Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Riksgäld skontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1878 års riksdag.

1879-02-19 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1879:5, Utlåtande, angående Riksgäld skontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1878 års riksdag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

1

Nto 5.

Auk. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1879, kl. 8 e. m.

Utlåtande, angående Riksgäld skontorets förvaltning under den tid,

som förflutit sedan början af 1878 års riksdag.

(R. A.)

Sedan Stats-Utskottet numera tagit kännedom om den utaf Riksdagens

år 1878 församlade revisorer afgifna berättelse om granskningen

af Riksgäldskontor^^ tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse till

Utskottet remitterats och bland Kamrarnes ledamöter i tryck utdelats,

samt genomläst de protokoll, hvilka blifvit hos fullmäktige i Riksgäldskontor

förda efter den 14 Augusti 1878, med hvilken dag revisorernes

protokollsgranskning slutade, till och med den 23 Januari 1879, å hvilken

dag fullmäktiges berättelse till innevarande års Riksdag blifvit afgifven,

får Utskottet härmed meddela yttrande öfver hvad revisorerne uti sin

berättelse i ett eller annat hänseende erinrat och föreslagit samt hvad i

öfrigt vid berörda, af Utskottet verkstälda granskning förekommit.

l:o.

Angående konvertering af äldre statsobligationer.

(Rev.-ber. sid. 42—49. Fullm. uti. sid. 203—208.)

Efter en å sid. 42—44 af revisionsberättelsen förekommande redogörelse

för fullmäktiges den 19 Mars 1878 fattade beslut att medgifva

Bill. till Riksd. Prot. 1879. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

Herrar von Erlanger & Söbne i Frankfurt ain Main och die AngloOesterreichische

Bank i Wien begagnandet af den enligt 11 § af lånekontraktet

den 28 December 1877 dem tillförsäkrade optionsrätt till

öfvertagande af de omkring elfva millioner Tyska Riksmark, som af

1875 års låns andra emission återstodo osålda, hafva revisorerne å sid.

44—47 af deras berättelse meddelat åtskilliga uppgifter om berörda

lånemedels indragning och användande till konvertering af obligationer

tillhörande 1855, 1861 och 1870 års lån, i den mån en sådan konvertering

vid revisionsberättelsens afgifvande egt rum; hvarefter revisorerne,

å sid. 47—49, om hvad sålunda förekommit, gjort en framställning, deri

de, uppå angifna orsaker, dels förklarat det synas dem angeläget,

att, med upphäfvande af fullmäktiges konverteringsbeslut, de för andra

emissionen af 1875 års lån influtna medel blefve, innan något annat lån

för jernvägsbyggnader upptoges, till det i obligationerna omförmälda

ändamål, jernvägsbyggnader, använda, dels ock, med förmälan, att de

ej ville inlåta sig på frågan, huruvida fullmäktige rätt tolkat § 36 i

Riksgäldskontorets reglemente af år 1877, då de till »konvertering» hänfört

de af dem med afseende å 1870 års ännu ej till ovilkorlig inlösen

uppsägbar^ obligationer vidtagna åtgärder, likväl, på det att icke liknande

händelser i framtiden måtte inträffa, ansett det nödigt, att i blifvande

reglementen begreppet »konvertering» måtte sålunda bestämmas, att det

ej kunde tillämpas på andra lån än dem, som vid konverteringsbeslutets

fattande vore uppsägbar.!

Öfver revisorernes omförmälda framställning hafva fullmäktige å

sid. 203—208 af deras vid revisionsberättelsen fogade utlåtande yttrat

sig. Då det skulle leda till en allt för stor utförlighet att här upprepa

revisorernes samt fullmäktiges vidlyftiga, å ofvan angifna sidor af berättelsen

förekommande framställningar, angående ifrågavarande låneoperation,

tillåter sig Utskottet att härmed till dem hänvisa.

Vid pröfning af så väl revisorernes som fullmäktiges yttranden

anser Utskottet sig ej ega skäl tillstyrka Riksdagen att, på sätt revisorerne

föreslagit, med upphäfvande af fullmäktiges konverteringsbeslut,

lemna någon särskild föreskrift beträffande användandet af de medel,

som för ifrågavarande försålda obligationer af 1875 års låns andra emission

influtit. Som emellertid den nuvarande tidpunkten synes vara föga lämplig

för verkställande af en konvertering och det vid sådant förhållande för

det närvarande ej torde vara skäl att bibehålla det i § 39 af nu gällande

reglemente för Riksgäldskontoret förekommande stadgande, som berättigar

fullmäktige att försälja obligationer för beredande af tillgång till konvertering

af äldre statslån, hemställer Utskottet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

3

att stadgandet om rätt för fullmäktige att försälja

obligationer för beredande af tillgång till konvertering

af äldre statslån må ur det blifvande reglementet för

Riksgäldskontor uteslutas.

2:o.

Angående 1818 års lån.

(Rev.-ber. sid. 50—55. Fullm. uti. sid. 208—210.)

