Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1879 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1877.

1880-02-26 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1880:17, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1879 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1877.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

1

N:o 17.

Ank. till Biksd. Kansli den 27 Febr. 1880, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1879 församlade Revisorers

berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt

andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1877.

(I. A.)

Ståts-Utskottet, till hvars behandling ofvan nämnda revisionsberättelse jemte

de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter till Kongl.

Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit hänvisad, får nu,

efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande af de för ärendenas

utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de

af Revisorerne gjorda framställningar, som från Utskottets sida ansetts påkalla

yttranden; följande Utskottet härvid den ordning, som är i revisionsberättelsen

iakttagen.

Drottningholms och Svartsjö Kongl. lustslott.

§ i.

Ang. jord
(Rev.

-ber. pag. 6, Uti. pag. 330—-333.) hruksförvalt
ningen

vid

Då af räkenskaperna såväl angående ofvannämnda som ock beträffande ^olmTocli

Ulriksdals Kongl. lustslott framginge, att afkastningen ,af jordbruket väsentligen Ulriksdals

understege de med jordbrukets skötsel förenade omkostnader, hade Revisorerne

Bih. till Biksd. Prof. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 15 Iläft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

velat uttala den åsigt, att ett fördelaktigare ekonomiskt resultat i detta hänseende

borde vara att förvänta, derest jordbruket skildes från slottens förvaltning i öfrigt

och blefve på arrende till enskilde personer upplåtet.

Uti häröfver afgifna underdåniga utlåtanden har hufvudsakligen anförts

dels af Ståthållareembetet å Drottningholms och Svartsjö lustslott, att, om man i

penningar uppskattade värdet af skörden vid Drottningholms lustslott och derifrån

droge ej allenast årets kontanta utgifter under titeln jordbruket, utan också andel

af inspektörens och statfolkets aflöning, åkerbruksredskaps inköp och underhåll,

hästskoning och lyshållning i stallen med mera dylikt, så uppstode ändock ett

årligt icke obetydligt öfverskott kungsgården till godo, att beräknas till naturaaflöningar

åt embets- och tjenstemän samt betjente, statfolk och gratialister m. m.,

samt att, då en arrendator icke kunde lemna ifrån sig så mycket, som kungsgården

sjelf inskördade, det icke vore tänkbart, att genom utarrendering af den under

eget bruk varande mark kunna få ett fördelaktigare ekonomiskt resultat, hvarförutom

det ej vore lämpligt att utarrendera den mark, utgörande endast omkring

120 tunnland, hvaraf kungsgården droge behöfliga skördar, enär denna, med undantag

af några få tunnland på Kersön, läge som en remsa på trenne sidor om

lustparken och vore undantagen från öfrig utarrenderad mark, på det att enskilde

jordbrukare ej skulle komma alldeles inpå parken med sin ekonomi och behöfliga

mangårdsbyggnader och uthus; dels ock af Ståthållareembetet å Ulriksdals lustslott

att från längre tider tillbaka varit och ännu vore på arrenden upplåtne de till

Ulriksdals slott hörande egor, hvilka, till areal af 26 tunnland 26 kappland, utgjordes

af Kungsängslotterna N:ris 1 och 2, med läge i närheten af jernvägslinien

mellan Stockholm och Jerfva station, och förty, såsom skilda från kungsgårdens

öfriga egor, ansetts lämpliga till utarrendering, men att, utöfver berörda

egoområde, kungsgårdens inegor, till den del de kunde hänföras till jordbruk, belöpte

sig till en areal af icke fullt 40 tunnland, fördelade i sex egolotter, deraf

den största 19 tunnland 24 kappland, gränsade intill köksträdgården och en del

af parken och de öfrige åter både spridda och skilda lägen i närheten af kyrkan

och andra byggnader inom eller i trakten af den Kongl. borgens område, samt

att det under sådana förhållanden syntes olämpligt att lemna detta, i sig sjelf

ganska obetydliga jordbruk, i främmande persons händer, då dervid jemväl borde

beaktas de olägenheter och kostnader, som blefve förenade med anskaffande af

bostäder och uthus för en arrendators behof, förutsatt att en dertill lämplig person

ens kunde erhållas mot erbjudande af så ringa fält för hans verksamhet som

att öfvertaga bruket af ofvan beskrifna små skilda egolotter, dem kungsgården

deremot kunde sig tillgodogöra medelst odling af hö och vårsäd, åtminstone till

det belopp, som erfordrades för dragares utfodring jemte hvad som åtginge till

naturaprestationer enligt dels faststälda aflöningslistor och dels med trädgårdsarrendatorn

uppgjordt kontrakt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

3

Då lustslotten äro stälda under Kong]. Maj:ts särskilda disposition och

förvaltning, samt då bestämda anslag blifvit för dessa slott anvisade, anser Utskottet

det af Revisorerne omförmälda förhållande icke böra till någon Riksdagens

åtgärd

föranleda.

Kongl. Fångvårdsstyrelsen.

(Rev.-ber. pag. 12 och 13. Uti. pag. 336—339.)

§ 2.

År 1818 hade i staden Umeå inrättats ett arbets- och korrektionshus för Ang. korrehVesterbottens

län och för detta ändamål genom frivilliga sammanskott inom länet tionshusfonbildats

en fond, hvilken sedermera ökats genom särskilda tillskott och till densamma

testamenterade medel äfvensom med ett genom Kongl. brefvet den 22 September

1820 anslaget bidrag af allmänna medel å 1,200 riksdaler banko. Sedan

emellertid omförmälda inrättning visat sig vara för sitt ändamål otjenlig, hade

Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 3 September 1845 dels förordnat, att inrättningens

fastighet i Umeå skulle försäljas och den behållna köpeskillingen med

inrättningens öfriga penningetillgångar sammanläggas, dels ock uppdragit åt den

för inrättningens förvaltande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet utsedda

direktion att göra inrättningens medel genom utlåning mot fullgod säkerhet fruktbärande

samt desamma hos Fångvårdsstyrelsen redovisa. Efter upprepade framställningar

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län angående användande

af den sålunda bildade fonden, hvilken vid 1859 års slut uppgått till

15,002 kronor, hade Kongl. Maj:t, efter Fångvårdsstyrelsens hörande, den 14 Februari

1860 medgifvit länets hushållningssällskap att tills vidare uppbära behållna

räntan af denna fond, hvarjemte direktionen för fondens förvaltning lemnats obetaget

att såsom försträckning och mot laga säkerhet kapitalet till hushållningssällskapet

öfverlemna. Med stöd häraf hade fonden blifvit af hushållningssällskapet

lyftad emot skuldförbindelse å beloppet, intecknad i hemmanet Yttertafle N:is

1, 2 och 3; och hade fonden derefter alltjemt blifvit i Fångvårdsstyrelsens räkenskaper

in- och utbalanserad med enahanda belopp, 15,002 kronor. Då emellertid

ovisst vore, huruvida icke fonden i en framtid kunde komma att behöfva för det

med densamma ursprungligen afsedda ändamål anlitas, men fonden, räntefritt

utlånad och således utan förkofran, ansåges, med afseende å penningevärdets fallande,

komma att alltjemt relativt minskas, hade Revisorerne förestält sig, att någon

ränta lämpligen borde för ifrågavarande medel erläggas och densamma med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

kapitalet till dess förökande sammanslås, helst hushållningssällskapet år 1860 endast

tills vidare beviljats förmånen af att räntefritt låna denna fond och, sedan

detta liksom öfriga hushållningssällskap medgifvits andel i bränvinsförsäljningsmedlen,

de skäl till att bereda sällskapet en ekonomisk fördel, som förut kunde hafva

förefunnits, numera icke syntes ega giltighet.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län, som häröfver afgifvit

underdånigt yttrande, har anfört, bland annat, att, då hushållningssällskapen i riket

redan år 1856, således fyra år förrän Kongl. Maj:t genom nådiga brefvet den 14

Februari 1860 medgifvit Vesterbottens läns hushållningssällskap tillstånd att för

sina ändamål använda räntan af ifrågavarande fond, kommit i åtnjutande af andel

utaf bränvinsförsäljningsmedlen, vore denna förmån således redan känd, då Kongl.

