Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om pregling af guldmynt å fem kronor.

1880-04-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1880:12, Utlåtande, i anledning af väckt motion om pregling af guldmynt å fem kronor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

1

N:0 12.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 April 1880, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om pregling af guldmynt

å fem kronor.

Hos Riksdagens Andra Kammare har Herr Grefve C. M. Björnstjerna

uti afgifven motion, N:o 1, hemstält, att Riksdagen måtte hos

Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville träffa sådan öfverenskommelse

med de båda öfriga skandinaviska landen, att nu gällande

myntkonvention äfven måtte komma att omfatta femkronestycken i

guld.

I anledning af denna till utlåtande af Banko-Utskottet hänvisade

motion får Utskottet till en början erinra, att redan vid 1875 års

riksdag förslag inom Riksdagens Första Kammare väcktes om pregling

i vårt land af guldmynt å fem ki-onor; att då varande Bankoutskott

i afgifvet utlåtande N:o 13 tillstyrkte Riksdagen hos Kongl.

Maj:t tillkännagifva, att Riksdagen för sin del funne önskvärd!, att

guldmynt å fem kronor blefve preglade, samt för sådant ändamål anhålla,

det Kongl. Maj:t, efter att i ärendet hafva meddelat sig med

vederbörande deltagare i myntkonventionen, ville gå i författning om

preglandet af ett sådant mynt utaf lämplig storlek; samt att detta

förslag bifölls af Riksdagens Första Kammare, men afslogs af den

Andra, i följd hvaraf den då väckta frågan förföll.

Sedan Utskottet öfver det nu framstälda förslaget inhemtat yttrande

af fullmäktige i Riksbanken, har Utskottet förehaft ärendet till

pröfning och får öfver detsamma härmed till Riksdagen afgifva utlåtande.

Blh. till Riksd. Brok 1880. G Sami, 1 Afd. 7 Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Bland de verkningar, antagandet af guld såsom värdemätare och

grund för myntväsendet i vårt land förväntades komma att medföra,

var äfven den, att metalliskt mynt derigenom skulle till större myckenhet

än förut varit förhållandet ingå i den dagliga rörelsen och spridas

bland allmänheten samt dymedelst befrämjas den trygghet i handel,

som utbyte af en vara mot eu annan af jemngodt värde i form af

mynt alltid måste bereda framför varans öfverlemnande emot kreditsedlar.

Att nyss antydda förväntan af guldmyntsystemets införande

emellertid icke blifvit uppfödd, har erfarenheten under de sedan dess

förflutna åren nogsamt visat, enär ännu i dag guldmynt i högst obetydlig

mängd ingår bland landets bytesmedel, utan dertill nästan uteslutande

begagnas sedlar jemte skiljemynt. Huruvida detta förhållande

må vara att företrädesvis tillskrifva bristande insigt om och aktgifvande

på de fördelar, användandet af hårdt mynt medför, eller obenägenhet

mot detsamma i följd af sedelns större beqvämlighet såsom

betalningsmedel, eller det motstånd hvarje öfvergång till något nytt

helt naturligen framkallar, synnerligast då det berör ett helt lands allmänhet

i dess dagliga affärsförhållanden, torde icke skäligen böra afgöras

eller ens kunna tillförlitligen bedömas förr än denna samma allmänhet

blifvit satt i tillfälle att göra sitt val emellan det ena och det

andra bytesmedlets användande i den dagliga rörelsen; och Utskottet

anser tillfälle härtill icke hafva blifvit hittills lemnadt just i följd deraf

att enligt gällande myntlag i vårt land icke preglas något mynt emellan

två och tio kronors valör, ett förhållande som enligt Utskottets

mening, om det än icke gör begagnandet af småsedlar i den dagliga

rörelsen till en nödvändighet, dock med visshet hämmande inverkat

på guldmyntets spridning och användande. Emellertid har så väl

genom den för några år tillbaka vidtagna åtgärden att indraga Riksbankens

sedlar å en krona, som ock genom den nästlidna år beslutade

indragningen af enskilda bankernas femkronesedlar visserligen icke så

litet blifvit gjordt för minskandet af bruket utaf sedlar för mindre

liqvider. Då en vidare fortgång i denna rigtning alltjemt är önskvärd

och då ett ökadt användande af mynt för mindre liqvider ovilkorligen

skulle befordras, derest mynt i guld af fem kronors valör blefve för

allmänheten tillgängliga och hos densamma villigt funne användning,

anser Utskottet, lika med fullmäktige, motionärens förslag i denna del

förtjent af understöd.

För det ifrågastälda myntets begärlighet och spridning erfordras

ej mindre att det tillerkännes giltighet såsom lagligt betalningsmedel

i riket, än ock att det blifver så lätthandterligt som möjligt. Utskottet

håller i betraktande häraf före dels att femkronestycket bör utmyn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utslcottets Utlåtande N:o 12.

