Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en författning rörande gäldandet af sådan ersättning, som omförmäles i 13 kapitlet Skiftesstadgan.

1880-04-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:38, Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en författning rörande gäldandet af sådan ersättning, som omförmäles i 13 kapitlet Skiftesstadgan.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

7

ISzo 38.

Ank. till Kiksd. Kansli den 19 April 1880, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande

af en författning rörande gäldandet af sådan ersättning,

som omförmäles i 13 kapitlet Skiftesstadgan.

Från Första Kammaren har Lag-Utskottet till handläggning fått

emottaga en af Herr G. Asplund väckt motion, N:o 18, om antagande af

en författning rörande gäldandet af sådan ersättning, som omförmäles i

13 kapitlet skiftesstadgan.

Motionären erinrar först, hurusom, när vid laga skifte en delegare

nödgas utflytta eller afstå odlad jord mot ouppodlad, bättre häfdad mot

sämre häfdad eller skogbevuxen mark mot mindre skogbeväxt, honom

tillägges, jemlikt 13 kap. skiftesstadgan, viss ersättning, att gäldas af

den eller de delegare, åt hvilka sålunda på hans bekostnad beredes en

fördel. 1 motionärens tanke kunde väl då ingenting vara mera berättigadt,

än den förstnämndes anspråk att ega full trygghet för utbekommande

af denna ersättning, som vore afsedd att utjemna skilnaden i

värde emellan den lott, han genom skiftet tvingades att afstå, och den,

han genom skiftet finge i utbyte. Det lede icke heller tvifvel, att lagstiftaren,

när han genom skiftesstadgan påbjöd ett så beskaffadt tvunget

egobyte, oftast påkallande en sådan mellangift, som nyssnämnda ersättning

i sjelfva verket utgjorde, ansett det ligga så i sakens natur, att

denna ersättning skulle under alla förhållanden utgå ur den ersättningsskyldiges

nya egolott, att derom icke erfordrades annan och tydligare

bestämmelse, än skiftesstadgans föreskrift om ersättningens gäldande.

Också hade, enligt hvad motionären trodde sig veta, under lång tid en

sådan tolkning gjort sig allmänt gällande, lika som den ännu i många

fäll torde fortfara att göra. Men på senare tider hade skiljaktiga meningar

yppats i fråga derom, dels huruvida ersättning af omförmälda

beskaffenhet fortfore att vidlåda den ersättningsskyldiges jord, äfven

sedan den efter skiftet blifvit försåld, dels ock huruvida ersättningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

borde utgå med förmånsrätt framför annan gäld. Dessa frågor hade

någon gång blifvit efter rättegång afgjorda till nackdel för den till ersättningen

