled öfver Vettern sammansatta kommunikationslinie från samma trakter

jemte Örebro och Vermlands läns bergslager till Jönköping och

södra Sverige, som åsyftades medelst sidolinien till Askersund. Hvad

som sålunda af staten hitintills lemnats ofulländadt af de planer för

stambanornas sträckning, som upprättades vid jernvägsarbetenas begynnelse,

har emellertid blifvit i viss mån ersatt genom den enskilda

företagsamheten, nemligen dels genom sammanbindandet af den så kallade

Köping—Hult-banans ena ändpunkt, Köping, med Sala station på

norra stambanan medelst de båda linierna Köping—Tillberga och Tillberga—Sala,

dels ock genom eu förbindelse mellan Köping—Hultbanans

station Frövi och norra stambanans station Storvik öfver linierna

Frövi—Ludvika, Ludvika—Falun och Falun—Storvik, dels slutligen

genom Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg.

De båda förstnämnda kommunikationslederna motsvara endast

ofullkomligt det mål, som åsyftades, att genom en oafbruten statsbaneförbindelse

på kortaste vägen förena det norra Sverige med det vestra,

synnerligast med Göteborg, tv dels hafva de enskilda jernvägslinierna

lör uppfyllande af andra ändamål blifvit dragna på sidorna om den

kortaste sträckningen, och vägarne sålunda blifvit längre än eljest från

Norrlands bergsbruksidkande orter till Göteborg, den enda exportör fen

under vintermånaderna för Norrlands bergsprodukter, dels blifva transporterna,

då de måste gå öfver derå, olika egare tillhörande, linier

fördyrade i större mån, än som beror endast på den långa vägen. Den

förra af dessa vid de nuvarande förhållandena häftande olägenheterna,

för lång väg, finnes väl icke någon utsigt att få undanröjd, den senare

deremot torde kunna och borde, då en reduktion af tranportkostnaderna

måste anses såsom ett lifsvilkor för en af landets förnämsta industrier,

bergsbruket, ju förr dess hellre häfvas genom att förena alla länkarne

i ifrågavarande led uti en hand, hvilken icke kan blifva annans än

statens.

Ehuruväl den nu föreliggande frågan egentligen icke gäller de nyss

o införmälda båda kommunikationslederna, har styrelsen likväl ansett

vigtigt att i ett sammanhang uppvisa nödvändigheten att, der så ske

kan, genom statsbanor förbinda sådana trafikområden, öfver hvilka re
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

dan befintliga statsbanor framdragits. Och hvad nu särskild! vidkommer

Hallsberg—Motala—Mjölby-jernvägen, så bildar denna en den mest

direkta spårförbindelse mellan å ena sidan mellersta och norra Sveriges

och å den andra Östergötlands, Smålands och Skånes jernvägar och

erbjuder samfärdseln mellan dessa landsdelar vida större lättnad, än

som kunnat åstadkommas medelst den åsyftade statsbanelinien från

Hallsberg till Askersund i förening med sjöleden öfver Vettem. Antagligen

skulle sistnämnda kommunikationsled, om den blifvit utförd,

hafva visat sig alldeles förfelad, så vidt man far döma af numera vunnen

erfarenhet från andra platser, der liknande planer gått i verkställighet,

och skälet, hvarföre icke den raka luden från Hallsberg öfver

Motala till Mjölby ingick i systemet för statens stambanor, var uppenbarligen

intet annat än det, att man vid den tid då detta system upprättades

dels hade såsom grundsats antagit, att jernvägar icke borde

anläggas parallelt med och nära invid de störa inre segellederna, iden

föreställningen, att dessa under seglationstiden ovilkorligen skulle beröfva

så belägna jernvägar all rörelse, dels icke anade den störa utsträckning,

som den enskilda företagsamheten snart skulle gifva åt

jernvägsanläggningarne.

Af huru stor betydelse Hallsberg—Motala—Mjölby-banan är för

Sveriges jernvägsnät och särskild! statsbanorna, faller genast i ögonen,

om man betraktar, huru mycket denna bana förkortar vägen mellan

de tvenne hufvudknutar för de inre jernvägsförbindelserna, Hallsbergs

och Nässjö stationer, från Indika jernvägslinier i alla rigtningar utgrena

sig till rikets förnämsta handelsplatser och industriidkande orter. Dessa

båda punkter stå nu, oberäknadt Hallsberg—Motala—Mjölby-banan, i

direkt förbindelse med hvarandra genom den 24 mil långa luden vester

om Vettern öfver Falköping och Jönköping och genom luden öster

om samma sjö öfver Katrineholm och Mjölby, som i längd håller 26,a

mil, men genom förstnämnda jernväg är afståndet mellan de båda liufvudknutarne

förminskad! till 17,3 mil samt det förut varande minsta

afståndet emellan Hallsberg och Mjölby, 17,9 mil, förkortadt till 0 mil.

Det jernvägsnät, som från linien Laxå—Hallsberg utgår åt nordvest,

norr och nordost, och hvars afstånd till Nässjö förkortas genom

Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg, omfattar, räknadt till och med Gefle

—Dala jernväg, 39,i mil statsbanor, 105,7 mil normalspåriga och

36,0 ndi smalspåriga enskilda jernvägar, eller tillsammans 180,8 mil,

och å andra sidan utgöra de jernvägar, som utgrena sig åt söder och

öster från Nässjö samt genom Hallsberg—Motala—Mjölby-banan erhållit

fördelen af eu närmare väg till det förenämnda norra nätet, 29,o mil

opaginerad Kontrollera mot PDF

statsbanor, 74,8 mil normalspåriga och 15,o mil smalspåriga, eller tillsammans

118,8 mil, den blifvande Halmstad—Nässjö-banan oberäknad.

En bana, som sålunda närmar till hvarandra två stora grupper

af landets jernvägar, har helt och hållet läget af en stambana och kan

ställas lika med de vigtigaste bland dessa senare, såsom varande belägen

nära centrum för hela landets jern vägsnät; ja, med afseende på

den betydelse en sådan bana, som denna, måste hafva icke blott för

den borgerliga samfärdseln utan ock i militäriskt hänseende, då den

möjliggör eu för tiendtliga angrepp skyddad förbindelse mellan de norr

och söderut utbredda jernvägarne och har en kort sjökommunikation

med Karlsborgs fästning, är det fullt antagligt att, om icke den enskilda

företagsamheten mellankomma, staten snart nog skulle sett sig

föranlåten anlägga eu jernväg i den rigtning Hallsberg—Motala—Mjölbybanan

nu intager.

Men de fördelar denna bana genom sitt läge erbjuder kunna ej,

såsom sig bör, tillgodogöras, så länge hon eges och disponeras af ett

enskildt bolag och står under annan förvaltning samt tillämpar andra

fraktsatser än de statsbanor, till indika hon med sina ändpunkter ansluter

sig.

Hvarje jernvägsförvältning måste nemligen bestämma sina frakter

så, att de lemna ersättning för så väl de omedelbara transportkostnaderna

som de af transportlängden till en del oberoende allmänna

omkostnaderna, hvilka belasta frakterna i större mån, ju mindre utsträckning

förvaltningsområdet har. Går nu en transport öfver två

eller flera banor, måste trafikanten på lika många håll bidraga att betäcka

dessa allmänna omkostnader, och summan af dessa andelar af

frakten måste tydligen uppgå till ett vida högre belopp, än om hela

vägsträckan, hvaröfver transporten framgått, löde under eu enda förvaltning,

i hvilket senare fall de allmänna omkostnaderna icke komrne

att synnerligen öfverstiga hvad en hvar af den splittrade transportledens

förvaltningar måste räkna sig till godo. Genom flera banors

sammanförande i samma egares hand möjliggöres således en väsentlig

reduktion af de förut bestående kombinerade fraktsatserna, utan äfventyr

att den förenade bansträckningens behållning på sin rörelse minskas,

men till förmån för den trafikerande allmänheten, som derigenom

kan utan ökad kostnad utsträcka sina industriella förbindelser vida öfver

förutvarande gränser. Gagnet för samhället i det hela af flera jernvägars

sammanslutning till ett är derföre obestridligt, och att Hallsberg—Motala—Mjölby-banans

införlifvande med statsbanorna skall hafva

en välgörande inflytelse på samfärdseln är ej att betvifla, då man tager

i betraktande de stora industriområden, som äro intresserade uti

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

att transporterna öfver derinå led blifva underlättade. Att statsbanorna

sjelfva, i bredd med allmänheten, skola hemta pekuniär^ fördelar af

föreningen, har man allt skäl att hoppas, om icke förr,*då de nu inledda

och småningom tilltagande utbytena mellan bergsbruksorterna

och de söderut belägna sädes- och bränsleproducerande landsdelarne

hunnit utveckla sig.

Huru högt man i allmänhet uppskattar värdet af att förut fristående

jernvägar förenas under eu gemensam egares ledning, finner

man uttryckt i den tendens, som under de sista åren uppenbarat sig

i nästan alla europeiska länder, att i statens hand samla alla eller åtminstone

största delen af befintliga jernvägar, och förnämligast alla

hvarje stat genomgående hufvudlinier, eller att sammansluta de särskilda

enskilda anläggningar^ i så stora gemensamma förvaltningskomplexer

som möjligt; och det vill för Trafikstyrelsen synas som om

tiden vore inne att äfven i Sverige beträda samma väg och genom inköp

fylla de väsentligaste luckorna uti det för handen varande statsbanenätet,

hvithet här förefaller så mycket lättare, som dettas hufvudstomme

redan är färdig samt så beskaffad, att de felande delarne blott

utgöras af jemförelsevis kortare stycken, inskjutna emellan norra, vestra

och östra stambanorna.

Utur dessa allmännare synpunkter måste det nu åt staten gjorda

anbudet att inköpa Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg förefalla synnerligen

värdi att beaktas, och Styrelsen tvekar icke att redan nu uttala

sin på dessa principiella grunder livilande öfvertygelse, att förvärfvandet

af nämnda jernväg skulle tillskynda staten och dess jern vägstrafik

värdefulla fördelar, hvaribland icke minst den, att stambanenätet i det

inre landet söder om Mälare- och Hjelmaredalen derigenom komme att

utgöra ett sammanhängande oafbrutet system, väl egnadt att jemte

derifrån till kusterna på ömse sidor utgående, redan befintliga, statsoch

enskilda jernvägar på ett tillfredsställande sätt uppsamla och förmedla

hela rörelsen inom denna del af riket.

Jemte eu motivering i samma rigtning som den, hvilken Trafikstyrelsen

här ofvan anfört i afseende å de allmänna fördelarne för staten

att med sina äldre stambanor införlifva Hallsberg—Motala—Mjölby

jernväg, har bolagsstyrelsen såsom egentliga anledningen till sin underdåniga

anhållan åberopat aktieegarnes äfventyrliga ekonomiska ställning,

till följd af den förpligtelse bolagsordningen ålägger dem, nemligen

att hvar och en, i mån af sin andel i bolaget, skall medelst kontanta

tillskott betala räntor och amortering på af bolaget i och för

jernvägsanläggningen upptagna lån, för så vidt uppkommande nettobehållning

å hvarje års jernvägstrafik dertill icke lemnar tillgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan att tillåta sig bedöma, i hvad mån det åberopade förhållandet

bör inverka på frågans slutliga afgörande, anser Styrelsen sig dock

höra framlägga en kortfattad redogörelse för detsamma^ uppkomst och

utveckling, så vidt tillgängliga handlingar derom lemna upplysning.