Maj:t meddelade Vesterbottens hushållningssällskap angifna dispositionsfrihet öfver

korrektionshusfonden, hvadan förmånen af andel utaf bränvinsförsäljningsafgiften,

hvilken icke tillkommit efter utan redan fans till före Kongl. brefvet den 14 Februari

1860, icke vore något skäl att nu beröfva sällskapet den det medgifna rättigheten,

hvars fortfarande åtnjutande det påräknat. För öfrigt hade Vesterbottens

läns hushållningssällskap vid jemförelse med andra läns hushållningssällskap

ej haft någon så särdeles stor inkomst genom andelen i bränvinshandelsafgiften,

hvilket. visade sig deraf, att för tiden från och med 1856 till och med 1878 hushållningssällskapets

i Vesterbottens län andel af bränvinsförsäljningsafgiften uppgått

till endast sammanlagdt 95,772 kronor 92 öre eller för 23 år i medeltal för

år 4,164 kronor 4 öre; men då denna andel utgjorde hushållningssällskapets enda

inkomstkälla, med undantag af ledamotsafgifter till högst obetydligt belopp; då

hushållningssällskapet i förhållande till sina tillgångar haft att bestrida stora utgifter;

då sällskapet, med beräkning och förhoppning att fortfarande få räntefritt

för sina ändamål disponera ifrågavarande fond, 15,002 kronor, för en kostnad af

omkring 20,000 kronor inköpt tomt och derå uppfört ett nu i det allra närmaste

färdigt slöjdskolehus, hvartill afsigten vore att öfverflytta största delen af den inteckning,

som korrektionshusfonden haft i Yttertafle egendom; och enär fordringarne

på ett hushållningssällskaps verksamhet vore ojemförligt mycket större nu

än vid tiden, då den genom Kongl. brefvet den 14 Februari 1860 medgifna förmånen

lemnades sällskapet, vore det ett oafvisligt behof för hushållningssällskapet

att fortfarande få vara i åtnjutande af samma förmån, helst som sällskapets andel

af afgiften för handel med spritdrycker, hvilken under några år varit i stigande,

nu på senaste tiden åter nedgått och antagligen än ytterligare komme att nedgå,

hvadan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet hemstälde, att Kongl.

Maj:t behagade vid Revisorernes framställning icke fästa nådigt afseende.

Emot hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län sålunda

anfört har Utskottet velat erinra, att, enligt hvad Utskottet inhemtat, hushållningssällskapets

andel i bränvinsförsäljningsmedlen utgjort:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17. 5

för försäljningsåret 1873—1874................................. kronor 2,640: 26,

» » 1874—1875................................. > 2,563: 83,

» » 1875—1876................................. » 9,188: 92,

» » 1876—1877................................. » 12,816: 57,

» » 1877—1878................................. » 12,856: 54;

hvaraf framgår, att denna inkomst, som alltjemt ökats, i medeltal för berörde fem

år utgjort 8,013 kronor 21 öre, eller ett belopp, som vida öfverstiger den af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande efter beräkning af medeltalet för åren ända från år

1856 angifna summa.

Då emellertid, utan afseende å bemälde hushållningssällskaps ekonomiska

ställning, Utskottet, i likhet med hvad Revisorerne anfört, ansett, att ifrågavarande

medel böra för det med desamma ursprungligen afsedda ändamål bevaras och

genom den derå belöpande räntans läggande till kapitalet jemväl i någon mån

förkofras, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att lämplig

ränta måtte å ifrågavarande medel erläggas och derefter med

kapitalet sammanslås.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 13 —17; Uti. pag. 333 och 334).

Revisorerne, hvilka meddelat en redogörelse såväl för åtskilliga af 1874 års Ang. fångarRevisorer

gjorda framställningar i fråga om sysselsättandet af fångpersonalen vid

rikets straff- och arbetsfängelser samt det så kallade premiesystemet som ock för

1875 års Riksdags underdåniga skrifvelse i ämnet samt Fångvårdsstyrelsens i anledning

deraf afgifna yttrande, hafva i sammanhang dermed omförmält, att det

förslag till reglemente angående användandet af arbetspremier och flitpenningar,

som, jemlikt Kongl. brefvet den 14 November 1873, det ålegat Styrelsen att uppgöra,

äfvensom det utlåtande angående omförmälde Riksdags framställning i fråga

om en lämplig begränsning i premiesystemet, som Styrelsen förklarat sig vilja i

sammanhang dermed afgifva, ännu icke blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnade.

I anledning häraf har Fångvårdsstyrelsen uti infordrad underdånig skrifvelse

anfört, att, sedan så väl grunderna för ett äldre, af Styrelsen afgifvet förslag

till reglemente rörande arbetspremier för fångpersonalen, med hvad dermed

egde sammanhang, som ock Styrelsens år 1873 framstälda förslag, att fångärnes

besparade arbetsförtjenst skulle få öfverlemnas till vederbörande kommunalnämnd,

med rättighet och åliggande för denna att utbetala medlen endast småningom, i

mån af behof, eller på sätt som för den frigifne eljest ansåges gagneligt, icke vun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Ang. kronoarbetseorpsens

sysselsättande

för

statens räkning.

nit nådigt godkännande, nya grunder för lagstiftning i berörda afseende således

måste sökas eller beredas. Till följd af fyrfaldiga förändringar inom fängelseväsendet

och upphörande af äldre arbetsaftal, hade fångarne fått vidkännas inskränkning

i arbetsförtjensten, hvilket visade sig deraf, att behållningen af fångarnes

besparade arbetsförtjenst under åren 1878 och 1879 betydligt nedgått. Så

komme ock att fortgå, i den mån de nya fängelsebyggnaderna och upphörande

af äldre arbetskontrakt medgåfve förändrade anordningar. Enär bestående förhållanden

ej erbjudit lämplig utväg för vård och förvaltning af frigifne fångars

besparade arbetsförtjenst, hade Styrelsen sökt att framkalla fångvårdsföreningar

inom alla orter, för att genom dem och deras ledamöter, i likhet med hvad som

egde rum inom vissa andra länder, finna erforderligt biträde uti ifrågavarande hänseende.

Tid efter annan hade sådana föreningar ock tillkommit samt ådagalagt

en gagnande verksamhet; dock återstode ännu flera län, der sådana föreningar

saknades. Under det förhållandena sålunda vore uti ett stadium af utveckling och

öfvergång, hade det ej varit lämpligt att framlägga förslag till ordnande för framtiden

af förhållanden, som fortfarande vore underkastade väsentliga förändringar,

af beskaffenhet att utöfva större eller mindre inflytande på de erforderliga föreskrifterna

i ämnet.

