Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om beviljande af anstånd med förskrifna rånteoch hapitalafbetalning ar å de Wessman-—Barkens jernväg saktiebolag beviljade statslån.

1880-04-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1880:42, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om beviljande af anstånd med förskrifna rånteoch hapitalafbetalning ar å de Wessman-—Barkens jernväg saktiebolag beviljade statslån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

1

N:o 42.

Ank. till Riksd. Kanali den 20 April 1880, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om beviljande af

anstånd med förskrifna rånte- och hapitalafbetalning ar å de

Wessman-—Barkens jernväg saktiebolag beviljade statslån.

(R. A.)

Vid 1853 och 1854 årens riksdag beviljade Rikets Ständer för anläggning af en,

till begagnande med hästkraft afsedd, jernväg af l1^ mils längd och med 3 fots spårvidd

emellan sjöarne Wessman och Norra Barken inom Grangärdes och Norrbärkes socknar

af Kopparbergs län ett lån å 133,333 R:dr 16 sk. banko att från Riksgäldskontoret

utgå under vilkor, bland andra: att det bolag, som kunde för arbetets verkställande

varda bildadt, finge utan ränta och kapitalafbetalning innehafva lånet

under den tid, som för anläggningens utförande blefve genom vederbörligen afslutadt

kontrakt bestämd; att lånet derefter skulle återbetalas genom erläggande, före hvarje

års slut, af fem procent å hela den utbekomna lånesumman, dervid borde beräknas

tre procent årlig ränta för det derförinnan obetalta lånebeloppet och återstoden utgöra

kapitalafbetalning; samt att, derest det till inbetalning förfallna beloppet icke

blefve i stadgad ordning erlagdt, fem procent årlig ränta å detta belopp borde utgöras,

intill dess inbetalningen deraf vederbörligen verkstäldes.

Sedan det för anläggandet af ofvanberörda jernväg bildade bolag derefter funnit

sig böra, i stället för den till en kostnad af 189,780 R:dr banko beräknade banan

för hästkraft med 3 fots spårvidd, åstadkomma en bana för ångkraft med 4 fots

spårvidd enligt ett å 437,000 R:dr banko slutande kostnadsförslag, beviljade, vid

1856, 1857 och 1858 årens riksdag, Rikets Ständer, för fortsättningen och fullbordandet

af arbetena å den pågående anläggningen af en till begagnande med lokomotiv

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

afsedd jernbana mellan förberörda sjöar, åt Wessman—Barkens jernvägsaktiebolag

ett nytt lån å 200,000 R:dr riksmynt emot vilkor: att bolaget åtoge sig återbetala

detta lån genom erläggande, före hvarje års slut, af sex procent utaf hela den utbekomna

lånesumman, dervid fyra procent årlig ränta koinme att beräknas å det

obetalda kapitalet samt återstoden ansåges utgöra kapitalafbetalning; samt att, derest

det sålunda årligen förfallna inbetalningsbeloppet icke blefve i stadgad ordning erlagdt,

ränta dessutom borde utgöras å detta belopp efter fem procent för år räknadt, intill

dess detsamma blifvit vederbörligen inbetaldt.

Hos Kongl. Maj:t har nu styrelsen för bolaget, i enlighet med derom vid

bolagsstämma den 21 sistlidne Juli fattadt beslut, i underdånighet anhållit, att

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke bolaget kunde för en tid af

tre år, räknadt för det förstnämnda lånet från den 30 Juni 1879 och för det senare

lånet från den 26 Februari samma år, befrias från skyldigheten att å lånen, af

hvilka vid 1878 års slut återstått och ännu återstå oguldna tillhopa 174,650 kronor

56 öre, erlägga den, jemlikt Rikets Ständers stadgade förberörda betalningsvilkor

och bolagets i öfverensstämmelse dermed utfärdade skuldförbindelser, löpande ränta,