Hallsberg—Motala—Mjölby jernvägsaktiebolag bildades år 1871,

och borde enligt bolagsordningen minst 12,000 aktier å 100 kronor

hvardera vara tecknade, eller ett kapital af 1,200,000 kronor. Aktieteckningen

har dock uppnått ett antal af 14,000 aktier med ett inbetald!

kapital af 1,400,000 kronor.

k ör att åstadkomma återstoden af det behöflig^ anläggningskapitalet

upptog bolaget trenne särskilda amorteringslån, emot obligationer,

nemligen:

l:o. Ett lån å nominel! 2,800,000 kronor den 7 December 1871 mot

5 procent årlig ränta, att halfårsvis erläggas, samt kapitalafbetalning,

som skulle begynna den 30 Januari 1875 och vara afslutad

den 30 Januari 1899, varande kapitalrabatt å detta lån afdragen

med 5 procent, eller 140,000 kronor;

2:o. Ett lån å nominel! 1,200,000 kronor

procent ränta samt amortering inom

lånet, varande kapitalrabatt likaledes

5 procent, eller 60,000 kronor.

3:o. Ett lån å 1,200,000 kronor den 30 Juli 1874 utan kapitalrabatt

mot 6 procent ränta samt kapitalafbetalning, som skulle begynna

den 30 Oktober 1875 och vara afslutad den SO Oktober 1909.

Dessa lån utgöra tillsammans nominellt ............ 5,200,000 kronor.

så att, då aktiekapitalet ...................................................... 1,400,000 ,,

tillägges, hela den för anläggningen uppkomna skuld

utgjorde ........................................................................ 6,600,000 „

A obligationsskulden, som uppgår till 78,78 procent af hela den

under anläggningstiden uppkomna skuld, utgöra de från och med år

1875 enligt amorteringsplanerna utgående annuiteter sammanräknade

omkring 360,000 kronor till och med år 1898, och för 1899: 526,320

kronor, samt för åren 1900 till och med 1907 i rundt tal 84,000 kronor

och sista året 1908: 37,100 kronor.

Trafikinkomsterna hafva emellertid icke lemna! så stort årligt öfverskott

utöfver kostnaderna för drift och underhåll, att förestående

annuiteter under den förflutna tiden dermed kunnat betäckas, och aktieegarne

hafva således till följd af deras vid aktieteckningen åtagna och

genom bolagsordningen stadfästade förpligtelse varit nödsakade att fylla

bristerna genom kontanta inbetalningar.

den 28 Mars 1873 mot 5

samma tid som det förra

afdragen å detta lån med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

n

n

ii

ii

ii

ii

ii

84,000 kronor.

140.000 „

224.000 „

168.000 „

280,000 ,,

som år 1874 utgjort 6 procent af aktiekapitalet eller

,. 1875 ,; 10 „

„ 1876 „ 16 „

„ 1877 „ 12 „

„ 1878 20 „ ... _______

och tillsammans på 5 år 64 procent åt aktiekapitalet, eller 896,000 kronor.

Då det inbetalda aktiekapitalet blott utgör 21,21 men det upplånade

78,78 procent af det hela, och annuiteten i anseende till den

korta amorteringstiden för de första lånen eller 25 år motsvarar ungefär

7 procent, men nettobehållningen af trafiken i medeltal under

de förflutna fem åren allenast uppgått till 2 ''/2 procent på ursprungliga

skuldebeloppet, är det sannolikt att ännu en lång tid måste förflyta,

innan trafikinkomsterna kunna lemna eu nettobehållning, motsvarande

både ränta och amortering på obligationsskulden, och aktieegarne sålunda

befrias från de särskilda uttaxeringarne. Dessa uttaxeringar

måste kännas mest betungande för de minoriteter, inom bolag eller

kommuner, Indika emot sin vilja iuledts i företaget och nu belastas

med dylika utgifter. Såsom exempel vill Styrelsen här nedan anteckna,

huru förhållandet under åren 1874—1878 gestaltat sig för

rande bolag och kommuner.

ifrågava
-

Tecknade

Aktier.

Inbetaldt

Aktiekapital.

Inbetalda

särskilda

taxeringar.

Summa

Kronor.

Motala mekaniska verkstads aktie-

bolag............................................

Motala socken ..............................

5,770

577.000;

369.280

946,280

1,000

100,000!

64.000

164,000

Allhelgona d:o .................................

Godegårds d:o .................................

134

13,400:

8,576

21,976

150

15.000

9.600

24,600

11 varis och Styra d:o .....................

2

200

128

328

Lerbäcks d:o ...................................

200

20,000

12,800

32,800

Ny d:o ....................................

Skenninge stad .............................

50

5,000

3,200

8.200

50:1

50.300

32,192

82,492

öbestridligt torde vara, att det påpekade förhållandet, j sig sjelft

högst behjertansvärdt, äfven med afseende på öfriga enskilda aktieegare,

också ur en allmännare synpunkt är förtjent af uppmärksamhet

så till vida, som bolaget utan statsbidrag tillvägabragt och fullbordat

ett företag, hvaraf dock staten onekligen kan draga ej ringa,

f

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

fördelar och hvaraf behofvet synes så uppenbart, att detsamma, såsom

i det föregående antydts, otvifvelaktigt förr eller senare skulle hafva

föranledt anläggningens utförande på statens bekostnad, derest icke

det enskilda bolaget mellankommit.

Styrelsen öfvergår nu till frågan om inköpspriset.

Uti den underdåniga ansökningen hemställer bolaget, att staten

såsom köpeskilling för bolagets fasta och lösa egendom, att tillträdas

från och med den 1 Januari 1879, måtte erlägga 590,000 kronor per

mil af banans längd och således för inalles 9 mil 5,310,000 kronor,

på det sätt att staten ikläder sig bolagets förbindelser till obligationsinnehafvarne

för ett belopp af 4,806,000 kronor och kontant till bolaget

betalar återstoden 504,000 kronor jemte ränta derå från tillträdesdagen.

Till vinnande af nödig öfversigt öfver förhållandet med förut

omförmälda obligationslån har Styrelsen upprättat vidfogade tabell

(Lutt. A), som efter amorteringsplanerna upptager tiderna för ränteoch

kapitalafbetalningar å hvarje lån från och med år 1875, då amorteringen

å samtliga lånen tog sin början, till och med 1908, då det

sista lånet skall vara slutbetaldt.

Af denna tabell framgår, att vid 1878 års slut

å första lånet borde vara afbetaldt 242,000 och återstå 2,558,000 kronor

å andra d:o d:o 104,000 ,, ,, 1,096,000 ,,

å tredje d:o d:o 52,000 ,,_____,,___1,148,000 ,,

eller en summa afbetaldt kronor 398,000 och återstod 4,802,000 kronor.

Denna återstod är 4,000 kronor mindre än som uti ansökningsskriften

uppgifves, hvilket lärer härröra deraf, att vid senaste utlottning

genom missförstånd endast en obligation å 4,000 kronor af sista

lånet blifvit utlottad i stället för 2:ne, såsom amorteringsplanen föreskrifver.

Särskildt bör anmärkas, att låntagaren är berättigad uppsäga

de första båda obligationslånen till hastigare amortering efter den

30 Januari 1882 och det gista lånet, som löper med 6 procent ränta,

likaledes efter den 30 Oktober 1880.

Enligt Styrelsen meddelad uppgift är en del obligationer af samtliga

lånen ännu osålda, men hypotiserade för andra skulder, nemligen

af första lånet kronor 10,000

„ andra d:o ,, 184,500

„ tredje d:o ,, 656,000

Tillsammans kronor 850,500

Bil. till Riksd. Prof. 1879. 4 Sami. / Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Till säkerhet för lånen är uti obligationerna såväl sjelfva jernvägcn

med alla dess tillhörigheter pantförskrifven, som den aktieegarnes

ansvarsförbindelse åberopad, som innehålles i § 17 bolagsordningen.

Bolagets sväfvande skuld, som vid 1877 års slut utgjorde 1,106,322

kronor 54 öre, lärer enligt ungefärlig beräkning vid 1878 års slut

uppgå till 1,038,473,70 kronor, hvaribland omkring 88,000 kronor

upplupna, men ej förfallna räntor. Om det nominella värdet af återstående

osålda men hypotiserade obligationer, 850,000 kronor, afdrages

från ofvanstående skuldbelopp, så återstår en afrundad summa

af 188,000 kronor såsom bolagets skuld utöfver ännu icke till inlösen

förfallna obligationer.

I fråga slutligen om bestämmandet af Hallsberg—Motala—Mjölby

jernvägs värde i och för dess ifrågavarande inlösning af staten torde

följande omständigheter hufvudsakligen böra tagas i betraktande, nemligen:
traf,

kem omfattning under de förflutna åren;

inkomster af alla slag ;

utgifterna för drift och underhåll;

förhållandena mellan inkomster och utgifter;

de förändringar i afseende på banans ekonomiska resultat, som

med sannolikhet kunna beräknas blifva en följd af dess införlifvande

med statsbanorna; samt

jernvägens och dess tillhörigheters beskaffenhet och materiella värde,

efter deröfver gjorda särskilda uppskattningar.

Beträffande redogörelserna för såväl omfattning som inkomster af

trafiken bär Styrelsen ansett sig böra skilja emellan den trafik, som egt

rum allenast inom banan, eller s. k. lokaltrafik, och den som framgått

öfver så väl den i fråga varande banan som dermed sammanhängande

banor, eller s. k. samtrafik, och slutligen den allenast transiterande trafiken,

och meddelar Styrelsen först nedanstående tabell rörande trafikens

omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

il

!

i

1874.

1875.

1

j 1876.

i

1877.

Antal resande.

Lokaltrafik ............................

77,501

1

105,319

105,085

~

103,371

Samtrafik ..............................

9,951

16,578

19,282

16,831

Transito.........................

156

1,166

864

733

Summa

87,608

123,063

125,231

120.935

Befordrade centner

ilgods.

i

Lokaltrafik .........................

1,000,91

1,507,85

1,670,36

2,268,01!

Samtrafik ...............

2,562,35

3,284,4 7

8,7 Öb,6 3

4,082,0 ej

Transito........................

17,72

18,oi

66,95

178,1 o|

Summa centner

3,580,98

4,810,3 3

5,443,9 4

6,528,2 5

Befordrade centner

fraktgods.

Lokaltrafik .....................

288,597,62

395,901.00

408.744,94

437,819,951

Samtrafik ...............................

826,785,3 7

948,992,9 5

1,188,946,93

1,034,350,41 i

Transito.............................

85,933,22

171,750,56

292,953,86

186,599,73!

Summa Centner

l,201,316,2i|

1,516,645,41

1,890,645,73!

1,658,770,09

Häraf framgår, att i jemförelse med förhållandet under första trafik
-

året eller 1874 antalet resande ökats: 1875

med

40

procent

1876

»

43

»

och 1877

)>

38

»

antalet centner ilgods: 1875

D

34

)>

1876

))

52

»

och 1877

))

82

»

samt antalet centner fraktgods 1875

))

26

procent

1876

))

57

»

och 1877

))

38

»

ådagaläggande denna tabell således en betydlig tillväxt i rörelsen under

de senare åren utöfver det första, ehuru antalet resande och fraktgodset

år 1877 något understiger det nästföregående årets, ett förhål
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

lande, som inträffat vid de flesta af landets jernvägar, statsbanorna inbegripna,

till följd af den med år 1877 begynnande allmänna förlamningen

i nästan alla betydligare rörelsegrenar. Emellertid visar såväl

ilgodstrafiken i sin helhet som den lokala fraktgodstransporten äfven

under sistnämnda år någon tillväxt utöfver det nästföregående.

Öfver inkomsterna af de särskilda rörelsegrenarne lemnar bilagan

Lit. B eu öfversigt för hvartdera af åren 1874—1877. Genom jemförelse

mellan derstädes angifva belopp inhemtas, att tillväxten under

åren 1875, 1876 och 1877 utöfver inkomsterna af trafiken 1874 utgjort

i procent:

1875

1876

1877

för

persontrafiken .......................

...... 22,6

24,7

24,o

»

boskaps- dito.........................

....... 3,6

26,7

21,o

))

ilgods- dito ..........................

....... 26,9

46,6

63,3

))

fraktgods- dito .....................

....... 24,6

60,o

34,6

för

hela trafiken ..........................

23,4

45,3

30,6

och

samtliga inkomsterna ........

22,r

42,3

26,9

Angående omkostnaderna för banans drift och underhåll upplyser

vidlagda specificerade tabell Lit. C, att densamma utgjort under åren.