berättigade. Den förhöjning i värde, som, på hans bekostnad,

den ersättningsskyldiges hemmanslott genom skiftet erhållit, hade således

kommit denne eller hans rättsinnehafvare utan motsvarande valuta till

godo, eller, för att framställa förhållandet genom ett exempel: skiftesdelegaren

A. hade vid skiftet nödgats afstå större delen af sina odlade

och väl häfdade egor till skiftesdelegaren B. samt fått ouppodlad mark

och illa häfdad jord i stället, med rätt till odlings- och vanhäfdsersättning

af den senare, hvars nya hemmanslott derigenom erhållit ett motsvararande

högre värde; men det oaktadt och ehuru denna värdeförhöjning

väl icke utan fullgjord skyldighet till ersättningens gäldande borde

rättvisligen tillgodokomma B. eller hans rättsinnehafvare, hade A., i

följd af brist i lagstiftningen eller fel i lagskipningen, gått miste om

både egor och ersättning, till fromma för B:s förmånsrättsegande fordringsegare

eller honom sjelf, der han kunnat sälja jorden utan förbindelse

för köparen att utgifva den då obetalta och måhända till betalning ej

ens förfallna ersättningen. Att detta vore stridande mot rätt och billighet,

torde vara uppenbart. När, för att vidhålla det nyss uppstälda

fallet, B:s fordringsegare erhölle inteckning i ett hemman, som ej undergått

laga skifte, måste de underkasta sig de i skiftesstadgan föreskrifna

vilkor för hemmanets utbrytning ur samfälligheten och kunde rättvisligen

icke erhålla panträtt i den nya skiftes- eller hemmanslotten på

andra och bättre vilkor, än B. sjelf dertill erhållit eganderätt, det ville

här säga: mot skyldighet att vidkännas de vid skiftet honom och hans

skifteslott ålagda ifrågavarande ersättningar; och enahanda måste förhållandet

vara såväl med senare inteckningstagare, som med köpare.

Till ingenderas förmån borde A. tvingas att lemna en tillökning i värdet

af B:s lott, utan fortfarande säkerhet att utfå den motsvarande ersättningen

ur jorden i hvems hand den måtte vara och utan afseende

å den panträtt deri, som vid skiftet förefans eller sedermera tillkommit.

På grund af det sålunda anförda och då tydlig lag i ämnet saknades,

hemställer motionären, »att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning,

hvarigenom förordnas, att skyldigheten att gälda sådan ersättning,

som omförmäles i 13 kap. skiftesstadgan, vidlåder den jord, — i

hvars hand den må komma — från hvilken ersättningen blifvit vid skiftet

bestämd att utgå».

Under ärendets behandling inom Utskottet har motionären modifierat

sitt förslag derhän, att i ämnet skulle blifva gällande hufvudsakligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

enahanda bestämmelser, som, beträffande vattenafledningsföretag, till säkerhet

för utbekommande af dervid ifrågakommande bidrag, äro meddelade

i § 79'' af lagen om dikning och annan afledning af vatten den

20 Juni 1879, samt sålunda skyldigheten att gälda bidrag eller ersättning

af den i motionen antydda beskaffenhet åtfölja eganderätten till

den skifteslott, från hvilken bidraget eller ersättningen blifvit. vid skiftet

bestämd att utgå; dock att ny egare ej, såsom i dikningslagen stadgas,

skulle ansvara allenast för den del af bidrag eller ersättning, som förfallit

till betalning sedan eganderätten öfvergick, utan jemväl för den

del deraf, som förfallit inom någon viss kort tid derförinnan, förslagsvis

tre månader.

Lika med motionären finner Utskottet närmare bestämmelser erforderliga

till tryggande af skiftesdelegares rätt att utbekomma sådant vid

skifte dem tillerkändt bidrag eller ersättning, som omförmäles i 13 kap.

skiftesstadgan. Utskottet har emellertid tvekat, om det af motionären

framstälda förslag, äfven efter ofvan nämnda jemkning deraf, innebure

lämpligaste sättet att å ena sidan bereda den till ersättning berättigade

nöjaktig säkerhet, utan att å den andra vidare, än nödigt vore, störande

inverka på ny egares eller öfrige fordringsegares rätt; och då Utskottet,

vid skilda försök till en fullt tillfredsställande lösning af den väl icke

synnei ligen omfattande, men med afseende a sina verkningar grannlaga

frågan, funnit, att härtill skulle erfordras mera tid och omsigt, än Utskottet,

upptaget som Utskottet är af många till en del vidlyftiga och

maktpåliggande frågor, ansett sig kunna deråt egna, får Utskottet vördsamt

hemställa,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till författning i syfte att bereda

större säkerhet, än för närvarande eger rum, för utbekommande

af sadant bidrag eller sådan ersättning,

som omförmäles i 13 kap. af Kongl. Stadgan om skiftesverket

i riket den 9 November 1866.

Stockholm den 19 April 1880.

På Lag-Utskottes vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Herrar Grefve Mörrier och Torpadie hafva begärt få här antecknadt,

att de icke inom Utskottet deltagit i ärendets behandling.

Bih. till Riksd. Prot. 1880. 7 Sami. 23 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1880:39 Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 39 a1 i texten