äfvensom medgifvas anstånd under samma tid med erläggandet af den å dessa lån

bestämda och förskrifna kapitalafbetalning, samt till stöd för denna anhållan åberopat,

att jernvägens trafikinkomster under de senare åren så betydligt nedgått, att bolaget

för närvarande icke kunde med sina nettoinkomster bestrida ens gäldandet af räntorna å

sina skulder, och än mindre dermed verkställa någon kapitalafbetalning, samt alltså torde

blifva ur stånd att med sin verksamhet fortfara, derest icke bolagets utgifter kunde

bringas i öfverensstämmelse med dess inkomster; och har styrelsen dels till ådagaläggande

af detta förhållande anfört: att, på sätt styrelsens, den underdåniga ansökningen

bilagde, berättelser öfver bolagets verksamhet samt inkomster och utgifter för

åren 1876—1878 utvisade, bolagets nettobehållning utgjort: för år 1876 kronor

9,214: 89 öre; för år 1877 kronor 14,819: 14 öre samt för 1878 kronor 377: 11 öre,

eller för alla tre åren tillsammans allenast 24,411 kronor 11 öre, oaktadt hvarken

ränta å bolagets aktiekapital, 485,000 kronor, eller amortering å statslånen upptagits

bland bolagets utgifter; att, derest den kapitalafbetalning å de begge statslånen, som

af bolaget måst verkställas och hvilken uppgått: för år 1876 till kronor 14,361: 97

öre, för år 1877 till kronor 14,870: 25 öre och för år 1878 till kronor 15,397: 8

öre, eller sammanlagdt till 44,629 kronor 30 öre, inberäknades bland bolagets utgifter,

bolagets inkomster endast under nämnda tre år understigit utgifterna med

icke mindre än 20,218 kronor 19 öre; men att likväl förhållandet mellan bolagets

inkomster och utgifter för år 1879 komme att ställa sig ännu ofördelaktigare, då,

enligt hvad ett bifogadt utdrag af bolagets räkenskaper för de tio första månaderna

af hvarje utaf åren 1876 med 1879 visade, inkomsterna, som för ifrågavarande

månader bestigit sig: år 1876 till kronor 64,218: 35 öre, år 1877 till kronor

70,438: 68 öre och år 1878 till kronor 41,583: 18 öre, för samma tid af år 1879

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

uppgått till endast kronor 32,000: 2 öre, på grund hvaraf med säkerhet kunde antagas

att under sistnämnda år inkomsterna, efter afdrag af trafikkostnaderna, icke skulle

på långt när blifva tillräckliga ens till gäldande af bolagets räntor; dels och, jemte

erinran att åtskilliga för rörelsens behöriga drifvande nödvändiga reparationer å

banan och den rörliga materielen för närvarande tarfvades, fästat uppmärksamheten

derå, att till följd af Bergslagernas jernvägsaktiebolags och Frövi—Ludvika jernvägaxs

sträckning förbi bolagets bana vid Ludvika en icke obetydlig minskning

uppstått i den trafik, som från början påräknats skola komma bolagets bana till del.

Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader har i afgifvet utlåtande vitsordat

rigtigheten af de utaf bolagsstyrelsen åberopade förhållanden och tillstyrkt

bifall till ansökningen samt dervid särskildt framhållit dels den minskning i trafik

å bolagets bana, som vållats af frövi—Ludvika och Bergslagernas jernvägsaktiebolags

jernvägars, vid byggandet af bolagets bana svårligen förutsedda, anläggning förbi

Ludvika; dels den omständighet att bolaget fått sig af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Kopparbergs län, efter derom af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med

anledning af vederbörande distriktstjenstemans framstälda anmärkningar mot banans

underhåll gjord anmodan, ålagdt att inom 1879 års slut hafva, vid äfventyr att trafik

eljest icke vidare finge ega rum å banan, försatt sin jernväg i fullt trafikabelt skick,

i följd hvaraf icke obetydliga särskilda kostnader komme att på en gång drabba

bolaget; dels ock det förhållande att—enär Kongl. Maj:t, som under den 10 Maj 1878