Utskottet, som visserligen icke förbiser de med förevarande frågors lösning

förknippade svårigheter men hyser den förhoppning, att allvarliga bemödanden må

göras till ett ändamålsenligt ordnande af dessa angelägenheter, har emellertid,

med afseende å ämnets synnerliga vigt, ansett sig böra detsamma för Riksdagen

omförmäla.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 21; Uti. pag. 336).

Då det otvifvelaktigt vore för staten mest fördelaktigt, att straffångar och

kronoarbetskarlar i främsta rummet sysselsattes med arbete för statens räkning

och, blott då sådant saknades, blefve åt enskilde arbetsgivare utlegde, hade det

synts Revisorerne anmärkningsvärdt, att befästningsarbetena å Kungsholmen till

största delen bedrifvits med frie arbetare, under det att personalen vid den närbelägna

arbetsstationen å Tjurkö varit till enskild person uthyrd.

Beträffande denna anmärkning har Fångvårdsstyrelsen dels upplyst, att,

sedan det med enskild entreprenör ingångna kontrakt om dervarande försvarslöses

användande i arbete blifvit af Styrelsen uppsagdt att upphöra den 1 Oktober 1878,

Styrelsen genom kungörelse i flera af hufvudstadens och landsortens tidningar

inbjudit embetsverk, bolag och enskilde, som kunde finnas villige att i arbete använda

denna personal, att i sådant afseende sig hos Styrelsen anmäla, men att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 17.

7

någon framställning om detta manskaps användande vid befästningsarbeten å

Kungsholmen icke blifvit af vederbörande embetsmyndighet gjord, dels ock

fästat uppmärksamheten derå, att användandet vid befästningsarbeten å Kungsholmen

af ifrågavarande försvarslöse, hvilkas antal under sista tiden uppgått till

mer än 400 man, skulle nödvändiggjort uppförandet af provisionella byggnader

derstädes, med betydlig kostnad för kronan, hvarjemte Styrelsen uttalat den öfvertygelse,

att, ur korrektionel synpunkt, de försvarslöses användande för enskild entreprenörs

räkning, med den jemna och stränga sysselsättning, der ifrågakomme,

visat sig ega ett afgjordt företräde framför deras sysselsättande för försvarsverkets

räkning, der arbetena stundom icke bedrefves med önsklig jemnhet och kraft, beroende

dels på vexlande anslagstillgångar och dels derpå, att arbetskraften erhölles

utan särskild betalning.

Såväl Riksdagen som dess Revisorer hafva jemväl vid föregående tillfällen

framhållit önskvärdheten deraf, att fångpersonalens arbetskraft i främsta rummet

må användas för statens eller fångvårdens direkta behof, hvarjemte äfven Fångvårdsstyrelsen,

enligt hvad Revisorerne anfört, i underdånig skrifvelse den 26

Oktober 1875 uttalat enahanda åsigt; och då Utskottet föreställer sig, att ur korrektiv

synpunkt ingalunda kan befaras mindre fördel genom personalens arbete

för statens räkning, dervid i allmänhet talrikare befäl och noggrannare tillsyn

torde vara att tillgå, än hvad den enskilde arbetsentreprenören kan finna skäligt

bekosta, har Utskottet, som icke förbisett, att anmärkta förhållandet hufvudsakligen

herott derpå, att vederbörande embetsverk, oaktadt Fångvårdsstyrelsens

om arbetspersonalens öfvertagande afgifna kungörelse, derom icke inledt underhandlingar,

ej funnit skäl vara anförda, som kunnat förringa betydelsen af Revisorernes

uttalande i ämnet.

I anledning häraf och då Utskottet inhemtat, att det dagsverkspris, som

vid befästningsarbetena för kronans räkning å Kungsholmen erlägges, vida öfverstiger

den för kronoarbetskarlarne å Tjurkö betingade arbetsskilling, äfven om

dervid tages hänsyn till entreprenörens skyldigheter i fråga om byggnaders uppförande

och underhåll m. m., har Utskottet ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter derom, att kronoarbetscorpsen,

då sådant med fördel för staten ske kan samt

i den mån gällande arbetskontrakt det medgifva, må företrädesvis

för statens räkning sysselsättas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Ang .mundering

sanslaget

för husarregementet

Korning

Carl XV.

Kongl. Arméföryaltningen.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 46, § 4. Uti. pag. 348—350).

Enligt ett af förvaltningsdirektionen vid husarregementet Konung Carl XV

uppgjordt och räkenskaperna bifogadt sammandrag af redogörelse öfver uppburna

medel till beklädnads-, remtyg-, sadelmunderings- och hästutredningspersedlar

samt underbefälsskoledistinktioner och diverse utgifter jemte trumpeters och trumpetbanderolers

underhåll, hade från år 1876 inbalanserats en behållning af 6,200

kronor 62 öre, men till år 1878 utbalanserats en brist af 13,873 kronor 16 öre.

Att utgifterna i förevarande hänseende under revisionsåret i så hög grad, eller

med ett belopp af tillsammans 20,073 kronor 78 öre, öfverstigit de till deras bestridande

afsedda medel, hade synts Revisorerne anmärkningsvärdt och egnadt att

väcka tvifvel, huruvida vid anskaffning af omförmälda persedlar önsklig sparsamhet

alltid blifvit iakttagen.

Beträffande denna anmärkning har chefsembetet vid ifrågavarande regemente

i underdånig skrifvelse anfört, att ombesörjandet af regementets alla ekonomiska

angelägenheter, enligt förvaltningsreglementet af den 26 November 1875,

tillkomme regementets förvaltningsdirektion, och att icke erfarits annat, än att

denna dervid tillvägagått efter bästa förmåga; att öfningarne under 1877 bedrifvits

efter samma plan och i samma utsträckning som under föregående år; att manskapets

klädsel varit i full öfverensstämmelse med tjenstgörings- och förvaltningsreglementenas

förenade bestämmelser; att klädsel till exercis användts under alla

öfningar och marscher, då ej högre order annorlunda anbefalt; hvadan ofvan anförda

omständigheter icke kunnat bidraga till en större persedelslitning under

1877; samt att denna måste tillskrifvas manskapets obenägenhet under nämnda

år att, i följd af den då rådande arbetsbristen, taga permission, hvarigenom en

betydligt större styrka än den, som regementets stat afsåge, måste bibehållas i

tjenstgöring.