Efter att hafva redogjort för fullmäktiges beslut om upptagande

af 1878 års lån, hafva revisorerne å sid. 54 och 55 af sin berättelse

derom gjort en framställning, hvilken blifvit å sid. 208—210 af fullmäktiges

utlåtande af dem bemött på ett, enligt Utskottets åsigt, fullt

nöjaktigt sätt. Då emellertid denna revisorernes framställning ej i och

för sig innehåller något förslag, att af Riksdagen pröfvas, har Utskottet

ansett något vidare yttrande derom ej från Utskottets sida erfordras.

Deremot hafva, omedelbart efter berörda framställning, revisorerne,

å sid. 55 af berättelsen, förklarat att, då 39 § i Riksgäldskontorets nu

gällande reglemente syntes lemna rum för olika tydning i frågan om,

huruvida fullmäktige vore berättigade att utan särskildt bemyndigande

af Riksdagen upplägga lån på högre belopp, än som enligt de för kontoret

gällande bestämmelssr finge försäljas, så hade revisorerne ansett

sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet på nödvändigheten att berörda

tvetydighet blefve i ett blifvande reglemente undanröjd.

Utskottet, som ansett revisorernes berörda framställning ej nu, i

sammanhang med den förevarande granskningen af Riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning, böra föranleda något Utskottets yttrande, skall

vid framläggande af förslag till blifvande reglemente för Riksgäldskontoret

taga denna fråga i öfvervägande.

3:o.

Angående förräntande af Riksgäldskontorets kontanta behållningar.

I detta ämne hafva revisorerne å sid. 62 och 63 af deras berättelse

framlagt ett förslag, öfver hvilket fullmäktige å sid. 210—212 af deras

utlåtande yttrat sig.

Då Stats-Utskottet funnit nödigt att för detta ärendes handläggning

begära sammanträde med Banko-Utskottet, kommer Sammansatt Stats
D
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats- Utskottets Utlåtande N;o 5.

och Banko-Utskott att framdeles meddela yttrande angående revisorernes

omförmälda förslag, äfvensom angående en i samma ämne inom Andra

Kammaren väckt motion;

hvilket Utskottet härmed får för Riksdagen anmäla.

4:o.

Angående Riksgäldskontorets hufvudbok.

o

A sid. 63 af berättelsen hafva revisorerne anmält, att vid granskning

åt Riksgäldskontorets hufvudbok ingen annan anmärkning förekommit.

, än att i den vid hufvudboken fogade uppgift å de i Riksgäldskontoret

deponerade obligationer för bildande af en fond för framtida

större reparationer å Strörnsholms kanal summan af dessa obligationer

uppgifves vara 120,000 kronor, då den rätteligen räknad utgör 131,700

kronor.

Utskottet har gjort sig förvissadt derom, att denna rättelse blifvit

å behörigt ställe i nämnda, vid hufvudboken fogade uppgift antecknad;

hvilket Utskottet härmed fär för Riksdagen anmäla.

5:o.

Angående upphörande af föreskrifterna om insändande till Riksgäldskontoret

af exemplar utaf markegångstaxor och revisionsberättelser

rörande sjukvårds anstalter.

(Rev.-ber. sid. 64. Fullm. uti. sid. 212.)

Revisorerne hafva vid dels läsningen af fullmäktiges protokoll, dels

tagen ° kännedom af det hos fullmäktige år 1877 förda diarium inhemtat,

att från åtskillige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit insända revisionsberättelser

rörande sjukvårdsanstalter samt markegångstaxor.

Insändandet till Riksgäldskontoret af revisionsberättelserna rörande

sjukvårdsanstalter grundar sig på ett stadgande i Kongl. kungörelsen

•nu 2? AuSusti. 1873> som tillika innehåller att dessa berättelser skola

tillhandahållas Riksdagens revisorer och Bevillnings-Utskott.

^dstingen numera ej mindre bestämma beloppet för året af

sjukvårdsafgifterna än äfven granska dess användande, har det synts

statsrevisorerne icke vidare behöfligt, att ett exemplar af ifrågavarande

revisionsberättelser insändes till Riksgäldskontoret, och de hafva förden
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

5

skull hemstält, att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse hos Kongl.

Maj:t anhålla, att berörda stadgande måtte varda upphäfdt.

Skulle åter af skäl, som revisorerne icke kunnat utröna, det vara

erforderligt att samma stadgande fortfarande bibehålies, så, och då dylika

berättelser icke från alla län inkommit, t. ex. för år 1877 endast

från 11 län, hafva revisorerne hemstält, att Riksdagen måtte hos Kongl.

Maj:t anhålla, det åtgärd måtte vidtagas för behörigt fullgörande af berörda

stadgande.

Hvad åter vidkomme insändandet till Riksgäldskontoret af de årliga

markegångstaxorna, hvilka för år 1877 inkommit från endast 12 län,

syntes detta icke vidare vara behöfligt, så mycket mindre, som enligt

en från Kong!. Finansdepartementet meddelad föreskrift ett exemplar

deraf från och med år 1870 insändes till Riksdagens bibliotek. Revisorerne

hafva derför hemstält, att föreskriften om dessa taxors insändande

till Riksgäldskontoret måtte varda upphäfd, eller, om den ansåges böra

fortfarande qvarstå, att den behörigen fullgjordes.