förunnat bruksegaren O. G. Timra m. fl. sökt rättighet att anlägga jernväg från

Engelsberg förbi Fagersta genom Sörbärkes ocb Norrbärkes socknar till Ludvika och

vidare till lämplig punkt vid Dalelfven med vilkor, utom andra, att sökandena icke

finge påbörja jernvägsanläggningen emellan sjöarna Norra Barken och Wessman förr

än de hos Kongl. Maj:t styrkt, att de inlöst eller med Wessman—Barkens jernvägsaktiebolag

träffat öfverenskommelse om inlösen af nämnda bolags bana med hvad

dertill hörde, äfvensom till Riksgäldskontoret inbetalt hela oguldna andelen af de

sistnämnda bolag beviljade statslån med upplupen ränta, sedermera genom nådig

resolution den 20 Juni 1879 medgifvit att, på sätt bland annat då sökt blifvit, den

stadgade skyldigheten för Timra och hans medinnehafvare af förberörda koncession

att styrka, det de till Riksgäldskontoret inbetalt återstående andelar af de Wessman

Barkens jernvägsaktiebolag beviljade statslån med upplupen ränta, må fullgöras

först inom den 1 September 1880, — förhoppning förefunnes, att bolagets ännu

oguldna skuld till Riksgäldskontoret kunde varda inom den närmaste framtiden betald.

Med afseende å de af bolagsstyrelsen anförda och af Styrelsen för allmänna

väg- och vattenbyggnader vitsordade skäl och omständigheter, har Kongl. Maj:t funnit

skäl att medelst förevarande nådiga proposition (N:o 8) föreslå Riksdagen medgifva,

att Kongl. Maj:t må bevilja Wessman—Barkens jernvägsaktiebolag anstånd med eriaggande

af stadgad och förskrifven ränta och kapitalafbetalning å ifrågavarande

båda lån för tre år, räknadt för det första lånet från den 30 Juni 1879 och för det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

senare lånet från den 26 Februari samma år, under vilkor att, på sätt Riksdagen i

sin underdåniga skrifvelse den 15 Maj 1876 angående anvisande af statsbidrag till

enskilda jern vägsanläggningar föreskrifvit, den sålunda uppskjutna liqviden fullgöres

genom en mot annuitetens belopp svarande utsträckning i tiden för dess erläggande,

så att statsverket för sin försträckning blifver till fullo godtgjordt.

Då ifrågavarande statslån äro under Riksgäldskontorets förvaltning bar Utskottet

inhemtat Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande öfver den Kongl. propositionen.

I detta yttrande anföra Fullmäktige, att de annuitetsbelopp, om anstånd

med hvilkas erläggande fråga i den Kongl. propositionen blifvit väckt, visserligen ej

vore större än att deras uppskjutna liqviderande svårligen kunde medföra någon

egentlig olägenhet, men att det å andra sidan ej torde böra förbises, att, om dylikt

anstånd komme att begäras och medgifvas för flera af de från Riksgäldskontoret

utbetalta statslån, sådant komme att verka i viss mån menligt, emedan de till Riksgäldskontoret

ingående dylika intrader, enligt 37 § af det senast för Riksgäldskontoret

utfärdade reglemente, afdroges från det belopp, Riksgäldskontoret har att till

annuiteter å statslånen med flera utgifter från Statskontoret utbekomma, och i följd

häraf statsverkets utgifter ökades i den mån Riksgäldskontorets inkomster af ifrågavarande

beskaffenhet minskades. Fullmäktige hafva likväl ansett sig härvid böra

fästa uppmärksamheten äfven derpå att berörda förhållande, ehvad begäidt anstånd

blifvit beviljadt eller icke, någon gång ej kunde undvikas, enär ett påräknadt annuitetsbelopps

uteblifna erläggande stundom innefattade en mindre olägenhet än den

som skulle uppkomma af vidtagna indrifningsåtgärder och dermed förknippad risk

att nödgas öfvertaga en pantförskrifven jernväg eller annan egendom; i följd hvaraf

för den förvaltande myndigheten, just ur synpunkten af statens eget välförstådda

intresse, skäl kunde tala för att, om ej medgifva ett anstånd, likväl låta vid en försummad

betalning tills vidare bero.