Ledamöterne i regementets förvaltningsdirektion hafva, jemlikt infordradt

underdånigt yttrande, ansett, att den uppkomna bristen hufvudsakligen vore att

tillskrifva det större antal i tjenst varande manskap öfver hvad regementets stat

förutsatte och ökad persedelslitning, utöfver förvaltningsreglementets antagande,

till följd af ständiga öfningar med den tjenstgörande styrkan samt slutligen den

omständighet, att bestämmandet om manskapets klädsel vid olika tillfällen helt

och hållet låge utom direktionens befogenhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

9

Enligt 30 § i ofvan åberopade förvaltningsreglemente af. den 26 November

1875 åligger det förvaltningsdirektionen vid regementet att vid slutet af hvarje år

till Arméförvaltningen insända specifik uträkning å munderingsanslaget; och då

det uppförda anslaget stått i öfverensstämmelse med denna uträkning, synes man

bort ega grundad anledning till antagande, att detta anslag icke skulle behöfva i

nämnvärd mån öfverskridas. Häraf har Utskottet funnit ytterligare skäl att biträda

de af Revisorerne framstälda anmärkningax’, hvilka i allt fall ingalunda synas

vara vederlagde af omförmälda, i vissa fall stridiga förklaringar; och har Utskottet

alltså ansett angeläget vara, att rättelse för framtiden härutinnan må söka

vinnas, helst, enligt hvad Utskottet, inhemtat, ifrågavarande brist under år 1878

ytterligare i hög grad stegrats och vid samma års slut uppgått till ett belopp af

tillsammans 79,475 kronor 72 öre. I anledning häraf hemställer Utskottet,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter, hvarigenom, så vidt

ske kan, ett öfverskridande af ifrågavarande anslag för framtiden

förebygges.

Kong! Förvaltningen af sjöärendena,

§ 6.

(Rev.-ber. pag. 71, $ 5; Uti. pag. 362).

Enligt Stockholms stations räkenskap för år 1877, hade då varande Kommendörkaptenen

af rista klassen vid Kongl. Flottan J. U. G. Améen för nämnda

år uppburit inqvarteringsbidrag dels med 1,000 kronor i egenskap af stabschef

hos chefen för flottans militärpersonal och dels med likaledes 1,000 kronor i

egenskap af ledamot af Kongl. Förvaltningen af sjöärendena. Den sålunda verkstälda

utbetalningen af inqvarteringsbidrag till en tjensteman för två särskilda befattningar

grundade sig på Kongl. Maj:ts nådiga bref till Förvaltningen af sjöärendena

af den 26 Oktober 1877, hvarigenom Kongl. Maj:t, i anledning af förd talan

mot Förvaltningens den 14 förutgångne Augusti gifna utslag, förklarat Améen, såsom

innehafvare af ofvan berörda båda befattningar, berättigad att åtnjuta de i

stat för en hvar af dem såsom inqvarteringsbidrag uppförda belopp.

Jemte omförmälande af detta förhållande hafva Revisorerne vidare anfört,

att utaf sjelfva naturen af inqvarteringsbidrag, hvilket borde utgöra kontant ersättning

i stället för inqvartering in natura, syntes otvetydigt framgå, att dylikt

Bih. till Riksä. Broi. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 15 Käft. 2

Ang. uppturné

inkvarterings

t i drag för

två te fattningar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

bidrag icke borde kunna samtidigt för liera än en befattning uppbäras; och dessutom

stadgades uttryckligen i § 3 af inqvarteringsordningen för Kongl. Flottan af

den 22 Juli 1858, att den, som innehade mer än en beställning eller lön på tvenne

till inqvartering berättigade stater, åtnjöte inqvartering endast för den syssla, som

af högsta lönen åtföljdes.

Då ifrågavarande utbetalning, enligt hvad ftevisorerne jemväl anfört, grundar

sig på Kongl. Maj:ts nådiga bref den 26 Oktober 1877, har Utskottet ansett

sig endast böra förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

Ang. kostnaderna

för en

slipbyggnad

vid Stockholms

station

och ett exercishus

i

Karlskrona.

(Rev.-ber. pag. 71 och 72 §§ 6 och 7; Uti. pag. 354, 358, 363, 364, 366 och 367).

Till anläggande vid Stockholms station af en för upphalning af mindre

tunga fartyg afsedd slip hade Kongl. Maj:t vid 1872 års riksdag äskat, jemte

annat under titel “Flottans underhåll, ett belopp af 30,000 kronor, hvilket äfven

af Riksdagen såsom extra anslag för år 1873 anvisats. För berörda anläggning

hade emellertid, förutom nyssnämnda belopp, anvisats genom Kongl. brefvet den

25 April 1873 42,000 kronor från femte hufvudtitelns allmänna besparingar och

genom Kongl. brefvet den 16 Juni 1876 26,746 kronor 53 öre från ersättningsoch

försäljningsmedlen. Från den för anläggningen sålunda tillgängliga summan

98,746 kronor 53 öre hade likväl, enligt Kongl. brefvet den 14 Mars 1879, afförts

ett belopp af 40,000 kronor för att till annat ändamål användas, så att det till

utförande af arbetet å ifrågavarande slip i verkligheten disponerade beloppet utgjorde

58,746 kronor 53 öre, hvaraf utgifvits 54,147 kronor 43 öre. Härjemte

skulle, enligt hvad för Revisorerne upplysts, ytterligare ett belopp af 54,400 kronor

90 öre komma att erfordras för att slipen skulle kunna fullbordas, hvadan alltså

hela kostnaden för denna anläggning skulle komma att uppgå till öfver 113,000

kronor, eller i det närmaste fyra gånger så mycket, som densamma ursprungligen

uppgifvits skola kosta. Anledningen härtill hade Revisorerne ansett vara att söka

i den omständighet, att slipen, i stället för att den enligt planen skulle afses för

“mindre tunga fart,yg“, blifvit vid utförandet tilltagen så stor, att å densamma

fartyg af betydliga dimensioner skulle kunna upphalas, hvilket syntes nu mera sa

mycket mindre behöflig!, som den nya, nu fullbordade dockan kunde emottaga de

största fartyg, hvilka kunde inkomma till Stockholm. Revisorerne hade funnit

det anmärkningsvärdt, att ifrågavarande anläggning alltså företagits till utförande

efter en plan, som redan medfört och, derest arbetet skulle blifva fullbordadt,

komme att medföra än ytterligare betydligt högre kostnader än det af Riksdagen

till anläggande af en slip för upphalning af mindre tunga fartyg beviljade beloppet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 17.

11

Enligt hvad Revisorerne vidare anmärkt, hade jemväl i fråga om uppförande

af nytt exercishus för Karlskrona station, derför 1875 års Riksdag beviljat

ett extra anslag för år 1876 till belopp af 50,000 kronor, större utgifter än de

beräknade ådragits. Kostnaden för ifrågavarande, nu mera fullbordade exercishus

hade nemligen enligt räkenskaperna uppgått till 90,033 kronor 53 öre och alltså

med 40,033 kronor 53 öre öfverstigit det af Riksdagen för ändamålet beviljade

beloppet.

Uti underdånigt utlåtande af den 12 December nästlidet år har Marinförvaltningen

beträffande slipbyggnaden å galervarfvet vid Stockholm erinrat, att

den genom nådigt bref den 25 April 1873 gillade ritning, som kommit till utförande

för nämnda slip, afsett densammas begagnande till fartyg af 10,000 centners

vigt eller något mera än dubbla vigten af sådana bland flottans kanonångslupar,

som vore byggda af trä på jernspant; att, sedan företaget genom omständigheter,

som icke kunnat förutses, visat sig fordra större kostnad än derför

varit beräknad, Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 7 December 1877 infordrat

förslag till ny plan för slipens fullbordande efter väsentligen minskad omfattning

och i sammanhang härmed förordnat om anstånd med arbetena, till dess sådan

plan hunnit pröfvas; att Kongl. Maj:t, sedan förslag i enlighet härmed blifvit uppgjordt,

genom nådigt bref den 14 Mars 1879, med förklarande att slipbyggnadsarbetet

skulle tills vidare anstå, bemyndigat Marinförvaltningen att låta uppgöra

ritning öfver slipbyggnaden till den omfattning sistnämnda förslag angåfve; att

den ritning, jemte kostnadsförslag, som i anledning häraf blifvit upprättad och

från Marinförvaltningen till Kongl. Maj:t insänd, afsåge en slip till begagnande

för fartyg af omkring 4,000 centner; och att byggnadens fullbordande efter denna

plan beräknats kosta 59,000 kronor eller, såsom Revisorerne uppgifvit, 54,400

kronor 90 öre utöfver hvad af anvisade medel för ändamålet vore tillgängligt.