Fullmäktige hafva i sitt utlåtande meddelat den upplysning att

nämnda hnndlingars erhållande ej vore för Riksgäldskontoret behöfligt.

Med anledning häraf och då Bevillnings-Utskottet ej lärer sakna

utväg att erhålla nämnda revisionsberättelser rörande sjukvårdsanstalterna,

om de någon gång skulle vara för Bevillnings-Utskottet behöfliga,

samt markegångstaxorna finnas i Riksdagens bibliotek för Riksdagen tillgängliga,

hemställer Utskottet,

att, med bifall till detta revisorernes förslag, Riksdagen

måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t

anhålla, att stadgandena angående insändande till Riksgäldskontoret

af revisionsberättelserna rörande sjukvårdsanstalterna

samt af de årliga markegångstaxorna

måtte varda upphäfda.

6:o.

Angående riksdagsmannaarf''voden.

(Rev.-ber. sid. 67).

Vid läsningen af fullmäktiges protokoll och granskning af riksdagskostnaderna

hafva revisorerne fästat sin uppmärksamhet dervid, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

samma grund för beräkning och utbetalning af arfvode till Andra Kammarens

ledamöter icke alltid blifvit tillämpad.

De hafva å sid. 67 af revisionsberättelsen anfört åtskilliga exempel,

som utvisa att, särskildt vid hinder i följd af sjukdom för inställelse

vid riksdagen, olika grunder för beräkningen af Andra Kammarens ledamöters

arfvoden gjort sig gällande.

Enär hvarken Riksdagsordningen eller Andra Kammarens arbetsordning

innehåller någon föreskrift om huru skall förfaras med bestämmandet

af beräkningen utaf arfvodet för Kammarens ledamöter, hafva

revisorerne ansett sig böra härpå fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Utskottet har inhemtat, att medel till utbetalning af de Andra

Kammarens ledamöter tillkommande arfvoden hos Riksgäldskontoret reqvireras

i enlighet med i Kammarens kansli upprättade listor. Någon

granskning af dessa listor och af deras öfverensstämmelse med verkliga

förhållandet i afseende å den tid, då en ledamot vid Riksdagen sig inställer,

kan ej annat än undantagsvis ske i Riksgäldskontoret, som saknar

alla materialier till en sådan granskning, utan måste det bero på Kammaren

sjelf att tillse, det ej större belopp från Riksgäldskontoret reqvireras

än som, med iakttagande af 23 § sista momentet Riksdagsordningen,

rätteligen bör Kammarens ledamöter tillgodokomma.

På grund häraf och då till följd af en inom Andra Kammaren

väckt motion erforderliga föreskrifter i ifrågavarande afseende lära blifva

meddelade, kan Utskottet ej tillstyrka något Riksdagens beslut i anledning

af det anmärkta förhållandet, utan hemställer,

att revisorernes ifrågavarande framställning ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

7:o.

Angående utbetalning å det för inköp af Bergslagernas jernväg saktiebolags

5 procent-obligationer anvisade anslag.

(Rev.-ber. sid. 70 och 71. Fullm. uti. sid. 212—214).

Beträffande utbetalningarne under år 1878 af det utaf samma års

Riksdag beviljade anslag för inköp af obligationer å 6,753,600 kr., tillhörande

Bergslagernas jernvägsaktiebolags 5 procent-lån å 36,000,000 kr.,

hafva revisorerne å sid, 71 af deras berättelse meddelat, att i enlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o S.

med Kongl. Maj:ts nådiga bref den 27 Juni 1878 Riksgäldskontoret intill

tiden för revisionens början till bolaget utbetalt:

den 2 sistlidne Juli för obligationer till nominelt belopp af kronor

1,109,700 å 90 procent ........................ Kr. 998,730: —

med afdrag af den å obligationerna den

15 i samma månad förfallande ränta » 2,003: 62. ggg 726- 38

den 1 Augusti för obligationer till nominelt belopp af

1,109,700 kr., å 90 procent ............. Kr. 998,730: —

med tillägg af den å obligationerna från

den 15 Juli upplupna ränta.............. » 2,620: 13. 1 001 350- 13

och den 1 Oktober för obligationer till nominelt belopp

af 1,109,700 kr., å 90 procent ......... Kr. 998,730: —

med tillägg af den å obligationerna från

den 15 Juli upplupna ränta ............... » 11,713: 50. 1 010 443- 50

samt, enligt revisorernes åsigt, följaktligen för nämnda

obligationer å nominelt belopp af 3,329,100 kronor

utbetalt en summa af ................................................... Kr. 3,008,520: 01.