1874.

1875.

1876.

1877.

för

! HufVudkontoret ...............................

14,69129

17,914

16

20,117

47

20,426

05

S Trafikafdelningen ............................

38,680 99

42,447

93

44,808

59

46,779

84

Banafdelningen .............................

32,008 83

44,138

32

50,890

27

54,865

94

Maskinafdelningen ..........................

76,59299

126,911

74

110,317

96

115,196

46

Förrådet .....................................

2,225174

2,407

55

2,353

43

2,786

33

Summa

1164,199|84

! 233,819

70

228,487

72

240,054

62

Förhällandet emellan bruttoinkomsterna af rörelsen samt omkostnader

för underhåll och drift under åren 1874—1877 och approximativt för år

1878 finnes af nedanstående tabell.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

1874.

1875.

1876.

1877.

''

1878.

: Bruttoinkomst.................

280,969

90

344,703

82

399,829

98

356,735

60

333,280

! Drift- och underhållskost-

nåd...........................

164,199 84

233,819

70

228,487

72

240,054

62

207,280

—j

Nettobehållning kronor

116,770106

110,884

12

171,342

26

116,680

98

126,000

—;

i Inkomst per mil .........''

31,218 88

38,300

42

44.425

55

39,637

30

37,031

_

Omkostnader per d:o .....

18,24442

25,979

97

25,387

52

26,673

85

23,031

—

Nettobehållning per mil

12,974

46

12,320

45

19,038

03

12,963

45

14,000

—

Utgiftsprocent ..............

58,3

67,8

57,1

67,3

62,2

Orsakerna till det mindre förmånliga resultatet af de båda sista

årens rörelse äro ofvan vidrörda, men det bör anmärkas, att sänkningen

af material- och arbetspris under år 1878 medgifvit en ej obetydlig

reduktion af drift- och underhållskostnaden för det året.

Ehuru vanskligt det må synas att försöka uppställa en beräkning

öfver blifvande ekonomiska resultat, i händelse banan öfvergår i statens

ego, anser Styrelsen sig dock böra i sådant hänseende framlägga

följande anmärkningar till det värde de möjligen kunna ega.

Om Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg redan under den förflutna

tiden tillhört statens jernvägstrafik, så hade följande nu befintliga och

aflönade befattningar icke varit af något behof påkallade samt kunna,

så snart staten blifver egare af banan, indragas, nemligen:

Trafikchefen med arfvode ........................krom

Kamreraren och kassören .......................... »

Juridiska biträdet ....................................... »

Vaktmästaren .................................................. »

Kontrollören.................................................... »

Bokhållaren på kontrollkontoret ............... :>

Materialförvaltaren.......................................... »

Lokomotivförareförmannen .......................... »

Kolvakten i Hallsberg ............................. )> 04u: — gl 905

Dessutom kan brandförsäkringsafgiften besparas .................. 2,267

7,000

—

3,105

—

1,000

—

600

—

3,105

—

1,035

—

2,760

—

2,760

—

540

—

hvaremot fordras en baningeniör för

Summa kronor 24,172

............................. 4,000

efter afdrag hvaraf återstår besparade utgifter kronor 20,172

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Utan tvifvel kunna äfven besparingar göras genom det lägre pris, som

statsbanan i allmänhet kan betinga för konsumtionsartiklar, hvaribland

förnämligast stenkol. Enligt erhållna uppgifter hafva stenkolen till

lokomotiven kostat bolaget 24 öre mera per centner i medeltal än

statsbanan betalat, hvarföre, då konsumtionen under de 3 senaste åren

i medeltal utgjort 41,760 centner, bränslet till lokomotiven skulle hafva

kostat statsbanan i rundt tal 10,000 kronor mindre än bolaget måst

påföra sin omkostnadsräkning.

Af hvad nu blifvit anfördt anser Styrelsen sig berättigad att antaga,

det nettobehållningen på rörelsen i statens hand bort utfalla

30,000 kronor högre, än ofvan antecknade resultat utvisar, och sålunda

skolat:

år 1874 uppgå till 146,770 kronor.

» 1875 » » 140,884 »

» 1876 » » 201,342 »

''» 1877 » » 146,680 »

» 1878 » » 156,000 )>

eller i medeltal till nära 160,000 kronor om året.

Vid bedömandet af dessa siffror måste man dock uppmärksamma,

att banan endast i 5 år varit trafikerad och sålunda ej hunnit utöfva

något betydligare inflytande på utvecklingen af omgifvande trafikområdens

industri och handel, i synnerhet som denna utvecklingsperiod

innefattar sådana för all rörelse missgynsamma år som 1877 och 1878.

Äfvenledes måste tagas i betraktande, att den de! af Ostra stambanan,

som utgör en fortsättning rätt i söder af Motalabanan och således

måste utöfva ett väsentligt inflytande å den sistnämndas rörelse, icke

fullbordades förr än i slutet af 1874. Vid öfvervägande af allt detta

kan Styrelsen icke finna någon anledning, hvarföre Hallsberg—Motala

—Mjölby jernväg med sitt förmånliga läge skulle göra något undantag

från den allmänna regeln om trafikens och inkomsternas efter hand

skeende tillväxt. Efterser man förhållandena vid de statsbanedelar,

som närmast gränsa till Motalabanan och hvilkas anledningar till trafik

kunna sägas vara ungefär desamma som sistnämnda banas, så finner

man, att, i medeltal räknadt, linierna Hallsberg—Töreboda, Hallsberg

—Katrineholm, Hallsberg—Kristinehamn, Katrineholm—Norrköping och

Norrköping—Linköping haft förmåga att på omkring 7 år fördubbla

sina bruttoinkomster; och det lider intet tvifvel, att äfven den yngre

linien Linköping—Nässjö skall komma att uppvisa samma förhållande.

Man är således utan tvifvel berättigad till det antagande, att Motalabanan

åtminstone inom förloppet af de tio nästföljande åren skall gifva

eu dubbelt så stor bruttoinkomst som hon gaf 1876, eller innan de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

missgynnande konjunkturerna började verka till trafikens tillfälliga

minskning, och man kommer då till det resultat, att åtminstone före

inträdet åt år 1890 denna banas bruttoinkomster skola uppå till omkring

100,000 kronor per banmil. Äfven under antagande att drift

och underhåll skulle vid denna tid uppgå till 2/g af bruttot, erhölle

man likväl en nettobehallning al omkring 33,000 kronor per mil, eller

för hela banan, i rundt tal, 300,000 kronor. Denna behållning motsvarar

5 procent å ett kapital af 6 millioner.

Det skulle kunna invändas mot beräkningarne af Motalabanans

blifvande inkomster, att, derest dgnna bana komme i statens ego, befor

dr in gs afgi fterna vid godstrafiken, till följd af statsbanornas i allmänhet^

lägre och dessutom vid långa afstånd mycket fallande taxa, skulle

betinga mindre inkomster för en och samma godsmängd, än om banan

fortfarande egdes af det enskilda bolaget och dettas högre specialtaxa

tillämpades. Denna invändning skulle vara giltig, i fall det verkligen

vore fråga om en och samma godsmängd, men så är icke förhållandet,

Efter all sannolikhet komme godsmängden att ökas, då till följd

af lägre enhetspris trafikområdet utsträcktes, och gods, som förut icke

med ekonomi kunnat befordras från längre bort belägna trakter, dårnera

framginge å Motalabanan. För öfrigt må icke lemnas oanmärkt,

att Motalabanan på senare tider ganska väsentligt modifierat sin taxa,

just med^ hänsyn. till fördelarne af en vidgad samtrafik med statsbanorna,

sa att skilnaden i förevarande fall emellan hvad som är och

hvad som komma skulle, derest staten blefve egare af banan, icke är

särdeles betydlig.

Genom nådigt bref af den 4 sistlidne November har Eders Kongl.

Maj:t förordnat, att Styrelsen för statens jernvägstrafik skulle låta besigtiga

den till Motalabanan hörande rörliga materiel jemte husbyggnader

och telegrafinrättningar, samt att Styrelsen för allmänna vägoch

vattenbyggnader borde samtidigt låta undersöka banbyggnadens

beskaffenhet och värde, hvarefter berättelserna öfver hvad vid dessa

förrättningar iakttagits borde genom Trafikstyrelsen, jemte hennes utlåtande,

till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet insändas.

Trafikstyrelsen har genom Bandirektören Lindencrona, Maskindirektören

Lundberg och Telegrafdirektören Stork låtit undersöka och

värdera husbyggnaderna, den rörliga materielen samt telegrafledningarne

med apparater och får härhos i underdånighet bilägga de deröfver

afgifna rapporter jemte den berättelse med tillhörande bilagor

om besigtningen och värderingen af sjelfva banbyggnaden, som på

Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader uppdrag blifvit författad

af Ofverstelöjtnanten A. Grafström och Majoren O. Zander.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Af sistnämnda berättelse framgår, att värderingsmännen, efter att

på det nogaste hafva nivellerat och tekniskt undersökt hela banan,

med användande af normala, hvarken ovänligt höga ej heller nedtryckta

prisförhållanden beräknat, att anläggningskostnaden för sjelfva

jernvägen, utan husbyggnader, rörlig materiel, utredningsinventarier,

telegraf och signaler, borde uppgå till................kronor 4,107,848: —

men att, då denna summa utgör värdet af eu

nybyggd jernväg i fullständigt skick och det

värdet naturligtvis icke kan åsättas en bana, som

varit trafikerad under 5 år, så bör, för att erhålla

banans verkliga värde i dess nuvarande

skick, från ofvanstående belopp afdrag-as för

komplettering af banvallen

” ballasten .

” räler med

behör...

” sliprar......

” stängsel...

till
-

it,000 kronor.

64,000

173,116

76,603

48,033

kronor 370,752:

hvarigenom sjelfva banans nuvarande värde

bör uppskattas till........................................... ” 3,737,096: —

Af öfriga besigtningsberättelser inhemtas: att samtliga husbygg.

.... med iakttagande af nu gällande arbets- och materialkronor

538,319: —

” 3,167: —

naderna blifvit

pris uppskattade till ett värde åt

samt signaleringsinrättningar till............................

att den rörliga materielens nuvarande värde

kan antagas till följande belopp:

8 lokomotiv ............................... kronor

15 personvagnar...........................

137 godsvagnar

326 axlar med hjul .....................

Reservdelar till lokomotiven ......

d:o till vagnar ...............

Verkstadsinventarier och redskap

Särskilda till maskinafdelningen

hörande inventarier ..................

224,700

77,700

211,600

83,928

26,084

2,557

33,093

4,200

597,928: -

65,934:

8,241:

att telegrafapparaternas och dertill hörande

ledningars nuvarande Värde utgör............... ”_

Tillsammans kronor 1,213,589:

Lägges härtill det uppskattade nuvarande värdet

af sjelfva banan ....................................................... kronor 3,737,096:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

så befinnes det materiella värdet af hela jernvägsanläggningen

för närvarande böra uppskattas

till ............................................................... kronor 4,950,685: —.

Beträffande värdet af materialförrådet äfvensom af diverse mindre

inventarier, utlemnade å stationerna och i värderingsinstrumenten icke

upptagne, så, enär dessa värden i mån af efter hand skeende konsumtion

komma att undergå förminskning, torde eu uppskattning af dem

för närvarande vara ändamålslös. Kommer banan att af staten öfvertagas,

bör naturligtvis förrådets värde uppskattas, sådant detta befinnes

deri dag, då trafiken öfverlemnas i statens händer, och då helst

ske genom värderingsman, tillkallade af begge parterna.