Vidkommande den af Revisorerne påpekade öfverbetalningen å anslaget till

nytt exercishus vid flottans station i Karlskrona, har Varfschefen vid stationen i

häröfver afgifvet yttrande anfört, att denna öfverbetalning orsakats deraf, dels

att grundläggningen för exercishuset blifvit opåräknadt dyrbar, emedan spontväggar,

betongjutning och dylik konstgjord grund måst åstadkommas — ett förhållande,

som ej på förhand kunnat utrönas, då markens beskaffenhet genom borrning

ej kunnat undersökas, enär den bestode af gammal utfyllnad af sten m. m.,

samt då anstälda gräfningar och lokalens beskaffenhet i öfrigt ej gåfve anledning

till förmodan af dyrbar grundläggning — och dels att kostnaden för gymnastikattiraljen,

batteriet, äfvensom för exercishusets förseende med bänkar, bord, vapenställningar

m. m. öfverstigit derför beräknade utgifter.

I begge dessa fall hafva sålunda, på sätt Revisorerne anmärkt, byggnadsarbeten,

hvartill anslag blifvit äskade och af Riksdagen beviljade, vid utförandet

befunnits medföra vida större kostnader än dem, som uppgifvits, då arbetena ur
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Ang. utbjudande

inom

landet af arbeten

för statens

räkning.

sprungligen blifvit ifrågasatta och beslutade. Då härigenom måste alstras misstroende

mot de förslag till arbetsföretag, som varda Riksdagen förelagda, har

Utskottet icke velat underlåta att framhålla önskvärdheten deraf, att de kostnadsberäkningar,

som läggas till grund för de i sådant afseende begärda anslag,

må blifva så noggrannt som möjligt upprättade. Ej mindre af Revisorernes framställningar

än äfven af de deröfver afgifna förklaringar synes framgå, att de i

förevarande fall gjorda förberedande undersökningar och kalkyler varit i viss mån

bristfälliga och vilseledande. Emellertid har Utskottet saknat anledning att i förevarande

fall föreslå någon särskild åtgärd af Riksdagen, hvadan Utskottet endast

velat förhållandet för Riksdagen

anmäla.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 75 och 76. Uti. pag. 355, 356, 360, 361, 364 och 365).

Det hade ådragit sig Revisorernes uppmärksamhet, att största delen af de

lavetter, ångmaskiner, maskindelar och andra dylika artiklar, som under revisionsåret

blifvit för sjöförsvarets räkning anskaffade, förfärdigats vid utländska verkstäder,

helst af de för Revisorerne tillgängliga handlingar icke kunnat inhemtas,

huru vida tillfälle varit lemnadt åt inhemske tillverkare att inkomma med anbud

å förfärdigande af de artiklar af ifrågavarande slag, som skolat anskaffas. Det

ville för Revisorerne synas, som om många, om icke alla, dylika artiklar bort

kunna erhållas af fullt lika god beskaffenhet och för icke större kostnader vid

inhemska verkstäder än vid sådana i utlandet, i synnerhet om i betraktande toges

de ökade transportkostnader, som måste föranledas genom anskaffning från utlandet.

I anledning häraf och då det, hvad särskildt krigsmateriel beträffar, under

vissa omständigheter kunde vara af största vigt att sådan kunde tillverkas inom

landet, samt det alltså måste vara i hög grad angeläget att genom beställningar

för kronans räkning uppmuntra den inhemska tillverkningen af dylik materiel; då

vidare 1879 års Riksdag uti underdånig skrifvelse angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjette hufvudtitel vid fråga om anvisande af medel för

anskaffande af rörlig materiel för norra stambanan yttrat, bland annat, att det,

särdeles i en tid, då den inhemska industrien arbetade under trycket af bekymmersamma

konjunkturer, borde vara i statens intresse att den materiel, som för

dess räkning anskaffades, så vidt ske kunde, utelutande tillverkades vid verkstäder

inom landet; och då slutligen vid beställningar i utlandet statens trygghet mot

möjliga förluster i allmänhet förminskades derigenom, att, vid kontrakts upprättande,

förskott å leveranssumman för de bestälda effekterna utan borgen eller

annan säkerhet utlemnades, hade Revisorerne å förevarande ämne fästat upp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

13

märksamheten och dervid synnerligast framhållit, att, innan beställningar för statens

räkning gjordes i utlandet, vederbörande tillverkare inom landet alltid borde

lemnas tillfälle att afgifva yttrande rörande de vilkor, hvarunder de kunde vara

benägne att åtaga sig för handen varande beställningar.

Utskottet, som delar de af Revisorerne i förevarande hänseende uttalade

åsigter och sålunda anser det vara af vigt, att tillverkare inom landet i främsta

rummet må beredas tillfälle att öfvertaga utförandet af de beställningar, hvilka

så väl för flottans räkning som för andra allmänna behof kunna ifrågakomma, får

alltså hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes meddela de för berörda ändamåls vinnande

erforderliga föreskrifter.

Statens jernvägstraiik,

§ 9.

(Rev.-ber. pag. 120 § 2; — Uti. pag. 382 och 383).

Vid granskning af “Förteckningar öfver uthyrda lägenheter och tomter Ang. hyres1877”

hade Revisorerne ej kunnat undgå fästa uppmärksamhet vid de synnerligen df°afTrafiklåga

hyror, som för vissa lägenheter betingats. Så t. ex. vore i Stockholms cen- styrelsen uttralstations

hus våningar, om hvilkas storlek förteckningen dock ej lemnade upp-hyrd^t^cn''

lysning, upplåtna åt tvenne högre jernvägstjenstemän mot det i förhållande till hyrorna

i allmänhet i hufvudstaden låga priset af 350 kronor årligen för hvardera.

Om härmed jemfördes de kostnader, staten vid förhyrandet af lägenheter fått vidkännas,

syntes Trafikstyrelsens tillvägagående i denna sak icke fullt konseqvent,

helst om i betraktande toges, att, enligt hvad nämnda förteckningar visade, vid

en och samma station erlades de mest omskiftande hyressummor, hvilka ingalunda

syntes vara beräknade efter lägenheternas storlek. Då Revisorerne derjemte funnit,

att inom hufvudstaden våningar till pris af ända till 2,000 kronor af styrelsen

förhyrdes, hade det synts Revisorerne vara både med hushållning öfverensstämmande

och naturligt, att sådana bostadsvåningar, som funnes i jernvägens hus,

företrädesvis lemnades åt de tjensteman, hvilkas ständiga närvaro vore mest af

nöden, eller åtminstone att, om de skulle borthyras, derför betingade hyresbelopp

måtte beräknas till någorlunda motsvarighet mot de summor, hvilka staten för

enahanda bostäder finge utgifva.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 17.