Jemte meddelande af ofvanstående uträkning hafva revisorerne

förmält, att, ehuru Riksdagen vid beviljandet af ifrågavarande obligationsköp

föreskrifvit, att af den dertill efter en kurs af 90 procent utaf

obligationernas nominella belopp anvisade summa, 6,078,240 kronor,

skulle under år 1878 få utbetalas endast 3,000,000 kronor, så hafva dock

fullmäktige, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj;ts åberopade nådiga

bref, utbetalt en summa, som med 8,520 kronor 1 öre öfverstiger hvad

Riksdagen, enligt 11 § i 1878 års reglemente för Riksgäldskontoret,

föreskrifvit skulle få under detta år utbetalas, hvarförutom Riksgäldskontoret

för berörda utbetalda 3,000,000 kronor endast fått mottaga obligationer

å 3,329,100 kronor, som med nominelt 4,233 kronor 33 öre understege

hvad som bort lemnas; hvilket revisorerne ansett sig böra för Riksdagen

anmäla.

Fullmäktige hafva i sitt utlåtande häremot erinrat, att de ingalunda,

såsom revisorerne omförmält, utbetalt 3,008,520 kronor 1 öre

endast för obligationer å nominelt 3,329,100 kronor, utan hade dessa

3,008,520 kronor 1 öre godtgjorts bolaget såsom liqvid för obligationer

å 3,329,100 kronor med dertill hörande icke förfallna räntekuponger, som

bort jemte obligationerna öfvertagas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o S.

Då 1878 års Riksdag beslutat inköp af ifrågavarande obligationer

å 6,753,600 kronor efter en kurs af 90 procent å nominella beloppet,

motsvarande ett pris af 6,078,240 kronor, att öfvertagas och utgå med

3,000,000 kronor under år 1878 och med återstoden under år 1879, utvisade

dessa siffror, med hvarandra jemförda, otvetydigt, att de till utgående

under år 1878 anvisade 3,000,000 kronor afsett betalningen för

obligationernas kapital; och af revisorernes egen uträkning framginge,

att i de utbetalta 3,008,520 kronor 1 öre kapitalbeloppet utgjordes

af endast 2,996,190 kronor, således ett belopp, som understege de

anvisade 3,000,000 kronor. För dessa 2,996,190 kronor hade Riksgäldskontoret

erhållit obligationer å 3,329,100 kronor, således ingalunda ett

obligationsbelopp, som understege hvad som för nämnda köpeskilling

bort erhållas, utan ett obligationsbelopp, som efter den bestämda kursen

af 90 procent jemnt motsvarade samma köpeskilling.

För så vidt Riksgäldskontoret skulle blifva i tillfälle att å förfallodagarne

lyfta den å de öfvertagna obligationerna upplöpande ränta, måste

jemväl de icke förfallna kupongerna erhållas, hvilket åter, beträffande

den kupong, hvarå redan före öfvertagandet ett belopp upplupit, påkallade

en särskild liqvid. I afseende härå föreskref, efter fullmäktiges

hörande och i enlighet med vanlig coutume, Kongl. Maj:t, åt hvilken

Riksdagen uttryckligen öfverlemnat att bestämma de närmare vilkoren

vid obligationernas öfvertagande, i nådiga brefvet den 27 Juni 1878, att

å de obligationerna tillhörande, icke förfallna räntekuponger den vid

tidpunkten för de anvisade summornas utbetalande upplupna ränta skulle

bolaget särskildt godtgöras.

Det förhållande, som revisorerne ansett sig böra för Riksdagen

anmäla, innefattade ingenting annat än att vid de liqvider, som skett den

1 Augusti och den 1 Oktober 1878, Riksgäldskontoret, i öfverensstämmelse

med ofvanberörda föreskrift, som blifvit af Kongl. Maj:t, på grund

af Riksdagens beslut, meddelad, enligt vanlig praxis godtgjort bolaget

den å de icke föidallna kupongerna upplupna räntan med ett belopp,

som den 15 instundande Januari, då kupongerna förfalla till betalning,

komme att, på sätt nu ock egt rum, till Riksgäldskontoret återbetalas.

Vid den liqvid, som egde rum den 2 nästlidne Juli, påyrkade bolaget

icke sin rätt att på detta sätt erhålla godtgörelse för den upplupna

kupongräntan, utan hade, med anledning af de få dagar, som återstode

till dess att de den 15 i samma månad förfallande kupongerna borde af

bolaget infrias, sjelft afklipp! dessa kuponger, vid hvilket förhållande

kupongräntan för tiden från den dag, då obligationerna af Riksgäldskontoret

öfvertogos, till och med den dag, då dessa afklippta kuponger

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N;o 5.

9

komme att förfalla, blef Riksgäldskontor godtgjord genom afdrag å

köpeskillingen för obligationernas kapital. Emellertid kunde enligt fullmäktiges

åsigt denna omständighet ej inverka på bolagets rätt att vid

de följande två liqviderna, den 1 Augusti och den 1 Oktober, då förhållandet

var ett annat, erhålla godtgörelse för den då upplupna räntan i

enlighet med Kongl. Maj:ts föreskrift.