Slutligen anser sig Styrelsen böra framhålla den fördel för staten,

som ligger deruti, att banans trafik redan är i viss mån upparbetad

och att, om banans materiella värde bestämmes till ett pris, som

är jemt upp så stort som det, hvartill banan under nuvarande förhållanden

kunde utföras, så är det dock fördelaktigare att för det

priset få en bana, hvars trafik under 5 år hunnit till viss grad utvecklas,

än en alldeles ny bana, som ännu skulle hafva att genomsträfva

de första, i allmänhet svåraste, åren af sin tillvaro. Styrelsen

anser det derföre icke mer än billigt, att, om man å ena sidan, vid

bestämmandet af det materiella värdet gör ett afdrag för banans ålder,

man å andra sidan, just med hänsyn till denna ålder, fäster något afseende

vid deraf betingade högre trafikxä,rde. Det är vanskligt att

härvid söka komma till ett fixt siffertal. Men så mycket torde dock

med fog kunna sägas, att köpeskillingen bör vara åtminstone så pass

mycket högre än det af värderingsmännen reducerade materiella värdet,

4,950,685 kronor, att densamma bestämmes till i rundt tal 5 millioner

kronor. Trafikstyrelsen får för sill del underdånigst föreslå

detta sistnämnda belopp.

I fråga om tiden då banan borde anses vara af staten öfvertagen,

biträder Styrelsen det af sökandena framstälda förslaget, att denna tid

räknas från den 1 Januari detta år.

Styrelsen har i det föregående sökt besvara den frågan, huruvida

Hallsberg—Motala—Mjölby-banan intager ett sådant läge i förhållande

till statsbanenätet och. det system, som för ett dylikt nät bör

följas, att skäl förefinnas till banans upptagande bland stats]ernvägarne

och följaktligen till dess inköp för statens räkning. Vidare har Styrelsen

redogjort för banans trafikförhållanden under föregående år

samt, med uppvisande af de omständigheter, hvarpå en beräkning af

Bill. till Riksd. Prof. 1879. 4 Sand. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

den framtida rentabiliteten bör stödja sig, sökt visa bvilka inkomster

staten borde kunna påräkna af banans trafikerande under närmaste

framtid. Slutligen har Styrelsen, med biträde af dels Styrelsen för

allmänna väg- och vattenbyggnader, dels egna underlydande, framlagt

resultaten af de undersökningar, som skett i ändamål att utröna banans

nuvarande materiella värde, hvarefter Styrelsen, med sammanförande

af dessa resultat, och med iakttagande af hvad i öfrigt bör vid sådan!

tillfälle uppmärksammas, framlagt förslag till bestämmande af den

köpeskilling, som eventuel borde erläggas. Hvad deremot angår den

finansiella form, som vid ifrågakommande inköp lämpligast borde

användas för liqvideu, har Styrelsen så mycket mindre ansett sig befogad

afgifva yttrande, som denna form sammanhänger med sådana

finansfrågor, som ligga utanför området för en jernvägsstyrelses verksamhet.

På grund af- hvad sålunda blifvit anfördt, får Styrelsen underdånigst

föreslå, att staten inköper Hallsberg—-Motala—Mjölby jernväg

på följande grunder:

Köpeskillingen utgår dels med ett fixt belopp af 5 millioner kronor,

i den form, som vid ett blifvande beslut om inköp kan varda bestämd,

dels med ett belopp, som, enligt af från båda sidor utsedde

värderingsmän åsätta enhetspris, motsvarar värdet af de förrådsartiklar,

hvilka ej äro upptagna i vidlagda, på föranstaltande af Styrelserna

för allmänna väg- och vattenbyggnader samt statens jern vägs trafik

upprättade värderingsinstrument, skolande mängden af dessa förrådsartiklar

upptecknas vid den tid, då staten öfvertager banans trafikerande;

Staten anses vara egare af banan från och med den 1 Januari

1879, men banans trafik handhafves under bolagsstyrelsens inseende

och på dess ansvar intill den dag, då, på sätt af Eders Kongl. Maj:t

kan varda närmare bestämdt, Styrelsen för statens jern vägstrafik öfvertager

banans skötsel;

Bolagsstyrelsen vare skyldig redovisa och till Styrelsen för statens

jernvägstrafik öfverlemna skilnaden mellan bruttoinkomst af trafiken

och utgifterna för drift och underhåll under tiden från och med

den 1 Januari 1879 till den dag, då rörelsen öfvertages af Trafikstyrelsen.

Skulle värdena af de i värderingsinstrumenten upptagna föremål

undergå någon försämring af annan orsak än slitning, under den tid,

som förflyter, intilldess rörelsen öfvertages af Trafikstyrelsen, skall

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

f

denna försämring uppskattas och afdrag å köpeskillingen göras till det

belopp, som af Kongl. Maj:t varder bestämdt.

Remissakten återställes underdånigst, och Styrelsen framhärdar

med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

Stockholm den 11 Januari 1879.

underdånig''^; tropligtigsts

tjenare och undersatar

C. O. TR01LIUS.

C. Lirnnell.

II.

Kongl, Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsem
underdåniga

utlåtande den 28 Januari

1879 angående inköp af Hallsberg—

Motala -Mjölby jernväg.

Underdånigste Memorial!

Sedan Styrelsen för statens jernvägstrafik afgifvit underdånigt

utlåtande i anledning af styrelsens för Hallsberg—Motala—Mjölby jernvägsaktiebolag

underdåniga ansökan derom, att Eders Kongl. Magt.

täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition om

inköp på erbjudna vilkor för statens räkning af bolagets jernväg med

allt hvad dertill hörer i fast och löst, och dervid på uppgifna skäl och

med stöd af den värdering af banan, som på föranstaltande af Styrelserna

för statens jernvägstrafik och allmänna väg- och vattenbyggnader

blifvit gjord, i underdånighet förordat, att staten måtte inlösa

jernvägen för ett belopp af, i rundt tal, 5 millioner kronor, så har

Eders Kongl. Magt genom nådig remiss den 11 innevarande månad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

behagat i detta ärende äfven infordra Styrelsens för allmänna vägoch

vattenbyggnader underdåniga utlåtande.

Till åtlydnad af denna nådiga befallning får Styrelsen, jemte

återställande af remissakten med dertill hörande bilagor, i underdånighet

anföra:

Eders Kong]. Maj:ts Styrelse för statens jern vägstrafik har i sitt

underdåniga utlåtande lemnat fullständig utredning rörande den ifråga\

arande jernbanans mellan Hallsberg, Motala och Mjölby ekonomiska

ställning och trafikförhållanden samt närmare redogjort för de resultat,

hvartill de utsedde värderingsmännen kommit i afseende å denna

banas materiella värde och jemväl framhållit ifrågavarande jernbana»

vigt och betydelse för landets kommunikationsväsen och fördelarne af

dess införlifvande med landets stambanor.

Hvad det materiella värdet af denna jernbana beträffar, delar

Styrelsen den af Trafikstyrelsen uttalade åsigt, att detta värde bör

med hänsyn till den redan upparbetade trafiken derå antagas till fullt

5 millioner kronor, ehuru värderingsmännen, utan afseende härå, efter

åtskilliga afdrag för den tid, banan varit begagnad, kommit till det

resultat, att banans nuvarande värde bör uppskattas till 4,950,685

kronor.

Styrelsen anser sig dock icke kunna till alla delar instämma i

Trafikstyrelsens i dess underdåniga utlåtande uttalade åsigt om denna

jernbanas stora vigt och betydelse för landets stambanesystem. Till

eu sådan åsigt kommer man visserligen, om man endast fäster sig vid

den stora förkortning af våglängd emellan landets betydligaste jernvägsknutar

vid Nässjö och Hallsberg, som genom denna jernbana vinnes

af icke mindre än 9 mil, och icke tager i betraktande den trafik

eller det behof af förbindelse mellan dessa punkter, som kan förefinnas.

Landet norr om vestra och den i samband dermed varande nordvestra

stambanan bär fått genom dessa stambanor sina enligt Styrelsens

åsigt angelägnaste förbindelser med de för dessa landsdelar vigtigaste

exportorterna, Stockholm, Göteborg och Norrköping, tillgodosedda, och

dessa förbindelser förkortas icke genom Hallsberg—Motala—Mjölbybanan.

Likaså är landet söder om Nässjö genom södra, vestra och

östra stambanorna förenadt med de för detsamma vigtigaste handelsstäderna

Göteborg, Malmö, Norrköping och Stockholm, och skulle för

dessa förbindelser genom den ifrågavarande jernbanan ej heller vinna

någon förkortning i våglängd. Het är således endast den direkta trafiken

mellan bergslagerna och den södra delen af landet, som skulle.

vinna genom begagnandet af den ofta nämnda banan.

Att denna förbindelse icke, åtminstone för det närvarande, är af

opaginerad Kontrollera mot PDF

någon stor och allmän betydelse i förhållande till samtrafiken och lokaltrafiken

å Hallsberg—Motala—Mjölby-banan, finner Styrelsen skäl

att antaga, alldenstund, enligt hvad af Trafikstyrelsens utredning framgår,

år 1876, då den största trafiken der egde rum, antalet transitoresande

endast utgjorde 0,69 procent och transitobefordrade centner ilgods

1,24 procent samt transitobefordrade centner fraktgods 18,3 procent

af lokaltrafiken och samtrafiken sammantagna.

Styrelsen anser dock, att denna bana har en ganska stor strategisk

betydelse för landets försvar; ty om vid krigstillfällen den östra stambanan

skulle blifva stängd vid Norrköping eller den vestra vid Södertelge

eller Stockholm, så återstode till uppehållande af förbindelsen

mellan mellersta och södra landet denna långt in i landet belägna jernbana

äfvensom stambanan vester om Vettern.

Hvad den delen af ifrågavarande bana, som är belägen mellan

Motala och Mjölby, beträffar, så tror sig Styrelsen böra i underdånighet

erinra derom, att, ehuru den icke ingick såsom en del af det uppgjorda

systemet för landets stambanor, så fästes dock så stor vigt vid

en jernvägsförbindelse mellan östra stambanan och sjön Vettern vid

Vadstena eller Motala, att, för underlättandet deraf, östra stambanan

blef dragen vester om Bommen i stället för öster om denna sjö, hvilken

senare rigtning väl skulle förkortat stambanan, men deremot förlängt

nyssnämnda förbindelse.

Det kan äfven, enligt Styrelsens åsigt, icke vara utan ett allmännare

gagn, att landets äldsta och största mekaniska verkstad, ehuru

enskild! bolags tillhörighet, erhållit jernvägsförbindelse med landets

stambanor.

Då således Hallsberg—Motala—Mjölby-banan obestridligen är i

liera hänseenden af stor allmän nytta och tillkommit utan något understöd

af allmänna medel, synes det Styrelsen vara både rättvist och billigt,

att, då så många andra enskilda jern vägar af jemförelsevis mindre

vigt varit med allmänna medel understödda, en sådan förmån äfven

komme denna jernbana till del.

Huruvida likväl framför ett inköp af banan dess understödjande

medelst lån skulle vara alt föredraga, beror af flera, icke allenast med

trafiken samband egande omständigheter, Indika Styrelsen i det följande

vill söka närmare utveckla, utan äfven af andra statsekonomiska

förhållanden, hvilkas bedömande Styrelsen deremot icke anser sig tillkomma.

När genom deri föreliggande frågan om Hallsberg—-Motala—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mjölby-banans inköp för statens räkning itrågasättes icke allenast en

stor utgift för staten utan äfven frånträdandet af den allt sedan statens

stambanors påbörjande antagna och sedermera orubbligt vidhållna grundsatsen,

att endast stambanorna inom landet skulle af staten byggas

och för statens räkning trafikeras samt utgöra eu statens egendom,

och då antagandet af det utaf bolaget gjorda anbudet rörande inköpet

af jernbana!! till stor del beror på jernbanans värde jemväl med hänsyn

till dess rentabilitet, bär Styrelsen ansett att, då många af redan

befintliga enskilda jernband- varit trafikerade i 10 å 15 år och några

af dem ändå längre, en närmare granskning af dessa banors trafikförhållanden

borde kunna tjena till någon ledning vid bedömandet af

värdet för ifrågavarande jernbana.