Under anförande, att den af Revisorerne uttalade åsigt, rörande hvad som

kunde anses med god hushållning öfverensstämmande och naturligt, legat till grund

för tvenne af Jernvägstrafikstyrelsen aflåtna underdåniga framställningar i fråga

om bostadslägenheter för öfverdirektörerne, har styrelsen uti ett i anledning af Revisorernes

omförmälda anmärkningar afgifvet utlåtande af den 22 December nästlidet

år hänvisat dels till Kongl. Maj:ts i följd af den ena af dess framställningar

meddelade nådiga beslut af den 2 Februari 1872 och dels till hvad som innehölles

i den senare af dessa framställningar, hvilken, afgifven i anledning af nådig

remiss å Riksdagens skrifvelse den 28 April 1877 om närmare föreskrifter i fråga

om och till hvilken utsträckning tjenstebefattningar vid statens jernvägar borde

vara med fördelen af fri bostad förenade, ännu vore på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

beroende. I öfrigt har styrelsen erinrat, att hyresbeloppens vexling i förhållande

till rummens storlek, beskaffenhet och läge, prisförhållandena i orten,

tillgång och efterfrågan m. m. icke syntes kunna undvikas.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t genom ofvan omförmälde

nådiga bref af den 2 Februari 1872 medgifvit, att våningarne en och två trappor

upp i sydligaste delen af Stockholms centralbangårds hufvudbyggnad, hvardera bestående

af åtta rum, skulle, efter undergången inredning, derför kostnaden beräknats

uppgå till 5,000 kronor, få tills vidare och intill dess desamma för Trafikstyrelsen

eller trafiktjensten å stationen blefve behöfliga, begagnas till bostäder

åt öfverdirektörerne emot viss hyresersättning; och har denna ersättning sedermera,

i enlighet med den af Kongl. Maj:t faststälda beräkningsgrund, blifvit bestämd

till det af Revisorerne uppgifna belopp af 350 kronor för hvardera våningen.

Enligt hvad Revisorerne anmärkt är den för ifrågavarande två våningar betingade

hyresersättning visserligen ringa i förhållande till hyrorna i allmänhet i

hufvudstaden, och torde derför den åt bemälde embetsman medgifna rättighet att

mot sådan ersättning dessa våningar begagna väl egentligen vara att anse såsom

en dem gifven icke oväsentlig löneförbättring. Emellertid och enär, enligt hvad

Revisorerne vidare upplyst, Trafikstyrelsen jemväl å andra orter uthyrt lägenheter

mot ett pris, som dels förefaller vara väl skiftande och dels icke synes stå i skäligt

förhållande till de hyror, hvilka styrelsen på andra ställen erlägger, får Utskottet

hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter derom, att, då de

under styrelsens för statens jernvägstrafik förvaltning befintliga

lägenheter borthyras, de derför betingade hyresbelopp,

måtte beräknas till någorlunda motsvarighet mot de summor,

hvilka staten för likartade bostäder får utgifva.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

15

§ 10.

(Rev.-ber. pag. 120 § 3; — Uti. pag. 383 och 384).

Ehuru redan 1877 års komité för beredande af granskning af Styrelsens Ang. enskilde

af statens jernvägstrafik förvaltning, jemte påvisande, att de afgifter, som af en - /ags™afgifter

skilda jernvägsbolag erlades till statsbanan för begagnande af dennas stationer /?> samtravid

sammanbindningspunkterna, vore i hög grad vexlande, uttalat önskvärdheten '' tens ajer£.

af likformighet i detta hänseende; samt Trafikstyrelsen i sin underdåniga förkla- rägar.

ring häröfver yttrat sig anse tiden vara inne, då en revision af dittills gällande

afgifter måste företagas, och ämna inom kort till Kongl. Maj:t i särskild! memorial

framlägga frågan, hade, så vidt Revisorerne kunnat inhemta, icke något blifvit

afgjordt för frågans bringande närmare sin lösning, hvadan Revisorerne ånyo

fästat uppmärksamheten på dessa förhållanden, och dervid jemväl särskildt uttryckt

den mening, att äfven de jernvägsbolag, som ännu yore befriade från förvaltningsbidrags

erläggande, hädanefter borde utgifva sådant.

I anledning häraf har Jernvägstrafikstyrelsen uti ofvanberörda underdåniga

utlåtande upplyst, att en dylik revision af berörda afgifter verkligen egt rum,

men att denna icke ledt till resultat, som påkallat någon anmärkningsvärd ändring

af redan öfverenskomna afgifter. Att dessa senare måste vara i hög grad

vexlande, läge i sakens natur, och styrelsen ansåge sig i detta afseende endast

behöfva exempelvis framhålla, att afgifterna från en bibana af en mils längd ju

icke kunde vara desamma som de afgifter, hvilka af sådana banor som Stockholm—Vesterås—Bergslagen

och Köping—Hult borde erläggas för begagnande

af Stockholms och Örebro stationer. Emellertid kunde naturligtvis sägas, att

konseqvensen fordrade en uppmätning af det personella arbete och den materiella

kostnad staten finge vidkännas, till följd deraf att en enskild jernväg begagnade

den staten tillhöriga och på dess bekostnad anlagda föreningsstationen,

men en dylik uppmätning, svår i och för sig, vore likväl ej alltid tillfyllestgörande,

ty emot de resultat, uppmätningen gåfve vid handen, måste ställas de bidrag i

penningar eller arbeten in natura, den enskilda jernvägen å sin sida fått vidkännas

i och för öfvergångsstationens anordning. Vid den af styrelsen verkstälda,

här ofvan omförmälda revision hade styrelsen i första rummet ansett nödigt att

utröna, huru stora de kostnader vore, som måst hänföras till nyttjandet af en statens

trafikstation. Styrelsen hade dervid uppstält å ena sidan, dels ränta å byggnadskostnaden

för de å stationerna befintliga byggnader och anläggningar af

sådana slag, som användas för gemensam räkning af statsbanan och sidobanorna,

dels kostnaden för underhållet af dylika byggnader och anläggningar, dels utgifterna

för trafiktjensten, eller de utgifter, som vore att hänföra till stationspersonalens

aflöningsförmåner samt till förbrukning af inventarier och materialier, så
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 17.

som t. ex. vid uppvärmning af stationslokalerna samt vid belysning af så väl dessa

lokaler som trafikstationen i öfrigt. A andra sidan hade uppstälts effekten af stationernas

verksamhet, eller storleken af den trafik, som å stationerna behandlats,

uttryckt i antalet resande och centnertalet gods, som afgått från eller ankommit

till stationerna. Genom sammanställning af de tal, som angåfve facit å hvardera

sidan, och med antagande af ett visst förhållande mellan kostnaden för emottagandet

och afsändandet af en resande och af ett centner gods, kunde ett resultat

erhållas, som ungefärligen angåfve den stationskostnad staten finge vidkännas, då

han för egen räkning emottoge eller afsände en resande eller ett centner gods.