Utskottet har funnit det godtgörande af den upplupna kupongräntan,

hvarigenom, såsom af revisorernes uträkning framgår, Riksgäldskontorets

kassautgift under år 1878 för ifrågavarande obligationers inköp

öfverskridit 3,000,000 kronor, vara fullt nöjaktigt förklaradt ej blott

af vanligt bruk vid obligationers öfvertagande, utan jemväl genom den

åberopade föreskriften af Kongl. Maj:t, åt hvilken Riksdagen öfverlemnat

att förordna om de närmare viikoren vid obligationernas öfvertagande.

Vid sådant förhållande och då häihill kommer, att någon förlust för staten

i följd af kupongernas öfvertagande ej varit möjlig, enär Riksgäldskontoret,

om så skulle hafva erfordrats, egt rätt att å de återstående

arislagsbeloppen qvitta den godtgjorda kupongräntan, hemställer Utskottet,

att revisorernes ifrågavarande anmälan ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

8:o.

Angående bevillning för ett fideikommiss.

(Rev.-ber. sid. 72).

Med anledning af fullmäktiges förklaring öfver den af 1877 års

revisorer gjorda framställning angående bevillning för ett fideikommiss

(se 1877 års berättelse sid. 44—45 och 134—135) hafva de år 1878 församlade

statsrevisorer tagit i förnyadt öfvervägande frågan om ersättningsskyldighet

för dem, som må hafva varit vållande till försummelse

vid indrifningen af ifrågavarande bevillning, samt hafva lika med 1877

års revisorer ansett tiden redan vara inne för vidtagande af de åtgärder,

som kunde erfordras för att bringa till verkställighet Riksdagens

den 8 Mars 1875 åt fullmäktige lemnade uppdrag i berörda hänseende.

För sådant ändamål hafva de bilagt sin berättelse en bestyrkt afskrift

af Kongl. Maj:ts nådiga resolution af den 13 April 1877 (Bil. Lutt. L),

hvaraf inhemtas:

Bill. till Biksd. Prof. 1879. 4 Sand. 1 Afd. 5 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 5.

att vederbörande fideikommissarie fått tillträda fideikommissegendomen

den 14 Mars 1863, för hvilken han enligt gällande bevillningsförordning

varit skyldig att senast den 14 Mars 1864 erlägga belöpande

bevillning,

att staten i afräkning å nämnda bevillning fått uppbära,

den 8 Februari 1871 ...................... kr. 33,300: —

och den 19 Juni 1875 ................... > 81,816: 35,

och att Kongl. Maj:t ogillat å statens sida framstäldt anspråk på

ränta å bevillningsbeloppet.

Den förlust, som genom dröjsmålet med ärendets behandling enligt

revisorernes åsigt drabbat staten, utgjordes af räntan å bevillningsbeloppet

från den dag, detsamma bort erläggas, till de dagar, då det

inbetalts. Då denna ränteförlust vore temligen betydlig, och då utsökandet

af ersättning derför icke syntes böra göras beroende af det slutliga

afgörandet af den tvist, som fortfarande hos öfverståthållareembetet

vore anhängig rörande ett återstående mindre belopp af ifrågavarande

bevillning, hafva revisorerne hemstält, att Riksdagen — med förklarande

att anspråket på ersättning af vederbörande, utan afseende på huru tvisten

om återstående bevillningsbeloppet kunde komma att utfalla, inskränktes

till godtgörandet af den ränteförlust, som med stöd af berörda

Kongl. resolution kunde bestämmas — måtte uppdraga åt fullmäktige i

Riksgäldskontoret att vidtaga de åtgärder, som för verkställigheten af

Riksdagens härom meddelade beslut kunde erfordras.

Beträffande fullföljden af förevarande bevillningsärende har Utskottet

inhemtat, att sedan Kongl. Maj:ts resolution angående ränteanspiåkets

ogillande den 6 Juni 1877 kommit Statskontoret till hända och

skriftvexling sedermera under två månader pågått mellan Friherre C. E.

De Geer och t. f. Ombudsmannen rörande ifrågasatt uppgörelse i godo,

hade t. f. Ombudsmannen, på samma gång ärendet anmälts till återupptagande

hos öfverståthållareembetet, uti skrift den 20 September 1877

yrkat åläggande för Friherre De Geer att inkomma med åtskilliga upplysningar

och handlingar, hvilka före slutpåståendes afgifvande ansågos

nödiga. Friherre De Geer afled sedermera den 8 påföljde Oktober, hvarefter

och sedan krafvet delgifvits hans arfvingar, dessa, under förmälan

hurusom de infordrade upplysningarne och handlingarne först efter boutredning

och lagfart kunnat anskaffas, den 20 December 1878 med förklaring

till Öfverståthållareembetet inkommit. öfverståthållareembetet

har sedermera i resolution, som den 3 Januari 1879 kommit Kongl.