Den snabba utveckling, som de enskilda jernbanorna inom landet

vunnit, är så allmänt känd, att derom icke behöfver särskildt ordas;

men Styrelsen anser sig dock böra framhålla, hvad Styrelsens

underdåniga berättelse för år 1877 jemväl upplyser, att intill nämnda

års slut både 37 enskilda jernbanor för ångkraft och 8 sådana för

hästkraft blifvit understödda med statslån åt tillsammans 37,475,555

kronor 24 öre och med statsanslag utan återbetalningsskyldighet åt

3,402,500 kronor. Af jernbanorna för ångkraft har en sammanräknad

längd af icke mindre än 804,1 mil intill nämnda års utgång erhållit

tillstånd att öppnas för allmän trafik, och under år 1878 ökades denna

våglängd med ytterligare 18,7 mil. Vid 1877 års slut hafva statens

stambanor ernått eu sammanräknad längd af 151,4 mil och vid 1878

års slut 160,9 mil.

För granskningen af dessa banors trafikförhållanden bär Styrelsen

upprättat bifogade tabell, som upptager alla de enskilda jernbanor,

som stå i samband med och hafva samma spårvidd som stambanorna,

för hvilkas trafikförhållanden Trafikstyrelsens underdåniga berättelse

för år 1876 närmare redogör. Nämnda år, det senaste för hvilket en

sådan berättelse föreligger, har i allmänhet att uppvisa det fördelaktigaste

resultat, hvad trafiken beträffar, å såväl stat enssom de enskilda

jernbanorna. Styrelsen har dock i denna tabell ansett sig böra utesluta

Gefle—Dala-banan, emedan denna bana utgör ett undantag från

alla de öfriga jernbanorna inom landet, statens stambanor deri inbegripna,

med hänsyn till dess ovanligt stora och vinstgifvande trafik,

men Styrelsen har deremot i tabellen infört Sundsvall—Torpshammarbanan,

som numera står i förbindelse med den under byggnad varande

och till en del redan för trafik öppnade tvärbanan genom Norrland,

oaktadt den förra banan har mindre spårvidd än den senare. Denna

tabell, som jemväl upptager statens stambanor, angifver i särskilda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

kolumner banornas trafikerade medellängd under året, inkomster för

centnermil gods, den uppgillra byggnadskostnaden, totalinkomsten af

såväl person- som godstrafiken och utgifterna för drift och underhåll

samt skilnaden mellan utgifter och inkomster.

Det framgår al denna tabell, att de deri upptagna 18 st. enskilda

jernbanor tillsammans vid årets slut utgjorde eu trafikerad medellängd

af 123,3 mil och i uppgifven byggnadskostnad erfordrat en

summa af 81,260,329 kronor, eller i medeltal för mil 659,045 kronor;

de hade samma år inbringat i totalinkomster 6,819,297 kronor, eller i

medeltal 55,306 kronor för mil och erfordrat för drift och underhåll

tillsammans 4,194,050 kronor, eller 34,015 kronor för mil, samt lemna!

eu behållen inkomst af 2,625,247 kronor.

I förhållande till byggnadskostnaden motsvarar således den behållna

inkomsten eu ränta af 3,23 procent.

Ett sådant enligt Styrelsens åsigt ingalunda otillfredsställande

resultat skulle sannolikt icke vunnits, utan att, jemförelsevis med hvad

förhållandet är vid statens stambanor, höga fraktafgifter för gods tilllämpats

samt drift- och underhållskostnader varit billiga; ty om afgiften

för godstrafiken å dessa enskilda banor varit nedsatt i likhet med

den för statens stambanor, eller så att den utgjort 2,3 öre för centnermil,

men afgiften för persontrafiken bibehållits, så skulle, såsom af

tabellen framgår, totalinkomsten blifvit 5,209,979 kronor, eller i medeltal

42,254 kronor för mil, samt skilnaden mellan utgifter och inkomster

1,134,121 kronor, eller endast 9,116 kronor för mil, som motsvarar

en ränta af 1,39 procent af byggnadskostnaden.

Hade nu derjemte dessa banor varit trafikerade efter samma

grunder som stambanorna och, införlifvade dermed, utgjort eu statens

gemensamma egendom, så finnes det, enligt Styrelsens förmenande,

ej_ något skäl att antaga, det trafikkostnaderna å dessa banor skulle

blifvit särdeles billigare än å de i detta hänseende billigaste delarne

af de nuvarande stambanorna.

Trafikstyrelsens ofvan åberopade underdåniga berättelse visar

nemligen, att kostnaden för drift och underhåll å bandelen mellan

Sala och Upsala år 1876 uppgått till 41,642 kronor för mil och å bandelen

emellan Arvika och Norska gränsen till 43,509 kronor, då bruttoinkomsten

å den förra varit 65,252 kronor och å den senare 44,894

kronor. Antages derföre nu, att samma kostnader å de enskilda jernbanorna

uppgått till endast 40,000 kronor för mil i stället för 34,015

kronor, så hade den behållna inkomsten af alla dessa banor derigenom

reducerats till 277,979 kronor, som endast utgör 0,34 procent af byggnadskostnaden.

Man skulle visserligen häremot kunna invända, att, i

opaginerad Kontrollera mot PDF

samma mån frakterna ställa sig billiga och trafiken på ett fullständigare

sätt ordnas å en jernbana, måste rörelsen ökas. Men då rörelsens

tillväxt inom en ort är beroende af konjunkturer och flera andra omständigheter

och vanligen endast långsamt tilltager, och då derjemte blott

en del af bruttoinkomsten är behållen inkomst, så fordras det en stor

tillökning i rörelsen för att med nedsatta fraktafgifter och ökad driftoch

underhållskostnad erhålla ett lika fördelaktigt resultat i afseende

på inkomster och utgifter som det, de enskilda jernbanorna under motsatta

förhållanden haft att uppvisa.

Hvad nu Hallsberg—Motala—Mjölby-banan särskild! beträffar,

hvilken jemväl finnes upptagen i den bifogade tabellen och hvars fördelaktigaste

trafikår, såsom af Trafikstyrelsens underdåniga skrifvelse

äfven framgår, varit 1876, så visar det sig att under nämnda år trafikinkomsterna

för såväl person- som godstrafiken eller totalinkomsten

uppgått till 399,830 kronor, eller 44,426 kronor för mil, och utgifterna

för drift och underhåll till 228,488 kronor, eller 25,388 kronor för mil,

och skilnaden häremellan, eller den behållna inkomsten, till 171,342

kronor, eller till 12,038 kronor för mil, som således motsvarar 2,84

procent af den uppgifna byggnadskostnaden, 6,013,157 kronor, och

3,42 procent af det värde, 5,000,000 kronor, jernbana!! i materiel! hänseende

anses ega.

Om äfven vid denna jernbana eu i så måtto förändrad godstaxa

blifvit tillämpad, att inkomsten för centnermil utgjort 2,3 öre i stället

för 3 öre, så skulle totalinkomsten blifvit endast 340,279 kronor, eller

37,809 kronor för mil, och skilnaden mellan inkomster och utgifter, eller

den behållna inkomsten, blifvit 111,791 kronor, eller 12,421 kronor för

mil, motsvarande 1,85 procent af den uppgifna byggnadskostnaden och

procent af 5,000,000 kronor.

Hade nu Hallsberg—Motala—Mjölby-banan varit införlifvad med

och trafikerats i likhet med statens öfriga stambanor samt drift- och

underhållskostnaderna derigenom, såsom ofvanföre är omnämndt, kommit

att uppgå till 40,000 kronor för mil, eller till 360,000 kronor för

hela banan, så skulle, då bruttoinkomsten efter den reducerade godstaxan

uppgick till endast 340,279 kronor, en brist af 19,721 kronor

uppstått, hvarmed årets inkomster understigit utgifterna.

Då, såsom af handlingarne synes, bruttoinkomsten på Hallsberg

—Motala—Mjölby-banan under de senare båda åren, till följd af den

tryckta affärsställningen inom landet, varit mindre än under år 1876

och uppgått år 1877 till 356,735 kronor 60 öre samt under år 1878 till

333,280 kronor, så skulle under ofvannämnda förutsättningar förlusten

under dessa år blifvit ännu större.

opaginerad Kontrollera mot PDF

L’Jj

Af ofvanföre an stål da jemförelser och beräkningar framgår således

rigtigheten af Styrelsens här förut uttalade förmodan, att de enskilda

jernbanorna i allmänhet äfvensom särskildt Hallsberg—Motala—Mjölbybanan

icke skulle kunnat lemna en så stor nettobehållning, som de i

verkligheten gifvit, så vida icke jemförelsevis höga fraktafgifter varit

tillämpade och drift- och underhållskostnaderna varit särdeles billiga.

Sistnämnda bana har, såsom handlingarne visa, lemnat en nettobehållning

år 1876 af 171,432 kronor 26 öre, år 1877 116,680 kronor 98 öre, år

1878 126,000 kronor.

Den besparing i utgifter af 30,000 kronor årligen, som Trafikstyrelsen

antagit skulle kunna påräknas genom den ifrågavarande banans

införlifvande med stambanorna, dels genom indragning af åtskilliga

tjenstemän vid hufvudkontoret och af andra nu förekommande utgifter,

och dels genom det lägre pris, som stambanan i allmänhet kan betinga

för åtskilliga konsumtionsartiklar, i synnerhet stenkol, anser Styrelsen

vara för högt beräknad. Handlingarne upplysa nemligen (se bil. Ditt C),

att utgifterna för hufvudkontoret uppgingo år 1876 till 20,117 kronor

47 öre, som gör 2,235 kronor 27 öre för mil af banans längd. Detta

hufvudkontor motsvarar den så kallade byråafdelningen vid statens

stambanor, för hvilken kostnaden år 1876 uppgick till 232,244 kronor

10 öre, och då under samma år 143,6 mil banor voro trafikerade, utgjorde

denna kostnad 1,617 kronor 8 öre för mil. Men denna utgiftspost

har vid statens jernband- stigit år från år, allt efter som banornas

längd ökats, eller från år 1870 till år 1876 med 62,001 kronolog

öre, hvilket, då under samma tid 37,5 mil stambanor blifvit för

trafik upplåtna, motsvarar en tillökning af 1,653 kronor 8 öre för mil

af de tillkomna stambanedelarnes längd. Om man nu beräknar samma

tillökning för tillkomsten af Hallsberg—Motala—Mjölby-banan, hvilket väl

är det rigtigaste, då det arbete, som blifvit utfördt å dervarande hufvudkontor,

måste af andra personer vid stambanans byråafdelning öfvertagas,

skulle eu summa af 14,884 kronor 2 öre för hela banan uppkomma.

Hvad stenkolen åter beträffar, så beror det högre priset derå

sannolikt till eu del på den kostnad, som Hallsberg—Motala—Mjölbybanan

måst betala för transporten från sjöhamn till jernbanan och

hvilken transport stambanan visserligen på egen bana kunde verkställa,

men för hvilken någon kostnad dock måste beräknas.

Medgifves äfven, att en och annan besparing genom banornas

sammanslagning kunde åstadkommas, så torcle likväl icke förbises, att

andra utgifter måste tillkomma, om ofta nämnda bana skall såsom en

stambana trafikeras; af dessa anser sig Styrelsen endast böra påpeka

Bih. till Eiksd. Prof. 1879. 4 Samt. 1 Afd. t

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

den för ett ökad! antal banvakter och en för öfrigt större personal,

rom påkallas af nödvändigheten att anordna flera bantåg, hvilka utgifter

sannolikt komma att öfverstiga de påräknade besparingarne. Styselsen

har derföre trott sig komma det rätta så nära som möjligt, då

Styrelsen antagit, att kostnaderna för drift och underhåll skulle genom

banans införlifvande med stambanorna komma att uppgå till 40,000

kronor för mil, eller något mindre än denna kostnad utgör på den i

detta hänseende billigaste delen å stambanorna.