Det borde dock anmärkas, dels att nu omförmälda utredning, ehuru densamma

visserligen måste hållas för principielt rigtig, likväl i praktiken mötte åtskilliga

spörsmål, som icke kunde fullt nöjaktigt besvaras, och att dess värde sålunda

egentligen icke kunde betraktas som annat än ett relativt, dels att utredningens

resultat, för att utgöra ett någorlunda tillförlitligt medeltal, måste grunda sig på

ett ganska stort antal jemförelseelement, eller ock tid efter annan revideras, dels

ock att resultatet icke direkt angåfve hvad staten borde äska i ersättning, då han

för en främmande banas räkning utförde det slags arbete, hvarom nu vore fråga,

enär, enligt hvad ofvan antydts, denna ersättning måste göras beroende af värdet

af de bidrag till föreningsstationens anordning, hvarför den främmande jernvägen

borde krediteras. Slutligen ansågs böra framhållas, att den föreliggande ersättningsfrågan

icke vore en sådan, som af staten ensam kunde eller borde afgöras.

Betraktade man frågan rätt, så måste erkännas, att staten i sjelfva verket endast

vore den ena parten, hvilken hade till uppgift att söka träffa en öfverenskommelse

med den andra, d. v. s. den främmande jernvägen. Denna senare hade då

att öfverväga, hvilket för honom vore fördelaktigare, att betala det pris staten

begärde, eller anordna en sjelfständig station vid föreningspunkten. Det läte

tänka sig, att detta senare alternativ valdes af den främmande jernvägen, och det

vore obestridligt, att staten borde i det längsta söka förekomma en sådan eventualitet,

hvilken icke vore önskvärd för någondera parten och utgjorde en olägenhet

för den trafikerande allmänheten. I betraktande af det som vid ofvan berörda

revision förekommit och de omständigheter, som i öfrigt inverkade på bedömandet

af den föreliggande frågan, har styrelsen icke funnit anledning att inkomma

med någon underdånig framställning af det slag, som enligt Revisorernes

erinran af styrelsen bebådats. Hvad särskiidt beträffade de enskilda jernvägar,

som enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut dittills varit befriade från erläggandet af

förvaltningsbidrag, kunde visserligen åtskilligt vara att andraga, men de tryckta

konjunkturer, hvarunder landets jernvägstrafik arbetade, syntes icke mana till sådan

ändring af bestående förhållanden, hvarigenom en enskild jernvägs trafikkostnader

skulle ökas.

Utskottet förbiser visserligen icke de af Trafikstyrelsen påpekade svårighe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17. 17

ter vid beräkningen af de afgifter, som böra af enskilde jernvägar erläggas för

deras samtrafik å statens, men föreställer sig dock, att större öfverensstämmelse

härutinnan möjligen må kunna åvägabringas, helst förändrade förhållanden torde

hafva inträffat, som synas föranleda dertill, att jernvägsbolag, hvilka hittills varit

helt och hållet befriade från afgifter, numera billigtvis torde böra tillförbindas att

erlägga sådana. På grund häraf får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl, Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, allt

efter som gällande kontrakter sådant medgifva, större öfverensstämmelse

i afseende å de afgifter, som af enskilde jernvägsbolag

erläggas för samtrafiken å statens jernvägar, må

kunna åvägabringas, och jemväl huruvida icke de jernvägsbolag,

som nu äro från erläggande af förvaltningsbidrag befriade,

må tillförbindas att sådant efter i allmänhet gällande

grunder utgifva.

§ 11.

(Rev.ber. pag. 121; — Uti. pag. 385 och 386).

Revisorerne, hvilka inhemtat, att kostnaden för eu vid Katrineholms jern--4»?. restauvägsstation

uppförd restaurationsbyggnad, hvartill ursprungligen anvisats 30,000 nadernt^vid

kronor, vid byggnadens fullbordande uppgått till 51,469 kronor 81 öre, hade fram- statens jernhållit

det anmärkningsvärda deri, att ett anvisadt anslag så betydligt öfverskri- väff™*fio''

dits, hvarjemte Revisorerne förklarade sig betvifla lämpligheten deraf, att statens

medel blefve använda för dylika byggnadsföretag, helst då, såsom det vore fallet i

afseende å berörda byggnad, hvilken vore uthyrd för en summa af 1,500 kronor

om året, staten icke kunde påräkna ens skälig inkomst af de använda penningarne.

I anledning häraf hade Revisorerne föreslagit, att Riksdagen måtte hos Kongl.

Maj:t i underdånighet anhålla dels, att trafikmedlen endast undantagsvis, der förhållandena

oundgängligen sådant påkallade, skulle användas till restaurationsbyggnader,

dels ock att Trafikstyrelsen skulle blifva anbefald att vid skeende uthyrning

af dylika lokaler offentligen infordra anbud å den hyra, som för desamma

borde erläggas, Styrelsen dock obetaget att antaga de anbud, som befunnes ändamålsenligast.

Efter inhemtande af Jernvägstrafikstyrelsens häröfver afgifna underdåniga

utlåtande, får Utskottet, med anledning af hvad Revisorerne sålunda föreslagit samt

då den ifrågasatta åtgärden synes med god ordning öfverensstämmande och måhända

jemväl skulle kunna leda till någon besparing i utgifterna för jernvägstrafiken,

hemställa,

Bih. till Eiksd, Prof. 1880. 4 Sami. 1 Afd, 15 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Ang. förteckning

å Upsala

universitets

egendom.

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, dels

vid de statens jernvägsstationer, der restaurationslokaler må

befinnas nödvändiga, desammas uppförande må åt enskilde personer

öfverlåtas, dels ock, der sådana byggnader blifvit af

staten bekostade, vid desammas uthyrande åt enskilde, anbud

å hyresbeloppen^må genom kungörelser offentligen infordras.

Kongl. Statskontoret.

§ 12.

(Rev.ber. pag. 161 §“6; — Uti. pag. 394—396).

Sedan, till följd af Riksdagens anhållan i underdånig skrifvelse den 6 Maj

1867 och Kongl. Maj:ts nådiga bref den 30 December 1874, uppgifter blifvit till

Statskontoret afgifna för upprättande af en tablå öfver ungefärliga värdet af statsverkets

fasta och lösa egendom vid 1874 års utgång, hade Statskontoret uppgjort

och med skrifvelse den 23 December 1875 till Kongl. Maj:t öfverlemnat ett

sammandrag af dessa uppgifter, hvilket funnes bilagdt 1878 års Revisorers berättelse

angående statsverket (Bil. Litt. E, pag. 305); men då i detta sammandrag,

hvilket under rubriken: “Kanslersembetet för universiteten i riket" upptoge Lunds

universitets fasta och lösa egendom, uppgifter icke funnes angående sådan till

Upsala universitet hörande egendom, hade Revisorerne velat uttala önskvärdheten

deraf, att dylika uppgifter, jemväl beträffande sistnämnda universitet, måtte inflyta

i omförmälda tablå, hvilken, jemlikt ofvanberörde nådiga bref, skulle hvart

nionde år uppgöras.