Statskontoret till hända, gifvit föreläggande att inom två månader derefter

afgifva slutpåstående.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

11

1875 års Riksdag uppdrog åt fullmäktige i Riksgäldskontoret att,

när den förlust blifvit känd, som genom ifrågavarande bevillningsärendes

fördröjda behandling uppkommit, hos dem, sorn densamma föranledt, derför

utsöka ersättning. Utskottet anser skäl ej förefinnas att föreslå Riksdagen

att, utan afvaktan af detta ärendes slutliga handläggning, vidtaga

den ändring i Riksdagens år 1875 fattade beslut, som af bifall till revisorernes

framställning skulle blifva en följd, och hemställer fördenskull,

att revisorernes ifrågavarande förslag ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

9:o.

Angående Gefle—Dala jernväg saktiebolag.

(Rev.-ber. sid. 134—141. Uti. sid. 219—221).

Revisorerne hafva å sid. 138 och 139 af sin berättelse lemnat en

utredning af Gefle—Dala jernvägsaktiebolags behållna inkomst under eu

följd af år samt — på grund såväl häraf som af hvad i föregående revisionsberättelser

i detta ämne blifvit anfördt och med förmälan, att

revisorerne erfarit, hurusom Kongl. Maj:t den 14 December 1877, i enlighet

med bolagsstyrelsens förslag, faststält ny taxa och reglemente för

trafiken under följande 3 år, utan att ökad amortering blifvit påbjuden

— hemstält det Riksdagen måtte hos Kongl. Magt anhålla, att Kongl.

Maj:t ville på grund af innehållet i 6 § af det mellan staten och bolaget

den 26 Maj och 16 Juli 1855 afslutade kontrakt taga i nådigt öfvervägande,

huruvida icke eu ytterligare ökad amortering af det nämnda bolag

beviljade lån borde föreskrifvas, på det att detsamma så fort som

möjligt måtte varda gäldadt.

Utskottet underkänner för ingen del giltigheten af de skäl, revisorerne

anfört för önskvärdheten och billigheten deraf att ifrågavarande

lån blefve genom en ytterligare förstärkt amortering snarast möjligt slutbetaldt.

Då emellertid Riksdagen vid samma ärendes behandling under

flera föregående år ej velat genom eu underdånig skrifvelse i det af revisorerne

angifna syfte söka framkalla ett begagnande af den uteslutande

åt Kongl. Maj:t öfverlemnade rätt att bestämma eu ökad amortering af

detta lån, anser sig Utskottet ej böra tillstyrka en dylik underdånig anhållan,

utan hemställer,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

att Revisorernes ifrågavarande förslag ej må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

10:o.

Angående tillämpning af den för åtskilliga jernväg saktiebolag under viss

förutsättning stadgade skyldighet till ökad amortering af erhållet statslån.

(Rev.-ber. sid. 153—156. Uti. sid. 216—218, 221—238.),

Beträffande de Helsingborg—Landskrona --Eslöfs jernvägsaktiebolag,

Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag, Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag,

Vexiö—Alfvestads jernvägsaktiebolag och Köping—Uttersbergs

jernvägsaktiebolag beviljade statslån hafva revisorerne erinrat, att

för alla dessa lån Rikets Ständer föreskrifvit, hvad äfven funnes intaget

i alla om lånen till nämnda jernvägsföretags utförande mellan staten

och bolagen afslutade kontrakt, att, om behållna inkomsten af jernvägen,

efter afdrag af den årliga inbetalningen å det af staten erhållna lånet,

skulle öfverstiga 6 procent å det belopp aktieegarne tillskjutit, ankomme

på Kongl. Maj:t att, utom begagnande af Kong!. Maj:t förbehållen rätt

att pröfva och bestämma de enligt taxor utgående afgifterna, föreskrifva,

huru stor del af detta öfverskott skulle afsättas till underhålls- och ombyggnadsfond

eller ock användas till ökande af den för lånet stadgade

amortering.

Vidare hafva revisorerne anfört, att de medel, som till ifrågavarande

jernvägsbyggnaders utförande blifvit lemnade, af staten upplånats

mot en effektiv ränta, öfverstigande 5 procent årligen. Då staten, förutom

räntefrihet under vissa år, lemna! förenämnda jernvägsbolag lån

till en ränta, som med mera än en procent understege den ränta, staten

sjelf finge vidkännas, syntes afsigten med den rättighet, staten förbehållit

sig att vid en viss behållen årlig inkomst af jernvägen föreskrifva

ökad amortering å statslånet, hafva varit att, då ett bolag kommit i åtnjutande

af eu större inkomst än 6 procent å sitt aktiekapital, äfven bereda

staten möjligheten och fördelen att af det belopp, hvarmed behållna

inkomsten öfverstege nämnda procenttal, tidigare än eljest återfå den

försträckning, som staten lemna!. Häraf syntes äfven följa, att hvarje

år, under hvilket det gynsamma förhållandet med inkomsten af någon

utaf nämnda jernvägar inträffade, att behållningen deraf öfverstigit 6

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats■ Utskottets Utlåtande N:o 5.

13

procent, ett bestämmande å statens sida öfver användandet af detta öfverskott

borde ifrågakomma.