Det kan vara en sanning, att besparingar kunna göras derigenom

att flera, särskilda bolag tillhörande och i förbindelse med hvarandra varande

enskilda jernband- af mindre längd ställas under en gemensam förvaltning

och under tillsyn afen gemensam trafikchef. Styrelsen tror dock

icke verkan blifver densamma af att en eller flera mindre enskilda banor

sammanslås med statens banor, som snart få en utsträckning af 200

mil, enär det ligger i sakens natur, att handhafvande! och vården af

statens jernvägstrafik samt kontrollen deröfver måste blifva mera detaljerad

och kostsam än hvad som i allmänhet är behöflig! vid de enskilda

jernbanorna.

På grund af hvad Styrelsen ofvan i underdånighet anfört och

hvaraf framgår, att, om Hallsberg—Motala—Mjölby-banan skulle genom

inköp för statens räkning införlifvas med statens öfriga stambanor,

deraf blefve en nödvändig följd, att samma fraktsatser tillämpades och

en lika fullständig trafik ordnades å denna jernbana som å statens

öfriga stambanor, anser Styrelsen — som det här icke tillkommer att i

denna fråga taga hänsyn till andra än rent ekonomiska skäl, men likväl

till fullo erkänner behofvet af bolagets understödjande från statens

sida och som för sin del icke vågar antaga, att de ifrågasatta anordordningarne

skulle inom kort framkalla en tillräckligt stor och vinstgifvande

trafik, då dertill erfordras tid för rörelsens naturliga utveckling

— sig icke kunna i underdånighet tillstyrka inköp för statens

räkning af ifrågavarande jernväg, utan håller före, att ett understöd

under annan form, vare sig lån eller anslag, till sådant belopp och på

sådana vilkor, att bolaget försattes i tillfälle att, utan att betungas af

årliga tillskott, fortfarande handhafva banans förvaltning, vore ändamålsenligare

och för staten mindre kostsamt.

Härigenom blefve det äfven, enligt Styrelsens förmenande, möjligt,

att banan, å hvilken trafiken, åtminstone under mindre tryckta

konjunkturer än nästlidna år egt rum, visat tendens till stigning, kunde

i bolagets ego bibehållas och för framtiden gifva aktieegarne någon

ersättning för derå gjorda stora uppoffringar.

GÅRD Gl. BElJER.

Stockholm den 28 Januari 1879.

A. M. Lindgren,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

in.

Kongl. JernvägstmflJistyreUewt

underdåniga utlåtande den 4 Februari

1879 angående inköp af Hallsberg—

Motala—Mjölby jernväg.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Genom nådig remiss af den 30 Januari detta år har Eders

Kongl. Magt infordrat Styrelsens för statens jernvägstrafik underdåniga

utlåtande i anledning af Styrelsens öfver allmänna Väg- och vattenbyggnader

yttrande den 28 -i samma månad, i fråga om inköp för statens

räkning af Hallsberg—Motala—Mjölby-jernvägen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar Trafikstyrelsens åsigt

rörande Motala-banans nuvarande värde och anser detta värde böra

uppskattas till “fullt 5 millioner kronor“.

Vidare anser Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att Motala-banan

“obestridligen är i flera hänseenden af stor allmän nytta44 och särskildt,

att hon “har en ganska stor strategisk betydelse för landets

försvar44, samt att det synes “vara både rättvist och billigt, att, då så

många andra enskilda jernvägar af jemförelsevis mindre vigt varit

med allmänna medel understödda, en sådan förmån äfven komme denne

jernbana till del.44

“Huruvida likväl44, fortsätter Styrelsen, “framför ett inköp af banan

dess understödjande medelst lån skulle vara att föredraga, beror

af liera, icke allenast med trafiken samband egande omständigheter44,

“utan äfven af andra statsekonomiska förhållanden44. Af dessa tvenne

grunder för frågans utredning anser Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

dock, att det ej tillkommer henne att bedöma den ena, nemligen de

statsekonomiska förhållandena, hvaremot hon åt den andra, eller trafikomständigheterna,

egnar eu närmare utveckling, och det är på den

grunden hon kommer till det resultat, att Motala-banan icke bör inköpas

för statens räkning, men val understödjas, genom “vare sig lån eller

anslag44.

I anledning af den närmare utveckling af trafik omständigheterna,

hvarpå Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen grundar sitt afstyrkande, att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Motala-banan inköpes för statens räkning, får Trafikstyrelsen underdånigst

andraga följande:

Beträffande först sjelfva hufvudfrågan, huruvida Motala-banan, till

följd af sitt läge, är att betrakta såsom en nödig länk i stambanesystemet,

yttrar Väg- och vatten byggnadsstyrelsen, att hon icke anser sig kunna

till alla delar instämma i den åsigten, att nämnda bana är af stor vigt

och betydelse för landets stambanesystem, och hon stöder detta sitt

yttrande på följande skäl, nemligen:

att landet norr om vestra och nordvestra stambanorna och landet

söder om Nässjö redan erhållit sina angelägnaste stambaneförbindelser

till de vigtigaste exportorterna, Stockholm, Göteborg, Malmö

och Norrköping, och att Motala-banan icke förkortar dessa förbindelser;
att

det således vore “endast den direkta trafiken mellan bergslagerna

och den södra delen af landet, som skulle vinna genom begagnande

af den ofta nämnda banan“, eu vinst, som dock enligt

vissa trafikuppgifter, hvarom mera här nedan, icke skulle vara särdeles

stor;

hvarjemte något längre fram säges, att inköp af Motala-banan

innebure frånträdande! af den allt sedan statens stambanors påbörjande

antagna och sedermera orubbligt vidhållna grundsatsen, att endast

stambanorna inom landet skulle af staten byggas och för statens räkning

trafikeras samt utgöra en statens egendom.“

Emot det första af dessa skäl tillåter sig Trafikstyrelsen anmärka,

att betydelsen af en stambana inom ett visst område väl icke

bör förringas deraf, att denna stambana icke förkortar exportvägarne

inom andra områden, och att Motala-banan, såsom stambana eller del

deraf, således icke rimligen kan till sin betydelse förringas af den orsak,

att hon icke förkortar exportvägarne för landet norr om vestra

och nordvestra stambanorna eller för landet söder om Nässjö, lika litet

som vestra och nordvestra stambanorna förringas i värde derigenom,

att de icke förkorta exportvägarne för landet söder om Nässjö

och tvärtom;

Emot det andra skälet får Trafikstyrelsen invända:

att Motala-banans betydelse såsom transitoväg mellan de norr

och söder om henne befintliga järnvägsnät ådagalägges redan derigenom,

att 228 trafikstationer på norra sidan hafva kortare väg öfver

Motala-banan till de 174 stationerna på södra sidan, än öfver någon

annan bana, hvilken förkortning för de flesta stationerna belöper sig

till 7 å 9 mil, och att då antalet af Sveriges samtliga trafikstationer

utgör 563, icke mindre än 71 procent af detta antal således liar för
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

del af att i samtrafik begagna Motala-banan såsom transitoväg, hvilken

förhållande närmare åskådliggöres i den såsom bilaga vidlagda

karta;

Att Motala-bauans nu omförmälda öfverlägsenhet såsom transitoväg,

växer i män som norra stambanan och Halmstad—Nässjöbanan

fullbordas;

att Motala-banan utgör icke blott en föreningslänk mellan vestra

och östra stambanorna utan derjemte en oeftergiflig länk i en central

linie, hvilken från Malmö utgår i nästan rak sträckning norrut öfver

Örebro, der hon delar sig i tvenne armar, hvardera uppnående norra

stambanan;

att en dylik linie i sjelfva verket är eller, rättare sagdt, borde

vara en stambana, så vidt detta begrepp eljest får fästas vid en hufvudlinie,

som genomskär de folkrikaste, bördigaste och för vår jernhandtering

vigtigaste delarne af landet i dettas hufvudsträckning och

utgrenar sig till exportorter såväl i öster som vester;

men att, så länge eu dylik hufvudlinie, såsom förhållandet nu är,

eges och trafikeras af 5 å 6 särskilda egare, staten och enskilda bolag,

densamma icke, enligt hvad all erfarenhet gifvit vid handen, förmår

utveckla lika stort mått af trafik, som i en enda egares hand;

att derföre hvarje tillfälle bör begagnas att, der så till statens

fördel ske kan, förena de särskilda delarne till ett helt och sålunda i

framtiden åstadkomma eu verklig stambana från Malmö, öfver Örebro

till norra stambanan;

att ett sådant tillfälle nu erbjuder sig genom inköp af Motalabanan,

hvarigenom åtminstone en sammanhängande statsbana Malmö

—Örebro skulle uppkomma, i stället för de tre särskilda linierna: statsbanan

Malmö—Mjölby, den enskilda jernvägen Mjölby—Hallsberg samt

statsbanan Hallsberg—Örebro;

att af de nu omförmälda trafikomständigheterna torde framgå,

att Motala-banan, med särskild hänsyn till trausitotrafiken, skulle i statens

hand hafva en vida större betydelse, än hvad Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

velat tillmäta henne;

att, om Motala-banan, under nuvarande förhållanden, icke med

hänsyn till transitotrafiken är hvad hon kunde och borde vara, så beror

detta just på den trafikomständighet, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anser böra fortfara, nemligen att banan icke är införlifvad

med stambanenätet och följaktligen, såsom ofvan är antydt och i

Trafikstyrelsens underdåniga skrifvelse är närmare utveckladt, icke kan

för transitotrafik begagnas med samma fördel som i fall bon vore

stambana;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

och att, ur synpunkten af det allmännas nytta, Motala-banans

nuvarande underlägsenhet i afseende å transitotrafik således snarare

torde vara ett bevis för än emot, att denna bana bör vara en

statsbana.

Emot det tredje skälet får Trafikstyrelsen andraga:

att begreppet stambana icke torde höra bestämmas af sättet, hvarpå

banan tillkommit, icke heller af hvem som eget eller trafikerar banan,

utan endast af det, läge banan intager i förhållande till landets behof

af jernvägsförbindelser, och att följaktligen en bana icke är en stambana

derföre, att hon bygts, eges och trafikeras af staten, utan endast

för det fall, att hon uppfyller berättigade anspråk på eu pulsåder för

det omgifvande landets trafikrörelse;

att sålunda hvarken limon Sköfde—Karlsborg eller stycket Hallsberg—Örebro

är eu stambana, ehuruväl båda bygts, egas och trafikeras

af staten;

att deremot eu sådan linie som Malmö—Mjölby—Motala—Hallsberg—Örebro

till någon punkt på norra stambanan, i fall en sådan linie

egdes cell trafikerades af en och samma myndighet, skulle vara en af

landets vigtigaste stamlinier, fastän densamma tillkommit dels på statens,

dels på flera enskilda bolags bekostnad;

att tankarne kunna vara delade, huru eu sådan linie som den nyss

nämnda borde, från Örebro räknadt, framgå mot norr, antingen öfver

Frövi, Ludvika och Falun, eller öfver Frövi, Köping och Tillberga, eller

ock, såsom 1859 års jernvägskomité tänkt, sig ifrågavarande förbindelse,

öfver Frövi, fram emot Brovallen på norra stambanan, men

att Motala-banan i hvarje fall skulle ingå såsom en länk af denna

stamlinie;

att staten således, genom inköp af Motala-banan, icke frånträder

grundsatsen att inskränka sitt egande och trafikerande af jernbanor till

endast, stambanor, utan fastmer förstärker sitt, nuvarande stambanesystem

genom eu oeftergiflig länk i eu central stamlinie, Malmö—Örebro,

och dymedelst i väsentlig män befrämjar det stora önskningsmålet,

— eu centralstamlinie Malmö—Örebro—Norra stambanan.

Trafikstyrelsen öfvergår härefter till hvad Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

yttrat rörande den högre driftkostnad, som blefve en följd

deraf, att Motala-banan skulle »såsom eu stambana trafikeras».