Fullmäktige hafva vidare meddelat, att, på sätt äfven den Kongl. propositionen

gifver vid handen, säkerheten för nu ifrågavarande, till Wessman—Barkens jernvägsaktiebolag

utlemnade statslån utgöres ej blott af jernvägsanläggningen med tillhörigheter,

utan äfven af lemnad borgen, som blifvit ingången för det ena lånet af fyra

och för det andra lånet af fem enskilda personer, en för alla och alla för en.

Då omförmälda borgen vore proprie och i följd deraf, jemlikt § 4 af Kongl.

Förordningen den 28 Juni 1798, löftesmännen vore för sin borgen fria, om fordringsegaren

ej inom tolf månader efter förfallodagen mot dem sökt laglig handräckning

till sin fordrans utbekommande, hafva Fullmäktige ansett, att om Riksdagen i öfrigt

funne skäl medgifva det sökta anståndet, såsom vilkor, utöfver det af Kongl. Maj:t

föreslagna, borde till betryggande af statens säkerhet stadgas, att löftesmännen

skulle förbinda sig att, utan afseende å omförmälda preskriptionsstadgande, en för

alla och alla för en fortfarande ansvara för betalningen af de ifrågavarande annuiteter,

för h vilka de ingått borgen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 42.

5

Utskottet finner sig ej kunna tillstyrka Riksdagen att, med bifall till den

Kongl. propositionen, medgifva rubbning i de bestämmelser, som blifvit för ifrågavarande

låns åtnjutande och återbetalning stadgade. Ett dylikt medgifvande har

synts Utskottet betänkligt så väl i och för sig sjelft som isynnerhet med afseende

derå att ett sålunda gifvet exempel säkerligen skulle från andra statens gäldenärer

framkalla liknande anspråk, hvilka, om de! nu begärda anståndet beviljats, svårligen

kunde tillbakavisas.

Härtill kommer, särskildt i detta fall, att det ingalunda lärer kunna med visshet

antagas, att bolagets betalningsförmåga efter förloppet af de tre år, för hvilka

anstånd begärts, är större än nu. Minskningen i bolagets inkomster synes nemligen

härröra ej endast af tillfälliga omständigheter, utan äfven deraf att trafiken å dess

bana nedgått till följd af den fortgående konkurrens, andra jernvägsanläggningar

medfört. Vid sådant förhållande skulle, så vidt nu kan bedömas, tre års uppskof

med annuitetsliqviderna måhända ej medföra annan verkan än att, genom under

tiden möjligen inträffad värdeförminskning å bolagets egendom, såväl staten som de

för lånens återbetalning ansvarige löftesmännen efter nämnda tidsförlopp stode till

bolaget i en sämre ställning än för det närvarande, utan att bolaget af uppskofvet

haft något verkligt gagn.

Äfven om denna farhåga skulle anses ogrundad, förekommer likväl ytterligare

och torde ej böra förbises, att den lemnade borgenssäkerheten bereder staten möjlighet

att utfå dess fordran utan att anlita utvägen af jernvägens försäljning; att

löftesmännen, om deras ansvarighet måste utkräfvas, säkerligen skulle låta sig angeläget

vara att, så långt i deras förmåga stode, undvika sådana åtgärder, hvarigenom

banans trafikerande försvårades och, i följd deraf, möjligheten för dem att erhålla

godtgörelse för hvad de måst gälda förminskades; samt att, äfven om Riksdagen ej

finner skäl att bevilja det sökta anståndet, Fullmäktige i Riksgäldskontoret dock icke

äro förhindrade att, der sådant med hänsyn till statens bästa och med bevarande af

dess rätt och säkerhet ske kan, medgifva den lättnad vid betalningsskyldighetens fullgörande,

som af förhållandena kan påkallas.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition ej må vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 20 April 1880.