Efter att å sid. 154 och 155 af revisionsberättelsen hafva lemnat

upplysning angående ofvannämnda fem jernvägsaktiebolags behållna inkomst

och sättet för dess användande under åren 1873—1877, hafva

revisorerne ytterligare firmält, att ett uteblifvet begagnande af berörda

statens rätt, förutom det att stadgandet om denna rätt sålunda blefve

illusoriskt, ledde derhän i ena fallet att, der utdelningen hölle sig inom

den medgifna gränsen, de Överskjutande medlen samlades till fonder,

hvarigenom bolagen erhölle medel till deltagande i andra jernvägsföretag

och möjligen sålunda försvagade sin egen ställning, och i andra fallet,

der utdelningen till aktieegarne mer eller mindre öfverstege det medgifna

procentantalet, att aktierna blefve föremål för spekulation, hvilket

sedermera anfördes såsom skäl emot att staten måtte begagna sin rätt

att öka amorteringen, när sådant ifrågasattes.

Ett oundgängligt vilkor för pröfningen, huruvida statens ifrågavarande

rätt borde begagnas, syntes vara, att revisionsberättelser och föreskrifna

sammandrag af bolagens räkenskaper inkomme till Kong]. Civildepartementet

i så god tid att, för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna skäligt

förfoga öfver hvad af årets behållning öfverstege 6 procent a*f aktieegarnes

tillskott, sådant måtte kunna ske, innan bolagen beslutat öfver hela

årsbehållningens användande.

På grund af det anförda hafva revisorerne hemstält, att Riksdagen

ville hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t, efter tagen kännedom

af revisionsberättelser och sammandrag af räkenskaper hos ofvan

omförinälda bolag, täcktes hvarje år taga under ompröfning, huru vida

skäl vore för handen att tillämpa den i kontrakten med jernvägsbolagen

under angifven förutsättning stadgade skyldighet för dem att underkasta

sig ökad amortering å det erhållna statslånet.

Utskottet tillåter sig i minnet återkalla, hurusom i en likartad

fråga Riksdagen i underdånig skrifvelse den 4 Mars 1876 yttrat, att för

ett rigtigt bedömande, om och i hvad man skäl kunde förefinnas för begagnande

af ofvan berörda, enligt kontrakten Kongl. Maj:t tillerkända

rätt, kunde det enligt Riksdagens åsigt ej vara nog att känna ett bolags

ställning för ett enstaka år, sådan den af detta års räkenskaper framginge,

utan det måste vara nödigt att ega kännedom om bolagets inkomster,

utgifter med mera under så lång tid i ett sammanhang, att ett

mera stadigvarande förhållande deraf kunde utrönas. Det vore jemväl

af vigt att känna, huru stor del af den behållna inkomsten, som blifvit

använd för utvidgningar och förbättringar, anskaffning af förlag, inköp

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

af ny materiel, afsättningar till reservfond, inköp af aktier eller andra

utgifter för nya banor och bandelar, emedan genom inkomsters användande

till dylika utgifter dels kapitalvärdet af bolagets egendom och derigenom

äfven statens säkerhet för det till bolaget lemnade lån måste

hafva ökats och dels anledningen att föreskrifva afsättning till underhållsoch

ombyggnadsfond måste hafva minskats.

I öfverensstämmelse med denna åsigt och uppå Riksdagens i nyssnämnda

skrifvelse gjorda underdåniga anhållan har ock Kongl. Maj:t den 23

Mars 1877 för de ombud, som å statens vägnar deltaga i årliga granskningen

af enskilda med statsbidrag understödda jernvägsaktiebolags förvaltning

och räkenskaper, utfärdat instruktion.

Beträffande särskilt ett af de ifrågavarande bolagen, Yexiö—

Alfvestads jernvägsaktiebolag, meddelade 1878 års Riksdags Stats-Utskott

i § 4 af sitt utlåtande N:o 16, att en på nämnda bolags behållna inkomst

väsentligen inverkande fråga, angående antingen upphörande den 31

December 1882 af det mellan Styrelsen för statens jernvägstrafik och

styrelsen för nyssnämnda bolag den 20 Februari 1864 upprättade kontrakt

eller ock förhöjd ersättning från och med år 1878 för användandet

af statens lokomotiv å bolagets jernväg in. m., då vore under vederbörlig

handläggning. Utskottet har inhemta!, att denna fråga ännu ej

kunnat af Kongl. Maj:t slutligen afgöras.

Då, i följd af ofvan omförmälda nådiga instruktion, till Kongl.

Maj:t aflemnas sådana uppgifter att vederbörande jernvägsaktiebolags

ställning deraf fullständigt kan bedömas, men Utskottet ej kunnat finna

det vara behöfligt eller lämpligt att frågan om bestämmandet af en ökad

amortering, såsom revisorerne föreslagit, hvarje år toges under ompröfning,

utan sådant synts lämpligen kunna ske i sammanhang med det på

Kongl. Majrt beroende fastställande af taxor för trafiken, hvilket i regeln

lärer ske hvart femte år, får Utskottet hemställa,

att revisorernes ifrågavarande förslag må på det

sätt bifallas, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t, efter tagen kännedom af revisionsberättelser

och sammandrag af räkenskaper hos

ofvan omförmälda bola;?, täcktes i sammanhang med

fastställande af trafiktaxor för bolagen taga under ompröfning,

huru vida skäl är för handen att tillämpa

den i kontrakten med jernvägsbolagen under angifven

förutsättning stadgade skyldighet för dem att underkasta

sig ökad amortering å det erhållna statslånet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

15

ll:o.