Driftkostnaden beror, såsom bekant, förnämligast af antalet tåg

och antalet vagnar i tågen. A stambanorna rättas dessa antal, liksom

å hvarje annan bana, efter behofvet, så att å olika delar af stambanorna

förekomma: 1 tåg om dagen, 2 tåg om dagen, 3 tåg om dagen,

och så vidare ända till 8 tåg om dagen allt i hvardera rigtningen. Det

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

linnés så vidt Trafikstyrelsen har sig- bekant ingen anledning till, att

icke samma regel borde följas vid Motala-banan, derest denna skulle

som en stambana trafikeras. Då nämnda regel icke bör vara Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen obekant, men denna Styrelse ändock förutsätter

”nödvändigheten att anordna derå bantåg”, så torde detta få anses

såsom ett tyst erkännande från Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida,

att Motala-banan, i statens hand, hastigare än tillförene komme att uppvisa

en ökad trafik, hvilket också är Trafikstyrelsens öfvertygelse. Eu

af sådan orsak framkallad stegring i driftkostnaden torde emellertid ej

höra beklagas.

Utan att ingå i någon undersökning rörande tågantal, transportmängd

eller dylikt, hvaraf frågans utredning är beroende, tror sig Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen ”komma det rätta så nära som möjligt”

då hon antager, »att kostnaderna för drift- och underhåll skulle genom

banans införlifvande med stambanorna komma att uppgå till 40,000

kronor för mil, eller något mindre än denna kostnad utgör på den i

detta hänseende billigaste delen af stambanorna.»

Det är icke lätt att förstå, hvad meningen egentligen är med

den suppositionsvis framstälda driftkostnaden. Men ett af de två: antingen

har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dermed velat säga, att,

efter banans införlifvande med stambanorna, transportmängden å den

förra kommer att fordra ett så mycket större antal tåg, att driftkostnaden

höjes från omkring 25,000 kronor per mil, som den för närvarande

är, till 40,000 kronor per mil, i hvilket fall dock den ökade transportmängden

skulle föranleda till deremot svarande större inkomster, samt

förhållandet mellan dessa och utgifterna otvifvelaktigt blifva fördelaktigare

än hittills, eller liar Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förmenat,

att vid samma transportmängd driftkostnaden å stambanorna i allmänhet

ställer sig omkring 60 procent högre än å de enskilda jernvägarne.

Det torde vara endast det senare alternativet, som behöfver någon

utredning.

Några praktiska exempel torde här få anföras.

År 1875 var driftkostnaden å linien Sala—Upsala i rundt tal kronor

20,800 per banmil och å linien Storsik—Sala kronor 21,600. Intill

den 6 September nämnda år, innan linien Krylbo—Storvik öppnades

för trafik, framgingo endast 2 tåg om dagen i hvardera rigtningen,

men efter den 6 September 6 tåg om dagen å hela linien Storvik—Upsala.

Under samma år framgingo å Motala-banan äfvenledes

endast 2 tåg om dagen, jemte det kortare lokaltåget Mjölby—Motala,

och man finner häraf, att tågantalet på denna bana under 1875 var un
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

ge farlige n detsamma »om på ofvan nämnda stambanelinier. Motala-banans

driftkostnad under samma år utgjorde i rundt tal kronor 25,700 per banmil.

Under hela året 1876 samt till den 15 Maj 1877 framgingo å

linien Storvik—Sala—Upsala 3 tåg om dagen i hvardera rigtningen

och efter sistnämnda dag 4 tåg om dagen. Dessa år erbjuda således

ingå jemförelse!'' med Motala-banan, som under hela liden och i regeln

både fortfarande endast 2 tåg om dagen. Aret 1877 erbjuder deremot

några jemförelse!’. Under det året framgingo nemligen 2 tåg om dagen

i hvardera rigtningen å linien Holms veden—Storvik, och driftkostnaden

per banmil var i rundt tal kronor 25,800, och å banan Sköfde—

Karlsborg var driftkostnaden under ifrågavarande året endast 20,200

kronor per banmil, ehuru 3 tåg i hvardera rigtningen framgingo. A

Motala-banan framgingo 2 tåg i hvardera rigtningen, och driftkostnaden

var 25,300 kronor per banmil.

Det torde vara öfverflödigt tillägga, att numera, sedan stambanetrafiken

väsentligen försvagats, tågantalen i allmänhet minskats och

således äfven å de statsbanelinier, som här ofvan omförmälts. Några

andra jemförelsepunkter af omförmälda slag äro hittills ej åtkomliga,

utan att återgå till de år, då Motala-banan icke var för trafik öppnad

och då arbets- och materialpris ännu icke stegrats till den höjd, som

under nämnda banas första trafikår, samt då följaktligen jemförbara

statsbanors driftkostnader visa lägre siffror än de ofvan angifna, men

de framstälda jemförelsepunkterna torde emellertid praktiskt ådagalägga,

att, vid ungefärligen lika stor trafik å Motala-banan som å en statsbana,

den senares driftkostnad åtminstone icke varit större än Motalabanans.

Trafikstyrelsen återkommer till frågan om driftkostnaden, då hon

nu går att granska de beräkningar Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framlagt såsom stöd för sin åsigt, att Motala-banans afkastning skulle

väsentligen minskas, om hon införlifvades med stambanorna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åberopar resultaten af eu tabell,

som hon vidfogat sitt underdåniga utlåtande. Enligt denna tabell

hafva de deri upptagna 18 banorna gifvit i totalintägt 6,819,297 kronor

och erfordrat i driftkostnad 4,194,050 kronor samt lemna! eu behållning

af 2,625,247 kronor, motsvarande 3ya procent af deras byggnadskostnad,

»hvilket ingalunda otillfredsställande resultat!) enligt Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens förmenande, »sannolikt icke vunnits utan

att jemförelsevis med hvad förhållandet är vid statens stambanor höga

fraktafgifter för gods tillämpats samt drift- och underhållskostnader

varit billiga; ty om afgiften för godstrafiken å dessa enskilda banor

vant nedsatt i likhet med den för statens stambanor eller så, att den

opaginerad Kontrollera mot PDF

utgjort 2,3 öre för centnermil, men afgifteu för person trattken^ bibehållits,

så skulle, såsom af tabellen framgår, totalinkomsten blitvit 5,209,979

kronor eller i medeltal 42,254 kronor för mil, samt skilnaden mellan

utgifter och inkomster 1,134,121 kronor, eller endast 9,116 kronor för

mil, som motsvarar en ränta af 1,39 procent af bygga a d skostnaden».

För att rätt besvara den frågan, hvar driftkostnaden vant störst,

på statens jemvägar eller å de 18 enskilda jernvägarne, är det icke

nog med att uppvisa endast driftkostnadernas fördelning per b an mil,

ty derigenom har man ju ej tagit hänsyn till det qvantum transportarbete,

som med driftkostnaden blifvit betaldt. Såsom uttryck för detta

transportarbete har man dels antalet vagnmil, dels antalet netto- och

brutto-centnermil. .

År 1876, det som Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen valt tor små

beräkningar, utgjorde i enlighet med de i Trafikstyrelsens berättelse

för samma år förekommande statistiska tal:

Kostnader för en vagnmil å statens jernvägar kronor 1: 11.

oc), ), » » » å de 18 enskilda jernvägarne

.................................................................... *

en netto-centnermil, så väl gods som personrörelsen

inräknad, kostade å statens jernvägar 2,i öre.

och å de 18 enskilda jernvägarne...................... 3,5 »

och en brutto-centnermil å statens jernvägar 0,44 »

men å de 18 enskilda jernvägarne ..................... 0,67 »

1 motsats till hvad Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antagit,

kommer man således till det resultat, att driftkostnaden å statens jernvägar

varit, efter vagnmil räknad, 26 procent billigare än å de 18 enskilda

jernvägarne och, efter centnermil, netto och brutto, icke mindre

än S3 V. procent billigare.

Hvad särskild^ angår det exempel Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

valt för att bevisa rigtigheten af sin förmodan, att utgifterna å

de anförda enskilda banorna skulle varit vida högre, om de förvaltats

i samband med statsbanorna, nemligen att utgifterna å linierna Upsala—

Sala och Arvika—Norska gränsen, hvilka vore de med hänsyn till driftkostnaden

billigaste delarne af statsbanorna, uppgingo år 1876 till

41 642 kronor å den förra samt 43,509 kronor å den senare, då deremot

desamma å do 18 enskilda banorna utgjorde blott 34,015 kronoi

per mil, så visar det sig huru fullkomligt främmande Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

stält sig till den oundgängliga faktorn transportarbetet.

Detta arbete utgjorde nemligen, uttryckt i brutto-centnermil,

för år 1876 å Upsala—Sala-linien 9,019,680 och å Arvika-limen 9,455,620

samt för de nämnda enskilda banorna 5,080,489 centnermil, allt per

Eib. till Ilik sä. Prof. 1879. 4 Sami. 1 Afä. a

opaginerad Kontrollera mot PDF

banmil räknadt. Transportarbetet var således å den förstnämnda linien

74 och å den senare 86 procent större än å de enskilda banorna, och

då borde det ej väcka förundran, att utgifterna äfven varit större. Men

då skilnaden i sistnämnda hänseende blott uppgår å den förra linien till

22 och å den senare till 28 procent, är man fullt berättigad att snarare

vänta ett gynsamt resultat af sammanslagning med statsbanorna

än tvärtom.

Det finnes intet skäl för det ensidiga antagandet, att, om en kort

enskild banas intägter, vid banans öfvergång till ett vidsträckt förvaltningsområde,

reduceras efter de å detta område gällande billigare fraktvilkoren,

banans utgifter likväl icke skulle undergå någon förändring

utan bibehållas vid sina förutvarande högre belopp, och det första vilkoret

för att komma till ett någorlunda rigtigt omdöme, huru banans

ekonomiska resultat komme att gestalta sig under de nya förhållandena,

måste vara, att såväl intägter som utgifter beräknas efter analoga grunder,

så att, om de förra uppskattas efter det större nätets medelintägt,

de senare likaledes rättas efter hvad omkostnaderna äro å samma nät.

Tillämpas nu detta förfaringssätt, hvars rigtighet ej lärer kunna bestridas,

på det af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppstäda exemplet,

så måste mot den på grund af statsbanans lägre medelfrakt minskade

intägtssumman ställas en efter statsbanans medeldriftkostnad beräknad

utgiftssumma. Och då nu, efter hvad nyss är angifvet, statsbanans medelkostnad

per netto- och brutto-centnermil är två tredjedelar af de enskilda

banornas, måste mot den reducerade intägtsumman 5,209,979

kronor ställas två tredjedelar af banornas sammanlagda utgiftsbelopp,

eller 2,796,033 kronor, hvarutaf framgår en behållning af 2,413,946

kronor, hvilken med endast 211,301 kronor understiger den som verkligen

influtit, då deremot Väg- och vaftenbyggnadsstyrelsen uppskattat

den genom de nya förhållandena inträdande minskningen till 1,491,126

kronor. Att den nämnda minskningen af 211,301 kronor alls framträder,

härleder sig deraf, att nämnda styrelse reducerat intägten för all

godstrafik efter statsbanans medelintägt 2,3 öre per centnermil och med

detsamma antagit, att allt det gods, som förut forslats i medeltal 3 mil,

efter öfvergången skulle transporteras mera än 3 gånger så långt som

förr, ty statsbanornas lägre medelinkomst per centnermil beror ju på

att godstaxan är hvad man kallar fallande, och att godset å dessa banor

i allmänhet förts 10,5 mil. Men icke är det antagligt, att den lokala

trafiken, det vill säga den, som håller sig inom banans område, undergår

någon utsträckning i väglängd, och för denna trafik borde således

de äldre afgifterna bibehållits lika, då för de kortare distanserna ingen

stor olikhet egen rum mellan de anförda banornas och statens taxor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Huru stor M äf godstrafiken å de 18 enskilda banorna är lokal är

väl icke kändt, med undantag för Motala-banan, men då hela ka eu

afser att belysa sistnämnda banas framtida ställning, och da lokalgodstafiken

å samma bana inbragt 14 procent af hela godsmtagten, börda

''imloct härmed 14 procent af ifrågavarande 18 banors godsmtagt anÄ

icke undergå någon sänkning och reduktionen efter statsbanans

oris hafva inskränkts till de återstående 86 hundradelarne. Med iakttagande

häraf blifver oftanämnda enskilda banors hela intägt, efter tillamp - Sng af statsbanefrakten, 5,435,284 kronor, och om man *«££**%

den förut uppgifna, efter medelkostnaden å statsbanan reducerade

-iftssumman kronor 2,796,033, så blir behållningen 2,639,251 kronor,

Sfer 2 3 -ånger så stor som den Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen beräkna?’och

tifl och med 17,oo» k.ronor »t»m «n denetatatak™ ^fvor.