Statskontoret, som genom nådig remiss fått sig anbefaldt att öfver Revisorernes

förevarande framställning inkomma med underdånigt utlåtande och i anledning

deraf begärt kanslersembetets för Upsala universitet yttrande i ämnet, har

i underdånig skrifvelse den 21 November nästlidet år anfört, bland annat, att kanslersembetet

dels hänvisat till det större Akademiska konsistoriets den 3 April

1875 afgifna och till Statskontoret öfverlemnade förklaring att, enligt det Akademiska

konsistoriets förmenande, universitetet i Upsala icke disponerade någon sådan

statsverket tillhörig egendom, som i nådiga brefvet den 30 December 1874

omförmäldes, dels meddelat, att Kanslersembetet, såvidt uppgift önskades å universitetets

i Upsala fasta och lösa egendom, skulle sådan uppgift från vederbörande

infordra och Statskontoret delgifva.

Då, enligt hvad sålunda blifvit upplyst, hinder icke möter för den af Revi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

19

sorerne föreslagna åtgärd, hvilket jemväl Utskottet anser vara lämplig, får Utskottet

hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att en förteckning

å Upsala universitets fasta och lösa egendom må

varda upprättad och bilagd den tablå öfver statens egendom,

som jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 30 December 1874

bör hvart nionde år uppgöras.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmält och erinradt har Utskottet funnit

dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande vid behandling

af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning berör, dels hafva medfört

åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes utlåtanden nöjaktigt förklaradt,

dels ej vara af den vigt, att, oaktadt förklaringen ej varit fullt tillfredsställande,

någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels slutligen icke hafva

varit af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 26 Februari 1880.

På Stats-Utskottets vägnar:

Carl Ekman.

Reservationer:

Vid 9:de punkten (ang. hyresbeloppet för de af Trafikstyrelsen uthyrda lägenheter):
af

Herrar G. Ekman, Grefve G. Feck-Friis, F. Heder stjerna och Friherre

G. Hochschild;''

af Herr Nordenfelt, som, jemte åberopande, hurusom Riksdagen i underdånig

skrifvelse den 28 April 1877 yttrat:

“Några bestämda föreskrifter, rörande hvilka tjenstebefattningar vid statens

jernvägstrafik böra vara med fördelen af bostad förenade, eller rörande beskaffenheten

af dessa bostäder, finnes dock, så vidt Riksdagen kunnat inhemta, ej nå
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

gonsin meddelade, och då den af Styrelsen omförmälda praxis, derom jemväl närmare

upplysningar saknas, äfven om den möjligen kan för närvarande anses tillfredsställande,

dock torde böra medelst i vederbörlig ordning faststälda regler ersättas,

bar Riksdagen jemväl för sin del ansett bestämda föreskrifter i ämnet vara

önskvärda, hvarföre Riksdagen i underdånighet anhåller, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t taga i öfvervägande, om och till hvilken utsträckning tjenstebefattningar vid

statens jernvägstrafik böra vara med fördelen af fri bostad, vare sig i statens egna

eller förhyrda lokaler, förenade, samt derefter såväl i berörda hänseende som i

de med denna fråga sammanhängande öfriga omständigheter i nåder meddela de

föreskrifter, Eders Kongl. Maj:t må finna vara för ändamålet tjenliga“,

yrkade att slutet af Utskottets yttrande måtte erhålla följande lydelse:

“Emellertid och enär frågan om fria bostadslägenheter för tjenstemännen

vid statens jernvägstrafik genom Riksdagens skrifvelse den 28 April 1877 blifvit

till Kongl. Maj:ts bestämmande öfverlemnad, och denna fråga, enligt hvad Utskottet

inhemtat, ännu är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende, har Utskottet,

som föreställer sig att Kongl. Maj:t vid frågans afgörande icke lärer underlåta

att fästa afseende å det af Revisorerne anmärkta förhållande, icke ansett Revisorernes

förevarande framställning böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda''1.

Vid 10:de punkten (ang. enskilda jernvägsbolags afgifter för samtrafiken å

statens jernvägar): af Herrar G. Ekman, L. Nordenfélt, Grefve C. Beck-Friis, F.

Heder stjerna och C. Hochschild.

Vid ll:te punkten (ang. restaurationsbyggnaderna vid statens jernvägar): af

Herrar C. Ekman, L. Nordenfelt, Grefve G. Beck-Friis, F. Hederstjerna, Friherre

C. Hochschild och K. O. Ljung qvist.

Vid sista punkten (ang. de anmärkningar, som ansetts nöjaktigt besvarade):

af Herr Ola Andersson i Burlöf:

“I sista punkten af detta utlåtande säger Utskottet att hvad Revisorerne

i öfrigt anmärkt eller omförmält, antingen är rättadt, nöjaktigt förklaradt, eller ej

af den vigt och beskaffenhet att någon framställning derom erfordras, hvadan allt

detta anses ej böra till någon åtgärd föranleda.

I detta uttalande har jag ej kunnat fullt instämma, enär jag ansett ett af

Revisorerne (sidd. 129 och 30 i rev.ber.) omförmäldt ärende, hvilket inrymmes

bland de ofvan omnämnda, ej blott i vigt stå högre än åtskilliga af de utaf Statsutskottet

framhållna, utan ock, till följd af samma och dermed beslägtade ärendens

behandling, väl förtjent af att framdragas.

Efter att hafva i korthet erinrat om vissa förhållanden rörande Ultuna

landtbruksinstitut samt den undersökning som med anledning af dessa förhållan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stafs-UtsJcottets Utlåtande N:o 17.

21

den blifvit åstadkommen m. m., påpeka Revisorerne hurusom sistlidet års Riksdag

i underdånig skrifvelse angående begärda anslag till byggnader vid nämnda institut,

med anförande af Statsrådets och Chefens för Civildepartementet eget uttalande

till statsrådsprotokollet den 8 Januari 1879, att afgörandet af frågan om

institutens organisation och förvaltning vore att i en snar framtid förvänta, ansåg

byggnadsfrågan böra till dess uppskjutas.

Vidare yttra Revisorerne: “Då Kongl. Maj:t och Riksdagen etc.--här

omförmäla".

Att denna förhoppning ej uppfylts eller lärer kunna vid innevarande riksdag

uppfyllas, att med anledning häraf jemväl frågan om nytt reglemente för

båda instituten hvilar, — oaktadt Landtbruks-akademiens förvaltningskomité vid

aflemnande af förslag härtill i Januari 1877, bland annat, yttrat att, då de för instituten

gällande reglementen “sakna närmare bestämmelser om fordrungame såväl

för inträde af elever, som för deras afgångsexamen, och olika tillämpningar härvid

gjort sig gällande11, det sålunda ansetts nödigt att afhjelpa ett sådant

missförhållande —- dessa förhållanden synas mig förtjenta utaf att af Stats-TJtskottet

i någon form framhållas, såsom säkerligen af fullt lika stor vigt som månget

annat ärende, och denna min åsigt försvagas ej genom den behandling, andra

jordbruket rörande ärenden rönt, exempelvis då vårt uppträdande vid den för

vårt jordbruk och mejerihandtering så utomordentligt vigtiga utställningen af mejeriprodukter

i London sistlidne sommar af staten befrämjades med — 2,000 kronor,

under det våra grannländer ansågo det vigtigt för sig att på allt sätt med statens

kraftiga medverkan kunna bereda sig en fördelaktig afsättning i detta afseende,

genom att på utställningen på ett så lyckligt sätt som möjligt visa hvad de förmå11.

Bih. till ffiksd. Prof. 1880.

4 Sami. 1 Afd. 15 Höft

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1880:38 Skrifvelse, i anledning af Riksdagens år 1879 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestå s. 1 i texten