3

tas efter samma grunder med afseende å vigt och halt, som gälla för

tio- och tjugo-kronestyckena, endast att med afseende å remediet någon

större frihet torde böra medgifvas, samt att detsamma under enahanda

förhållanden, som rörande nuvarande guldmynt är bestämdt, skall upphöra

att vara lagligt betalningsmedel, dels ock att myntet bekommer en

lämplig storlek, hvilket Utskottet föreställer sig kunna vinnas, derest

det erhåller ungefärligen samma diameter som det i Frankrike senast

preglade femfrancs-stycket om 16 V2 millimeter, hvarigenom det nya

myntet såväl i afseende å omfång som tjocklek blefve skildt från 25- örestycket och 10-kronestycket, hvilka hafva en genomskärningslinie af

respektive 17 och 18 millimeter, och sålunda blefve icke så obetydligt

större än 10-örestycket, hvars diameter af 15 millimeter synes Utskottet

vara för ett guldmynt väl ringa.

Till en början och innan sig visat, huruvida det nya myntet

vinner allmänhetens tycke och ingår i den dagliga rörelsen, torde derjemte

böra bestämmas, att utmyntning af femkronestycken tills vidare

må verkställas endast för statens och Riksbankens räkning, och beträffande

deras utsläppande i rörelsen sådana stadgand.en höra gifvas,

hvarigenom förebygges en för staten alltför kostsam, utöfver den mindre

rörelsens behof sträckt utmyntning af desamma. Bestämmandet af det

belopp femkronestycken, som må böra för Riksbankens räkning preglas,

äfvensom de närmare föreskrifter, som för utvexling till allmänheten

af sådana mynt vid Riksbankens särskilda kontor må finnas erforderliga,

synes Utskottet lämpligen kunna och böra åt fullmäktige i

Riksbanken öfverlemnas.

Vid behandlingen af detta ärende har Utskottet jemväl haft att

taga i öfvervägande, huruvida Sverige, med hänsyn till bestående

gemensamhet i myntväsendet med grannländerna Norge och Danmark,

kan anses ega fullkomlig frihet att besluta pregling af ett myntslag,

som icke finnes i myntkonventionen med dessa länder omnämndt. I

motsats till motionären anser Utskottet lika med fullmäktige och 1875

års Banko-Utskott bestämmelserna i nämnda konvention icke rättsligen

förhindra någotdera af de tre skandinaviska landen att, utom de två

gemensamma guldmynt, som konventionen omnämner, för egen räkning

pregla ett tredje guldmynt af annan valör; och huru önskvärdt Utskottet

än skulle finna det vara, att guldmynt af fem kronors valör

jemväl må komma att ingå bland konventionsmynten, anser dock Utskottet

några åtgärder i sådan rigtning icke böra från Sveriges sida

vidtagas förr än sig visat, att detta mynt af allmänheten med begärlighet

mottages; och liksom Utskottet tror sig ega skäl antaga att ett

sådant tillvägagående från Sveriges sida icke skall i Norge eller Dan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

mark missbilligas, anser Utskottet derjemte ganska antagligt vara att

dessa svenska mynt, såsom preglade efter samma utmyntningsgrulider

som de i myntkonventionen omförmälda guldmynten, skola i båda dessa

land mottagas efter parikurs och sålunda, om de i alla tre skandinaviska

landen möta villigt användande, kunna bereda upptagandet af

guldmynt å fem kronor bland konventionsmynten.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet i anledning

af den väckta motionen funnit sig böra hos Riksdagen tillstyrka

:

l:o

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till

Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande att Riksdagen för

sin del finner önskvärd! att guldmynt å fem kronor

för statens och Riksbankens räkning varda preglade

efter samma grunder i fråga om halt och vigt som

gälla för tio- och tjugo-kronestyckena samt till sådan

storlek att de blifva på samma gång lätt handterliga

och väl kunna skiljas från närmast högre

guldmyntvalör, anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t,

så snart lämpligt finnes, gå i författning om preglandet

af guldmynt å fem kronor att genom myntverket

och Riksbanken hållas den mindre rörelsen

tillhanda;

äfvensom, derest denna hemställan bifalles,

2:0

att Riksdagen, under förutsättning af Kong].

Maj:ts nådiga bifall till denna framställning, må genom

Banko-Utskottet åt fullmäktige i Riksbanken

uppdraga att låta vid myntverket pregla och vid de

särskilda riksbankskontoren för den mindre rörelsens

behof tillhandahålla allmänheten djdika myntstycken

till det belopp fullmäktige finna lämpligt, samt att

meddela sagda kontor de närmare föreskrifter rörande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ranko- Utskottets Utlåtande N:o 13.

5

utvexlingen, som fullmäktige kunna finna för ändamålet

erforderliga.

Stockholm den 5 April 1880.

På Utskottets vägnar:

J. J. EKMAN.

Herrar Olsson och Falk hafva anmält, att de icke närvarit vid

frågans afgörande i Utskottet.

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 April 1880, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärder för Riksbankens

förstärkande vid upphörande af de enskilda bankernas

rätt att utgifva sedlar, lydande å tio kronor.

I den nådiga proposition om åtgärder i och för indragning af

de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar, lydande å fem och tio

kronor, hvilken Kongl. Maj:t nästlidna år till Riksdagen aflät och som

hade till följd upphörande med samma års slut af de enskilda bankernas

rätt till utgifvande af femkronesedlar, förklarade Kongl. Maj:t

jemväl sin afsigt vara att, så vida inom utgången af år 1882 sådana

åtgärder för Riksbankens förstärkande vidtogos, som Kongl. Magt funne

betryggande, förordna om indragning senast inom sist nämnda års ut
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1880:27 Skrifvelse, angående preglandet af guldmynt å fem kronor. s. 23 i texten