Dpi) särskilda tillämpning a Motala-banan, väg- och vatten»}gg

nadeotyieloen Irt 7sitt JL allmänt hållna beraknmgooätt, torde,

idan bristfälllhetcrna i detsamma nu blindt påvisade endast t .tonte

korthet behöfva omnämnas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseni hav

kommit till det resultat att, medan banan 1876 haft t utkomst 899,880

krm o, och efter afdrag af utgifterna, 228,488 kronor, lemna! en bohållning

af’171,342 kronor, så skulle, med tillämpning af statens gosfraktepS»

inkomsten endast uppgått till 340,279 kronor och med oforäXT

driftkostnad behållningen till 111,791 kronor men, med drlftkostnadenökad

från de» då farande till det af Styrelse!. pa de» nya.

anförda ohållbara grunden antagna beloppet 40,000 kronor pe

eller 360,000 kronor inalles, en brist uppstå af 19,721 kr .

Mot detta resultat anmärkes, med hänvisande till hvad i det lort

sående blifvit anfördt, att, långt ifrån att eu tillölanngm utgifterna hell

öfver förmodas, de nuvarande utgifterna böra reduceras efter statens

medelkostnad och att, då utgifterna, beräknade efter denna medelkostnad

samt det å Motala-banan utgjorda antalet brutto-centnermil, uppgå

till 911 596 kronor, behållningen å den minskade bruttointagten skulle

utföra 128 683 kronor. Men om man, såsom ofvan ar visadt antager

att endast ’ transiterande och det i samtrafik expedierade godset me

ej det lokala transporterades mot den nedsatta frakten, sku e r ^

intä-ten uppgå till 348,616 kronor, och behållningen till 137,020 kr

nor och demm således utgöra i förra fallet 16,892 och i senare fallet

25,239 kronor mer än hvad Väg- och vattenbyggnadsstyre sen unni ^

Den sist funna behållningen uppgår val endast till 80 procent a

Mota]a-banans behållning under år 1876, men detta berorpa att frakten

för allt transiterande och samtrafik^*. antagits sko a et e

föreningen nedsättas så mycket som i förhållandet o,o till 2,o

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

med 23 procent Men denna supposition går vida utöfver hvad förhållandet

i verkligheten kommer att blifva, ty för de varor, som intaga

de vigtigaste rummen i godstrafiken, såsom jern, skogseffekter

och spannmål, äro, genom eftergifter å såväl Motala-banans som statsbanans

sida, frakterna redan så nedsatta, att någon ytterligare sänkning

i dem icke kan ifrågakomma, och de qvantiteter af dessa varor, som

ifrågavarande år afsändes från Motala-banan till statsbanestationer och

hufvudsakligen exporthamnarne, utgjorde ända till 70 procent af allt

det gods, som skickades från Motala- till statsbanan. Sänkningen i

intägtsbeloppet för den trafik, som redan förefinnes, blifver derföre vida

mindre än hvad ofvan antagits, och för en ansenlig del af godstrafiken

kommer förändringen endast att bestå deri, att, om vid fraktbeloppets

jemna fördelning på den vägsträcka godset gått å Motala-banan och

statsbanan samfäldt, en mindre part fäller på den förra banan, en så

mycket större del kommer den senare banan till godo. Den trafik åter,

som ytterligare tillkommer, måste alltid bidraga att höja banans afkastning.

1 sin kritik öfver Trafikstyrelsens utlåtande, att eu besparing i

utgift. af 30,000 kronor skulle uppkomma genom banans införlifvande

med stambanorna förmedelst indragning af åtskillige tjensteman vid

hufvudkontoret och andra nu förekommande utgifter samt lägre pris

för åtskilliga konsumtionsartiklar, verkställer Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

för att bevisa sin åsigt att denna besparing blifvit för högt

uppskattad, en jemförelse mellan kostnaderna för Motala-banans nuvarande

hufvudkontor och de blifvande kostnaderna för det framtida bestridandet

af de till detta kontor hörande göromål, hvilken jemförelse

gifver det intrycket, att det i stället för besparing skulle tillkomma eu

kostnad, hvilken för hela banan uppgång^ till 14,884 kronor 2 öre,

ehuru meningen väl är, att denna summa skulle träda i stället för det

belopp nämnda hufvudkontor för närvarande kostade, så att, då det beloppet

upptagits för år 1876 till 20,117 kronor 47 öre, i sjelfva verket

en besparing skulle uppkomma, men endast af 5,233 kronor 45 öre.

Nämda hufvudkontor har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antagit

motsvara byråafdelningen vid statsbanan och derföre jemfört de för

hvardera utgående kostnaderna. Hufvudkontorets kostnad upptages,

såsom ofvan nämndes, till 20,117,i7 kronor, hvilket. motsvarar 2,235,27

kronor för mil af banans längd. Statsbanans byråafdelning uppgifves,

enligt Trafikstyrelsens årsberättelse för år 1876, till 232,244,10 kronor,

motsvarande i,617,08 kronor per mil af det året trafikerad banlängd,

143,6 mil. Den sålunda funna kostnaden per banmil höjer dock Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen genom eu ganska egendomlig beräkning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Hon uppgifver nemligen »att kostnaden för byråafdelningen vid statens

jern vägar år från år stigit allt som banornas längd ökats, eller tran

''1870 till år 1876 med 62,001,06 kronor, hvilket, då under samma tid

37,5 mil banor blifvit för trafik upplåtna, motsvarar en tillökning åt

1,653,08 kronor för mil af de tillkomna stambanedelarnes längd», och

detta/ sist nämnda tal använder Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sedan

till att bilda den ofvan anförda summan 14,884,02 kronor. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen synes sålunda betrakta byråafdelmngens kostnad

bero uteslutande af banornas längd, utan afseende på det ökade

arbete, som en växande trafik klöfver, men om man ock betraktar saken

ur en sådan synpunkt, torde med skäl kunna frågas, hvarföre beräkningen

af denna kostnads tillväxt grundats endast på förändringarne

i kostnad och väglängd under perioden 1870—1876 och icke utsträckts

till hela tiden allt sedan den första stainbanedelen öppnades, då ju ett

säkrare medeltal skulle erhållits, fastän resultatet icke skulle blifvit

annat än det först utan omväg funna, eller att byråafdelningen kostat

i medeltal per mil 1,617 kronor. .

Men för bedömandet af jernvägsutgifter lemnar banans utsträckning

blott en ofullkomlig ledning; omfattningen af banans rörelse måste

nödvändigt tagas med i beräkningen. Efterser man derföre, huru tillväxten

i byråafdelniugens utgifter gestaltar sig i förhållande till trafiken,

och begagnar till jemförelse!! de tal, som i törsta hand tjena till uttryck

för trafikens storlek, eller antalen tågmil och vagnmil, finner

man af de i Trafikstyrelsens årsberättelser meddelade data, att nämnda

afdelnings utgifter relativt nedgått år från år och utgjorde, för

att nu hålla sig inom den af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antagna

tidsrymd, år 1870 i medeltal 62 öre per tågmil och 4,1 ore

ner vagnmil, men år 1876 endast 40 öre per tågmil och 2,5 ore

per vagnmil. Då nu byråaldelningens arbeten för Motala-banan, om

denna förenas med statsbanorna, icke kunna blifva dyrare än afdelningens

arbeten för sjelfva statsbanorna, måste de sist anförda

kostnadsbeloppen, sammanstälda med de & Motala-banan utgjorda tag

och vagnmil, lemna ett ganska exakt uttryck för kostnaden a de arbeten

som skulle ersätta det nuvarande hufvudkontorets bestyr. Begagnar

man till jemförelse tågmilen, hvilka å Motala-banan år 1876

uppgingo till 15,114, finner man byråafdelningskostnaderna blifva 6,041,60

kronor; begagnar man åter vagnmilen, hvilkas antal var 168,725, finnes

kostnaden utgöra 4,218,12 kronor. Skilnaden häremellan och hufvudkontorets

kostnad, 20,117,47 kronor, utgör i förra fallet 14,075,80 och i

det senare 15,899,35 kronor, eller i medeltal och i rundt tal 15,000

kronor, och besparingen är således tre gånger så stor soin den, hvilken

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

framgår ur Väg- och vattönbyggnadsstyrelsens läkning, samt ensamt

för denna post hälften af den besparing, Trafikstyrelsen ansett höra

kunna påräknas i förvaltningens alla grenar,

Det återstår att säga några ord i anledning af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

beräkning af transitotrafikens storlek å Motala*1

banan under nuvarande förhållanden. Bemälde styrelse beräknar nemligen

antalet transitoresande under 1876 till endast 0,69 procent af det

antal, som lokaltrafik och samtrafik tillhopa har att uppvisa-, Talet är

visserligen rätt uträknadt enligt de nakna sifferuppgifterna, men till

en början saknas den kommentar dertill, som borde hafva förebragts,

då meningen var att med tillhjelp af ett dylikt tal bevisa transitotrafikens

relativa obetydlighet. Det är nemligen en absolut omöjlighet

att exakt uppgifva antalet af de resande, som transitera en bana, af

det skäl, att direkt biljettförsäljning till dylika resande icke eget- ruin

annat än. undantagsvis, hvadan t. ex. eu resande, som ämnar sig från

Örebro till Säfsjö, måste köpa ny biljett i Hallsberg för färden öfver

Motala-banan, och till följd deraf kommer att räknas till banans lokaltrafik

emellan Hallsberg och Mjölby. Enahanda förhållande eger rum

med. hänsyn till person-samtrafiken. Och detta verkar naturligtvis

dertill, att person-lokaltrafiken synes betydligt större än hvad hon i

verkligheten är, jemförd med den personal transito- och samtrafiken.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hela framställningssätt gifver det

intryck, att Motala-banans trafikvärde egentligen hänförer sig till endast

lokaltrafiken, men att denna banas trafikförhållanden gent emot de på

hvardera sidan befintliga jernvägsnäteu, dit ju äfven samtrafiken inåste

läknas, . är af underordnad betydelse. Rätta förhållandet är dock, att

banan till största delen lefver på sin transito- och samtrafik, och såsom

bevis härpå, torde endast behöfva framhållas hvad ofvan är anfördt,

deiom, att intägten åt transiterande och samtrafik-gods tillhopa förhåller

sig till intägten af den lokala godstrafiken som 86 till 14; äfvensom

att, med inräkning af persontrafiken, hela den lokala person- och

godstrafiken lemnat endast omkring hälften så stor intägt som transitooch

samtrafiken.

Det är anmärkningsvärdt att Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

vid bedömandet af den framtida rörelsen uteslutande hållit sig till

Motala-banans förmodade ställning, utan att sträcka blicken utöfver

detta relativt inskränkta område eller fästa ringaste afseende vid de

fördelar denna banas inköp skulle bereda statsbanorna sjelfva, och

sålunda lemnat den allmänna samfärdselns bästa helt och hållet ur

sigte.

På grund åt hvad sålunda förekommit vid granskningen åt Väg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

och vattenbyggnadsstyrelsens invändningar mot inköpet af Motala-banan

för statens räkning, måste Trafikstyrelsen vidhålla det förslag, hon

redan i detta ärende underdånigst afgifvit.

Remissakten återgår härhos, och Styrelsen framhärdar med djupaste

vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, troplistigste

tjenare och undersåtar

Stockholm den 4 Februari 1879.

C. O. TROILIUS.

C. Limnell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1879:53 Skrifvelse, angående dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition om bildande af en jernvägshypoteksfond, dels väckt motion om beredande af förlagskapital åt den inhem s. 1 i texten