På Stats-Utskottets vägnar:

Carl Ekman.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Reservationer:

l:o af Herrar G. Ekman, L. M. Norden]eif, C. M. Hammar och K. O. Ljungqvist,

hvilka ansett, att Utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse och

innehåll:

“Utskottet har funnit de af bolaget anförda och af vederbörande embetsmyndighet

till rigtigheten vitsordade förhållanden, som satt bolaget ur stånd att nu fullgöra

dess betalningsskyldighet, så mycket snarare böra föranleda bifall till det begärda

anståndet som dessa, i främsta rummet för bolaget sjelf skadliga förhållanden

ej äro af detsamma i någon mån förvållade. De hafva, såsom synes, sin grund dels

i missgynnande konjunkturer, dels i tillkomsten af konkurrensbanor, å hvilka staten

meddelat koncession och hvilkas anläggning det ej stått i bolagets makt att förekomma.

Genom de vilkor, som, på sätt ofvan förmälts, blifvit dels af Kongl. Maj:t,

dels af Fullmäktige i Riksgäldskontor^ för betalningsanståndets medgifvande föreslagna,

kan ock detta anstånd beviljas utan uppoffring för staten och med bevarande

af dess säkerhet. Vid sådant förhållande synes det vida lämpligare och billigare att

medgifva uppskof med dessa, jemförelsevis obetydliga annuitetsbelopps erläggande än

att äfventyra att, för ett skyndsamt utfående af statens fordran, åstadkomma banans

exekutiva försäljning och möjligen förorsaka upphörande af eller afbrott i dess trafikerande.

Det är visserligen sant, att, till följd af den lemnade horgenssäkerheten, staten

skulle kunna utkräfva sin fordran utan att behöfva sjelf och omedelbart vända

sig mot jernvägsbolaget; men, äfven om man lemnar utan afseende det hårda i en

dylik åtgärd mot enskilda personer, hvilka under andra förhållanden än de nu rådande

iklädt sig sin ansvarighet och måhända ej utan fog kunnat hoppas, att densamma

först i sista rummet skulle utkräfvas, torde ej böra förbises, att denna åtgärd

lätteligen kan komma att på banan och dess trafikerande utöfva samma verkan som

om staten sjelf gjort sin rätt mot bolaget gällande, enär löftesmännen antagligen ej

skulle kunna underlåta att i sin ordning genom exekutiva mått och steg uttaga de

annuitetsbelopp, de på grund af sin borgen måst erlägga.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må på det sätt

bifallas att Riksdagen medgifver, att Kongl. Maj:t må bevilja

Vessman—Barkens jernvägsaktiebolag anstånd med erläggandet

af stadgad och förskrifven ränta och kapitalafbetalning å ifrågavarande

båda lån för tre år, räknadt för det första lånet från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

7

den 30 Juni 1879 och för det senare lånet från den 26 Februari

samma år, under vilkor dds att, på sätt Riksdagen i sin underdåniga

skrifvelse den 15 Maj 1876 angående anvisande af statsbidrag

till enskilda jernvägsanläggningar föreskrifvit, den sålunda

uppskjutna liqviden fullgöres genom en mot annuitetens belopp

svarande utsträckning i tiden för dess erläggande, så att Statsverket

för sin försträckning blifver till fullo godtgjordt, dels ock

att de löftesmän, hvilka för lånen iklädt sig borgen såsom för

egen skuld, förbinda sig att, utan afseendet å stadgandet om

preskription för dylik borgen, fortfarande en för alla och alla

för en ansvara för betalningen af de ifrågavarande annuiteter,

för hvilka de ingått borgen".

2:o af Herr Friherre C. Hochschild.

Herr Grefve N. G. A. Sparre har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i

detta ärendes behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1880:46 Skrifvelse, angående ifrågasatt beviljande af anstånd med förskrifna rånteoch kapitala/betalningar ä de Wessman-Barkens jernvägsaktiebolag beviljade statslån. s. 12 i texten