Hvad revisorerne i öfrigt i sin berättelse om granskningen af Riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning anfört och framstäf har Utskottet

ej funnit böra föranleda någon Utskottets hemställan.

12:o.

Angående ansvarsfrihet för Riksgäldskontorets styrelse.

Då Stats-Utskottet, vid den nu verkstälda granskningen af Riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning, funnit fullmäktige i nämnda

kontor hafva med nit och omsorg uppfylt sitt vigtiga och ansvarsfulla

kall, tillstyrker Utskottet,

att fullmäktige må tillerkännas full ansvarsfrihet för

alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti

deras protokoll från den 22 Januari 1878 till och med

den 23 Januari 1879.

Stockholm den 19 Februari 1879.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

vid l:a punkten (angående konvertering af äldre statsobligationer):
af

Herrar C. Ekman, L. M. Nordenfelt, R. Montgomery Cederhielm,

Grefve G. Sparre, F. Hederstjerna, Grefve A. Mörner, Grefve S. Lagerberg,

G. de Ätare, Friherre C. F. L. Hochschild, F. von Strokirch och A.

Kock, hvilka ansett, att Utskottets yttrande i denna del bort hafva följande

innehåll:

»Vid pröfning af detta ärende har Utskottet för sin del funnit

fullmäktige hafva på ett tillfredsställande sätt förklarat hvad i förevarande

hänseende blifvit af revisorerne mot dem anmärkt. Utskottet anser sig

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

ej heller ega skäl att tillstyrka Riksdagen, vare sig att, på sätt revisorerne

föreslagit, med upphäfvande af fullmäktiges konverteringsbeslut,

lemna någon särskild föreskrift beträffande användandet af de medel, som

för ifrågavarande försålda obligationer af 1875 års låns andra emission

influtit, '' eller att, i öfverensstämmelse med revisorernes här ofvan angifna

hemställan, inskränka den rätt till konvertering af äldre statslån,

som Rikdagen redan lemnat fullmäktige. Ett upphäfvande af fullmäktiges

konverteringsbeslut skulle nemligen innefatta ett ingripande i Riksgäldskontorets

förvaltning, hvartill enligt Utskottets åsigt ej något skal

förefinnes; en inskränkning åter i den fullmäktige gifna konverteringsrätt

skulle kunna omöjliggöra mången åtgärd, ledande till besparing i

statens utgifter för statsskulden.

Utskottet hemställer alltså,

att revisorernes ifrågavarande framställning ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda».

vid Hide pupkten (angående bevillning för ett fideikommiss):

af Herrar P. O. Hörnfeldt, Liss O. Larsson, O. B. Olsson, S. Nilsson

i Efveröd, Ola Andersson i Burlöf, Sv. Andrea sson, J E. .Johansson i

Forneby, O. A. Larsson, B. Pettersson i Buntorp, LL. Andersson och 1.

Månsson, Indika ansett, att Utskottets yttrande i denna del bort hafva

följande innehåll:

»Utskottet har, lika med revisorerne, ansett, verkställigheten åt det

af 1875 års Riksdag i detta ämne fattade beslut ej längre böra uppskjutas,

helst måhända genom preskription ett års ränta å denna statsverkets

fordran går förlorad med hvarje år som ärendet fördröjes, och hemställer,

att Riksdagen, med förklarande att anspråket på ersättning

af vederbörande, utan afseende på huru tvisten

om återstående bevillningsbeloppet kan komma att utfalla,

inskränkes till godtgörandet af den ränteförlust,

som med stöd af Kongl. resolutionen den 13 April

1877 kan bestämmas — må uppdraga åt fullmäktige

i Riksgäldskontoret att vidtaga de åtgärder, som för

verkställigheten af Riksdagens härom meddelade beslut

kunna erfordras».

vid 9:de punkten (angående Gefle-Dala jernvägs-aktiebolag):

af Herrar L. M. Nordenfelt och G. de Maré (i afseende å motiveringen).

______

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1879:13 Skrifvelse till Fullmäktige i Riksgäldskontor, angående. Riksgäldskontor et s förvaltning under den tid, som för flutit sedan början af 1818 års riksdag. s. 16 i texten
  2. Rskr. 1879:14 Skrifvelse, angående upphörande af föreskrifterna om insändande till Riksgäldskontor et af exemplar utaf markegång staxor och revisionsberättelser rörande sjukv s. 20 i texten
  3. Rskr. 1879:15 Skrifvelse, angående tillämpning af den för åtskilliga jemvägsaktiebolag under viss förutsättning stadgade skyldighet till ökad amortering af erhållet statslån. s. 22 i texten